Att våga tog mig till Island

Vattenfall och gejsrar. Berg och öppna landskap. Blå Lagunen, plokkfiskur, islandshästar. Emma Nordström vann kolumntävlingen Argh? 2020 och kunde äntligen åka på ett naturnära äventyr till Island.

“Hur ska vi kunna beskriva det här för våra vänner där hemma?” frågar jag min mamma och tar ett simtag i det ångande klarblåa vattnet. “Jag tror inte vi kan”, svarar hon. “Man måste uppleva det själv för att förstå.” Vattnet vid Blå Lagunen är det blåaste jag någonsin sett. Solen värmer ansiktet och ger oss fräknar efter bara en timme. De heta ångorna hjälper oss att slappna av och tillsammans med solen skapar de ett slags sagolik dimma som gör de andra besökarna till mörka silhuetter mot bergen. Luften är en blandning av salt, sten, mineraler och vatten. Vi simmar till baren och beställer varsin mangosmoothie. Jag tar emot glaset vars kyla kontrasterar mot bassäng- ens värme och skålar med mamma. I den stunden önskar jag att vi kunde stanna där för alltid.

Våra kvällar i Reykjavik spenderades gåendes på de mysiga gatorna i centrum eller på någon vandringsled i persikofärgad solnedgång vid kusten. Stadens huvudgata, Laugavegur, omges av mysiga caféer och souvenirbutiker såväl som isländska och internationella restauranger. Den första kvällen stiger vi in på en restaurang som serverar traditionell isländsk mat. En stund senare sitter vi båda med varsin tallrik plokkfiskur med rågbröd framför oss. Rågbrödet är sött och smälter i munnen. Fiskgrytan smakar starkt av torsk, smörigt potatismos och lök. Under resan smakade vi på många isländska rätter, bland annat fermenterad haj och lammsoppa, men plokkfiskur blev min bästa kulinariska upplevelse. Eftersom resan länge legat i luften, men tvingats skjutas upp på grund av pandemin, hann jag läsa in mig en hel del på Island innan avfärden. Ett frekvent tips var att investera i bra skor. Så det hade vi gjort. En krispig morgon sätter vi på oss våra nya vandringsskor, packar en matsäck och hoppar på en buss med reseguiden Tor. “Góðan daginn!” säger han och tar med oss på ett äventyr till några av Islands berömda sevärdheter. Genom bussfönstret susar landets natur förbi: det öppna, karga och trädlösa landskapet med gråa stenar och grön mossa, bergen som nästan nuddar vid molnen, islandshästarna som fritt går och betar bland låga buskar. Stundom ser vi något litet hus i nedre kanten av ett berg. Inga grannar, inga butiker, inga stressmoment. Endast ett hus, islandshästar och naturen.

Vid ett ställe där bussen stannar ser vi en grupp människor stå och stirra på ett stort hål i marken. Vi går dit, ställer oss i folkmassan och väntar. I hålet bubblar klarblått vatten och ångor stiger mot himlen. Luften är fuktig och varm, marken röd och torr. Plötsligt känner jag hur marken drar ihop sig och sekunden efter sprutar hålet upp vatten i en enorm ångande stråle. Vattendroppar landar på mitt ansikte. Människorna runt mig ropar i fascination och jag är säker på att jag också ger ifrån mig ett “wow”. Sedan lugnar gejsern Strokkur ner sig och jag tar fram telefonen för att filma följande utbrott. Efter några minuters väntan blir vi lika begeistrade igen. Naturen är verkligen spektakulär!

Runt omkring oss finns det flera mindre hål. Vi lär oss att det är inaktiva gejsrar, men vattnet är ändå bubblande och ångande. Jag lutar mig fram för att kika ner i en liten pott och ångorna omsluter mitt ansikte. Stanken som möter mig fräter i näsan och jag ryggar snabbt tillbaka. Vi lärde oss den hårda vägen att springkällornas svavelsyra luktar starkt av ruttet ägg.

