Uppdrag Mission nummer 5 2024: Psykosocialt stöd

en tidskrift från lunds missionssällskap • nr 5 • 2024 • årgång 178

Psykosocialt stöd ZIMBABWE GÅ TILLSAMMANS 22 UKRAINA ORD OCH LÖSNINGAR 28 MÄLARDALEN DELA UPPLEVELSEN 32

Missionsuppdraget i vår tid bygger på dialog och interreligiösa möten, långt från doktriner och regelverk men nära tron på människor och deras förmåga.

Det är de rörelserna vi följer i Uppdrag Mission.

Ständigt det befriande tvånget var titeln på sommarens kyrkospel i Lunds domkyrka, ett spel om ärkebiskop Nathan Söderbloms kamp för fred.

Det är en kamp som måste fortsätta.

Vi ser idag hur ofred fortfarande råder på många platser i världen. Mi­ litärutgifterna ökar medan bidragen till fredsorganisationer minskar. Krig och konflikt skadar människor både till kropp och själ. Föräldrar förlorar sina barn, och barn förlorar sina föräldrar och syskon. Familjer drivs på flykt.

Detta sätter djupa sår i själen hos alla drabbade, osynliga sår som ofta blir livslånga.

Dessa sår behöver plåstras om, och i detta nummer kan vi läsa om hur viktigt psykosocialt omhändertagande är för att människor ska kunna läka och få kraft att fortsätta.

Bongiwe Mavuwa i Zimbabwe vittnar om situationen för de män­ niskor som tvingas lämna sitt land och söka arbete i Sydafrika – en situation som traumatiserar många. Genom Community Based Psychosocial Support, det psykosociala stöd som bygger på gemenskapens eller lokalsamhällets resurser, kan de stödja varandra. Ett vittnesbörd om Guds kärlek.

Göran T M Skoglund och Kathy Angi berättar om hur viktigt det är att ge människor hopp i svåra situationer. Under flykting­krisen i Alba­ nien började de utarbeta former för att kunna ge stora flyktinggrupper psykosocialt stöd genom att förse dem med redskap så att de kunde börja ge varandra det stödet. ”Det är inte bara vatten och mat och tak över huvudet som behövs – det är hopp”, säger Göran T M Skoglund.

Den ständiga kampen för fred måste fortsätta. Det finns inget alternativ. Ur en bön som Nathan Söderblom skrev: Gud, vår beskyddare, hjälp alla, som arbetar för fred i världen. Se i nåd till alla, som lider under fruktan, orättvisa, krig och förstörelse. Utsläck hat och förakt, bryt ner murar mellan människor. Samla oss till Din eviga frid. Amen.

UPPDRAG MISSION www.uppdragmission.se

Tidskriften ges ut av Lunds Missionssällskap, LMS, i samarbete med

Act Svenska kyrkan

www.lundsmissionssallskap.se

ANSVARIG UTGIVARE Samuel Rubenson REDAKTÖR Anna Braw Storabackegatan 15 c 216 15 Limhamn 073-998 23 27 red@uppdragmission.se REDAKTIONSRÅD Frida Falk Agneta Garefelt Uggla Per Kristiansson Johannes Zeiler GRAFISK FORM Maria Mannberg PRENUMERATION pren@uppdragmission.se ANNONSER annons@uppdragmission.se TRYCK Ljungbergs, Klippan i s s n 2001-0087 ”Välbefinnandeblomman”, ett sätt att förklara vad arbete med psykosocial hälsa syftar till.

Se sidan 21!

Illustration: Maria Mannberg

2

BILD: ANNA BRAW

OMSLAG

mats leijman ledamot i Lunds Missionssällskaps styrelse, tidigare missionär i Tanzania, barnoch ungdoms­läkare i Helsingborg, ledamot i Lunds stifts stiftstyrelse samt i kyrkorådet, församlings­rådet och samarbetsrådet i Lunds Östra stadsförsamling

35 betraktelsen

22

36 stipendierapporten 38 stipendiaten 39 om LMS

Om organiserad vård inte räcker till,

kan människor i kris hjälpa varandra?

14 samlar erfarenhet Bhoj Raj Kanal hör till Lutherska

världsförbundets mycket rörliga

LU

KA

VÄ R

LDS F Ö

R BUND E T

LL HI IN

A LB I LD

Jugoslavien blev Kathy Angi och Göran

Tesfai Magnusson Skoglund kolleger.

BILD: LÉA GILLABERT, LUTHERSKA VÄRLDSFÖRBUNDET

När Albanien fick ta emot mängder

av människor på flykt undan kriget i

T,

RS

ER

8 något att bidra med

E TH

B I L D: L B

34 recensionen

BILD: TRUST TRU KATSANDE, UNSPLASH

Alltid

4 krönikan

18

28 BILD: TIMO FRILANDER

medarbetare och har arbetat med psykosocialt stöd i bland annat

Bangladesh, Jordanien och Ukraina.

18 resurser

Från Kyrkokansliet i Uppsala överblickar Fabian Pfeiffer kyrkors och kristna

BILD: SH SAW MYINT, UNSPLASH

BILD: SANKTA BIRGITTA FOLKHÖGSKOLA

8 38

biståndsorganisationers arbete med gemenskaps- eller samhällsbaserat

psykosocialt stöd där varje

människa också är en tillgång för sitt

sammanhang.

22 gå tillsammans

Återvändande arbetskraftsemigranter och deras hälsa och framtidstro har

blivit en stor uppgift för Lutheran

det blev bilder av tvål och tandkräm och av människor runt en dator den här gången också.

Psykosocialt stöd, och den särskilda formen gemenskaps- eller samhällsbaserat

Development Services i Zimbabwe,

psykosocialt stöd, är Act Svenska kyrkans ansvar när en katastrof drabbar många

26 ”vi blir ihopkastade när det händer något”

ta upp sin kamera?

berättar Bongiwe Mavuwa.

människor och ACT-alliansen skriver en appell.

Hur förklarar man vad det är? Och hur syns arbetet så konkret att en fotograf kan Kathy Angi och Göran Tesfai Magnusson Skoglund hör till dem som har varit med

En olycka inträffar – och räddnings-

ända sedan begreppen kom till och som har skrivit handböcker och utbildat många.

socialtjänst blir arbetskamrater med

för att människor ska kunna återhämta sig, bygga en ny vardag och känna hopp och

tjänst, polis, ambulans, kyrka och

ytterligare många. Stefan Dahlberg

arbetar med krisjour sedan många år.

Här berättar de tillsammans med gamla och nya kolleger om något som är avgörande framtidstro: en känsla av sammanhang.

ANNA BRAW, REDAKTÖR FÖR UPPDRAG MISSION

krönika

Vulytsya Tereshchenkivs’ka-gatan några timmar efter att en rysk missil har exploderat.

4

u p p d r a g m i s s i o n nr 5 2 0 2 4

BILD: ALBIN HILLERT, LUTHERSKA VÄRLDSFÖRBUNDET

krönika

Delaktighetsrevolution barn från krigsfronten reser till tryggare områden i Ukraina för att gå i skolläger. Kvin­ nor och barn som har utsatts för våld får stöd.

Det finns material i skyddsrummen så att bar­ nen kan pyssla och känna sig tryggare. På ett sommarläger möter barn från Ukraina barn i Polen.

Act Svenska kyrkan samarbetar med orga­ nisationer i Polen och Ukraina för att vidare­ utveckla psykosociala stödinsatser i det krigs­ drabbade Ukraina. Under 2023 stöttade vi lokala mottagningscenter och stödboenden som har riktade aktiviteter för barn, vuxna och pensionärer. Vi stödjer också hundratals småskaliga projekt där människor utbildas i att organisera sig och koordinera sina insatser med varandra och med andra – självhjälp. hur kan vi bättre stödja lokalt ledda in­ satser i både humanitärt katastrofarbete och långsiktigt biståndsarbete?

Det var en av de viktigaste frågorna på en konferens i Prag där jag var med i maj 2023.

Den arrangerades av ACT-alliansens Europa­ forum.

Det låter så enkelt: att utvecklingsinsatser som påverkar liv och välbefinnande ska ledas av människor som bor på platsen.

I praktiken ser det sällan ut så. Ofta kom­ mer stora internationella biståndsorganisatio­ ner till ett katastrofområde eller en konfliktsi­

tuation och börjar arbeta med behovs­analyser och detaljerade frågebatterier om vilka som berörs av katastrofen och vad som krävs för att organisationerna ska kunna leverera nöd­ vändigt stöd i form av bland annat matpaket, vatten och tak över huvudet. Katastrofappeller formuleras och skickas ut till olika delar av världen där det finns givare som vill vara med och stödja arbetet.

Mycket av det här är självklart viktigt och bra. Men en stor del av arbetet genomförs utan de människor som direkt berörs av det. Det är sällan man tänker på att de själva skulle kunna utforma, genomföra och följa upp insatserna eller på att deras resurser och nätverk är helt av­ görande för om lokalsamhället ska kunna resa sig ur en utdragen kris eller katastrofsituation.

Ofta blir det ett biståndsmaskineri som går igång. Det maskineriet är viktigt, men det viktigaste återuppbyggandet börjar ofta när människor får möjlighet att tillsammans med grannar och vänner identifiera behoven, sortera bland dem och föreslå olika lösningar.

I utvecklingssamarbetet talas det om ”lo­ kalisering”, och för oss i Act Svenska kyrkan betyder det begreppet att lokalsamhället till­ sammans med lokala och nationella organisa­ tioner är en aktiv medskapare i alla humanitära och långsiktiga biståndsinsatser. Så ser det inte ut idag, men om människor i lokalsamhället får bestämma kommer svaret på en katastrof nr5 2024 uppdrag mission

5

krönika Delaktighetsrevolution

eller konfliktsituation alltid att bli mycket mer mångfacetterat än fundamentala behov som mat, vatten och tak över huvudet.

I en artikel om kriget i Gaza läser jag att några som går igenom en lägenhet i ett av de sönderbombade husen hittar sexiga underklä­ der. De unga människor som har bott i lägen­ heten är inte längre i livet. De som berättar är tydligen överraskade över det de har hittat, men alla människor vill ju leva sitt liv i någor­lunda värdighet, och en fickspegel, parfym eller de­ odorant kan vara nog så viktig som matpaket eller hygienpaketet. att arbeta med psykosociala stödinsatser som stärker det lokala samhällets egen or­ ganisering, egna resurser och egen förmåga att återhämta sig är grunden för Act Svenska kyrkans förhållningssätt. I likhet med andra etablerade biståndsaktörer utgår vi alltid från de humanitära principerna om neutralitet, opartiskhet, oberoende och humanitet i katastrof­arbetet. Det innebär bland annat att det alltid är människors behov av stöd som avgör vem som får stöd, helt oberoende av deras ursprung, religion eller nationalitet. Att rädda liv och lindra nöd är absolut prioritet.

Men psykosociala insatser av olika slag är pre­ cis lika viktiga som materiellt stöd i form av bland annat mat, vatten, tak över huvudet och hygienpaket. De insatserna kan bestå av aktivi­ teter för barn och vuxna i form av musik, konst eller idrott, eller av att vi skapar förut­sättningar för samtal. Psykosocialt stöd är alltså inte terapi i traditionell bemärkelse utan ger människor möjlighet att återskapa sociala nätverk, bidra till att stödja andra samt tala om sina upple­ velser tillsammans med andra. Detta har visat sig gynna förmågan till återhämtning. i det här numret av Uppdrag Mission finns flera exempel på hur viktigt det psyko­ sociala förhållningssättet är och varför det också sannolikt är det mest effektiva sättet att hjälpa människor att återhämta sig efter en svår kris eller konfliktsituation. Att arbeta lokalt tillsammans med andra skapar gemen­ skap och en känsla av mening, och det bor­ de vara utgångspunkten i allt internationellt biståndsarbete. Där är vi inte ännu, men Act Svenska kyrkan och våra samarbetspartner ute i världen kommer alltid att argumentera för att alla biståndsinsatser måste starta hos dem som bäst känner det lokala sammanhang­ et och vet vad som fungerar eller inte – de människor som hör hemma där. Det är inget mindre än en delaktighetsrevolution. n

erik lysén är avdelningschef på Kyrko­kansliet för Act Svenska kyrkan och har 2021–2024 också varit ordförande i ACT-alliansen.

