Vår resa var en del av utbildningen på bibellinjen på Glimåkra folkhögskola, en kristen volontärsutbildning med inriktning på församlingsliv och mission. Vi levde i Aya, en väldigt liten by som ligger fem timmars bilresa från huvudstaden Dodoma och inte långt från den lilla staden Kondoa. Vi arbetade på Aya Secondary School, en av lutherska kyrkans friskolor (Evangelican Lutheran Church of Tanzania), en internatskola där nästan fyrahundra elever studerar. Huset där vi bodde delade vi med skolans rektor. Helgerna spenderade vi inne i den närliggande byn med att arbeta på kyrkans förskola samt ett av deras projekt som heter ”Compassion” dit fler än tvåhundra barn från svåra förhållanden kommer varje helg för att få mat, undervisning och om de behöver även sjukvård.
Prata swahili Vi fick lära oss att prata swahili, vara lärare, laga ugali på en liten kolgrill, klippa gräset med en machete och odla bönor. Vi fick lära oss att leva utan rinnande vatten, stress, grytlappar, burkmajs, internet och väldigt mycket annat. Vi fick lära oss att ingenting blir som man tror, så det enda vi kan göra är att lita på Jesus. Vi fick lära känna Tanzania, ett fantastiskt land med en fantastisk kultur. Och vi knöt kontakter med människor som kommer att vara våra vänner för livet. Vår huvudsakliga uppgift var att undervisa 140 form one-elever i engelska. Med tanke på att alla ämnen måste undervisas just på detta språk så blev detta ett problem. Om de inte kan engelska så blir även kemi-, matte-, geografi-, historia – ja, i princip alla lektioner svåra att hänga med på.
22 uppdrag mission nr 5 2012: tanzania
Framsidan på skolboken.
Läroboken (det fanns bara en som de alla delade på) var inte mycket att ha då engelsknivån i boken var alldeles för hög samtidigt som den inte var så stimulerande. En lektion var avsedd för leken ”Hänga gubben” och en annan för sången ”Klappa händerna om du är riktigt glad”. Så en dag när vi satt och planerade en av våra engelsklektioner funderade vi på om vi inte skulle kunna göra något för våra elever. Tänk om alla kunde få något som bara var deras, en bok som de skulle få skriva sitt namn i. Kopierade på internetkafé Sagt och gjort, vi bestämde oss för att försöka klippa, klistra och pyssla fram en övningsbok bland annat med hjälp av skolböcker från Sverige. Och tack vare våra föräldrar fick vi igång en penninginsamling som resulterade i långt mer än vad vi kunnat drömma om!
Sammanlagt fick vi ihop 14 600 kronor, vilket är rejält mycket pengar i Tanzania. Vi kunde trycka upp vår övningsbok Who is Rosa Parks, how the elephant got its trunk and other good things to know i 142 exemplar. Den var sprängfylld med texter, bland annat om mänskliga rättigheter, grammatik, sånger, korsord, ordlista med mera. Vi fick använda kopiatorn på ett internetkafé i Kondoa. Efter påsklovet delade vi ut alla böckerna och eleverna, som var mellan elva och sjutton år gamla, jublade. Camilla och jag tände tomtebloss och blåste flöjtfanfarer.” johannasahlin.blogspot.com Under sina månader i Tanzania bloggade Johanna en del, trots en ytterst begränsad tillgång till internet, johannasahlin.blogspot.com. Tillbaka i klassrummet på Glimåkra folkhögskola i nordöstra Skåne skrev hon så här: