Censorszoom om läskompetens

Det var stor uppslutning då Smlf ordnade censorszoom tillsammans med censorerna Pamela Granskog och Sofia Stolt 16.3.2023. Tidigare år har censorsträffarna ofta ägt rum inför den kommande studentskrivningsrundan, men detta år fick vi tillfälle att diskutera det läskompetensprov som hade skrivits ett par dagar tidigare.

Hela 50 personer deltog i det som nu börjar bli en årlig censorsträff. Distanskonceptet verkar vara lyckat, och som ordförande Annette Kronholm konstaterade under tillfället finns det en stor fördel i att vi alla kan samlas på en och samma gång, få ställa våra frågor så att alla hör dem och få höra samma svar.

Rofa Blauberg, Smlf:s vice ordförande, höll i trådarna som moderator, och Maria Dahlin skötte tekniken. Ordförande Annette Kronholm inledde med att berätta om vad som är på gång inom föreningen, därefter tog Pamela Granskog över ordet och berättade om allmänna riktlinjer i läskompetensprovet. Nytt för i år är att det finns flera censorer, och istället för att bedöma båda proven har hälften av censorerna ansvar för läskompetensen och andra hälften för skrivkompetensen.

Granskog började med en genomgång av sådant som hon själv konstaterade att går utantill för en del, men för dem som bedömer studentprov för första eller andra gången var det säkerligen välkommet. Ett par dagar innan, direkt efter årets läskompetensprov, hade Yle dessutom haft sin Abimixsändning om läskompetensen, och Granskog tog fasta vid en del sådant som abiturienterna själva hade frågat om provet, sådant som kan vara bra för oss lärare att komma ihåg att nämna i förberedelserna inför provet. Sändningen hittas på Arenan och på Svenska Yles sidor. Frågorna handlade bland annat om möjliga poängavdrag på grund av textens längd, men Granskog påminde om att teckenmängden fortfarande är en rekommendation i modersmålet.

Hon kopplade det till hur vi ser på texter inom ämnet: att texten utgör en helhet och själva innehållet är det viktiga.

Ur examinandsynvinkel verkade årets prov ha varit ganska jämnsvårt, eftersom det varken fanns någon fråga som tydligt var populärast eller som de flesta skulle ha undvikit. Granskog konstaterade att hon aldrig har sett så jämn fördelning mellan hur många som har valt att besvara vilka uppgifter. Årets prov väckte däremot en del frågor hos dem som deltog i censorszoomen, och det var en mycket aktiv publik som tillämpade läskompetensens principer och kritiskt granskade bedömningsstödet och frågeformuleringarna. Granskog och Stolt öppnade upp censorernas arbetsprocess och gav råd om hur lärarna ska tänka i den preliminära bedömningen.

- I examinandernas svar kan det komma sådant som provmakarna inte har föreställt sig i uppgiften, då får censorerna se över bedömningsstödet och eventuellt uppdatera det. Det bedömningsstöd som lärarna använder är egentligen preliminärt, men det är det som lärarna ska utgå ifrån i poängsättningen, berättade Stolt.

Granskog informerade att censorerna träffas en gång i veckan och diskuterar sådant som de lagt märke till i svaren, och på basen av det uppdateras det slutgiltiga bedömningsstödet. Stolt och Granskog påminde också om att de markeringar som censorerna gör i examinandernas texter gäller sådant som ger poäng, sådant som lyfter texten. I den preliminära bedömningen av läskompetensen behöver läraren egentligen inte göra några markeringar alls, om det inte handlar om något väldigt stort och avgörande fel. Framför allt önskade censorerna att lärarna inte markerar språkfel i läskompetensen, men förstås i skrivkompetensen.

- Vi hittar nog det som ger poäng eller som eventuellt drar ner på poängen. Spara därför din egen tid, ville Stolt lyfta fram.

Diskussionerna som uppstod under tillfället gällde allt från hur man ska tänka då det i bedömningsstödet står att examinanden ska eller inte ska ha med något visst och detta eventuellt saknas, vad skillnaden mellan att redogöra för något och att analysera något egentligen är, hur de tvådelade uppgifterna bedöms (som helhet eller som helt fristående från varandra) och hur studerande och lärare upplever de tvådelade uppgifterna som motvikt till en uppgift som bara kräver ett längre svar.