En annan destination på äventyret var vattenfallet Gullfoss. En kort vandring på smala, steniga stigar för oss till ett öronbedövande dån. Framför oss brusar vattnet ner med en enorm fart. Klippan vi står på är ojämn och hal. Jag tar några kliv framåt mot kanten för att kika hur högt uppe vi är, men backar snabbt tillbaka – de vassa stenarna står stadigt hotfulla i det blåa strömmande vattnet. Jag tar några djupa andetag, förundras över vyerna och njuter av att vara nära naturen.

På flyget hem kollar jag ut genom fönstret och ser ön bli mindre och mindre. Jag tänker tillbaka på våren 2020 när jag skrev min kolumn utan någon som helst tanke på att kunna vinna skrivtävlingen. Jag tänker på hur mycket jag har förändrats sedan dess, men att min skrivglädje ännu brinner starkt. En våg av tacksamhet sköljer över mig. En tacksamhet för att jag hade modet att skicka in kolumnen och göra min röst hörd. Jag tror att det är det viktigaste med att skriva – att våga. För mig ledde det till ett underbart naturnära äventyr med min mamma. Det ledde till den bästa resan i mitt liv. Tack Island, jag vet att vi kommer ses igen. TEXT OCH FOTO: EMMA

Studieresa till Trondheim för finlandssvenska lärare och rektorer

Redan 2019 åkte Andreas Sundstedt, Johanna Bonäs och Bernt Klockars till Trondheim för att planera en studieresa för lärare och rektorer från Svenskfinland. På grund av coronapandemin blev inte resan av 2020 som tänkt, men i april 2023 förverkligades den som en del av Utbildningsstyrelsens internationaliseringsprojekt för utbildningspersonal inom den allmänna utbildningen. Projektet koordineras av Åbo Akademi/Vasa övningsskola.

Totalt tio lärare och rektorer från Svenskfinland träffades på Helsingfors-Vanda flygfält direkt efter påskhelgen för att med en mellanlandning i Stockholm ta sig till Trondheim. Efter en kort presentationsrunda under den första gemensamma middagen stod det klart att deltagarna kom från ett brett geografiskt område, från Lovisa och Vanda i söder till Sursik i väst. Många olika läroämnen representerades också bland deltagarna. Reseledare Andreas Sundstedt från Åbo Akademi gick igenom de kommande dagarnas program som skulle komma att bestå av både skolbesök, museiguidningar och möjligheten att bekanta sig med lärarutbildningen på det naturvetenskapliga universitetet i Trondheim. I det här reportaget redogörs besöket på universitetet där vi fick bekanta oss med lärarutbildningen samt centra för matematik- och skrivundervisning.

Lärarutbildningens upplägg bekant

I Trondheim verkar det naturvetenskapliga universitetet NTNU, Norges teknisk-naturvitenskapelige universitet. Universitetet utbildar lärare till alla stadier i Trondheim. Institutledare Ingfrid Thowsen vid Institutt for lærarutdanning (ILU) visar oss runt i lärarutbildningens öppna, ljusa och stora lokaler. Institutet har 500 anställda och 4400 studerande, och utbildar lärare till alla stadier. Överlag liknar utbildningssystemet i Norge det som finns i Finland.

- Eleverna har en tioårig obligatorisk skolgång som börjar som sexåring på årskurs ett och slutar efter årskurs tio. Efter det väljer eleverna om de ska fortsätta till gymnasiet för att fortsätta inrikta sig på teoretiska ämnen (videregående skole, studiespesialiserende) eller yrkesämnen (videregående skole, yrkesfag), berättar Thowsen.

Lärarutbildningen i Norge liknar även den Finlands. Klasslärare utbildas på en femårig linje för årskurserna 1–7 respektive 5–10. För att kunna jobba som ämneslärare i årskurserna åtta till tretton (motsvarande högstadiet och gymnasiet) ska de studerande precis som i Finland läsa ett huvudämne på disciplininstitutet och sedan auskultera på ILU.

