Page 1

EN TIDSKRIFT FRÅN LUNDS MISSIONSSÄLLSKAP • NR 5, 2013 • ÅRGÅNG 167 • 45 KR

MARIE-LOUISE JOBBADE BLAND FLYKTINGAR I IRAN:

–JAG FICK SE VERKLIGHETEN BAKOM BESLUTEN VI FATTAR SVERIGE LYCKLIGA MÄNNISKOR LEVER I NUET 12 SYDSUDAN HJÄLPINSATSER TRYGGAR SKOLGÅNG 18 ENKÄTEN VAD BETYDDE DITT VAL FÖR DIG? 16


MISSIONS UPPDRAGET I VÅR TID BYGGER PÅ DIALOG OCH INTERRELIGIÖSA MÖTEN. LÅNGT FRÅN DOKTRINER OCH REGELVERK MEN NÄRA TRON PÅ MÄNNISKOR OCH DERAS FÖRMÅGA. DET ÄR DE RÖRELSERNA VI FÖLJER I UPPDRAG MISSION.

Den svåra konste UNDER ETT AV MINA FÖRSTA GRUPPBESÖK I

JERUSALEM STRAX EFTER SEXDAGARSKRIGET 1967

ELLER BÖR VI HELLRE FRÅGA: HUR SKA VI HANDLA?

Uppdrag Mission www.uppdragmission.se Tidskriften ges ut av Lunds Missionssällskap www.lundsmissionssallskap.se Ansvarig utgivare Samuel Rubenson Redaktör Marie Bosund Hedberg Media&Sånt S Promenaden 7B, 211 29 Malmö 0733-60 87 54 red@uppdragmission.se Redaktionsråd Ann Aldén, ordförande Lars Micael Adrian Mika Vähäkangas Grafisk form Anneli Dennersten Sjunde [form & kommunikation] Prenumeration www.uppdragmission.se pren@uppdragmission.se 0733-60 87 54 Annonser annons@uppdragmission.se 0704-81 80 85 Tryck Ljungbergs, Klippan 2013 ISSN 2001-0087 Omslag Omslag: Marie-Louise Jernbeck Foto: Martin Olson

2 UPPDRAG MISSION NR 5 2013

Domprost i Lunds domkyrkoförsamling Ledamot i Lunds Missionssällskaps styrelse

blev en deltagare sjuk och vi tvingades uppsöka Augusta Viktoria-sjukhuset på Olivberget mitt i natten. Där träffade vi två tyska läkare som berättade att de nästan varje natt fick ta hand om palestinier som under förhör hade misshandlats av israelisk militär. Vi blev mycket upprörda och argumenterade för att läkarna skulle göra detta känt i Europa. – Vi väljer att tiga och bota i istället, annars blir vi utslängda, var deras svar. Jag blev inte övertygad. Men mina sympatier bytte sida från Israel till Palestina. Några år senare berättade en bekant i Betlehem att hennes söner i en palestinsk pojklagsturnering i fotboll hade misshandlats av palestinsk polis vid ett besök i Jeriko. Jag fick en cynisk kommentar. ”Israel har lärt från holocaust, palestinierna har lärt från ockupationen”. Våldet segrar men löser inga problem. Mina sympatier blev problematiska. I somras läste jag en novell med en dialog från början av 1950-talet. Tysken: Var du med i kriget? Engelsmannen: Ja. Tysken: Har du dödat någon? Engelsmannen: Ja, jag har skjutit landsmän till dig. Tysken: är det inte fel att döda? Engelsmannen: Jo, men därmed förhindrades ett värre ont. Under andra världskriget knäckte Storbritannien den tyska kommunikationskoden. Man visste därför att Coventry skulle bombas. Man gjorde inget för man ville inte avslöja vad man upptäckt. Coventry bombades sönder. Var det rätt att tiga med vad man visste? Etiska konflikter ställs vi alla inför. Vad är rätt? Vad är moraliskt rätt? Inte rätt i en snäv juridisk mening att rätt är en lagakraftvunnen dom. Inte heller rätt i betydelsen ”facts on the ground”. Hur ska vi då veta vad som är rätt? Eller bör vi hellre fråga: Hur ska vi handla? Rejäl faktakunskap och inlevelseförmåga i sakfrågorna är givetvis viktig. Vad som är etiskt och moraliskt rätt grundas djupast i en värdering, en livsåskådning/tro. Allra viktigast är därför att ständigt borra i den egna övertygelsen, att kritiskt ompröva ställningstaganden. Tron är grunden och åsikterna dess tillämpning. Den svåra konsten att vara människa handlar om kombinationen rättfärdighet och barmhärtighet. håkan e wilhelmsson


en att vara människa

Kära läsare

6

KARRIÄRBYTE Under ett år bytte 30-åriga Marie-Louise Jernbeck kontorsmiljön på Migrationsverket mot ett chefsjobb på FNs flyktingorgan i iranska Mashad. –Jag har fått en bättre förståelse för hur flyktingar lever, säger hon.

En stor del av det här numret följer temat ”Den svåra konsten att vara människa med tanke på alla val man måste göra”. Det kan man spinna väldigt mycket kring, upptäckte vi. Om man bortser från de krångliga valen av telefonoperatör och elbolag så hamnar man snabbt kring de val man måste göra för att få ett liv som man själv trivs med. Det kan ju gälla allt från utbildning, bostadsort, vänkrets till fritidsaktiviteter.

18

TRYGGAD SKOLGÅNG Sydsudan är världens yngsta nation men starkt märkt av flera decenniers inbördeskrig. Svenska kyrkan stöder långsiktig utveckling i Sydsudans största delstat Jonglei. Den är minst utvecklad och fattigdomen är stor.

Alltid 4 KRÖNIKAN 15 BETRAKTELSEN 16 ENKÄTEN 28 NOTISER 30 STIPENDIATEN

12

”VI BEHÖVER NEXTOPIA” I boken ”Nextopia” beskriver Michael Dahlén, professor vid Handelshögskolan i Stockholm, förändringssamhället. Många blev provocerade av hans exempel på att vi är gladare i väntan på en förändring än vad vi är när den är genomförd.

24

STIPENDIERAPPORTEN En intensiv blandning av teori och praktik. Så beskriver Kerstin Forsberg en seminarievecka med föreläsningar för 92 blivande montessoriförskollärare på Montessori Teacher’s Training Center i Moshi i Tanzania i sin stipendierapport till Lunds Missionssällskap.

Det är kanske dags att ta till sig det karibiska uttrycket ”Want what you have”, som jag har satt inom glas och ram för säkerhets skull. Det är ett väldigt tolkningsbart talesätt. Antingen är man nöjd med precis så som man har det – eller så ser man till att skaffa sig allt det som behövs för att man ska få det som man önskar sig… Micael Dahlén, provocerande professor i företagsekonomi med inriktning på konsumentbeteende, hävdar att vi oftast är lyckligare när vi väntar på och kanske kämpar för en förändring än när den är genomförd. Niclas Loive, präst i Södra Sandby, fick kyrkorådet att besluta om att det inte längre skulle serveras kött i samband med församlingens träffar. Han motiverar sitt beslut med att det är en del av hans roll som kyrkoherde, att tänka på vad vi kan göra bättre, för vår värld och för vår skapelse. Någon däremot? Marie Bosund Hedberg Redaktör

UPPDRAG MISSION NR 5 2013 3


HANDLAR FR ATT KUNNA G DEN MODERNA MÄNNISKAN HAR GLÖMT ATT DET FINNS ANDRA DIMENSIONER I LIVET ÄN DET SOM HÖR TILL DET MATERIELLA.

KOM TILL DANMARK... DÄR FÅR DU LOV.” Så löd budskapet från danska turistbyråer i en riktad kampanj till semesterplanerande svenskar för några år sedan. Tanken var att i Danmark väntade några veckors frihet från en tillvaro som styrs av en mängd obegripliga förbud och lagar. Dessa regler existerar inte i Danmark. Där råder friheten. Allt som är otillåtet i Sverige är tillåtet i Danmark. Detta kan naturligtvis diskuteras och åsikterna går säkert isär om den påstådda danska friheten. Men kampanjen väcker ändå en intressant fråga: Vad är egentligen frihet? Handlar frihet om att kunna göra vad som helst? Att leva utan gränser? Frihet kopplas ofta till vårt behov av oberoende och bekräftelse. Vem drömmer inte om att vara ekonomiskt oberoende? Att kunna köpa vad som helst och när som helst innebär den ultimata friheten. I reklamen för Oddset ser vi med förtjusning på den lycklige miljonvinnaren som triumferande förnedrar sin chef på jobbet därför att ett avsked inte längre har någon betydelse. Många av oss drömmer om att vara i den sitsen. Men är det så säkert att det leder till frihet? Uttrycket ”mer ska mer ha” handlar om det orättvisa i att vissa bara ökar på sin förmögenhet och sina förmåner medan andra tycks få det sämre och sämre. Men uttrycket kan även tolkas som ”mer vill mer ha.” Bakom en sådan formulering döljer sig tanken om att vi ständigt längtar efter mer. Vi blir sällan helt nöjda. Behoven ökar i själva verket i takt med att vi skaffar oss alltmer eller som Peter Englund uttrycker det när han talar om det moderna

Leif Carlsson är lektor i religionsvetenskap vid Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping och pastor i Equmeniakyrkan. Han har just kommit ut med boken ”Frihet genom gränser” på Marcus förlag.

