Page 1

EN TIDSKRIFT FRÅN LUNDS MISSIONSSÄLLSKAP

NR 4 • 2011 ÅRGÅNG 165

HALVA SANNINGEN FINNS PÅ DEN ANDRA SIDAN

VÄSTRA JERUSALEM RABBINEN PÅ BARRIKADERNA 14 ÖSTRA JERUSALEM DET LILLA HUSET I SHEIKH JARRAH 24 ANALYS SÖREN WIBECK OM DEN HISTORISKA KONFLIKTEN 6


bild Lars Michel

OMSLAG: GAMLA STADEN I JERUSALEM DENNA SIDA: MÅLNING PÅ DEN PALESTINSKA SIDAN AV SEPARATIONSMUREN VID JERUSALEM FOTON: LARS MICAEL ADRIAN


DAGS ATT SE FRAMÅT! I ÅRHUNDRADEN HAR HERRAVÄLDET över landet mellan Jordanfloden och Medelhavet varit omstritt. Sedan 1948 har konflikten mellan israeler och araber kastat en skugga över regionen. För israelerna har det inneburit att leva med rädslan för självmordsbombare och raketer, samtidigt som man kunnat utropa en egen stat. För palestinierna har det inneburit förnedring på grund av ockupationen och begränsningar i rörelsefrihet, men också en längtan efter en egen nation. För båda parter, såväl israeler som palestinier, är det en smärta att veta att det andra folkets barn i regionen får lära sig att hata eller vara rädda för den egna sidans folk.

(lms) intar Jerusalem en alldeles speciell plats. Här har lms länge stöttat religionsdialogen mellan kristna, judar och muslimer; religioner som alla på något sätt relaterar till staden. Här finns Svenska teologiska Institutet, mötesplatsen för studenter från hela världen. Här stöder lms en professur i religionsteologi. FÖR LUNDS MISSIONSSÄLLSKAP

lyfter vi fram olika infallsvinklar – både av den mångfasetterade religionskartan och av den politiska situationen. Jag tror att en majoritet av såväl israeler som palestinier, judar, kristna och muslimer, hellre blickar framåt mot en gemensam framtid, än fastnar i det förflutna. Den stereotypa bilden av att ”de på den andra sidan” inte är att lita på, stämmer inte i verkligheten. Fredsvännen är inte undantaget som bekräftar regeln! Var och en av artiklarna i detta temanummer bidrar på sitt sätt till en fördjupad kunskap om, men också till en större förståelse av den andra sidan, och det är ju det som behövs för en lösning av konflikten.

I DETTA TEMANUMMER AV UPPDRAG MISSION

lars micael adrian Kanslichef, Svenska kyrkan Uppdrag Missions redaktionsråd

Inter nationell rättvisa, miljö, fred, mission, teologi, religionsmöte, integrationsfrågor – Uppdrag Mission berör många ämnesområden. Men egentligen handlar alltihop om en enda sak: vad innebär det att leva evangeliet i dag? Uppdrag Mission www.uppdragmission.se Tidskriften ges ut av Lunds Missionssällskap www.lundsmissionssallskap.se Ansvarig utgivare Samuel Rubenson Redaktör Marie Bosund Hedberg Media&Sånt Södra Promenaden 7B, 211 29 Malmö 0733-60 87 54 red@uppdragmission.se Grafisk form Anneli Dennersten Sjunde [form & kommunikation] Redaktionsråd Ann Aldén, ordförande Lars Micael Adrian Mika Vähäkangas Prenumeration www.uppdragmission.se pren@uppdragmission.se 0733-60 87 54

Ögonblicksbilder från verkligheten. Så skulle vi vilja kalla vårt extra tjocka temanummer om Israel-Palestina-konflikten. Jag och tidningens formgivare, Anneli Dennersten, har träffat människor på plats i Jerusalem, mött dem i deras vardag och fått deras berättelser om hur det är att leva i Det Heliga Landet just nu. De leder oss långt innanför skalet på det snabba nyhetsflödet som vi annars är vana vid att hämta våra kunskaper och värderingar från. Marie Bosund Hedberg Redaktör

Annonser annons@uppdragmission.se 0704-81 80 85 Tryck Ljungbergs, Klippan 2011 ISSN 2001-0087 Omslaget Foto: Lars Micael Adrian

UPPDRAG MISSION UPPDRAG NR MISSION 4 2011 3 3

FOTO ANNELI DENNERSTEN OCH MARIE BOSUND HEDBERG WWW.MARTINOLSON.SE


VEM KAN LÖSA DEN HISTORISKA KONFLIKTEN?

24

6 ANALYS Sören Wibeck, journalist och författare, som bevakat Mellanöstern sedan 1980-talet, skriver om ”en gammal konflikt om territorium, med religiösa rötter”.

10 ATA OCH FATIMA: VÅRA BARN SKA FÅ LEVA I FRED I EN PALESTINSK STAT Ata är muslimsk palestinier och familjen lever med hotet om att deras hus ska rivas för att ge plats åt en ny israelisk bosättning.

4 UPPDRAG MISSION

14 ARIK ASCHERMAN, RABBIS FOR HUMAN RIGHTS: Rabbinen som bekänner sin tro på barrikaderna.

20 VERA BABOUN, UNIVERSITETSLÄRARE I BETLEHEM: – Jag lär mina studenter att tänka själva.

DET LILLA HUSET I SHEIKH JARRAH Byn i det ockuperade Östra Jerusalem har blivit en internationellt uppmärksammad skådeplats för hur israeliska bosättare tillåts kasta ut palestinier från sina hem. Vi har mött bosättaren Daniel, 24, och familjen Al-Kurd, som vägrat flytta. Sedan tre år bor de i var sin del av huset mitt i byn.

32 – DET BEHÖVS FLER KVINNOR I FREDSPROCESSEN Debbie Weissman, ordförande i det internationella samarbetsrådet för judar och kristna.


Alltid 3 LEDAREN 45 LÄST SEDAN SIST

40 34 GUDRUN NORRFJÄRD – FÖLJESLAGARE FÖR FRED

38 SVENSKA DIALOGMÖTEN LOCKAR VÄRLDSRELIGIONERNA TILL JERUSALEM Håkan Bengtsson är direktor för Svenska Teologiska Institutet i Jerusalem och han betonar STIs betydelse som neutral mötesplats.

– DET ÄR INTE JUDARNAS PROBLEM ATT DET FINNS ANTISEMITISM Jesper Svartvik, professor i religionsteologi, delar sin arbetstid mellan Centrum för Teologi och Religionsvetenskap i Lund och Svenska Teologiska Institutet, STI, i Jerusalem.

42 – TRON ÄR EN UPPLÖSANDE FAKTOR I VÅLDSSPIRALEN Håkan E Wilhelmsson har tagit ställning för Palestina och hans uppfattning märks i hans arbete som domprost i Lund. Han anser att kyrkan får ta ställning och protestera mot ockupationer och de konsekvenser som de får.

47 OM LUNDS MISSIONSSÄLLSKAP

44 ”EN HÄVSTÅNG FÖR FRED” Läs två avsnitt ur Kairos Palestine, dokumentet som företrädare för tretton palestinska kyrkor formulerat, för fred i konflikten.

46 GUD ÄR STÖRRE Biskop Antje Jackelén om sitt ”herdabrev för vår tid”. UPPDRAG MISSION 5

FOTO JERUSALEM FRÅN OLIVBERGET LARS MICAEL ADRIAN


MEDELHAVET

KARTA: GRÄNSDRAGNING MELLAN ISRAEL OCH PALESTINSKA OMRÅDEN 1967:

TEL AVIV JORDANIEN BAT YAM

Israel

Västbanken och Gaza – ockuperade av Israel i samband med 6-dagarskriget 1967

JERUSALEM

BETLEHEM

Gaza

ISRAEL

6 UPPDRAG MISSION NR 4 2011: ANALYS

HEBRON

DÖDA HAVET


ANALYS

En gammal konflikt om territorium, med historiska och religiösa rötter, är svårlöst. Och den har

fördjupats genom åren. Idag är bosättningarna på Västbanken – vid sidan om gränserna, flyktingarnas status och Jerusalem – den stora stötestenen. text: sören wibeck

M ISRAEL-PALESTINA-KONFLIKTEN

ska lösas måste usa medverka. Samtliga presidenter under efter krigstiden har försökt. Kan Barack Obama lyckas? Hur ser förutsättningarna ut efter de arabiska upproren och Hamas och Fatah har räckt varandra händerna? Förhoppningarna var stora när Obama tillträdde i januari 2009. I ett uppmärksammat tal i Kairo den 4 juni samma år vände han sig till den muslimska världen och talade om återupptagna fredsförhandlingar. usa accepterade inte fortsatt utbyggnad av israeliska bosättningar på Västbanken, sa han. Obama pressade parterna att inleda samtal. Mahmoud Abbas och Benjamin Netanyahu inbjöds till Vita huset. Direkta samtal inleddes den 2 september 2010. Målet var högt ställt: en palestinsk stat inom ett år. Förhandlingarna bröt ihop efter tre

veckor. Palestinierna vägrade fortsätta när Israel inte förnyade det byggstopp som gällt för bosättningarna på ockuperad mark sedan november 2009. En förutsättning för ett fortsatt byggstopp var att Palestinska myndigheten erkände Israel som en judisk stat, sa Netanyahu. Svaret blev nej, och myndighetens chefsförhandlare, Saeb Erekat, förklarade att man ”kraftfullt förkastade alla dessa israeliska lekar”. Ett erkännande skulle vara negativt för israeliska palestinier och för flyktingarnas rätt att återvända. Positionerna var låsta. Man kan notera att Barack Obama, trots goda ambitioner, aldrig har redovisat någon fredsplan. Hans personliga erfarenhet av regionen är begränsad. Sitt första besök i Israel gjorde han så sent som 2006. Men han är i gott sällskap. De flesta av hans föregångare har underskattat svårigheterna.

MÅLET VAR HÖGT STÄLLT: EN PALESTINSK STAT INOM ETT ÅR. FÖRHANDLINGARNA BRÖT IHOP EFTER TRE VECKOR.

UPPDRAG UPPDRAG MISSION MISSION NR 4 NR 2011: 4 ANALYS 2011: XX 7


SÖREN WIBECK Journalist och författare Bor i Malmö Programledare: Människor och tro, P1 Har rapporterat från arabvärlden sedan 80-talet Har bland annat skrivit ETT LAND, TVÅ FOLK. ISRAEL-PALESTINAKONFLIKTENS HISTORIA (2009), som en grundorientering för den som vill kunna följa med i nyhetsflödet

Carter har lyckats bäst Den president som har kommit längst är kanske Jimmy Carter, som var president 1977–1981. Han var personligt engagerad och hade två mål: en lösning på Palestinafrågan samt ett fredsavtal mellan Israel och Egypten. Endast fredsavtalet lyckades. Anwar Sadat och Menachem Begin undertecknade det vid en historisk ceremoni på Vita husets gräsmatta i mars 1979. Men motståndet från Egyptens islamister var stort och ledde till mordet på Sadat 1981. Han ansågs ha svikit den arabiska saken. Fredsavtalet har hållit, men efter president Mubaraks fall oroas många i Israel för att islamister ska få ökat inflytande och avtalet därmed brytas upp. Vad händer om de arabiska upproren sprider sig till de palestinska områdena? Osäkerheten oroar israelerna, som inte vill förhandla med ett svagt palestinskt ledarskap. Gäller ingångna avtal om ledningen faller? Försoningen mellan sekulära Fatah och islamistiska Hamas är ytterligare en komplikation. Israels premiärminister Benjamin Netanyahu vädjade till den palestinske presidenten att förkasta försoningen. ”Den leder till att Hamas blockerar allt hopp om ett fredsavtal med Israel”, sa han. Salam Fayyad, den palestinske premiärministern, förklarade att Hamas ledare, Khaled Meshaal, accepterar målet om en palestinsk stat inom 1967 års gränser, vilket kan ses som ett indirekt erkännande av Israel. Men Hamas stadgar är oförändrade. De säger att allt land som tillhörde det brittiska mandatet ska tillhöra palestinierna, alltså också staten Israel. Förutsättningarna för lyckade fredssamtal sommaren 2011 är inte goda. I sitt tal om Mellanöstern och Nordafrika den 19 maj tog Barack Obama upp Israel-Palestina-frågan sist. Han var inte optimistisk. ”Det är upp till israeler och palestinier att agera”, sa han och poängterade att en palestinsk stat skulle baseras på 1967 års gränser, vilket Netanyahu genast protesterade emot. Gränserna anses inte ge tillräcklig säkerhet.

