Uppdrag Mission 1 2024: I den heliga Andens enhet

en tidskrift från lunds missionssällskap • nr 1 • 2024 • årgång 178

I den heliga Andens enhet LUND ”VI HAR VARIT MED OM NÅGOT STORT” 20 UKRAINA MÅNGA TILLSAMMANS 14 GUATEMALA ”VI HÅLLER OSS NÄRA VARANDRA” 10

Missionsuppdraget i vår tid bygger på dialog och interreligiösa möten, långt från doktriner och regelverk men nära tron på människor och deras förmåga.

Det är de rörelserna vi följer i Uppdrag Mission.

UPPDRAG MISSION www.uppdragmission.se

Tidskriften ges ut av Lunds Missionssällskap, LMS, i samarbete med

Act Svenska kyrkan

www.lundsmissionssallskap.se

ANSVARIG UTGIVARE Samuel Rubenson REDAKTÖR Anna Braw Storabackegatan 15C 216 15 Limhamn 073-998 23 27 red@uppdragmission.se REDAKTIONSRÅD Frida Falk Agneta Hansson Per Kristiansson Johannes Zeiler GRAFISK FORM Maria Mannberg PRENUMERATION pren@uppdragmission.se ANNONSER annons@uppdragmission.se TRYCK Ljungbergs, Klippan i s s n 2001-0087 OMSLAG Ekumenisk vesper i Lund.

Bild: Kristoffer Lignell

2

u p p d r a g m i s s i o n n r 1 2 0 2 4

Överallt

många människor upplever säkerligen vår nutid – så präglad av brutala krig, politiskt förtryck, egenmäktiga världsledare och därtill djup ekologisk kris – som ett ogenomträngligt mörker.

Men i det kompakt svarta och till synes hopplösa finns det många sprickor där ljuset lyser fram, bara vi tar oss tid, lyssnar in och tittar efter.

Ty i detta nu, överallt på vår jord, finns det människor som krokar arm med varandra, drivna av en självklar omsorg om medmänniskan, övertygade om att tillsammans kan vi göra verklig skillnad.

Dessa människor är inte av en ”särskild sort”, och de har ingen specifik kulturell eller religiös bakgrund. Nej, i krisens utsatta verklighet blir etniska, kulturella och religiösa skillnader oväsentliga: ”Att alla är beroende av varandra blir extra tydligt i krigets Ukraina”, säger en röst i ett av det här numrets reportage. I Guatemala deltar katoliker, pingstvänner, andra protestanter, muslimer, judar och mayatroende tillsammans i protesterna mot det strukturella våldet. Redskapet är offentliga böner: ”Vi har olika spiritualiteter, men tre saker gemensamma: vi vill fördöma korruption, vi tror på rättvisa och fred och andlighet, och vi vill bidra till att bygga upp vårt land.”

I Stockholm samlas människor med olika trostillhörighet till samtal på temat ”Hopp – gemensam handling i en sårbar värld!”.

Jag tror att ALLA människor kan rymmas i ”den heliga Andens enhet”.

Jordens mänsklighet är ju en enda, och vi bär alla tillsammans ansvaret för jordens framtid. Som vi ber i en älskad och högaktuell nattvardsbön: ”Uppenbara för oss ditt bords hemlighet: Ett enda bröd – och en enda mänsklighet.”

Vår erfarenhet säger oss att kärlekens och omsorgens handlingar, som lindrar lidande och kan bidra till verklig försoning och fred, inte sällan kommer från oväntade håll. För Andens vind blåser vart den vill … lennart hamark ledamot i Lunds Missionssällskaps styrelse, har arbetat för Svenska kyrkan med internationell ekumenik och religions­ dialog i Asien, präst i Maria för­ samling i Helsingborg

6 enkäten

19 recension

31 betraktelsen

BILD: WILHELM BLIXT

Alltid

4 krönikan

14

28

32 stipendierapporten 34 stipendiaten 35 om LMS

10 ”nära varandra”

Att samlas offentligt för att be har blivit en av Centinelas, ”vaktposternas”, ar-

betsmetoder, berättar Mayra Rodríguez

– i Guatemala har alla frivilligorganisadenten att kunna tillträda efter nyår?

14 många tillsammans

De förstörda husen i Charkiv är en av

alla uppgifter som Lutherska världs-

24

BILD: KRISTOFFER LIGNELL

tioner förbjudits. Kommer den nye presi-

förbundet tar sig an i samarbete med

andra biståndsorganisationer. Nataliia

Lukashenko har kommit tillbaka till sitt hemland för att hjälpa till.

20 ”vi har varit med om något stort”

en lokal fortsättning på ”Together in

hope”-mötet som ägde rum 2016. Hur

har den gemensamma bönen påverkat de två församlingar där den äger rum?

Maria Green, Anders Piltz och Lena

Sjöstrand berättar.

BILD: MAGNUS ARONSON, IKON

I sju år har en ekumenisk vesper betts

två gånger varje månad i Lund. Den är

20

24 en verkligare kristi kyrka

BILD: KRISTOFFER LIGNELL

Christian Braw reflekterar över Peter

Halldorfs förkunnelse och författarskap och över dess rötter i många kyrkor,

länder och tider – bland inspirations-

källorna finns Helgelseförbundets Emil

Gustafsson och den ukrainske kyrkohis-

”genom honom och med honom och i honom tillkommer dig, Gud Fader allsmäktig, i den heliga Andens enhet, all ära och härlighet från evighet till evighet.”

Hur många gånger har de orden, och andra formuleringar som liknar dem, hörts i nattvardsbönen

torikern Nicholas Afanasiev.

i världens kyrkor?

28 ett lyssnande och lärande läge

Andens enhet här hos oss, när det ”vi” som vi talar om är jordens befolkning i ett slags oundviklig

A World of Neighbours och Sveriges

Nataliia Lukashenko, Serafim Smensgård, Lena Sjöstrand, Mengistu Worku, Maria Green, Packiam T.

I slutet av september bjöd Islamic Relief,

interreligiösa råd in till en nätverksträff

för interreligiösa praktiker i Stockholm.

Och vad kan de betyda i den verklighet som vi försöker leva i den här hösten? Vad är den heliga

samexistens, ibland präglad av splittring och ibland av en delvis oväntad värme och gemenskap?

Som alltid: ett stort tack till alla er som hjälps åt med att berätta – Mayra Rodríguez, Anders Piltz,

Samuel, Ingrid Norén-Nilsson och alla ni andra!

ANNA BRAW, REDAKTÖR FÖR UPPDRAG MISSION

krönika

En kropp, en ande, ett hopp det är tidig septemberkväll. Solens strålar smeker fälten utmed den gropiga grusvägen fram till Auschwitz-Birkeanu. Det är stilla och fasansfullt på samma gång. På båda sidor av järnvägsspåret sträcker sig resterna av de många dödsfabrikernas skorstenar mot skyn. Berörda av vårt besök, berättelserna och vittnesbörden om andra världskrigets grymhet och mörker väljer många av oss att gå i tystnad.

I egentlig mening känner vi inte varandra sedan tidigare. Ändå är känslan av samhörighet oerhört påtaglig. I den grupp där jag själv ingår finns människor från Rwanda, Sydafrika, Palestina och USA. Utan jämförelser i övrigt är det ett faktum att vi alla kommer till denna plats med egna erfarenheter av övergrepp, orättvisor, krig och fördrivning i både historia och nutid.

Besöket i Auschwitz-Birkenau ingick som en programpunkt när medlemskyrkorna i Lutherska världsförbundet (LVF) under hösten samlades till generalförsamling i Kraków i Polen. Något annat hade varit otänkbart. De lutherska kyrkorna runtom i världen har att självkritiskt bearbeta en mycket mörk historia kantad av antisemitism och att tillsammans arbeta proaktivt inför framtiden mot alla former av förtryck, våld och rasism.

Ett starkt samhällsengagemang och omfattande sociala och diakonala insatser är viktiga identitetsmarkörer och en del av kyrkornas dna. Det faktum att Lutherska världsförbun-

4

uppdrag mission nr1 2024

det bokstavligen formades i rasmassorna efter andra världskriget – som ett svar på monumentala humanitära behov – förpliktigar än idag. Det gäller hur vi bäst utformar multilaterala samarbeten i lokalsamhällen på olika håll i världen men också på vilka sätt LVF kan bedriva ett trovärdigt och väl underbyggt teologiskt arbete som motiverar kyrkorna till konkret handling över konfessionsgränser och religionsgränser. Arbetet med exempelvis klimaträttvisa, genusrättvisa, rättvis fred, inkludering och mångfald kan aldrig bara vara en angelägenhet för ett fåtal specialister – det kräver att vi tillsammans tar oss an uppgiften och för den vidare in i framtiden.

I en tid när det demokratiska utrymmet minskar, när grundläggande mänskliga friheter och rättigheter kränks och hotas samt när återigen klyftorna mellan kvinnors och mäns delaktighet i samhällsbygget ökar – då har kyrkorna en viktig uppgift: att bidra till förändring. Vi ser tyvärr liknande tendenser inom kyrkornas egna strukturer, inte minst när det gäller kvinnors plats, funktion och delaktighet i olika ledaruppdrag. Här behöver insatserna för teologisk utbildning breddas och förstärkas, och här måste internationell samverkan premieras, utan att vi för den skull reproducerar koloniala maktordningar.

Den lutherska identiteten behöver också utforskas på nytt. Inte allt som klassas som ”lutherskt” är synonymt med ”nåd”, ”förlåtelse” eller ”befrielse” som annars är några av den lutherska traditionens ledord. Därför behöver vi en kritisk och konstruktiv diskussion om hur vi värnar och utvecklar en grundhållning till livet för att slå vakt om kvinnors och mäns lika möjligheter att verka tillsammans i kyrka och samhälle. Kyrkornas engagemang för och förmåga till interkulturella möten och BILD; MARIE RENAUX, LUTHERSKA VÄRLDSFÖRBUNDET

krönika

interreligiös samverkan kommer att bli alltmer centrala framöver. De innefattar exempelvis kyrkornas lokala relationer till och kontakter med andra trostraditioner, inte minst de många muslimska trosgemenskaperna.

Kriget i Polens grannland Ukraina och flera andra oroshärdar var påtagligt närvarande i generalförsamlingens många gudstjänster, överläggningar och beslut. Samlade runt temat ”En kropp – en ande – ett hopp” bekräftade medlemskyrkorna sitt gemensamma åtagande: en fördjupad samverkan med kyrkor och ekumeniska organisationer, andra trossamfund och globala organisationer som arbetar med humanitärt stöd och utvecklingssamarbete. För världens och livets skull.

Generalförsamlingens betoning av enheten och viljan att arbeta tillsammans för världen och livet var angelägen i september när vi samlades. Den har blivit än mer angelägen denna höst, när tusentals israeler och palestinier har fått sätta livet till på grund av att kriget i Israel och Palestina har blossat upp på nytt.

Den novemberdag när detta skrivs befinner sig miljoner människor på flykt. n

BILD: MARIE RENAUX, LUTHERSKA VÄRLDSFÖRBUNDET

johannes zeiler är domkyrkolektor i Linköping och har tidigare arbetat som teologisk sekreterare vid avdelningen för kyrkoliv på Kyrkokansliet i Uppsala. Han ingick i Svenska kyrkans delegation vid Lutherska världsförbundets general­ församling i Kraków i år och deltog i LVF:s regi i den globala dialogen mellan lutheraner och pingstvän­ ner under perioden 2016–2022.

2018 disputerade han i missions­ vetenskap vid Uppsala universitet på avhandlingen Crafting Lutheran Pastors in Tanzania – Perceptions of Theological Education and Formation in the Evangelical Lutheran Church in Tanzania.

enkät

”Nära alla som vill främja det goda” Var upplever du den heliga Andens enhet?