6

u p p d r a g m i s s i o n nr 5 2 0 2 4

kortkort

VAD KAN ARBETE MED PSYKO-

SOCIALT STÖD INNEBÄRA? HÄR

ÄR EN LISTA MED 24 ”AKTIVI-

TETER” UR ETT AV DE UTBILDNINGSMATERIAL SOM ACT

SVENSKA KYRKAN ANVÄNDER. KÄLLA ACT SVENSKA KYRKAN ÖVERSÄTTNING ANNA BRAW

1. Gruppsamtal om hur gruppen

eller lokalsamhället kan hjälpa

människor i de riskgrupper som har identifierats som sådana

som behöver skydd och stöd

2. Skydd för barn som lever på gatan och barn som tidigare har hört

till eller haft band till stridande

grupper och beväpnade grupper,

insatser som syftar till att de ska integreras i gemenskapen

3. Aktiviteter som gör det naturligt

8. Kontinuerliga gruppsamtal om den psykiska hälsan och det

psykosociala välbefinnandet för

19. Att se till att människor som har funktionhinder kan delta i olika

aktiviteter

dem som bor på platsen

20. Stöd till dem som har utsatts för

de utsatta grupperna till hjälp­

21. Att organisera självhjälpsgrupper

9. Byggande av nätverk som länkar organisationer, myndigheter och olika samhällsfunktioner

10. Communal healing practices

11. Aktiviteter som främjar konflikt-

könsbaserat våld

22. Att engagera unga i till exempel

positivt ledarskap och i att starta ungdomsklubbar, idrottsakti-

viteter, konfliktlösningsdialog,

hantering utan våld, till exempel

utbildning i reproduktiv hälsa

som medlemmar från båda sidor

(life skills)

samtal, drama, sång, aktiviteter av en konflikt deltar i

och annat som är bra att kunna

23. Att få med vuxna och tonåringar

12. Strukturerade aktiviteter för barn

i konkreta, meningsfulla aktivite-

undervisning, som i child-friendly

att bygga eller organisera boen-

och unga, inklusive informell

spaces, barnvänliga platser

13. Att organisera tillgång till

information om vad som händer,

samhällsfunktioner, efterlysningar, säkerhet etc

14. Att organisera tillgång till till-

änklingar, äldre, människor med

(bland annat el, vatten, toalett)

de, organisera efterlysningar av

familjemedlemmar, dela ut mat, laga mat, se till att hygienen

fungerar, ordna vaccinationer,

undervisa barn

24. Att hänvisa de människor som

fälligt boende och basic services

har påverkats av katastrofen till

allvarliga psykiska problem,

15. Enkelt och grundläggande stöd,

hövs och om de finns tillgängliga

människor som saknar familj –

hjälpen, till dem som är i akut

problem socialt

7. Återetablering av normala kulturella och religiösa samlingar och traditioner för alla

och kunskap om barnuppfostran

18. Att identifiera barn som har

skilts från sina föräldrar, skydda

dem och se till att de blir omhändertagna

in bef na

känslomässigt

nde

att hamna i missbruk eller få

med problemlösningsstrategier

väl

och andra fritidsaktiviteter

för tonåringar som riskerar

små barn

17. Att där det behövs stötta familjer

77

r kultu

iti vt

6. Idrottsklubbar, ungdomsklubbar

samtal, att erbjuda stimulans för

BILD: AHA PRODUKTION OCH FORUM FÖR LEVANDE HISTORIA

vårdar andra

t isk

5. Stödprogram för dem som

utsatta för extrema stressfaktorer

16. Mamma-barn-grupper för

og

per för kvinnor, där det passar

behov av det efter att ha blivit

ol

i de sociala nätverken

4. Stödgrupper och aktivitetsgrup-

till exempel psykologisk första

bi

människor med funktionshinder,

relevanta instanser om det be-

og n

– barn utan föräldrar, änkor,

materiellt

att inkludera isolerade individer

ter som gynnar alla, till exempel

n r 4n r 20 5 2240 2u 4 ppu dp r pa dgr m ag i s smi iosns i o n

intervju

BILD: LÉA GILLABERT, LUTHERSKA VÄRLDSFÖRBUNDET

INTERVJU AGNETA GAREFELT UGGLA OCH ANNA BRAW

Något att bidra med

Flyktingmottagande i Albanien blev början till ett nytt sätt att möta människor i kris

– Det är inte bara vatten och mat och tak över huvudet som behövs, det är hopp! säger Göran T M Skoglund. Och värdighet!

Tillsammans med Kathy Angi och många andra har han utvecklat det som nu kallas psykosocialt stöd.

nnn

Det var under flyktingkrisen i Albanien 1999 som Kathy Angi och Göran Tesfai Magnusson Skoglund träffades för första gången.

– Begreppet psykosocialt stöd fanns inte då, säger Kathy Angi. Det var svårt att förklara vad vi gjorde, och parallellt med oss arbeta­ de internationella specialister från WHO och andra organisationer. ”Vad ska vi kalla detta?” frågade vi varandra. Det var inte traditionell psykoterapi, inte terapi, inte socialt arbete.

Jugoslavien hade kollapsat, och Kathy Angi och Göran T M Skoglund såg samma behov: de var tvungna att arbeta tillsammans med de människor som hade flytt in i Albanien, de

måste hitta metoder som icke-professionella kunde använda.

– Det kom 15 000 flyktingar om dagen när det var som mest, säger Göran T M Skoglund, 750 000 sammanlagt. Och Albanien är ju så fattigt.

för många behövde hjälp Kathy Angi är från början socialarbetare och sedan 1976 också psykoterapeut. Hon hade skickats på flera utlandsuppdrag av den pres­ byterianska kyrkan i sitt hemland USA och av FN. Göran T M Skoglund är diakon i Svenska kyrkan med bakgrund i socialt arbete och var vid den här tiden direktor för Vårsta diakoni, som har fungerat som Svenska kyrkans resurs­ centrum för uppdragsutbildningar och stöd på områdena kris, trauma och handledning sedan mitten av 1980-talet.

De hade kommit till flyktingkrisen från två olika världsdelar men med ungefär samma uppgift, och de hade insett att de människor som behövde hjälp var alldeles för många för att var och en skulle kunna få träffa psykolog och läkare.

– Vi började prata, och vi pratade massor, säger Göran T M Skoglund. nr 5 2 0 2 4 u p p d r a g m i s s i o n

9

intervju Något att bidra med

”Det var svårt att säkerställa att de mediciner som skrevs ut

BILD: ULRIKA LAGERLÖF, IKON

användes rätt.”

Kathy Angi.

10

u p p d r a g m i s s i o n nr 5 2 0 2 4

risker med att vilja göra gott Kathy Angi beskriver en kaotisk tid på Balkan: – Det var en massa människor som ville göra gott, bland annat psykologer och sjuk­ vårdsutbildade, men det var svårt att säkerstäl­ la att de mediciner som skrevs ut användes rätt, och det var svårt med uppföljningen eftersom människor rörde på sig så mycket.

– Ja, det var som att operera någon men inte ta ansvar för eftervården, säger Göran T M Skoglund. Det finns risker med att vilja göra gott.

Kathy Angi kunde jämföra den nya situa­ tionen med erfarenheter från Ungern, Rumä­ nien, Sarajevo, Srebrenica och Vukovar, där hon bland annat hade utbildat människor som arbetade med barn, men också med den miljö där hon växte upp: – Jag var scout och lärde mig att klara mig på egen hand, att ge första hjälpen – och att ropa på hjälp, säger hon. Och vi bodde i Detroit, så en miljö med olika kulturer och många språk

och mattraditioner är det normala för mig.

Man börjar där man är och använder det man har för att förbättra situationen.

Göran T M Skoglund hade börjat intressera sig för krisstöd när han arbetade för Svenska kyrkan i utlandet i New York och hade en brandstation som granne, och sedan hade han fortsatt.

Tillsammans började de skissa på en arbets­ modell för stöd i kriser där många människor drabbas samtidigt.

mobilsystemet och församlingarna – Kathy har blivit som en syster för mig, säger Göran T M Skoglund. Hon kom till Härnö­ sand och satt hos oss på Vårsta och skrev en handlingsplan.

intervju Något att bidra med

”Det var som att operera någon men inte ta ansvar för eftervården.”

BILD: ANNA BRAW

Göran Tesfai Magnusson Skoglund.

– Ja, jag lärde känna Görans barn! säger Kathy Angi. Och så skrev jag på något som vi skulle kunna prova på olika håll i världen när det behövdes krisstöd, i olika kulturer och länder, bland människor med olika religioner. Jag för­ sökte bland annat ta reda på hur sorg gestaltar sig i olika religioner och kulturer.

Både hon och Göran T M Skoglund beskri­ ver insatserna under inbördeskriget i Liberia strax efter millennieskiftet som avgörande för metoden. Skulle tankarna, strategin och det praktiska tillvägagångssättet hålla?

– Det var en konflikt där allt förstördes utom mobilsystemet och församlingarna, säger han, ett land där alla blev traumatiserade.

– Vi samarbetade med den lutherska kyr­ kan och pastorerna där, identifierade behoven på kort och lång sikt och gjorde en plan för

uppföljningen, berättar Kathy Angi. Vi kunde arbeta integrerat med vårdsystemet och kyr­ korna.

– Tidigare hade katastrofbistånd mest be­ stått av vatten, mat och tak över huvudet, sä­ ger Göran T M Skoglund. Men vi ville arbeta med en helhetsbild av människan – vi älskar människor, båda två, och vi är inte rädda för att möta människor i kris, det kan man ju bli, men vi är nyfikna.

gemensamma måltider Kathy Angi berättar om stadsdelar i Liberias huvudstad Monrovia där husen var förstörda men fortfarande bebodda.

– Det var många äldre som bodde kvar, och en del saknade anhöriga, så församlingarna startade pensionärscenter. Där lagade de lunch som alla kunde bidra till, det fanns en sjukskö­ terska på plats, inte för att ersätta sjukvården utan som ett komplement, och det fanns spel och kortlekar. De centren blev en utveckling av vårt arbete. nr 5 2 0 2 4 u p p d r a g m i s s i o n

11

intervju Något att bidra med

PSYKOSOCIALT STÖD

På Svenska kyrkans webbplats presenteras psykosocialt stöd som en del av arbetet med

migration och integration i

Sverige såhär:

”Psykosocialt stöd

handlar i grunden om att skapa förutsättningar och stärka

människors egen förmåga att

återhämta sig. Med rätt stöd klarar de allra flesta av att

bearbeta svåra erfarenheter.

Gemenskap med andra är en

viktig del i att känna sig trygg.

Därför arbetar vi med att skapa miljöer där människor kan

vara del av ett sammanhang och ta hjälp av varandra. Det

kan [vara] att organisera olika

– Vår handlingsplan fungerade väldigt bra, säger Göran T M Skoglund, och vi kunde arbeta med utbildning på alla nivåer. Vi var noga med att inte se dem vi mötte som offer utan som mam­ mor, pappor, tonåringar – människor som de är.

– Ja, och som människor med färdigheter, människor som har något att bidra med, säger Kathy Angi.

aktiviteter som bidrar till en

känsla av normalitet, struktur och mening i tillvaron.”

Ungefär samma defini-

tion fungerar i det interna-

tionella samarbetet genom Lutherska världsförbundet och ACT-alliansen.

12

u p p d r a g m i s s i o n nr 5 2 0 2 4

”barn behöver leken” När Göran T M Skoglund berättar om vad psykosocialt stöd innebär brukar han snabbt komma fram till något som blev avgörande för honom själv: att Kathy Angi sa att de kvinnor som hade flytt och lämnat allt behövde speglar.

– Det är inte bara vatten och mat och tak över huvudet som behövs – det är hopp! säger han. Och värdighet! Vi måste se till hela män­ niskan. Speglarna är ett exempel som gör det så tydligt. Ett annat är att barn behöver leken också under de värsta förhållandena, och att de behöver skolan.

Kathy Angi kommer att tänka på något som hände i Albanien: – I ett av lägren mötte vi en höggravid kvin­ na som var där ensam – hennes man var kvar i Kosovo, och hon var skild från hela familjen.

Hon kedjerökte och hade ångest, och jag blev orolig för barnet. Men i närheten bodde en an­ nan kvinna, en som var ensam med flera barn.

De gick med på att bilda en storfamilj och stötta varandra. Den gravida kvinnan kunde hjälpa flerbarnsmamman, och tack vare att hon inte kände sig så ensam kunde hon dra ner

på rökningen och började sova bättre. Sådana informella och icke-professionella kontakter kan vara så viktiga.

förklaringsmodell Insatserna fick efter ett tag namnet psykoso­ cialt stöd, Göran T M Skoglund har kunnat använda handlingsplanen i fem världsdelar (”men jag har inte varit i Sydamerika”), och Kathy Angi har också rört sig i nästan hela världen (”men jag har inte varit på Antarktis”).

Länge letade de efter ett universellt användbart sätt att förklara vad det var de gjorde. En av de modeller som de använder nu är ”välbefin­ nandeblomman”, ”the flower of wellbeing”.

– Blommans kronblad är stöd: materiellt, biologiskt, känslomässigt, kognitivt, kulturellt, andligt och socialt, och allt det bidrar till väl­ befinnandet, säger Göran T M Skoglund.

Församlingarna i Monrovia bidrog med pensionärscenterkonceptet, och på andra plat­ ser har andra lyckade idéer lagts till.

– När Nicaragua hade drabbats av en orkan visade det sig att många av dem som skulle utbildas var analfabeter, berättar Göran T M Skoglund. De började använda sketcher i un­ dervisningen. Det var väldigt bra.

