Page 1

EN TIDSKRIFT FRÅN LUNDS MISSIONSSÄLLSKAP • NR 1, 2014 • ÅRGÅNG 168 • 45 KR

SIAVOSH DERAKHTI

PRISAD REVANSCH LEDARE ANTJE JACKELÉN OM RELIGION SOM DRIVKRAFT 3 KRÖNIKA DEN GREKISKA VÄGEN TILL HIMLEN 4 RAPPORT JULGÅVOR TILL DRÄNKT STAD I FILIPPINERNA 24


MISSIONS UPPDRAGET I VÅR TID BYGGER PÅ DIALOG OCH INTERRELIGIÖSA MÖTEN. LÅNGT FRÅN DOKTRINER OCH REGELVERK MEN NÄRA TRON PÅ MÄNNISKOR OCH DERAS FÖRMÅGA. DET ÄR DE RÖRELSERNA VI FÖLJER I UPPDRAG MISSION.

Religion som driv

VI FÅR OFTA HÖRA ATT RELIGION ÄR EN FÖRSVÅRANDE INTEGRATIONS-

DEMOKRATI ÄR EN SKÖR FÖRETEELSE I BEHOV AV STÄNDIG NÄRINGSTILLFÖRSEL I FORM AV GODA VÄRDERINGAR. EN DEL AV DESSA

Uppdrag Mission www.uppdragmission.se Tidskriften ges ut av Lunds Missionssällskap www.lundsmissionssallskap.se Ansvarig utgivare Samuel Rubenson Redaktör Marie Bosund Hedberg Media&Sånt Södra Promenaden 7B, 211 29 Malmö 0733-60 87 54 red@uppdragmission.se Redaktionsråd Ann Aldén, ordförande Lars Micael Adrian Mika Vähäkangas Grafisk form Anneli Dennersten Sjunde [form & kommunikation] Prenumeration www.uppdragmission.se pren@uppdragmission.se 0733-60 87 54 Annonser annons@uppdragmission.se 0704-81 80 85 Tryck Ljungbergs, Klippan 2013 ISSN 2001-0087 Omslag Omslag: Siavosh Derakhti Foto: Martin Olson

orsakar konflikter i världen. Denna bild förstärktes av Samuel P. Huntington vars teori om Civilisationernas kamp firar 20-årsjubileum i år. Vi ska förstås inte blunda för att det finns religiösa och kulturella dimensioner i många konflikter, men teorin gör inte rättvisa åt religioners komplexitet. I Europa ser vi en oroande utveckling där högerpopulistiska och främlingsfientliga partier går framåt i många länder. Mönstret är tydligt: detta gäller inte bara ekonomiskt krisande länder som Grekland, utan även länder med låg arbetslöshet och god ekonomisk tillväxt, som Norge. Liknande utveckling ser vi i länder med såväl högre som lägre grad av etnisk och religiös mångfald. Enkla förklaringar med hänvisning till mångkultur eller finanskris låter sig alltså inte göras. Istället för att acceptera att religioner bedöms utifrån sina ”avfallsprodukter” får vi hålla fast vid att religion, liksom andra kulturella och politiska yttringar, är en stark kraft, på gott och ont. Det är dags att vända på den svenska standarduppfattningen att religion är ett (integrations) problem. Religion och religiösa gemenskaper är en tillgång i samhället! Vårt bidrag till integration och samförstånd behöver synliggöras. Över religionsgränser tas initiativ för ökad social samhörighet. Här finns en särskild erfarenhet och kompetens att både tala om och faktiskt organisera mellanmänskliga relationer oberoende av ålder, klass och kön. På många håll har näringsliv, kommun, räddningstjänst och polis insett religiösa gemenskapers positiva potential för ett ständigt nödvändigt samhällsbyggande. Demokrati är en skör företeelse i behov av ständig näringstillförsel i form av goda värderingar. En del av dessa värderingar kommer alltid att vara religiösa. Gemensamma värden såsom demokrati och rättvisa kan och måste stärkas med olika filosofiska och religiösa drivkrafter. I den meningen kan man säga att demokratin behöver religion (och andra ideologier) som drivkraft. antje jackelén Biskop i Lunds stift, från juni 2014 ärkebiskop i Svenska kyrkan. Hedersordförande i Lunds Missionssällskap

FAKTOR OCH ATT RELIGIÖSA SKILLNADER

VÄRDERINGAR KOMMER ALLTID ATT VARA RELIGIÖSA.

2 UPPDRAG MISSION NR 1 2014

FOTO ANTJE: JAN NORDÉN


vkraft

Kära läsare Känslan av utanförskap kan drabba väldigt olika och i olika livssituationer. Att inte höra till, att inte bli hörd eller sedd, att bli marginaliserad kan bara skapa negativa spiraler. Det finns många tydliga exempel på det, både bland enskilda personer och i grupper.

12 6

VÄNDE UTANFÖRSKAP TILL GEMENSKAP Han sågs som en förlorare – tills han förstod att han själv hade ansvar för sitt liv. Nyligen fick 22-årige Siavosh Derakhti det första Raoul Wallenberg-priset för sitt engagemang mot främlingsfientlighet.

UNGDOMAR I MARGINALEN Vilken roll spelar trosbaserade organisationer för den sociala sammanhållningen? Är de ett stöd för marginaliserade ungdomar i deras möjligheter till delaktighet i samhället? Det ska tjugo forskare i Norden och Sydafrika ta reda på – bland annat genom att låta utsatta ungdomar själva få berätta sin historia.

Alltid 4 KRÖNIKAN 14 ENKÄTEN 16 NOTISER 23 BETRAKTELSEN 30 STIPENDIATEN

24 18

MOT KRIMINALITET I COLOMBIA Herman och Micaela har arbetat i Quibdo i Colombia i sex år för det katolska stiftet och Civil Peace Service, Ett program som arbetar med människor som bor i stadsdelen Zona Norte, mot våldet och kriminaliteten. När arbetet inleddes hade ungdomsgängens krig tagit livet av en hel generation barn. Nu stöds deras kamp av Svenska kyrkans internationella arbete.

På sidorna 4-5 berättar Evi Voulgaraki, grekisk missionsvetare, om hur hennes landsmän grupperar sig när ekonomin rasar. Etiska regler och humanism far all världens väg i kampen för överlevnad. I ledaren här intill poängterar Antje Jackelén att även länder med låg arbetslöshet och god ekonomisk tillväxt skapar begränsningar för utsatta grupper. Bland annat har den nya borgerliga regeringen i Norge beslutat att polisen även i fortsättningen kan få gå in i kyrkorum för att hämta asylsökande som sökt en tillfällig fristad där. Sedan tidigare gäller förbud mot våld – om inte de asylsökande är brottsmisstänkta. Både Evi Voulgaraki och Antje Jackelén lyfter fram religionens roll i krisens spår. Religionen är en stark kraft och människor behöver mer än någonsin sin tro, inte bara för att få styrka och inspiration utan också för att skapa gemenskaper av kärlek och samförstånd i samhället. Marie Bosund Hedberg Redaktör

STIPENDIERAPPORTEN Staden Metromanila i norra Filippinerna klarade sig undan tyfonen Haiyan i november. Men området har drabbats många gånger tidigare av översvämningar som raserat hus och vägar. Förra julen blev en annorlunda upplevelse för Sara och Jomari Dalisay i Angered. De besökte slumområdet Neverland i Metromanila och fick dela ut julpaket till invånare som blivit hemlösa.

UPPDRAG MISSION NR 1 2014 3


SPÅRET I DETTA NUMMER AV UPPDRAG MISSION: KYRKORNAS ROLL I KRISENS SPÅR

DEN GREKISKA VÄGEN ENLIGT HELIGE JOHANNES CHRYSOSTOMOS’ påskpredikan är Herren i Guds rike ”generös och accepterar de sista, likaväl som de första”. Långt från denna uppfattning om det himmelska Konungariket finns det som vi upplever i vardagen; orättvisor, fattigdom, isolering, marginalisering och död. Vilken är den smala väg som leder till himmelriket? Hur tjänar vi och försöker tillämpa den andra böneskriften i Herrens bön? Hur praktiserar vi liturgin enligt liturgin? Frågan är av existentiell vikt för oss alla idag. I viss utsträckning skiljer sig svaren åt. Men de sociala och politiska frågorna blir essentiella när de antar en karaktär av liv och död, som de gör idag när det gäller hur det offentliga livet inskränker människan till en hittills okänd grad. Det grekiska samhället upplever en extrem försämring av livsbetingelserna på ett sätt som vanligtvis inte förekommer i fredstider. Men är vår tid fredlig, eller är det bara en myt? Åtstramningspolitikens offer, det vill säga de arbetslösa, hemlösa, sjuka, äldre och handikappade skulle inte kunna peka på någon skillnad. Antalet självmord har fördubblats och är för närvarande högst i Europa. Minskningen av vår BNP med 25 procent sedan 2008 samt minskningen av den disponibla inkomsten med 40 procent är inte jämförbart med fredliga tider utan med perioder av krig.

4 UPPDRAG MISSION NR 1 2014

Folket behöver mer än någonsin sin tro, inte bara för att få styrka och inspiration, inte bara som ett sätt för dem att uthärda och omvandla lidande till frihet, utan också för att skapa gemenskaper av kärlek och samförstånd i samhället. Det är tilliten till Gud som gör att människor inte förtvivlar, utan står emot på ett kärleksfullt och relationsskapande sätt. Det är Guds kärlek som hjälper till att övervinna rädslan, sätta förnuftet över irrationella instinktiva reaktioner, över frestelsen att göra orätt mot dem som är ännu svagare, eller söka individualistisk frälsning; för i motsats till detta finns det kristna perspektivet, vår dröm och vår strävan, Guds rike. Dessutom är det den universella tron på Kristus som ger oss möjlighet att bekämpa social segmentering genom att tänka på alla människor som en kropp, Kristi kropp. Kärleken till våra fiender kan faktiskt upplevas som ett bemyndigande sätt att hantera sina fiender, inte genom underkastelse eller självförstörelse, utan genom att nå ut till dem, genom att övervinna en farlig försvarshållning med en kreativ öppenhet. Politiska termer som ”solidaritet”, får fullt konceptuellt djup när de tolkas genom tron. Och tron kan inte stannar kvar på en nivå av individuell teoretiskt kontemplation, eftersom den får sin fulla innebörd när den inkarneras i kyrkan, i ecclesia, ett antikt grekiskt ord som betecknar demokratins grundläggande kollektiva funktion. Efter att ha varit ”västerländska” i många år, efter att ha upplevt det västerländska postmoderna samhället individualism,


Evi Voulgaraki är teologie doktor i missionsvetenskap. Hon undervisar vid Academy of Ecclesiastical Studies i Aten. Hon har studerat i Tyskland med inriktning på missionsvetenskap med ekumenik och studier i interreligiös dialog. Hon är internationellt verksam i olika ungdomsorganisationer.

