Från satsning på läsande till skrivande

En av skolorna som har deltagit i Skrivande skola är Lyceiparkens skola i Borgå. Att aktivera ett helt kollegium är inte alltid det lättaste, men projektet har gett fina verktyg för att utveckla skrivandet i skolan.

För cirka tio år sedan startades en utvecklingsgrupp inom bildningen i Borgå, med uppgift att fundera på hur man ska får elever att läsa mer. Fokus låg på att främja elevers läsning i årskurserna 1–9. Utvecklingsgruppen följde med forskning och tipsade skolorna, vilket ledde till en satsning på läsningen och sätt att inspirera till läsning. Rektor Johannes Nygren berättar att man varje år utvärderade genom att testa vissa årskursers färdigheter i matematik och läsning, och inom satsningen hade man läskoordinatorer som samarbetade med lärarna kring hur man kunde arbeta med det som framkom i utvärderingarna.

- Koordinatorerna kunde komma till skolan och hålla fortbildningar för personalen, eller gå med i en klass och arbeta kring läsning, säger Nygren. Utgående från utvärderingarna och detta arbete skapades program för att säkerställa att alla elever i staden skulle behärska samma saker gällande läsning och att samma saker gås igenom i alla skolor i staden.

På detta sätt behövde inte alla uppfinna hjulet igen på egen hand. Efter lässatsningen kändes det naturligt att börja arbeta på motsvarande sätt för att lyfta skrivandet. Nygren berättar att i Borgå började utvecklingsgruppen redan innan projektet Skrivande skola startade fundera på hur man kan jobba språkstärkande i skolorna, därför fick också projektet en flygande start hos dem. Lyceiparkens skola blev därmed en av fokusskolorna i projektet.

- Tidigare hade det främst varit en grupp lärare som hade funderat på hur man kan stödja skrivandet, men nu blev det istället hela kollegiet som tillsammans skulle arbeta kring detta, säger Nygren.

Att få med ett helt kollegium i förändringar kan ibland vara utmanande. Nygren säger att en del kan tänka att det här innebär mer arbete och därför förhåller sig tveksamma till olika projekt. I början innebär det kanske mer arbete då man tar sig an materialet och förändrar sina arbetssätt, men samtidigt har man också stöd av varandra i kollegiet. Lärare arbetar förstås olika mycket med direkt skrivande, men alla möts ändå av det.

- Vi fick lära oss om hur vi ska handleda eleverna i allt från att skriva Wilmameddelande till att dela in en text i stycken, berättar Nygren. Alla var beredda på att testa, det behöver ju inte alltid handla om stora saker.

Under projektets gång har det förstås varit på skolans ansvar att ta till sig verktygen och anpassa dem till den egna undervisningen, men träffarna har också inneburit kontinuerligt stöd. Nu när projektet lider mot sitt slut är det upp till skolan att ta med sig det de har fått ut av projektet. Nygren säger att de kommer att använda sig av modellerna som finns i Verktygsbacken.

- Visst kan det hända att en del av användningen minskar då projektet slutar, men modellerna genomsyrar verksamheten nu, säger Nygren.

Han lyfter fram att ett av de viktiga resultaten av att delta i projektet är att tankesättet om att alla lärare är skrivlärare anammas. Genom att plocka ut det som känns bra och som passar in i ens egen verksamhet kan man sedan bygga vidare på den språk- och skrivstöttande undervisningen.

- Man kan inte sätta för mycket tid på sådant som inte känns som att det funkar, men man får plocka ut det som känns bra, säger Nygren.

Genom att plocka ut guldkornen från tiden i Skrivande skola har man nu en god grund för att arbeta med läs- och skrivarbete i alla ämnen, med kärntanken som genomsyrar verksamheten: Alla lärare är språklärare i en skrivande skola.

Johanna Karlsson har

Johanna Karlsson, planerare på Helsingfors stad på sektorn för fostran och bildning och ordförande för Huvudstadsregionens lärare inom småbarnspedagogik r.f. (HuLiS), har en bred erfarenhet inom språkberikande undervisning. I grunden är Karlsson lärare inom småbarnspedagogik.

- Jag jobbade fem år inom språkbadsundervisningen på ett daghem i Helsingfors. Språkbadsmetodiken är därmed bekant och något som jag verkligen tror på, säger Karlsson.

Efter tiden som lärare på språkbad började Johanna Karlsson jobba som lärare inom småbarnspedagogiken som språkstöd. I praktiken innebar det här att Karlsson tillsammans med en kollega ambulerande jobbade för den svenskspråkiga sektorn inom småbarnspedagogik för att stöda språkutvecklingen hos barn. I tio års tid åkte Karlsson tillsammans med sin kollega runt till olika enheter och jobbade tillsammans med enheternas personal för att utveckla språkutvecklande arbetssätt. Varje enhet hade en språk- och kulturansvarig som fungerade som kontaktperson och samarbetade med Johanna Karlsson och hennes kollega.

- Jag vill speciellt nämna min kollega Pia Riihimäki som tillsammans med mig jobbade som språkstöd inom den svenska sektorn, säger Johanna Karlsson och tillägger att arbetet handlade om att arbeta språkstödjande med personalen inom småbarnspedagogiken och att utveckla konkreta metoder för just detta arbete.