8 UPPDRAG MISSION NR 4 2011: ANALYS

”Misstag bygga på ockuperad mark” Varför är Israel-Palestina-konflikten så svår att lösa? Ja, den är över hundra år. En gammal konflikt blir svårare med åren. Startpunkten var inte 1948, då staten Israels bildades, utan i början av 1900-talet då den sionistiska invandringen tog fart. Britternas agerande som mandatmakt efter första världskriget ökade svårigheterna. Idag är bosättningarna på Västbanken – vid sidan om gränserna, flyktingarnas status och Jerusalem – den stora stötestenen. Israel är splittrad om bosättningspolitiken. Många anser att det var ett misstag att börja bygga på ockuperad mark efter sexdagarskriget 1967. Stödet för bosättningspolitiken finns främst hos de religiösa sionisterna: – Ockuperad mark kan inte lämnas tillbaka, säger rabbinen Yehoshua Magnes, en ledande religiös sionist. Israel ska styra över landet mellan floden Jordan och Medelhavet. Också över delar av Jordanien. Så säger Bibeln. Palestinierna ska ha sina rättigheter, men Israel ska vara en judisk stat. Bosättarna är till stora delar religiösa sionister. De utgör en växande politisk och militär maktfaktor. – De har aldrig varit så inflytelserika som idag, enligt Anita Shapira, professor i Israels moderna historia vid Tel Avivs universitet. Omkring 40 procent av de unga officerarna i armén är religiösa sionister. – Vad händer den dag regeringen förhoppningsvis beslutar att dra sig tillbaka från de ockuperade palestinska områdena? Skulle armén då lyda order? Jag är inte säker längre, säger hon. Är en tvåstatslösning möjlig? En tvåstatslösning är det internationella samfundets modell. Den palestinske presidenten Mahmud Abbas vidhåller att en palestinsk stat ska utropas i september 2011. Han avser att be fn om ett godkännande. Hittills har han fått tungt stöd av Brasilien, Argentina, Bolivia och Ecuador som har erkänt


Palestina med de gränser som gällde före kriget 1967. Men är en tvåstatslösning möjlig? Många tvivlar. Första gången en sådan föreslogs var redan 1937. Den så kallade Peelkommissionen, som undersökte konflikterna mellan judar och palestinier under det brittiska mandatet, kom fram till att de inte kunde leva i en gemensam stat utan föreslog två stater. Men parterna antog inte förslaget. Finns det några alternativ? Ja, en enstatslösning. Eftersom israelerna inte går med på en palestinsk stat får de acceptera oss i sin egen. Så resonerar till exempel den palestinske filosofiprofessorn Sari Nusseibeh, rektor för al-Quds-universitetet och tidigare plo:s representant i Jerusalem. Hans släkt har bott i Jerusalem i 1300 år, ända sedan araberna intog staden. När jag intervjuade honom i november 2010 såg han framför sig en stat: – Jag tror att vi palestinier och judar kommer att få leva i ett land mellan Jordanfloden och Medelhavet – men utan lika rättigheter för alla. Vi palestinier har genom åren skiktats i olika grupper. Jag tror att dessa var för sig måste öka sina rättigheter: de israeliska palestinierna, de palestinska beduinerna, palestinierna i östra Jerusalem, Ramallah och på Gazaremsan. Det är vägen framåt. Till slut kan det förhoppningsvis resultera i ett demokratiskt sekulärt land med lika rättigheter för alla. Den erfarne plo-diplomaten Afif Safieh, tidigare medarbetare till Yassir Arafat och medlem av plo:s revolutionsråd, det högsta beslutande organet, accepterar en enstatslösning. – En stat med ett apartheidsystem skulle säkert fungera en tid. I Sydafrika fungerade det i över 50 år, trots att de svarta var 45 miljoner och de vita kanske fem miljoner. Jag sympatiserar med idén om en enstatslösning, men den är inte möjlig. Tills vidare håller jag på tvåstatslösningen – men utan entusiasm, säger han när jag samtalar med honom i Ramallah.

Eller en trestatslösning? Andra har föreslagit en trestatslösning: Israel, ett Hamaskontrollerat Gaza och ett Fatahkontrollerat Västbanken. Idén har stöd hos vissa israeler och palestinier, men idag är den förstås mindre aktuell när Hamas och Fatah har räckt varandra händerna. Ett tredje alternativ är en konfederation mellan Västbanken och Jordanien, ett alternativ som har förespråkats av det israeliska arbetarpartiet och den välkände israeliske historikern Benny Morris. Som en positiv aspekt anger Morris de stora ytor i Jordanien som kan ta emot folk från det överbefolkade Gaza och från flyktinglägren i Libanon och Syrien. Ett fjärde alternativ är en regional lösning. De omkringliggande arabländerna skulle kunna erbjuda det som israeler och palestinier behöver – mer land. Om Egypten bidrar med en yta längs Medelhavskusten söder om Gazaremsan kan där byggas en modern hamn, en ny stad med miljonbefolkning och ett stort flygfält. Om också Jordanien, Saudiarabien och Israel deltar i ett utbyte av mark skulle palestinierna kunna få ett område som överstiger 1967 års gränser. Kanske har dessa alternativ inte större utsikter att lyckas än den klassiska tvåstatslösningen. Men de arabiska grannstaternas vilja att delta aktivt skulle förändra mycket. Säkert kommer den palestinska facebookgenerationen öka aktiviteterna – mot den egna ledningen men främst mot Israel. De unga har sett att fredliga demonstrationer ger bättre utdelning än stenkastning och självmordsdåd. För tillfället utkristalliserar sig ingen given lösning. Inga förhandlingar sker. Många är uppgivna och utan förväntningar efter alla misslyckanden. Humor kan då vara en ventil. plodiplomaten Afif Safieh berättar en anekdot som han tycker återspeglar verkligheten. En palestinier kom upp till Gud och frågade om det någonsin blir fred mellan Israel och palestinierna. ”Självklart”, svarade Gud. ”Men inte under min livstid.”  •

DE UNGA HAR SETT ATT FREDLIGA DEMONSTRATIONER GER BÄTTRE UTDELNING ÄN STENKASTNING OCH SJÄLVMORDSDÅD.

UPPDRAG UPPDRAG MISSION MISSION NR 4 NR 2011: 4 ANALYS 2011: XX 9


– BARNEN SKA FÅ LEVA I FRED I EN PALES Utåt sett lever Ata och Fatima ett harmoniskt liv med sina fyra barn. Men de israeliska myndigheterna har utfärdat ett rivningsbeslut på deras hus och de lever under ett hot som de inte vet om och när det kan göra dem hemlösa. text: marie bosund hedberg

foto: anneli dennersten

LOCKAN ÄR STRAX EFTER fyra på eftermiddagen och Ata är på väg hem från jobbet. Han går med raska steg, men inte på vägen som går genom byn och fram till hans hus, för det får han inte. Han går i kanten längs ängar och gärdsgårdar där han inte syns så tydligt. Han är formellt i husarrest sedan 2004, när han var med och demonstrerade mot att ett tjugotal hus i byn Al Walaja skulle rivas och lämna plats för nya hem åt israeliska bosättare. Hustrun Fatima och deras fyra barn, Mohammed, 18, Basil, 16, Asala, 13 och Abdo, 9 år, väntar på honom hemma, idag precis som alla andra dagar. Ata och Fatima är palestinska muslimer,

CA 1700 F KR Abraham hör Guds röst i öknen: ”Gå ut ur ditt land och från din släkt och från din faders hus, bort till det land som jag ska visa dig”. Första Moseboken 12:1-7.

1200 F KR Israelernas återtåg efter 400 år i Egypten.

10 UPPDRAG MISSION NR 4 2011: AL WALAJA

1000 F KR Kung David (regent 1015–975 f Kr) bildar stor-Israel med Jerusalem som residensstad och religiöst centrum.

en tredje grupp som drabbas i den pågående konflikten mellan Israel och Palestina. På ytan lever de ett harmoniskt familjeliv med Ata som får byggjobb då och då, och Fatima som är hemmafru och undervisar sina barn och hjälper dem med läxorna varje dag för att de ska vara duktiga i skolan. Byn anekterades av Israel Före 1948 låg byn Al Walaja på båda sidor av dalgången men nu tillhör berget på andra sidan Israel, så de bybor som bodde där fick bygga nya hus på den här sidan, som tillhör Västbanken. Men den här delen av byn anekterades av Israel och eftersom Ata har byggt sitt hus utan tillstånd från de israeliska

586 F KR Judarnas babyloniska fångenskap och återvändandet till Jerusalem 539 f Kr.

333 F KR Alexander den Stores krigshärjningar i Europa, Mellanöstern och Nordafrika.

70 E KR Jerusalems förstörelse. Judarna gjorde uppror mot romarna men efter en lång belägring av Jerusalem svalt ca 600.000 invånare ihjäl och staden ödelades.


STINSK STAT

9-ÅRIGE ABDO OCH 13-ÅRIGA ASALA KOPPLAR AV INNAN DET ÄR DAGS ATT LÄSA LÄXOR. DET ÄR VIKTIGT ATT VARA DUKTIG I SKOLAN.

600-TALET Islams expansion.

1100-1200-TALEN Minst åtta korståg genomfördes av länder i Västeuropa som pilgrimsfärder och heliga krig beordrade av Gud och godkända av påven för att erövra Jerusalem och Det heliga landet från muslimerna.

1896 Sionismens grundande. Den österrikiske journalisten Theodor Herzl publicerar Judestaten, där han förespråkar en stat där judarna inte utsätts för antisemitism. Han föreslår att den ska ligga antingen i Palestina eller Argentina.

1917 Balfourdeklarationen, där den engelska regeringen stödde tanken på det judiska folkets rätt till ett ”nationalhem” utan att skada rättigheterna för de existerande icke-judiska befolkningsgrupperna i Palestina.

1947 FNs delningsplan som innebär en judisk och en palestinsk stat. Judarna, 1/3 av befolkningen som ägde 10% av marken, fick 55%. Judarna antar planen, arabstaterna förkastar den.

UPPDRAGUPPDRAG MISSION NR MISSION 4 2011:NR AL4WALAJA 2011: XX 11


Hans fru Fatima är ett stort stöd för honom och barnen.

han och de andra Ata kämpar för att ska kunna bo kvar. palestinierna i byn

– JAG HAR INGA PROBLEM MED JUDAR MEN MED ISRAELISKA BOSÄTTARE, SÄGER ATA, PALESTINSK MUSLIM.

1948 Bildandet av den judiska staten. Arabstaterna går till krig. Vid stilleståndsuppgörelsen tilldelas Israel ytterligare mark.

En

myndigheterna lever han med ett flera gånger uppskjutet rivningsbeslut hängande över sig. Ett faktum som alla i familjen har lärt sig att leva med. Vi går omkring i trädgården och Fatima visar stolt upp sina odlingar. Vi blir bjudna på mandel direkt från träden, vi beundrar olivoch citruslundarna och doftar på salvian och oreganon i kryddlandet. Och överallt växer det dungar av klöver och vallmo, Palestinas nationalsymbol. I ett hörn av den kuperade trädgården står ett halvfärdigt skjul – det ser åtminstone ut så. Ata förklarar att det är hans protest mot det som pågår. Det lilla huset har stått där i sex år nu och han tänker inte bygga det färdigt förrän konflikten har tagit slut. – Just nu känns det som om jag kommer att förlora mitt hem och mitt land, säger han när vi lite senare sitter i vardagsrummet och dricker varmt, sött myntate. Vi talar inte om framtidsdrömmar – vi talar om frihet!

1948 Folke Bernadotte, FNs medlare i IsraelPalestina-konflikten, mördas i Jerusalem av sionistiska organisationen Sternligan. Under andra världskriget befriade han judar ur tyska koncentrationsläger i Röda Korsets Vita bussar.

12 UPPDRAG MISSION NR 4 2011: AL WALAJA

ande hoppet. symbol för det spir

Genom mandelträ dets grönsk dalgången, syns den andra de som nu tillhör Isra el.

Sexton bulldozers rullade in Han berättar om morgonen för sju år sedan när sexton bulldozers rullade in i byn och fem av husen omkring hans eget jämnades med marken. Alla i byn visste att demoleringarna skulle ske men ingen hade fått veta i förväg exakt när. De stora barnen hade inte hunnit komma iväg till skolan och hela familjen blev vittne. Sedan dess är Ata aktiv motståndare och kämpar för att palestinierna som bor kvar i byn – inklusive honom själv – ska få fortsätta att göra det. Eller som hans fru Fatima uttrycker det: ”Ata jobbar med människor, jag arbetar med Gud”. Några av husen i byn som revs har byggts upp igen som lokala återuppbyggnadsprojekt och som byborna själva betalade. Närmaste grannen bor i ett hus som byggdes med pengar från en internationell hjälporganisation. Huset stod färdigt efter 23 dagar.

1956 Suezkrisen. Israel, Frankrike och Storbritannien anfaller Egypten.

1967 Sexdagarskriget (5-10 juni). Israel ockuperar Västbanken, Gazaremsan och Golanhöjderna. FN antar resolution 242 (tillbakadragande och en tvåstatslösning samt flyktingars rätt att återvända).


Asala och Abdo hjälper gärn a sin mamma Fatima i den prunkande trädgårde n.

– Det är kluvet att ta emot hjälp utifrån, påpekar Ata. Det är passiviserande för vi vill ordna det här själva. När jag frågar Ata varför han inte ger upp och lämnar sitt land som så många andra i hans situation har gjort så blir hans mörka ögon ännu svartare. – Vi kan inte bli en tredje generation av palestinska flyktingar. Och det skulle vara mycket bättre om folk stannade kvar. Men det är klart – om man flyttar så slipper man problemen. Både han och Fatima förklarar att de vill uppfostra sina barn efter sina släkttraditioner och med en tro på att det faktiskt finns en framtid i en palestinsk stat. – Vi behöver alla barn för att bygga en nation, säger han. Och jag vet att det jag gör nu får resultat i framtiden. •

1973 Oktoberkriget mellan Israel och Egypten. FNs säkerhetsråd antar resolution 338, där alla parter i de pågående striderna uppmanas att beordra eld upphör och omedelbart avsluta alla militära aktiviteter. Samtidigt ska förhandlingar för en rättfärdig och varaktig fred i Mellanöstern påbörjas.

FOTO: LARS MICAEL ADRIAN

ka, tvärs över elen av byn,

FAKTA: HUSFÖRSTÖRELSER Enligt organisationen Israeli Committee Against House Demolitions (ICAHD) har drygt 24 000 palestinska hem förstörts av israelerna mellan åren 1967 och 2009. Enligt internationell lag, bland annat i Genèvekonventionen för mänskliga rättigheter, får privat egendom inte beslagtas såvida det inte sker av försvarsmässiga skäl. Israelerna anger sina beslut att förstöra palestinska hus med tre olika motiveringar: Administrativa skäl, militära operationer och demoleringar som sker som bestraffningar. Under april 2009 förstördes 4 694 palestinska hem med motiveringen att bygglov saknades. Men palestinier kan bara bygga ”olagligt” eftersom det är näst intill omöjligt att få tillstånd. Enligt Amnesty International är husförstörelser av administrativa skäl baserade på en diskrimineringspolicy som hela tiden går ut på att neka palestinierna bygglov och i stället ge israelerna tillstånd att bygga nya bosättningar. Sedan 1967 har 11 798 palestinska hem förstörts i militära operationer, och av dem har omkring 65 procent definierats som husförstörelser. ICAHD rapporterar att 1 523 palestinska hem har förstörts som ”en kollektiv, avskräckande bestraffning” av familjer som är kända som eller är misstänkta för att ha gett sig på israeliska civila. 8,5 procent av de här fallen är husförstörelser. Källor: Ecumenical Accompanimet Programme in Palestine and Israel, www.eappi.org Israeli Committee Against House Demolitions, www.icahd.org

1977 Egyptens president Anwar Sadat talar i israeliska knesset.

1978 Principöverenskommelse i Camp David om fred mellan Egypten och Israel. Palestinierna deltar inte och de förkastar uppgörelsen.