TILL HIMLEN isolering och ensamhet, lär vi oss återigen att förstå behovet av nattvarden, att ta emot nattvarden genom den uppståndne Kristus kropp och blod. Administrationen av den grekiska kyrkan står inför en mängd utmaningar. En del av dem handlar om att skydda kyrkans egendomar från plundring, sanktionerad av lagliga svepskäl och skenbar legitimitet, vilket idag är fallet med all egendom, offentlig och privat. Den måste hantera oförmågan att utse nya präster, såvida de inte är villiga att arbeta på frivillig basis. Den måste ge tröst och möta folkets verkliga behov. Kyrkan organiserar sociala nätverk som levererar 80 000 till 100 000 portioner mat dagligen via församlingarnas eller kyrkoprovinsernas soppkök. Om inte denna kyrkliga aktivitet hade funnits skulle vi ha haft tusentals dödsfall på grund av svält. Kyrkan tar hand om handikappade, drogmissbrukare och offer för våld i nära relationer (mestadels kvinnor), och inrättar även sjukhus för de fattiga; sammantaget en ersättning för en välfärdsstat i många avseenden. Hade det inte varit för dessa aktiviteter skulle det grekiska samhället ha exploderat mycket tidigare, men det är fortfarande svårt att förutse vad som kan komma att hända.

Symboliska handklovar vid ingången till TV-huset i Aten.

”Det var fortfarande natt när det hände, den 7 november 2013. Men sådana saker händer alltid på natten. När vi vaknade i gryningen fick vi bryskt ta del av informationen: De har invaderat ERT, den statliga televisionens högkvarter i Agia Paraskevi, Aten. Det tog oss inte lång tid, bara en snabb blick på sociala medierna, för att inse vad som hänt och sedan genast rusa dit, för att följa vårt kristna samvete: ”bättre sent än aldrig”. (Det står ”Solidaritet är vårt vapen” på duken).

Och här uppstår frågor och tvivel om att filantropin bara fungerar som en värktablett, när botemedlet för denna cancer är av politisk och social karaktär. Ändå har kyrkan inte bara idkat välgörenhet för att kritisera systemet och den tillämpade politiken: den har gjort sig hörd via beslut från den heliga synoden, offentliga uttalanden och många pläderingar och predikningar av enskilda ärkebiskopar. Men mediekartellen, och känslan av en åtskillnad i rollerna, vilket skapar tveksamhet och självcensur, tillsammans med det strukturella och administrativa beroendeförhållandet till staten, tillåter inte kyrkan som administration att uttala sig, eller göra sin röst tydligare hörd. Så är också fallet med den viktiga kampen mot rasism och högerextremistiska nazistpartiet. Kyrkan har framhävt den absoluta konflikten mellan sådana idéer och metoder och det kristna evangeliet, men verkar på något sätt tveksam eller ovillig att officiellt och synodiskt fördöma de idéer som skapar denna form av kriminellt våld, eller att ge sig in i radikalt krig med anhängarna av detta monster. Vi som kristna är kallade att uppfylla våra plikter på gräsrotsnivå.

Evi Voulgaraki

UPPDRAG MISSION NR 1 2014 5


GÄNGMEDLEMMEN SOM FICK NOG text: marie bosund hedberg foto: martin olson om inget annat anges

6 UPPDRAG MISSION NR 1 2014: MALMÖ


– MAN SKA INTE ÅNGRA DET MAN HAR GJORT UTAN LÄRA SIG AV SINA MISSTAG. DET HAR JAG GJORT, SÄGER SIAVOSH DERAKHTI I MALMÖ SOM UPPMÄRKSAMMATS INTERNATIONELLT SEDAN HAN BILDAT FÖRENINGEN UNGA MOT ANTISEMITISM OCH FRÄMLINGSFIENTLIGHET.

AV SIG SJÄLV UPPDRAG MISSION NR 1 2014: MALMÖ 7


Känslan av utanförskap gjorde honom till en stökig elev och smågangster. Lärare och föräldrar kunde kalla honom förlorare – tills han förstod att han hade ansvar för sitt eget liv. – Nu vill jag vara den förebild som jag själv saknade, säger 22-årige Siavosh Derakhti som arbetar för att hjälpa ungdomar att hitta rätt i det svenska samhället. kan berättas ur minst tre olika infallsvinklar. Den första handlar om honom som en stökig högstadieelev som inte förstod varför han skulle behöva studera. Hans föräldrar, som är turkiranier, hade hade ju bott länge i Sverige utan att få jobb på sina akademiska meriter. Han talar om att han slängde sina drömmar i papperskorgen och kom med i ett invandrargäng för att få respekt. Den andra handlar om hur rasistiska påhopp mot honom som muslim hör till vardagen. ”Går jag in i en affär följs jag alltid av en väktare för det är jag som ska stjäla”. Islamofobin ökar, samtidigt som antisemitismen, afrofobin och antiziganismen blir allt tydligare, inte bara i Malmö. Han noterar att även etniska svenskar får höra glåpord för att de är ”svennar”. Den tredje infallsvinkeln handlar om dagen när han fick nog. I september 2010, när Sverigedemokraterna kom in i riksdagen. ”Det är ju ett parti med rötter i nazismen, även om de försöker tvätta bort den stämpeln.” Siavosh startar den ideella föreningen ”Unga muslimer mot antisemitism”, som numera heter ”Unga mot antisemitism och främlingsfientlighet”. I augusti 2013 fick han det allra första Raoul Wallenberg-priset på 100 000 kronor för att han ”visat att en enda människas beslutsamhet att inte acceptera växande intolerans kan ISTORIEN OM SIAVOSH DERAKHTI

JAG VILL KALLA DET SOM PÅGÅR FÖR DOLD STRUKTURELL RASISM, DET HAR BLIVIT MER ELLER MINDRE ACCEPTERAT ATT VISA SIN RÄDSLA OCH OKUNSKAP PÅ DET HÄR SÄTTET.

8

UPPDRAG MISSION NR 1 2014: MALMÖ

få betydelse.” En vecka senare får han som speciellt inbjuden träffa usas president Barack Obama under hans korta besök i Stockholm. FLITIG FÖRELÄSARE

Den gångna hösten betyder ett helt nytt tempo i Siavoshs liv. Han har sagt upp sig från sitt jobb som coach och resursperson på sin gamla skola för att han inte hinner sköta det ordentligt. Sedan uppmärksamheten i samband med Wallenbergpriset har han suttit i tv-soffor och hörts i radiointervjuer och han är en flitigt anlitad föreläsare på företag, hos myndigheter och i skolor. På bordet framför honom ligger tre mobiltelefoner och de surrar och blinkar med täta mellanrum under vårt långa samtal. – Jag har blivit ett varumärke, folk vet vem jag är, ler han. Till och med inne på banken kände de igen mig och hälsade. Men det är bra för min verksamhet, mitt mål är att föreningen ska bli en stiftelse och finnas även i Stockholm och Göteborg. Siavosh föddes i Umeå för 22 år sedan. Det var där hans pappa Javad, mamma Shahnaz och hans storebror fick en bostad när de hade flytt från kriget mellan Irak och Iran i mitten på 1980-talet. När Siavosh var tre år gammal flyttade hela familjen till Malmö. – Min pappa är läkare och upptäckte Sverige när han deltog i en aidskonferens i Stockholm. Min mamma är ekonom och båda


SIAVOSH TILLSAMMANS MED UNGDOMARNA PÅ EN FRITIDSGÅRD SOM HAN ÄR COACH FÖR. HAN ARBETAR OCKSÅ I KAMPSPORTKLUBBEN SWEDISH ATHLETICS, SOM FÅNGAR UPP UNGA FÖR ATT DE SKA AKTIVERA SIG PÅ SIN FRITID OCH MÅ BRA.


FOTO: BALDUR BRAGASON

–Jag var nyfiken på mannen och blicken bakom kostymen, säger Siavosh om sitt möte med USAs president Barack Obama i höstas. På bilden poserar han i mitten, omgiven av statsminister Fredrik Reinfeldt (t.v.) och Barack Obama.

var övertygade om att de skulle kunna arbeta i sina tidigare yrken bara de lärde sig språket. Men de fick inga sådana jobb så i stället hade de en spel- och videobutik i många år tills den inte var lönsam längre. De blev arbetslösa och deras besvikelse påverkade mig mycket. – Jag blev hatisk till nästan allt och alla. Jag gick till skolan men ”hittade aldrig in i klassrummet” utan höll till i korridorerna. Jag kom med i ett gäng och vi gjorde en massa dumheter som man inte ska göra. Men om man bränner upp en bil så är det en signal till samhället. Polisen tog oss flera gånger och ett vanligt straff var att köra ut oss i Bokskogen, två mil från stan, och låta oss gå hem. Jag har aldrig blivit dömd men många av mina vänner har blivit kriminella. JAG BLEV

SÄMST BETYG PÅ HELA SKOLAN

FÖRSKRÄCKT

– I min kultur finns det tre yrken som är finast – advokat, ingenjör och läkare. Mina lärare undrade hur jag skulle kunna bli något över huvud taget och mina föräldrar kallade mig ”förlorare”. När jag slutade högstadiet hade jag nästan sämst betyg på hela skolan men jag lyckades ta mig igenom gymnasiet efter en varning och med hjälp av privatlektioner. – Jag känner igen mig i de ungdomar som jag har mött under de senaste åren när

MEN INTE FÖRVÅNAD NÄR SVERIGEDEMOKRATERNA KOM IN I RIKSDAGEN FÖR TRE ÅR SEDAN.