4 UPPDRAG MISSION NR 5 2013 FOTO: PATRIK SVEDBERG


SPÅRET I DETTA NUMMER AV UPPDRAG MISSION:

RIHET OM GÖRA VAD SOM HELST? missnöjet. Det kommer av ”en aldrig ändande jakt efter tillfredställelse av en aldrig sinande ström av behov” (Peter Englund Förflutenhetens landskap). Så fort ett behov är tillfredställt dyker ett nytt upp. Behoven kommer både från oss själva men också från omgivningen. Vi styrs lätt av andras föreställningar om vad som ger lycka och frihet. Här spelar de kommersiella krafterna i samhället en väsentlig roll som betonar vikten av att köpa sig lycka och frihet. Resultatet blir ofta fokus på det man ännu inte har och sällan på det man har. Vi riskerar med andra ord att bli mer angelägna om att få det vi inte har än att uppskatta det vi har.

är i det perspektivet den kristna friheten ska uppfattas. Jesus påstår att ”om nu Sonen befriar er blir ni verkligen fria” (Joh. 8:38) och säger samtidigt: ”Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig. Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall rädda det. (Luk 9:24,25). När vi släpper taget över våra egna liv och väljer att leva i beroende till honom når vi friheten. För Paulus är därför frihet att vara bunden till Kristus. Därför kan han säga ”Är jag inte fri?” (1 Kor 9:1), samtidigt som han påpekar att han är ”slav till Kristus” (Rom 1:1).

Vad är orsaken till att människor ofta hamnar i en sådan situation? Förklaringen är att vi söker en frihet som inte finns. Den moderna människan har dessutom glömt att det finns andra dimensioner i livet än det som hör till det materiella.

Människan är Guds avbild. I mötet mellan Gud och hans avbild finns därför nyckeln till frihet. I vårt samhälle är vi beroende av manualer för att få all teknologi att fungera. Värdet av sådana anvisningar kan inte överskattas. Vem har inte på egen hand försökt få en apparat att fungera för att till sist tvingas svälja stoltheten och leta upp bruksanvisningen? Visserligen kan de vara svåra att läsa men innerst inne vet vi att vi måste följa dem för att få saker och ting att fungera. Lika självklart borde det vara att vända sig till Gud för att få livet att fungera och därmed uppleva friheten. Hos Gud får vi tillgång till manualen för livet.

Människan är skapad för att leva i ett beroende till Gud och andra människor. Hur paradoxalt det än låter så är frihet kopplat till ett sådant liv. Människan är en relationsvarelse. Att leva i ett rätt beroende till Gud, andra människor och till den skapelsen är därför avgörande för friheten. Men i sådana relationer behövs både gränser och vägledning. Det

Frihet innebär att göra sig beroende av Gud och andra människor. Det är därför frihet i Bibeln kopplas samman med gemenskap – ett ord som speglar närhet, beroende, delaktighet och som styrs av vissa bestämda ramar. Det rör sig med andra ord om en frihet genom gränser.

Leif Carlsson

UPPDRAG MISSION NR 5 2013 5


FN-JOBBET BLEV AVGÖRANDE AVBROTT I KARRIÄREN

6 UPPDRAG MISSION NR 5 2013: IRAN


DEN SVÅRA KONSTEN ATT VARA MÄNNISKA

Efter fem år som handläggare på Migrationsverket valde Marie-Louise Jernbeck att byta den trygga vardagen mot ett FN-jobb bland afghanska flyktingar i Iran. – Jag trodde det skulle vara svårt att se verkligheten som många flyktingar lever i, säger hon. Men jag var inte förberedd på att komma hem igen – det var svårare att se att allt var som vanligt här. text: marie bosund hedberg foto: martin olson samt privata bilder

UPPDRAG MISSION NR 5 2013: IRAN 7


till vårt möte. Sensommarsolen lyser och en snäll vind drar genom hennes kläder och hår. Hon ler glatt, beställer in en kopp kaffe och slår sig ner på en stol mitt emot mig. Omkring oss på kaféet pratar och skrattar andra unga människor och ur högtalarna silar mjuk popmusik från de senaste årtiondena. Det är snart fem månader sedan hon kom hem till Malmö från tremiljonersstaden Mashad, Irans näst största stad och den som brukar kallas för den heligaste. Livet som hon levde där under ett år skiljer sig mycket från det hon är med om här hemma. Hon var en av cheferna på fns flyktingkommissariats kontor i Mashad och representerade den världsomfattande organisationen när hon tog emot lokala politiker och utländska delegationer. För många av dem hon träffade var hon den första västerlänningen de såg. Hon kunde inte röra sig hur som helst på stan, hon måste alltid tänka på sin klädsel och ha håret täckt med en sjal. Det krävdes tillstånd att lämna landet och det var ännu svårare att få inresetillstånd. Hon kommenterar det med att ”det är svårt att vara utlänning i Iran”. Men hon hade ingen aning om att hon skulle hamna i Iran när hon tog kontakt med icmc, International Catholic Migration Commission, och sökte humanitära uppdrag utomlands. En kollega hade tipsat henne om organisationen som fungerar som en rekryteringsbas åt bland annat FNs flyktingorgan unhcr, United Nations High Commissioner for Refugees. – För några år sedan var jag med på en delegationsresa till Kenya som Migrationsverket arrangerade och det var kanske då fröet såddes till beslutet att någon gång ta tjänstledigt och arbeta på nära håll med människor som drabbats av krig och andra katastrofer, förklarar Marie-Louise. Jag har också varit volontär i Indien när jag var yngre och det blev också en av pusselbitarna i det som skulle bli mitt liv. ON KOMMER CYKLANDE

VEM SOM ÄR EN FLYKTING ÄR EN DEFINITIONSFRÅGA, INGENTING ÄR SVART ELLER VITT.

8

UPPDRAG MISSION NR 5 2013: IRAN

KUNSKAPSKONTROLL

Det dröjde ungefär ett år från det att hon skickade iväg sin ansökan till icmc till att hon fick jobbet i Mashad. Ett led i processen var en 1,5 timmes kunskapskontroll och det mesta handlade om innehållet i Genèvekonventionen. Hon klarade det galant men hon hade trott att det skulle handla mera om hennes lämplighet för ett så speciellt uppdrag. – Jag tackade ja till jobbet på unhcrs kontor i Mashad men inte förrän senare fick jag veta att jag skulle vara chef och ansvara för vidarebosättningsenheten, som bedömer riskerna för de drygt en miljon afghanska flyktingar som registrerats av den iranska staten under de senaste decennierna och fått tillfälliga tillstånd att stanna i landet. Dessa urbana flyktingar, som inte bor i läger utan i vanliga bostäder, har flytt från grannlandet Afghanistan antingen under den sovjetiska invasionen under 1980-talet eller för att komma undan talibanregimen på 1990talet. unhcr får bara arbeta med registrerade flyktingar och Marie-Louises uppdrag handlade om att utreda om de skulle kunna återvända till sitt hemland, stanna kvar i Iran eller slussas vidare till ett annat land utan risk för övergrepp. MIGRATIONSRÄTT LOCKADE

Idag är 24 länder i hela världen så kallade vidarebosättningsländer men behovet ökar. Sverige tog emot 400 registrerade afghanska flyktingar från Iran förra året. Australien tar emot flest och usa tar emot färre än Sverige. – Jag har alltid varit intresserad av migrationsfrågor och när jag läste juridik i Lund fastnade jag direkt för ämnet migrationsrätt. Vem som är en flykting är en definitionsfråga, ingenting är svart eller vitt. I fns flyktingkonvention är en flykting ”en person som flytt sitt land på grund av välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, religion, nationalitet, tillhörighet till en viss samhällsgrupp eller politisk uppfattning, och som befinner sig utanför det land, vari han är medborgare och som på grund av tidigare


DEN SVÅRA KONSTEN ATT VARA MÄNNISKA

IMAM REZAS GRAVPLATS - THE HOLY SHRINE I MASHAD DIT 12 MILJONER PILGRIMER VALLFÄRDAR VARJE ÅR. DEN PLATS MASHAD ÄR KÄND FÖR OCH EFTER MEKKA DET MEST POPULÄRA PILGRIMSRESEMÅLET.

UTFLYKT MED EN KOLLEGA 1,5 TIMME UTANFÖR MASHAD

PICK-NICK MED MIN CHEF - CHEFEN FÖR UNHCR I MASHAD

CIRKA 1 TIMME FRÅN MASHAD


DEN SVÅRA KONSTEN ATT VARA MÄNNISKA

nämnd fruktan inte kan eller vill återvända till det landet”. Det är med utgångspunkt från den definitionen som Marie-Louise har arbetat. Med hjälp av tolkar som översatt från farsi eller dari till engelska eller tvärtom har hon intervjuat människor som ryckts upp från sina rotade liv och som söker en ny trygghet. – Många av dem jag mötte identifierades av unhcr som kvinnor och flickor i fara i Iran, det vill säga de var utsatta för övergrepp på grund av att de saknade ett manligt familjeöverhuvud, berättar Marie-Louise. Riskerade de att utsättas för livshotande övergrepp om de återvände till sina släktingar i Afghanistan? – Ibland kunde det vara svårt att motivera och förklara för flyktingarna att de skulle ha bättre framtidsmöjligheter i ett annat land. Det gällde för mig att ge en realistisk bild av vad som väntade dem. Det florerade många rykten om hur det är att leva i väst. Hur skulle de klara av att försörja sig? Skulle de utsättas för hot på grund av sin religion eller sin klädsel? När Marie-Louise hade bedömt en person som flykting och om han eller hon var i behov av vidarebosättning, skickade hon en skriftlig presentation av ärendet till Teheran. Därifrån skickades hennes presentation vidare till lämpligt vidarebosättningsland. Det slutliga beslutet om vidarebosättning fattades av myndigheterna i bosättningslandet. TUFFA ÄRENDEN

JAG HAR FÅTT EN BÄTTRE FÖRSTÅELSE FÖR HUR FLYKTINGAR LEVER. I VETSKAPEN OM ATT DE KANSKE EN GÅNG MÅSTE ÅTERVÄNDA HEM SÅ LEVER DE I LIMBO.