Svaren kommer från flera kyrkor och sammanhang där enheten är en både liten och stor verklighet.

6

uppdrag mission nr1 2024

BILD: HUNGARIAN INTERCHURCH AID

LINA PETRÉ

BILD: HENRY MARTYN INSTITUTE

BILD: ANAFORA

enkät ”Nära alla som vill främja det goda”

MIRIAM LINDGREN HJÄLM

PACKIAM T. SAMUEL

BOR I: TREKANTEN

BOR I: SÖDERTÄLJE

BOR I: HYDERABAD I INDIEN

UTANFÖR KALMAR

ÄGNAR MIG ÅT: FORSKAR I MEDEL-

ÄGNAR MIG ÅT: ÄR DIREKTOR VID

ÄGNAR MIG ÅT: ÄR PRÄST I EM-

TIDA KRISTNA ARABISKA HAND-

HENRY MARTYN INSTITUTE OCH

MABODA PASTORAT OCH KLIMAT­

SKRIFTER OCH ÄR HÖGSKOLE­

LEDER ARBETET MED FORSKNING,

AMBASSADÖR FÖR ACT SVENSKA

LEKTOR OCH ORDFÖRANDE I

INTERRELIGIÖSA RELATIONER OCH

KYRKAN – FRITIDEN ÄGNAR JAG

HELIGA ANNA AV NOVGORODS

FÖRSONING

ÅT FAMILJEN MED MAN OCH TVÅ

ORTODOXA KYRKOFÖRENING

SÖNER PÅ FYRA RESPEKTIVE ETT ÅR, INRE OCH YTTRE OMSTÄLLNING OCH DEN NYFUNNA PASSIONEN KALLBAD

n n n Ända sedan barnsben har

jag haft ett hjärta som brinner för

n n n Det ekumeniska arbetet på

Sankt Ignatios, där studenter som tillhör kristna traditioner från tre världsdelar läser teologi och reli­

gionsvetenskap tillsammans, grun-

Det är tryggt att veta att trots våra

trosskillnader är vi människor i

kyrka, tempel, moské och gurud-

wara, människor som ber för fred

och som ger uttryck för sin oro över

medmänniskors välbefinnande.

Vi skiljs åt av våra religioner men förenas i anden.

n n n I en värld där individualis-

men bryter kontakter och förbindel-

KIM D BERGMAN

att fortsätta i oändlighet är det inte

ÄGNAR MIG ÅT: ÄR GIFT, HAR TVÅ

ser och där fördomar får konflikter

bara relevant utan ständigt nödvändigt att lyssna och att dela med oss

BOR: I ALVIK I BROMMA BARN, ÄLSKAR ATT LAGA OCH BJUDA PÅ MAT, ÄR SJÄLVKLART

das på två huvudsakliga principer.

av våra tankar och perspektiv.

SCOUT, TJÄNAR SOM PASTOR I

ensam i det. Den senaste tiden har

är skapad till Guds avbild, och detta

Religioner har fötts, fått näring

ÄR MED I SVERIGES KRISTNA RÅDS

i helt nya gemenskaper där vi på

enskild individ. Den andra är idén

mångfalden och med skillnaderna

avtäcka denna avbild i mötet med

varje samhälle och varje församling

klimatfrågor och miljöfrågor, men jag har alltid känt mig ganska

jag märkt hur Anden driver mig in

olika sätt samlas kring frågor som

rör jordens och själens överlevnad.

Det är både privat och i yrkeslivet, och inte minst med rörelsen Den

åttonde dagen som på ett så klokt

sätt vill hjälpa oss med både inre

och yttre omställning. Det är viktigt

Den första är idén att människan

placerar ett omätbart värde i varje

att bildning, Bildung, bidrar till att

fulla potential. Därför måste ekume-

missförstånd och konflikter mellan

med Hela människan i Stockholm

nik grundas i jämställdhet, respekt och nyfikenhet – värden som inte

Att människor väljer att försöka

måste arbeta aktivt för varje dag.

klimatambassadör är jag också

skapa utrymme för andra är det

möjlighet att göra skillnad.

mig i min vardag.

BILDER PRIVATA DÄR INGET ANNAT ANGES

Kreativ workshop för ukrainska ungdomar hos Hungarian

Interchurch Aid i Budapest.

n n n Där Guds Ande är, där är

liv. I Centrumkyrkan Farsta är vi

flera som på olika sätt vill göra livet

för hur vi kan utforska människans

för de goda sammanhangen. Som

ENKÄT ANNA BRAW

och glatts åt dem. Varje familj,

ARBETSGRUPP FÖR JÄMSTÄLLDHET

representerar en unik kultur, tro och

kommer av sig själva utan som man

tacksam över att ha fått en röst och

och kunnat mogna här. Vi har levt i

CENTRUMKYRKAN FARSTA OCH

den andre. Det ger oss vägledning

med gemenskap för att bevara och odla hoppet, och jag är så tacksam

Indien är ett andlighetens land.

stora mirakel jag ser runt omkring

praktik. Detta unika orsakar ibland människor som tror olika. Vår

mångfald resulterar i utmaningar

lite enklare för fler. Vårt samarbete län och Farsta församling ger mig

oräkneliga andefyllda möten. Att få

och samtidigt i möjligheter. När det

sitta i lägereldens sken och prata om

hos våra medmänniskor.

mans med de äldre fundera över vår

blir svårt söker vi hopp och skydd

”Älska din nästa som dig själv”,

sa Jesus. När världen delas upp

av gränser som vi föreställer oss,

kulturer, identiteter och så vidare,

tar krig och konflikter ut sitt pris

livet med våra scouter, att tillsam-

värld – det är mångfald, det är liv,

det är Guds Ande. Främst upplever

jag Guds Ande i alla de möten som jag har i och utanför kyrkan.

och påverkar vårt vardagsliv. Budet om att älska vår nästa är inte bara

relevant utan ständigt nödvändigt. nr1 2024 uppdrag mission

7

enkät ”Nära alla som vill främja det goda” BILD: KRISTNA FREDSRÖRELSEN

BILD: MAGNUS ARONSON

Istället för att få panik och bli

ANNA HJÄLM

LOTTA SJÖSTRÖM BECKER

BOR I: JERUSALEM,

BOR I: STOCKHOLM

PÅ PROFETERNAS GATA

ÄGNAR MIG ÅT: MITT UPPDRAG

ÄGNAR MIG ÅT: LEDER SVENSKA

SOM GENERALSEKRETERARE FÖR

TEOLOGISKA INSTITUTET I JERUSA-

KRISTNA FREDSRÖRELSEN UPPTAR

LEM, EN DEL AV SVENSKA KYRKAN

MYCKET AV MIN TID OCH MITT

n n n 20231025. Vaknar och läser

TYCKER JAG MYCKET OM ATT

nyhetsflödet – ännu en morgon av

”det här ser verkligen inte bra ut…”.

Idag talas det mycket om ökade

spänningar på Västbanken. Och på Golan. Och om kommande mark­

PROMENERA MED MIN HUND

n n n Först tänker jag på vad det

är jag tror är det som fick mig att bli helt såld på ickevåld. Det består av

invasion i Gaza.

tillräckligt mycket konkretion men

med en dåres envishet. De har varit

livet och min levnadsbana, som jag

Samtidigt lever Jerusalem vidare,

här förr, jerusalemiterna. Kocken Madiha lär mig, trots rubriker om krig,

hur man skördar och tar hand om

oliverna i vår trädgård. Vännen Atha-

nasius, som är franciskanermunk,

också av ett förhållningssätt, till

tycker är kreativt och konstruktivt

och som gör mig ödmjuk. Att tänka

på den heliga Anden och den Gud

som jag tror på är i mångt och

mycket ickevåld och rättvisa, för

säger stilla: ”Jag är 62 år. Om min

Jesus är en tydlig ickevåldsförebild.

måste några stanna. Jag räknar med

och visade på att det är utan vapen

orden beslutar sig för att evakuera

att det blir jag.” Och medarbetaren

Han ifrågasatte makt och orättvisor och våld vi möts som medmänni­

Israel, med äldste sonen i armén på

skor och att det är där en verklig fred

jobbet och får krama sin palestinska

konstruktiva vägar till att omvand-

okänd ort, säger när han kommer till

kollega: ”We are at home!”

Jag tänker varje dag: vi får inte

svika dem nu, fredsrösterna, coexis-

tence-folket, religionsdialogerna, de

fredag och sitter tysta tillsammans i

rättviseaktivister och av de rörelser

Det är fascinerande hur universellt

inspireras av historiens freds- och

som påminner mig om att här krävs

tystnadens språk är och hur kraftfullt

försöka förändra orättvisor och

ger mig kraft, det fyller på min inre

långsiktighet och uthållighet. Att

våldsnivåer på ett konstruktivt sätt,

tillsammans, i mobilisering och för-

eningsliv, kan vara en källa till hopp,

ickevåldslod tydligare.

MENGISTU GOBEZIE WORKU

påminns jag om vikten av tålamod

ÄGNAR MIG ÅT: TJÄNSTGÖR I

av en längtan efter fred och rättvisa

men också om icke­våldets konstruktiva kraft som prioriterar vänlighet och tålamod i den långsiktiga

kampen som alltid gör maktanalys och pekar på orättvisor.

Jag tänker på vår systerorganisa-

tion i Sydsudan, ONAD, som jag ska

besöka i slutet av november. ONAD:s ledare blev arresterad under en

kampanj mot korruption häromåret.

BOR I: LUND S:T MIKAELS ETIOPISK-ORTODOXA KYRKA I LUND, LÄSER ETT MASTERPROGRAM I TURISM VID LUNDS UNIVERSITET, ARBETAR FÖR ATT ETT TEOLOGISKT COLLEGE SKA STARTAS I SAMARBETE MELLAN ST. LALIBELA INSTITUTE OCH S:T IGNATIUS HÄR I SVERIGE. JAG DISTANSUNDERVISAR OCKSÅ ETIOPISKA STUDENTER SOM BOR I EUROPA I KYRKOHISTORIA. TIDI-

När han blev förhörd tog han det

GARE HAR JAG DOKTORERAT I LUND,

poliserna och berätta om fredsbud-

ABABA UNIVERSITY OCH ARBETAT FÖR

som ett tillfälle att föra dialog med

la konflikter och bidra till positiv

att alltid se människan och att ha

Jag är tacksam för att jag får

fred, och det gör mitt vägledande

inspiration och glädje. När jag möter

skapet och vikten av rättvisa. Hans

mellan människor och i samhället.

det är att sitta tysta tillsammans. Det

medlemmar och aktivister som drivs

kan leva. Ickevåld innebär att hitta

utveckling och förändring, i mig,

en halvtimme, en Stilla Stund för Fred.

tålamod och godhet inspirerar mig

självbehärskning nog att bedriva

UNDERVISAT I ARKEOLOGI VID ADDIS THE ETHIO-FRENCH LALIBELA WORLD HERITAGE CONSERVATION PROJECT

n n n Den heliga Anden i den

ickevåldslig kamp i alla lägen.

heliga Treenigheten är en. Men den

Något som är utmanande för mig

gåva som Andens nåd utgör är en

samtal som just nu förs där ingen

arbeta med det jag gör, även om

är att allt går så fort idag. Saker som

mångfald. Den heliga Anden är Guds

är tider av splittring och våld. Men

manande i en värld som tänker och

Sverige verkar riskera att försvinna.

förenar kyrkans mission och uppgift.

heliga Andens enhet verkar.

och repressiva banor.

skrika ut min frustration och förtviv-

stärker den heliga Anden vår enhet

annan ser eller hör därför att det här vi vet ju att de pågår! Så håll ut! Den

8

ENGAGEMANG, OCH PÅ FRITIDEN

lan. Men vi är några som träffas varje

handlingsförlamad försöker jag

uppdrag mission nr1 2024

det är svårt och i allt högre grad ut-

handlar mer och mer i militaristiska

jag har sett som självklarheter här i

Ibland känns det som om jag bara vill

kraft som leder, klargör, helgar och Genom kyrkan och dess arbete

enkät ”Nära alla som vill främja det goda” BILD: JOHANNES SÖDERBERG BILD: HUNGARIAN INTERCHURCH AID

genom att få oss att gå på samma

väg i det andliga livet. Vi förenas av

den heliga Andens kraft som samlar oss i tron och i tillbedjan.