10 UPPDRAG MISSION NR 1 2014: MALMÖ

jag arbetat på fritidsgårdar, mötesplatser och på min gamla skola. Många elever blöder för de får inte det stöd och den kärlek de behöver i skolan. Det hade behövts två-tre coacher på varje skola men i stället snålar man in på allt. Det är inga bra miljöer när man kan rita hakkors på väggarna, tro på konspirationsteorier och få tala illa om judar, romer, muslimer, homosexuella och ”svennar”. Historia och samhällskunskap var några få ämnen som Siavosh gillade i skolan och det var också hans intresse för första och andra världskriget som kom att bli en knuff i en annan riktning. BESÖKTE AUSCHWITZ

– Jag läste om Förintelsen och tog kontakt med föreningen Överlevarna. Två av dem kom till vår skola och berättade vad de hade varit med om och klassen åkte också till Auschwitz. Vi gjorde en dokumentärfilm, ”Unga muslimer möter Förintelsen”. De flesta av mina klasskamrater var muslimer och de behövde få se vad judarna hade utsatts för. – Jag upptäckte att det fortfarande finns ett starkt judehat i det här landet. Rabbinen i Malmö har attackerats många gånger och i Vellinge har barn med judiska rötter hotats med gasning av jämnåriga. Jag har ju


också kunnat se andra former av rasism och främlingsfientlighet runt omkring mig. Den som bär burka eller hijab mobbas eller får höra glåpord. Jag har kallats för ”blatte” av poliser med invandrarbakgrund och det som skrivs om mig på nätet är grovt kränkande. Jag vill kalla det som pågår för dold strukturell rasism, det har blivit mer eller mindre accepterat att visa sin rädsla och okunskap på det här sättet. – Jag blev förskräckt men inte förvånad när Sverigedemokraterna kom in i riksdagen för tre år sedan. Det fick mig att bestämma mig för att bryta min egen negativa spiral, jag har ju ansvar för mitt eget liv. Dessutom ville jag visa mina föräldrar hur mycket jag älskar dem och hur deras resa gett mig inspiration och styrka. Jag ville visa att deras förlorade son inte var en idiot! MÅNGFALDSSTADEN MALMÖ

Siavosh berättar sin historia med stor intensitet men det blir en särskild skärpa i rösten och rörelserna när han berättar om sitt engagemang. Flera gånger lutar han sig framåt och frågar: ”Förstår du?” Han lyfter fram Malmö som en mångfaldsstad och han gör det med positiva förtecken. Men det är inte alltid som framgångsrika fotbollslag, berömda byggnader och ”världens bästa falafel” kan väga upp det som är negativt. Landets högsta ungdomsarbetslöshet och flest anmälda hatbrott mot judar och muslimer, Sverigedemokraternas flesta anhängare finns i Skåne, som också var ett nazistiskt fäste under andra världskriget. – Jag vill vara med och göra Malmö till något bättre, en trygg stad där jag vill att mina framtida barn ska få växa upp. Jag är väldigt kritisk till dagens politiker, de skyller på varandra i stället för att lösa problemen som har uppstått. Det var med de tankarna i botten som Siavosh startade sin förening mot antisemitism och främlingsfientlighet. Och det var det som fick Raoul Wallenberg Academy for young leaders att utse honom till den allra första

mottagaren av Raoul Wallenberg-priset och som han tog emot i Stockholm. SAMTAL MED OBAMA

– Det var efter den ceremonin som någon från ud berättade för mig att det fanns planer på att jag skulle få träffa president Obama under hans besök i Stockholm veckan därpå. Några dagar senare blev jag uppringd och man bekräftade att mötet skulle äga rum. ”Presidenten ville träffa mig personligen och regeringen tyckte att det var viktigt”. Men ingen kunde säga om det bara skulle bli en handskakning eller ett samtal. Det blev både-och. Barack Obama sade att det var en stor ära för amerikanerna att få träffa honom. Han berömde Siavosh för hans engagemang mot antisemitism och Siavosh fick berätta vad det var som drev honom. Obama kallade Siavosh för ”a good looking man” och önskade honom lycka till i hans brobyggande på hemmaplan. – Jag var nyfiken på mannen och blicken bakom kostymen, berättar Siavosh. Och det var en varm blick jag fick. Nu är Siavosh tillbaka i vardagen, det som har blivit hans nya vardag med många inbokningar och styrelseuppdrag. Han är verksamhetsansvarig i sin förening och tillsammans med den romske projektledaren planerar han utbildningsresor till koncentrationsläger, workshops och att hitta ambassadörer. Det är till sådan utveckling som en del av prispengarna ska användas.  •

DE FLESTA AV MINA KLASSKAMRATER VAR MUSLIMER OCH DE BEHÖVDE FÅ SE VAD JUDARNA HADE UTSATTS FÖR.

–DET ÄR EN STOR ÄRA ATT HA FÅTT DET ALLRA FÖRSTA RAOUL WALLENBERG-PRISET, SÄGER SIAVOSH. HAN ÄR EN HJÄLTE SOM ÄR MERA BERÖMD UTOMLANDS ÄN HÄR HEMMA I SVERIGE.

UPPDRAG MISSION NR 1 2014: MALMÖ 11


Gränsöverskridande forskning om ungdomar i marginalen Är trosbaserade organisationer ett stöd för ungdomar som lever i utanförskap? Det ska 25 forskare i Norden och Sydafrika ta reda på – bland annat genom att låta ungdomarna själva berätta sin historia. text: auli vähäkangas

foto: reggie nel

för det treåriga projektet skedde vid en konferens i Pretoria i Sydafrika i oktober 2013. Det innehåller två nya aspekter: det trosöverskridande perspektivet samt att den jämförande dimensionen bygger på ett samarbete mellan Norden och Sydafrika – hela vägen från datainsamling och analys till publicering. Ungdomars marginalisering och de sociala problem som förknippas med detta förekommer i samhällen i både syd och nord men det är sällan som ungdomarna själva blir tillfrågade. Det är lättare att fråga vuxna vad ungdomarna tänker. Projektet kommer att utveckla ett jämförande perspektiv på förhållandet mellan marginaliserade ungdomar och trosbaserade organisationer på de platser i Sydafrika och Norden som valts ut för fallstudier, med hjälp av begreppet social sammanhållning. Det syftar på en process och skapandet av samhälleliga villkor som avsevärt kan förbättra ungdomars möjligheter, särskilt ungdomar som av olika skäl befinner sig i en marginaliserad eller utsatt situation. Detta ligger till grund för en syn på social sammanhållning där ungdomars

DEN OFFICIELLA STARTEN

FORSKNING HAR VISAT ATT MARGINALISERADE UNGDOMAR I NORDEN FRÄMST UTGÖRS AV MÄN PÅ LANDSBYGDEN OCH INVANDRARE.

12 UPPDRAG MISSION NR 1 2014: FORSKNINGSPROJEKT

nyligen vunna delaktighet i samhället förväntas leda till en ny dynamik med positivt identitetsskapande, aktivt medborgarskap, stärkt självkänsla och en känsla av samhörighet bland unga människor. Syftet med vår forskning är att göra en politiskt relevant undersökning av hur och i vilken mån de trosbaserade organisationerna bidrar till social sammanhållning och särskilt till integration av marginaliserade ungdomar på lokal nivå i Sydafrika och Nordeuropa (storstad, medelstor stad och landsbygd). Kärnan i projektet kommer att utgöras av sju fallstudier – fyra i Sydafrika och tre i Norden. De kommer att vara tvärvetenskapliga beträffande utformning och analys och tre akademiska perspektiv kommer att användas: sociologi, teologi och genus. De tre nordiska välfärdsstaterna anses vara likartade samhällen och därför förläggs fallstudierna till en storstad i Norge (staden Oslo, stadsdelarna Alna och Søndre Nordstrand), en medelstor stad i Sverige (Sigtuna kommun, Stockholms län) och ett landsbygdsområde i Finland (Lampis).


KYRKORNAS ROLL I KRISENS SPÅR

DET ÄR SÄLLAN SOM UNGDOMARNA SJÄLVA BLIR TILLFRÅGADE. DET ÄR LÄTTARE ATT FRÅGA VUXNA VAD UNGDOMARNA TÄNKER.

I de nordiska fallstudierna ingår ungdomar i åldern 16–24 år med varierande kulturell bakgrund och religion som enligt tidigare forskning löper risk att marginaliseras. Forskning har visat att marginaliserade ungdomar i Norden främst utgörs av män på landsbygden och invandrare. De planerade fallstudierna i syd och nord utgör ett unikt sätt att verkligen bedriva forskning tillsammans. Det handlar inte bara om gemensamma intressen utan här samarbetar man även i den praktiska processen med alla de svårigheter som kan uppkomma. Det här är ett sätt att överbrygga en klyfta som har skapats i det förgångna, när samarbetet bara gick ut på att forskare från nord inriktade sin forskning på syd. Studenternas och forskarnas rörlighet möjliggör ett vidare och mer långvarigt samarbete och påverkar alla som deltar i projektet. Varje del av programmet kommer att utrusta och inspirera deltagarna från nord och syd till ett nytt konstruktivt tänkande och nya mål, på såväl personlig som institutionell nivå. Ett kvalitativt förhållningssätt kommer

att tillämpas, där semistrukturerade intervjuer (individuella och fokusgrupper) som utgår från en lista med på förhand fastställda teman och frågor kompletteras med deltagande fotografi som en ytterligare datainsamlingskälla för att ”ge röst” åt marginaliserade människor med begränsad makt. Deltagande fotografi kommer att vara särskilt användbart i det här projektet, eftersom det är ett medium där de deltagande ungdomarna kan uttrycka sig på annat sätt än bara genom det talade ordet. Därefter genomförs intervjuer för att diskutera fotografierna och ta reda på vilken mening deltagarna tillmäter dem. •

AULI VÄHÄKANGAS Auli Vähäkangas är lektor i praktisk teologi vid teologiska fakulteten vid Helsingfors universitet. I sin forskning har hon inriktat sig på människor i marginalen: hiv-positiva och barnlösa i afrikanska samhällen.

UPPDRAG MISSION NR 1 2014: FORSKNINGSPROJEKT 13


Inklusiva mässan i Växjö domkyrka strävar efter att vara ett litet svar på den här stora frågan. Bärande tankar är här att vi ska känna oss hemma och trygga i såväl våra likheter som våra olikheter, men också att mässan genomförs av deltagarna tillsammans. Genom att sitta i ring, genom att använda ord och symboler som förhoppningsvis är begripliga och relevanta även för den som inte ofta går i kyrkan, vill mässans initiativtagare skapa en delandets gemenskap där det är lätt att känna sig välkommen men där inte känslan för trons mysterium går förlorad. 