– Och när jag arbetade i Centralamerika under en period med många översvämningar var det stora problem med att människor inte hann undan och att skördar och boskap för­ stördes, berättar Kathy Angi. Men då började några byar arbeta med informationskedjor på kortvågsradio. De som såg ovädren först slog

intervju Något att bidra med

BEGREPPEN

I det internationella kata­

strofbiståndsarbetet är

psykosocialt stöd tillsammans med bland annat insatser

för vattenförsörjning, mat,

tak över huvudet och kläder

något som sätts igång när en katastrof drabbar ett stort

antal människor. Det kan

vara till exempel ett krig som

resulterar i att människor flyr inom landet eller utomlands, en översvämning eller en

jordbävning. De engelska be-

larm. Det var tonåringar och unga vuxna som löste det, de hittade ett sätt att hjälpa varandra, alla engagerade sig.

grepp som används är psychosocial support, communitybased psychosocial support

(alltså ungefär samhälls- eller gemenskapsbaserat psyko­ socialt stöd, förkortas ofta

CBPS) och mental health.

ACT-ALLIANSENS

ARBETSFÖRDELNING

Inom ACT-alliansen, där

kyrkor och kristna bistånds-

organisationer i olika länder

samarbetar om bland annat

katastrofbistånd, har olika

länder olika ansvarsområden.

Kirkens Nødhjelp i Norge har

ansvaret för mat och hygien,

till exempel, och Finland har utbildning i katastrofsitua-

tioner. Svenska kyrkan och

Act Svenska kyrkan har det

som kallas community-based psychosocial support, alltså

arbete med psykosocialt stöd där lokalbefolkningen eller

flyktinglägrens invånare är

den främsta resursen för idéer,

lösningar och utförande.

eegionkontor samordnar Den första utbildningen i psykosocialt stöd höll Kathy Angi tillsammans med Maria Lundberg.

Senare har hon samarbetat mycket med fler svenskar, bland andra Else Berglund, och ut­ bildat nya medarbetare så att det nu finns fem regionkontor där insatserna samordnas och medarbetare som är redo att resa när deras kunskaper behövs.

– Vi har alltid försökt få med så många som möjligt från olika länder, och vi hade också tidigt föreläsare från olika världsdelar, berättar hon. Materialet har blivit översatt till många språk – ibland har det gått snabbt – och nu har regionkontoren massor av material på de lokala språken. En manual har vi skrivit till­ sammans med Islamic Relief.

ACT-alliansen arbetar inte i länder som ekonomiskt sett klarar sig själva, och därför finns till exempel inte Indien med bland dem som kan få psykosocialt stöd genom alliansen vid katastrofer, men däremot Nepal.

– Jag brukar säga att jag är en av arkitekterna bakom Svenska kyrkans arbete med psykoso­ cialt stöd, säger Göran T M Skoglund, men vi har lärt oss så mycket av andra, av andra orga­ nisationer, av människor vi möter. Och när vi visar välbefinnandeblomman för till exempel anställda i primärvården säger de: ”Aha! Vi vet vad ni pratar om!” n

FÖR MÄNNISKOR MED OLIKA TRO

År 2018 kom handboken A Faith-

sensitive Approach in Humanitari-

an Response – Guidance on Mental

Health and Psychosocial Programming, som gavs ut av Lutherska

världsförbundet och Islamic Relief

Worldwide. Författarna Michael

French och Alastar Ager har båda

arbetat med psykosocialt stöd i

humanitära kriser där människor med olika tro har drabbats.

nr 5 2 0 2 4 u p p d r a g m i s s i o n

13

intervju

Samlar erfarenhet

kunskaper sprids i Lutherska världsförbundets internationella team u p p d r a g m i s s i o n nr 5 2 0 2 4 BILD: ALBIN HILLERT, LUTHERSKA VÄRLDSFÖRBUNDET

intervju Samlar erfarenhet

Rohingyernas situation skiljer sig från syriernas, som skiljer sig från ukrainarnas. Bhoj Raj Kanal och hans medarbetare lär sig mer och mer om vilket stöd människor på flykt behöver.

INTERVJU ANNA BRAW BILD ALBIN HILLERT, LUTHERSKA VÄRLDSFÖRBUNDET

En syslöjdsklass får distans­

undervisning från Vasilchenkoskolan i Ichnya i Chernihiv

Oblast. Bhoj Raj Kanal är på besök hos syslöjdsläraren

Natalia Koval i det tomma klassrummet.

n n n På de bilder som finns i Lutherska världs­ förbundets pressarkiv är Bhoj Raj Kanal i Kiev och Ichnya i egenskap av ledare för arbetet i Ukraina. De är tagna i oktober 2022. Han vandrar omkring på Vulytsya Tereshchen­ kivs’ka-gatan några timmar efter att den har träffats av en missil, samtalar med Victoria Hlushko i byn Bil’machivka vid hennes demo­ lerade hus och är med på en lektion i syslöjd på Vasilchenko-skolan vars elever alla sitter hemma vid sina datorer sedan skolan tvinga­ des stänga i väntan på reparationer.

Den här sensommarmåndagen har han just kommit tillbaka till Nepal från Jordanien och flyttat fram intervjun en timme eftersom tra­ fiken i Kathmandu var ännu mer intensiv än han hade räknat med.

– Vi arbetar i syriska flyktingläger i Jorda­ nien, men jag gjorde resan dit mest för att vi skickar hjälpsändningarna till Gaza därifrån, berättar han.

runt stilla havet Bhoj Raj Kanal är sedan ungefär ett år den som samordnar Lutherska världsförbundets katastrofbistånd i Asien och övriga länder runt Stilla havet. Innan dess var han alltså platschef för förbundets arbete i Ukraina och Polen.

– Jag bor i Kathmandu och stöttar våra program runtom i Asien, allra mest arbetet med flyktingkrisen i Bangladesh och Myanmar,

säger han. Det var när jag var i Myanmar 2013 som jag började samarbeta med Act Svenska kyrkan. Sedan blev det ett ännu närmare sam­ arbete 2019 när jag började arbeta mer med psykosocialt stöd.

På engelska kallas arbetet Community Based Psychosocial Support, alltså ungefär gemenskaps- eller samhällsbaserat psykoso­ cialt stöd, och förkortas CBPS. Bhoj Raj Kanals uppgift i många av de sammanhang där han har arbetat de senaste fem åren har varit att ordna utbildningar så att många i de lokala sammanhangen ska kunna ta de initiativ som behövs för att bygga upp stödsystemet.

internflyktingar i Myanmar – Arbetet i Jordanien är psykosocialt stöd i olika grupper: kvinnor, barn, ungdomar, be­ rättar Bhoj Raj Kanal. Delvis är det något som traditionellt har gjorts av hjälporganisationer i samband med många katastrofer, men det finns en del tekniska saker som är annorlunda när man gör det strukturerat. Det tar ett tag att verkligen förstå det.

Han är uppväxt som hindu och hade dok­ torerat i ekonomi i Laos innan han började arbeta med bistånd och kom till Lutherska världsförbundet 2013.

– Då arbetade jag till en början med de rohingyer som var internflyktingar i Myanmar, säger han. Jag gick utbildningarna i psykoso­ cialt stöd, och efter det blev jag ordförande i den asiatiska kommittén och var det i fyra år.

Nu är jag bara medlem. Vi är ungefär tio länder som samarbetar, och vi samlas fyra gånger om året till videomöte och en gång på plats.

nr 5 2 0 2 4 u p p d r a g m i s s i o n

15

intervju Samlar erfarenhet

BILD: ALBIN HILLERT, LUTHERSKA VÄRLDSFÖRBUNDET

grunderna till det psykosociala arbetet kan skilja sig åt, men också att metoderna ofta är desamma.

Bhoj Raj Kanal är dagens

gäst i en klass som har

videolektion i engelska på

Vasilchenko-skolan i Ichnya.

16

u p p d r a g m i s s i o n nr 5 2 0 2 4

”finns med naturligt” Egentligen, förklarar Bhoj Raj Kanal, är det psykosociala något som ofta finns med naturligt och som många arbetar med på ett intuitivt sätt. När människor befinner sig i ett nödläge, oavsett om det är en naturkatastrof eller ett krig, uppstår stöttande gemenskaper, och bistånds­ arbetare ser till att strukturer kommer på plats.

– Men det måste också finnas med i syste­ met, i schemat, säger han. Vi bygger in psyko­ sociala aktiviteter i alla insatser, till exempel vid matutdelning.

På många av platserna samarbetar han och hans kolleger med andra organisationers medarbetare.

– Beroende på var vi är kan det vara både inhemska och utländska medarbetare i olika team. I Myanmar har vi varit åtta–nio natio­ naliteter, i Bangladesh färre. Ofta är det bra med internationella team, men det kan också bli komplicerat ibland. Jag har sett att bak­

som förskolemiljö I nästan alla humanitära kriser finns barn som har förlorat sin vardag och ofta också sina hem, sin vardagsmiljö, kanske familjemedlemmar.

Det psykosociala stödets arbetsmodell innebär att vuxna i deras närhet utbildas för att stötta dem, ett slags barnpsykologisk grundkurs med praktiska inslag.

– Vi har inte enskilda stödsamtal med barn, utan det vi har är utbildningspaket så att vux­ na kan arbeta med dem, berättar Bhoj Raj Ka­ nal. Om de har kommit bort från sina föräldrar ordnas det så att de får fosterfamiljer. Och så gör vi alltid särskilda utrymmen för dem.

Child-friendly spaces, alltså ungefär barn­ vänliga rum, har många likheter med svenska förskolor och fritidshem: lokaler som inreds för att barn ska kunna leka, skapa, bearbeta upplevelser och kanske lära sig ett och annat.

Sådana utrymmen ska finnas både vid flyk­ tingmottagningscenter och vid de lokala center där människor kan söka stöd i till exempel Ukraina och Polen.

– Och när föräldrar är på utbildning ser vi till att det finns barnverksamhet under tiden. lär genom praktiskt arbete Vid det här laget har Bhoj Raj Kanal hunnit arbeta i ett dussin länder.

– Det kan vara väldigt olika, säger han.

I Ukraina kan vi bara arbeta med kvinnor och barn eftersom männen är värnpliktiga. Rohin­ gyernas levnadsvillkor som internflyktingar och i lägren i Bangladesh skiljer sig väldigt mycket från syriernas i Jordanien. I Asien kan

BILD: ALBIN HILLERT, LUTHERSKA VÄRLDSFÖRBUNDET

intervju Samlar erfarenhet

personalen utsatt Under pandemin, berättar han, blev det mer och mer tydligt att biståndsorganisationernas anställda behövde stöd.

– Personalen i till exempel flyktingläger är ofta mycket utsatt, säger han.

Också här kan blandningen av nationalite­ ter vara både en resurs och ett problem – men de strukturer som finns i handböckerna för psy­ kosocialt arbete kan hjälpa ledarna att se till att ingen blir förbigången i arbetet med att planera och genomföra utbildningar och insatser.

– Man brukar säga att människan kan klara en dag utan vatten, så och så många dagar utan mat – men att de psykosociala insatserna måste vara en av de första sakerna som händer.

Det är inte bara psykologisk första hjälpen det är fråga om, det räcker inte.

Bhoj Raj Kanal.

man arbeta mer med grupper, i Europa och särskilt i Polen blir det mer stöd till individer och familjer eftersom så många är så rörliga.

Som samordnare har han uppgiften att se vad som behövs och att stå för analys.

– Vi samlar på oss mer och mer erfarenhet, vi lär oss mycket genom det praktiska arbetet.

Ofta är det jag som leder utbildningarna i olika ämnen på vårt område. Jag har också ansvaret för ledarskap, för att samordna våra insatser och för att samordna vårt arbete med andra organisationers.

Andras kunskaper har också blivit en viktig resurs: – Jag har lärt mig mycket av våra samar­ betsorganisationer, bland annat av Act Svens­ ka kyrkan. När jag började i Myanmar fick vi besök av deras medarbetare, och de hjälpte oss att se arbetet i ett psykosocialt stöd-perspektiv.

Jag hade hjälp av dem på ett liknande sätt i Bangladesh.

hjälptransporter I Gaza försöker Lutherska världsförbundet och andra biståndsorganisationer tillgodose en rad behov, de flesta av dem akuta. Situ­ ationen har blivit enormt pressande för bi­ ståndsarbetarna, och under Bhoj Raj Kanals besök i Jordanien gick mycket av tiden åt till att försöka få hjälpsändningar att nå fram.

– En del sorters mediciner som behövs kan vi inte skicka – de är förbjudna eftersom Israel säger att de används av Hamas, berättar han.

Vi har lager i Jordanien och köper mycket av förnödenheterna i Amman eftersom det är nära, men det kan ändå ta två och en halv månad innan en sändning kommer hela vägen in i Gaza.