Det största behovet av nya lärare finns i grundskolorna, och speciellt i årskurserna 1–7. Andra utmaningar som lärarutbildningen har är att locka tillräckligt med studerande till studier i pedagogik för yrkesämnen. Thowsen menar att orsaken till detta är att den privata sektorn lockar dem som själva har en yrkesutbildning och många års erfarenhet inom branschen. Läraryrket klarar inte av att konkurrera med yrken på den privata sektorn. Rektorstjänsterna i skolorna har få sökande och stor genomströmning, och Thowsen spekulerar att den privata sektorn även spökar här och lockar lärare som är intresserade av ledarskapsuppgifter.

Också i övrigt kämpar lärarutbildningen och skolsektorn i Norge med bekanta problem: Barn och unga mår allt sämre och skålfrånvaron ökar. Detta har börjat spilla över även till universitetsutbildningarna där de studerande har en ökad frånvaro på grund av psykisk ohälsa. Språkkunskaperna i modersmål sjunker, vilket gör att nivån på de studerandes textproduktion stadigt går neråt. Intresset för att läsa ett tredje språk förutom norska och engelska går ner, speciellt franska och tyska tappar studerande varje år. Institutledare Thowsen efterlyser mer forskning kring dessa nedåtgående trender, speciellt med kvalitativa metoder. Siffrorna på alla dessa utmaningar finns svart på vitt, men inte ännu klara förklaringar till varför problemen uppstått eller förslag på lösningar som skulle vända på trenderna.

Förutom själva lärarutbildningen erbjuder ILU även bland annat fortbildning för lärare (kurser både med och utan studiepoäng) samt rektorsutbildning. Som möjligheter inför framtiden nämner Thowsen bland annat institutets fortbildning inom andraspråksutbildning för yrkesämneslärare. Att utbilda yrkesämneslärare till skickliga språkpedagoger kan locka fler elever till att studera yrkesämnen och därmed råda bot på personalbristen inom vissa yrkesbranscher. Även digitaliseringen ger många möjligheter inför framtiden, och ILU är speciellt stolta över sin nya inspelningsstudio komplett med videokameror ur flera vinklar och en green screen. I denna kan lärare spela in föreläsningar på ett proffsigt sätt, och studerande kan öva att skapa proffsigt och ändamålsenligt material för distansundervisning.

Ämnescenter för att stödja ämneslärarnas arbete

I Norge finns det totalt elva ämnescenter vid vilket det bedrivs forskning och produceras undervisningsmaterial för specifika läroämnen. Dessa centra arbetar nationellt, men är geografiskt utspridda i olika delar av landet. Förutom att varje ämne har ett eget center finns det också center för vissa grundkompetenser så som läsning och skrivning. I Trondheim verkar Matematikksenteret och Skrivsenteret. De här är en direkt del av NTNU, och har av Kunskapsdepartementet fått mandatet att ansvara för. Resegruppen fick lyssna på en presentation av båda dessa.

- Vårt mandat är nationellt, så vårt arbete hjälper alla skolor i hela Norge. Mottot är att matematiken ska vara meningsfull för alla elever, säger universitetslektor Bård Vinje på Matematikksenteret.

På Matematikksenteret jobbar 29 personer med ämnesdidaktik, forskning och kommunikationsuppgifter. Arbetet går ut på att forska, utveckla och skapa en praxis för matematikundervisningen i alla skolor i Norge. Dessutom ansvarar Matematikksenteret för de nationella proven i räkning.

- Vi får bedriva egen forskning som vi sedan använder då vi utvecklar undervisningsmetoder inom matematiken, fortsätter Vinje och ger konkreta exempel på främst digitala verktyg, så som bland annat matematikspel och redskap för kartläggning och utvärdering, som centret har skapat för skolorna.

Förutom de digitala verktygen i matematikundervisningen har också läroplanen reviderats under den förra regeringsperioden. För matematikens del syns detta tydligt i bland annat verben som beskriver vad eleven ska göra i uppgifterna. ”Utforska” och ”begrunda” hör nu till de vanligaste verben vid uppgiftsangivelser för räkneövningar. Matematikksenteret utvecklar uppgifter som aktiverar eleverna och gör att eleverna faktiskt utforskar till exempel bråk istället för att enbart räkna ut ett svar.