– Det var inga lätta beslut att ta eftersom det inte finns någon gemensam flyktingpolitik i de länder som fungerar som vidarebosättningsländer, fortsätter MarieLouise. De tuffaste ärendena var de som gällde behov av humanitärt stöd. Det är få länder som accepterar att ta emot människor som behöver avancerad medicinsk behandling, till exempel med dialys. Det är ganska svårt att föreställa sig den lilla späda, blonda 30-åringen på stolen mitt emot mig i den maktposition som hon faktiskt har befunnit sig i under det gångna året. Hon beskriver sig själv som oerhört bestämd när det gäller jobbet och de juridiska tolkningar hon

10 UPPDRAG MISSION NR 5 2013: IRAN

ska göra. Det är viktigt att göra ett bra jobb! Hon ser flera likheter mellan sitt jobb i Malmö och uppdraget i Mashad. I båda fallen har hon arbetat med flyktingar som åberopar att de är i behov av skydd. På båda ställena gör hon en bedömning av flyktingstatus utifrån Genèvekonventionens regelverk. En av skillnaderna var att unhcr fungerar som en blandning av flyktingombud och som en internationell aktör som gör en bedömning i flyktingens ärende. I Malmö representerar hon svenska myndigheter. Jag har mött en del afghaner som bott i Iran, ofta illegalt, innan de sökt sig vidare till Sverige och sökt asyl. Eftersom de inte har rätt att återvända till Iran sänds de tillbaka till Afghanistan. Det här är den tyngsta punkten i mitt arbete – att se en människa som varit utsatt för lidande och som inte vill återvända till sitt hemland. HÄR HEMMA HAR INGENTING HÄNT

– Jag ser det inte som att jag har gjort ett avbrott i karriären. Jag har ju skaffat mig unika kunskaper som kan göra att jag utvecklas ännu mera i jobbet här hemma. Jag har dessutom fått nya förfrågningar om andra uppdrag utomlands. Hon döljer inte att det blev svårt för henne att återvända till jobbet som beslutsfattare i asylärenden på Migrationsverket. – Jag hade varit borta i tolv månader och upplevt massor. Här hemma hade ingenting hänt, tankesättet var exakt det samma och samtalsämnena vid fikarasterna hade inte förändrats. – I Iran var jag i första ledet, fortsätter hon. Jag har fått en bättre förståelse för hur flyktingar lever. I vetskapen om att de kanske en gång måste återvända hem så lever de i limbo. Hon råder alla andra som också vill göra något för andra människor att göra som hon, att ge sig ut. – Iranierna var gästvänliga och nyfikna och det betydde mycket för mig eftersom jag varit rädd för att bli ensam. Vi borde vara lite mera nyfikna här också! •


DET ÄR VÅRA VAL I LIVET SOM VISAR VILKA VI EGENTLIGEN ÄR, MYCKET MER ÄN VÅRA MEDFÖDDA EGENSKAPER.

PROFESSOR ALBUS PERCIVAL WULFRIC BRIAN DUMBLEDORE Harry Potters mentor och rektor på Hogwarts

UPPDRAG MISSION NR 5 2013: BETRAKTELSEN 11

FOTO: KICKI STRAND LARSSON


MICAEL DAHLÉN, FORSKARE PÅ HANDELSHÖGSKOLAN:

a g i l k c y L r o k s i n n mä 12 UPPDRAG MISSION NR 5 2013


DEN SVÅRA KONSTEN ATT VARA MÄNNISKA

t e u n i r leve

UPPDRAG MISSION NR 5 13


För fem år sedan skrev Micael Dahlén boken Nextopia där han beskriver ”förväntningssamhället”. – Vi lever för det som ska hända, inte det som händer just nu, säger han. Men vi börjar lära oss att de val vi gör inte behöver göra oss evigt lyckliga! text: marie bosund hedberg

foto: cato lein

ICAEL DAHLÉN ÄR

– VI SLÅR REKORD BÅDE I BRÖLLOP OCH SKILSMÄSSOR.

14 UPPDRAG MISSION NR 5 2013

professor i företagsekonomi på Handelshögskolan i Stockholm, författare och en ofta anlitad föreläsare, inte minst inom närings livet. Han har föreläst om sina teorier och forskningsresultat vid seminarier hos bland annat Google, Ericsson, Samsung, Deloitte, Volkswagen, Fujitsu och Oriflame. Han verkar inte ha något emot att lanseras med popstjärnestatus med sitt långa hår, svarta kläder och svarta nagellack och det faktum att han bara var 34 år när han blev professor är en annan detalj som nästan alltid nämns i en presentation av honom. Han orsakade rabalder i en del akademiska kretsar när han berättade om Nextopia, ett ord som han själv hade konstruerat av engelskans ”next” och det grekiska ”utopia”. En del ifrågasatte hans teorier om att människans grundläggande drivkraft är att nästa projekt, nästa pryl eller nästa partner måste vara ännu intressantare eller hetare än något tidigare. När vi har fått det vi önskat oss är vi redan på jakt efter något nytt. – Man kan nog säga att jag tog i med tårna. Det var meningen att jag skulle provocera, att få folk att reflektera, förklarar han. Jag levererar inga svar utan det är meningen att den som

får höra talas om förväntningssamhället ska stanna upp och komma med sina egna svar. VARFÖR SKREV DU BOKEN?

– Jag gick själv omkring med en massa frågor i huvudet och blev alltmer introspektiv när jag hade börjat skriva. Vi är till exempel mer stressade än någonsin och vi slår rekord både i bröllop och skilsmässor. Betyder det att vi är lyckligare – mera förväntansfulla – innan vi gifter oss än efteråt? Jag tar också upp trailerismen. Det blir allt vanligare att vi ser trailern på en film på youtube hellre än hela filmen – och att vi tycker att trailern är bättre. VAD HAR HÄNT SEDAN 2008?

– Vi vet att vi lever i förändringssamhället men vi har ännu inte insett att vi inte måste göra det. De flesta av oss är uppvuxna med att inte kunna välja och vraka utan att man måste göra noggranna och strategiska val. Man måste inventera allt – för om det blir fel så är det kört! Micael Dahlén har precis fyllt 40 år och han jämför dagens valmöjligheter med hur det var när han växte upp på 1970-80-talen. – Då fanns det


mycket mera tid att göra olika viktiga val. Dagens fenomen med telefonförsäljare från elbolag och teleoperatörer hade inte varit möjligt då (även om man bortser från att det inte fanns mobiltelefoner eller en avreglerad elbolagsmarknad då). Vi fick tid för att tänka innan vi fattade beslut, inte bara ett kort säljsamtal. – Jag kommer själv ihåg hur det var när jag skulle välja utbildningsväg. Var det strategiskt att välja Adolf Fredriks musikklass i fjärde årskursen? Frågan drogs i långbänk av mig och mina föräldrar. Jag gick på Adolf Fredrik men hur smart det var egentligen vet man ju inte eftersom jag valde en helt annan bana senare. – Idag ser jag hur det går till när mina vänners barn ska välja studieinriktning. De söker in på Franska skolan, Adolf Fredrik, Balettakademin, friidrottsgymnasiet och några till. De kommer kanske in på fyra av dem – och sedan väljer de bland dem.

med min familj har jag infört regeln att vi ska fira mer. Inget tillfälle är för litet! Det finns något att fira varje vecka, varje månad om man inte går och väntar på något ännu bättre tillfälle. Micael Dahlén har gett ut sex böcker, inklusive ”Nextopia: Livet, lyckan och pengarna i förväntningssamhället”, både på svenska och engelska. De flesta är fackböcker inom hans ämne marknadsföring och konsumentbeteende. I höst skriver han en roman, som har fått arbetstiteln ”Livet på Mars”. – Det är en skönlitterär bok men jag kan inte låta bli att ta med det jag forskar på och ge exempel på mänskligt beteende, säger han med ett leende. •

DEN SVÅRA KONSTEN ATT VARA MÄNNISKA

SKA VI FÖRSÖKA LÄMNA NEXTOPIA?

– Nej, vi vill egentligen inte bli av med Nextopia för vi är så nyfikna. Numera vet vi att vi inte behöver känna oss stressade – vi får en ny chans i morgon. Om vår iPhone går sönder så kan vi skaffa en ny med detsamma. – Av det följer också att vi inte ska fundera på gamla meriter. Det är framtiden som är spännande! Det är inte hela världen om inte karriären går spikrakt upp och man inte hinner med allt i den takt man har tänkt sig. Jag brukar berätta om den amerikanske studenten Leo Plass som tvingades avbryta sina studier på universitetet i Oregon 1932 på grund av depressionen. 1999 tog han sin lärarexamen – två månader innan han fyllde hundra år. FINNS DET NÅGON VÄG TILL EVIG LYCKA?

– Nej, det finns det inte. Vi ska inte sörja för att vi inte känner evig lycka resten av livet. Lyckan kommer och lyckan går! – Människor som är lyckliga lever i nuet. Både med mitt arbetslag på universitetet och

VI SKA INTE SÖRJA FÖR ATT VI INTE KÄNNER EVIG LYCKA RESTEN AV LIVET. LYCKAN KOMMER OCH LYCKAN GÅR!

UPPDRAG MISSION NR 5 15


-Vad betydde l a v t t i d för dig?