Den människa som kallas kristen

och är medlem i kyrkan får ta emot

den heliga Andens gåva när hon eller

han deltar i den gudstjänst som kyrkan bjuder in till. Den kropp som de

kristna tillsammans utgör, i försam-

lingen, försonad av Kristi blod, är den

heliga Andens hem. Om vi låter den heliga Anden arbeta i oss kommer

allt som vi säger, gör och tänker att harmoniera med Guds vilja.

n n n Var det en händelse, eller

hade Gud ett finger med när det

ILONA SZENT-IVANYI BOR I: BUDAPEST I UNGERN

BOR I: SÖDERTÄLJE

internationella konferens i Brasilien

ÄGNAR MIG ÅT: ÄR PRÄST I DEN

ÄGNAR MIG ÅT: ÄR PRÄST I HELIGA

PROTESTANTISKA KYRKAN OCH

ANNA AV NOVGORODS ORTODOXA

2024 skulle bli Palestina? Och med

ORDFÖRANDE I STYRELSEN FÖR

KYRKOFÖRSAMLING I STOCKHOLM

HUNGARIAN INTERCHUCH AID,

OCH BITRÄDANDE REKTOR FÖR

tålamod och kärlek”, Efesierbrevet

TYCKER OM ATT LÄSA OCH LYSSNA

SANKT IGNATIOS COLLEGE OCH

redan 2017 vid Världsböndagens bestämdes att programlandet

temat ”Ha fördrag med varandra i

4:1–7. Vidare: ”Sträva efter att med

friden som band bevara den andliga

enheten: en enda kropp och en enda

ande, liksom ni en gång kallades till

BOR I: SOLLENTUNA UNDER VINTER­H ALVÅRET, SOMMAR­ HALVÅRET PÅ GOTLAND ÄGNAR MIG ÅT: ÄR PENSIONÄR, UTBILDAD ARBETSTERAPEUT, MÅLAR AKVARELL OCH ÄR MED MINA BARNBARN, ÄR ORDFÖRANDE I VÄRLDSBÖNDAGSKOMMITTÉN I SVERIGE OCH I DAR AL KALIMAS VÄNNER, EN FÖRENING SOM GER EKONOMISKT BIDRAG ELLER STIPENDIUM TILL KONSTSTUDERANDE UNGDOMAR VID DAR AL KALIMA UNIVERSITY I BETLEHEM, DAK, SOM DRIVS AV DEN LUTHERSKA KYRKAN, ELCJHL – FRAM TILL PANDEMIN 2020 UNDERVISADE JAG I AKVARELL DÄR, EN MÅNAD VARJE ÅR

n n n I Ordspråksbokens 31:a

kapitel står det: ”Höj din röst för den

ett och samma hopp.”

stumme, till försvar för alla som

ungefär 50 000 kristna som tillhör

digt, försvara de fattiga och svaga.”

arbetar i en anda av enhet. När jag

grund när osäkerhetens storm

för fullt. Där finns ungefär 1 000

testanter frågar vi oss: ”Inför vem

I de palestinska områdena finns

olika samfund men som lever och

INGER JONASSON

PÅ LEVANDE KLASSISK MUSIK

skriver det här pågår kriget i Gaza kristna palestinier kvar.

Programmet för Världsböndagen

har skrivits av en ekumenisk kvinno­

sviktar. Höj din röst och döm rättfär-

mottot är ”Lär känna – be – handla”.

Styrkan finns i vetskapen om att förbönen omspänner hela jorden ”från

solens uppgång till dess nergång”.

(OCH ANVÄNDER) ANALOGA KAMEROR

n n n Ondskan ”kastar isär” och

subjekt inför Gud och inför varandra.

eller vad är jag ansvarig, och i vilka

sammanhang kan jag interagera

den Helige Ande gör människan till

Den Helige Ande skapar personer av

individer och fogar samman personer

till gemenskaper. Jag har förmånen

med andra?” Vi kan uppleva den

att få jobba på Sankt Ignatios college,

För mig är Hungarian Interchurch

och orientalisk-ortodoxa studerar

Aid ett bra exempel – människor

dagen i mars varje år, och i år var det

ABSTRAKTA PORTRÄTT OCH SAMLAR PÅ

omger oss. Och som kristna och pro-

i Mellanöstern.

146 länder som deltog. Syftet och

ARBETAR ELLER TJÄNSTGÖR MÅLAR JAG

reducerar personer till objekt, men

grupp med flera yngre, och en av

Världsböndagen firas första fre-

FOLKHÖGSKOLA I SÖDERTÄLJE, ÄR GIFT OCH HAR TVÅ BARN, OCH NÄR JAG INTE

Bibeln är vår klippa, vår stadiga

heliga Andens arbete i vår vardag.

dem är den första kvinnliga prästen

SERAFIM SMENSGÅRD

med olika trostillhörighet samlas

en unik miljö där bysantinsk-ortodoxa och jobbar tillsammans trots en

historik av schismer i över 1 500 år. Det

och arbetar för ett gemensamt mål.

finns kanoniska gränser mellan våra

gentemot våra medmänniskor: att

förhålla oss till dem. En gemensam

att vi samordnar humanitärt stöd.

att vi hittar formella och informella

Det viktigaste är den attityd vi har vi hjälper dem som behöver hjälp,

I Budapest samlas vi präster en

gång i månaden till gemensam bön.

Vi ber att den heliga Andens kraft ska hjälpa oss så att vi kan hjälpa den

sårade världen att återhämta sig.

Må Guds Ande hjälpa oss alla på

vår resa och i det vi gör i samhället

så att vi kan utföra vårt uppdrag på

den här platsen och i den här tiden i

vår historia.

respektive traditioner, och vi måste

vilja att lära känna varandra har gjort

sätt att relatera till varandra i respekt, förståelse och kärlek. Jag tror att

den Helige Ande är nära alla som vill

främja det goda, i synnerhet där det

görs avsiktliga, medvetna ansträng-

ningar som grundar sig i ett liv i tro.

Gud samarbetar med människan för det goda.

nr1 2024 uppdrag mission

9

intervju

”Vi håller oss nära varandra” centinelas samlas för att be utanför häkten och domstolar

uppdrag mission nr1 2024 BILD: CENTINELAS

intervju ”Vi håller oss nära varandra”

nnn INTERVJU NATHALY SALAS OCH ANNA BRAW

–– Offentliga böner är vår samlingsplats. Eftersom vi ber när vi möts kan myndigheterna inte komma åt oss – det kan vara det enda sättet att samlas i fred här. Vi ber utanför domstolarna, vid häktena … Och det är också på det sättet vi skapar en rörelse och kommunicerar utåt.

Det är vårt påverkansarbete och opinionsarbete – vi uppmärksammar det som är fel, och vi gör det på kristen grund.

Hur förklarar man den politiska situationen i Guatemala?

Mayra Rodríguez började sin yrkesbana som journalist och är van vid att redogöra för komplicerade skeenden. Sedan 2015 är hon en av ledarna för Centinelas por la Dignificación del Estado, i vardagstal förkortat till Centinelas (”vaktposterna”), och eftersom hon har varit mycket synlig vid bönesamlingarna och i sociala medier räknar hon med att en intervju i en svensk tidskrift inte kommer att göra så stor skillnad.

– Men många som är aktiva vågar inte vara offentliga, säger hon.

För säkerhets skull har hon bett att video­ intervjun ska göras med hjälp av en konkurrent till Zoom och Teams, en som än så länge räknas som svårare att manipulera.

inbördeskrig i 36 år – Vi är ett pyttelitet land mitt i Latinamerika, och man får använda sig av de andra för att förklara hur vi har det, säger Mayra Rodríguez.

Till skillnad från de flesta av dem har vi en majoritet som tillhör maya-urfolken – och ändå har landet länge styrts av vita.

Drogkarteller, korruption, flyktingströmmar och rovdrift på naturtillgångar är några av Guatemalas problem.

– Men det som präglar oss mest är att samhället är så ojämlikt och att en så stor del av befolkningen lever i fattigdom, säger hon. Det Mayra Rodríguez.

är stora problem med svält bland barn, till exempel. Och det har strukturella orsaker.

Mayra Rodríguez berättar om det folkmord som inte fullt ut har erkänts av myndigheterna och om det 36 år långa inbördeskriget som på sätt och vis har fortsatt.

– Eliten använder sig av våld för att täcka över folkmordet och korruptionen, säger hon.

rätt till jord, språk och kultur När hon var med och bildade Centinelas 2019 hade hon och de andra ingen tanke på risk­ analys, berättar hon. Då hade CICIG, den internationella kommission som arbetade mot straffrihet i Guatemala, kastats ut ur landet.

Många som gav sig ut och protesterade på gatorna var katoliker, men det fanns också pingstvänner, andra protestanter, muslimer, judar och mayatroende bland dem.

– Därför är vi en ekumenisk organisation som arbetar interreligiöst, säger hon. Vi försöker hålla oss nära varandra, bekräfta varandra, respektera varandras arbete och ta ansvar. Vi har olika spiritualiteter, men vi har tre saker gemensamma: vi vill fördöma korruption och orättvisa, vi tror på rättvisa och fred och andlighet, och vi vill bidra till att bygga upp Guatemala.

Kampen för mänskliga rättigheter i Guatemala har länge koncentrerats till två punkter: dels rätten till jorden, dels rätten till språk och kultur.

– Det är många kvinnor som sitter i fängelse för sitt arbete för mänskliga rättigheter, berättar hon, och när vi själva hamnade i den kriminaliseringsspiral som många civilsamhällesorganisationer drabbas av här började vi arbeta mer medvetet med självskydd.

nr1 2024 uppdrag mission

11

intervju ”Vi håller oss nära varandra”

– och lämnade samarbetet. Sedan dess har organisationen upplösts, men kontakten mellan Centinelas och Kristna Fredsrörelsen fortsätter.

– De har lärt oss verktyg för säkerhets- och riskanalyser, säger Mayra Rodríguez.

:

Maya-urfolken utgör en

majoritet av Guatemalas befolkning.

BILD: ROBIN CANFIELD, UNSPLASH

kartlägger och ser mönster Människorättsaktivisternas tillvaro har förändrats de senaste decennierna: nu är det mindre fråga om konkret risk för livet men desto mer om att deras legitimitet blir undergrävd, att sociala medier fylls med påståenden om dem och att de blir häktade och dömda till fängelse.

– Vi checkar in på våra demonstrationer och ut från dem, vi går olika vägar, vi ser till att vi inte är ensamma, berättar Mayra Rodríguez.

Och vi kartlägger incidenterna för att kunna se mönster och bygga en helhetsbild. När vi samlas har vi alltid utsett observatörer som övervakar dem som övervakar oss.

Tidigare fanns det en paraplyorganisation med fredsobservatörer från utländska människorättsorganisationer, bland andra Kristna Fredsrörelsen. Den hette Acoguate och stöttade Centinelas och andra aktivister på olika sätt, som med medföljning. För ett par år sedan bedömde Kristna Fredsrörelsen att det inte gick att fortsätta på samma sätt längre – säkerhetsriskerna hade blivit för stora

12

uppdrag mission nr1 2024

berätta om erfarenheter Verktygen är till stor del det som Kristna Fredsrörelsen kallar självskydd och som bland annat innebär att det finns rutiner för säkerhet både i vardagssituationer och i samband med aktioner.