Kultur är uttryck för det mänskliga i oss. Den nyanserar och uttrycker, där politik och egoistiska behov polemiserar. Pengar roffar vi åt oss, kultur delar vi. Musik, litteratur, film och konst är en genväg till andra människors inre, och om man kan känna och förstå en annan människas inre minskar också rädslan som är grunden till så många utanförskap. Hon slutar vara ett egenintresse och börjar vara en människa. SARA LÖVESTAM FÖRFATTARE OCH BLOGGARE, FARSTA

Till en del kan inklusivitet handla om att förstå, men inte minst om att uppleva sig förstådd. MAGNUS HEDQVIST BEHANDLARE OCH PRÄST, VÄXJÖ

-HUR BLIR KULTUR EN MO TILL UTANFÖR 14 UPPDRAG MISSION NR 1 2014: ENKÄTEN


FOTO: LASSE STRANDBERG

Den som läser går aldrig till sängs ensam. Och den som lyssnar på musik reser. I tid och rum. Blir en del av något större. Får ett sammanhang. JAN SIGURD OCH ANNA-LENA BERGELIN FÖRFATTARE, MUSIKER, KOMIKER, ARTISTER, MALMÖ

FOTO: LÄKARE UTAN GRÄNSER

Alla människor på jorden har behov av att få drömma. Utan drömmar dör vi. Och det är i kulturen som drömmarna får plats. I kulturen drömmer vi, leker, prövar och vågar sånt vi inte vågar annars. När man drömmer tillsammans – som till exempel genom musik, litteratur och teater så delar man dessa drömmar med andra. På så sätt uppstår broar mellan människor. Och konst, musik, dans kan till och med vara enda räddningen om man inte kan ett nytt språk i ett nytt land. Den enda vägen till kommunikation.

Att delta i en förening är ett sätt att delta i samhället. Så tänkte vi när vi startade Move it. Här samlas ungdomar som nyligen har kommit till Sverige, ofta från en svår situation i sitt tidigare hemland. I Move it hittar de nya kompisar, tränar svenska, lär känna sin stad och upptäcker vad de vill göra på sin fritid genom att besöka olika föreningar. Vi samarbetar med IF Brommapojkarna som erbjuder fotbollsträning varje vecka för 25 ungdomar som sedan kan gå vidare för spel i olika lag. ELIN VESTBERG INDIVIDUELL MÄNNISKOHJÄLP, IM, STOCKHOLM

Jag har arbetat i fyra år på Nexus Art Café och det är ett kreativt ställe, en oas, också för andlighet. Det är ett trendigt konstkafé, det är många som vill visa sin konst här. Konst är ett sätt att få folk att reflektera. Kaféet attraherar dem som blivit ”förstörda” av kyrkan och nyandligheten. De är f d ”kyrkliga”, de kan Bibeln och har läst teologi. Vi vill bygga gemenskap, men vi försöker inte pracka på besökarna kristen tro. Om vi blir ”alltför kristna” skulle en hel del sluta att komma hit. Folk som kommer hit är i åldrarna 20-66 år och många av dem har Nexus som sin enda kyrka. De bjuds in via twitter och Facebook till meditation och filmkvällar. Folk vill inte tillhöra en institution; de lämnar fackföreningarna bland annat. Därför pratar vi inte om medlemskap utan om lärjungaskap. Meningen är att de som deltagit i mässorna på kaféet själva ska gå ut och prata om lärjungaskap. Man ska göra goda gärningar utanför kyrkan! Ungdomarna behöver en uppgift, inte få en uppgift! AL LOWE METODISTPASTOR PROJEKTET FRESH EXPRESSION, MANCHESTER

OTKRAFT RSKAP? UPPDRAG MISSION NR 1 2014: ENKÄT 15

FOTO: ANNELI DENNERSTEN


notiser

MALALA FICK EU-PRIS 16-åriga Malala Yousafzai från Pakistan fick ta emot årets Sacharovpris. Det är eu-parlamentet som delar ut priset till personer eller grupper som gjort anmärkningsvärda insatser för att försvara de mänskliga och grundläggande rättigheterna mot intolerans, fanatism och förtryck. Priset ges till minne av den sovjetiske kärnfysikern och medborgarrättskämpen Andrej Sacharov som förvisades från Moskva till Gorkij på 1970-talet för sina protester mot den ryska ledningen. Malala har i flera år varit en förkämpe för flickors rätt till utbildning men var nära att dö förra året efter att ha skjutits av religiösa extremister när hon var på väg till skolan. Bland tidigare Sacharovpristagare finns Nelson Mandela, Aung San Suu Kyi och Vitrysslands Journalistförbund.

16 UPPDRAG MISSION NR 1 2014: NOTISER

FRAMGÅNGSRIK FÖRSONING I KENYA Sedan våren 2012 har Sverige deltagit i ett trepartssamarbete till stöd för Kenyas försoningsprocess. Arbetet drivs av Folke Bernadotteakademin (fba), tillsammans med kenyanska och sydafrikanska partners. Projektet har framförallt gått ut på att stötta och uppmuntra dialog på lokal nivå och att på så sätt främja försoning i Kenya, som fortfarande är djupt splittrat efter de våldsamheter som bröt ut efter valet 2007. – Vi har utbildat samtalsledare och stöttat dem i lokala försoningsdialoger runt om i Kenya, berättar Therese Jönsson, projektledare på fba. Målet är att dialogerna ska fortsätta och fortplanta sig efter det att projektet avslutats. Vi ser redan att motsatta parter i konflikten börjat närma sig varandra. Förhoppningsvis kan detta leda till att våldet i Kenya på sikt minskar. Efter valen i Kenya i december 2007 utbröt storskaliga och organiserade våldsamheter. Över tusen människor dödades och

hundratusentals drevs på flykt från sina byar. Våldet löpte längs etniska skiljelinjer och underblåstes av en politisk maktkamp. Efter en internationell medlingsinsats under ledning av fns förre generalsekreterare Kofi Annan upphörde våldet. En nationell samlingsregering bildades med mandat att föra Kenya tillbaka till demokratisk ordning. Folke Bernadotteakademin (fba) är en expertmyndighet inom Utrikesdepartementet. fba har till uppdrag att bidra till varaktig fred, säkerhet och utveckling genom att verka för goda och effektiva internationella fredsinsatser. www.folkebernadotteacademy.se

AMNESTYPROTEST Egyptens säkerhetsstyrkor misslyckades med att skydda landets kopter från hämndattacker efter de våldsamma insatserna i Kairo den


14 augusti 2013, hävdar Amnesty International i en detaljerad rapport. Kristna kyrkor, skolor och butiker attackerades och brändes ned efter att säkerhetsstyrkorna skingrat islamisternas läger i Kairo. Men också Muslimska brödraskapets ledare kritiseras i rapporten. De gjorde för lite och för sent, och beskyllde ”ligister” för attackerna mot kristna, anser Amnesty. Organisationen kräver en opartisk utredning av händelserna. Källa: Amnesty International

VACCINATIONSMÅL PÅ VÄG ATT UPPNÅS En kvarts miljard barn i fattiga länder ska vaccineras mellan 2011 och 2015, vilket kan rädda fyra miljoner liv. Det globala målet sattes upp av gavi Alliance efter en givarkonferens där Sverige och andra givare lovade bidra med pengar. En halvtidsutvärdering visar att målet har goda möjligheter att uppnås. Vaccinering är en av de mest kostnadseffektiva insatserna för att rädda barns liv. gavi Alliance, Globala alliansen för vacciner och immunisering, har därför satt upp ett mål att vaccinera 243 miljoner barn mellan 2011-2016. Sverige är den åttonde största givaren i och bidrar med 368 miljoner kronor bara i år. Stödet går genom ud men Sida ger bland annat expertstöd till uds representant i gavi:s styrelse, vilket bidrar till att lyfta fram Sveriges positioner i arbetet: – Att nå milleniemålet om minskad barnadödlighet är en prioritet för Sverige. Det gör gavi till en bra partner, eftersom de är

världens största aktör när det gäller att ge fattiga människor tillgång till vaccinering, säger Anders Molin, hälsorådgivare på Sida. gavi:s grundläggande idé är att även barn i fattiga länder ska få tillgång till de nya vacciner som räddar liv i rika länder, utan att behöva vänta många år. År 2014 ska alla 73 länder som får stöd av gavi ha infört ett vaccinationsprogram för barn mot difteri, stelkramp, kikhosta, hepatit B och hemofilus. gavi har även introducerat nya vacciner i samarbetsländer som redan har ett basvaccinationsprogram. I Kilifidistriktet i Kenya har introduktion av pneumokockvaccin lett till att antalet barn som lagts in på sjukhus för bakteriella luftvägsinfektioner sjunkit från 38 till noll på mindre än tre år. www.sida.se

SVENSK MILJÖTEKNIK I BOTSWANA I slutet av november invigdes ett miljöteknikcentrum i Botswanas huvudstad Gaborone. Centret är ett samarbete mellan forskningsbyn Botswana Innovation Hub, Lunds universitet och Krinova med syfte att skapa nya, driftiga entreprenörer i Botswana. Centret har sponsrats av svenska Sida och botswanska staten. Miljöteknikcentret ligger inom Botswana Innovation Hub (bih) som kan liknas vid forskningsbyarna Ideon i Lund och Krinova i Kristianstad. Botswana är ett starkt tillväxtland och vid Botswana Innovation Hub har man pekat ut miljöteknik som en sektor med stor potential för tillväxt. Speciellt

intressanta är områdena förnyelsebar energi, vattenhushållning, avfallshantering och återvinning. Samarbetet mellan Lunds universitet och bih startade 2009 utifrån ett forskningsintresse för Botswanas klimatpolitiska utveckling. Sedan dess har bland annat ett Sidaprojekt genomförts vid bih och utifrån det projektet utvecklades idén på ett miljöteknikcentrum. Experter knutna till Lunds universitet och Krinova har varit med i uppbyggnaden av centret, både vad gäller kunskap kring forskningsbyar och innovation samt genom att bidra med forskningskontakter. När nu centret invigs är tanken att samarbetet ska fortsätta mellan Botswana och Sverige och främst bestå av forskningsutbyten inom miljöteknik.

HEDERSDOKTOR OM SYRIEN Susan Ashbrook Harvey, professor i Religious Studies vid Brown University, Rhode Island, usa, har utsetts till hedersdotktor vid teologiska fakulteten vid Lunds universitet. Hon har främst ägnat sin forskning åt den syriska kristenhetens historia och teologi. Hon är en internationellt framträdande patristiker och en av få kvinnliga ortodoxa teologer med gedigen erfarenhet av ekumenisk dialog. I sin forskning visar hon på den syriska kyrkans offentliga och kulturbärande roll historiskt och idag. Teologiska fakulteten vill uppmärksamma hennes avgörande insatser för förståelsen av den syriska kyrkan, som genom invandringen blivit en av de största kyrkorna i Sverige.


UPPDRAG MISSION NR 1 2014: NOTISER 17


LJUSET RIKTAS MOT COLOMBIAS BAKSIDA 18 UPPDRAG MISSION NR 1 2014: COLOMBIA


KYRKORNAS ROLL I KRISENS SPÅR

BARN I ZONA NORTE, CHOCÓ. HÄR ARBETAR SVENSKA KYRKAN TILLSAMMANS MED LOKALA ORGANISATIONER FÖR ETT BÄTTRE LIV FÖR BARN OCH UNGA.

UPPDRAG MISSION NR 1 2014: COLOMBIA 19


Det kallas Zona Norte, den norra zonen, och är en stadsdel i Quibdó i departementet Chocó i västra Colombia. Quibdó är landet Colombias baksida ur ett mänskligt perspektiv. Här lever nästan var femte invånare i fattigdom, utan tillgång till sjukvård, med dålig skola och mycket våld och kriminalitet. Allt det som drabbar barnen hårdast. text: thomas ekelund

foto: magnus aronson/ikon och thomas ekelund/ikon

ULEMI ÄR 17 ÅR ,

DE FLESTA SOM BOR I ZONA NORTE ÄR PÅ FLYKT, BORTJAGADE FRÅN DEN MARK DE EN GÅNG ÄGDE.

späd och ganska kort. Hon får anstränga sig för att bära den lilla flickan på armen. Sulemi fladdrar med blicken men skrattar högt. Hennes rörelser är ryckiga, hennes blick orolig. Hennes armar är fyllda med stora ärr. Micaela Pfistner, som arbetar här för det katolska stiftet, berättar att hennes huvud ser likadant ut. – Vi är så glada för att hon lever, säger Micaela och kramar Sulemi hårt. De fann henne medvetslös och blodig. Någon eller några hade överfallit henne med machete, huggit henne över hela kroppen. Men barnet i magen överlevde. De lyckades få henne till ett sjukhus. De fysiska skadorna kunde de lappa ihop. De psykiska spåren får hon leva med resten av sitt liv. Sulemi lever med sina föräldrar just vid vägskälet, ner för en slänt där regnvattnet rinner när det regnar riktigt mycket. Riktigt vad hon lever av är svårt att säga, men prostitution är vanligt bland flickorna här. Och varför hon misshandlades så svårt verkar också bara hon veta. Men tyvärr är inte hennes öde unikt här. DEN GLÖMDA STADEN

Överallt finns barnen, de leker i stora klungor, slåss och ropar. Husen är små och de flesta

20 UPPDRAG MISSION NR 1 2014: COLOMBIA

som går att se in i saknar helt inredning. På en veranda sitter två kvinnor, ibland ropar de något till ett av barnen, mest verkar de frånvarande. De flesta som bor här är i Zona Norte är på flykt, bortjagade från den mark de en gång ägde, någonstans på den colombianska landsbygden. Många av de minsta barnen är nog födda här, men flykten har brutit upp familjerna fullständigt. Över 75 procent av dem som bor här är under 18 år, 85 procent av dessa barn saknar en pappa. De flesta hushåll består alltså av ensamma mödrar med fem eller sex barn. Barn som växer upp själva. För mödrarna måste söka arbete, de försvinner tidigt på morgonen och lämnar ansvaret till de äldre barnen. Alltså är det barn som fostrar barn, utan normer och värderingar. Men med droger, prostitution och våld alldeles utanför dörren. Och ibland innanför. Herman Robledo har arbetat sedan några år. Han är försiktig med ord, han talar tyst och möter ogärna blicken. Hans subtila gester säger inget om rädslan, bara hans berättelse. Den blå västen och den vita t-shirten berättar att han tillhör en organisation, att han faktiskt bär ett skydd av någon. Herman har bott här i Zona Norte hela sitt liv, han tillhör den afro-colombianska befolkning vars


KYRKORNAS ROLL I KRISENS SPÅR

SULEMI, 17 ÅR, ÖVERLEVDE ETT SVÅRT ÖVERFALL MEN LIDER AV PSYKISKA SKADOR. INBÖRDESKRIGET I COLOMBIA DRABBAR BARNEN HÅRT. VÄPNADE GRUPPER LURAR ELLER TVÅNGSREKRYTERAR OCH UTNYTTJAR BARN. MILJONER MÄNNISKOR TVINGAS FLY OCH LEVER I MISÄR. SVENSKA KYRKANS INTERNATIONELLA ARBETE STÖDER ARBETET FÖR MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER, DET STÄRKER BÅDE BARN OCH FAMILJER.

GABRIEL, 16 ÅR, TILLHÖR EN AV COLOMBIAS URSPRUNGSBEFOLKNINGAR. ZONA NORTE, CHOCÓ, COLOMBIA


NÄR ARBETET INLEDDES HADE UNGDOMSGÄNGENS KRIG TAGIT LIVET AV EN HEL GENERATION UNGA.

förfäder fraktades som slavar till Colombia av spanjorerna efter kolonisationen av Amerika. Idag arbetar Herman för det katolska stiftet och Civil Peace Service, ett program som stöds av en tysk organisation och som arbetar med människor som bor här, mot våldet och kriminaliteten. Herman har tvingats fly sitt arbete och stadsdelen vid några tillfällen, kriminella gäng har hotat honom till livet. Han är ett hot mot deras verksamhet. – Nej, jag slutar inte med detta av rädsla, säger han. Det finns så mycket att göra för barnen här. Han berättar om den 27-åriga mamman som tvingas gömma sig och sina barn under sängen, men skicka fram den äldsta sonen när ett kriminellt gäng knackar på för att ta livet av henne. ARBETE MOT VÅLDET

Micaela har bott här i snart åtta år och sett det mesta. Hon berättar med sorg i rösten om barnen, de unga mödrarna och våldet. Micaela och Herman har arbetat tillsammans med stiftet i Zona Norte i sex år. Och det har hänt mycket under den tiden. När arbetet inleddes hade ungdomsgängens krig tagit livet av en hel generation barn, mellan 200-300 barn och unga. Micaela berättar att hon och hennes kollega arbetar för att försöka stävja våldet och missbruket genom att vara följeslagare,

att följa familjer och unga, barn och gamla. Men det är en ojämn kamp. Här är den colombianska staten fullständigt frånvarande – och ungdomsproblemen står längst bak i kön i raden av samhällsproblem. Här finns knappast stöd till utbildning, få lagar som skyddar de utsatta. Om någon utsätts för brott eller mördas kommer ingen polis. Som en ingrediens i våldsreceptet finns de så kallade paramilitära grupperna. De var tidigare gerillagrupper som var en del av en fullständigt misslyckad avväpning i början av 2000-talet och som fortfarande finns kvar i kriminella gäng och ofta som skydd åt knarksmugglare. De söker ständigt nya narkotikakonsumenter, för att dra in unga narkomaner och hålla dem lojala. Micaela berättar att hon Herman för en ojämn kamp men säger att de oförtrutet kämpar vidare. – Vi försöker arbeta i tre steg, säger hon. Med prevention genom att finnas med hos riskgrupper, de som ännu inte blivit missbrukare eller kriminella, i hemmen och på gatan. Vi försöker följa dem som redan missbrukar och som dragits in i våldet, genom att försöka få dem tillbaka till skolan, tala om sjukdomar och visa på att livet har annat att erbjuda. Slutligen försöker vi utbilda barn och familjer om vad droger är, om vad brottligheten innebär och vad man kan göra för att undvika dem.  •

COLOMBIA OFFICIELLT NAMN República de Colombia/ Republiken Colombia HUVUDSTAD MED ANTAL INVÅNARE Bogotá 7 300 000 (uppskattning 2009) STATSSKICK Republik, enhetsstat STATSCHEF President Juan Manuel Santos (2010–) REGERINGSCHEF President Juan Manuel Santos (2010–)

COLOMBIAS INBÖRDESKRIG Colombias inbördeskrig har varat i över 50 år med ohyggliga konsekvenser för civilbefolkningen. Paramilitära grupper, vänstergerillan och statliga militära trupper drabbar ständigt samman och riktar ofta våldet mot civila. Barn och unga – särskilt de som bor i fattiga områden – drabbas hårdast av konflikten. Utan andra framtidsutsikter är de tacksamma mål när väpnade grupper och kriminella gäng rekryterar. Många gånger förekommer också tvångsrekrytering. Med en uniform och vapen i hand väcker barnen rädsla och respekt och får därigenom en identitet. Många av flickorna och pojkarna är under 14 år gamla. Vissa hamnar i strider medan andra får laga mat, tvätta kläder, springa ärenden och utnyttjas sexuellt. Sexuellt våld används systematiskt i konflikten, många av dem som rekryteras våldtas också och graviditeter förekommer långt ner i åldrarna. Sex och en halv miljoner barn och unga i Colombia lever i fattigdom, mer än en och en halv miljon går inte i skolan och tre miljoner har inte tillgång till den enklaste sjukvård. Hälften av landets internflyktingar är minderåriga. Svenska kyrkan stödjer arbetet via Lutherska Världsförbundet, LWF, med urfolksorganisationer för att stärka deras rättigheter.

22 UPPDRAG MISSION NR 1 2014: COLOMBIA


Vi är i grund och botten ställda inför ett moraliskt problem. Det är gammalt som Skriften själv och dess lösning från början så klar som den amerikanska konstitutionen.

Kärnpunkten i denna fråga är om alla amerikaner skall få åtnjuta lika rättigheter och likvärdiga framtidsmöjligheter, om vi skall behandla vår amerikanska nästa så som vi själva vill bli behandlade. Om en amerikan inte får inta sin lunch på en restaurang som står öppen för allmänheten i övrigt, enbart av den anledningen att hans hud är mörk, om han inte har möjlighet att skicka sina barn till de bästa skolor som står till allmänhetens förfogande, om han inte får rösta på de förtroendemän som skall representera honom, kort sagt, om han inte får åtnjuta det fulla och fria liv som vi alla önskar leva, vem av oss skulle då vilja ändra hudfärg och inta hans plats? Vem av oss skulle i så fall låta sig nöja med rådet att ha tålamod och vänta? Ett hundra år av väntan har förflutit sedan president Lincoln befriade slavarna, men deras avkomma, deras sonsöner, är ännu inte helt och fullt fria. De har ännu inte befriats från socialt och ekonomiskt förtryck, och denna vår nation skall trots alla sina stora förhoppningar och alla sina stora ord inte bli helt och fullt fri förrän alla dess medborgare blivit fria.”

JOHN F KENNEDY Tv-tal den 11 juni 1963 om en planerad lag som förbjöd offentlig diskriminering. Det hölls 164 dagar innan han mördades i Dallas.