1979 Fredsavtal mellan Israel och Egypten, ett av arabländerna har erkänt Israel och utesluts för en tid ur Arabförbundet.

UPPDRAGUPPDRAG MISSION NR MISSION 4 2011:NR AL4WALAJA 2011: XX 13


RABBINEN SO SIN TRO PÅ BA text: marie bosund hedberg foto: rabbis for human rights-north america

– Israel-Palestina-konflikten är som en grekisk tragedi. Det är många som måste dö innan den tar slut. Arik Ascherman är ordförande för människorättsorganisationen Rabbis for Human Rights, rhr, i Jerusalem och nyligen fick han ta emot det amerikanska Ghandis fredspris för sitt och rhrs aktiva sätt att försöka uppnå fred i Mellanöstern.

1980 Israel annekterar Jerusalem.

1982 Israel invaderar Libanon.

1987 Första intifadan, arabiska för uppror, palestinska kampanjer mot Israels ockupation av palestinska områden.

14 UPPDRAG MISSION NR 4 2011: JERUSALEM

1988 Palestinierna, PLO, godtar tvåstatslösningen och erkänner Israels rätt att existera. Utropar staten Palestina. Fördömer terrorverksamhet. Godkänner 1967 års gränser för en palestinsk stat, vilket är en mindre yta än FNs delningsplan från 1947.

1988 Jordanien lämnar ifrån sig anspråken på Västbanken som PLO, Palestinian Liberation Organization, får överta.


OM BEKÄNNER ARRIKADERNA

1989 Kanalerna öppnas mellan PLO och USA. Sveriges utrikesminister Sten Andersson spelar en avgörande roll.

1991 President Bush d.ä. öppnar för nya fredsförhandlingar mellan Israel och en jordansk-palestinsk delegation. Israel vägrar förhandla direkt med PLO. Vi ett möte i Madrid sitter israeler och palestinier för första gången vid samma förhandlingsbord.

1992 Labour vinner valet i Israel och lovar att genomföra fredsförhandlingarna under den fyraåriga mandatperioden. Israel godkänner FNs resolutioner 242 och 338, vilket innebär att man vill återgå till 1967 års gränser. Israel och PLO förhandlar med varandra.

UPPDRAGUPPDRAG MISSION NR MISSION 4 2011:NR JERUSALEM 4 2011: XX 15


I GUDS NAMN, Han som är medkännande och rättvis. I Guds namn, Han som hör gråten från alla dem som lider. I Guds namn, Han som kräver att vi strävar efter rättvisa med rättfärdiga syften och söker fred genom att aktivt sträva efter den, uppmanar vi alla folk och alla ledare i Mellanöstern och övriga världen att agera omedelbart”. Det är ett utdrag ur Rabbis for Human Rights interreligiösa deklaration. Organisationen har drygt 130 medlemmar och understöds av judiska, kristna och muslimska religiösa ledare, forskare och lärare över hela världen. Även Svenska kyrkan bidrar med pengar och deltar i olika projekt. Opinionsarbetet sker bland annat med möten, konferenser, debattinlägg och genom att delta i demonstrationer och andra aktiviteter mot våld och brott mot de mänskliga rättigheterna bland parterna i den pågående konflikten. Man behöver inte ha träffat rabbinen Arik Ascherman särskilt många minuter för att förstå varför det är han som leder organisationen just nu. Han är amerikansk jude, utbildad på Harvard och redan som student blev han politiskt aktiv och her King (i mitten) Fotot av Martin Lut från a (tre l che Hes mot de båda parternas våldsamma Joshua rabbinen Abraham sa dialogen ar den interreligiö höger) symboliser behandling av varandra. I ett rum för. som RHR arbetar på rhrs kontor i västra Jerusalem hänger ett stort foto som visar Martin Luther King inför en stor folkmassa. Bredvid honom står Abraham Joshua Heschel, rabbin och Kings mentor. För Arik Ascherman är de båda – den kristne King och den judiske Heschel – tydliga förebilder för det som

1993 Osloöverenskommelsen om indelning av Västbanken i olika regioner: A (helt palestinska), B (delat styre), och C (helt israeliska). Palestinas Yassir Arafat och Israels Yitzhak Rabin skriver under JerikoGazalösningen och skakar hand med varandra för första gången.

16 UPPDRAG MISSION NR 4 2011: JERUSALEM

Rabbin Arik Ascherman leder den internationella organisationen Rabbis for Human Rights i Jerusalem.

han och organisationen vill genomföra av interreligiös, praktisk dialog. Han flyttade till Jerusalem för tjugo år sedan för att utöva sitt yrke där men han valde snart att använda sin religiösa övertygelse som en människorättsaktivist ”på barrikaderna” i stället. Han säger att han inte är sionist i den meningen att ”alla judar behöver inte leva i Det heliga landet”. Han har hotats till döden och de ultranationalistiska israelerna ser honom som en ”naiv förrädare”. Han har stått på hustak för att hindra palestinska hus från att rivas av israelisk militär, han har stått i vägen för israeliska bosättare som hävdat sin rätt till palestinska hem, han har gripits och dömts till fängelse för sina protester, en dom som ändrades till samhällstjänst. Han finns med och hjälper palestinska bönder att plantera

1994 Palestinska myndigheten, Palestinian National Athority, PNA, bildas. Avtal undertecknas som ger palestinierna begränsat självstyre över Jeriko och Gazaremsan samt administrativ ledning över hälsooch sjukvård, skola, turism, skatter och polis i övriga delar av Västbanken utom Östra Jerusalem.

1995 PLO får begränsat självstyre på begränsade områden. Israels premiärminister (och fredspristagare 1994) Yitzhak Rabin mördas i Tel Aviv av högerextremistisk israel.


NÄR INTE ORDEN RÄCKER TILL KAN BARNEN MÅLA DET HEMSKA SOM DE HAR UPPLEVT.

nya olivträd och vinrankor sedan de fått sina odlingar förstörda av bosättare och israeliska grävskopor. Han är en känd profil vid de uppmärksammade regelbundna fredagsdemonstrationerna i byn Sheikh Jarrah i det ockuperade Östra Jerusalem. Han och hans skraltiga bil som bär bubbliga spår av stenkastning och som behöver klappas om varje gång den ska starta. – Under en sådan demonstration fick jag veta att en 14-årig palestinsk pojke i en grannby hade gripits av den israeliska armén och misshandlats. Jag åkte dit och lyckades få honom fri. Men jag hörde efteråt när han berättade att ”en lång jude med kippa på huvudet hade sagt åt honom att inte vara rädd”. Det är härligt när man kan bryta de stereotypa bilderna man har av varandra! Barnen är en utsatt grupp i konflikten och rhr är engagerad för att palestinska barn som tvingats uppleva att deras hem har förstörts av bulldozers och att deras saker har slängts ut på gatan, ska få hjälp med krishantering. Arik Ascherman har ramat in några av teckning-

1996 Val i Israel och Benjamin Netanyahu blir premiärminister. Bosättningarna intensifieras på ockuperat område.

1996 Val i palestinska nationalrådet.

arna som barn har gjort för att beskriva sin upplevelser. Under vårt samtal återkommer Arik Ascherman flera gånger till Osloavtalet, som undertecknades 1993 av Israels Yitzhak Rabin och plos Yassir Arafat. Avtalet innehåller indelningen av Västbanken i olika regioner: A (helt palestinska), B (delat styre), och C (helt israeliska). – Vi har skrivit under ett papper men vi har inte lyckats uppfylla det som står i det. Det innehåller morötter och piskor för båda parter och båda sidor måste ta risker. Just nu hatar hela världen oss men jag hoppas att det inte blir några sanktioner mot Israel. Då skulle man bryta mot de mänskliga rättigheterna. Arik Ascherman förklarar att hans kamp handlar mycket om att han vill bevara sina religiösa och moraliska värderingar. Men han säger också att bygga broar mellan judar och palestinier hjälper till att göra Israel till en tryggare plats för hans barn. – I framtiden ska vi leva här tillsammans – eller så ska vi dö här tillsammans. •

2000 Israels premiärminister Ariel Sharons vandring upp på Tempelberget, palestiniernas symbolplats, blir början på den andra intifadan.

– I FRAMTIDEN SKA VI LEVA HÄR TILLSAMMANS – ELLER SÅ SKA VI DÖ HÄR TILLSAMMANS.

2002 Saudiarabiens fredsförslag antas vid arabstaternas möte i Beirut. FNs säkerhetsråd antar resolution 1397 med visionen om en palestinsk stat vid sidan av Israel. Georg W. Bush talar för första gången om en palestinsk stat.

2003 Separationsmuren börjar byggas.

UPPDRAGUPPDRAG MISSION NR MISSION 4 2011:NR JERUSALEM 4 2011: XX 17

FOTO ARIK ASCHERMAN OCH BARNTECKNINGAR ANNELI DENNERSTEN


”JAG ÄR ÖVERTYGAD OM ATT MAJORITETEN AV ISRAELER OCH PALESTINIER HELLRE BLICKAR FRAMÅT ÄN FASTNAR I DET FÖRFLUTNA” PRESIDENT BARAK OBAMA TALET OM FRED I MELLANÖSTERN DEN 20 MAJ 2011

BETLEHEM APRIL 2011

”ISRAEL ÄR DET ENDA LANDET I VÄRLDEN SOM INTE BEHÖVER BRY SIG OM INTERNATIONELL LAG” ANGELA GODFREY-GOLDSTEIN ISRAELISK SKRIBENT SOM VARIT AKTIV I THE ISRELI COMMITTEE AGAINST HOUSE DEMOLATIONS, ICADM, I TIO ÅR.


”VARFÖR FORTSÄTTER NI MED BOSÄTTNINGARNA? NI MÅSTE LÖSA DEN PALESTINSKA FRÅGAN OM NI INTE VILL BLI NÄSTA APARTHEIDLAND”. F W DE KLERK F D PRESIDENT I SYDAFRIKA, I SAMTAL MED ALON LIEL, TIDIGARE ISRAELISK AMBASSADÖR

”NELSON MANDELA I SYDAFRIKA UPPMANADE TILL VÄPNAD KAMP MOT APARTHEID ÄVEN UNDER SINA 27 ÅR I FÄNGELSE. OCH DET ÄR VÄL INGEN SOM VILL KALLA HONOM FÖR TERRORIST IDAG?”

”ALLA FORMER AV SANKTIONER MOT ISRAEL KOMMER ATT BEVISA ATT DET FINNS ANTISEMITISM” OPHIR YARDEN UNIVERSITETSLÄRARE, THE JERUSALEM CENTER FOR NEAR EASTERN STUDIES

LEILA KHALED MEDLEM I PALESTINSKA PLFP, SOM SPRÄNGDE ETT FLYGPLAN PÅ VÄG MELLAN ROM OCH TEL AVIV 1969, MED SPRÄNGÄMNEN HON HADE MED SIG I HANDVÄSKAN.


–JAG LÄR MINA STUDENT – Vi är riktigt illa ute när det onormala börjar bli normalt, säger Vera Baboun, teolog och lärare på Betlehems Universitet. Många unga har inte sett något annat än muren – deras räddning är att kunna kommunicera gränslöst över Internet för ett bättre liv i framtiden. text: marie bosund hedberg ERA BABOUN har

ÄR DET NÅGON SOM UNDRAR OM VI KRISTNA HAR EN ROLL DEN PÅGÅENDE KONFLIKTEN?

2004 Yassir Arafat, president för den palestinska myndigheten (och fredspristagare 1994) dör och efterträds av Mahmoud Abbas.

foto: anneli dennersten

en paus innan det är dags för hennes lektion i engelsk litteratur och hennes elever är en grupp kvinnliga studenter – både kristna och muslimska palestinier. Hon talar gärna om sin bakgrund som kristen palestinier, en minoritet i de palestinska områdena och på platser som Betlehem och Jerusalem. – Ja, vi är en minoritet och därför blir vi många gånger marginaliserade, säger hon. Men vår närvaro är viktig och man måste räkna med oss lika mycket som man räknar med judar och muslimer. Är det någon som undrar om vi kristna har en roll den pågående konflikten? Självklart har vi det – vi har också kyrkor och andra heliga platser som tillhör oss. Men hon har också en förklaring till varför de kristna palestinierna inte blir fler utan bara minskar i antal. – För det första så föder en kristen familj

2005 Uttåget ur Gaza då 8000 judar, beskyddade av ca 1500 israeliska soldater, lämnar sina 20 bosättningar efter över 30 års ockupation.

20 UPPDRAG MISSION NR 4 2011: BETLEHEM

2006 Ariel Sharon får en stroke.

traditionellt sett inte så många barn, kanske två-tre stycken. Fast jag har fem, skrattar hon till. Men i en muslimsk familj ”måste” man ha sju-åtta barn. För det andra handlar det om emigrationen – den har skett i tre stora omgångar under de senaste hundra åren. Först på 1910-talet, när många emigrerade till Sydamerika. Den andra stora gruppen flydde mellan 1948 och 1967, under det palestinska traumat, men då till usa. Den kristna undervisningen har

2006 Hamas, politiskt parti i Gaza, får 76 % av rösterna vid det palestinska valet i januari. USA och EU bojkottar Hamas efter valet. Fortsatta israeliska räder i Palestina.

2006 Kadima, politiskt parti i Israel, grundat 2005 av Sharon, vinner knappt. Bildar regering med Labour.

2006 Libanesiska Hisbollah och Israel i krig under fem veckor. Hundratals dör på båda sidor.


TER ATT TÄNKA SJÄLVA

varit präglad av västerländska missionsinsatser och det var många högutbildade kristna muslimer, även från Libanon och Syrien, som togs emot i usa. Den tredje gruppen lämnade landet mellan 1997–2000, efter Osloavtalet och efter den andra intifadan. De valde Europa och många av dem lever i Sverige och Norge nu. Ord som land, folk och identitet har en stark mening för henne och hon skärper rösten när hon ska förklara varför hon känner sig sviken av emigranterna. – Varför kommer de inte tillbaka nu när de har blivit inflytelserika i sina nya hemländer? Det hade stärkt vår identitet om det hade funnits en bättre samhörighet mellan oss – vi som är här inne och de som är där utanför. Tycker du att de är för tysta – ska de berätta mera om hur vardagen ser ut för er som lever här så att världen får upp ögonen? – Nej, det handlar inte om kommunikation, svarar Vera Baboun och stryker under sina ord med livliga gester. Det handlar om mitt blod, mina rötter, mina förfäder, mitt land. Judarna stöttar alltid varandra – tänk om alla palestinier hade stöttat varandra lika mycket! Då hade topografin och geografin sett helt annorlunda ut här! Hon förstår att det är svårt för den som kommer hit på ett kort besök att tolka intensiteten i spänningarna mellan israeler och palestinier. De som bor här vet att konflikten flätas in i allting. – För en israel är jag i första hand, inte en

2007 Val i Palestina. Hamas vinner. USA och EU fortsätter bojkotten. Nuvarande presidenten för den palestinska myndigheten, Abu Mazen, bryter med Gaza.

2008 Fortsatta angrepp från Hamas på Sderot. Räder från Israel in i Gaza.

KÄLLOR TIDSAXEL: Sune Persson (Palestinakonflikten), Evert Svensson (Vägen till Palestina), Sören Wibeck, Lars Micael Adrian, Bibeln.

kristen. Och palestinier måste passera gränser. Jag har många gånger låtit min ilska gå ut över de israeliska soldaterna som vaktar vid checkpointen men det hjälper inte. Hon ser Västbanken och Gaza som vilket fängelse som helst, där alla som lever där är instängda på omänskliga villkor. – Du kan se på vilken fånge som helst – efter tio år anammar man miljön, hur eländig den än är. Jag har sett människor som kommit igenom efter att ha behövt stå i kö i checkpointen i tre timmar och ha ett leende på läpparna. Det är ett problem för då har det onormala blivit normalt! – Vad lär du ut till dina studenter om det som händer idag? – Det handlar inte om att lära ut, det handlar om att uppfostra, att förmedla en attityd. Jag låter dem läsa skönlitteratur på engelska där ord som identitet, kärlek och tillit är viktiga. Det är ett privilegium för studenterna att få gå i en klass som består av både kristna och muslimer och att de kan träffas. Några kommer från Hebron, där det knappt finns några kristna alls numera, och i och med att de kan diskutera och jämföra sina upplevelser lär de sig att tänka själva. För det är ju så att när man vågar fråga så börjar man ifrågasätta och interaktiviteten blir nödvändig. När de är hemma hos sina familjer igen så pratar man aldrig om den andra gruppen. Plötsligt markerar hon att samtalet är slut: – Äsch, jag tillhör den äldre generationen. Fråga studenterna vad de tycker! •

2011 Uppror i Nordafrika. President Hosni Mubarak faller. Vad händer med Egyptens pakt med Israel?

2011 Egypten öppnar gräns mot Gaza.

– DET HANDLAR INTE OM ATT LÄRA UT, DET HANDLAR OM ATT UPPFOSTRA, ATT FÖRMEDLA EN ATTITYD.

2012 Troligen val i Palestina.

2013 Ordinarie val i Israel.

UPPDRAG UPPDRAG MISSIONMISSION NR 4 2011: NRBETLEHEM 4 2011: XX 21


DEMONSTRATIONERNA PLANERAS PÅ De har olika bakgrund och olika framtidsdrömmar men de har följt händelserna under den ”arabiska våren” med stort intresse.

D

E SEX STUDENTERNA går andra året på Betlehems universitet som är smått unikt eftersom det tar emot både kristna och muslimska studenter och de går i blandade klasser. De läser bland annat engelska och engelsk litteratur för att kunna kommunicera med världen utanför deras egna hemtrakter. Nour, Diana och Haneen kommer från Betlehem, Ayat kommer från Hebron, Leen från Jerusalem och syster Lina från Jordanien. De två sistnämnda har inga problem med att åka vart de vill – syster Lina har ett speciellt ”gränslöst” pass och Leen har två pass, ett palestinskt och ett amerikanskt. – Min morfar har emigrerat till usa och min mamma är också där just nu, förklarar hon. Därför kan jag vara amerikan om det behövs. – Vi andra måste ha tillstånd för att kunna resa till och från Jerusalem, förklarar Diana. – Jag måste visa mitt tillstånd väldigt ofta när jag ska ta mig till och från skolan, berättar Ayat. Jag behöver byta buss men det är frustrerande att den sista bussresan, mellan Betlehem och Jerusalem, tar femton minuter men jag behöver stå i kö i checkpointen en och en halv timme nästan varje gång. De frågar var jag bor, vad jag har gjort i Betlehem, vilka ämnen jag läser här på universitetet och så vidare. – Har ni visat att ni inte accepterar att leva så här?

22 UPPDRAG MISSION NR 4 2011: BETLEHEM

– Vi använder förstås Internet och vi är allihop med i Facebook. Men egentligen får vi bara använda nätet för studiernas skull, till skillnad från till exempel studenterna i Jerusalem. Men tillsammans med andra kristna och palestinska ungdomar skapade vi en grupp på Facebook, Ending the Breach, och via den ordnade vi en studentstrejk i början av mars i år. Dessutom demonstrerar vi varje fredag före bönen och det kommer vi att få fortsätta med länge, länge till. Just nu känns det som

att ingenting kommer att bli bättre. – Det är lätt att folk tappar tålamodet, säger Leen. De ger upp och emigrerar, så som min morfar gjorde. Och som min bror har gjort. Han flyttade till Sverige och jag vet att han har det bra nu. Men jag förstår alla dem som känner sig så rotade i sitt land att de väljer att stanna kvar. – Vad planerar ni för framtiden? – Jag vill bli lärare men jag kan inte ta examen i de ämnen jag vill här i Betlehem och det

FÖR NOUR BADR, DIANA QASSRAWI, HANEEN MURRAR, SISTER LINA ARANKI, AYAT AWIST OCH LEEN KHAIR ÄR FACEBOOK ETT SÄTT ATT KOMMUNICERA MED ANDRA PALESTINSKA UNGDOMAR PÅ VÄSTBANKEN.


FACEBOOK

kan bli problem för mig att få tillstånd att studera någon annanstans, säger Nour. – Jag ska starta eget företag, en översättningsbyrå med engelska som specialitet, säger Ayat. – Hur ser konflikten ut om fem år? – Om man frågar er i Sverige om hur framtiden ser ut så vet ni – här är det oförutsägbart, säger syster Lina. Det krävs stora förändringar för oss palestinier innan det kan bli fred. • marie bosund hedberg

LÄS MERA OM ISRAEL-PALESTINA- KONFLIKTEN PÅ NÄTET

DEBATTINLÄGG

www.unocha.org www.rhr.org www.diakonia.se www.passia.org www.eappi.org www.icahd.org www.othervoice.org www.svenskakyrkan.se www.breakingthesilence.org.il www.haaretz.com www.jerusalempost.com

Vi tillhör detta land Elias Chacour (Harper 1990)

BAKGRUND Palestinakonflikten Sune Persson (Studentlitteratur 1984) Pilgrimsbok för färd i heliga land Jan-Olof Johansson (Verbum 1996) Två folk och ett stycke jord Evert Svensson (Libris 1998) Israel och Palestina Sigbert Axelsson m fl (Hjalmarsson och Högberg 2008) Ett land, två folk Sören Wibeck (Historiska Media 2009)

Intifada – det glorifierade våldet Stefan Dominique (E&D Publications 1990) Född I Betlehem Jan-Olof Johansson m fl (SJF 1990) Det förlovade landet Göran Rosenberg (Bonniers 1996) Resa på helig mark Göran Gunner (Verbum 1996) Judendomen i kristet perspektiv Bo Johnson (Arcus 2000) Betlehem Belägrat Mitri Raheb (Cordia 2005) Jerusalem Syndrome, The Palestinian-Israeli Battle for the Holy City Moshe Amirav (Sussex Academic Press 2009) Gaza, mitt älskade Gideon Levy (Karneval 2011) ÖVRIGT

– DET ÄR BÄTTRE ATT VI ÄR FÖRENADE ÄN ARBETAR FÖR SAMMA SAK I OLIKA GRUPPER, FÖRKLARAR 18-ÅRIGA DIANA QASSRAWI. DET GÖR OSS STARKARE.

Mötesplats Jerusalem Harriet Holmquist (Förlagshuset Gothia 1985) Hur man botar en fanatiker – och om att skriva Amos Oz (Wahlström&Widstrand 2006) Varför kom du inte före kriget? Lizzie Doron (Weyler förlag 2011) Amos Oz Lantliga scener (Wahlström&Widstrand 2011)

UPPDRAG UPPDRAG MISSIONMISSION NR 4 2011: NRLÄS 4 2011: MERA XX 23

FOTO: ANNELI DENNERSTEN


DET LILLA HUSET En tidig morgon väcktes den palestinska familjen Al-Kurd av hårda knackningar på ytterdörren. Utanför stod israelisk polis och en grupp unga ortodoxa judar som krävde att få överta huset som familjen bott i under ett halvt sekel. Familjen vägrade flytta och idag är huset delat – i två språk, två kulturer och två religioner. Och båda parter hävdar sin rätt att få bo i huset i Sheikh Jarrah. text: marie bosund hedberg

foto: anneli dennersten, alf sjölin

Sheikh Jarrah och dess omgivningar

ligger på palestinsk mark strax norr om Gamla staden i det ockuperade Östra Jerusalem. På ytan verkar det vara ett lugnt område med tät bebyggelse. Uppe på kullarna ligger diplomatkvarteren, med bland annat det svenska konsulatet, och många välkända landmärken som The Orient House, The American Colony Hotel och Palestinska Nationalteatern. Det bor omkring 2 800 palestinier här men under de senaste åren har antalet israeliska bosättare ökat markant. Det är det strategiska läget som fått bosättarna att komma hit för att ta över mark och fastigheter för att etablera nya bosättningar i området. Man talar om att det här, liksom andra områden som gränsar till Gamla staden, är ”historiska” och ”heliga” och borde bebos av judar. Vräkningar och husförstörelser utförs av den israeliska regeringen och idag återstår bara 16 procent av Östra Jerusalem för palestinierna. Mer än 60 palestinier har förlorat sina hem under brutala former och ytterligare 500 riskerar att vräkas

24 UPPDRAG MISSION NR 4 2011: SHEIKH JARRAH

från sina hem inom en snar framtid och i stället för att få en ny plats att bo på får de bo hos släkt eller vänner. Möblerna kastades ut Det var farmor i huset, idag 92-åriga Fawzieh Al-Kurd, som vaknade först när det knackade våldsamt på ytterdörren en novembermorgon för tre år sedan. Då bodde det tolv personer i huset, däribland hennes son, svärdotter och barnbarn, och de blev allihop vittnen till det som sedan hände. – De tvingade mig att lämna över alla nycklar till huset, berättar Fawzieh Al-Kurd när hon tagit emot oss i sitt vardagsrum. Sedan började de bära ut våra möbler och andra tillhörigheter och de slängde dem i trädgården och ut på gatan. Familjen Al-Kurd lever bakom fördragna gardiner i den delen av huset som ligger längst in i trädgården, långt från grinden ut mot gatan. Det är tillbyggnaden som familjen gjorde 2000 för att en ny generation skulle kunna bo i huset. Ett stort foto av hennes son


I SHEIKH JARRAH hänger på väggen, och det blir särskilt tydligt i den kala inredningen. Fawzieh Al-Kurd verkar inte ta sin höga ålder på särskilt stort allvar. Hon berättar om sitt liv på en blandning av arabiska och engelska och med god tolkhjälp av sin sonson, 13-årige Mohammed, som just kommit hem från skolan. De visar bilder på det som hände, bilder som togs av vittnen som försökte hjälpa familjen. Som nygifta bodde Mohammed och Fawzieh Al-Kurd i Talbie i nuvarande Västra Jerusalem men de tvingades fly från sitt hus när Israel tog över 1948. Åtta år senare, 1956, genomfördes en bosättningsplan, bland annat med stöd av fns flyktingorgan unrwa, som innebar utdelning av mark till palestinska flyktingar. Då låg Östra Jerusalem under jordanskt styre och makarna Al-Kurd kunde få sin tomt i Sheikh Jarrah och snart kunde de flytta in i huset som de byggt. – Vi var väldigt tacksamma för det vi hade fått och det var väl ingen av oss nyinflyttade palestinska familjer som funderade på att vi skulle ha papper på att marken och huset tillhörde oss. Det dröjde över femtio år innan någon krävde att vi skulle kunna visa upp en lagfart. Bosättarna hävdar laglig rätt De israeliska bosättarna hävdar laglig rätt att ta tillbaka mark eller egendom som ägts av judar eller judiska föreningar i Östra Jerusalem före 1948. Israelisk lag erkänner den rätten samtidigt som man förvägrar

palestinska flyktingar som då ägde över 40 procent mark eller egendom i Västra Jerusalem (i det som nu är Israel) samma rättigheter. Det finns långtgående israeliska planer på att så småningom ta över hela området, däribland 28 hus, för att kunna utöka de israeliska bosättningarna. Bor för att vakta huset Det står ”Israel” målat med roströda bokstäver ovanför ytterdörren till huset som makarna Al-Kurd en gång byggde. Fönstren har galler på utsidan och ogräset täcker nästan allt som tidigare växte i rabatterna. Utanför huset står tre tygklädda soffor, slitna och fuktiga, och tre urdruckna tekoppar visar att det bor folk här. Det är lätt att få intrycket att de som bor här gör det för att vakta det, inte för att skapa ett trivsamt hem. En ung man, klädd som ultraortodox jude, öppnar med mobiltelefonen i örat när vi knackar på dörren, men han vill inte prata med oss. I stället hänvisar han till sin rumskamrat, 24-årige Daniel, som öppnar ett av fönstren en liten bit. Han berättar att han håller på att städa men han har tid för några korta frågor. Inne i rummet står en ung schäfer och skäller intensivt under vårt samtal. Daniel har ingen förståelse för att folk engagerar sig i vad som händer med de palestinska familjerna i Sheikh Jarrah. De har förlorat sina rättigheter 1967,

anser han. Och han har ytterligare en förklaring till att just den här byn tillhöra judarna. – Simon den rättfärdige, en rabbin som levde på 300-talet, ligger begravd en bit härifrån och då är det här helig judisk mark, förklarar han. Daniel är född i Ryssland men kom till Jerusalem för ett år sedan för att leva i de judiska kvarteren

YTTERDÖRREN TILL DET LILLA HUSET I SHEIKH JARRAH HAR MÅLATS OM.

UPPDRAG MISSION UPPDRAG NR 4 MISSION 2011: SHEIKH NR 4 JARRAH 2011: XX 25


Mea Shearim. Men när han fick veta att han kunde flytta in i huset i Sheikh Jarrah, där det redan bodde tre unga män, kom han hit. Han pluggar till dataprogrammerare på det öppna universitetet i Mir några kilometer från byn. Hans svar, med en röst som ibland går upp i falsett och filtreras genom hundskallen, är långa när frågorna handlar om bosättarnas politiska och religiösa rätt att ockupera husen längs gatan men betydligt kortare när de handlar om hur han och hans rumskamrater umgås med familjen som bor i den andra delen av huset. – Om vi pratar med dem? Nej, inte så mycket. Det är vi som ska bo i huset nu och vi betalar hyra till dem som äger det, Elad, som arbetar för oss bosättare. Sedan augusti 2009 genomförs en demonstration i ena änden av huvudgatan Sale Hedin Street, varje fredag eftermiddag innan sabbaten börjar. Aktivister från många olika organisationer, politiska och religiösa samfund, israeler och palestinier, bland annat ”Rabbis for Human Rights”, deltar. Syftet är att skapa internationell uppmärksamhet kring bosättningarna som byggs på palestinsk mark. Demonstrationerna leder ibland till våldsamma sammanstötningar mellan israelisk polis och demonstranterna. – Störs ni av de där demonstrationerna? – Äh, vem orkar lyssna. De har inte med det här att göra, svarar Daniel. Tidningarna skriver om det här men de berättar inte om araber som ockuperar hus i Tel Aviv. Fråga om något annat!

– VI BERÄTTAR VÅR HISTORIA FÖR ATT VÄRLDEN SKA FÖRSTÅ, SÄGER 13-ÅRIGE MOHAMMED AL-KURD.

dem – de kan bara gå i arv eller säljas inom familjen. Tillsammans med sju andra familjer i Sheikh Jarrah har Fawzieh Al-Kurd sökt juridisk hjälp för att få tillbaka sitt hus. Många i byn har ställt upp och vittnat till familjernas fördel men än så länge har ingenting hänt. De israeliska bosättningarna och att förflytta folk från området man ockuperar är förbjudet enligt artikel 49 i Genèvekonventionen. Ryskfödde Daniel vill fortsätta sin städning och när vi kommer ut på gatan igen står en vit bil med israeliska registreringsskyltar parkerad utanför huset. När vi kört några meter startar även den bilen och rullar sakta efter oss. •

Husvärdena sjunker Under de senaste åren har husen i området sjunkit markant i värde, bland annat på grund av de ständiga sammanstötningarna mellan bosättare, polis och de kvarvarande palestinska invånarna. De palestinska familjerna kan inte sälja sina hus på öppna marknaden eftersom de enligt israelisk lag inte äger

26 UPPDRAG MISSION NR 4 2011: SHEIKH JARRAH


24-ÅRIGE DANIEL, RYSKFÖDD ORTODOX JUDE, BOR I ENA DELEN AV HUSET.

FAWZIEH UM KAMEL AL-KURD HAR BOTT I HUSET I FEMTIO ÅR OCH FÅR HJÄLP MED DOMSTOLSFÖRHANDLINGAR FÖR ATT FÅ TILLBAKA SITT HEM.

FREDAGSDEMONSTRATION MED INTERNATIONELLA DELTAGARE UTANFÖR HUSET. TÄLTET HAR FRU AL-KURD REST (MÅNGA GÅNGER) SOM PROTEST MOT DE ISRAELISKA BOSÄTTARNA.

UPPDRAG MISSION NR 4 2011: XX 27


DE OLAGLIGA BOSÄTTNI BARA FLER OCH FLER Sedan slutet av 1970-talet har den israeliska staten systematiskt byggt upp ”communities”, bosättningar, på områden som Israel har ockuperat sedan sexdagarskriget 1967: Västbanken, Gaza och syriska Golanhöjderna. De bosättningarna bryter mot internationell lag: Artikel 49 i den fjärde Genèvekonventionen förbjuder en ockupationsmakt att flytta delar av den egna civila befolkningen till områden som landet ockuperar. ANTAL BOSÄTTNINGAR Västbanken

152

Gaza

21

Östra Jerusalem 

14

ANTAL BOSÄTTARE Västbanken  Gaza

232 000 

Östra Jerusalem

7 595 

177 000

MARK SOM KONTROLLERAS AV BOSÄTTNINGAR Västbanken  Gaza  Östra Jerusalem



42% 15% 30%

Källor: OCHA, Passia och B’Tselem

28 UPPDRAG MISSION NR 4 2011: BOSÄTTNINGAR

FOTO BOSÄTTARE LARS MICAEL ADRIAN


INGARNA BLIR

JENIN

TUBAS TULKARM

NABLUS QALQILIYA

SALFIT FNS KARTA VÄSTBANKEN: OCKUPERADE PALESTINSKA OMRÅDEN FEBRUARI 2011 GRÄNSER

Lila linjen: Gräns fram till 1967 mellan Västbanken och Israel

Rött: Israels ensidigt utropade yta för Jerusalem

RAMALLAH

JERIKO SEPARATIONSMUREN

Blå linje: Byggd eller under uppförande

Orange linje: Planerad mursträckning ÖSTRA JERUSALEM

OSLO-ÖVERENSKOMMELSEN

Grått: Område A (under palestinskt styre) och B (under palestinskt styre, men israelisk övervakning)

Gult: Område C (under fullt israelisk kontroll) BETLEHEM

HEBRON

MEDELHAVET

UPPDRAG UPPDRAG MISSIONMISSION NR 4 2011: NR BOSÄTTNINGAR 4 2011: NOTISER 29


”FÖRSTA VECKAN ÄR MAN VÄNLIG, DEN ANDRA MER OTÅLIG OCH EFTER NÅGRA VECKOR ÄR DET ROLIGT NÄR MAN KAN SKRÄMMA DEM SOM STÅR I KÖN I CHECKPOINTEN PÅ VÄG TILL JOBBET” MISCHA TIDIGARE MILITÄR I ISRAELISKA ARMÉN, NU AKTIV I MOTSTÅNDSRÖRELSEN ”BREAKING THE SILENCE”

”NÄR CONDOLEEZZA RICE VAR USAS UTRIKESMINISTER VAR HON HÄR I REGIONEN 28 GÅNGER. MEN HON HAR INTE ÄNDRAT EN ENDA VÄGSPÄRR FÖR OSS PALESTINIER. HADE HON VARIT ANSTÄLLD AV OSS HADE HON FÅTT SPARKEN” MITRI RAHEB KYRKOHERDE I DEN LUTHERSKA KYRKAN I BETLEHEM

EN NY ISRAELISK BOSÄTTNING SÖDER OM JERUSALEM, HAR GILLÓ, GILLOS HÖJDER. STADEN SKYDDAS AV TREDUBBLA MURAR. DET ÄR PALESTINSKA ARBETARE SOM BYGGER OCH FÖR ATT KOMMA DIT MÅSTE DE VARJE MORGON PASSERA GENOM EN CHECKPOINT FÖR ATT DERAS ARBETSTILLSTÅND SKA KUNNA KONTROLLERAS.


FEST I MEA SHEARIM, DE JUDISKA KVARTEREN I JERUSALEM.


DET BEHÖVS

– Både israeler och palestinier ser sig själva som offer för konflikten. Vi vet för lite om varandras lidande och historia och det gör dialogen mellan parterna så svår. Debbie Weissman, ordförande i det internationella samarbetsrådet för judar och kristna, iccj, saknar kvinnliga deltagare i fredsprocessen. text: marie bosund hedberg

32 UPPDRAG MISSION NR 4 2011: JERUSALEM


FLER KVINNOR I FREDSPROCESSEN växte upp i usa och fick flytta runt med sina föräldrar i fyra olika stater. Hon tror att de många uppbrotten gjorde att hon aldrig kände sig riktigt hemma någonstans. Inte förrän hon som 25-åring bestämde sig för att flytta till Jerusalem. – Det är snart 40 år sedan och då hette det att man som jude måste bestämma sig för om man ville vara en del av lösningen – om man inte ställde upp på det så var man en del av problemet, berättar hon. Nu vet jag att jag hör hemma här i Israel, som är en judisk, demokratisk stat där det ska råda fred och rättvisa. Israel är det viktigaste projektet bland judar i modern tid – och Jerusalem är centrum i världen. Hon påpekar att det är enklare att leva som jude i Israel än någon annanstans på jorden.

EBBIE WEISSMAN

DEBBIE WEISSMAN, ORDFÖRANDE I DET INTERNATIONELLA SAMARBETSRÅDET FÖR JUDAR OCH KRISTNA, ARBETAR MED INTERRELIGIÖS DIALOG MELLAN JUDAR, KRISTNA OCH MUSLIMER.

– Judarna är i majoritet, vi talar hebreiska, landets almanacka är en judisk almanacka och det kulturella livet är mycket influerat av judisk kultur. Och om man ser det ur en religiös synvinkel så är det mycket lättare här att hålla sabbat och att följa de judiska kostreglerna med kosher och annat. Debbie Weissman var en av föreläsarna på konferensen Stereotyping the Other: Exploring the Anatomy of Religious Prejudice – and Ways to Dismantle it som arrangerades av Centrum för Teologi och Religionsvetenskap i Lund i april i år. Hon talade mycket om sitt arbete inom det internationella samarbetsrådet för judar och kristna, iccj, som innebär resor, skrivande och möten över stora delar av världen. Och de möten som inte kan ske ”öga mot öga” genomförs ofta via Skype på Internet. – Det är inte utan anledning som judar idag misströstar gentemot omvärlden, vi utsätts väldigt ofta för antisemitism och nynazism. I Mellanöstern ser både judar och palestinier sig själva som offer för konflikten, sade hon. Ett av problemen med offerkänslan är att den hindrar offret från att ta ansvar för sina handlingar, även när det gäller att plåga andra. I den här konflikten är båda sidor både offer och plågoandar. – Det går inte – som många välvilliga människor försöker göra – beskriva situationen som ett noll-

summespel, som innebär att om du är en pro-palestinier så måste du vara anti-israel och tvärtom. Vi måste vara både pro-palestinier och pro-israeler eftersom vi är pro-människor och därför också pro-fred. För att vi ska få fred så krävs det en tvåstatslösning som är baserad på de två parternas historia. Jag tror också att sionismen blir uppfylld på det bästa sättet om det finns en palestinsk stat bredvid staten Israel. Både i sitt akademiska och sitt religiösa liv har Debbie Weissman varit engagerad i kvinnofrågor under många år. Hon berättar att hennes synagoga var först med att stärka kvinnornas roll både när det gäller ritualerna och att få ingå i synagogans ledning. – Om man ska ge den här konflikten ett genusperspektiv så tänker jag ibland att det är lättare för kvinnor från de olika sidorna att samtala med varandra än vad det är för män. Det är synd att så få kvinnor deltar i fredsprocessen, särskilt på den palestinska sidan. Hur ser konflikten ut om fem år? – Jag är ingen profet så jag har faktiskt ingen aning. Jag hoppas och ber för att det ska skapas en fredlig, demokratisk palestinsk stat som på alla möjliga sätt kan samarbeta med Israel. När det gäller diplomati, ekonomi, kultur, forskning och så vidare. Tyvärr verkar det som om båda sidor rör sig i en negativ riktning just nu och det är verkligen mycket illa. •

UPPDRAGUPPDRAG MISSION NR MISSION 4 2011:NR JERUSALEM 4 2011: XX 33


FÖLJESLAGAR

KLOCKAN ÄR FYRA PÅ MORGONEN OCH KÖN AV PALESTINSKA MÄN OCH KVINNOR RINGLAR LÅNG GENOM TAYBETERMINALEN. DE ÄR PÅ VÄG TILL JOBBET PÅ ANDRA SIDAN MUREN OCH UNDER DE FÖRSTA MORGONTIMMARNA PASSERAR 3 000 PERSONER HÄR VARJE DAG.

34 UPPDRAG MISSION NR 4 2011: ISRAEL


RE FÖR FRED

27-åriga Gudrun Norrfjärd har precis kommit hem till Stockholm efter tre månader som ekumenisk följeslagare på Västbanken. Intrycken är många och starka. text: marie bosund hedberg foto: gudrun norrfjärd

UPPDRAG UPPDRAG MISSION MISSION NR 4NR 2011: 4 2011: ISRAEL XX 35


Der-al-Ghusun är en av jordbruksgrindarna utanför Tulkarem. Här måste bönderna och deras anställda passera för att kunna komma till marken som de ska bruka.

GUDRUN VÄNTAR PÅ EN GRUPP PALESTINIER SOM SKA PASSERA CHECKPOINTEN TAYBE. FOTO: JOHAN NORRFJÄRD

Gudrun följer en palestinsk kvinna från hennes svärföräldrarnas mark förbi den israeliska bosättningen Avne Hefez. Hon ska hem till sin familj i byn Shufa.