FOTO: NILS ROSBERG

DEN SVÅRA KONSTEN ATT VARA MÄNNISKA

Jag initierade beslutet sedan FN:s miljöpanel gått ut globalt med en upp maning om att vi alla skulle minska på köttkonsumtionen för miljöns skull, i solidaritet med de människor som lever i fattigdom och för jordens överlevnad. Som kristen har jag svårt att ignorera en sådan uppmaning. Som människor är vi satta att förvalta Guds skapelse på så gott sätt som möjligt och det innebär ett ansvar. Som församling väljer vi om vi ska fortsätta köpa in kött eller inte. Och om vi drar vårt strå till stacken och visar på alternativ, så tror jag att det i slutändan kan ha positiva effekter i linje med FN:s uppmaningar. Mängden kött som vi tidigare år konsumerat i församlingen är inte stor, men en av de stora effekterna med vårt beslut är att våra församlingsbor samtalar om köttkonsumtionen i stort. Många säger att de i första hand väljer lokalproducerat eller åtminstone svenskt kött, vilket ju också är en positiv effekt. För mig personligen? Jag tänker att det är en del i min roll som kyrkoherde, att hela tiden tänka i sådana termer – vad kan vi göra bättre, för vår värld och för vår skapelse? NICLAS LOIVE KYRKOHERDE, SÖDRA SANDBY

Det är vid få tillfällen i livet man kan slå krona eller klave för att komma fram till ett beslut. Det krävs eftertanke och mod för att bestämma sig för en annan inriktning i livet än vad man först hade tänkt sig. 16 UPPDRAG MISSION NR 5 2013: ENKÄTEN


FOTO: ESTELLE SANDERMARK

FOTO: LÄKARE UTAN GRÄNSER

Det har betytt oerhört mycket för mig att arbeta på det här sättet. Men när jag reste till Kongo hade jag ingen aning om att jag skulle vara kvar i organisationen nu tio år senare. Jag har fått många vänner runt om i världen, sett fantastiska platser, ställen som Nigers öken och Sierra Leones skogar som jag aldrig annars tagit mig till. Jag har sällan behövt fråga mig om det jag arbetar med verkligen är meningsfullt. Många upplevelser har etsat sig fast i mitt minne, bland annat mitt möte med en mamma och hennes baby i en by i Sierra Leone. Barnet är undernärt, sjuk i diarré och ögonen är insjunkna. Jag tar dem till sjukhuset och det känns som en ändlös resa på de dåliga vägarna. Barnet ligger i mammans knä, omsvept av en sjal. En liten fot sticker fram och jag klappar försiktigt på den. Mamman tittar ut genom fönstret och förmodligen tänker hon som jag: Vad händer om vi inte hinner fram? Jag kan mycket väl tänka mig att ge mig ut igen. I mitt arbete på Läkare Utan Gränsers huvudkontor åker jag på korta uppdrag någon gång per år. I våras besökte jag ett pilotprojekt mot hiv/aids i provinsen Kwa-Zulu Natal i Sydafrika.

Jag ville göra skillnad för en annan människa. Det var det som fick mig att byta yrke – från controllerassistent och sekreterare på Perstorp AB till äldrepedagog med eget företag. Jag har precis sagt upp mig efter 24 år på fabrikskontoret i Perstorp och jag är övertygad om att jag har gjort rätt. Jag har arbetat med olika administrativa uppgifter och det har mest handlat om siffror i olika sammanhang. Jag har arbetat med uppföljning av produktionsekonomi där vi bland annat följde upp råvaruprisförändringar ner på öret. Vid något tillfälle frågade jag mig till vilken nytta för mänskligheten som jag höll på med det här. Det var då som processen mot en ny yrkeskarriär började. Kort efter min föräldraledighet fick jag tjänstledigt för att utbilda mig till äldrepedagog på Malmö högskola. Äldrepedagogik handlar om att skapa nya attityder till äldre och åldrande, att ta hänsyn till de äldres egna resurser, behov och intressen i vården av dem. I dagens äldrevård har det blivit lätt att tappa bort den enskilda människan. Jag har precis startat mitt företag Äldrepedagogen Jessica Hall och kommer inom kort att sluta ett samarbetsavtal med ett fastighetsbolag som förvaltar trygghetsboenden. Om fem år kan jag ha utvecklat min verksamhet till att ha anställda äldrepedagoger och ta uppdrag för flera fastighetsägare. Jag vill också gärna arbeta med strategiskt förändringsarbete av äldreomsorgen.

Det var så jag fick idén till en vandring genom Sverige tillsammans med andra i samma situation som jag för att visa allmänheten hur vi asylsökande lever. Vi är inte på jakt efter pengar utan efter värdiga liv. Asylstafetten 2013 blev väldigt uppmärksammad nu i augusti. Vi gick i 33 dagar, 73 mil från Malmö till Stockholm, och mötte många sympatisörer och fick stort stöd längs vägen. Vi fick också ekonomiskt stöd från olika organisationer och föreningar, bland annat Lunds Missionssällskap. Efter min första ansökan beslutade Migrationsverket, enligt Dublinförordningen, att skicka mig tillbaka till Italien men jag kunde inte tänka mig att leva så utsatt en gång till. Så jag gick under jorden i Malmö. Nu väntar jag besked på min andra ansökan. Jag har knappt kunnat gå i skolan men jag drömmer om att få arbeta med barn i framtiden, att få hjälpa barn som har det svårt. ALI AHMADI ASYLSÖKANDE, MALMÖ FOTO: MÅRTEN SVEMARK

När jag fick höra talas om Läkare utan gränser och deras sätt att arbeta så ville jag bli rekryterad genast. När jag åkte på mitt första uppdrag så var det samtidigt som många av mina vänner blev sambos med pojkvänner, gifte sig och skaffade barn. Själv hyrde jag ut min lägenhet, packade väskor och reste till KongoKinshasa. Det kändes faktiskt inte som om jag valde bort något, utan att jag hade vinstlotten i hand.

Jag har varit asylsökande i snart två år och jag är ganska övertygad om att jag inte kommer att få uppehållstillstånd i Sverige. Men jag kunde inte bara sitta hemma och vänta på beskedet utan jag var tvungen att göra något som kanske kunde ge ett avtryck.

JESSICA HALL ÄLDREPEDAGOG, PERSTORP

ANNA SJÖBLOM SJUKSKÖTERSKA LÄKARE UTAN GRÄNSER STOCKHOLM

UPPDRAG MISSION NR 5 2013: ENKÄTEN 17


BARNEN RUSTAS FÖR TRYGGHET I VÄRLDENS YNGSTA NATION VATTEN ÄR EN BRISTVARA OCH TAR SNABBT SLUT. HÄR PÅ EN AV BATIL-LÄGRETS BARNVÄNLIGA PLATSER DELAS VATTEN UT TILL TÖRSTIGA BARN. SAMTIDIGT ÄR HYGIENLÄRA EN INTEGRERAD DEL AV AKTIVITETERNA. DET BARNEN LÄR SIG PÅVERKAR HELA LÄGRET EFTERSOM DE TAR MED SIG KUNSKAPERNA HEM TILL FÖRÄLDRARNA.

18 UPPDRAG MISSION NR 5 2013: 2013 SYDSUDAN


Våldet i delstaten Blue Nile i Sudan har satt djupa spår hos barnen som tvingats fly till flyktingläger i Sydsudan. Aktiviteter på så kallade barnvänliga platser är ett första steg för att de ska kunna bearbeta sina upplevelser. text: bengt sigvardsson

foto: jesper klemedsen/ikon

UPPDRAG MISSION NR 5 2013: SYDSUDAN 19


Omran älskar att plugga och han har stora planer för vad han ska bli när han kan återvända till sitt hemland Sudan. – Jag ska studera så att jag får ett bra jobb, säger han.

spela fotboll eller volleyboll. De här platserna är mycket viktiga. De har blivit mötespunkter för barn och ungdomar i lägret. När vi umgås och hittar på saker tillsammans tänker vi mindre på vad vi upplevde i Sudan, säger Omran. I lägret finns sammanlagt sexton barnvänliga platser som stöds av Svenska Kyrkans internationella arbete. Här deltar lägrets yngre barn i förskoleundervisning och gemensamma lekar på förmiddagarna. De äldre barnen ansluter sig på eftermiddagarna för att spela lagsporter, dansa, sjunga eller leka. Det övergripande syftet är att barnen ska få tillfälle att bearbeta det de har upplevt samtidigt som de har skoj. Aktiviteterna leds av vuxna flyktingar som har fått utbildning av Svenska Kyrkans samarbetspartner lwf (Lutheran World Federation). ”TÄNK PÅ FRAMTIDEN” ”LYCKAN ÄR ATT PLUGGA”

15-årige Omran tänker ofta på sin hemstad Bau i delstaten Blue Nile i Sudan. – Jag saknar framförallt bergen därhemma. Här är allt är platt, säger han. – Kriget därhemma tvingade oss hit. Nu väntar vi bara på att det ska bli fred så att vi kan återvända hem. Fram till dess är det viktigaste att barn och ungdomar får bra utbildning, säger Omran. Vi träffas i ett tält på en så kallad barnvänlig plats i flyktinglägret Batil där det lever 37 000 människor. Utanför bränner solen obarmhärtigt över Sedan juli 2012 lever Omran i ett av dessa tält med sina föräldrar och sju syskon. – Jag går hit varje dag efter skolan för att 20 UPPDRAG MISSION NR 5 2013: SYDSUDAN

– Ledarna uppmuntrar oss att tänka på framtiden och inte gräva ned oss i det förflutna. Framförallt råder de oss att utnyttja tiden här till att studera. Med hjälp av utbildning kan vi bygga en bättre framtid när vi återvänder hem, säger Omran. För tillfället är situationen mycket instabil i Blue Nile. Sporadiska strider mellan rebeller och den sudanesiska armén har förekommit länge, men Omran berättar att han hade en trygg uppväxt i Bau. – Jag gick i skolan och kände mig trygg fram tills en natt för cirka ett år sedan. Vi vaknade av skottlossning utanför vårt hus. Sedan hörde vi ljudet av flygplan. Kort därpå började de bomba oss, säger han. En öronbedövande smäll fick hela huset att skaka.