Allt innehåll i sändningarna kontrolleras, och det tar tid, berättar han, men transporter­ na blir dessutom ofta rånade och plundrade.

– Så de som arbetar längst fram i ledet be­ höver också stöd, hela tiden. Det är en stor utmaning. n nr 5 2 0 2 4 u p p d r a g m i s s i o n

17

intervju

Resurser

Fabian Pfeiffer har kolleger i många länder

u p p d r a g m i s s i o n nr 5 2 0 2 4 BILD: SH SAW MYINT, UNSPLASH

intervju Resurser

– Det är människors kapacitet som är själva resursen, säger Fabian Pfeiffer som är Act Svenska kyrkans metodrådgivare för psykosocialt stöd. nnn INTERVJU ANNA BRAW

Del av Kutupalong-

lägret vid Cox’s Bazar

och Teknaf Highway i

Bangladesh, världens största flyktingläger.

Här bor ungefär en

miljon rohingyer som

har flytt från Myanmar/

Burma.

– Vad är det som fungerar och är positivt? Vad bidrar till välmående, vad har effekt? Det vi kan göra är att sätta ord på sådana saker, säger Fabian Pfeiffer. Behovet av det hör vi om från projekt runtom i världen, både av människor som har drabbats och av personal som arbetar med humanitärt bistånd i tuffa sammanhang.

Som Act Svenska kyrkans metodrådgivare för psykosocialt stöd är han en av dem som har överblick över det arbete som görs på om­ rådet Community Based Psychosocial Support, alltså gemenskaps- eller samhällsbaserat psyko­socialt stöd, på olika platser i världen där många människor har blivit drabbade av stora katastrofer. Det kan vara en översvämning, ett inbördeskrig, en jordbävning, en orkan … och där ACT-alliansens medlemsorganisationer ar­ betar finns oftast psykosocialt stöd med som en del av insatsen.

rådgivning och struktur – Det är inte så att det finns en lösning som pas­ sar alla, säger Fabian Pfeiffer. De som arbetar på plats vet hur saker kan göras just där, och vi som kommer från metodhållet kan bidra med rådgivning, mer struktur och verktyg för att systematisera arbetet.

Han berättar att Act Svenska kyrkans psyko­ sociala arbete kan bestå av specifika insatser som experthjälp på plats, psykologisk första hjälpen, utbildning eller stöd till nätverk.

– Ofta är det så att psykosocialt stöd är ett komplement till insatser som pågår, så att det integreras i dem eller kombineras med dem, säger han.

appell från act-alliansen När en katastrof inträffar skickas en appell ut i ACT-alliansen, och i den ingår alla de insatser som appellförfattarna kan förutse kommer att behövas.

– Jag har arbetat med det här sedan 2017, och då hade vi en CBPS-grupp med 10–20 ex­ perter, berättar Fabian Pfeiffer. De har olika bakgrunder: teologer, psykologer, biståndsar­ betare. De var beredda att åka när det kom en appell, och ibland skickade vi en, ibland två.

I början reste experterna alltid ut för att göra en första bedömning, ta kontakter och utbilda medarbetare i de organisationer som skulle förverkliga planerna. Sedan kunde de hålla kontakten med dem och komma tillbaka för att göra en uppföljning och hjälpa till med mer utbildning och stöd.

Nu är insatserna oftast lite annorlunda organiserade: – Vi skickar fortfarande ut experterna ibland, när det behövs, men vi arbetar mer och mer med människor och resurser som redan finns på plats och stöttar dem. Vi har utbildat många på lokal och regional nivå på olika håll i världen och håller kontakten med dem, och

nr 5 2 0 2 4 u p p d r a g m i s s i o n

19

intervju Resurser

en del av dem arbetar också tillsammans med experter som kommer resande.

20

u p p d r a g m i s s i o n nr 5 2 0 2 4

n

Fabian Pfeiffer.

BILD: GUSTAF HELLSING

välmående och hälsa trots kris Både inhemska och tillresande experter arbe­ tar tillsammans med andra utsända och med lokala anställda och volontärer.

– I Sverige arbetar vi mycket med att förkla­ ra på svenska vad vi gör, för många begrepp är svåra att översätta, säger Fabian Pfeiffer.

Hur man pratar om arbetet på de platser där ACT-alliansen arbetar blir kontextspecifikt, och ibland blir det krångligt med begrepp som innehåller ord som mental eller psykologisk eftersom de kan ge negativa associationer och vara stigmatiserande.

Det finns både specifika metoder, som en kurs i ”psykologisk första hjälpen”, och sådant om måste utforskas och anpassas i varje ny situation.

– Det yttersta målet är att skapa välmående och hälsa trots krisen, att tillvaron ska bli så normal som möjligt, och det är människor som är resurserna i det arbetet, säger Fabian Pfeiffer.

Han förklarar att det man ofta föreställer sig som biståndsarbete, till exempel leverans av matpaket eller montering av tält eller baracker, är sådant som förutsätter materiella resurser. ”Materialet” i det psykosociala stödet är män­ niskors insatser.

– Det är deras kapacitet som är själva re­ sursen, säger han, och det är därför utbildning, rådgivning och verktyg är så viktiga i arbetet – tillsammans med den kompetens och de nät­ verk som finns på plats. När vi arbetar med psykosocialt stöd bygger vi det på de behov och resurser som finns hos individer och i det lokala sammanhanget.

utbilda vidare Exempel på vad de som samordnar arbetet spanar efter kan vara människor som har yr­ kes­utbildningar och erfarenhet, som lärare, psykologer, byggarbetare och vårdpersonal, sådana som har stora nätverk och sådana som har ledarfunktioner.

– Vi försöker stötta dem så att de ska kunna använda sina egna resurser och sin kapacitet och bli motståndskraftiga både som individer och som samhälle, säger Fabian Pfeiffer.

Också själva utbildningarna fungerar så: – Vi har haft en utbildning i Pakistan ny­ ligen, och i den ingick det att de som deltog skulle utbilda sina lokala kolleger. Vi bjuder in till nätverksträffar och fortbildningar där ny kunskap från olika projekt sprids. Och när vi har utvärderingar efter våra kurser är det alltid så intressant att se hur allt fungerar och tolkas och används i olika sammanhang.

DET PSYKOSOCIALA STÖDETS

STÖDTRAPPA

I den gemenskaps- eller samhälls-

verksamma krisstödjare använder

korrekt information om justeras

två stegen eftersom det sällan finns

ofta en modell med tre ringar för

stöd satsas det mycket på de första

stödtrappan en viktig bild. Den har

tillräckliga resurser för de båda

fyra steg:

arbetskamrater som var eller

Svenska och internationellt

I de svenska utbildningarna i

psykosocialt stöd är den så kallade

DE TRE RINGARNA

baserade metoden för psykosocialt

är det. De behöver konkret och

att se vilka behovs som finns när en

översta. Tanken är att om många

i takt med att bilden klarnar, och de kan också behöva avlastande

katastrof har inträffat eller pågår.

samtal.

de människor som inte var eller

som är eller var på plats och som

1. Det man kan klara att bearbeta

som själva har upplevt eller upplever

egenvård: att skriva något om

och ”psykologisk första hjälpen” kan

är på plats men som berörs av

och hjälpa den som behöver avlas-

korrekt information som justeras i

Utöver praktisk hjälp behöver de

I mellanringen finns de som

alla behöver avlastande samtal

på egen hand/göra som

det som händer eller har hänt

(barn kan rita), fysisk aktivitet, avslappning

2. Kamratstöd – att få berätta för en kollega eller motsvarande

krisen får utbildning i kamratstöd

de ta hand om många av samtalen

tande samtal eller traumaterapi att

söka sig till rätt plats för att få det.

I den yttersta ringen finns

Innerst finns de människor

katastrofen. De behöver konkret och takt med att bilden klarnar.

4. Traumaterapi

inte var eller är på plats men

med uppföljning och ibland också traumaterapi.

delaktighet

g in

väl

et/trygghet h r e säk

vt iti gn ko

igt

u t v e c kl

och andra för att förklara målet

med psykosocialt stöd.

so

nde

används av Act Svenska kyrkan

t

l a i c

andl rellt kultu

Välbefinnandeblomman,

KÄLLA: STEFAN DAHLBERG, COMPETENSCOMPAGNIET

materiellt

t

isk

og

ol

bi känslomässigt

”the flower of wellbeing”,

in bef na

i det som har hänt eller händer.

också veta vad som händer, och

som har familjemedlemmar eller

3. Avlastande samtal

har sett och på olika sätt deltagit

KÄLLA: WILLIAMSON OCH ROBINSON 2006

nr 5 2 0 2 4 u p p d r a g m i s s i o n

21

intervju Gå tillsammans reportage

BILD: TRUST TRU KATSANDE, UNSPLASH

Gå tillsammans

Återvändande gästarbetare får utbildning och kan stötta varandra

u p p d r a g m i s s i o n nr 5 2 0 2 4

intervju Gå tillsammans

Ett humanitärt nödläge i hemlandet har varit Bongiwe Mavuwas stora uppdrag de senaste åren.

nnn INTERVJU: ANNA BRAW

– Det är återvändare vi arbetar med, berättar Bongiwe Mavuwa. Massor av människor tar sig från Zimbabwe till Sydafrika i hopp om en bättre framtid. En del blir tillbakaskickade, en del kommer tillbaka frivilligt. De flesta är traumatiserade på något vis. Det är bland dem vi arbetar med Community Based Psychosocial Support (ungefär gemenskaps- eller sam­ hällsbaserat psykosocialt stöd, red:s anm) här i södra Zimbabwe.

Bongiwe Mavuwa har titeln tematisk råd­ givare för rättvisa och fred i organisationen Lutheran Development Services i sitt hemland Zimbabwe. Hon är en av dem som tidigt ut­ bildades i CBPS, och 2007 började hon resa ut för att arbeta i områden där katastrofer hade inträffat eller pågick – Malawi, Zambia, Etiopien, Filippinerna.

– Jag var också i Liberia när det kom många flyktingar dit efter valen i Elfenbenskusten, be­ rättar hon.

arbetskraftsutvandring Men snart visade det sig alltså att psykosocialt stöd var något som behövdes också i Bongiwe Mavuwas hemland.

Hon är född i den lilla gruvstaden Gwanda, där Svenska Kyrkans Mission har arbetat, och bor i Zvishavane, där Lutheran Development Services har ett kansli. Zvishavane är en större gruvstad, kallades tidigare Shabani och växte fram när första världskriget gjorde att asbest­ brytning var lukrativt.

– På 1970-talet, när den stora arbetskraftsut­ vandringen kom igång, var den laglig, säger Bongiwe Mavuwa. Sydafrikanska gruvföre­ tag kom till södra Zimbabwe för att rekrytera gruvarbetare, och de fick arbetstillstånd och avtal. Runt 1980 blev det en annan situation, mycket tuffare. Och de senaste tio åren har det bara blivit värre och värre.

hög arbetslöshet Vad är det som har blivit värre?

Bongiwe Mawuva räknar upp en rad trau­ man som drabbar många av dem som tar sig över gränsen till Sydafrika. Nästan alla har att göra med att de arbetssökande inte har några papper och med att många i det sydafrikanska samhället vet om det. Och nu är det inte bara invånarna i gränsområdena det gäller, utan tonåringar, unga vuxna och medelålders från hela landet.

– Arbetslösheten här i Zimbabwe är så hög att många som har akademiska examina ger sig av och hoppas att de ska kunna arbeta på byggen och hotell och som hembiträden, berättar hon. De som har sjukvårdsutbildning arbetar i Storbritannien, Nya Zeeland, Aus­ tralien … men för de flesta är det Sydafrika som kan vara chansen.

Vad är det som lockar dem dit? Är det något slags framgångssagor?

– Delvis är det sagor, orealistiska förvänt­ ningar och förhoppningar. Men det finns också några få som har lyckats där, och alla hoppas ju på att bli som de. ”de understa av de understa” En del åker fast när de försöker ta sig över gränsen utan giltiga papper och kommer ald­ rig in i Sydafrika. En annan grupp kommer nr 5 2 0 2 4 u p p d r a g m i s s i o n

23

reportage Gå tillsammans

LUTHERSKA VÄRLDS-

FÖRBUNDET bildades av

en rad lutherska kyrkor under ett möte i Lund

efter andra världskriget och har bland annat

kommit att fungera som

en stor biståndsaktör vid

humanitära katastrofer.

Svenska kyrkans dåva-

rande biståndsorganisa-

tion Lutherhjälpen fanns med i samarbetet redan

från början. Sedan slutet

av 1990-talet arbetar

Lutherska världsförbun-

det mycket med Community Based Psychosocial

Support och har utbildat

många biståndsarbetare

från olika medlemskyrkor

i denna arbetsmetod.

frivilligt tillbaka efter att ha gett upp hoppet, och en tredje har blivit tillfångatagna någon­ stans i landet och dumpas vid Beitbridge, en känd gränsövergång.