UPPDRAG MISSION NR 1 2014: BETRAKTELSEN 23

FOTO: KICKI STRAND LARSSON


I VÄNTAN PÅ ATT FÅ ÖPPNA JULPAKETEN.

PASTOR JEMUEL CASTILLO TILLSAMMANS MED JOMARI OCH SARA DALISAY OCH DERAS BARN.

ETT HUS I NEVERLAND.


a n r a l g n Julä n e m m u l is Staden Metromanila i norra Filippinerna klarade sig undan den katastrofala stormen Haiyan i mitten på november. Men området har drabbats många gånger tidigare av översvämningar som raserat hus och vägar. Förra julen blev en annorlunda upplevelse för Sara och Jomari Dalisay i Angered. De besökte slumområdet Neverland i Metromanila och fick dela ut julpaket till invånare som blivit hemlösa. – Vi har inspirerats till att fortsätta att stödja kyrkan i allt den gör för de utsatta människorna, skriver Sara Dalisay i sin stipendierapport. text: sara dalisay

foto: sara och jomari dalisay

UPPDRAG MISSION NR 1 2014: FILIPPINERNA 25


VI HAR SEDAN FLERA ÅR TILLBAKA

ett samarbete med pastor Jemuel Castillo som arbetar i Metromanila i ett slumområde som heter Neverland. Han och kyrkan han arbetar i hjälper de fattiga med olika saker som de behöver. Bland annat vill de ge barnen utbildning och de har startat en förskola. Kyrkan har hjälpt människorna i Neverland att bygga enkla hus och att starta små företag, till exempel att sälja mat för att kunna få en egen liten inkomst och kunna försörja sina familjer. Slumområdet ligger på en liten ö som skapats av erosion i floden så varje gång det regnar mycket brukar det bli översvämning här och människorna drabbas svårt. Det är också därför som området har fått namnet Neverland eftersom ön inte fanns tidigare. I augusti 2012 var det en svår tyfon i Manila och stora delar av området lades under vatten. Många människor förlorade än en gång sina hem och allt det lilla som de ägde. Jag och min man Jomari har varit i Neverland tidigare och hjälpt till som volontärer, bland annat som lärare i förskolan. Vi har blivit mycket imponerade av arbetet som pastorn och kyrkan bedriver eftersom de verkligen hjälper de fattiga. De har inte själva mycket, men de är så villiga att hjälpa att de ger nästan allt de har och all sin tid för att kunna hjälpa dem till en bättre livssituation. Varje gång vi har kommit tillbaka till Sverige har vi

26 UPPDRAG MISSION NR 1 2014: FILIPPINERNA

fortsatt samarbetet med pastor Castillo och vi har regelbundet samlat in pengar till olika projekt som de bedriver. Vi har hållit föredrag i olika kyrkor i Sverige och visat bilder på det som sker i Neverland. GLATT ÅTERSEENDE

Vi ville åka till Filippinerna och hälsa på i området igen, för att se hur det går för dem och kunna fortsätta samarbetet. Det var väldigt roligt att återse pastorn och alla andra. Det var inspirerande att se allt de gör och hur de använder sina liv till att göra något meningsfullt för de fattiga. En av höjdpunkterna var att vara med på julfesten som hölls i kyrkan och alla i Neverland som ville komma var inbjudna. Vi lekte olika lekar och hade roligt tillsammans och min man höll en kort predikan om julens budskap. Sedan delade vi ut paket och alla familjerna fick ett stort paket med olika sorters julmat, så att de också skulle kunna fira en riktig julafton och äta något extra gott. Gästerna bjöds också på ett stort julbord med goda filippinska rätter som några i kyrkan hade lagat till. KRAFTIG TYFON

Strax innan vi åkte till Filippinerna drabbades den södra delen av landet (Mindanao) av en svår tyfon där många dog och tusentals människor fick sina hem totalförstörda. Människorna där var i desperat behov av hjälp och de behövde mat och hygienartiklar, då

verkligen allt var förstört. Så vi fick möjlighet att tillsammans med kyrkan jobba med att samla in det som folk kunde tänkas behöva och skicka det till Mindanao. Vi gick till mataffären och fyllde en kundvagn med hygienprodukter och mat som kyrkan skickade vidare till hjälparbetet i Mindanao. I affären mötte vi många andra som hade sina kundvagnar överfulla med till exempel spagetti, tandborstar och soppa och vi hörde från personalen att det var många som handlade för att hjälpa olika kyrkor med att distribuera förnödenheter till Mindanao. Vi hade en mycket bra tid på Filippinerna och vi har blivit mycket inspirerade och uppmuntrade av de människor vi har mött där. Och det har gett oss en ännu större längtan och vision om att vi vill fortsätta vårt samarbete med kyrkan i Filippinerna. Det har även gett oss nya idéer om hur vi ska kunna fortsätta att stödja kyrkan i allt den gör för människorna i slumområdet Neverland.” •

Fotnot Neverland drabbades av en tyfon i slutet av augusti 2013, alltså några månader innan rekordtyfonen Haiyan drog in. Området översvämmades och invånarna fick återigen sina hem förstörda. Pastor Jemuel Castillo och kyrkans folk var på plats och hjälpte till att dela ut mat och andra förnödenheter och såg till att alla kunde sätta sig i säkerhet.


JOMARI DALISAY PREDIKAR JULENS BUDSKAP.

NEVERLAND PÅ ANDRA SIDAN FLODEN.

JULPAKETEN SKA DELAS UT.

INKÖP AV FÖRNÖDENHETER TILL DE BOENDE I SLUMMEN.

MAN MÅSTE GÅ PÅ SÄCKAR ÖVER FLODEN FÖR ATT KOMMA TILL NEVERLAND – DET FINNS INGEN BRO.

JULFESTEN.


läst sedan sist ANN ALDÉN

MISSION I VÅR TID – HÄR OCH NU ÄR ALLTING MÖJLIGT Verbum Förlag 2013 VÄRDEFULLA LEDORD INFÖR FRAMTIDEN Kyrkan tappar mark, ingen av oss kan undgå att märka det. Den funktion kyrkan en gång hade i samhället håller långsamt på att glida ifrån oss. Det märks på alla områden. Åtskilliga av oss som jobbar i kyrkan försöker envist streta emot. Samtidigt finns en trötthet och en uppgivenhet hos många. Och en djupt förankrad oro. Vi frågar oss vad vi egentligen kan göra. Få personer i Svenska kyrkan är bättre rustade att fungera som seriös samtalspartner i dessa ödesfrågor än Ann Aldén. Hon är teologie doktor i Missionsvetenskap samtidigt som hon sedan många år arbetar som församlingsherde i Västra Skrävlinge i Malmö, den församling som har lägst antal kyrkotillhöriga i hela Sverige. I sin kloka och samtidigt djupt själavårdande bok ”Mission i vår tid” försöker hon besvara tre ytterst viktiga frågor: Var? Vad? Och Hur? I första kapitlet ger hon en initierad analys av hur samhället förändrats och vad det ger för konsekvenser. ”De förändringar som Svenska kyrkan genomgår är resultatet av krafter som är oändligt mycket större än att enskilda ideella, förtroendevalda eller anställda skulle kunna påverka utvecklingen mer än högst marginellt. Det handlar om genomgripande skiften som förändrar samhällets alla delar i grunden och det är en realitet som alla måste förhålla sig till. Kartan behöver ritas om för terrängen är en annan.” Och hon talar om två diken där det ena hamnar i missmod och uppgivenhet, det andra i febril aktivitet för att stoppa tappet. Kyrkans väg handlar om att klokt och modigt hitta en smal väg mellan dessa båda. Andra kapitlet arbetar med frågan ”Vad” som ska överföras. Ann Aldén plockar upp rader av gamla bortglömda klenoder ur den lutherska skattkistan som kommer att behövas i vår tid men hon talar också om att kyrkans uppgift handlar om att ge tillbaka ett språk till människor, att ge ”hemspråksundervisning”. I det sista kapitlet ger Ann Aldén en del goda exempel på ”Hur” mission bedrivs på Rosengård men hon ger också värdefulla ledord att bevara inför framtiden,

förhållningssätt snarare än metoder. Hon talar om ”Tillit”, om ”Gästfrihet” och ”Vara” hellre än göra. Ann Aldéns bok ger inte de färdiga, enkla recepten för hur man skapar en lyckad församling. Däremot ger den en initierad analys av det samhälle vi lever i, något som lättar skuldbördan och gör det enklare att andas igen. Samtidigt ger boken hopp, glädje och tro. Den ger tuggmotstånd och nya tankar. Med sina varma, öppna bilder ger hon dessutom viktiga kompassriktningar för framtiden. Tack Ann för det goda bidrag du har gett oss. Jag är dig tacksam. Torgny Wirén Präst och skolpräst i Jönköping

BIRGITTA FROSTIN

MISSIONSBRUDAR OCH LINGON Norlén och Slottners förlag 2012 TÄNKVÄRT OM MISSIONÄRSBARNENS SITUATION Hedda Bergengren växte upp i Kristianstad och fick en kort utbildning till telegrafist, en för unga ogifta kvinnor vanligt yrkesval. Att Hedda skulle ha en yrkesutbildning och bli självförsörjande var en hjärtesak för hennes mamma som själv blivit övergiven. Hon var trettio år när hon fick kallelsen och blev en hängiven medlem av Zenanamissionens vänner. Till zenana, den del av huset där kvinnor i muslimska eller högkastiga familjer i Indien hålls instängda, skulle hon gå med evangelium. Hedda vigdes till missionär i juni 1898 och sändes till Chhindwara i nuvarande Madhya Pradesh där EFS hade påbörjat missionsarbete tio år tidigare. I Chhindwara fanns den nyblivne änklingen Carl Fredrik Lindroth, präst och föreståndare för ett stort barnhem. Hans hustru hade dött efter ett tioårigt äktenskap. Snart uppstod kärlek mellan Hedda och honom och de gifte sig efter ett halvår. Istället för att bli zenanamissionär blir hon ”mamma” åt 232 barn som hittills saknat mamma”. Hedda själv uttrycker tvehågsenhet – sviker hon nu både uppdragsgivaren och mamma? Heddas liv i Indien får vi följa genom hennes egna brev, tolkade av barnbarnet Birgitta Frostin, som också hundra år senare besökte området. Trots bokens publikfriande titel handlar den