– Vårt hus blev skadat av bombnedslaget. Alla i familjen rusade ut utan att ta något med sig. Jag var livrädd och säker på att jag skulle dö, säger Omran. Utanför flydde folk i panik mot stadens utkanter. Instinktivt följde Omran och hans familj folkströmmen. När de kom utanför staden fortsatte de att gå. – Flykten var hemsk och varade i femton dagar. Vi kunde bara gå på nätterna och höll oss gömda under dagarna. När som helst kunde vi bli beskjutna av soldater, säger Omran. Batil-lägret upprättades i maj 2012. Omran berättar att situationen var hemsk när familjen kom dit i juli samma år. Frivilligorganisationerna hade fullt upp med att tillgodose de mest akuta behoven som att bygga latriner och dela ut mat. Det fanns inga skolor eller barnvänliga platser. – Jag tycker om att gå i skolan. Vi har böcker, pennor och annat skolmaterial, men det är brist på utbildade lärare. Framförallt på bra engelsklärare, säger Omran. FOTBOLL VARJE DAG

Omran ler sällan och funderar länge innan han säger något. När jag frågar vad som gör honom lycklig behöver han emellertid inte fundera länge. – Att plugga. Det finns inget som gör mig lika lycklig. Det värsta jag vet är att inte ha något att göra. När jag återvänder till Sudan ska jag fortsätta att studera. Jag vet inte vad, men något som leder till ett bra jobb. Sedan ska jag gifta mig, säger han. En annan passion är fotboll. Han saknar kvällarna i Bau framför tv: n då hans favoritlag Barcelona spelade. I lägret finns ingen tv, men han spelar dagligen fotboll på de barnvänliga platserna. – Jag önskar bara att vi hade mer och bättre utrustning. Många har inga skor och det är svårt att spela fotboll barfota. Ett annat problem är att bollarna är av dålig kvalité. De är inte av läder och brukar gå sönder efter någon vecka, säger han.

”MATTE ÄR ROLIGAST”

15-åriga Jubas uppväxt i byn Djego i delstaten Blue Nile i Sudan kantades av våld. – Det kom ofta soldater och misshandlade människor i vår by. Jag har även sett människor bli dödade, säger hon lågmält. Juba sitter på marken i ett enkelt tält i flyktinglägret Batil i Sydsudan. Det känns bisarrt att lyssna till hennes berättelse om död och flykt samtidigt som ett 100-tal barn sjunger en munter sång utanför. Sången är en

– Jag saknar min pappa jättemycket, men vet att han lever i en by i Blue Nile, säger 15-åriga Juba. Jag har pratat med honom i mobiltelefon. Han hade kommit hit om han hade kunnat, men gränsen mellan Sudan och Sydsudan är stängd. Jag är bara riktigt lycklig när jag får ha båda mina föräldrar hos mig igen.

UPPDRAG MISSION NR 5 2013: SYDSUDAN 21


SYDSUDAN OFFICIELLT NAMN Republic of South Sudan/ Republiken Sydsudan YTA 620 000 km2 (2010) HUVUDSTAD MED ANTAL INVÅNARE Juba 300 000 STATSSKICK Republik STATSCHEF President Salva Kiir Mayardit (2011-) REGERINGSCHEF President Salva Kiir Mayardit (2011-) Landet var tidigare en del av Sudan. 1955 utbröt det som skulle bli Afrikas längsta inbördeskrig mellan regeringen i Sudan, där majoriteten av invånarna är muslimer, och befrielserörelser i det övervägande kristna södra Sudan. I juli 2011 blev Sydsudan självständigt. Sedan hösten 2011 rasar strider mellan den sudanesiska armén och den väpnade befrielserörelsen SPLM-N (Sudan People’s Liberation Movement – North) i Blue Nile samt i södra och norra Kordofan i Sudan. Våren 2012 utbröt regelrätt krig mellan den sudanesiska och sydsudanesiska armén. 100 000-tals människor har tvingats fly till Etiopien och Sydsudan. Sydsudan är cirka 50 procent större än Sverige, men har bara några mils asfalterade vägar. Under de åtta månader långa regnperioderna kan 60 procent av landet inte nås med bil eftersom jordvägarna har förvandlats till gyttjefloder. Källor: www.landguiden.se och LWF (Lutheran World Fereration)

del av aktiviteterna på de barnvänliga platser som Svenska Kyrkans samarbetspartner lwf (Lutheran World Federation) har upprättat i lägret. Här kan barn och ungdomar bearbeta sina upplevelser genom sång, dans, lekar och lagsporter från morgon till kväll alla veckans dagar utom söndagar. – Jag kommer hit varje eftermiddag efter skolan. Här tänker jag mindre på vad som har hänt. Aktiviteterna skingrar tankarna, speciellt när jag hoppar hopprep med mina kompisar, säger Juba. lwf sköter barnsäkerhet och utbildning i lägret. Juba går i en av lwfs åtta grundskolor. Hennes ögon skiner av glädje när hon pratar om skolan. – Jag har fått många kompisar i skolan och är nästan alltid glad där. Jag älskar matte och vill lära mig prata flytande engelska. En dag hoppas jag att få jobb på kontor och bli något viktigt, säger hon med ett blygt leende på läpparna. I Sudan började Juba i skolan först vid elva års ålder. – Min far var bonde. Innan jag började skolan hjälpte jag till med att odla frukt och grönsaker, hämta vatten, utfodra våra djur och tvätta kläder, berättar hon. SKJUTNA I RYGGEN

Hösten 2011 utbröt våldsamma strider i Blue Nilen mellan den sudanesiska armén och den väpnade självständighetsrörelsen splm-n. En dag för cirka ett år sedan kom armébilar till Jubas by. – Soldaterna gick in i våra hus och tvingade ut alla människor på gatan. Sedan skilde de männen från barn och kvinnor. Några försökte fly, men de blev skjutna i ryggen, berättar hon. Panik bröt ut. Folk flydde åt alla håll. Jag sprang för livet med mina fem syskon och min mamma. – Vi fick lämna kvar vår pappa eftersom han var på andra sidan av soldaterna. De sköt på oss medan vi sprang. Många föll till marken, men vi kunde inte hjälpa dem. Vi var tvungna att fortsätta att springa. De som

22 UPPDRAG MISSION NR 5 2013: SYDSUDAN

stannade upp blev skjutna eller infångade av soldater och sedan bundna. En del slängdes in i bilarna, men vissa sköts, framförallt män, säger hon. – Jag tänker ofta på vad som har hänt och har mardrömmar på nätterna. Min mamma har försökt att hjälpa mig att må bättre. Hon tog mig till en doktor som gav mig medicin. Jag tror att jag mådde bättre efteråt, säger Juba. Lindringen var emellertid kortvarig. Det visar sig att Juba fick hjälp hos en traditionell ”doktor” som försökte bota henne med örter och besvärjelser. Även om det finns några hälsovårdskliniker och Läkare Utan Gränser har ett primitivt sjukhus i lägret går många till traditionella ”läkare” för att söka bot mot allt från depressioner till gula febern. Sedvänjan leder inte bara till att traumatiserade barn fortsätter att må dåligt utan även till att människor dör i sjukdomar som lätt skulle kunna botas av professionella läkare. lwf har bland annat bildat barnskyddskommittéer, bestående av flyktingar, som går från tält till tält och uppmanar folk att söka vård på klinikerna. BARNÄKTENSKAP

Det är framförallt flickor som inte skickas till skolorna i lägret av sina föräldrar. En anledning är att föräldrarna vill att de ska hjälpa till med olika hushållssysslor som att bära vatten eller samla ved i skogen. En annan orsak är barnäktenskap. – När en flicka är i 14-årsåldern tar föräldrarna henne till hennes blivande makes familj. Flickans familj behöver brudgåvan. Flickorna tillfrågas aldrig om de vill gifta sig, det är ett beslut som föräldrarna fattar, säger Nour Bassanoko, som är socialarbetare på lwf. Barnskyddskommittéerna, som har fått utbildning i barnkonventionen, besöker familjer och försöker övertala dem att inte gifta bort deras döttrar utan låta dem gå i skolan. Man tar även hjälp av shejker (muslimska ledare) för att de ska övertyga familjerna om att det inte finns några religiösa direktiv om barngifte.•


Många lever i lägrets enkla tält, uppbyggda av presenningar och träpålar.

Det finns barn i lägret som inte har någon familj. Vissa har kommit bort från föräldrarna under flykten medan andra mist sina föräldrar i kriget. En del av de ensamkommande barnen jobbar här på den

lokala marknaden istället för att gå i skolan. När väl ensamkommande barn har identifierats letar LWF lämpliga fosterfamiljer till dem. Samtidigt kontaktar man ICRC för att spåra föräldrarna eller nära släktingar.

Isamail Ali är två månader gammal och har varit på sjukhuset i flyktinglägret Batil sedan två dagar på grund av svår diarré och aptitlöshet. Mamman dog kort efter förlossningen av gula febern. Familjen får nu stöd av Svenska Kyrkan via Lutheran World.