Centinelas var en av de 23 människorättsorganisationer som deltog i ett möte i Colombias huvudstad Bogotá hösten 2022. Alla deltagare var kvinnor, och Kristna Fredsrörelsen, Act Svenska kyrkan och Norska fonden för mänskliga rättigheter samlade dem för att de skulle kunna berätta om sina erfarenheter för varandra.

– Genusperspektivet gör stor skillnad, säger Mayra Rodríguez. Manliga och kvinnliga fredsaktivister hotas på olika sätt. Nu är vi alla medvetna om det, och vi har ett krisnätverk där vi kan få stöd. bära ut berättelser – Arbetet i Centinelas har förändrat mig mycket, mycket, säger Mayra Rodríguez. Det som berör mig allra mest är när vi kan komma in på besök till häktade aktivister. Det är många av dem som har sin bakgrund i olika församlingar, och det räknas som själavård när vi kommer – vi kallar det andlig medföljning. De säger att de har utsatt sina barn för att växa upp utan mamma, de talar om skammen och saknaden och om vad de inte kan göra.

Själv kunde Mayra Rodríguez inte föreställa sig fängelsemiljön innan hon kom in i den som själavårdare, och hon säger att de fängslade kvinnorna inte kunde det heller.

intervju ”Vi håller oss nära varandra”

BILD: JEISON HIGUITA, UNSPLASH

Protester i Guatemala City 2021.

BILD: SHALOM DE LEON, UNSPLASH

GUATEMALA är ungefär

110 000 kvadratkilome­ ter stort och har en

be­folkning på drygt

17 miljoner. Huvudstaden är Guatemala City, och

det officiella språket är

spanska. En majoritet av

befolkningen tillhör olika mayafolk. Den katolska

kyrkan och pingströrelsen har många medlemmar,

och det finns också starka

– Det har fått mig att värdesätta friheten. De får bara en timmes dagsljus om dagen. Och en del av dem får inte ens träffa oss.

Nu, förklarar hon, är hennes uppgift att bära ut deras berättelser och rapportera om vad som händer.

– Men makteliten arbetar med desinformation, det är något de satsar mycket på: PR, influencers. Det som drabbade CICIG drabbar oss nu. Det är samma sak.

inslag av mayatro, ibland

integrerad med kristen tro.

I det inbördeskrig som på-

gick 1960–1996 beräknas

enligt Utrikespolitiska in-

stitutet ungefär 200 000

personer ha dödats.

”det sista vi hade var fria val” Varför är människorättsaktivisternas arbete så hotfullt för Guatemalas politiska ledning och för dem som har landets största tillgångar? Åtminstone delvis beror det på landets senaste presidentval, i juni och augusti, som gav ett oväntat resultat: center-vänsterkandidaten Bernardo Arévalo fick 58 % av rösterna. Han är jurist och har tidigare varit diplomat, representerar partiet Semilla och är son till Guatemalas första demokratiskt valda president, Juan José

BILD: ROBIN CANFIELD, UNSPLASH

Arévalo, som styrde landet från 1945 till 1951.

Om han verkligen får tillträda efter nyår innebär det att maktbalansen kan förändras.

– En pastor sa till oss: det här kan vara Exo­­dus eller lärjungar på flykt, säger Mayra Rodrí­guez. Vi tror att valresultatet kan betyda att vi får tillbaka torgen, det offentliga rummet, och vi hoppas att vi återigen ska kunna säga vad vi tycker utan att behöva vara rädda. Som det är nu är alla frivilligorganisationer kriminaliserade. Därför lär det säkert bli en svår situation för den nyvalde presidenten – han kommer att bli ständigt utsatt för rättsliga och politiska utspel. Men … vi hade ju inte vågat hoppas på den här valutgången. Vi sa att det sista vi hade var fria val, och därför gick vi man ur huse och röstade. Nu kanske vi kan börja arbeta för ett annat Guatemala, ett fritt Guatemala. n nr1 2024 uppdrag mission

13

intervju

Många tillsammans

Stöd till äldre stor utmaning i Ukraina

uppdrag mission nr5 2023 BILD: ANATOLIY NAZARENKO, LUTHERSKA VÄRLDSFÖRBUNDET

intervju Många tillsammans

– Vi är inte ensamma, säger Nataliia Lukashenko.

Lutherska världsförbundets närvaro i Ukraina innebär mycket samarbete.

nnn INTERVJU: ANNA BRAW

– Det är centralvärme nästan överallt – den installerades under Sovjettiden och har blivit kvar, säger Nataliia Lukashenko. Under hösten när kylan har kommit har den slagits på igen, och den fungerar fortfarande på en del håll. Men vi förväntar oss fler bombanfall nu, och då slås den ut, förstås.

Nataliia Lukashenko är ganska ny som Moni­toring & Evaluation manager på Luthers­ka världsförbundet i Ukraina – i två månader har hon arbetat med att samla in data från alla partnerorganisationer och genomförda hjälpinsatser och samordna nya. Men förhållandena känner hon väl till.

Frågan är vad som går att göra åt dem nu.

vände tillbaka – Ett tag var jag på flykt, som så många andra, berättar hon. Jag hamnade först i Rumänien, men min dotter doktorerar i Nederländerna, så jag kunde ta mig dit. Sedan flyttade jag tillbaka hit ändå. Tidigare har jag aldrig tänkt att jag skulle bo utomlands. Och jag ville hjälpa till.

Lutherska världsförbundets juridiska status i Ukraina gör att inget bistånd kan fördelas direkt från förbundet till befolkningen. Det är inte något som går att ändra på nu, och det är ett hinder i det dagliga arbetet, men det har också blivit en stor möjlighet: allt det som förbundets medlemmar kan bidra med når fram via lokala organisationer i landet, till exempel föreningar och församlingar.

– Så jag är en av dem som planerar och för­ handlar och tar reda på vem som kan stötta

vad, säger Nataliia Lukashenko. Jag har inte internationella kontakter i mitt arbete, men jag har kontakt med de internationella organisationer som arbetar här nu.

Att samarbeta är naturligtvis utgångspunkten för ett världsförbunds arbete, men att alla är beroende av varandra blir extra tydligt i krigets Ukraina.

– Nu samordnar vi arbetet med att renovera förstörda lägenheter i Charkiv, berättar Nataliia Lukashenko. Så länge som det är ett fönster som har tryckts in, eller tre, brukar de som bor där kunna sätta dit plywood själva och bo kvar. Så är det på många håll. Men det är massor av lägenheter som är i mycket sämre skick.

Lutherska världsförbundets platschef i Ukraina, Mark Mullan, reste till Charkiv i april i år för att träffa kommunledningen och besöka familjer i deras hem. Många hade anpassat sig till en vardag utan el – något som naturligtvis är lite enklare under sommarhalvåret – och flyttat ihop i ett rum i hemmet, det som hade klarat sig bäst.

– UNHCR har gett oss medel för renovering av 475 lägenheter, och förbundet finansierar ytterligare 50, berättar Nataliia Lukashenko.

befogad misstänksamhet Nu dyker oförutsedda hinder upp i renoveringsarbetet.

– Runt 2014 kom många ryssar flyttande till Ukraina, och få av oss tänkte särskilt på det, säger Nataliia Lukashenko. Men sedan kriget bröt ut har många ukrainare blivit mycket misstänksamma, särskilt de äldre. När det kommer hantverkare och knackar på för att tala om renovering blir en del äldre väldigt rädda och tror att det är något annat. Särskilt när de får frågor om dokument som behövs för att arbetet ska kunna sättas igång. nr1 2024 uppdrag mission

15

intervju Många tillsammans BILD: ANATOLIY NAZARENKO, LUTHERSKA VÄRLDSFÖRBUNDET

16

uppdrag mission nr1 2024

intervju Många tillsammans

Nataliia Lukashenko. BILD: LUTHERSKA VÄRLDEFÖRBUNDET I UKRAINA LUTHERSKA VÄRLDS­

FÖRBUNDET I UKRAINA

Genom Act Svenska kyrkan stöttar många svenska

församlingar och privatpersoner ACT-alliansens och

Lutherska världsförbundets

humanitära insatser i Ukrai-

na. Särskilt en av förbundets medlemmar, Hungarian

Church Aid som fanns på

plats i Ukraina sedan en na-

En del av Lutherska världsförbundets sats­ning i Ukraina är utbildning i psykosocialt stöd, och de som utbildas ska kunna hjälpa lokal­ befolkningen på olika platser att ta vara på det stöd som kan finnas i sammanhang där – en del av det som tidigare har kallats ”hjälp till självhjälp”.

– De äldres misstänksamhet är ofta befogad, säger Nataliia Lukashenko. Det går inte att säga till dem att de inte behöver vara rädda.

turkatastrof inträffade 1998, har arbetat både i Ukraina och med flyktingmottag-

ande i Ungern. Förbundet

har också ansvar för en del

av flyktingmottagandet i Polen.

sårbar värme Centralvärme kan låta som bara ett av många problem i ett land som befinner sig under attack, men Nataliia Lukashenko berättar att den är avgörande och att den dessutom är ett tydligt mål.

– I små städer finns det fler bostäder med egen värme, men i våra stora städer har nästan alla lägenheter centralvärme – Sovjetvärme! säger hon och skrattar. Att vänta tills kylan kommer och sedan bomba så att värmen slås ut är en tydlig rysk strategi. Så gjorde de förra året.

De kan förstöra mycket på ett enkelt sätt då.

BILD: ANATOLIY NAZARENKO, LUTHERSKA VÄRLDSFÖRBUNDET

Att flytta in till en granne eller att söka upp familjemedlemmar i en annan del av staden är inte något alternativ när fler och fler drabbas på samma sätt, förklarar hon.

– Så en del har lämnat sina hemstäder, och en del bor istället på de center som har öppnat.

stöd från Uganda När Nataliia Lukashenko kom tillbaka till Ukraina och fick arbete på Lutherska världsförbundets kontor såg hon en av krigets effekter mycket tydligt: bristen på arbetskraft.

– Vi letar efter mer personal för att kunna arbeta på ett mer effektivt sätt, säger hon. nr1 2024 uppdrag mission

17

intervju Många tillsammans

BILD: ANATOLIY NAZARENKO, LUTHERSKA VÄRLDSFÖRBUNDET

Utöver kontorets medarbetare finns många lokalanställda, ungefär 20 personer arbetar med utbild­ning i psykosocialt stöd, dessutom finns renoveringssamordnare och administratörer.

En tjänst som måste besättas med en ickeukrainare, en LWF-programsamordnare som fram till nu har arbetat i Uganda, har fördröjts: – Vi behöver den hjälpen, men det har blivit problem med visum, så nu är vi tvungna att ta hjälp av advokat. Vi hoppas att den kollegan ska kunna komma i början av nästa år.

internflyktingar sedan länge Tack vare sina tidigare arbeten har Nataliia Lukashenko sett mycket av Ukraina och känner många.

– Jag har arbetat med regionutveckling och varit rådgivare åt en av de ministrar som hade ansvar för det, berättar hon. Ett tag arbetade jag också med EU-frågor.

Den erfarenhet som hon har mest nytta av har med det som hände år 2014 att göra.

– Vi är ju en liten nation, och jag trodde att eftersom vi vill ha fred och inte hade

18

uppdrag mission nr1 2024

några vapen skulle det kunna fungera, säger hon. Men 2014 fick jag börja arbeta med internflyktingar, och det har vi varit tvungna att hålla på med sedan dess – att återintegrera dem som flydde då är ett ständigt pågående arbete. Sedan 2018 har jag också arbetat med universiteten i de ockuperade områdena.