EAPPI Är ett internationellt projekt som i Sverige drivs av Sveriges Kristna Råd på inbjudan av kyrkoledare i Jerusalem. Fyra gånger om året sänds följeslagare ut under tre månader för att ha en skyddande och våldsdämpande effekt i konflikten. Följeslagaren ska dokumentera sina erfarenheter och efter hemkomsten förmedla dem till sina nätverk, till politiker och media. De ställer också upp och håller föredrag på skolor, för föreningar och organisationer. Läs mera på www.skr.org/seappi FOTO: LIVE HÅBERG


TRÅLKASTARLJUSET skär genom den tidiga morgon dimman och över stängsel, vändkors och barackerna som är Checkpoint 300 vid muren i Betlehem. Kön av palestinska män och kvinnor på väg till sina jobb i Jerusalem är lång även om de försöker förflytta sig framåt genom de olika kontrollstationerna så fort som möjligt. De som klarar den första kontrollen går vidare till avdelningen som liknar säkerhetskontrollen på en flygplats där ytterkläder, väskor och skor röntgas. Vid det sista stoppet trycker man sitt rosafärgade, tidsbegränsade arbetstillstånd mot rutan till kuren där en israelisk värnpliktig kvinna eller man sitter. Samtidigt placerar man sin högra handflata på en metallplatta och den ska bekräfta elektroniskt att handavtrycket stämmer med det som registrerats. Om det inte finns några skråmor i handen som förstört avtrycken kan man kliva på bussen utanför porten och komma till jobbet. – Det jag upplevde den morgonen för tre år sedan under en tio dagars rundresa i området berörde mig så djupt att jag kände att jag ville vara med och visa praktisk solidaritet, berättar Gudrun Norrfjärd. Jag har levt utomlands tidigare, jag är missionärsbarn och delvis uppvuxen i Tanzania, och jag har studerat och arbetat med globala rättvisefrågor i flera år. Gudrun skickade in sin ansökan till Ecumenical Accompaniment Programme in Palestine and Israel, eappi, som drivs av Kyrkornas Världsråd. Hon blev antagen, som en av sex svenska deltagare för den aktuella perioden, och fick tio dagars utbildning om bland annat regionen, historien, folkrätt, mänskliga rättigheter, första hjälpen och några lektioner i arabiska och hebreiska.

Gudrun Norrfjärd är fylld av intryck och erfarenheter efter tre månader som ekumenisk följeslagare i Israel och Palestina.

Vakterna småvisslade I februari kom hon till staden Tulkarem på norra Västbanken och mötte sina teamkollegor från Irland, Tyskland och Norge. Hon beskriver staden med knappt 60 000 invånare och med ett vackert landskap, en halvtimmes bilresa till Medelhavet och två timmar från Jerusalem. Men staden ligger på ockuperat område och den israeliska staten bygger en barriär för att separera det palestinska området från Israel, en barriär som kan vara en åtta meter hög mur, stängsel, diken eller vägspärrar. Gudrun fick uppleva flera tidiga morgnar vid olika checkpoints, bland annat vid Taybeterminalen inte långt från Tulkarem. Men här kunde hon inte följa de utdragna kontrollerna inomhus eftersom de genomfördes av privata säkerhetsvakter. Hon kunde inte samtala med vakterna men genom högtalarsystemet kunde man höra dem småvissla eller sjunga. – Det är inte meningen att vi följeslagare ska agera självständigt utan vi har en oberoende övervakande roll. Jag tror att vi har en våldsdämpande inverkan på situationen och många är tacksamma för att vi är på plats. Jag har också mött israeliska soldater som tycker det är bra att vi är där.

FOTO: SARA BONDESSON

Israelisk fredsaktivist – Det är viktigt att betona att eappi stöder utsatta grupper, alltså både palestinier och israeler. Vi fick bland annat träffa den judiska fredsaktivisten Nomika Zion, som bor i det israeliska samhället Sderot, några kilometer norr om Gaza. Hon berättade om ständig rädsla och oro för palestinska raketer, men hon har trots det valt att arbeta mot sin regerings politik i organisationen Other Voice. Gudrun är tillbaka på sitt jobb på studieförbundet Sensus i Stockholm, där hon blandat producerar studiematerial till projektet Världens kurs, som handlar om Svenska kyrkans internationella arbete. Men det är inte helt enkelt att landa efter det hon just varit med om och hon vet att hon kommer att sakna många. – Jag tänker till exempel på Muawya, med examen från universitetet i Amman, men som kör taxi i Tulkarem eftersom det inte finns så många andra jobb. Han bor högst upp i ett trevåningshus med sin fru och tre söner. När de gick upp på takterrassen kunde de se husen i Natanya i Israel och ana Medelhavet tolv kilometer därifrån. Hans längtan att få visa sina barn vad vågor är för något kommer jag nog aldrig att glömma. • UPPDRAG MISSION NR 4 2011: ISRAEL 37


Svenska dialogmöten världsreligionerna till text: marie bosund hedberg

foto: anneli dennersten

I 60 år har Svenska Teologiska Institutet, sti, i Jerusalem varit en mötesplats för kristna, judar och muslimer. Hit kommer också svenska stipendiater och blivande präster för att studera och möta miljöer som bara finns här.

T

på gatan utanför men innanför de putsade murarna råder det en märkbar stillhet. Blommande buskar och träd ramar in trädgården till Thabors hus, som fått stadens pris som Jerusalems vackraste hus. Det ligger i det som idag är västra Jerusalem, på Profeternas gata. Håkan Bengtsson formulerar det som att huset ligger bokstavligt talat mitt uppe i världsreligionerna. Några hundra meter från de ultraortodoxa judiska kvarteren, Mea Shearim, en kort promenad från minareterna i Gamla stan och det supermoderna shoppingcentret Mamilla Street i den andra riktningen. Här pågick strider under sexdagarskriget 1967 in på knutarna och det var oroligheter som fick konsekvenser för sti. De som arbetade här då utrymde huset men några valde att gömma både sig själva och en del unika bokskatter i ett källarutrymme undan oroligheterna. De kunde snart krypa fram men det dröjde länge innan någon upptäckte böckerna. De beräknas vara mellan tre

TRAFIKEN ÄR LIVLIG

och fyra hundra år gamla och finns nu i ett specialinrett glasskåp i biblioteket. Håkan Bengtsson vill gärna lyfta fram Svenska Teologiska Institutet som en naturlig mötesplats för olika dialoggrupper. – De som kommer hit vet att det inte är traditionell mission – vi vill lyssna och lära. Man blir tagen på allvar för sin egen religiösa tradition. Jag använder hellre ordet ”tradition” än ”religion”, det är så begränsande. Varje år kommer religionsforskare och blivande präster till sti för att gå någon av de många skräddarsydda kurserna. Svenska kyrkan och Lunds Missionssällskap finansierar Jesper Svartviks tjänst som professor i religionsteologi, en tjänst som han delar mellan Centrum för Teologi och Religionsvetenskap, ctr, i Lund och sti i Jerusalem. Men även föreläsare från närområdet och övriga världen kommer till Svenska Teologiska Institutet för att föreläsa och samtala. – Det här huset inspirerar till att söka fakta, säger Håkan Bengtsson.

38 UPPDRAG MISSION NR 4 2011: STI, JERUSALEM

Här finns till exempel mycket speciell litteratur och annorlunda perspektiv jämfört med vad som finns hemma i Sverige. Han har varit direktor på sti i fyra år och han beskriver sitt arbetsliv med stor entusiasm. – Vi har en religiös analfabetism i Sverige, vi har svårt för att tolka religiöst liv. Här är religionen offentlig. Genom att titta på hur folk är klädda, vad de äter och var de bor kan man se vilken religion de tillhör. Det är inte samma sak som extremism, vi måste bara lära oss att tolka de religiösa symbolerna. Jag kan charmas av estetiken i religionen. Håkan Bengtsson bodde på Svenska Teologiska Institutet som teologistudent för tjugo år sedan. – Jag tänkte bli präst i Svenska kyrkan men plötsligt var inte de lutheranska, postsekulariserade tankarna så intressanta längre. Jag ville lära mig mera och här fanns ett smörgåsbord som aldrig tog slut. Han har doktorerat på Dödahavs-


lockar Jerusalem

rullarna genom att härleda bibelkommentarer med kodade namn. – Jag besökte museet där de förvaras och såg hur en israelisk skolklass kunde läsa vad som stod i rullarna. Det var en levande tradition. Det är intressant med texttolkning – judar och kristna använder samma skrifter men vi tolkar dem på olika sätt. Just nu genomgår Svenska Teologiska Institutet en omfattande renovering, både exteriört och interiört, och det arbetet väntas pågå ytterligare några månader. När det upprustade och moderniserade huset tas i bruk igen ser Håkan Bengtsson fram emot en utveckling och breddning av kursutbudet på sti. – Vi planerar fler kurser för journalister och lärare, de vi har haft hittills har varit väldigt uppskattade, förklarar han. Men vi vill också skapa möjligheter för församlingar som verkar i mångkulturella områden i Sverige att komma hit och vidareutbildas. – Kvalificerade kurser och seminarier för kyrkoledare från tredje världen vill vi också kunna arrangera här på sti. Vi vill ge dem nycklar till fortsatta dialogmöten. – Ett annat önskemål är att vi och vår verksamhet ska få komma in i den svenska prästutbildningen på ett tidigare stadium. Jag har gjort påstötningar och nu när den ska göras om finns det kanske en möjlighet? •

MAN MÅSTE MÖTA MÄNNISKOR OCH LÄRA SIG ATT TOLKA DE RELIGIÖSA SYMBOLERNA.

Håkan Bengtsson är direktor på Svenska Teologiska Institutet, STI, i Jerusalem sedan fyra år tillbaka. Han trivs med att jobba i staden, som han beskriver som en regnbåge.

UPPDRAG MISSION UPPDRAG NR 4MISSION 2011: STI,NR JERUSALEM 4 2011: XX 39


JESPER SVARTVIK, PROFESSOR I RELIGIONSTEOLOGI:

– DET ÄR INTE JUDARNA ATT DET FINNS ANTISE text och foto: marie bosund hedberg

Hans arbetsrum på Centrum för Teologi och Religionsvetenskap i Lund är en labyrint av välfyllda bokhyllor. Här tillbringar Jesper Svartvik en del av sin arbetstid – under större delen av året finns han på Svenska Teologiska Institutet, sti, i Jerusalem.

I

FEBRUARI OCH MARS anordnade

sti en kurs för teologer från Latinamerika, Afrika och Asien. I maj undervisade han på den årligt återkommande universitetskursen Children of Abraham för lundastudenter som med anslag från Lunds Missionssällskap kan tillbringa tio dagar i Jerusalem. Dessförinnan arrangerade han ett internationellt symposium i Lund på temat Stereotyping the Other, om hur vi ofta glömmer att se en människa som en individ, i stället uppfattar vi personen enbart som medlem av en grupp. Jesper Svartvik innehar Krister Stendahls professur i religionsteologi och vill fortsätta hans forskning om religionsmöten. Doktorsavhandlingen skrev han i Nya testamentets exegetik. För närvarande skriver han en bok

om kristen teologi i mötet med andra religiösa traditioner och även med naturvetenskapen. – Religionsteologin spelar en viktig roll i modern teologi, i långt högre grad än när jag läste min grundutbildning på åttiotalet, säger han. Han har särskilt ägnat sig åt att fördjupa den judisk-kristna dialogen. Han tänker gärna på de två religionerna som syskon. Han gör en jämförelse mellan ett dialogmöte och hur man kan tolka Första Mosebokens berättelse om när Josef mötte sina bröder, som många år tidigare hade sålt honom som slav till Egypten. – Josef säger: ”Jag är Josef, er bror, som ni sålde till Egypten”. Jag ser dialogens tre steg: Den andre måste få definiera sig själv (”Jag är Josef ”), vi får inte underskatta samhörigheten (”er bror”), och vi måste också kunna tala

40 UPPDRAG MISSION NR 4 2011: LUND/JERUSALEM

om det svåra och smärtsamma (”som ni sålde till Egypten”). Religionernas mångfald och komplexitet upptäckte han våren 1990 när han kom som stipendiat till Svenska Teologiska Institutet i Jerusalem. Han säger själv att efter den första dagen blev livet aldrig mer sig likt. – Det var en lördag och vi gick med en Emmaljunga-tvillingvagn med våra två små barn, Maria och Mikael, genom Jerusalems olika kvarter. Vi promenerade i Gamla stan och kom så småningom fram till Västra muren. Där stod judar och bad samtidigt som kyrkklockorna ringde i Gravkyrkan och böneutroparen i dalen nedanför ropade ut sin bön: ”Gud är större!” – Den dagen bär jag alltid med mig. Jag tänker till exempel på hur ofta kristna talar om judar och


AS PROBLEM EMITISM

kan det vara svårt att se en ljusning. Jesper Svartvik betonar att det i grund och botten är en territorial konflikt, inte en religiös konflikt.

Gud är oåtkomlig och just därför ofrånkomlig. Jesper Svartvik har engagerat sig i judars situation på flera olika sätt. I fem år var han ordförande i Svenska kommittén mot antisemitism, och han beskriver kommittén som en renhållningstjänst i samhället.

Jesper Svartvik, professor i religionsteologi, delar sin arbetstid mellan Lund och Jerusalem.

judisk tro i imperfekt (”judarna trodde”..., ”judarna gjorde...”). Här mötte jag levande judendom, judisk bön och judisk gudstjänst. Ljudet av kyrkklockorna påminde mig om centrum i den kristna tron, att graven är tom, och böneutroparen om att

– Det är inte judarnas problem att det finns antisemitism, förklarar han. Brottsförebyggande rådet, brå, sammanställer statistik över hatbrott i Sverige, men det finns en stor gråzon. När jag talar med judar i Sverige märker jag hur utpekade och sårbara de känner sig. Varje år undervisar jag på Paideia i Stockholm, Europeiska Institutet för judiska studier i Sverige, och då har jag sett hur eleverna på Hillelskolan gömmer sin davidsstjärna och kippa till och från skolan av rädsla för att bli attackerade. Hemma i Sverige följer han de politiska händelserna i Mellanöstern noga, bland annat genom att läsa Haaretz och Jerusalem Post på nätet. President Obama har nyligen hållit sitt tal om fred i Mellanöstern och föreslagit att förhandlingarna ska utgå från gränserna mellan israeler och palestinier före sexdagarskriget 1967. – Hur tror du att konflikten ser ut om fem år? – Det är svårt att sia om och visst

– Vi måste acceptera att också denna konflikt är komplicerad. Även om omvärlden inte känt till det har det pågått förhandlingar i det tysta. Al Jazeeras avslöjanden – det som kallas ”Palileaks” – nyligen om detaljerade förhandlingar mellan de israeliska och palestinska ledarna utan världssamfundets inblandning visar att mer sker i det tysta än vi kanske anar. I senaste valet var Kadima faktiskt det största partiet, och dess partiledare Tzipi Livni uttalar sig nästan dagligen om att hon vill se en tvåstatslösning. – För det andra handlar det om empati med alla de människor som drabbas av konflikten, med rädsla, begränsad rörelsefrihet, arbetslöshet, sorg och smärta. – Och för det tredje tänker jag på det som den israeliske författaren Amos Oz skriver i Hur man botar en fanatiker: detta är inte en konflikt mellan rätt och fel utan mellan rätt och rätt. Judar har alltid velat återvända till Jerusalem, även den jude som bor i Polen ber för Jerusalem i varje bordsbön. Palestinier har bott i landet i århundraden, detta är också deras hemland. Enda vägen framåt är samtal.  •

UPPDRAG MISSION UPPDRAG NR 4 2011: MISSION LUND/JERUSALEM NR 4 2011: XX 41


Håkan E Wilhelmsson har tagit ställning för Palestina och hans uppfattning märks i hans arbete som domprost i Lund. – Kyrkan får ta ställning för vad som är rätt och riktigt i mänskligt hänseende, förklarar han. Vi ska protestera mot ockupationer och de konsekvenser som de får. text och foto: marie bosund hedberg

– Tron är en upplösande NFÖR JULEN 2008 arrangerade domkyrko församlingen i Lund en utställning om Palestina. I domkyrkans krypta såldes också änglar och krubbor i vackert färgat glas, tillverkade av palestinska kvinnor i Betlehem som blivit familjeförsörjare sedan deras män fått svårt med arbetstillstånd på andra sidan muren. Som en ytterligare påminnelse om hur vardagen ser ut för dem som lever i Betlehem idag hade församlingen gjort en installation och hängt upp ett åtta meter långt, grått tygstycke – för att visa hur hög separationsmuren faktiskt är. Utställningen blev uppmärksammad, bland annat av två unga judiska aktivister, som klagade hos några kyrkovaktmästare över det som de kallade för en ”fräck provokation”. Men tygmuren fick hänga kvar. Håkan E Wilhelmsson har varit domprost i Lund i nio år och han har vant sig vid att domkyrkan

42 UPPDRAG MISSION NR 4 2011: LUND

från 1100-talet inte bara är hans arbetsplats utan också en av Sveriges mest populära turistattraktioner med omkring 700 000 besök om året. Han påpekar att kyrkligheten egentligen befinner sig i en utförslöpa – med undantag för medeltida katedraler och pilgrimsvandringar. Där växer intresset hela tiden. Det är ett faktum som gör att det som händer i domkyrkan blir uppmärksammat. – Vi har engagerat oss i Tibet under det senaste året och i höst ska vi arrangera en kväll för Palestina. Palestina är dessutom i fokus varje tisdag – i domkyrkans morgonmässa ber vi en förbön för det Heliga landet – för fred, försoning, barmhärtighet och rättvisa. Han berättar om sitt eget engagemang i Israel-Palestina-konflikten som började för fyrtio år sedan – och det var en dramatisk händelse som fick honom att välja sida. – Jag var i Jerusalem i början av 1970-talet som reseledare för en grupp studenter. En av dem blev plötsligt sjuk och vi fick åka iväg med henne till Augusta Victoria-sjukhuset för vård. Där träffade jag två tyska läkare, som berättade att de samma natt hade fått ta hand om en palestinier som nästan blivit ihjälslagen av israelisk polis. Och det var inget ovanligt. Jag blev fruktansvärt upprörd och undrade varför de inte berättade ”för världen” om det här. Deras svar var enkelt: Om vi berättar blir

Håkan E Wilhelmsson, domprost i Lund, besöker Jerusalem minst en gång om året, bland annat leder han pilgrimsvandringar dit. Hans engagemang i Israel-Palestina-konflikten började för fyrtio år sedan.


VI HAR SETT SOVJETUNIONENS OCH ÖSTEUROPAS KOLLAPS, APARARTHEIDS FALL OCH FRED I NORDIRLAND. UNDRENS TID ÄR INTE FÖRBI.

e faktor i våldsspiralen vi utvisade. Det är bättre att hålla tyst och kunna hjälpa till i stället. – Det här var några år efter sexdagarskriget och Israel var hjälteförklarat för sina insatser, opinionen var överlag pro-israelisk, fortsätter han. Jag fick upp ögonen för att det fanns en annan sida av konflikten och sedan dess har jag själv tagit reda på fakta från så många olika håll som möjligt. Och det finns mycket gott i det israeliska samhället, det är en svaghet att man inte erkänner sina egna felsteg. Han ser ett växande främlingskap mellan israelerna som lever i medelhavsstaden Tel Aviv, och de i Jerusalem, som är en blandning av infödda och immigrerade judar från till exempel Ryssland och Etiopien. Intellektuell, internationell vänster mot traditionsbunden höger. ”De ortodoxa judarna var apolitiska för fyrtio år sedan”. De unga kristna har lämnat Betlehem och flyttat utomlands. Ur en religiös synvinkel måste det finnas solidaritet och öppenhet gentemot troende från andra samfund. – Tron är en upplösande faktor i våldsspiralen. Troende kristna och troende judar ska kunna hitta varandra och samtala med varandra även i politiskt svåra frågor. De ska inte liera sig med den politiska makten och tro att den ska stötta en. En religion som tyr sig till den politiska makten lever farligt för

maktpositionerna kan ju ändras. Lunds domkyrkoförsamling blev tillfrågad om man ville delta i uppföljningen av förra årets aktion Ship to Gaza men Håkan E Wilhelmsson avböjde. – Ship to Gaza fokuserar på fel saker. Det finns andra medel för avancerad civil olydnad för att få Israel att ändra sin Gazapolitik. Se på hur det var i Sydafrika under apartheid. Först genomfördes framgångsrika varubojkotter och sedan en bojkott från andra länders regeringar. Det borde fungera med bojkott på individnivå även här – det som brukar kallas att man ”röstar med fötterna” och inte köper varor som tillverkats i ett land som ockuperat ett annat folk i det landet. – Jag tycker också att vi borde bli bättre på att läsa nyheterna, hitta andra kanaler än de som är mest tillgängliga. Det mesta flödet kommer från israeliska källor – palestinierna har ju inga sådana resurser – och då kan det bli lite ensidigt. – Hur tror du att konflikten ser ut om fem år? – Förr eller senare får vi en tvåstatslösning. En enstatslösning vore mera rationell men en sådan är orealistisk. Långsiktigt kan Israel som judisk stat inte överleva av demografiska skäl. Vi har sett Sovjetunionens och Östeuropas kollaps, aparartheids fall och fred i Nordirland. Undrens tid är inte förbi. •

EN KVÄLL FÖR PALESTINA En kväll för Palestina äger rum i Lunds domkyrka den 9 oktober kl 19.00.

UPPDRAG UPPDRAG MISSION MISSION NRNR 4 2011: 4 2011: LUND XX 43

FOTO: SVENSKA KYRKAN/IKON


”En hävstång för fred” Den 11 december 2009 var företrädare för de tretton palestinska kyrkorna samlade i Betlehem tillsammans med vänner från hela den ekumeniska världen. Då offentliggjordes dokumentet Kairos Palestine. Här är två avsnitt ur dokumentet.

”Detta

dokument är de kristna palestiniernas ord till världen om det som sker i Palestina. Det har skrivits i ett ögonblick i vilket vi önskar se Guds välbehag framträda i detta heliga land och i de lidanden som vi genomgår. I denna anda frågar dokumentet det internationella samfundet om ett sanningens ögonblick inför det som det palestinska folket möter av förtryck och fördrivning och lidande och uppenbart rasistiskt åtskiljande [= apartheid] sedan mer än sex decennier. Detta är ett kontinuerligt lidande som pågår medan det internationella samfundet hör och ser, och tiger med sin kritik av ockupationens stat – Israel. Vårt ord är ett rop av förväntan och hopp, i uppriktig kärlek förenad med vår bön och vår tro på Gud. Vi riktar det först till oss själva och sedan till alla kyrkor och kristna i världen. Vi vill att de tar ställning mot förtrycket och det rasistiska åtskiljandet, och uppmanar dem att agera för den rättvisa fredens sak i vår region. Vi uppmanar dem att åter granska varje teologi som rättfärdigar brotten som begås mot vårt folk och som rättfärdigar dödande och fördrivning och stölden av dess mark. Vi kristna palestinier förkunnar i detta historiska dokument att den militära ockupationen av vårt land är en synd mot Gud och människorna, och att den teologi som rättfärdigar denna ockupation är en förvirrad teologi mycket långt från de kristna lärorna. Detta eftersom den sanna kristna teologin är en teologi av kärlek och solidaritet med den förtryckte och en kallelse till att förverkliga rättvisa och jämlikhet mellan folken. Detta dokument är inte hastigt tillkommet eller produkten av en tillfällighet. Det är inte heller ett spekulativt teologiskt studium eller ett politiskt papper. Det är ett dokument som kommer ur tro och arbete. Dess betydelse består i att det uppriktigt uttrycker detta folks hemsökelser och dess syn på den historiska fas som vi upplever.”

44 UPPDRAG MISSION NR 4 2011: KAIROS PALESTINE

”Vi kristna palestinier hoppas att detta dokument blir en hävstång för alla fredsälskandes ansträngningar i världen, och då särskilt för våra kristna systrar och bröder. Vi hoppas dokumentet, liksom Sydafrikas välkända dokument som kom fram 1985, blir mottaget med välkomnande och stöd, och att det blir ett verktyg för kampen mot förtrycket och ockupationen och det rasistiska åtskiljandet. Ty denna befrielse är till nytta för regionens alla folk utan undantag, eftersom problemet inte bara är politiskt; utan även en fråga om att människan föröds. Vi ber Gud att inspirera oss alla, och inte minst de ansvariga och beslutsfattarna, att de må söka rättvisa och jämställdhet och förstå att det är den enda vägen till den fred vi söker.”   His Beatitude Patriarch Michel Sabbah His Eminence Archbishop Atallah Hanna Rev. Dr. Jamal Khader Rev. Dr. Rafiq Khoury Rev. Dr. Mitri Raheb Rev. Dr. Naim Ateek Rev. Dr. Yohana Katanacho Rev. Fadi Diab Dr. Jiries Khoury Ms. Cedar Duaybis Ms. Nora Kort Ms. Lucy Thaljieh Mr. Nidal Abu El Zuluf Mr. Yusef Daher Mr. Rifat Kassis – Coordinator


GÖRAN LARSSON

LÄST SEDAN SIST

KAREN ARMSTRONG

FÖR GUDS SKULL Brombergs, 2011 Det är en äventyrlig och mycket inspirerande resa genom tid och tanke att ta sig igenom Karen Armstrongs bok. En oerhört vis, beläst och analytisk författare och religionshistoriker har funderat djupt och ingående på religionens betydelse och påverkan, och hon har tagit människans historia till hjälp. Under sju år var Karen Armstrong nunna. Hon sökte förgäves kontakt med Gud och lämnade till slut klosterlivet. I stället började hon studera litteratur vid universitetet i Oxford. Hon hittar och jämför ett otal infallsvinklar till de olika stora religionerna och visar oss deras gemensamma ursprung. I de tidiga mytiska religionerna var det bärande att öva och utöva sin religion. Man levde med ritualer och praktiska aktiviteter. Det högsta var mer symbolen för ett väsen än för en enda gudom. Stora tänkare som exempelvis Sokrates gör en dekokt av filosofi och religion. Genom otaliga frågor vill han rasera förutfattade meningar och utforska vad godheten i grunden innebar. Tiden var inte mogen och samhället ville ha en trygghet att hålla sig till och ville inte utsättas för kritik. Sokrates dömdes till döden. Flera tusen år senare, silat genom tidsepokers olika kulturella strömningar, är vi fortfarande kvar vid det farliga i att ställa rätt frågor i fel tid. Redan när judendomen, kristendomen och islam var unga fanns inom varje falang olika grupper som tolkade budskap utifrån sina egna referensramar

FÖNSTER MOT GUD Arcus förlag 2011

och nya grupperingar uppstod. Någonstans på vägen utvecklades en vetenskapsinriktad falang som ville förklara världen på annat sätt än genom de skapelseberättelser som vi ännu idag tvistar om ifall de ska tolkas bokstavligt eller ej. Denna falang var även djupt filosofisk och vill få ihop religion och vetenskap. Efter Darwin är det mer legio att det ena utesluter det andra. Från en tid när det var mer vanligt att utöva religion utan att alltid förstå har religionen idag reducerats till, menar Karen Armstrong, någon form av infantil tro på barndomens äldre farbror i vitt skägg som vakar över oss och som är god för oss men ska vara ond mot fienden. Religion är ytterst en egen upplevelse och tolkning och i de flesta fall har alla andra fel. De som tycker lika sluter sig samman i en grupp och tycker att de har rätt och har tolkat meningen med religion på det sätt som Gud skulle vilja. Karen Armstrong menar att vi pratar för mycket om Gud och utövar religion alldeles för lite. Maje Althin Specialpedagog, Helsingborg

I Fönster mot Gud diskuterar Göran Larsson relationen mellan judendom och kristendom genom att fördjupa sig i ett specifikt konstverk – ikonen på altartavlan på Svenska Teologiska Institutet, STI, i Jerusalem. Ikonen gestaltar bibelberättelsen om Josef och Maria som bär fram Jesusbarnet i templet där de möter Hanna och Symeon. Som direktor på STI var bokens författare själv initiativtagare till att ikonen skapades av den mycket erkände kyrkokonstnären Bengt Olof Kälde. Den tidigare altartavlan i institutets kapell framställde Kristus som en västerländsk man, trots att den ju hängde bara någon mil från Jesu födelseplats där det inte hör till vanligheterna att man föds blond och blåögd. Det störde Göran Larsson som verkligen tycks brinna för att upplysa världen om kristendomens nära koppling till judendomen. På STI är den frågan helt central och följaktligen innehåller ikonen som nu pryder institutets kapell tydliga drag av de judiska rötter som kristendomen växer ur. Bengt Olof Kälde har målat altartavlan helt i enlighet med ikonmåleriets traditioner, ändå innehåller den intressanta särdrag. Till exempel skriver Göran Larsson att den kan vara den enda ikon som innehåller hebreisk text och en judisk bönesjal. Det är intressant att ta del av hur Kälde placerat ikonen i sitt historiska sammanhang genom att avbilda lokala tempelkupoler och måla offerduvorna i den färgställning som de flesta duvor har i Jerusalem.