24 UPPDRAG MISSION NR 5 2013: TANZANIA


SEMINARIEVECKAN GAV AVTRYCK HOS MÅNGA text: kerstin forsberg

foto: privata bilder

UPPDRAG MISSION NR 5 2013: TANZANIA 25


Sedan 1971 har Kerstin och Hans Forsberg haft speciella band till Tanzania. De var utsända av Svenska kyrkans mission för att undervisa på den internationella skolan i Moshi och sedan dess har de återvänt många gånger. I juni i år föreläste de för 92 blivande montessoriförskollärare på Montessori Teacher’s Training Center. I sin stipendierapport beskriver Kerstin Forsberg hur seminarieveckan blev en intensiv blandning av teori och praktik. SEDAN DEN FÖRSTA KULLEN 1992 har omkring 600 montessorilärare utbildats på Montessori Teacher’s Training Center i Moshi. Utbildningen är tvåårig. Under utbildningen skaffar sig studenterna kunskaper i allt från montessoripedagogik till religion och administration. Dessutom tillverkar studenterna allt sitt material samt bidrar med att städa och sköta skolans trädgård. Skolan tillhör ELCT (Luterska kyrkan i Tanzania) och är belägen på ett område som tillhör Lutherska Kyrkans diakonikollektiv Ushirika wa Neema. Anledningen att montessoriutbildningen startade var att en av systrarna i Ushirika wa Neema, Sister Limikasia, ville vara förskollärare. Hon gick en utbildning i Dar es Salaam och kom tillbaka och startade förskolan. Den gick så bra, barnen blev så kunniga och självständiga att fler ville starta sådana förskolor. Lutherska Kyrkans Norra stift bestämde sig då för att starta en egen utbildning.

26 UPPDRAG MISSION NR 5 2013: TANZANIA

Norra stiftet har också bestämt att alla församlingar ska sträva efter att ha en montessoriförskola för att man menar att barnen mår bra av den pedagogiken. Jag har sett många av förskolorna och kan bara konstatera att barnen får tillgång till verktyg att tänka med. Barnen får experimentera med materialet och då aktiveras nervbanor i hjärnan som gör att barnen kan ta sin fulla potential i anspråk. SJÄLVSTÄNDIGA BARN

I förskolorna får barnen också uji, majsvälling, varje dag. En del barn vaknar inte riktigt förrän de fått sin uji. Man har också sett att barnen från dessa förskolor lyckas bra i skolan. Att barn får en förskola och en skola som gör dem kunniga, självständiga och tänkande är livsviktigt för vilket land som helst men kanske ännu mer för Tanzania och dess kyrka. Inom montessoripedagogiken säger vi att barnen ”jobbar” för de arbetar med att bli kompetenta vuxna, barnen söker ständigt kunskap och förståelse för det som händer i deras värld.

Förutom jag och min man Hans var professor Godson S. Maanga, Mwika och doktor Eva-Maria Ahlquist, montessorilärare, inbjudna att föreläsa. Eva-Maria berättade om sin avhandling ”Det levda rummet och lärandets villkor. Meningsskapande i Montessoriskolans fysiska miljö”, som handlar om miljöns betydelse för inlärning.


Hennes föreläsning gav ett perspektiv av att vi påverkas av gångna tiders lärda män och kvinnor och att miljön vi skapar för barnen har betydelse för hur och vad de lär sig. Det internationella perspektivet gavs också utrymme då vi fick följa med i bilder till montessoriförskolor i olika delar av världen. I bilderna kunde lärarna känna igen sig men även få idéer till nya miljöer. Rektor Sophia Urio sa efteråt att detta gav dem känslan av att det inte bara var några personer i Moshi som hittat på montessori-pedagogiken utan den fanns i hela världen. Hans föreläste om Hållbar utveckling i ett lokalt och i ett globalt perspektiv. Han gav exempel från skolor och hur studenterna bidragit till ett hållbart samhälle. Han berättade också om hur förskolorna själva lokalt kan arbeta med frågor som berör hälsa,

positivt bemötande och hur man kan stimulera ett barn som inte verkar motiverat. Inspiration gavs till hur de själva kan hjälpa till att förändra samhället så att människor skall förstå nödvändigheten av att ta hand om sin natur och hela sin omgivning vilket påverkar människorna. DEN GODE HERDEN

Jag föreläste om Godly Play, en metod att presentera bibelberättelser som har sitt ursprung i montessori-pedagogik initierad av den amerikanske prästen Jerome Berryman. För att kunna genomföra en lektion om den gode herden fick några av lärarna tillverka allt material som behövdes före seminariet. Vi köpte in billig lera så att man kunde skapa den gode herden och fåren. Tygstycken skulle föreställa vatten, berg, gräs och mörka stenar,

som visade på ”den farliga platsen”. I snickarverkstaden gjordes staketpinnar och en låda att förvara allt i. Lådan ska vara gul vilket lådor för alla liknelser är. Camila Ahlquist, 18 år, deltog och berikade seminariet med sin sång och genom att leda deltagarna i svenska barnvisor som översatts till engelska. Deltagarna rörde sig glatt till Små grodorna men översatte också till swahili och fyllde på med egna visor. Deltagarna fick dessutom allt föreläsningsmaterial på papper, vilket uppskattades mycket. Seminarieveckan gav avtryck hos många. Flera präster deltog för de tycker att frågan om barnen är så viktig. Under veckan framkom även att det behövs en förklarande bok för föräldrar vilket skulle vara en hjälp för både lärare och föräldrar.” •

UPPDRAG MISSION NR 5 2013: TANZANIA 27


NY RAPPORT: VATTENFOND FÖR TRYGGARE OJÄMLIKT I SVENSKA KYRKAN LIVSMEDELSKvinnor som är chefer Svenska FÖRSÖRJNING

kyrkan har svårare att bli accepterade än sina manliga kollegor. Det visar en undersökning som gjorts av fackföreningen Kyrkans Akademikerförbund.
 I boken Kyrkoherde och kvinna framför 25 kvinnliga kyrkoherdar sina tankar om att vara chef. Boken visar att jämställdheten har långt kvar i Svenska kyrkan. En majoritet av kvinnorna i boken upplever att de bemöts annorlunda än männen. En kyrkoherde uttrycker detta: ”Det finns fortfarande en rädsla för kvinnor med makt och en rädsla inför att ha en kvinnlig chef.” I boken vittnar några av kyrkherdarna också om att motståndet mot kvinnor som präster fortfarande lever kvar i kyrkan. Det finns manliga präster som inte vill ta emot nattvarden av en kvinnlig präst, eller ens tillsammans med kvinnliga präster. Men de gör det inte öppet utan skyller på till exempel glutenallergi. – Det finns andra förväntningar, säger Lisa Tegby i Umeå stift. Alltifrån att kvinnliga chefer förväntas vara med och diska efter personalfesten, till att kvinnliga chefer som ger skarpa besked anses vara hårda och hotfulla. Det är Kyrkans Akademikerförbund som i samarbete med Argument förlag ger ut boken Kyrkoherde och kvinna. I boken beskriver 25 kvinnliga kyrkoherdar de svårigheter som de möter som chefer i Svenska Kyrkan. 28 UPPDRAG MISSION NR 5 2013: NOTISER

För att effektivisera användningen av vatten för livsmedelsproduktionen lanserar Sida tillsammans med usaid en vattenfond med 175 miljoner kronor. Över 70 procent av allt vatten som används i världen går till livsmedelsproduktion. Från det att grödor sås till att maten sätts fram på bordet är tillgången till vatten helt avgörande. Samtidigt är brist på vatten en stor utmaning. Fyrtio procent av världens befolkning bor i områden med vattenbrist. Och i takt med att världens befolkning ökar och får ändrade matpreferenser – mer kött och mindre vegetariskt – kommer efterfrågan på vatten att öka dramatiskt. Prognoser visar att två tredjedelar av jordens befolkning kan lida brist på vatten år 2025 och då är utvecklingsländerna särskilt utsatta. För att vattentillgången skall räcka till den framtida efterfrågan måste det finnas bra tekniska lösningar för vatteneffektivisering, återanvändning, avsaltning, insamling och magasinering. – Sida och usaid efterlyser smarta uppfinningar och affärsmodeller från företag som finns eller vill etablera sig på marknaden i låg och medelinkomstländer. Det kan vara helt nya uppfinningar eller affärsmodeller men framför allt handlar det om teknik och modeller som redan finns på vissa marknader och som ännu inte fått spridning och etablerats i utvecklingsländer, säger Anne-Charlotte Malm, senior rådgivare på enheten för näringslivssamverkan på Sida.