På det viset har krigsutbrottet förra året ändå inneburit något positivt, säger hon: – Det har hänt så mycket sedan 2014, och det var så få som trodde oss då. Vi fick höra att det var en intern konflikt. Efter Krim, efter Donbas … Nu befinner vi oss i den här situationen, men vi är tacksamma för allt stöd.

genom lokala organisationer – I allmänhet, det vill jag säga, är vi inte ensamma i vårt arbete. Målgruppen är så enorm, och alla humanitära insatser är ganska lika i vårt sammanhang. Nära fronten behövs det mat, för det finns inga matbutiker som håller öppet där, och psykologiskt stöd. Längre ifrån fronten är det många äldre och handikappade – de är kvar där därför att de inte har kunnat eller velat fly, men de flesta bor inte hemma längre utan på de center som har öppnats. Där behövs det utrustning och stöd. Många mår dåligt. Insatserna tar ju tid, och vi har inte folk så att det räcker, men jag tycker att alla vi som arbetar humanitärt här vill åt samma håll.

Bristen på arbetskraft har också lett till nya lösningar: – De äldre på centren behöver extremt myck­ et, både för sina sjukdomar och för sin oro. Vi arbetar enbart genom lokala organisationer, vi är helt beroende av dem, men på en del center har det blivit så att vi står för renoveringsinsatserna och att volontärer ordnar själva verksamheten.

Och vi är så glada för alla som tänker på oss och stöttar oss. n

recension

SUNE FAHLGREN (RED), ANNA KARIN HAMMAR, ANNA HJÄLM, SAMUEL RUBENSON MED FLERA PILGRIMSFÄRD FÖR RÄTTVIS VÄRLD – MÖTEN OCH KYRKORNA I ISRAEL OCH PALESTINA SPRICKA FÖRLAG

oumbärlig för pilgrimer

Att resa till Det heliga landet, Israel/ Palestina, landet med de bibliska

platserna, landet där Jesus levde, är en speciell upplevelse för många.

Det är något som gör att resenärer blir berörda på ett annat sätt än

vid besök på andra platser. Många

upptäcker att de blir något mer än

turister, pilgrimer, som genom sina BILD: BENJAMIN RECINOS, UNSPLASH

sinnen möter människor, platser och byggnader.

Den nyutkomna boken Pilgrims-

färd för rättvis värld – möten med kyrkorna i Israel och Palestina vill

hjälpa oss pilgrimer att få en bättre

förståelse för landet och dess kultur, konflikter och platser och inte minst en förståelse för levd och prakti-

serad tro. Fokus är de kristna som levande stenar.

Titeln Pilgrimsfärd för rättvis värld

uppfattar jag som en programför-

klaring som vill påminna läsaren om

att hon är en resenär som är på väg.

Utmed vägen får hon lära känna

platser och händelser i forntid och nutid.

Genom de olika artiklarna blir det

tydligt att detta är en bildningsbok

som i flera avseenden avspeglar

omständigheter och förhållanden

i Israel/Palestina från maj 2022 till

maj 2023. Initiativet till boken kommer från Kairos Palestine Sweden

som driver tesen att huvudnyckeln

till rättvisa och fred för båda folken

är ett slut på Israels pågående ockupation.

Merparten av texterna har i

någon form tidigare publicerats i

tidningar och tidskrifter. Nu är de uppfräschade och kan läsas och

studeras i ett sammanhang till-

sammans med några helt nyskrivna texter.

Boken är pedagogiskt upplagd.

Steg för steg behandlas frågorna:

Varför lära känna de kristna i det heliga landet? Hur upplever de kristna

sin situation? Vad ber man Gud om i

Det heliga landet? Hur ser kyrkolivet

förutsättningar för att bli oumbärlig

pilgrimsfärder idag? Vad innebär

landet och för den som vill resa i

ut i Jerusalem? Hur genomföra solidaritet i praktiken?

Bildmaterialet är stort och

för vår tids pilgrimer i Det heliga läsfåtöljen.

Med tanke på den senaste tidens

spretigt inte endast till motiv utan

händelseutveckling i regionen får

i en annars så gedigen bok, där

Vi hoppas på och ber för en snar

även avseende kvalitet. Det är synd även bilderna betyder så mycket för läsupplevelsen.

På samma sätt som Erik Beijers

Bibelns land – resans mål (1967) och Göran Gunners och Per Wirténs

det till en början bli resor i fåtöljen.

fred med rättvisa som stabiliserar läget och som gör det möjligt att

åter besöka Det heliga landet. Inte

endast för att besöka kyrkor, syna-

gogor, moskéer och minnesmärken

bok Resa på helig mark (1990) varit

utan för att möta människor som

digare resenärer har denna bok alla

n JAN-OLOF AGGEDAL

inspiration och resesällskap för ti-

bor, lever, älskar och lider där,

nr1 2024 uppdrag mission

19

intervju

”Vi har varit med om något stort”

Den ekumeniska vespern i Lund fyller sju år

– Man blir inte trött på vespern, säger Maria Green.

Tillsammans med vänner i Lund bjuder hon in till bön två lördagskvällar varje månad.

20

INTERVJU IDA HELGESSON

n n n Det regnar när de kommer in på Dom-

BILD KRISTOFFER LIGNELL

kyrkoforum en efter en den sista oktoberkvällen. Maria Green, körledare i S:t Thomas av Aquinos katolska församling i Lund, är först.

– Jag är skadad av mitt arbete som lärare, jag måste alltid vara i tid, förklarar hon.

Sedan kommer Anders Piltz, präst i S:t Thomas, i svart och vit dräkt och med paraply. Och sist kommer Lena Sjöstrand, kaplan i Lunds

domkyrkoförsamling, med snabba steg över torget, utan ytterkläder.

De tre har bett ekumenisk vesper i Lund tillsammans de senaste sju åren – ända sedan det ekumeniska mötet ”Together in hope” hölls i Lund och Malmö hösten 2016.

ett tätt samarbete När Lutherska världsförbundet skulle högtidlighålla reformationens 500-årsjubileum 2016 blev det i Lund eftersom det var där förbundet grundades år 1947. Den katolska kyrkan och påve Franciskus bjöds in. S:t Thomas församling och Lunds domkyrkoförsam-

uppdrag mission nr1 2024 BILD: MAGNUS ARONSON

intervju ”Vi har varit med om något stort”

ling inledde ett nära samarbete för att ta emot alla deltagare, planera gudstjänsterna och öva med församlingarnas körer. Lena Sjöstrand, Anders Piltz och Maria Green berättar att en vänskap mellan församlingarna växte fram under förberedelserna.

– Vi hade ett så tätt samarbete att det hade känts konstigt att inte fortsätta det i någon form efter mötet, säger Lena Sjöstrand.

Mötet präglades av ekumenik, och de båda kyrkornas ledare skrev under dokumentet ”Från konflikt till gemenskap”, som innehåller fem ekumeniska imperativ.

– Våra böner vill vara ett svar på de imperativen, säger Anders Piltz. Att allt mellan katoliker och lutheraner ska göras med perspektivet inställt på enhet, inte på kontroverser. Att låta sig förändras genom mötet med de andra, att söka konkreta vägar till enhet, att tillsammans upptäcka evangeliets kraft och att gemensamt avlägga vittnesbörd om Guds nåd.

välkänd form Församlingarna hade samarbetat tidigare också, för att kunna bjuda in till vissa högtidliga gudstjänster och begravningar i Lunds domkyrka, men när det stora mötet var över bestämde de sig för att fortsätta be tillsammans regelbundet på det sätt som var möjligt.

Sedan dess har de mötts två gånger i måna­ den för att be ekumenisk vesper.

Lena Sjöstrand, Anders Piltz och Maria Green är några av dem som har förberett bönerna och bett tillsammans.

– Det blev naturligt att välja vespern som form eftersom den är välkänd i både den katolska kyrkan och den lutherska, säger Anders Piltz. Det är inget kontroversiellt att be med psaltarpsalmer.

Maria Green uppskattar vespern för att den är, som hon formulerar det, slitstark:

– Man blir inte trött på vespern. Den har hållit i 2 000 år och bärs upp av de gregorianska melodierna, den kommer att hålla länge till.

Formen gör också att våra böner inte är beroende av någon enskild person.

”agendorna tog slut” I januari 2017, två månader efter ”Together in hope”, bjöd de två församlingarna in till den första ekumeniska vespern. De hade förberett domkyrkans kor för bön.

– Vi trodde inte att det skulle komma speciellt många, säger Lena Sjöstrand, men agendorna tog slut, och vi fick byta plats. Det slutade med att vi var 300 personer som bad tillsammans den kvällen.

Hon berättar att flera unga kom fram till henne efteråt och sa att de inte brukade gå i kyrkan men att de ville vara med eftersom de förstod att bönen syftade till fred och enhet.

Under den första tiden var många intresserade av vad som hände.

– Jag tror att det handlade om att hela Lund hade varit väldigt involverat i mötet, säger Lena Sjöstrand, och då fångade de ekumeniska bönerna upp en känsla av att ”vi har varit med om något stort, och här fortsätter det”.

Nu bjuder gruppen in till ekumenisk vesper två lördagskvällar i månaden, varannan gång i S:t Thomas och varannan i domkyrkan. De säger att antalet deltagare inte är något de lägger vikt vid – det viktiga är att bönen pågår.

– Vi är en liten trogen grupp som nästan alltid är med, säger Maria Green, och sedan kan det skifta hur många som kommer varje gång.

Hon berättar att hon i perioder har varit upprörd över att inte fler vill delta i arbetet men att hon en dag slutade med det: – Jag kom fram till att nu är det vi som gör detta, och det är djupt meningsfullt. Efter den insikten har jag inte känt mig frustrerad längre. nr1 2024 uppdrag mission

21

intervju ”Vi har varit med om något stort”

tak över huvudet för vänner I slutet av 2018 påbörjades en större renovering av S:t Thomas kyrka.

– Det kändes helt självklart för oss i domkyrkoförsamlingen att bjuda in dem att fira sin gudstjänst i domkyrkan, säger Lena Sjöstrand.

Om ens vänner behöver tak över huvudet är det naturligt att man välkomnar dem.

Församlingarnas vänskap fördjupades när de delade kyrkorum. S:t Thomas församling firade sin mässa före domkyrkoförsamlingen, och Lena Sjöstrand bestämde sig för att vara med i den så ofta hon hade möjlighet.

– Under året fick jag då och då frågan hur det kändes för mig att vara med när jag inte kunde delta fullt ut i nattvarden vid altaret i min egen församling, säger hon. För mig blev det ännu tydligare att det vi inte kan dela kan föra oss ännu närmare varandra. Smärtan som splittringen medför är något vi har gemensamt.

Maria Green påminner Anders Piltz om en reflektion under en av bönerna där han jämförde det ekumeniska samarbetet med att vara skilsmässobarn.

– Jag sa något i stil med att vi är barnen som undrar vad det var som hände, säger han. Barnen är inte skyldiga till föräldrarnas uppbrott,

22

uppdrag mission nr1 2024

och den delade smärtan kan bli en kommunion. Vi finner varandra i det vi har gemensamt: dopet, Guds ord och diakonin.

”vi ber för världen” S:t Thomas-renoveringen blev färdig, men församlingen hann knappt komma till rätta innan covid-19 slog till. Den ekumeniska vespern fortsatte i inspelad form.

– Under pandemin blev det ännu tydligare för oss att vi är förebedjare, säger Anders Piltz.

Vi ber för världen. Det kändes väldigt meningsfullt att kunna fortsätta bönen.