- Det övergripande målet för vår verksamhet är en ökad kvalitet i matematikundervisningen, ökad motivation och ökat intresse för matematik samt att styrka den grundläggande färdigheten räkning. Det här betyder att vi framställer övningsuppgifter inom räkning för alla läroämnen.

Matematikksenteret skapar alltså räkneuppgifter för så vitt skilda läroämnen som norska, gymnastik och huslig ekonomi.

Skrivcentret jobbar med grundläggande färdigheter

I den norska läroplanen finns det fem grundläggande färdigheter som alltså ska användas och utvecklas i alla läroämnen: Läsning, skrivning, muntlig kommunikation, räkning och digitala färdigheter. Det här betyder att varje läroämne, på läroämnets premisser, måste använda och öva på de grundläggande färdigheterna. Oberoende av om läroämnet har en teoretisk eller praktisk natur ska man alltså läsa, skriva, tala, räkna och jobba digitalt med eleverna. För att stötta alla ämneslärare i det här arbetet har varje grundläggande färdighet ett eget center som, precis som Matematikksenteret, arbetar med att forska i och utveckla metoder för respektive färdighet.

Skrivesenterets ledare Arne J Aasen inleder presentationen med att berätta att det finns ungefär 25 anställda på Skrivesenteret. Till centrets övergripande mål hör att förbättra språkarbetet inom småbarnspedagogiken, att utveckla skrivningen som grundläggande färdighet i skolan och att arbeta med kompetensutveckling hos personalen då det gäller skrivning.

Universitetslektorerna Vibeke Lorentzen och Marthe Lønnum jobbar på Skrivesenteret, och en del av arbetet går ut på att resa runt i skolor i Norge för att implementera den forskning och de verktyg som forskningen gett upphov till i den konkreta undervisningen. En viktig del av det jobbet är att se till att alla ämneslärare oberoende av ämne skriver med sina elever, och får verktyg till att skriva på sina egna premisser.

- Ett trendord inom utbildning de senaste åren är literacy. Det får många att sucka, men inom skrivundervisningen är det så viktigt och handlar i sin renaste form om att elever ska kunna ta till sig och själv producera texter, i en vidgad textbegreppsförståelse, säger Lorentzen och Lønnum. Skrivning som grundläggande färdighet bygger på det här tänket, och betyder i praktiken att skrivning i alla ämnen ska fungera som ett redskap för eleven att tillgodogöra sig kunskap.

En av de grundläggande principerna när Skrivesenteret utvecklar konkreta övningar för skolor är bekant även för de skolor som deltagit i projektet Skrivande skola.

Det handlar om en process för skrivande som går ut på att läraren tillsammans med eleven först bygger kunskap om ämnet eleven ska skriva om, sedan dekonstruerar man en modelltext genom att noggrant analysera dess byggstenar. Efter det skapar läraren tillsammans med alla elever en gemensam text, och efter det skriver eleverna sin egna individuella text. Lonrentzen berättar att orsaken till att den här processen är så välfungerande är att den fungerar som en slags inramning av skrivpraktiken; Eleverna får ett verktyg för skrivandet samtidigt som de får handledning i användningen av det.

- Det finns en paradox i det sätt som man traditionellt har behandlat skrivande i skolor. Ju mer komplexa och ämnesspecifika texterna blir, desto mindre uttalad textträning erbjuds eleverna. Att hela tiden dekonstruera och diskutera texter och textgenrer

Som en avslutning på Skrivesenterets presentation får även vi resedeltagare testa på att skriva enligt en skrivprocess ledd av universitetslektorerna Lorentzen och Lønnum. Utgående från en kort norsk prosalyrisk berättelse om en myras liv skrev deltagarna i par nya berättelser om bland annat kaninernas och pennornas liv och öde.

En av studieresans största behållningar var också att tillsammans med kolleger från Svenskfinland och Norge få diskutera kring, fundera på och begrunda utbildningens många möjligheter. Deltagarnas kostnader täcktes delvis av projektets finansiering, och deltagarna beviljades även reseunderstöd av Svenska kulturfonden om de önskade ansöka om detta.

TEXT OCH BILD: SOFIE ADOLFSSON