– Många har blivit misshandlade och råna­ de, många kvinnor har blivit utsatta för våld­ täkter, säger Bongiwe Mavuwa. Något som är vanligt är att de hittar en anställning och kommer överens med arbetsgivaren om lön, men när det har gått en månad och de frågar efter lönen blir svaret: ”Jag ringer polisen!”

Rasismen i Sydafrika drabbar gästarbetar­ na hårdast av alla, det är Bongiwe Mawuvas intryck – hon säger att hennes landsmän är ”de understa av de understa” i det sydafrikans­ ka samhället. De blir beskyllda för att vara kriminella, bland annat för att vara rånare.

I Kapstaden, där många av dem har hamnat, är de extra utsatta.

praktiska utbildningar – Om de har lånat pengar av sina familjer för att kunna resa iväg är det svårt för dem att återvända hem när de har blivit utvisade, säger Bongiwe Mawuva. Så det är en hel del som blir kvar i södra Zimbabwe.

Lutherska världsförbundet stöttar Luthe­ ran Development Services i arbetet bland dem som har svårt att etablera sig i samhället igen när de har kommit tillbaka.

– Utöver att vi utbildar många i psykoso­ cialt stöd försöker vi också stötta dem när de letar efter ett nytt sätt att försörja sig, säger Bongiwe Mavuwa. Det är många som har fina utbildningar, men det finns inga arbeten att söka. Vi uppmuntrar dem att starta egen firma och ordnar utbildningar i snickeri, byggnads­ snickeri, sömnad, svetsning, kycklinguppföd­ ning … Sedan kan de få ett litet lån för att komma igång.

24

u p p d r a g m i s s i o n nr 5 2 0 2 4

oändligt kontaktnät De senaste åren har Bongiwe Mavuwas ar­ bete med psykosocialt stöd mest bestått i att hon har samordnat insatserna och utbildat yrkesverksamma som sedan ska kunna utbilda volontärer bland återvändarna. Hon har ett nätverk av sjukvårdspersonal, präster, pasto­ rer och andra som alla är införstådda med modellen.

– Vi kan också stötta varandra och hänvisa till varandra när vi ser att det behövs, säger hon.

Tack vare pastorerna har vi ett kontaktnät som är nästan oändligt, över hela landet, fastän vi egentligen arbetar bara i den här delen.

Det finns pastorer som arbetar med en­ skilda stöttande samtal, men tanken är att volontärerna ska kunna ta hand om mycket av de personliga kontakterna.

– Det finns en stark solidaritet bland gäst­ arbetarna, de tävlar inte med varandra utan är beredda på att hjälpa varandra, säger hon.

Och eftersom det är så svårt att få tillgång till psykiatrisk vård och psykologhjälp här är det stöd de kan ge viktigt. Vi utbildar dem i psykologisk första hjälpen, bland annat i att identifiera tecken på depression, och eftersom de har egna erfarenheter kan de se när någon annan mår dåligt. Ibland kan de gå tillsam­ mans, ibland behöver någon en hand att hålla i för att våga be om mer hjälp. berör flera generationer – Vi arbetar inte i ett vakuum, säger Bongiwe Mavuwa. Det finns fler organisationer som försöker stötta återvändarna, vi samarbetar med polisen, socialministeriet och andra, och vi har kontakt med en organisation som arbe­ tar med samma målgrupp i Sydafrika.

En grupp som Lutheran Development Ser­ vices inte når i det här projektet är återvändar­

BILD: BONGIWE MAVUWA

reportage Gå tillsammans

Workshop i Chiredzi med deltagare från flera

stift och från en rad myndigheter.

BILD: CARLOS KANKHUNGWA, UNSPLASH

LUTHERAN

DEVELOPMENT

SERVICES

Evangelical Lutheran

Church in Zimbabwe

(ELCZ) har inrättat en särskild organisation

för sitt diakonala arbete,

Lutheran Development

Services. LDS är medlem

i ACT-alliansen och sam-

arbetar med Lutherska

världsförbundet, och

organisationens syfte är

att ”bidra till att lindra utsatthet och lidande

genom rättighetsbaserade program som

innefattar bistånd, re-

habilitering, utveckling och påverkansarbete

som ett vittnesbörd om

Guds kärlek”.

nas barn. En del har blivit lämnade hos mor­ föräldrar och farföräldrar, och ibland går flera år utan att de träffar sina mammor och pappor.

Andra har föräldrar som mår mycket dåligt.

– Vi hör mest om barnmisshandel och sådant när vi är med på samordningsmöten, säger hon, och det finns ju lagar, men mörker­ talen är antagligen stora. Det här är trauman som berör flera generationer.

Men, konstaterar hon, utvandringen fort­ sätter.

– Vi försöker uppmuntra människor till att stanna här eller åtminstone bara resa om de kan göra det lagligt. Så ger de sig av ändå, kom­ mer tillbaka och behöver stöd. Vi kan inte nå alla, och ofta känns det som om problemet är alldeles för stort. Det som får mig att fortsätta är hoppet om förändring. Och när någon som har fått hjälp att börja om, startat en liten firma här och klarar sig kommer och säger: ”Jag vill inte tillbaka.” n nr 5 2 0 2 4 u p p d r a g m i s s i o n

25

intervju

”Vi blir ihopkastade när det händer något” nnn INTERVJU: ANNA BRAW

– ödmjukhet är bra, säger Stefan Dahl­ berg. Nästan vid varje tillfälle lär man sig något.

Den sensommarvecka när den här inter­ vjun görs har han ägnat två dagar åt en ny bok som han skriver tillsammans med krisstödjar­ kollegan Per Hassling. Men telefonen ringer och ringer, också under intervjun – en olycka som påverkar en ganska stor grupp människor har inträffat i norra Sverige. En stödtelefon­ linje har öppnats, kolleger från Luleå har rest till platsen, och en del arbete med samordning och stöd hamnar hos Stefan Dahlberg som tillsammans med sin fru och dotter arbetar med krisstöd på heltid i ett eget företag.

– i mitten av 1990-talet hade jag hört talas om en brandman i Göteborg, berättar Stefan Dahlberg, och när jag kom till en konferens i Baltimore var han där. Han hade arbetat med diskoteksbranden i Göteborg och med Scan­ dinavian Star, jag hade arbetat med Falun och Estonia.

Det var Per Hassling han lärde känna, och de har arbetat tillsammans sedan dess.

– Vi hade kontakt med en rad organisatio­ ner, och vi startade ett nätverk som har träffats en gång om året sedan dess. Det är folk från

26

u p p d r a g m i s s i o n nr 5 2 0 2 4

Försvarshögskolan, polisen, företagshälsovård, räddningstjänst … Vi blir ihopkastade när det händer något, och det skulle lätt kunna bli kon­ kurrens då. Vi har så olika bakgrunder. Men vi vädrade ut fördomarna tidigt och tittade på det som förenar oss. Den anda som vi skapade när vi bildade nätverket lever kvar, det är värdefullt.

Vi rev ner murar och byggde broar. i arbetet med att stötta människor som har drabbats av en kris kan en rad yrkesgrupper delta, och Stefan Dahlberg är en av dem som har utbildat många i den sortens arbete sedan 1990-talet när metoderna och teorierna började formuleras mer strukturerat på svenska. Någon motsvarighet till Act Svenska kyrkans arbete med Community Based Psychosocial Support, där volontärer är de viktigaste medarbetarna, finns inte riktigt i Sverige. Men POSOM-grup­ perna (förkortningen betyder psykiskt och soci­ alt omhändertagande) finns överallt i landet och nämns ofta i nyhetsrapporteringen när något har hänt, och på en del arbetsplatser kan några medarbetare utbildas i kamratstöd.

– Det finns ofta medarbetare som har en naturlig förmåga att lyssna och möta sina arbetskamrater utan att blanda in egna upp­ levelser eller tyckande, säger Stefan Dahlberg.

intervju ”Vi blir ihopkastade när

INTUITIVA FRESTELSER

Mycket av det som ingår i krisstödjarnas arbete är

sådant som för många människor hör till intuitiva

initiativ – till exempel att vara beredd att lyssna på den som har upplevt ett trauma.

Men, betonar Stefan Dahlberg, det finns också

en rad ”intuitiva frestelser” som krisstödja­ren mås-

te vara uppmärksam på: att trösta, att vilja ta bort

skuld (innan skuldfrågor är utredda), att sätta igång med att hjälpa, att känna att man borde trösta, att

börja utvärdera. ”Inom sig kan man fundera”, säger han, ”men det får man försöka hålla undan.” ”NU ÄR DET DAGS FÖR PAUS”

i arbetet med den nya boken har han och Per Hassling haft anledning att bearbeta många erfarenheter, och berättelser som har varit viktiga har dykt upp igen. Han berättar om samarbetet efter tsunamin och om hur det tidiga krisstödet kunde genomföras med hjälp av kabinpersonal på charterplanen.

– En pappa var förtvivlad. Hans son hade räddat honom. ”Så ska det inte vara”, sa han.

Då frågade krisstödjaren hur sonen hade burit sig åt. ”Han tog grepp om handlederna, brand­ mansgreppet.” Och vem hade lärt honom det?

Jo, det var ju pappan. I sådana här situationer måste man kunna byta roller med varandra.

Tsunamin är det största uppdrag som det svenska krisstödsnätverket har haft, och Ste­ fan Dahlberg berättar att den ledde till frågan om en krisjour.

– Det är ju ett stort ansvar, men vi sa ja. Den har funnits i ungefär 20 år vid det här laget.

Vi gör ungefär 300 insatser per år, små och stora, arbetsplatsolyckor, trafikolyckor. Just nu är det Kristina som svarar. n

Den som arbetar i en kris kan få svårt att begränsa uppdraget, och Stefan Dahlberg och hans kolleger har med tiden blivit alltmer noggranna med att

”bevaka stridsvärdet”. ”Man måste tillåta andra att säga ’nu är det dags för en paus’”, säger han.

FYREN

Bilden av en fyr har varit återkommande i svenskt krisstödsarbete och syns också på omslaget till

den bok som Stefan Dahlberg och Per Hassling

har använt i utbildningar i många år. ”Vågorna

och stormen kan krisstödjarna inte ta bort”, säger

Stefan Dahlberg, ”men man kan få lägga till hos oss en stund.”

VÄRSTA OCH BÄSTA LÄGET

I situationer där ett hot finns kvar kan krisstödjarna

uppmana de människor som är ut­

satta att fundera över ”värsta och bästa läget”, muntligt

eller skriftligt. ”Det är lätt

att man bara tänker på det värsta som kan hända”,

säger Stefan Dahlberg.

”Det här är ett sätt att inte köra slut på sig.”

KÄLLA: STEFAN DAHLBERG, COMPETENSCOMPAGNIET

nr 5 2 0 2 4 u p p d r a g m i s s i o n

27

intervju

Ord och lösningar

Kriget i Ukraina en ny situation nnn

INTERVJU ANNA BRAW

– Idag hade vi ett möte med alla community mobilizers här i Charkiv, säger Timo Frilander.

De har varit anställda sedan juli förra året, och de är helt avgörande för vårt arbete här – det är de som håller ett öga på skyddsrummen och vårt arbete med lägenhetsrenoveringar, stöttar all verksamhet, håller kontakten med Char­ kivs invånare … De är faktiskt ännu viktigare än jag hade trott.

Ett 20-tal ukrainska kvinnor i åldrar från ungefär 40 och upp till nära pensionering, med många olika utbildningar och med erfarenhe­ ter från yrkesliv och ukrainsk storstadskultur, har blivit en stor del av Lutherska världsför­ bundets och Act Svenska kyrkans möjlighet att nå ut till Charkivborna och bygga upp ett stabilt stödsystem. Det behövs mer och mer när månader och år går och anfallen ännu inte har visat några tydliga tecken på att mattas av.

delvis ny begreppsapparat Timo Frilander är från början teolog, senast i Tammerfors stift i Suomen evankelis-luteri­ lainen kirkko, Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. Han har arbetat med psykosocialt stöd i en rad länder i Afrika och Asien sedan han utbildade sig och blev en av de specialister som Act Svenska kyrkan skickar ut vid huma­ nitära katastrofer, men två saker är nya den här gången. Dels började Ukraina-uppdraget ganska snabbt ta så mycket av hans tid att han sa upp sig från sin tjänst i kyrkan, dels har det

28

u p p d r a g m i s s i o n nr 5 2 0 2 4

visat sig att det krävs många nya lösningar i arbetet – och en delvis ny begreppsapparat.

– Det här är första gången efter andra världs­ kriget som det är fullskaligt krig i ett europeiskt land, och det är första gången vi arbetar i ett medelinkomstland med en väldigt högutbildad befolkning. Men Ukraina är också ett multiet­ niskt land, och det finns många religioner här.

Det kanske förklarar varför det är så svårt att fatta beslut – den nationella enheten prio­riteras alltid. Dessutom är Ukraina ett högutvecklat land administrativt sett, och vi ställs ofta inför utmaningar som tar tid och som bara lokala specialister kan klara.

storstadsmiljö Charkiv hade 1,5 miljoner invånare före Ryss­ lands anfall och är Ukrainas näst största stad.