Finns det någon skillnad mellan hur det var när bönerna började för sju år sedan och nu? Maria Green säger att det har blivit helt odramatiskt med tiden: – I början kunde jag vara nervös över att allt inte skulle bli rätt, men nu känner jag mig fri.

– Det är inte en konsert utan en bön, och det innebär att inga soloinsatser betygsätts, säger Anders Piltz.

– Många gudstjänster kräver mycket förberedelser tillsammans med andra, säger Lena Sjöstrand, men så är det inte med vespern. Den är enkel. Den är en plats av vila för mig.

intervju ”Vi har varit med om något stort”

FOTNOT: Lena Sjöstrand har

skrivit om den ekumeniska

vespern i Lunds domkyrka i

uppsatsen ”Under samma

tak – ekumenik som

mission”. Den ingår i Lunds

stifts prästmötesavhandling En kyrka driven av mission

(Arcus förlag 2022).

tecken på vänskap Sju år av regelbunden gemensam bön – Lena Sjöstrand säger att den ekumeniska dimensionen har sipprat in i det dagliga arbetet. Exempelvis kändes det självklart att bjuda in till en ekumenisk vesper när Lunds domkyrkas 900-årsjubileum skulle firas. Församlingarna samarbetar också i diakonin.

– Vi har hjälpts åt med flyktingmottagande, säger Lena Sjöstrand. Samarbetet uppstod när vi behövde varandra, och jag ser det som ännu

ett tecken på den vänskap som finns mellan våra församlingar.

Anders Piltz påminner om att gruppen inte har illusionen av att den har hittat en lösning på hundratals år av konflikter. Den väljer att sätta fokus på vänskapen som något som den själv inte kan skapa utan som är en gåva från den heliga Anden.

– Enhet är ett annat ord för vänskap, säger han, och den ger oss möjlighet att vara oss själva med varandra. Då skapas sympati, och kanske kan vi till och med kan tänka: ”Ja, där har de faktiskt kommit på något som vi inte har fått kläm på än.”

De berättar om hur de ser framför sig att den ekumeniska vespern fortsätter och att det kanske dyker upp nya krafter som kan ta över.

– Jag hoppas att jag kan komma med rul­ latorn och att bönen fortfarande pågår, säger Lena Sjöstrand. n nr1 2024 uppdrag mission

BILD: ALBIN HILLERT, KYRKORNAS VÄRLSDRÅD

23

intervju

uppdrag mission nr1 2024 BILD: KRISTOFFER LIGNELL

En verkligare Kristi kyrka

”… vi möter honom som drar in våra liv i dessa verkligheter, så att de nyskapar oss” Christian Braw reflekterar över Peter Halldorfs förkunnelse och författarskap och över dess rötter i många kyrkor, länder och tider.

TEXT CHRISTIAN BRAW

n n n Peter Halldorf är en unik gåva till svensk

kristenhet – en pingstpastor som talar till alla kristna på vårt språk och med en röst som har undertoner från hela Kyrkan.

Han är uppväxt och lever i ett kongregationalistiskt samfund där varje församling i princip är en egen kyrka. Men för Peter Halldorf är den större Kyrkan en personlig upplevelse.

Han beskriver en gudstjänst i ett kloster i Egypten: ”Jag har mött henne, vår moder, runt altaret i denna krypta. Kyrkan i himlen och kyrkan på jorden, den enda, heliga, katolska och aposto­ liska.”

Det är i nattvarden detta möte blir allra mest intensivt. Den är ”ett ja till Kristus som blivit verklig människa och ett nej till irrläror­ na som förnekade Kristi mänsklighet och inte heller trodde på Kristi närvaro i brödet”.

Den odelade Kyrkans tradition är för Peter Halldorf inte något gammalt, den är tvärtom

”föryngringens vind”, för den är rösten från den unga Kyrkan.

förvandling och förnyelse Kristi Kyrka är för Peter Halldorf en upplevelse, men hon är också en upplevelse som han reflekterar över. En av hans vägledare i denna reflektion är den ukrainske teologen Nicholas Afanasiev (1893–1966). Dennes stora kyrkohistoriska verk kretsar kring Kyrkan som den heliga Andens skapelse. Det är Andens verk som gör Kyrkan till Kristi kropp, en icke-materiell organism, där Jesu Kristi liv ständigt lever och där Kristi Ande ständigt förvandlar och förnyar.

Detta förvandlande och förnyande verk har sin brännpunkt i eukaristin, mässan. Den är hela församlingens liturgi. Lovsångsoffret bärs fram av alla kristna, inte bara av prästen, och Kristi liv inkarneras och blir förenat med materien i allas kroppar och allas liv. Ju starkare detta förvandlande och förnyande liv lever i församlingen, desto verkligare blir Kristi Kyrka.

Detta är kyrkohistoriens positiva innehåll, och tillbakaträngandet av Andens verk tillhör den kyrkliga historiens tragedier.

nr1 2024 uppdrag mission

25

intervju En verkligare Kristi kyrka

försmak av evigheten När Peter Halldorf framträder som andlig vägledare är det ofta med insikter från den stora ortodoxa traditionen, bland annat med det verk som fått namnet Filokalia.

Det rör sig om en stor samling texter om själavård från skilda sekler, huvudsakligen från den unga Kyrkans tid. De sammanställdes av munkar på Athos på 1400-talet och trycktes i Venedig 1782. Detta verk kom att få en oerhörd betydelse för den andliga förnyelsen i Ryssland och utgör bakgrunden till boken En rysk pilgrims berättelse.

Insikten att Kyrkan blir verklig i eukaristin gör att liturgin blir central i synen på Kyrkan.

I kyrkoåret finns en försmak av evigheten.

Peter Halldorf beskriver kyrkans år som en spiral där samma verkligheter återkommer på ständigt nya nivåer. griper tag i oss När sabbatens gudstjänst fördes över till den nya veckans första dag, den åttonde dagen, innebar det också att den öppnades för det himmelska perspektivet, för det som följer efter skapelsen och tiden. Vi träder nära det paradis från vilket vi är komna och till vilket vi är på väg.

Peter Halldorf skriver: ”Därför är gudstjänsten tillvänjning.”

Vi vänjer oss vid att vara inför Guds ansikte, i änglars och helgons närvaro.

När vi firar Guds stora ingripanden i historien – och främst uppståndelsen – är det mer än historiska minnesfester. Kraften i Guds ingripande griper tag i oss. Den historiska verkligheten verkar: ”… vi möter honom som drar in våra liv i dessa verkligheter, så att de nyskapar oss.”

I söndagens gudstjänst är nattvarden det centrala. Peter Halldorf använder alltså ordet

26

uppdrag mission nr1 2024

eukaristi – tacksägelse. Den är så central att han kan säga: ”Eukaristin konstituerar Kyrkan. Kyrkan tar gestalt och blir synlig genom att vi firar nattvard. Genom den blir nämligen Guds frälsning av skapelsen en närvarande verklighet här och nu.”

Guds ingripande i historien griper tag i oss: ”Eukaristin skapar Kyrkan.”

tonåren avgörande Peter Halldorf berättar om sin egen väg: – Jag har en stark bakgrund i den karismatiska väckelse som i Sverige kallas pingströrelsen. Min far var pingstpastor, liksom min farfar och min morfar. Min far hade också en öppenhet för andra andliga miljöer, och när jag var femton år tog han med mig till en romerskkatolsk karismatisk konferens i Australien. Det var mitt första möte med kristen tro utanför pingströrelsen. Det gjorde starkt intryck.

Som pastorns pojke var Peter Halldorf en udda person i tonårsvärlden: – Vi flyttade ofta, men ingenstans mötte jag problem för att jag var pastorns pojke. Mina jämnåriga var varken positiva eller negativa, i stort sett var de ointresserade av vad jag stod för. För min egen del var tonåren avgörande.

intervju En verkligare Kristi kyrka

Jag började läsa Emil Gustafssons böcker – han var förgrundsgestalt inom Helgelseförbundet. Han gav mig en längtan efter helhjärtat kristenliv, efter radikalt lärjungaskap. I alla tider har evangeliet haft sina förnyare som inte slagit sig till ro med en religion som varken gör till eller från. Det handlar om sanning och verklighet. Människan lever ju för att låta sig uppfyllas av den heliga Anden. Det är detta som fäderna kallar gudomliggörelse.

”tidegärden omsluter tiden” Längtan efter sanning i verklighet, efter radikalt lärjungaskap, är nyckeln till Peter Hall­ dorfs livsverk och hans betydelse för nordisk kristenhet. Han berättar: – Det var inte väckelsemötena eller de stora samlingarna som gjorde det största intrycket på mig som ung. Det var bönemötena. De enkla, stilla bedjarna hade en oförglömlig utstrålning. Det som kyrkofäderna kallar gudom­liggörelse har jag sett hos dem.

Det radikala lärjungaskapet vill ta gestalt också i gudstjänstlivet. Peter Halldorf säger: – Eukaristin, nattvarden, konstituerar Kyrkan. När vi tillsammans delar nattvardens gåvor blir vi Kyrka. Tidegärden omsluter tiden som en helig rytm. När vi ger Gud denna tid, blir all tid till helig tid. Den blir genomlyst av Gud. en väg tillbaka I sin bok Den svåra kärleken (Silentium) ger han oss ännu några drag av sin väg.

Den svåra kärleken är svår därför att den är så mycket mer än dallringar i det vegetativa nervsystemet. Den svåra och verkliga kärleken är att tro allt, hoppas allt och offra allt för Gud och människor. Det handlar om att se människan med Guds blick och om att se Människan i varje människa.

Hur är detta möjligt?

Peter Halldorf visar på inkarnationen: ”När Kristus antar den mänskliga naturen och förenar sig med den enda, men splittrade människan, öppnas en väg tillbaka till den enhet vi är skapade till.”

Det finns hos oss alla ett grundstråk, ett inre ”skikt”, som är det mänskliga och som vi kan kalla Människan. Det är detta Guds Son förenar sig med, och därmed börjar läkningen av mänskligheten. Vi är inte längre desamma sedan Sonen blivit människa.

optimistisk kärlek Denna verklighet blir tydlig och verksam i Guds närhet. Peter Halldorf citerar Evagrios, en av Orientens stora andliga ledare: ”… skild från allt och förenad med allt.” Allt inre liv fordrar avskildhet, det är grundbetydelsen av ordet ”helig”, men avskildheten med Gud ger plats för den förening med Gud där vi börjar se världen och människorna med hans ögon, som hans älskade skapelser.

Ur denna insikt föds handling. Det är mer än ”åtgärder”, det är kärlek, den svåra kärleken, som med precision finner precis rätt väg.

Den svåra kärleken är optimistisk. Liksom Fadern av kärlek sänt sin Son ner i denna plågade värld för att förvandla den, så vågar också den svåra kärleken sig in i all medmänniskans smärta – inte för att dras ner av dess ångest utan för att dela med sig av det uppståndelsens ljus som heter tro.

Peter Halldorf skriver: ”För den som vet att sista ordet tillhör uppståndelsen når glädjen djupare än grymheten.”

Vad är det som ger en sådan auktoritet åt Peter Halldorfs författarskap och gärning? På pingstväckelsens språk heter det: ”Det måste komma till ett personligt möte med Jesus.” Så enkelt och så stort är det. n nr1 2024 uppdrag mission

27

intervju

Ett lyssnande och lärande läge

Interreligiösa praktiker samlade för erfarenhetsutbyte

uppdrag mission nr1 2024 BILD: WILHELM BLIXT

intervju Ett lyssnande och lärande läge

TEXT WILHELM BLIXT, KOMMUNIKATÖR PÅ SENSUS

A WORLD OF NEIGHBOURS är ett interreligiöst, euro-

peiskt nätverk som samlar människor som arbetar

med och för människor på

flykt. En viktig del av arbetet består av att hålla kontakt i små hemgrupper för att

stärka varandra i arbetet,

ge varandra stöd och sprida och ta del av så kallad best

practice. Nätverket anordnar öppna föreläsningar och har också ett forskarnätverk.