En ikon ska vara som en predikan för ögat, skriver Göran Larsson i sitt inledande kapitel om vad en ikon är. Ikonen med Jesusbarnet och hans föräldrar i templet predikar budskapet om att judar och kristna är oupplösligt sammanflätade, vilket Göran Larsson med emfas inpräntar i mig som läsare. Metodiskt detaljstuderar han de fem personer som är avbildade på ikonen. Steg för steg dechiffrerar han bildens symboler så att också jag ska kunna läsa ikonens budskap om det nära släktskapet mellan judar och kristna. Särskilt intressant finner jag framställningen av Maria. I bilden av henne finns parallellen mellan den reningsceremoni en judisk kvinna skulle genomgå efter en förlossning och den gamla kristna seden med kyrkotagning för nyförlösta kvinnor. Jag har dock svårt att hålla med Göran Larsson om att rituell orenhet, när det handlar om kroppsliga funktioner, inte har något att göra med social och moralisk status. Jag tycker om att stiga in i en bild på det sätt som jag får göra i Fönster mot Gud. Det är fascinerande att inse hur stor detaljrikedom en bild innehåller. Men författarens syfte med boken är inte framförallt att kittla mig med spännande konst utan att få mig att förstå att kristendom och judendom är mycket lika varandra. Det tål att upprepas gång på gång, enligt Göran Larsson, och det görs verkligen i Fönster mot Gud. Maria Bergstrand Komminister i Svenska kyrkan, Hägersten

Gud är större 139 k r Specialpris inklusive porto för alla läsare av Uppdrag Mission.

Mejla din beställning före 31 aug. 2011 till: order@arcusforlag.se Ange »Mission» för att få detta pris. Arcus förlag, Box 1026, 221 04 Lund www.arcusforlag.se

UPPDRAG MISSION NR 4 2011: LÄST SEDAN SIST 45


ETT HERDABREV FÖR VÅR TID

Fungerar samhället utan religion? Är religionen bara en privatsak? Finns det en religionskritik idag som är lika fundamentalistisk som religionen kan vara? Det är några frågor som Antje Jackelén, biskop i Lunds stift, resonerar kring i sin nyutkomna bok, ”Gud är större”. FTER FYRA ÅR SOM biskop har Antje Jackelén skrivit sitt herda brev, i första hand till församlingarna i Skåne och Blekinge och medarbetarna där, men också för en bredare allmänhet, oavsett trosbekännelse. Biskop Antje påpekar att det idag råder en existentiell hunger och att det är ont om självklara platser där sådana frågor kan diskuteras. Det är hennes upplevelser och möten med människor under de senaste trettio åren som inspirerat henne. Det är bland annat erfarenheterna från tiden

46 UPPDRAG MISSION NR 4 2011: LUND

som församlingspräst i Stockholms och Lunds stift samt åren vid Lunds universitet och Lutheran School of Theology i Chicago. Uppmärksammade händelser i vår tid – både här hemma och utomlands – blir självklara infallsvinklar. En del avsnitt i boken bygger på föredrag, predikningar, debattartiklar och krönikor som Antje Jackelén har formulerat under sina år som biskop. I Gud är större undrar hon över vad det är för tid vi lever i. Efter sekulariseringen märks religionens återkomst och att den har fått en ny synlighet. Men i andra pendelsvängningen finns den nya ateismen, som är högljuddare än någonsin. ”Dynamiken mellan religionens återkomst och det ateistiska korståget skapar intressanta utmaningar, inte minst för filosofer, teologer och sociologer och för alla som är intresserade av tvärvetenskaplig kunskap, speciellt av relationen mellan naturvetenskawp och teologi”. Antje Jackelén var professor i systematisk teologi/religion och vetenskap i Chicago under sex år innan hon tillträdde som

biskop, och i boken behandlar hon trosbegreppet bortom karikatyrerna. Till exempel vitrocken (forskaren) som står för den objektiva sanningen och svartrocken (prästen) som presenterar den auktoritära, subjektiva sanningen. – I vår tid krävs det både en objektiv och subjektiv sanning. Jag kan se en skillnad mellan hur det var när jag prästvigdes 1980 och hur folks uppfattning hade förändrats tio år senare. ”Jag tror bara på det jag kan se” sade man först men sedan ville man tro på det som ”kändes rätt”. Ett underkapitel i boken har rubriken Om jordbävningar och girighet och biskop Antje skriver om naturlig och moralisk ondska. Bokens titel, Gud är större är också biskop Antjes valspråk och orden är hämtade ur Första Johannesbrevet, 3:18-20: ”Låt oss inte älska med tomma ord utan med handling och sanning. Då förstår vi att vi är sanningens barn, och om vårt hjärta dömer oss kan vi inför Gud övertyga det om att Gud är större än vårt hjärta och förstår allt.” text: marie bosund hedberg

Antje Jackelén, biskop i Lunds stift och hedersordförande i Lunds Missionssällskap, har gett ut sitt herdabrev, ”Gud är större”.

FOTO BISKOP ANTJÉ: MAGNUS ARONSSON/IKON


LUNDS MISSIONSSÄLLSKAP: ETT GLOBALT NÄTVERK STÖDER EKUMENISKT ARBETE Lunds Missionssällskap grundades 1845 och är Sveriges äldsta. Verksamheten står på tre bärande pelare: Övertygelsen om att vi som kristna fått ett uppdrag, beredvilligheten att dela med oss av vår tro och våra liv, samt en önskan att lära sig av mötet med andra. – Lunds Missionssällskap har alltid varit fristående och varken varit styrt av kyrka eller stat även om stadgarna fastställts av kung Oscar I, förklarar Samuel Rubenson, ordförande i Lunds Missionssällskap. Biskopen i Lund är hedersordförande och det finns ett nära samarbete med Svenska kyrkans internationella arbete. Vi verkar utifrån de breda nätverk som styrelseledamöterna har både här hemma och utomlands. Starka band finns även till den teologiska fakulteten vid Lunds universitet och särskilt till ämnena missionsvetenskap och religionsteologi. EKUMENISK PRÄGEL – Det är viktigt att få verka självständigt och redan från början har sällskapet betonat den ekumeniska och interreligiösa prägeln på verksamheten. Vi ger bidrag till andra kyrkliga samfund och organisationer och det är inte allt som kopplas till Sverige. Det har hänt att stipendier från oss knutit ihop studenter från Etiopien och Hongkong via Jerusalem. – Sällskapet satsar främst på utbildning och på olika former av möten och dialog, allt som bidrar till att människor växer och frimodigt på djupet vågar möta och lära av varandra. En annan viktig del är opinionsbildning och att ge röst åt dem som är nedtystade. Lunds Missionssällskap förvaltar avkastningen på de gåvor som testamenterats till sällskapet och fyra gånger om året delas rese- och projektbidrag ut till några av de många sökande från hela landet.

Lunds Missionssällskap har dessutom fyra noder över världen – Hongkong, Kapstaden, Jerusalem och Malmö. Vi lånar erfarenheter från varandra och ställer frågor som vad Malmö kan lära av Kapstaden, Hong Kong eller Jerusalem. Eller tvärtom – vilka erfarenheter och frågor kan Malmö bidra med. I Hong Kong har vi gett stöd till ett centrum för studiet av mötet mellan kristen tradition och kinesisk kultur, och genom detta till utbyten med universitet i Kina, men också till teologisk utbildning för de små minoritetskyrkorna i Sydostasien. I Kapstaden bidrar vi till finansieringen av en professur avsedd att främja ett arbete i Desmond Tutus anda. I Jerusalem stöder vi Svenska Teologiska Institutet och dess arbete med religionsdialog och religionsteologi genom bidrag till en professur i religionsteologi. I Malmö stöder vi Västra Skrävlinge församlings arbete tillsammans med moskén och olika nätverk för en förståelse mellan olika religiösa traditioner, framför allt islam och kristendom.

VILL DU PRENUMERERA PÅ UPPDRAG MISSION? Tidskriften kommer ut fem gånger om året (inklusive ett tjockare temanummer under sommaren). En helårsprenumeration kostar 200 kr inom Sverige, 300 kr inom Europa och 350 kr i övriga världen. Du kan anmäla dig antingen genom att maila till red@uppdragmission.se eller genom att skriva till redaktionen, se adress sid 3. Ange namn, adress, mailadress och telefonnummer. Du kan också kontakta redaktionen på 0733-60 87 54. Tidskriften hette tidigare Hela Jorden och dess prenumeranter får automatiskt Uppdrag Mission tills prenumerationen upphör och påminns sedan i god tid om fortsatt prenumeration via ett inbetalningskort.

SÅ SÖKER DU LUNDS MISSIONSSÄLLSKAPS STIPENDIER Lunds Missionssällskap delar varje år ut resestipendier till i första hand ungdomar under utbildning för tjänst i kyrkan och missionen och grupper vars resa är en del av ett ömsesidigt utbytesprogram mellan kyrkor och ekumeniska organisationer. Resan ska vara väl förberedd och ingå i en långsiktig informations- eller utbildningsverksamhet och ansökan ska innehålla en realistisk budget för genomförandet. Numera kan stipendieansökan bara göras via Lunds Missionssällskaps hemsida, www.lundsmissionssallskap. se/stipendier. Fyll i det elektroniska formuläret enligt anvisningarna och skicka det per e-post till stipendium@lundsmissionssallskap.se Skicka in din ansökan i god tid! Sista datum för att söka stipendierna är 15 februari, 15 maj, 15 september och 15 november. Räkna med att du kan få svar på din ansökan några veckor senare. När resan eller projektet har avslutats ska stipendiaten/stipendiaterna kunna dokumentera sina erfarenheter i text och bild, rapporter som kan komma att publiceras i Uppdrag Mission och/eller på hemsidan. Maila in text och bilder till rapport@lundsmissionssallskap.se

pendium ansökan om resestismissionssallskap.se

0805.pdf epost till: stipendium@lund Ansökan skickas per datum, t.ex: Hans_Hansson_10 ditt namn och dagens Namnge pdfen med Beslut (fylls i av LMS) Datum (fylls i av LMS)

ansök an om

Telefon (obligatoriskt)

Sökandes namn

Adress (obligatoriskt)

)

Adress (obligatoriskt

)

Resans längd, alternativt

datum för utresa och

hemresa (obligatoriskt) E-post (obligatoriskt

)

Samarbetspartner på

resmålet (obligatoriskt)

Privat initiativ eller genom

Projektets längd

(obligatoriskt)

en organisation (obligatoriskt) Samarbetspartner

Privat initiativ eller

Syfte med resan (obligatoriskt)

Projektets budget

(obligatoriskt)

genom en organisation

(obligatoriskt)

(obligatoriskt)

Syfte med projektet

Missionssäll skap en tidskrift från lunds

(obligatoriskt)

Telefon (obligatoriskt

E-post (obligatoriskt)

Resans budget (obligatoriskt)

UNGDOMAR VIKTIGA – I första hand stöder vi ungdomar, de är viktiga för oss eftersom de har en framtid och vågar se över kultur- och religionsgränser, säger Samuel Rubenson. Oftast söker de resebidrag för olika slags volontärinsatser. Vi stödjer även utbytesverksamhet av olika slag och vill gärna uppmuntra till en mångfald av uttrycksformer med projekt som innehåller musik, konst och film.

projektbidrag

Ansökan skickas per epost till stipendium@ Namnge pdfen lundsmissionssallskap.se med ditt namn och dagens datum, Eventuella bilagor t.ex: Maria_Larsso ska skickas per n_20110214.p post Box 32, 221 00 Lund. Märk försändelsentill Lunds Missionssällskap, Stiftskansliet, df med ”Ansökan Projektbidrag”. i av LMS) Beslut (fylls i av LMS)

Beslutsdatum (fylls

Sökandes namn (obligatoriskt)

(obligatoriskt)

1 (2)

1 (2)

www.lundsmissionssallskap.se

VILL DU ANNONSERA I UPPDRAG MISSION? nr 2 • 2011 årgång 166

KONTAKTA ANNELI DENNERSTEN 040-30 67 77, 0704-81 80 85 ANNONS@UPPDRAGMISSION.SE

UPPDRAG MISSION NR 4 2011: UPPDRAG LUNDS MISSION MISSIONSSÄLLSKAP NR 4 2011: XX 47

Mittens rike i världen


POSTTIDNING B Returadress: Nätverkstan ekonomitjänst Box 311 20 400 32 GÖTEBORG

4 1 1 1 8 6 3 0 0

Är du svaret på en medmänniskas drömmar om en bättre framtid? som månadsgivare tar du ställning för utsatta människor i hela världen. Genom vårt unika nätverk av kyrkor och organisationer når ditt stöd människor som nästan ingen annan når. Var med och ge medmänniskor världen över möjlighet att förändra sin framtid. Som ett bevis på ditt engagemang får du rockslagsängeln! Bli månadsgivare idag på: www.svenskakyrkan.se/givare Tel 018-16 96 00

Uppdrag Mission #4 2011  

Tema: Israel-Palestina-konflikten Ögonblicksbilder från verkligheten. Så skulle vi vilja kalla vårt extra tjocka temanummer. Vi har träffat...

Advertisement