– Universiteten och högskolorna har gjort att många har flyttat hit från andra håll och blivit kvar, berättar Timo Frilander, så det finns gott om högutbildade här.

Tre floder möts i anslutning till staden (en av dem har samma namn som den), järnvägs­ linjer korsas, många invånare har arbetat i någon av de stora mekaniska industrierna.

I nyhetssändningar och tidningsreportage från Ukraina syns ofta skadade bostadshus, äldre som får varm mat på lokala center och barn som leker i färgglada miljöer. Lutherska världsförbundet hör till de biståndsorganisa­ tioner som har förmedlat många sådana bilder.

intervju Ord och lösningar

”Vi arbetar med psykosocialt stöd, men det vore kanske bättre att använda ett annat begrepp.” timo frilander

nr 5 2 0 2 4 u p p d r a g m i s s i o n BILD: ANATOLIY NAZARENKO, LUTHERSKA VÄRLDSFÖRBUNDET

29

intervju Ord och lösningar

– Vi har varit på en skola som ska återöppnas, och det måste göras på ett säkert sätt, det mås­ te fungera enligt ukrainska lagar, bland annat måste lokalerna vara tillgängliga för dem som använder rullstol. Överhuvudtaget är bristen på bra lokaler en av de stora utmaningarna här.

ACT SVENSKA KYRKAN

OCH LUTHERSKA

VÄRLDSFÖRBUNDET

BILD: HUNGARIAN INTERCHURCH AID

arbetar med ukrainska

– Men här i storstadsmiljön är ett av de sto­ ra problemen att det är så svårt att etablera kontakter, säger Timo Frilander. Många män­ niskor är mycket ensamma.

Lutherska världsförbundet flyktingar i Polen och

Ungern, delvis genom

nationella organisationer, och med internflyktingar och lokalbefolkning i

Ukraina, delvis genom en

ungersk organisation som

fanns där redan före kriget.

Act Svenska kyrkan bidrar

med insamlade medel och

med utsända medarbetare som är specialiserade på Community Based

Psychosocial Support, alltså

ungefär samhälls- eller gemenskapsbaserat

psykosocialt stöd.

30

u p p d r a g m i s s i o n nr 5 2 0 2 4

barn och tonåringar mest utsatta Han berättar om äldre som har blivit kvar när vänner och släktingar har flytt till andra delar av Ukraina eller till andra länder, om familjer och ensamstående som har lämnat sina förstör­ da bostäder och inte vågar flytta tillbaka och om skolbarn som inte har kunnat gå i skolan sedan början av pandemin.

– Barnen och tonåringarna är de mest ut­ satta nu, säger han. Skolor och förskolor kan inte öppnas igen om det inte finns skyddsrum – vi är sju mil från fronten. Många skolor an­ vänds som lokala stödcentra, och det är svårt att samla människor utomhus, så det finns få samlingsplatser för barn och unga. De får problem med det sociala. Många av dem bor inte heller med sina föräldrar.

Att det är dags för skolstart när den här in­ tervjun görs innebär att Timo Frilanders lokal­ anställda kolleger har extra mycket att göra.

djupare rötter – 6,5 miljoner ukrainare lever utanför Ukrai­ nas gränser nu, säger Timo Frilander. Det är mycket rörelse – människor dyker upp och försvinner iväg. Samtidigt är kulturen här så familjeorienterad, och man brukar inte umgås med främlingar.

En av de saker som prioriteras i arbetet med psykosocialt stöd är att samla människor – ”de som träffar andra mår bättre”, som Timo Fri­ lander beskriver det.

– Först trodde jag att våra problem med att få det att fungera berodde på rörligheten, men nu har jag förstått att rötterna är mycket djupare. När familjer tvingades att bo i lägen­ heter med delade kök under Sovjettiden ledde det inte till mer gemenskap – det var vanligt att grannar angav varandra. Så våra community mobilizers är så viktiga. De ger många människor kontakter och ett nytt nätverk.

Men vi måste också se till att de äldre som är ensamma inte blir helt beroende av dem, för då blir arbetet ogjort när de går vidare till nya arbetsuppgifter. ”vi måste vara innovativa” – Vi har ett dokument som beskriver program­ met för vårt arbete, berättar Timo Frilander. Jag skrev det 2023 när jag kom hit. På mötet idag gick vi igenom det – jag ville försäkra mig om att psykosocialt stöd finns med överallt, vad vi än gör, att vi använder CBPS-glasögonen hela tiden, och jag tror att alla har förstått det. Men

intervju Ord och lösningar

CHARKIV (på ukrainska:

Ха́рків) är Ukrainas näst

största stad och hade före

kriget ungefär 1,5 miljoner invånare. Den ligger i östra Ukraina, nära

gränsen mot Ryssland,

grundades på 1600-talet där tre floder möts och

har under många år varit en viktig järnvägsknut,

universitetsstad och

industristad. Sedan den

ryska attacken våren 2022 har den blivit mycket utsatt, och många

Charkivbor har flytt

västerut. I omgångar har

staden också fått ta emot

flyktingar från fronten.

Begreppet community

mobilizers används i

arbetet med psykosoci-

alt stöd. Timo Frilander föreslår att man på

svenska skulle kunna säga att de arbetar

med social mobilisering eller med att stärka

lokalsamhällets och

invånarnas resiliens.

det är ett utmanande sammanhang vi arbetar i, och jag samlade in förslag till revideringar och korrigeringar och fick mycket material. Det är viktigt att vi får med de lokala rösterna.

Att tala om psykosocialt stöd har visat sig vara mindre gångbart i Ukraina.

– Ord som psykologi och psykiatri har blivit så stigmatiserande här, bilderna av Sovjetti­ dens institutioner lever kvar. Insatserna behövs, men jag har insett att vi måste hitta andra ord. Vi arbetar med psykosocialt stöd, men det vore kanske bättre att använda ett annat begrepp. Om det fungerar har vi ju ändå gjort vårt arbete.

De metoder som Act Svenska kyrkans spe­ cialister har arbetat med tidigare fungerar inte heller automatiskt i Ukraina.

– För mig som finne är en del av det bekant – jag umgås ju inte heller med människor som jag inte känner, säger Timo Frilander och skrattar lite. Och problemen med alkohol och tobak känner jag igen. Men vi måste vara innovativa. Överhuvudtaget försöker jag se möjligheterna och det positiva, se det här som en unik möj­ lighet att utveckla något nytt – det är nog bara så man kan arbeta. Jag tror att vi alla har lärt oss mycket.

något att se fram emot På sikt, förklarar Timo Frilander, är hans mål att se till att han inte behövs. Det är brist på arbetskraft i många av de hjälporganisationer som har engagerat sig i Ukraina. De kvalifi­ cerade medarbetarna rekryterades snabbt av olika arbetsgivare.

Nästan alla de som anställdes i hans community mobilizer-grupp förra året är fortfa­ rande kvar.

– De har fått mycket utbildning under året, bland annat i psykologisk första hjälpen. Vi gjorde en stor satsning på det när det kom en massa människor från fronten i juni.

Nu har en av Act Svenska kyrkans lokala partnerorganisationer lyckats rekrytera två psykologer, och förhoppningen är att samar­ betet ska kunna utökas.

– Vi vill bygga strukturer som kan fungera länge.

Han berättar om en studie som publice­ra­des i Finland häromåret, en om tiden efter krigen där. Varför drabbades inte alla människor av trauma?

– Jag är uppväxt med äldre män som be­ rättar minnen från kriget, samma minnen om och om igen, och dricker för mycket, säger han. Men det som räddade så många var att de hade något meningsfullt att göra och en framtid. De fick land att odla upp, de byggde hus. Det verkar som om man kan leva med en traumabakgrund och traumasymptom om man samtidigt har något att se fram emot. Och våra community mobilizers här är så viktiga.

Vi skulle behöva fler volontärer för att kunna nå fler, men de medarbetare vi har är välutbil­ dade, vänliga, kreativa, bra på det de gör. Det är de som kan förstå hur de sociala nätverken fungerar och vilka problem vi måste lösa. n

nr 5 2 0 2 4 u p p d r a g m i s s i o n BILD: TIMO FRILANDER

31

intervju

Dela upplevelsen nnn INTERVJU: ANNA BRAW

–när jag började som brandman packade vi i stort sett bara ihop utrustningen och åkte hem, säger Christer Ängehov.

Han är räddningschef i Räddningstjänsten Mälardalen och har en bakgrund som både brandingenjör och brandman. På 1980-talet, när han kom till det som nu heter Räddnings­ tjänsten, fanns inte begreppet psykosocialt stöd. Varken brandmännen eller de människor som fick hjälp av dem fick något särskilt stöd utöver det helt spontana. Äldre brandmäns berättelser och egna er­ farenheter av hur riskabelt och pressande arbe­ tet är fick honom att engagera sig i arbetsmiljön och i att bygga stödstrukturer.

– I början var det mest ett tekniskt samtal, och sedan utvecklades det till att bli något mer psykosocialt, det har successivt blivit bättre.

Vi träffar ofta människor som har varit med om fruktans­ värda saker. Målet är att den enskilde ska kunna komma tillbaka till en normal situa­ tion, inte bara bli utkastad. det psykosociala ar­ betet i räddning­s­ tjänsten är dels till för de an­s täll­d a, dels för

u p p d r a g m i s s i o n nr 5 2 0 2 4

de människor som de möter. Christer Änge­ hov talar om att systematiken och rutinen är viktiga och om att de som genomför samtalen måste ha kunskap och utbildning.

– Senast två dygn efter en händelse, helst direkt, samlar vi gruppen till samtal med en eller två samtalsledare som själva inte var med om händelsen. Vi försöker bjuda in polis och ambulans också, och vi åker inte på larm under samtalstiden.

I personalens samtal berättar alla som vill om sina upplevelser och om vad de såg och gjorde, och många får en större överblick över händelsen genom att lyssna på kollegerna.

– Mycket beror på vilken ryggsäck man har, säger Christer Ängehov. De som har små barn hemma kan reagera väldigt starkt i situationer där barn är med, till exempel. Men genom att dela upplevelsen med varandra kan vi mins­ ka den mentala belastningen och risken för framtida problem. räddningstjänstens samarbeten med Svenska kyrkan, Röda korset och andra har tagit form och omformats genom åren, och Christer Ängehov säger att höga ambitioner ibland har kunnat ersättas med lite enklare lösningar och att POSOM-grupperna ofta fun­ gerar mycket bra.

– Som brandman har man ju fullt upp, och det kan bli befälen som får en massa frågor från människor på plats. Då är kommunens

intervju Dela upplevelsen

STATISKA OCH DYNAMISKA SITUATIONER

Räddningstjänsten skiljer mellan statiska katastrof-

situationer och dynamiska.

En statisk är en katastrof som har inträffat, till

exempel en bilolycka.

En dynamisk är en katastrof som pågår när

hjälpen kommer och som fortsätter, till exempel en gisslansituation. Stefan Dahlberg nämner

pandemin som en dynamisk situation och berättar om hur krisstödjare stöttade IVA-personal på

krisstöd jättebra. Socialjouren kommer ut och ordnar en lokal, det går lätt att få ut informa­ tion, ibland kan försäkringsbolagen komma snabbt. Det är ett uppbyggt system med ett omhändertagande som fungerar, så det blir inte bara vår egen personal som arbetar. ett av de samarbeten som Christer Ängehov berättar om har blivit synligt på Västerbron i Stockholm men har konsekvenser på många fler platser: – Tidigare var det så att om vi åkte på ett larm för att någon hotade att ta livet av sig var vi tvungna att vänta tills polisen kom innan vi kunde göra något. Det var bara poliser som skulle sköta samtalen. Men i Sverige är det fler som dör i självmord än i bränder.

I ett projekt som fick namnet Självmords­ prevention i Stockholms län arbetade han tillsammans med bland andra Polisen och Karolinska institutet. En bro som många ti­ digare har hoppat från, Västerbron, har fått stängsel, en specialistsjuksköterska ska alltid finnas med i en av ambulanserna, och Rädd­ ningstjänstens anställda har utbildats i akut omhändertagande vid ”hot om hoppning”.

– Nu går vi fram till dem och börjar prata om det är vi som kommer först. Det är ett nytt arbetsområde för oss, en stor grej.

sjukhus under ett och ett halvt år.

KRIS I OLIKA SAMMANHANG

Krisstödjare brukar tala om fyra typer av samman­ hang eller organisationer och om hur kriser mest

sannolikt kan drabba dem.