Därför lanserar Sida och usaid vattenfonden Securing Water for Food. Man söker fler partners, både från privata storföretag och från statliga organisationer. Innovatörerna kan komma från alla delar av världen men kravet är att de samarbetar med företag i utvecklingsländer. www.sida.se

RAPPORT OM SHIAMUSLIMER I SVERIGE Shiamuslimer är en viktig och betydelsefull andel av muslimerna i Sverige, som negligerats av forskare, journalister och myndigheter. I den nya studien Shiamuslimer i Sverige – en översikt, kartlägger Göran Larsson, professor i religionsvetenskap vid Göteborgs universitet, tillsammans med kollegan David Thurfjell vid Södertörns högskola, det shiamuslimska landskapet i Sverige på uppdrag av Nämnden för statligt stöd till trossamfund (sst). Cirka 90 procent av alla världens muslimer är sunniter och det har funnits en tendens bland forskare att betrakta den sunnimuslimska teologin som norm för vad som kännetecknar islam. Samtidigt har minoritetsinriktningar som shia ofta kommit att betraktas som sekter. I läroböcker i gymnasiet står oftast inget om shiamuslimer, och beskrivningar som finns är ofta stereotypa och förenklade. – Shiamuslimer har varit en osynlig del av det muslimska landskapet i Sverige. Vi vill visa att det är viktigt att ta med dem också, säger Göran Larsson. Studien som nu presenteras ger en bild av shiamuslimers nutida


situation i Sverige, vilka etniska och religiösa inriktningar som finns, och hur shiamuslimer är organiserade. Författarna pekar på trender och utvecklingar, aktuella frågor och vad som rör sig i det shiamuslimska landskapet. www.sst.se

”INGA KRISTNA KVAR I MELLANÖSTERN” Mellanöstern polariseras och radikaliseras. Det mänskliga lidandet är oerhört i Syrien och Egypten. Kristna flyr sedan flera år Irak. Framtiden intecknas och förstörs. Den samexistens som funnits mellan olika etniska och religiösa grupper omöjliggörs. Det menar presidiet för Sveriges kristna råd i en debattartikel i Aftonbladet i början av september. Egyptens kristna har i århundraden levt sida vid sida med sina muslimska grannar. Många har kämpat tillsammans för demokrati under den arabiska våren. För extremistiska grupper har landets kristna befolkning, inte minst den Koptisk ortodoxa kyrkan, blivit en måltavla för hat och förakt. Det har gått mer än 100 dagar sedan två biskopar i Aleppo i Syrien kidnappades. De är fortfarande försvunna. Enligt en rapport från Agenzia Fide fanns det endast 1 000 kristna kvar i Homs (februari 2012) jämfört med 160 000 kristna tillhörande olika kyrkor innan kriget i Syrien började. – Vi vädjar till de permanenta medlemmarna av fn:s säkerhetsråd att söka lösningar som inte blockeras av veton för att stoppa våldet och sönderfallet av länder i Mellanöstern.

GUNDEL SÖDERHOLM, JAN-GUNNAR ROSENBLAD

BOERNA – HJÄLTARNA SOM BLEV SKURKAR Carlssons bokförlag, 2012 ANDRZEJ TICHÝ

KAIROS Albert Bonniers förlag 2013 SVEPS IN I EN RÖRELSE ”Jag skriver till er från en annan värld.” Början på Andrzej Tichýs roman hade lika gärna kunna varit orden ur flyktingens brev till landet där han eller hon ännu inte har blivit emottagen eller frånstött, eller dagboksbladet från föräldern som förlorat sitt barn, från den som står mitt i krisens eld och brinner. För i Kairos brinner det; i olika tider, på olika platser för olika människor och på olika sätt men brinner, det gör det. I Chicago på 20-talet, under arabiska våren, i reaktionen på Karin Boyes död, inom Bertolt Brechts Johanna, överallt och ingenstans. Med skiftande stil och layout får vi känna hur olika kriser vrider, stormar, störtar, stillnar, rasar, händer, förändras. Det är inte alltid så lätt att följa med. Andrzej Tichý har späckat texten med referenser, litterära personer, politiska händelser, nutid, dåtid, författare och förbrytare. I bokens pärm avslöjas flertalet personer vars citat han har använt, förvrängt eller dolt. Det hade i de flesta fall passerat mig förbi. För den mer påläste läsaren kan kanske Kairos ge desto mer men det är också fullt möjligt att det gör boken banal. Om det är meningen att man ska förstå allting blir jag trött på det högtravande, men om meningen är att gestalta krisens förvirrande känsla så måste jag säga att boken är utmärkt. Språket är det definitivt. Den stora behållningen med Kairos är dock den rörelse som man sveps med i, den som genom boken ständigt förändras. Ena stunden följer den jeremiadens tomma vandring mot ingenstans, nästa dånar den som ljudet av en eldsvåda som får ny luft, för att staplas som klossar av tv-klipp eller tjuta som tinitus efter en explosion. Ibland undrar jag var det ska ta vägen. Men det tar inte vägen. Det är. Såsom krisen är. Någon skulle säkert läsa Kairos som en apokalyps av nihilism, men för mig har även Hoppet smugit fram ur Pandoras ask: ”Åkallan, eftersom ingenting annat fungerar.” MALIN PIHLGREN Präst i Eriksfälts församling, Malmö

MISSVISANDE TITEL Även sedan jag läst Boerna. Hjältarna som blev skurkar känns det märkligt att en bok med detta innehåll publiceras år 2013. Titeln utlovar en berättelse om såväl boernas hjältemod som deras skurkaktighet men sedan följer över 400 sidor om det förra. Högt räknat avhandlas perioden efter 1948 på fem sidor. Syftet verkar i stället vara att beskriva hur framför allt Europa, med undantag av Storbritannien, kring sekelskiftet såg på boerna. Alltså en bok om norra Europa istället för om Sydafrika. Detta framgår också av förordet, där författarna skriver: ”Myterna om böndernas frihetskamp i Europa fick nytt liv när man talade om boerna”. Visserligen ägnas mycket av boken åt att beskriva boerkulturen men när denna beskrivning i så liten grad problematiseras, förstår läsaren att fokus ligger någon annanstans. Långa avsnitt ägnas åt dalkarlar, tyrolare, irländare och även självaste Jeanne d’Arc. Till sin form är boken populärvetenskaplig. Båda författarna är bibliotekarier och det framskymtar i de många referenserna till eller citaten från skönlitterära verk. Det hade dock varit önskvärt med en värdering av de olika källorna, särskilt när perspektiv från vetenskaplig litteratur varvas med utdrag ur romaner. Det stör mig att författarna inte förklarar hur de använder benämningar på de olika folkgrupperna. Begrepp som boer och afrikander är inte självklart utbytbara. Inte heller är hottentotter och khoikhoi eller bushmän och san helt synonyma. Dessutom finns en del sakfel. Exempelvis fanns missionärer i Sydafrika redan på 1700-talet och kom inte med engelsmännen, vilket hävdas i boken. Lobengula beskrivs som ömsom zuluernas kung och ömsom matabelernas. Det senare torde vara korrekt. Boken är säkert viktig för den, som liksom författarna är intresserad av nordeuropeisk mytbildning kring sekelskiftet och hur den kommer till uttryck i samtidens litteratur. För oss andra har nog boken ett begränsat intresse. Titeln borde därför ha varit: Boerna – hjältar för sekelskiftets germaner. ANDERS GÖRANZON Lektor vid University of KwaZulu-Natal, Sydafrika Utsänd av Svenska kyrkan

UPPDRAG MISSION NR 5 2013: LÄST SEDAN SIST 29


”VI GÖR NEDSLAG LÄNGS VÄGEN, UTBYTER OCH DELAR ERFARENHETER AV HUR DET ÄR ATT VARA UNG I DEN VÄRLDSVIDA

Daniel Uddling, flykting- och integrationssamordnare inom Svenska kyrkan i Borås ”till vardags” är projektledare för Walking to Emmaus, vandringar som samlar ungdomar från olika delar av världen.

FOTO: CHARLOTT ELISSON

TEXT: MARIE BOSUND HEDBERG

KYRKAN IDAG.”

WALKING TO EMMAUS VISAR UNGDOMAR NYA VÄRLDAR Att dela ut stipendier för resor och projekt som genomförs här hemma eller utomlands hör till Lunds Missionssällskaps mest synliga verksamheter.

nämns i Lukasevangeliet 24:13 som en by som ligger 12 km från Jerusalem. Emmaus finns inte kvar som namn idag men det troliga är att det är Latrun. Det blir totalt hundra personer som vandrar, därav 80 ungdomar.

förberedelserna och vi arbetar för att skapa en representativ grupp från stiftet, med två-tre unga deltagare från varje kontrakt. Förväntningarna bland våra vänstift är också tydliga och i några av dem är deltagarlistan redan klar.

– Vi firar Sveriges äldsta kyrkliga organisation med en rad riktade satsningar, bland annat i samarbete med Svenska kyrkans unga, berättar projektledaren Daniel Uddling, flyktingoch integrationssamordnare inom Svenska kyrkan i Borås.

HUR ÖVERFÖR MAN EN BIBELTEXT TILL DAGENS SAMHÄLLE? – I det här fallet är det inte målet som är viktigast utan resan, vandringen som vi gör tillsammans. Vi gör nedslag längs vägen, utbyter och delar erfarenheter av hur det är att vara ung i den världsvida kyrkan idag. Walking to Emmaus utgår från människans egen kontext.

VAD INNEBÄR PROJEKTET WALKING TO EMMAUS? – Det vänder sig till unga troende (mellan 17 och 22 år) i vårt stift och vi har även bjudit in ungdomar från våra vänstift i Sydafrika, England, Tyskland och Lutherska kyrkan i Palestina att delta. Två vandringar ska genomföras, i Skara stift i augusti 2014 och i Det Heliga Landet i april 2015. Emmaus

HUR SPEGLAR WALKING TO EMMAUS SKARA STIFTS VERKSAMHET? – Skara stift bildades i en tid av mångkultur och mångreligiositet och så är det även idag. Vi vill vara synliga i den världsvida kyrkan och samarbetar med de andra samfunden inom Sveriges kristna råd. Projektet är en chans för unga troende idag att konfronteras med nya världar. Vi är i full gång med

VAD HÄNDER SEDAN? – Under påsken 2015 genomför vi den andra vandringen i Palestina. Metodiken är densamma 2015 som för 2014, nämligen att vandra tillsammans och dela tro och liv. Kontexten är dock helt annorlunda, med de olika platser som vi kommer besöka i Det Heliga landet och den svåra situation som bland annat den Lutherska kyrkan i Palestina lever i under ockupationen. Vi kommer att arbeta med epistelskrivandet som en metod, både 2014 och 2015, och tanken är att episteln sedan ska möjliggöra en konkret återkoppling i den lokala församlingen.

Skara stift får 250 000 kronor för projektet Walking to Emmaus, som pågår under tre år och som är en del av firandet av stiftets tusenårsjubileum 2014.