28 UPPDRAG MISSION NR 1 2014: LÄST SEDAN SIST

inte mycket om missionsbrudar. Exempel är Carl Fredriks första fru som hade sänts ut efter två års brevväxling tillsammans med sin syster. Boken handlar mera om barnen i Carl Fredriks båda äktenskap och hela den problematik som missionärsbarnens situation utgjorde. Två flickor i första äktenskapet hade dött i Indien. Två pojkar hade skickats hem och de såg inte sina föräldrar på många år. Hedda fick en dotter, Dagmar, kallad Da, som vid fyra års ålder lämnades hos sin mormor vid föräldrarnas hemmavistelse. Efter sju år av längtan återsågs de. Kontakten bestod av Heddas uppfostrande och kontrollerande brev. Birgitta Frostin skildrar deras saknad efter barnen, ett genomgående stråk som bidrog till ohälsa. Det är en rik, viktig och läsvärd bok; rik tack vare det omfattande brevmaterial som ligger till grund, viktig för den glimt den ger av den tidiga missionshistorien och läsvärd för att Birgitta Frostin med stor kärlek och sorg skildrar det sammanhang som hennes mor växte upp i. BIRGITTA LARSSON f.d. missionsdirektor, Västerås

KG HAMMAR, M FL

FRED ÄR VÄGEN TILL FRED Marcus Förlag 2013 UTGÅNGSPUNKT FÖR GODA SAMTAL ”Fred är vägen till fred” är en vacker och viktig bok. Det är en serie inspirationstexter som utgörs till stora delar av en fredsteologisk utläggning av KG Hammar, men den innehåller också korta texter från personer aktiva inom kyrkornas och de troendes fredsarbete, såsom Sofia Walan och Kerstin Bergeå från Kristna Fredsrörelsen och flera kyrkoledare. Den kan tjäna som utgångspunkt för goda samtal om fredens och ickevåldets roll inom den kristna traditionen. Fred är inte enbart ett slutmål, utan också en process att nå dit. ”Utgångspunkten för denna bok är att det nu är hög tid att återföra den kristna kyrkan – dess teologi och dess undervisning – till den fredens väg som är Jesu förkunnelse” skriver Lars Ingelstam i kapitlet Tyngdpunktsförskjutning. Den kristna traditionens rötter, med Jesu liv och lära i centrum, beskrivs i boken som ett fredsevangelium, en sätt att som


”FÖRFATTARNA TILL DENNA

MARTHA C. NUSSBAUM

BOK VILL ALLTSÅ I TRO OCH

THE NEW RELIGIOUS

HANDLING ÅTERUPPTÄCKA DET

INTOLERANCE: OVERCOMING

RADIKALA I BUDSKAPET FRÅN

THE POLITICS OF FEAR IN AN

FREDSFURSTEN.”

ANXIOUS AGE (ENG.)

MIKAEL MOGREN

LIVETS HELIGHET Verbum Förlag 2013

The Belknap Press 2013

grundläggande livsval välja det aktiva ickevåldets väg. Att inte fly från förtryck, våld och orättvisa utan att möta det med goda och kreativa medel. Denna kärna har dock fördunklats och tappats bort under stora delar av kristenhetens tid. KG Hammar förklarar denna fördunkling av det ursprungliga budskapet med tre förändringar som skedde i den tidiga kyrkan. För det första skedde en förskjutning av vad trons essens var: praxis eller försanthållande. Tro kom att handla mer om att tänka rätt än att handla rätt. För det andra kom Kristi försoningsdöd på korset att bli den mer exklusiva tolkningen av Jesu död, en död som enligt Hammar ”i Nya Testamentet tecknas i en rad bilder”, vilket tonade ned Jesus tydliga ickevåldsförkunnelse. För det tredje innebar sammanställningen av den nytestamentliga kanon att ”Jesu radikala budskap uttunnandes i mängden av bibliska berättelser där Gud anbefallde användande av våld”. Dessa förskjutningar ledde till – men var också ett resultat av – den förändrade relationen mellan kyrkan och den politiska makten. Som en konsekvens kom en mer våldsbejakande tolkningstradition att växa sig stark i den kristna kyrkan. Kyrkan militariserades. Och därmed följde inkvisitioner, korståg och religionskrig. Men den kristna kyrkan har också, intressant nog, de-militariserats. De senaste decennierna har en kraftig förändring skett, vilket denna bok försöker bejaka och förstärka. Med tanke på hur fruktansvärt blodig den kristna traditionen varit är huvudfåran inom kristendomen i dagsläget förvånansvärt fredligt, även om det enligt författarna inte fått fullt genomslag. Författarna till denna bok vill alltså i tro och handling återupptäcka det radikala i budskapet från Fredsfursten. ISAK SVENSSON Docent, Institutionen för freds- och konfliktforskning, Uppsala Universitet

UNDERHÅLLANDE GUIDE OM DET SOM ÄR FRÄMMANDE Ska en kvinna som bär niqab får arbeta på dagis? Ska böneutrop få ljuda från våra svenska moskéer och kalla människor till fredagsbönen? Hur ska landets lagar utformas för att tillgodose olika kulturer och religioner? Dessa, och liknande frågor dyker upp allt som oftast i tv-soffor, debatter och tidningsartiklar, ofta följda av känsloladdade argument eller skrämselretorik. I boken The New Religious Intolerance guidar etikprofessorn Martha C. Nussbaum oss genom nutidens politiska oro för det och dem som betraktas som främmande. Inledningsvis får vi följa henne genom en kritisk granskning av det politiska och juridiska tänkandet om nationalitet i Europa och USA, och hur de moderna systemen brottas med att förhålla sig till de människor som inte delar den identitet som formade nationerna under upplysningstiden. Därefter följer ett utredande kapitel om rädslans komponenter och argumentation. När hon redogör för hur juridiken bör sträva efter opartiskhet beskriver hon hur ologiska resonemangen om exempelvis bärandet av niqab är i förhållande till andra tillfällen då vi täcker våra kroppar, antingen i yrket som läkare eller i kylan och blåsten med halsduk över ansiktet och mössan över öronen. Vid flera tillfällen använder hon sig själv som exempel, på ett självironiskt och otvunget sätt. Detta och hennes tydliga språk gör att man lätt kan följa med trots att vissa fall hon beskriver är avancerade för någon som inte är juridiskt bevandrad. Den största behållningen ger kapitlet om rädsla. Hon skriver: “Fear is a ‘dimming preoccupation’: an intense focus on the self that casts others into darkness. However valuable and indeed essential it is in a genuinely dangerous world, it is itself one of life’s great dangers. Nussbaum bygger sin bok på en god blandning av historia, juridiska exempel och en utmärkt analys av rädslans beståndsdelar. Resultatet är en underhållande, välgrundad bok som är till stor nytta för alla som arbetar med frågor som rör människor, i synnerhet dem av oss som sysslar med religionsdialog. MALIN PIHLGREN Präst i Eriksfälts församling, Malmö

SÖKLJUS PÅ KYRKANS TRADITION I Livets Helighet delar Mikael Mogren med sig av sina erfarenheter som människa och sina kunskaper som teolog. Hans berättelser tar sitt avstamp både i vår tids kännetecken och i kyrkans arv. ”I vardagen gör vi människor erfarenheter av livets helighet. Om dessa erfarenheter har kyrkan något att berätta”, skriver han. Utgångspunkten är att livet inte är rakt och att vi endast genom att gå vilse kan hitta till den gömda glänta som är livets helighet. Mogren försöker hjälpa läsaren att närma sig gläntan genom att berätta om Gud som grundflöde, om förmågan att vara närvarande och dela även i en tillvaro som är begränsad, om olika sätt att gå vilse och att komma ut med livet i behåll. Till sist delar han med sig av positiva erfarenheter och fyra metoder som han tycker fungerar i försöken att leva med livets helighet. Mogren vill i sin bok låta sökljuset lysa på skatterna i kyrkans tradition, och det lyckas den med på det stora hela. I sin ständiga pendel mellan nutida situationer och kyrkans nedärvda erfarenheter är Livets Helighet lätt att känna igen sig i och bli berörd av. Samtidigt funderar jag på om boken når sitt syfte att ge fördjupning till intresserade medarbetare i Svenska kyrkan. I sitt försök att balansera mellan enkelhet och fördjupning känns det som att Livets helighet blir både för svår och för simpel. Dessutom tycks det som att Mogren inte kan bestämma sig för om han ska skriva en lärobok eller en bok i andlig vägledning. Kanske är det meningen, för att visa att livet inte är rakt, men det är inte optimalt för en bok som ska vara lättillgänglig. Mikael Mogren skriver med ett enkelt språk som gör det lätt att följa med, även i lite djupare resonemang, men det är något med de enkla, staplade meningarna som stör. Texten löper inte förbi som en stilla bäck utan känns som en morsekod i sin ryckighet. Trots detta är Livets helighet en bra gåva till församlingsmedarbetare som är nyfikna på teologi och längtar efter en oväntad glänta i skogen. MALIN PIHLGREN Präst i Eriksfälts församling, Malmö

UPPDRAG MISSION NR 1 2014: LÄST SEDAN SIST 29


TEXT: MARIE BOSUND HEDBERG

FOTO: MARTIN OLSON

Tipei Marazanye uppträdde under Världens fest i Malmö i september 2012. Nu arbetar han med en bok och en skiva med musik från Zimbabwe och Sverige.

Tipei Marazanye:

–JAG BLIR EN MISSIONÄR GENOM MUSIKEN Att dela ut stipendier för resor och projekt som genomförs här hemma eller utomlands hör till Lunds Missionssällskaps mest synliga verksamheter. Tipei Marazanye, församlingsmusiker i Löddebygdens församling, får 50 000 kronor för att producera en sångbok och en skiva med musik från Zimbabwe och Sverige. Det blir nitton sånger på engelska, svenska och shona som Tipei antingen har skrivit själv eller verk som han har arrangerat. Han kom till Skandinavien från Zimbabwe för åtta år sedan, först till Kulturskolan i Norge och sedan till Uppsala. – Svenska kyrkan och Lutherska kyrkan i Zimbabwe är vänorter och jag kände mig mycket hemma här, säger han. Jag har arbetat inom Svenska kyrkan sedan 2009. Tipeis föräldrar var strängt kristna och för dem var det otänkbart att han skulle få ägna

30 UPPDRAG MISSION NR 1 2014: STIPENDIATEN

sig åt musik, det var bara ”dåliga människor” som gjorde det. Han utvecklade sitt musikintresse när han gick på universitetet och tog igen allt han hade missat när det gällde musik när han växte upp. Han lärde sig spela gitarr och marimba och han är utbildad grundskolelärare och musiklärare.