1. Väldigt sällan men förödande – till exempel kärnkraftverk och flyg

2. Ofta och varierande – till exempel kollektiv­trafik och restauranger

3. Ofta och tuffa – akutsjukvård, räddningstjänst, polis

4. Sällan och inte så allvarliga – kontorsmiljöer TRE GRUNDTEMAN

För att kunna förutse vilka reaktioner en katastrof orsakar kan krisstödjare tala om tre känslo­teman:

1. Hot – den som är utsatt kan reagera med rädsla, ilska, flyktimpuls, kampvilja, avvaktande attityd

2. Förlust (till exempel när någon redan har dött) – den som är drabbad kan reagera med sorg, saknad, ilska

3. Ansvar – den som är drabbad kan känna skuld, lägga skuld på andra, vilja sona skuld

KÄLLA: STEFAN DAHLBERG, COMPETENSCOMPAGNIET

n

nr 5 2 0 2 4 u p p d r a g m i s s i o n

33

recension BILD: ANDREAS KARLSSON

men som så ofta belönades med hemlöshetens gåva.

Tonen är äkta när hon skriver

om hur det är att vara driven av

sin kallelse men samtidigt kluven mellan Afrika och hemlandet,

mellan gemenskap och smärt-

samma separationer, mellan

en glädje i uppdraget och ett

ständigt bråkande samvete. Rotlösheten och hemlösheten som

infinner sig efter hemkomsten.

Ja, säkert finns det komplette-

rande perspektiv också bortom evangeliska framgångar.

Stilsäkert förenar hon tidlösa

perspektiv med tidsbundna

villkor. Hon låter oss möta

människor som har svarat ja

på kallelsen att utifrån en kärmed livsavgörande betydelse. Görrel

människosyn tjäna mänsklig-

Hennes roman kretsar kring

ningar för att hålla verksamheten

väga tyngre än såväl konvenans

tarnas livsvillkor.

Görrel Espelund KALLELSEN

Märta, en ung kvinna som vill följa

EDDY.SE

sin kallelse trots omgivningens

uppdrag i brytningstid

ka missionärer som verkar i Cen-

Görrel Espelund är ett välkänt namn

motstånd. Hon blir en av de svenstralafrika under den dramatiska

för många av oss. Som korrespondent brytningstiden mellan kolonialism och självständighet och som väljer på den afrikanska kontinenten har hon inspirerat och fascinerat en hel generation svenskar.

att stanna kvar också när inbördeskrigen på 1960-talet bokstavligen

Hennes ambition att nu fördjupa

sliter sönder de unga nationerna.

och betydelse är lovvärd. Hon rör sig

skräckvälden växer fram i det då-

ett smärtsamt vackert Afrika med

Urundi. Här finns de nya politiskt

akacia och bougainvillea, cikadornas

men, tribalismen, förföljelserna,

generositet.

aktiva motstånd mot den brutala

de autentiska berättelser som så ofta

ger en djupare bild av förhållandena

bilden av missionsarbetarnas liv

hemtamt i dessa miljöer och skildrar blommande jakarandaträd, hibiskus,

Görrel Espelund beskriver hur

tida Kongo Kinshasa, Ruanda och oerfarna ledarna, nationalis-

nattliga ljudkuliss, den blå himmelen, stympningarna och massmorden men också missionsarbetarnas barnens skratt och människornas Men hon ger sig också i kast med

sakas i missionslitteraturen, de som

34

u p p d r a g m i s s i o n nr 5 2 0 2 4

leksfull gudsbild och solidarisk

och som synliggör missionsarbe-

Espelund beskriver deras ansträng-

heten och som har låtit idealen

igång trots att deras egna liv är i

som materialism. Som har låtit

dispensärerna bidrar successivt till

generation med andra mål och

fara. Sjukvårdsarbetet vid de enkla

ökad livslängd och minskat lidande

bland befolkningen samtidigt som läs- och skrivkunnigheten växer

fram genom skolorna.

Otvivelaktigt bidrar detta mis-

sionsarbete till demokratiseringen

ordet bli viktigare än siffran. En

andra hjältar.

Med tiden har missionskriti-

ken bleknat och inordnats i en

mer seriös debatt om missionens betydelse, och den slutgiltiga boken om mission återstår ju

på kontinenten. Det är knappast

alltid att skriva.

och demokratikämpar som Julius

kongolesiske Nobelpristaga-

i Kenya, Kwame Nkrumah i Ghana

Mukweges ord vid ett besök i

en tillfällighet att presidenter

Nyerere i Tanzania, Jomo Kenyatta och Nelson Mandela i Sydafrika har

gått i missionens skolor.

Görrel Espelund låter berättelsen

växla mellan dåtid och nutid, mellan

Jag drar mig till minnes den

ren, läkaren och pastorn Denis

Sverige 2015:

”Ett stort tack för det slags

revolution som gjort mitt liv möjligt. Ett tack till missionärerna

Kongo i mitten av 1900-

som till skillnad från de förtryck-

slavarbetet och övergreppen.

På ett trovärdigt och ömsint sätt

sin trygghet och bekvämlighet

tygelsens kraft och en hängivelse

som fick en rikedom av upplevelser

belgiska kolonialmakten, mot

Hos missionärerna finns över-

talet och nutid hemma i Sverige.

gestaltar hon missionsarbetarna

ande kolonisatörerna försakar för andra människors skull.”

n MATS EGFORS

betraktelse

när jag skriver detta är det högsommar med regn och blåst nästan varje dag. Tidnings­ rubriker talar om extremväder på grund av klimatförändringarna vid sidan om alla rap­ porter om krig och politisk oro.

Det känns ganska tungt.

Psalm 413 i vår psalmbok blir min dagliga inspiration när det känns mörkt.

Någon skall vaka i världens natt …

Ibland är det riktigt mörkt i vårt eget liv, i vår närhet eller i världen. När det är mörkt kan också oron och de hemska bilderna bli större.

Ibland behöver vi vaka och använda tiden på ett konstruktivt sätt. En möjlighet vi alltid har är att be för andra människor.

En flykting berättade för mig om sin tid i ett fängelse i Libyen där hon bar tegelsten 18 timmar per dygn med sitt lilla barn på ryggen.

Den större pojken band hon vid ett träd så att han befann sig i skuggan och inte kunde springa bort. Vissa nätter satt hon hos döende medfångar. Hon bad och sjöng för dem. ”Gud gav mig detta uppdrag”, sa hon, ”och jag blev inte trött.”

Vi har olika gåvor, och vi är lemmar i en världs­ vid kyrka. Ibland får vi vila i att vi är många och be och stödja andras arbete för att Kristus kärlek ska bli konkret. Till exempel: Ranjita Christi Borgoary som arbetar med jämställdhetsfrågor i Chennai.

Lungile Dlamini som är fältkoordinator för mentormammor i Swaziland.

Padre Melo som trots dödshot kämpar för människors rätt till försörjning, demokrati och mänskliga rättigheter i Honduras.

Anna Horkun som arbetar med flykting­ center i Ukraina.

Loprimor Peter Mourice som arbetar för fred och rättvisa i Sydsudan.

Alla finns de hos Act Svenska kyrkans part­ nerorganisationer, alla kämpar de dagligen för andra människor.

Det går att skapa förändring, och ljuset kan lysa fram därför att Kristus är med och vakar.

Tillsammans finns vi med och gör bibelordet från Johannesevangeliet 10:10 verkligt: ”Jag har kommit för att de ska ha liv, och liv i överflöd.” n

kerstin pihl är ordförande i Act Svenska kyrkan-rådet i Göteborgs stift.

Av rättighetsskäl är tre verser ur Britt G Hallqvists översättning av Svein Ellingsens psalmtext borttagna ur webbversionen av detta nummer av Uppdrag Mission

Konkret kärlek

nr 5 2 0 2 4 u p p d r a g m i s s i o n

35

stipendierapport BILD: ERIK STENSEKE, SVENSKA MISSIONSRÅDET

Tusen frågor

Kristina Patring doktorerar i missionsvetenskap Religionsfrihet är ämnet för den doktorsavhandling som Kristina Patring har börjat arbeta med.

INTERVJU ANNA BRAW

n n n FORB är den engelska förkortningen

för Freedom Of Religion or Belief, alltså det som vi på svenska brukar kalla religionsfrihet.

FBO betyder Faith-Based Organization och har på svenska kommit att kallas trosbaserad organisation – begreppet används för bland annat kyrkor, samfund och kristna bistånds­ organisationer.

Så när Kristina Patring gav sitt doktorand­ projekt överskriften ”Instrumentalization risks and mitigation strategies in relation to FORB; integral mission and FBO-state donor coope­ ration” var det för att religionsfriheten i all­

36

u p p d r a g m i s s i o n nr 5 2 0 2 4

mänhet och särskilt relationen mellan kristna samfund och stat är något hon har intresserat sig för länge.

– Jag har arbetat på Svenska missionsrådet i elva år nu, berättar hon, och 2019 började jag fundera på att forska.

risker och strategier Juridik och utvecklingsstudier var hennes förs­ ta akademiska ämnen när hon inledde sina studier för drygt 20 år sedan.

– Jag är uppväxt i en ekumenisk familj – pingströrelsen och Svenska kyrkan mest – och jag var intresserad av etik och rättsfilosofi och teologi, så jag läste juridik i London och tänkte att jag skulle kunna använda det för att arbeta

stipendierapport Tusen frågor BILD: ETFL

SVENSKA MISSIONSRÅDET

grundades 1912 och består av

ungefär 30 svenska kyrkor,

samfund och kristna orga-

nisationer. Uppdraget är att uppmärksamma mission,

global utveckling och religio­

nens roll i samhället. Detta

görs genom att rådet bjuder

in till samarbete och reflektion, förmedlar pengar till

internationellt bistånd från

Sida och driver påverkansarbete i frågor som berör

medlemsorganisationerna.

Sida-pengarna, nu ungefär

250 miljoner kronor varje

år, går till insatser i över 50

länder i form av långsiktigt

utvecklingssamarbete med medlemsorganisationers

lokala partner och bistånd

i humanitära kriser.

EVANGELISCHE THEOLOGISCHE

FACULTEIT LEUVEN är en teolo-

gisk högskola som grundades

på 1980-talet. Dess ursprung

är Institut Biblique de la Mis-

sion Belge Evangélique som

grundades i Bryssel i samband

med första världskrigets slut och som snart byggdes ut

med Bijbelinstituut Bel-

gië. Till Leuven, som ligger

nära Bryssel, som har haft

universitet sedan 1400-talet

med mission eller bistånd, säger hon. När stu­ dieplanen på institutionen förändrades la jag till utvecklingsstudier också. Lite senare läste jag ett masterprogram i mänskliga rättigheter i Uppsala.

I arbetet på Svenska missionrådet har hon hand om frågor som har med religionsfrihet att göra, och när hon började samla sina forsk­ ningstankar var det först en internationell stu­ die som tog form – att se vilka risker som finns när kristna kyrkor och biståndsorganisationer samverkar med statliga organisationer. Staten kan till exempel vilja använda kyrkorna för att uppnå egna syften, och kyrkorna kan känna sig tvingade att göra avkall på sina egna visioner.

– Men det har ju hänt en del i den svenska politiken sedan jag började 2021, säger hon.

Det är naturligt att ett ämne för en doktorsav­ handling smalnar av, och för mig har det bli­ vit så att jag börjar med kvalitativa intervjuer med Equmeniakyrkan, Evangeliska frikyrkan, Pingströrelsen och Svenska missionsrådet och sedan går vidare med deras internationella samarbetsorganisationer.

och som med sina ungefär

50 000 studenter räknas som

Belgiens studentstad, flyttade högskolan på 1970-talet.

Undervisningen på hög-

skolan bedrivs på tre språk,

och många av studenterna

kommer från andra länder än Belgien – 29 nationaliteter är

representerade. Hösten 2023

hade högskolan 241 studenter,

varav 42 är doktorander.

deltidsdoktorand Var kan man doktorera i missionsteologi?

Kristina Patring talade med vänner, berättade att hon ville doktorera på deltid och att hon letade efter en konfessionell högskola – och blev efter ett tag rekommenderad Evangelische Theologische Faculteit Leuven.

– För mig är det viktigt att forskningen gag­ nar svensk mission och det arbete som görs

internationellt, och jag vill kombinera teori med praktik. Hur förebygger man som kristen organisation risker för instrumentalisering?

Hon berättar att fakulteten i Leuven har många ”distansdoktorander”, alla med en fot i arbetslivet – faktum är att bara en av alla hen­ nes doktorandkamrater forskar på heltid och bor i staden, och det är tack vare ett stipendium.

– Jag var förberedd på att det skulle bli så, för det finns inga doktorandtjänster där, allt är stipendiebaserat. Därför är det helt avgö­ rande för mig att jag har fått stöd från Lunds Missionssällskap så att jag har kunnat gå ner till halvtid på min tjänst och kan arbeta med avhandlingen på halvtid ett tag nu. När man har lämnat in sin första artikel till en veten­ skaplig tidskrift räknas det som att man har börjat med avhandlingen, och efter det har man sex år på sig.

få syn på sitt eget sammanhang Att ha handledare som inte är svenska – en kommer från Tyskland och har arbetat i Syd­ afrika, den andra är från Belgien – beskriver hon som positivt för arbetet: – De ställer tusen frågor om saker som är självklara för mig. Den skandinaviska model­ len, med nära relationer mellan civilsamhälle och stat och med statliga medel till bistånd också via kyrkornas missionsarbete, ser de som väldigt svensk. Det är bra att få syn på sitt eget sammanhang.