Det är värdefullt och viktigt att samlas kring dessa frågor. Dels är det värdefullt för att vi alla ska kunna resonera på liknande sätt i den preliminära bedömningen och dels är det viktigt för att kunna handleda studerandena på rätt sätt. Därför uppmanade också Granskog att lärarna ska samarbeta så mycket som möjligt gällande bedömningen, speciellt önskade hon att lärare som inte har ämneskollegor i samma skola gärna samarbetar med kollegor i andra skolor för att inte bli ensam med sina frågor.

TEXT: CHRISTOFFER WÄRN

Måndagen den 16 mars 2020 utlyser regeringen undantagstillstånd. Samma dag står det klart att Skrivande skola (2020–23) beviljats finansiering för det första verksamhetsåret.

Hur startar jag upp ett projekt med 350 lärare på distans? undrade jag som blivande projektledare. Som tur var hade både lärarna och jag en vår av distansundervisning bakom oss när projektet drog igång på allvar. I sällskap av en pandemi har det flutit mycket vatten under projektbroarna. Många tågresor, bussresor, bilfärder, färjfärder och Ålandsfärjor senare känner jag mig sällsynt privilegierad och rik på upplevelser. Men också många timmar av distansföreläsningar har utmanat tankar om hur jag ska lyckas “nå fram genom rutan” som det heter.

Projektskolornas bredd och variation

Utgående från intresseanmälningarna valde styrgruppen ut fokusskolorna - små skolor och stora skolor, landsbygdsskolor och stadsskolor, skolor i rätt enspråkigt dialektala samt flerspråkiga kontexter. En del lärmiljöer var närmast 1:1-skolor och utrustade med ett digitalt skrivverktyg per elev, medan andra fortfarande saknade fungerande lösningar för digitalt skrivande.

Ändå är både lärarna och eleverna i stort sett de samma. Lärare ser utmaningar i skrivmotstånd och slarv i elevernas inlämnade texter. Lärarna berättar om bristen på motivation för att eleverna ska orka till slutet, att chattspråk och engelska utmanar normerna för det svenska skriftspråket. Eleverna har oberoende landsända samma spring i benen, liv som pågår på raster och utanför skola. Då ligger skrivandet inte alla gånger högst i prioritet.

Insikter på vägen

Efter denna odyssé mellan kobbar och skär, längs landsvägar och järnvägsspår vill jag sammanfatta mina tre viktigaste insikter.

Insikt 1. Tillsammans blir vi så mycket bättre!

Skrivhandledningen “Verktygsbacken. Skrivpedagogik för alla” hade inte blivit till utan ett gigantiskt bollplank av lärare, lärarstudenter och en styrgrupp bestående av såväl forskare, utbildningsutvärderare, författare som praktiserande lärare. Utan projektskolornas 350 lärarröster hade inte skrivstöden och genremodellerna varit möjliga. Vi hade inte lyckats med planschen “Hitta rätt i Verktygsbacken!”. Till och med kafferumskompisar från helt andra branscher har varit till stor hjälp för att höja blicken från klassrum och skola, mot föräldraperspektiv och ett kommande arbetsliv.

Insikt 2. Kompetensutveckling tar tid och vinner på att ske kollegialt. Om en skola går in för att förbättra och förändra en verksamhetskultur, så vinner man på att arbeta med hela kollegiet och inte lämna någon lärarkategori utanför. Kollegialt utvecklingsarbete tar tid och det är helt i sin ordning. Ibland kan det till och med vara svårt att se någon förändring. Men när lärarna i projektskolorna blickar tillbaka kan de se att en hel del blivit bättre. En ingång är att alla lärare inser vikten av att förhålla sig skrivfostrande i skolvardagen, såsom i Wilmameddelanden och lärarpresentationer, i lappar och affischer på skolans anslagstavlor.

Insikt 3. Elever behöver tydliga ramar för trygghet i skrivandet.

Idag skriver vi mycket och hela tiden, vi skriver utan att vi tänker på det i chattar och på sociala medier. Samtidigt finns tecken som tyder på att elevers skrivkunnighet utvecklas sämre än tidigare. Dessutom växer den skrivsvaga gruppen av elever, många skriver gärna men orkar inte bearbeta texterna. Genrerna ter sig oändligt många, kontexterna likaså. I den splittrade textvärlden kan materiella skrivstöd i Verktygsbacken erbjuda fasta rutiner och trygga ramar för skrivandet i alla läroämnen och situationer. Tack vare skrivstöd, genrelistor och genremodeller minskar frustrationen i skrivandets initialskede. Eleverna kan koncentrera sig på innehållet. Relativt fasta och liknande skrivrutiner i alla ämnen skapar mindre stress.