FINNS DET NÅGRA SÅNGER SOM ÄR DE SAMMA I ZIMBABWE OCH SVERIGE? – Ja, det finns det faktiskt. Barnvisan ”Blinka lilla stjärna” är ett exempel, och man hittar många sånger i den svenska psalmboken som också finns i den lutherska kyrkans psalmbok i Zimbabwe.

Nu har han övertygat sina släktingar om att han valde rätt yrke, de vet att han är en omtyckt musikpedagog och körledare på andra sidan jordklotet. En av hans musikgrupper, Mhanzi Marimba, uppträdde på Eurovision Song Contest i Malmö i våras, ett program som nådde miljontals tv-tittare.

Under hösten har Tapei Marazanye avslutat arbetet med sin sångbok och den väntas vara klar för tryckning vid årsskiftet. Någon månad senare är det dags att samla körmedlemmarna och börja repetitionsarbetet inför skivinspelningen. I början på mars är skivan troligen klar.

VARFÖR VILL DU GE UT DEN HÄR BOKEN OCH SKIVAN? – Jag möter många ungdomar i mitt jobb som församlingsmusiker och jag ser vilken glädje som skapas kring dem som spelar och sjunger. Jag vill inspirera, missionera och sprida det kristna ordet genom musiken.

STIPENDIATER Övriga stipendiater hittar du på www.lundsmissionssallskap.se


GLOBALT NÄTVERK STÖDER EKUMENISKT ARBETE Lunds Missionssällskap grundades 1845 och är Sveriges äldsta. De allra första svenska missionärerna i Indien och Kina kunde resa ut på uppdrag av sällskapet. Idag har missionsarbetet tagit helt nya former och utvecklats till gränslösa samarbeten, utbyten och dialog och genomförs av grupper eller enskilda. Missionsbegreppet omfattar även arbetet för fred och ickevåld och en världsvid gemenskap. Lunds Missionssällskap har ett nära samarbete med Svenska kyrkans internationella arbete. Biskopen i Lund är hedersordförande och vi verkar utifrån de breda nätverk som styrelseledamöterna har både här hemma och utomlands. Starka band finns även till den teologiska fakulteten vid Lunds universitet, Centrum för teologi och religionsvetenskap, och särskilt till ämnena missionsvetenskap och religionsteologi. UNGDOMAR VIKTIGA Lunds Missionssällskap förvaltar avkastningen på de gåvor som testamenterats till sällskapet och fyra gånger om året delas rese- och projektbidrag ut till sökande från hela landet, och antalet sökande har ökat markant under de senaste tio åren. – I första hand stöder vi ungdomar, de är viktiga för oss eftersom de har en framtid och vågar se över kultur- och religionsgränser, säger Samuel Rubenson, ordförande i Lunds Missionssällskap. Oftast söker de resebidrag för olika slags volontärinsatser. Vi stödjer även utbytesverksamhet av olika slag och vill gärna uppmuntra till en mångfald av uttrycksformer med projekt som innehåller musik, konst och film. KUNSKAPSUTBYTEN Lunds Missionssällskap arbetar dessutom med fyra noder över världen. Dessa mötesplatser för utbildning oh interreligiös dialog finns i Hongkong, Kapstaden, Jerusalem och Malmö. Vi lånar erfarenheter

från varandra och ställer frågor som vad Malmö kan lära av Kapstaden, Hongkong eller Jerusalem. Eller tvärtom – vilka erfarenheter och lösningar kan Malmö bidra med. I Hongkong har vi gett stöd till ett centrum för studiet av mötet mellan kristen tradition och kinesisk kultur, och genom detta till utbyten med universitet i Kina, men också till teologisk utbildning för de många minoritetskyrkorna i Sydostasien. I Kapstaden bidrar vi till finansieringen av professuren The Desmond Tutu Chair vid den teologiska fakulteten vid University of Western Cape. I Jerusalem stöder vi Svenska teologiska institutet, STI, och dess arbete med religionsdialog och religionsteologi genom bidrag till en professur i religionsteologi. I Malmö stöder vi Västra Skrävlinge församlings arbete tillsammans med moskén i Rosengård och olika nätverk för en förståelse mellan olika religiösa traditioner, framför allt islam och kristendom. www.lundsmissionssallskap.se

VILL DU MEDARBETA? Vill du skriva artiklar, bokrecensioner, debattartiklar eller analyser i Uppdrag Mission? Hör av dig till redaktör Marie Bosund Hedberg, 0733-60 87 54 eller red@uppdragmission.se.

VILL DU PRENUMERERA PÅ UPPDRAG MISSION? Tidskriften kommer ut fem gånger om året (inklusive ett tjockare temanummer under sommaren). En helårsprenumeration kostar 200 kronor inom Sverige, 300 kronor inom övriga Europa och 350 kronor i övriga världen. Du kan anmäla dig antingen genom att maila till red@uppdragmission.se eller genom att skriva till redaktionen, se adress sid 3. Ange namn, adress, mailadress och telefonnummer. Du kan också kontakta redaktionen på 0733-60 87 54.

SÅ SÖKER DU LUNDS MISSIONSSÄLLSKAPS STIPENDIER Lunds Missionssällskap delar varje år ut resestipendier till i första hand ungdomar under utbildning för tjänst i kyrkan och missionen och grupper vars resa är en del av ett ömsesidigt utbytesprogram mellan kyrkor och ekumeniska organisationer. Resan ska vara väl förberedd och ingå i en långsiktig informations- eller utbildningsverksamhet och ansökan ska innehålla en realistisk budget för genomförandet. Numera kan stipendieansökan bara göras via Lunds Missionssällskaps sida, www.lundsmissionssallskap.se/ stipendier. Fyll i det elektroniska formuläret enligt anvisningarna och skicka det per e-post till stipendium@lundsmissionssallskap.se Skicka in din ansökan i god tid! Sista datum för att söka stipendierna är 15 februari, 15 maj, 15 augusti och 15 november. Räkna med att du kan få svar på din ansökan några veckor senare. När resan eller projektet har avslutats ska stipendiaten/stipendiaterna kunna dokumentera sina erfarenheter i text och bild, rapporter som kan komma att publiceras i Uppdrag Mission och/eller på hemsidan. Maila in text och bilder till rapport@lundsmissionssallskap.se

pendium ansökan om resestismissionssallskap.se

0805.pdf epost till: stipendium@lund Ansökan skickas per datum, t.ex: Hans_Hansson_10 ditt namn och dagens Namnge pdfen med Beslut (fylls i av LMS) Datum (fylls i av LMS)

ansök an om

projektbidrag

Ansökan skickas per epost till stipendium@ Namnge pdfen lundsmissionssallskap.se med ditt namn och dagens datum, Eventuella bilagor t.ex: Maria_Larsso ska skickas per n_20110214.p post Box 32, 221 00 Lund. Märk försändelsentill Lunds Missionssällskap, Stiftskansliet, df med ”Ansökan Projektbidrag”. i av LMS) Beslut (fylls i av LMS)

Beslutsdatum (fylls

Sökandes namn (obligatoriskt)

Telefon (obligatoriskt)

Sökandes namn

Adress (obligatoriskt)

(obligatoriskt)

Telefon (obligatoriskt

)

E-post (obligatoriskt)

Adress (obligatoriskt

)

Resans längd, alternativt

datum för utresa och

hemresa (obligatoriskt) E-post (obligatoriskt

)

Samarbetspartner på

resmålet (obligatoriskt)

Privat initiativ eller genom

Projektets längd

(obligatoriskt)

en organisation (obligatoriskt) Samarbetspartner

Resans budget (obligatoriskt)

Privat initiativ eller

Syfte med resan (obligatoriskt)

Projektets budget

(obligatoriskt)

genom en organisation

(obligatoriskt)

(obligatoriskt)

Syfte med projektet

(obligatoriskt)

1 (2)

1 (2)

EN TIDSKR IFT FRÅN LUNDS MISSIO NSSÄLL

SKAP • NR 1, 2014 • ÅRGÅN G 168 • 45 KR

www.lundsmissionssallskap.se

NÄSTA NUMMER UTE 27/2

TEMANUMMER: SIAVOSH DERAKH TI

en tidskrift från lunds missionssällskap

nr 4 • 2011 årgång 166

Halva sanningen finns på den andra sidan

llskap lunds missionssä en tidskrift från

–detta är mit t mal mö! ann ilmar nils per martin sHifaa

Västra Jerusalem Rabbinen på baRRikadeRna 14 Östra Jerusalem det lilla huset i sheikh JaRRah 24 analys söRen Wibeck om den histoRiska konflikten 6

166 • 45 kr • nr 4 • 2012 • årgång

andreas sonja CeCilia lina riCHard BoB

jeHosHua karin tony marie jonas sandra

6 sin kärlek till malmö 16 ilmar reepalu om d är en del av malmö per Brinkemo somalilan 20 är olika i malmö BoB Hansson alla 39 om framtidens malmö kristina olsson

Birgit Bo rafael elsie kristina

EN TIDSKRIFT FRÅN LUNDS MISSIONSSÄLLSKAP • NR 4 • 2013 • ÅRGÅNG 167 • 45 KR

Kapstaden

PRISAD REVANSCH

LEDARE ANTJE JACKELÉN OM RELIGION SOM KRÖNIKA GREKI DRIVKRAFT 3 SKA VÄGEN TILL HIMLEN 4 RAPPORT JULGÅ VOR TILL DRÄNK T STAD I FILIPP INERNA 24

KONTAKTA MARIE BOSUND HEDBERG 0733-60 87 54 PREN@UPPDRAGMISSION.SE

HENNES SOPBERG FÅR SYDAFRIKA ATT VÄXA 10 HÄR HJÄLPS MAMMOR OCH BARN TILL ETT TRYGGT LIV 30 INTERNATIONELL FÖREBILD I KAMPEN MOT HIV 36 FRAMTIDEN FORMAS FÖR DEN FRIA GENERATIONEN 38

UPPDRAG MISSION NR 1 2014: LUNDS MISSIONSSÄLLSKAP 31


POSTTIDNING B Returadress: Nätverkstan ekonomitjänst Box 311 20 400 32 Göteborg

Foto: Jesper Klemedsson

4 1 1 1 8 6 3 0 0

Ge en Gåva i årets julkampanj! Sms:a HOPP till 72950 så skänker du 50 kronor.

svenskakyrkan.se/julkampanjen

Uppdrag Mission nr 1, 2014  

Kyrkornas roll i krisens spår. Religion som drivkraft av biskop Anjte Jackelén. Siavosh Derakhti vände utanförskap till gemenskap. Ungdomar...

Advertisement