Att högskolan är konfessionell påverkar också hennes möjligheter att arbeta med ämnet.

– Här i Sverige kan vi ibland vara rädda för att använda trons språk, men i den här mil­ jön ses det inte som konstigt att föra samman akademisk reflektion med det man har från sin konfessionella bakgrund. Det skapar en stabilitet. Missionssynen är holistisk – vittnes­ börd och diakoni hör ihop. n nr 5 2 0 2 4 u p p d r a g m i s s i o n

37

STINA LJUNGBERG MED ELEVER 1947. BILD: EFS ARKIV

Växande kyrka ATT DELA UT STIPENDIER FÖR RESOR OCH PROJEKT SOM GENOMFÖRS

INTERVJU ANNA BRAW

Gamachu Danu och Eskil Forslund

som sitter bredvid varandra hade

varit vänner sedan 1960-talet när

DET FÖR LÅNGA RELATIONER DU

VAD HAR DU SJÄLV FÖR RELATION

Men att trycka på Ljungbergs, det

Mina föräldrar hade en vän som var

som hör till den familjen är med på

brev och skickade presenter till vår

eleverna på den skola i Addis där

EFS-missionär där, och han skrev

familj under min uppväxt. Jag tyckte

skulle och inte till Tanzania, fastän

te tidigt att det var till Etiopien jag det nog hade varit enklare.

Jag har varit där som missionär

bra. Annars hade det varit smidigare den mest kommer att användas där.

är ju lite kult! Och Stina Ljungberg en av bilderna tillsammans med

SÄLLSKAPS MEST SYNLIGA VERK-

Sedan har ju Mekane Yesus-kyrkan vuxit så enormt mycket. Den har

tolv miljoner medlemmar nu och är

hon arbetade. En av hennes elever

Lutherska världsförbundets största

VAD SKULLE DU ÖNSKA ATT FLER

åren. Vi skulle kunna lära oss mycket

KRISTNA I ETIOPIEN?

evangelisation och kyrkotillväxt. n

blev professor på Harvard!

VISSTE OM DE EVANGELISKA

medlemskyrka. Mycket av den

tillväxten har ägt rum de senaste 30

av de kristna i Etiopien, särskilt om

Mekane Yesus-kyrkan. Sedan dess

i tre perioder, två som utsänd av

När jag och min fru kom dit 1983

blev det bestämde jag mig för att

kyrkan, och jag har varit där och

fortfarande gick att arbeta. Annars

Longstanding

närernas arbete i Etiopien, om hur

flera tillfällen senare också. Den här

ning förbjuden av regimen, så det

Process of Change

har jag blivit pensionär, och när jag

skriva en monografi om EFS-missioMekane Yesus-kyrkan kom till och om den vänskap som har fortsatt.

EFS och en som utsänd av Svenska

hamnade vi i ett område där det

undervisat på prästseminarierna vid

var i stort sett all religiös undervis-

boken är min gåva till studenter-

gick knappt att fira gudstjänst eller

FOTNOT:

Relations in a

– The Swedish

na – mycket av det material jag har

utbilda människor. Några år tidi-

Evangelical Mission

uttryck som många etiopiska kristna

svenska.

general­sekreterare Gudina Tumsa

2015 ingår i som

om EFS och Sverige.

115 BILDER INNEHÅLLER BOKEN –

vägrade att åka utomlands och

EFS arkiv har mycket, och det mesta

friheten – han vägrade därför att

”Long­standing relations” är ett

har använt när de har talat med mig Bilden på omslaget är tagen vid

Mekane Yesus-kyrkans missions-

festival i Addis Abeba i januari 2010.

38

SAMHETER.

När vi arbetade med EFS stora

jubileumsbok 2015 skrev jag ett

OCH TRYCKNING AV BÖCKER I ÄM-

NEN SOM HAR MED MISSION ATT

att trycka den i Etiopien eftersom

att det var så spännande. Så jag viss-

kapitel om missionen i Etiopien och

svartvita för bokens skull, och den

OCH ATT BIDRA TILL FORSKNING

i västra Etiopien.

SKRIVER OM I DIN NYA BOK? OCH

VILKEN FÖRÄNDRINGSPROCESS?

särskild webbplats. Vi har gjort dem

GÖRA HÖR TILL LUNDS MISSIONS­

TILL ETIOPIEN?

STAFFAN GRENSTEDT, VAD ÄR

HÄR HEMMA ELLER UTOMLANDS

är tryckt i Sverige för att de skulle bli

de arbetade tillsammans i Mendi

BILD: MAGNUS HOFVERBERG

NYKONFIRMERADE I NAKAMTE 1993. BILD: EFS ARKIV

stipendiaten Santal Timstedt

u p p d r a g m i s s i o n nr 5 2 0 2 4

använt har ju hittills bara funnits på

VAR HAR DU HITTAT DEM?

är digitaliserat och finns på en

gare hade Mekane Yesus-kyrkans

blivit bortförd och mördad när han berätta om den etiopiska religions-

han tyckte att den inte fanns.

in Ethiopia 1898–

nummer 126 i Studia Missionalia Svecana

och finns att hämta på www.diva-portal. org. Den har också getts ut i bokform av

Narin förlag med produktionsbidrag från Lunds Missionssällskap.

LUNDS MISSIONSSÄLLSKAP

en tidskrift från lunds missionssällskap • nr 4 • 2024 • årgång 178

en tidskrift från lunds missionssällskap • nr 3 • 2024 • årgång 178

Bjud en vän på ett år!

SÅ SÖKER DU LUNDS MISSIONS­

Ett gemensamt uppdrag

Tycker du att Uppdrag Mission är en tidskrift som fler borde läsa?

MALMÖ GÄSTFRIHET FÖR FEMTEKLASSARE 18 INDIEN EN NY RIKTNING 14 LINKÖPING RESA FÖR GEMENSAM ERFARENHET 26

SÄLLSKAPS STIPENDIER

en tidskrift från lunds missionssällskap • nr 2 • 2024 • årgång 178

Berätta det gärna för dina vänner!

Lunds Missionssällskap delar varje

En ljusbärare JOHAN DALMAN EN KONKRET REVOLUTION 4 JENNI SKOGSFORS & HELENA RITZÉN SKAPANDET FORTSÄTTER 22 MATTIAS LÖNNEBO ETT MER FYSISKT SÄTT ATT TRO 26

Och om du vill ge en vän möjligheten att läsa tidskriften under

en tid

år 2025 – tala först med din vän och skicka sedan ett meddelande till

skrif

t från

lunds

missi

år ut resestipendier till i första onssä

llska

p • nr

1 • 20

24 • å

rgån

g

hand ungdomar under utbildning

178

pren@uppdragmission.se!

och grupper vars resa är en del av

Tidskriften kommer ut fem gånger om året (inklusive ett tjockare

temanummer under sommaren), och en helårsprenumeration kostar

200 kronor inom Sverige.

Alla tidigare nummer och de senaste årens artiklar finns på tidskrif-

ett ömsesidigt utbytesprogram

mellan kyrkor och ekumeniska

INDIEN NU VET KYRKOLEDARNA 16 MISSIONSHISTORIA I 175 NEDSLAG ATT MED GLÄDJE FÖRKUNNA 18 SVERIGE/TANZANIA/FILIPPINERNA UT I VIDA VÄRLDEN IGEN 38

en tid

skrift

från l

unds m

ssäll ission

skap •

nr

5 • 202

3 • årg

ång

organisationer. Sällskapet ger också

177

I den h enhet eliga Andens

stipendier till vissa projekt, till

LUND ”VI HAR VARIT UKRAINA MED OM MÅNGA NÅGOT TILLSA GUATEMAL STORT” 20 A ”VI HÅLLE MMANS 14 R OSS NÄRA VARANDRA ” 10

tens webbplats. Letar du efter temaläsning till en grupp, så sök på land

studier och till tryckning av skrifter.

eller ämnesord (till exempel psykosocialt eller Sydafrika) och skriv ut det

Ansökan ska vara väl förberedd,

du behöver eller skicka ut länkar!

Naturligtvis är ni också välkomna som medlemmar i Lunds Missions­

sällskap, antingen årsvis eller med livstidsmedlemskap. Tidskriften ingår i medlemsavgiften!

ingå i en långsiktig informationseller utbildningsverksamhet och

ng och bön Handliet t li b å m

innehålla en realistisk budget för

LSE” 14 AV MIN KALLE A ÄR EN DEL DE” 22 18 ”SKJORTORN KONSENSUS ENS BUDSKAP LEVAN NIEN/INDIEN OCH FANN MLING R FÖRSA STORBRITAN VÄRLDSRÅD SÖKTE SOM HÅLLE KYRKORNAS VERIGE ”DET ÄR VI TYSKLAND/S

genomförandet.

Ansökan görs via Lunds

Missions­sällskaps ansökningsportal, GLOBALT NÄTVERK STÖDER EKUMENISKT ARBETE

Lunds Missionssällskap grundades

1845 och är ett av Sveriges äldsta missionssällskap. Missions­arbetet har

utvecklats och innebär idag samar-

beten, dialog och arbete för fred och ickevåld i en världsvid gemenskap.

LMS har ett nära samarbete med

Act Svenska kyrkan, och biskopen i

Lunds stift är dess hedersordförande.

Sällskapet verkar ekumeniskt.

LMS förvaltar avkastningen på

de gåvor som har testamenterats till

sällskapet, och fyra gånger om året delas rese- och projektbidrag ut till

sökande från hela landet. Antalet

sökande har ökat markant under de senaste tio åren.

UNGDOMAR VIKTIGA

I första hand stöder LMS unga

människor som vill göra tjänst i den globala kyrkan med en betoning på

möten över kultur- och religions-

gränser. Sällskapet ger resebidrag

www.lundsmissionssallskap.se/

för volontärinsatser och bidrag till

med Université Catholique i Lyon

stipendier. Ansökningsportalen

inriktning på utbildning, integration

Mariadöttrarnas arbete i Kairo.

15 april–15 maj, 15 juli–15 augusti

fald av uttrycksformer, såsom musik,

med inriktning på dialog och ökad

konst och film.

förståelse mellan olika religiösa

enligt anvisningarna och skicka

KUNSKAPSUTBYTEN

islam och kristendom.

– ett svarsmeddelande bekräftar

fem noder:

VILL DU BLI MEDLEM?

projekt, studier och utgivning med och fredsarbete, gärna i en mång-

Lunds Missionssällskap arbetar med I Hongkong ges stöd till ett

och Helsjöns folkhögskola samt

I Malmö stöder sällskapet projekt

men också till teologisk utbildning

år). Du blir också kallad till årsmötet

Sydostasien.

I Kapstaden finansierar

DOKUMENTATION

stipendia­terna kunna dokumentera

Medlemsavgiften är 100 kronor

I Jerusalem ges stöd till Svenska

Skriv till styrelsen@lundsmis­

teologiska institutet och dess arbete

sionssallskap.se!

kurs- och retreatcenter i samverkan

gått ut för respektive period.

per år, alternativt en engångs­ medlemskap.

utbildningssatsningar på Anafora

Svar kan förväntas inom 1–2

månader efter att ansökningstiden

När resan eller projektet har

summa på 500 kronor för livslångt

I Egypten stöder sällskapet

att ansökan har kommit fram.

där ordförande och styrelse väljs.

vid University of Western Cape.

teologi.

det genom att trycka på ”Skicka”

Uppdrag Mission (fem nummer per

sällskapet The Desmond Tutu Chair

med religionsdialog och religions-

Fyll i ansökningsformuläret

Som medlem i Lunds Missions­ sällskap, LMS, får du tidskriften

för de många minoritetskyrkorna i

samt 15 oktober–15 november.

traditioner, framför allt judendom,

centrum för studiet av mötet mellan

kristen tradition och kinesisk kultur,

är öppen 15 januari–15 februari,

n um m e r u sta

avslutats ska stipendiaten/

sina er­farenheter i text och bild, rapporter som kan komma att publiceras i Uppdrag Mission

13 december nä

te

och/eller på hemsidan. Skicka

text och högupplösta bilder till

rapport@lundsmissionssallskap.se!

nr 5 2 0 2 4 u p p d r a g m i s s i o n

39

POSTTIDNING B

Returadress: Nätverkstan ekonomitjänst Box 311 20 400 32 Göteborg

VÅR MISSION: HOPP I 150 år har vi tillsammans kämpat för allas rätt till ett värdigt liv.

Bli månadsgivare i dag – skanna koden eller besök svenskakyrkan.se/act

40

u p p d r a g m i s s i o n nr 5 2 0 2 4