Nätverket får ekonomiskt stöd av Lunds Mission­ sällskap.

n n n Fredagsbön i Stockholms moské. Det är

proppfullt och varmt. Bönen tar hela kroppen i anspråk: stående med utsträckta händer, ner på knä, händer och pannor som sjunker ner i den mjuka gröna mattan.

Dagens predikan har en särskild intensitet. Fortfarande samma koncentration. Mina tankar far runt eftersom min arabiska är begränsad, men när vi sedan får höra den svenska översättningen är det inte bara språket som klarnar utan också innehållet och symboliken: ”Om en del av kroppen lider, så lider hela kroppen” – en djupt känd bild även i den kristna tradition jag själv tillhör – och sedan en uppmaning till solidaritet och barmhärtighet.

stärka tilliten och kärleken I slutet av september möts ett 60-tal interreligiösa praktiker i Stockholm för att under två dagar inspirera varandra till fortsatt och fördjupat arbete. Temat för dagarna är ”Hopp – gemensam handling i en sårbar värld!”.

Besöket i moskén är alltså ett inslag i inspirationsdagarna. I samarbete med Sensus, Stockholms Stadsmission och Tillsammans för Sverige har Islamic Relief, A World of Neigh­ bours och Sveriges interreligiösa råd gått ut med en bred inbjudan. Alla som i olika lokala sammanhang arbetar över religiösa gränser får under två intensiva dagar möjlighet att dela metoder, utmaningar och strategier med var-

BILD: MAGDALENA WERNEFELDT

nr1 2024 uppdrag mission

29

intervju Ett lyssnande och lärande läge ENKÄT OCH ENKÄTBILDER MAGDALENA WERNEFELDT

TORBJÖRN SUNDBLAD, kyrkoråds­

som krävs för att interreligiös praktik ska blir hållbar:

– Det tyckte jag var en väldigt

innebär att de olika attribut och den historia som var

i Stockholm, om storytelling:

intressant metod. Att få lyssna och låta människor tala till punkt!

LENNART KARLSSON, Samfundet Forn Sed Sverige, om vad

interreligiösa praktikerdagar

andra. Fokus för dagarna är hur interreligiös praktik bidrar till existentiell hälsa och kan stärka tilliten och kärleken i samhället.

På konferensens första dag stillar vi oss i en tyst minut för alla som drabbats av den senaste tidens våldsvåg.

kan få betyda:

– Vår egen kunskap om

hur andra tycker och tänker är

bristfällig. Där har vi mycket att vinna. Det är därför jag är här.

30

uppdrag mission nr1 2024

IFRAH HASSAN, Muslimska kvinnors nätverk, om vad

ledamot i S:t Matteus församling

berättelse för identifikation Liam Sallmander och Gulhayat Mirzahmet börjar sitt framträdande med var sin personlig berättelse om hur tro och religion har präglat och fortsätter att prägla deras familjers historia och deras identiteter. De representerar Fryshusets verksamhet Tillsammans för Sverige.

En viktig del av deras arbete är mötena med tusentals elever varje år. Vi kon­ferensdeltagare får prova på den så kallade KLICK-metoden som de använder för att hjälpa eleverna att reflektera och identifiera sig med den de just har lyssnat på.

– Det krävs ett grundarbete som i det här fallet

och en i rummet har erkänns. De frågorna lyfts sällan

upp, och det tycker jag är synd.

Jag kan inte undgå att uppmärksamma det lågmälda och långsamma sättet att samtala.

Det känns som att hela rummet har gått in i ett lyssnande och lärande läge.

organiserat och praktiskt I avslutningen summerar deltagarna dagarna tillsammans med en panel som består av Isak Reichel från Myndigheten för statens stöd till trossamfund, biskop Marika Markovits som också representerar A World of Neighbours, Mehmet Kaplan från Muslim Aid, Marie Man­ dakini Spennare som representerar både Hindu Forum och Sveriges interreligiösa råd och moderatorn Javeria Rizvi Kabani.

En viktig slutsats är att kompetensen för dialog och lokalt fredsarbete finns, men att ett organiserat, praktiskt, interreligiöst arbete saknas på många håll. I nuläget är ungefär 16–20 interreligiösa råd eller nätverk aktiva i Sverige – en alldeles för låg siffra med tanke på de behov som finns. n

betraktelse

Hjärtligt sant när jag studerade på det ekumeniska institutet i Bossey för ett par år sedan läste jag ett ämne som heter ekumenisk teologi. Vi läste tunga kyrkodokument, och ett av dem var Kyrkan – på väg mot en gemensam vision där olika kyrkotraditioner har fått uttrycka sig och ge respons på hur kyrkan kan beskrivas.

Jag kunde inte låta bli att tänka att bakom alla fina formuleringar, diskussioner och kyrko­ syner rymmer det dokumentet något väldigt grundläggande: de enkla, mellanmänskliga relationerna och reaktionerna. Jag läste för att se om det stämde.

Vi människor delar livsvillkor.

Vi har det vi är rädda för, känslor som kan bottna i en rädsla för att vi ska bli lämnade eller avvisade.

Vi har våra försvar mot rädslan.

Vi har också hittat det som har räddat oss och befriat oss. Vår räddning är något som vi håller kärt, som vi håller fast vid och som ger oss hopp, riktlinjer, något att hålla i handen – inte alltför sällan är det en tro. Vi formulerar det olika och gestaltar det kanske i liturgi, i att rent praktiskt älska vår nästa, i bön eller i något annat.

Detta går också att se i en större skala. Kyrkotraditionerna har alltid samlat människor kring något de håller kärt.

Vi är inbjudna till att visa omsorg om varandras tro. Vi får hjälpas åt att ge varandra en til�litsfull plats där vi kan ha uppriktiga, sårbara samtal och berätta för varandra om vad det är vi håller kärt och hur det blir synligt i våra liv.

Då kan vi förhoppningsvis med den heliga Andens hjälp se vad som är ett krampaktigt försvar och en tro som bygger på rädsla, och vad som är något innerligt och hjärtligt sant.

Kanske upptäcker vi då att vi i grund och botten är lika. Det viktigaste i vår tro är att vi är älskade och att vi älskar.

Med den förståelsen och blicken på varandra kan vi älska vår nästa och vår nästas kyrkotradition.

Gud, vi är alla lika men också så olika.

Vi har hittat våra egna vägar till dig.

Hjälp oss att förstå varandras vägar, och hjälp oss att skapa omsorgsfulla platser där vi kan förändras, släppa våra försvar och upptäcka något nytt i varandras tro. n sofie halvarsson är präst i Gävle för­sam­ling och studerade på Kyrkornas världsråds ekumeniska institut i Bossey hösten 2021.

nr1 2024 uppdrag mission

31

stipendierapport

Ekumeniskt laboratorium På Kyrkornas världsråds institut finns kurskamrater från hela världen

INTERVJU AGNETA HANSSON OCH ANNA BRAW

– Att studera ekumenik i Bossey är som att leva i ett ekumeniskt laboratorium, säger Ingrid Norén-Nilsson.

När den här intervjun görs är hon några veckor in i sin första termin på Kyrkornas världsråds ekumeniska institut. En rad svenskar har studerat där genom åren, flera med stöd från Lunds Missionssällskap, men Ingrid Norén-Nilssons väg är lite ovanlig på två sätt: dels har hon redan arbetat som präst i tolv år, dels sökte hon inte till den terminslånga kursen som de flesta går utan till det ettåriga masterprogrammet.

lever konkret – Vi är 33 som har börjat här nu i höst, och vi läser de flesta kurserna tillsammans, berättar Ingrid Norén-Nilsson, men jag läser också teologisk antropologi och en kurs i forskningsmetodologi inne i Genève.

Innan hon började läsa till präst var hon under drygt ett år volontär i den ekumeniska kommuniteten i Taizé, och som teologistudent skrev hon en uppsats i Costa Rica. En masterexamen har hon redan – det är ett behörighetskrav, och hon har till och med kurskamrater som är disputerade – men den utbildning som institutet ger är unik: – Den är multidisciplinär, och mångkonfessionell, och institutet har nära kontakt med Kyrkornas världsråd i Genève. Men det viktigaste är nog att vi lever det som vi studerar.

32

uppdrag mission nr1 2024

tidigare ungdomscenter Hemma har Ingrid Norén-Nilsson en komministertjänst i Dalby. Hon har också varit med mycket i det ekumeniska arbetet i Lund, särskilt i samarbetet mellan stadens dominikaner och dess domkyrkoförsamling.

Slottet Bossey byggdes på 1700-talet men har medeltida delar och har i modernare tid varit bland annat amerikansk flickskola och förläggning för polska soldater. 1946 köptes det av Kyrkornas världsråd och blev undervisningsinstitut. På bottenvåningen ligger numera det ekumeniska kapellet.

– Det är där vi samlas varje morgon och ber tillsammans, säger Ingrid Norén-Nilsson, så det är där en stor del av det ekumeniska ut­bytet äger rum. leder dagliga bönerna Dekan på centret är Simone Sinn som undervisar i ekumenisk teologi. Fader Lawrence Imua­ wadi, som är utsänd av Vatikanen till Bossey, undervisar i bibelvetenskap. Den romerskkatolska kyrkan är inte medlem i Kyrkornas världsråd, men kontakterna är nära och täta, och under böneveckan för kristen enhet är studenterna från Bossey i Rom. – Här i närheten finns det reformerta för­ sam­lingar och ett ortodoxt center, Chambésy, och vi åker också på studiebesök till Taizé och Grand­champ, berättar Ingrid Norén-Nilsson.

stipendierapport Ekumeniskt laboratorium

Andaktslivet på själva slottet är omväxlande eftersom ett moment i en kurs som alla läser, en workshop i praktisk ekumenik, är att leda de dagliga bönerna.

– Det läggs till saker i våra scheman hela tiden. Bossey i sig är litet, men det är många teologer och kyrkoledare som kommer hit på besök och möten, och man kan bli tillfrågad om att säga något. Det är en ny situation för mig fastän jag har varit präst ett tag – som en ekumenisk klättervägg! Man måste ta sats, man får försöka många gånger.

BILD: KRISTOFFER LIGNELL

”rikedom att vara här” Examinationsmomenten under masteråret är en hel rad: muntliga tentamina, skriftliga arbeten, aktivitet under föreläsningar och workshops, uppsats, presentation.

– Det vi läser är som en intensivkurs i ekumenisk teologi, både dogmatik och kyrko­ historia, säger Ingrid Norén-Nilsson. I en av kurserna går vi igenom en del av Kyrkornas världsråds dokument.

Hon berättar om något som snabbt blev tydligt för henne: – I vår kultur finns det en tendens att teologin hamnar på en existentiell och individuell nivå. Här har jag studiekamrater som genast läser in rättviseperspektiv, klimatperspektiv och överlevnad i texterna. Jag har en kurskamrat som är kristen palestinier, en annan från Myanmar … Vi lever enligt den receptiva ekumenikens devis: att ta emot och lära av de andras rikedom utan att förlora sin egen särart. Det är en sådan rikedom att vara här, både akademiskt och andligt. n

BILD: GRÉGOIRE DE FOMBELLE, KYRKORNAS VÄRLDSRÅD

nr1 2024 uppdrag mission

33

stipendiaten Agnes Johansson En evangelisk husförsamling i stads­

delen Gullale i Addis Abeba 1937. Gullale

var en av de stadsdelar som drabbades hårt i samband med den så kallade

Grazziani-massakern i februari samma år som bilden togs.

Mission under krig och ockupation

VAD HÄNDE MELLAN 1935 OCH 1941?