30 UPPDRAG MISSION NR 5 2013: STIPENDIATEN

STIPENDIATER Övriga stipendiater hittar du på www.lundsmissionssallskap.se


LUNDS MISSIONSSÄLLSKAP: ETT GLOBALT NÄTVERK STÖDER EKUMENISKT ARBETE Lunds Missionssällskap grundades 1845 och är Sveriges äldsta. Verksamheten står på tre bärande pelare: Övertygelsen om att vi som kristna fått ett uppdrag, beredvilligheten att dela med oss av vår tro och våra liv, samt en önskan att lära sig av mötet med andra. – Lunds Missionssällskap har alltid varit fristående och varken varit styrt av kyrka eller stat även om stadgarna fastställts av kung Oscar I, förklarar Samuel Rubenson, ordförande i Lunds Missionssällskap. Biskopen i Lund är hedersordförande och det finns ett nära samarbete med Svenska kyrkans internationella arbete. Vi verkar utifrån de breda nätverk som styrelseledamöterna har både här hemma och utomlands. Starka band finns även till den teologiska fakulteten vid Lunds universitet och särskilt till ämnena missionsvetenskap och religionsteologi. EKUMENISK PRÄGEL – Det är viktigt att få verka självständigt och redan från början har sällskapet betonat den ekumeniska och interreligiösa prägeln på verksamheten. Vi ger bidrag till andra kyrkliga samfund och organisationer och det är inte allt som kopplas till Sverige. Det har hänt att stipendier från oss knutit ihop studenter från Etiopien och Hongkong via Jerusalem. Lunds Missionssällskap förvaltar avkastningen på de gåvor som testamenterats till sällskapet och fyra gånger om året delas rese- och projektbidrag ut till några av de många sökande från hela landet. UNGDOMAR VIKTIGA – I första hand stöder vi ungdomar, de är viktiga för oss eftersom de har en framtid och vågar se över kultur- och religionsgränser, säger Samuel Rubenson. Oftast söker de resebidrag för olika slags volontärinsatser. Vi stödjer även utbytesverksamhet av olika slag och vill gärna uppmuntra till en mångfald av uttrycksformer med projekt som innehåller musik, konst och film.

Lunds Missionssällskap har dessutom fyra noder över världen – Hongkong, Johannesburg, Jerusalem och Malmö. Vi lånar erfarenheter från varandra och ställer frågor som vad Malmö kan lära av Johannesburg, Hong Kong eller Jerusalem. Eller tvärtom – vilka erfarenheter och frågor kan Malmö bidra med. I Hong Kong har vi gett stöd till ett centrum för studiet av mötet mellan kristen tradition och kinesisk kultur, och genom detta till utbyten med universitet i Kina, men också till teologisk utbildning för de små minoritetskyrkorna i Sydostasien. I Johannesburg bidrar vi till finansieringen av en professur avsedd att främja ett arbete i Desmond Tutus anda. I Jerusalem stöder vi Svenska Teologiska Institutet och dess arbete med religionsdialog och religionsteologi genom bidrag till en professur i religionsteologi. I Malmö stöder vi Västra Skrävlinge församlings arbete tillsammans med moskén och olika nätverk för en förståelse mellan olika religiösa traditioner, framför allt islam och kristendom.

VILL DU MEDARBETA? Vill du skriva artiklar, bokrecensioner, debattartiklar eller analyser i Uppdrag Mission? Hör av dig till redaktör Marie Bosund Hedberg, 0733-60 87 54 eller red@uppdragmission.se.

VILL DU PRENUMERERA PÅ UPPDRAG MISSION? Tidskriften kommer ut fem gånger om året (inklusive ett tjockare temanummer under sommaren). En helårsprenumeration kostar 200 kronor inom Sverige, 300 kronor inom övriga Europa och 350 kronor i övriga världen.

SÅ SÖKER DU LUNDS MISSIONSSÄLLSKAPS STIPENDIER Lunds Missionssällskap delar varje år ut resestipendier till i första hand ungdomar under utbildning för tjänst i kyrkan och missionen och grupper vars resa är en del av ett ömsesidigt utbytesprogram mellan kyrkor och ekumeniska organisationer. Resan ska vara väl förberedd och ingå i en långsiktig informations- eller utbildningsverksamhet och ansökan ska innehålla en realistisk budget för genomförandet. Numera kan stipendieansökan bara göras via Lunds Missionssällskaps sida, www.lundsmissionssallskap.se/ stipendier. Fyll i det elektroniska formuläret enligt anvisningarna och skicka det per e-post till stipendium@lundsmissionssallskap.se Skicka in din ansökan i god tid! Sista datum för att söka stipendierna är 15 februari, 15 maj, 15 augusti och 15 november. Räkna med att du kan få svar på din ansökan några veckor senare. När resan eller projektet har avslutats ska stipendiaten/stipendiaterna kunna dokumentera sina erfarenheter i text och bild, rapporter som kan komma att publiceras i Uppdrag Mission och/eller på hemsidan. Maila in text och bilder till rapport@lundsmissionssallskap.se

pendium ansökan om resestismissionssallskap.se

0805.pdf epost till: stipendium@lund Ansökan skickas per datum, t.ex: Hans_Hansson_10 ditt namn och dagens Namnge pdfen med Beslut (fylls i av LMS) Datum (fylls i av LMS)

ansök an om

Telefon (obligatoriskt)

Du kan anmäla dig antingen genom att maila till red@uppdragmission.se eller genom att skriva till redaktionen, se adress sid 3. Ange namn, adress, mailadress och telefonnummer. Du kan också kontakta redaktionen på 0733-60 87 54.

projektbidrag

Ansökan skickas per epost till stipendium@ Namnge pdfen lundsmissionssallskap.se med ditt namn och dagens datum, Eventuella bilagor t.ex: Maria_Larsso ska skickas per n_20110214.p post Box 32, 221 00 Lund. Märk försändelsentill Lunds Missionssällskap, Stiftskansliet, df med ”Ansökan Projektbidrag”. i av LMS) Beslut (fylls i av LMS)

Beslutsdatum (fylls

Sökandes namn (obligatoriskt)

Sökandes namn

Adress (obligatoriskt)

(obligatoriskt)

Telefon (obligatoriskt

)

E-post (obligatoriskt)

Adress (obligatoriskt

)

Resans längd, alternativt

datum för utresa och

hemresa (obligatoriskt) E-post (obligatoriskt

)

Samarbetspartner på

resmålet (obligatoriskt)

Privat initiativ eller genom

Projektets längd

(obligatoriskt)

en organisation (obligatoriskt) Samarbetspartner

Resans budget (obligatoriskt)

Privat initiativ eller

Syfte med resan (obligatoriskt)

Projektets budget

(obligatoriskt)

genom en organisation

(obligatoriskt)

(obligatoriskt)

Syfte med projektet

(obligatoriskt)

1 (2)

1 (2)

EN TIDSKR IFT FRÅN LUNDS MISSIO NSSÄLL

SKAP • NR 5, 2013 • ÅRGÅN G 167 • 45 KR

www.lundsmissionssallskap.se

NÄSTA NUMMER UTE 12/12

TEMANUMMER: MARIE-LOUISE JOBBADE BLAND FLYKTINGAR I IRAN:

en tidskrift från lunds missionssällskap

nr 4 • 2011 årgång 166

Halva sanningen finns på den andra sidan

llskap lunds missionssä en tidskrift från

–detta är mit t mal mö! ann ilmar nils per martin sHifaa

Västra Jerusalem Rabbinen på baRRikadeRna 14 Östra Jerusalem det lilla huset i sheikh JaRRah 24 analys söRen Wibeck om den histoRiska konflikten 6

166 • 45 kr • nr 4 • 2012 • årgång

andreas sonja CeCilia lina riCHard BoB

jeHosHua karin tony marie jonas sandra

6 sin kärlek till malmö 16 ilmar reepalu om d är en del av malmö per Brinkemo somalilan 20 är olika i malmö BoB Hansson alla 39 om framtidens malmö kristina olsson

Birgit Bo rafael elsie kristina

EN TIDSKRIFT FRÅN LUNDS MISSIONSSÄLLSKAP • NR 4 • 2013 • ÅRGÅNG 167 • 45 KR

Kapstaden

–JAG FICK SE VERKLIGHETEN BAKOM BESLUT EN VI FATTAR

SVERIGE LYCKL IGA MÄNNISKOR LEVER I NUET SYDSUDAN HJÄLP 12 INSATSER TRYGG AR SKOLGÅNG ENKÄTEN VAD 18 BETYDDE DITT VAL FÖR DIG? 16

KONTAKTA MARIE BOSUND HEDBERG, 0733-60 87 54 PREN@UPPDRAGMISSION.SE

HENNES SOPBERG FÅR SYDAFRIKA ATT VÄXA 10 HÄR HJÄLPS MAMMOR OCH BARN TILL ETT TRYGGT LIV 30 INTERNATIONELL FÖREBILD I KAMPEN MOT HIV 36 FRAMTIDEN FORMAS FÖR DEN FRIA GENERATIONEN 38

UPPDRAG MISSION NR 5 2013: LUNDS MISSIONSSÄLLSKAP 31


POSTTIDNING B Returadress: Nätverkstan ekonomitjänst Box 311 20 400 32 Göteborg

Foto: Jesper Klemedsson

4 1 1 1 8 6 3 0 0

Ge en Gåva i årets julkampanj! Sms:a HOPP till 72950 så skänker du 50 kronor.

svenskakyrkan.se/julkampanjen

Uppdrag Mission nr 5 2013  

En stor del av det här numret följer temat ”Den svåra konsten att vara människa med tanke på alla val man måste göra”. Träffa bland andra Mi...

Advertisement