Meningsfulla projektår

Inte en enda dag i projektkontoret på Campus Allegro i Jakobstad har jag tvivlat på att skrivfrämjandet behövs. Det börjar bli brådis att fixa skrivandet i en multimodal textvärld. Under de tre åren exploderar Tiktok, Face- book är sedan länge ett vuxenrum och Instagram börjar bli old school. Texterna blir allt mer multimodala och snuttifierade, den längre textbågen i en kolumn eller en faktatext känns allt mer främmande.

Under projektets sista halvår ligger ChatGPT på allas läppar. Det går snabbt nu med skrivandets villkor. Lärarnas roll som skrivpedagoger utmanas med frågor långt större än plagiatkontroller och copypejstade texter.

Jag har inte således inte tvivlat på behovet av Skrivande skola. Däremot har jag funderat mycket på innehållet och vägen framåt. Alla möten med skolornas dreamteam har gett mig massor. Mestadels har vi hängt på Zoom, Teams och Google Meet, före och efter skoldagar, inklämda möten mellan lunch och lektion.

Det kollaborativa skrivandet, att i distansformatet upprätta direktkontakt med lärarna, blev också min räddning. Tillsammans har vi genom försök och misstag mejslat fram en verktygsback med verktyg för skrivandet. Tydliga och trygga verktyg, rentav simpla.

Slutet blir en början

Det är härmed dags att stänga verktygsbacken för den här gången. Projektramarna är fyllda, tiden rinner ut och finansieringen upphör. Däremot försvinner inte behovet av skrivstärkande undervisning och skrivpedagoger i alla läroämnen.

Det blir tvärtom dags att öppna verktygsbacken för alla skolor, i alla klassrum och för alla lärare. Ut väller många möjligheter för trygga och tydliga skrivramar för barn och unga. Prissumman om 5 000 i Hugo Bergroth-sällskapets språkpris 2023 kommer väl till pass för det fortsatta arbetet i skolor som inte deltog i Skrivande skola. Arbetet har bara börjat. Vi fortsätter.

TEXT: ANNETTE KRONHOLM

Projektskolornas lärare, projektets skrivambassadörer firar tre projektår under slutseminariet “Alla lärare är skrivlärare”. Foto: Björn Lindberg

• åtta fokusskolor: Donnerska skolan (Karleby), Kristinestads högstadieskola (Kristinestad), Kyrkbackens skola (Nagu), Lovisavikens skola (Lovisa), Lyceiparkens skola (Borgå), Skärgårdshavets skola (Korpo), Åshöjdens grundskola (Helsingfors), Övernäs skola (Mariehamn)

• pilotskola: enhetsskolan i Nykarleby (förskola–åk 9)

• 350 lärare, 2500 elever

• inspirationsföreläsningar för svenska skolor och utbildningsaktörer i Finland, ca 2 500 åhörare

• skrivfrämjande insatser i finlandssvenska medier och utbildningsevemenang

• Hugo Bergroth-sällskapets språkpris 2023

• initiativtagare Svenska modersmålslärarföreningen i Finland i samarbete med Sydkustens landskapsförbund som huvudman

• finansiärer Svenska kulturfonden och Svenska folkskolans vänner

Hugo Bergroth-priset 2023 går till Skrivande skola

Årets Hugo Bergroth-pris på 5 000 euro går till projektet Skrivande skola. Prissumman är donerad av Svenska kulturfonden.

Ur prismotiveringen: Projektet Skrivande skola har verkat för att främja skrivundervisningen i våra skolor och är nationellt sett en unik satsning. Genom sina fokusskolor och sin pilotskola har projektet engagerat 350 ämneslärare och mer än 2 500 elever i årskurserna 7–9 i våra svenskspråkiga skolor. Skrivande skola har gett lärarna skrivpedagogiska metoder för att hjälpa eleverna att producera rätt text vid rätt tillfälle. En skrivstärkande lärare har samtidigt ett språkstärkande förhållningssätt i sin undervisning. Projektet har utmynnat i handledningen Verktygsbacken – Skrivpedagogik för alla. Verktygsbacken synliggör skrivandet men också läsningen, den erbjuder konkret skrivstöd till eleverna och modeller för skrivstöttning till lärarna.

Hugo Bergroth-sällskapets språksporre på 1 000 euro går i år till fotbollsspelaren, tränaren och före detta landslagskaptenen Tim Sparv, som i sin position som positiv förebild, både inom och utanför idrottskretsar, har lyft upp rikedomen med språkkunskaper. Prissumman för språksporren är donerad av Svenska kulturfonden.

TEXT OCH BILD: HUGO BERGROTH-SÄLLSKAPET