En röd tråd som löper genom allt arbete inom småbarnspedagogiken är en språkstrategi som heter Tänk språk! Materialet som hör till språkstrategin Tänk språk! används för att höja den språkliga medvetenheten inom småbarnspedagogiken. Några exempel på konkreta verktyg som strategin lyfter fram i materialet är hur man kan öka barnens taltid i förhållande till de vuxnas, hur man som lärare inom småbarnspedagogiken kan bli uppmärksam på sitt eget språkbruk och därmed vara bra språkliga förebilder för barnen. Ett praktiskt tips på hur man med ett ord i taget kan försöka lära barn ett korrekt språkbruk är att lyfta fram veckans ord; Alla vuxna och barn förbinder sig till att under en vecka använda ett visst korrekt ord istället för ett slangord (att till exempel tala om regnkläder istället för kurakläder).

En av grunderna som genomsyrande hela verksamheten när Karlsson började arbeta med språkmedvetenhet inom småbarnspedagogiken 2008, och även är aktuellt inom språkarbetet i småbarnspedagogiken idag, är att många barn i den finlandssvenska kontexten kommer från två- eller flerspråkiga hem. Denna kompetens bör man som lärare inom småbarnspedagogiken kunna ta i beaktande och styrka på ett positivt sätt. Karlsson och Riihimäki arbetade fram språkmedvetna modeller för barnens lek och språkmedvetna lärmiljöer samt fokuserade på hur språkmedvetenhet ökar barnens välmående.

- Ett annat projekt som var väldigt roligt att förverkliga hette Bokbubbel. Det var ett tvåårigt projekt som vi gjorde tillsammans med stadsbiblioteket och kultursidan i Helsingfors stad, berättar Karlsson.

PERSONPORTRÄTT: JOHANNA KARLSSON

Bokbubbel handlade om att skapa lek- och läslust genom att konkret arbeta med bilderböcker i daghemskontext. Detta kunde gå ut på att bland annat hålla bokprat för barnen i småbarnspedagogiken, samla personalen från olika enheter för att utbyta verksamhetsidéer kring litteratur och att involvera vårdnadshavare i barnens läsning. Några av projektets ledord var närvaro, självbild, koncentration, lek och rim.

En av de mest omtyckta produkterna som Karlsson tillsammans med Riihimäki skapade under sin tid som språkstöd inom småbarnspedagogiken var materialväskor. Enligt en modell från den finska sektorn skapade de väskor fyllda med språkberikande material så som pekböcker, sångböcker, brädspel och leksaker samt en handbok till hur allt detta kunde användas i språkutvecklande syfte på enheterna. De olika daghemmen kunde sedan låna ut väskan med allt material för en viss tid.

- Både i det här projektet och i andra projekt vi har förverkligat har det funnits ett välfungerande och viktigt samarbete mellan utbildningssektorn, kultursektorn och biblioteksväsendet. Tack vare detta har vi kunnat förverkliga projekt på bred front med expertis från olika sektorer, säger Karlsson.

År 2020–2022 jobbade Karlsson som projektplanerare på projektet Lukuinto – Läsiver. Karlsson ansvarade för projektet på svenska enheten och hade tre kolleger som ansvarade för den finska sidan. Även i detta projekt ingick konkret samarbete med enheterna i småbarnspedagogik. Syftet med projektet var att stärka läskulturen i Helsingfors. En del av arbetet gick ut på att kartlägga enheternas nuläge och behov av stöttning kring läsning.

- Under projektet utvecklade vi ett kartläggningsverktyg för läs- verksamhet i småbarnspedagogiken som heter Lukuympyrä – Läsecirkeln (en bearbetad version av Gyekye & Nikkilä 2013). Med hjälp av den kan enheterna inom småbarnspedagogiken utvärdera sitt nuläge då det kommer till hur man arbetar med läsning just nu. Verktyget kan också ge tips på och nya idéer till hur man kan uppdatera sina rutiner kring arbetet med läsning, säger Karlsson.

En annan del av projektet Lukuinto – Läsiver gick ut på att lägga fram lässtrategier kring olika temahelheter så som mångfald, emotionella färdigheter och natur och miljö samt att ge litteraturtips för varje temahelhet.

Just nu jobbar Karlsson som planerare på Helsingfors stad där hon koordinerar all verksamhet för integration på svenska inom utbildningssektorn. Hennes verksamhetsområde sträcker sig från småbarnspedagogiken till Arbis. Aktuellt inom det området är bland annat att antalet elever som studerar enligt läroplanen för förberedande undervisning eller läser svenska som andraspråk hela tiden ökar.

- Nytt är också att vi har anställt flerspråkiga handledare som jobbar med flerspråkiga elever, och fler studerande än tidigare läser svenska som andraspråk på gymnasiet.

I den nuvarande fullmäktigeperiodens stadsstrategi för Helsingfors stad finns en ambitiös målsättning: Helsingfors ska vara huvudstaden för läsning och läsförmåga. Att lyfta fram läsningen som ett strategiskt mål för en stad är i sig unikt och betydelsefullt.

- Det som är viktigt att komma ihåg är att läsförmåga i dagens läge är ett bredare begrepp än enbart läskunnighet. Det innefattar allt från att kunna tolka symboler till att läsa av bilder och sociala situationer, menar Karlsson.

För att barn ska kunna utveckla en läsförmåga som gör att de klarar sig bland dagens krav behöver alla vuxna inse att de är språkliga förebilder.

- Alla vuxna som professionellt arbetar med barn och unga är förebilder då det kommer till att använda språket. Man måste vara medveten om att allt från när man öppnar dörren för barnen på morgonen till att man vinkar hejdå när de åker hem är en språklig handling som barnen och de unga registrerar och tar till sig, påminner Karlsson och med tanke på den breda erfarenhet Karlsson har inom sitt område är det lätt att tro henne.

TEXT: SOFIE ADOLFSSON

FOTO: PRIVAT