Etiopien angreps och ockuperades av

det fascistiska Italien. De mer allmän-

na avsnitten i den nya boken är en

översikt över Italiens angreppskrig och ockupation. I de mer specifika delarna

ATT DELA UT STIPENDIER FÖR RESOR OCH PROJEKT SOM GENOMFÖRS HÄR HEMMA ELLER UTOMLANDS HÖR TILL LUNDS MISSIONSSÄLLSKAPS MEST SYNLIGA VERKSAMHETER. IBLAND BIDRAR SÄLLSKAPET OCKSÅ TILL BOKUTGIVNING GENOM ATT DELFINANSIERA FORSKARBESÖK, DOKUMENTATIONSRESOR ELLER TRYCKNING.

BENGT HJORT, HUR KOMMER DET

NI GER UT DOKUMENTATIONEN

KUMENTERA EN KYRKA I ETIOPEN?

KOMMER DET SIG?

SIG ATT DU ARBETAR MED ATT DOJag är pensionär nu, bor i Halmstad

Vår ambition är att EELC:s medlem-

EELC:s (Ethiopian Evangelical Luthe-

som är det officiella språket i Etio­pien.

och arbetar i en grupp som skriver

ran Church) historia. Jag är uppväxt

JUBILEUM 2021, MEN SOM KYRKA BILDADES DEN 1960. VAD ÄR DET

SOM KARAKTÄRISERAR DEN?

mar ska få sin historia på amharis­ka

När EELC bildades var det en frukt av

Med tanke på forskning är det viktigt

centrala, östra och södra Etiopien från

det arbete som BV hade bedrivit i

BV:s missionärer och deras etiopiska

medarbetare under kriget och om vad etiopiska kristna med anknytning till

BV fick uppleva under ockupationen.

Vi berättar också om när BV-repre-

sentanter besökte Etiopien mellan

oktober 1938 och januari 1939 och om

BV:s missionsarbete bland etiopiska

flyktingar i Kenya 1939–1942.

I ANSÖKAN OM TRYCKBIDRAG FÖR

DEN ANDRA DELEN AV DOKUMENTA-

som missionärsbarn i Etiopien, och i

att den också finns på engelska.

1921 och framåt. Kyrkan hade ungefär

TIONEN HAR DU BERÄTTAT OM TRE

missionär inom EELC för Evangelisk

började för ungefär fem år sedan.

församlingar. Arbetet var stations-

Det första är att ge en allmän bild

ner. Vi som har arbetat mest med

mellan 1921 och 1935, kom ut på

sammanlagt tio år har jag själv varit Luthersk Mission – Bibeltrogna Vändetta är Mose Alazar som är pastor och kyrkans president, Mekonnen

Gerremew som är pastor och rektor

för kyrkans teologiska seminarium, och så jag. Vi har fått stöd från

bland andra ELM-BV, Scriptura,

Lunds Missionssällskap och Sam-

fundet Pro Fide et Christianismo.

34

I BOKFORM PÅ TRE SPRÅK – HUR

EELC FIRADE ETT SLAGS 100-ÅRS­

berättar vi om det som drabbade

uppdrag mission nr 1 2024

Arbetet med historieskrivningen

En första bok, om kyrkans pionjärtid

500 medlemmar sammanlagt i åtta bundet, men på 1960-talet var EELC

med i en stor läskunnighetskampanj

BV-förlag 2021. Den finns också på

som de evangeliska kyr­korna i Etiopien

delen, om kriget och ockupationen

nådde arbetet ut på landsbygden. Den

engelska och amhariska. Den andra

arbetade med. Det blev viktigt, för då

SYFTEN MED BOKEN – VILKA ÄR DE?

av vad Italiens angreppskrig och

sedan också ockupationen innebar för landets invånare, inte minst för

kristna etiopier. Det andra är att ge

en förståelse för vad etiopiska kristna

och fram till år 1941, kom på svenska

största förändringen var när en stor

med anknytning till BV:s arbete, och

med bidrag från Lunds Missionssäll-

i södra Etiopien gick med. Då växte

samma tid. Det tredje är att redogöra

i somras. Vi ger ut den på engelska

skap, och vår plan är att den ska ges ut på amhariska också.

grupp kristna från Wollaita-området

medlemsantalet mycket. Nu har EELC

närmare 30 000 medlemmar.

BV:s missionärer, fick genomgå under

för det viktiga men inte så kända

arbetet bland flyktingarna i Kenya. n

LUNDS MISSIONSSÄLLSKAP

en tidskr

ift från l

unds miss

ionssälls

kap • nr 5

• 2023 • år

gång

177

en tidskrift från lunds missionssällskap • nr 4 • 2023 • årgång 177

Prenumerera åt förtroendevalda!

Siktar er församling på ett större engagemang i vår världsvida kyrka?

Något att samlas runt kan vara en eller flera artiklar ur Uppdrag Mission

– läs i förväg eller tillsammans när ni ses, be för de människor ni har läst om,

bön Handling och må bli ett

SÅ SÖKER DU LUNDS MISSIONS­

” 14 AV MIN KALLELSE RNA ÄR EN DEL US 18 INDIEN ”SKJORTO LEVANDE” 22 FANN KONSENS STORBRITANNIEN/ ÅD SÖKTE OCH INGENS BUDSKAP HÅLLER FÖRSAML KYRKORNAS VÄRLDSR ”DET ÄR VI SOM TYSKLAND/SVERIGE

SÄLLSKAPS STIPENDIER

Lunds Missionssällskap delar varje

en tidskrift från lunds missionssällskap • nr 3 • 2023 • årgång 177

och samtala om vad ni i församlingen vill engagera er i och hur ni kan förverk-

år ut resestipendier till i första

Gud, gör oss djärva!

liga era idéer!

hand ungdomar under utbildning

LUND/FUZHOU TVENNE UNGA ZELOTER 26 SYDSUDAN STORA RISKER 12 ANSIKTEN UR MISSIONENS HISTORIA 16

Uppdrag Mission kommer ut fem gånger om året (inklusive ett tjockare

en tidskrift

från lunds

missionssäl

lskap • nr 2

• 2023 • årgå

ng

och grupper vars resa är en del av

177

temanummer under sommaren). En helårsprenumeration kostar 200 kronor

inom Sverige och kan beställas med ett meddelande till pren@uppdragmission.se.

Vi skickar gärna en bunt av det senaste numret om ni vill prova att använda tidskriften vid nästa sammanträde.

Naturligtvis är ni också välkomna som medlemmar i Lunds Missionssäll-

ett ömsesidigt utbytesprogram

mellan kyrkor och ekumeniska

Vad kan vi lära oss av varandra?

organisationer. Sällskapet ger också

WALES ”DET VIKTIGASTE ÄR TILLITEN” 20 JERUSALEM ”JAG TÄNKER INTE VARA RÄDD” 24 SYDAFRIKA ”MAN KAN GÖRA MYCKET MER OM MAN HAR STÖD” 12

stipendier till vissa projekt, till

en tidskrift från lunds missionssällskap • nr 1 • 2023 • årgång 177

studier och till tryckning av skrifter.

Ukraina

skap, antingen årsvis eller med livstidsmedlemskap. Tidskriften ingår i med-

KRÖNIKA ”SOM OM VI ALLTID HAR KÄNT ER” 6 KILADALEN ÖPPET HJÄRTA 4 UNGERN/UKRAINA ”DET KOMMER ATT VARA EN LÅNGDRAGE N

lemsavgiften!

Ansökan ska vara väl förberedd,

KRIS” 20

ingå i en långsiktig informationseller utbildningsverksamhet och

innehålla en realistisk budget för

Ett större bord

genomförandet.

LIBANON GÄSTFRIHETEN FINNS KVAR 14 KENYA VARIFRÅN KOMMER SOLROSOLJAN? 22 NEDERLÄNDERNA VÄRLDSHUSET BJUDER TILL BORDS 32

GLOBALT NÄTVERK STÖDER EKUMENISKT ARBETE

och bidrag till projekt, studier och

utgivning med inriktning på utbild-

Ansökan görs via Lunds

I Malmö stöder sällskapet projekt

Missions­sällskaps ansökningsportal,

med inriktning på dialog och ökad

www.lundsmissionssallskap.se/

Lunds Missionssällskap

ning, integration och fredsarbete,

förståelse mellan olika religiösa

stipendier. Ansökningsportalen

äldsta missionssällskap. Missions­

mer, såsom musik, konst och film.

islam och kristendom.

15 april–15 maj, 15 juli–15 augusti

idag samarbeten, dialog och

KUNSKAPSUTBYTEN

grundades 1845 och är Sveriges

arbetet har utvecklats och innebär arbete för fred och ickevåld i en

världsvid gemenskap. LMS har ett

nära samarbete med Act Svenska kyrkan, och biskopen i Lunds

stift är dess hedersordförande.

Sällskapet verkar ekumeniskt.

LMS förvaltar avkastningen på

gärna i en mångfald av uttrycksfor-

Lunds Missionssällskap arbetar med

fem noder:

I Hongkong ges stöd till ett

centrum för studiet av mötet mellan

kristen tradition och kinesisk kultur, men också till teologisk utbildning

för de många minoritetskyrkorna i

de gåvor som har testamenterats

Sydostasien.

året delas rese- och projektbidrag

sällskapet The Desmond Tutu Chair

Antalet sökande har ökat markant

I Jerusalem ges stöd till Svenska

till sällskapet, och fyra gånger om ut till sökande från hela landet. under de senaste tio åren.

UNGDOMAR VIKTIGA

I första hand stöder LMS unga

människor som vill göra tjänst i

den globala kyrkan med en beto-

ning på möten över kultur- och

religionsgränser. Sällskapet ger resebidrag för volontärinsatser

I Kapstaden finansierar

vid University of Western Cape.

traditioner, framför allt judendom,

är öppen 15 januari–15 februari,

samt 15 oktober–15 november.

VILL DU BLI MEDLEM?

Fyll i ansökningsformuläret

Som medlem i Lunds Missions­

enligt anvisningarna och skicka

sällskap, LMS, får du tidskriften

det genom att trycka på ”Skicka”

Uppdrag Mission (fem nummer per

– ett svarsmeddelande bekräftar

där ordförande och styrelse väljs.

Svar kan förväntas inom en

år). Du blir också kallad till årsmötet

att ansökan har kommit fram.

Medlemsavgiften är 50 kronor

månad efter att ansökningstiden

per år, alternativt en engångs­

gått ut för respektive period.

summa på 500 kronor för livslångt medlemskap.

DOKUMENTATION

Skriv till styrelsen@

När resan eller projektet har

lundsmissionssallskap.se!

avslutats ska stipendiaten/

stipendia­terna kunna dokumentera

teologiska institutet och dess

sina er­farenheter i text och bild,

arbete med religionsdialog och

rapporter som kan komma att

religionsteologi.

I Egypten stöder sällskapet

utbildningssatsningar på Anafora

kurs- och retreatcenter i samverkan med Université Catholique i Lyon och Helsjöns folkhögskola samt

Mariadöttrarnas arbete i Kairo.

n um m e r u sta

publiceras i Uppdrag Mission

23 februari nä

te

och/eller på hemsidan. Skicka text

och högupplösta bilder till rapport@

lundsmissionssallskap.se!

nr1 2024 uppdrag mission

35

POSTTIDNING B

Returadress: Nätverkstan ekonomitjänst Box 311 20 400 32 Göteborg

Vi lever alla under samma himmel men verkligheten ser olika ut. Varje dag gifts över 30 000 flickor bort.

Ingen flicka ska giftas bort!

36

SWISHA DIN GÅVA TILL

900 1223

uppdrag mission nr1 2024

svenskakyrkan.se/act

Foto: True North / Ikon

BRYT EN TRADITION