Uppdrag Mission nummer 4 2023: Gud, gör oss djÀrva!

Page 42

Gud, gör oss djÀrva!

LUND/FUZHOU TVENNE UNGA ZELOTER 26 SYDSUDAN STORA RISKER 12 ANSIKTEN UR MISSIONENS HISTORIA 16 en tidskrift frÄn lunds missionssÀllskap

Missionsuppdraget i vÄr tid bygger pÄ dialog och interreligiösa möten, lÄngt frÄn doktriner och regelverk men nÀra tron pÄ mÀnniskor och deras förmÄga. Det Àr de rörelserna vi följer i Uppdrag Mission.

UPPDRAG MISSION

www.uppdragmission.se

Tidskriften ges ut av Lunds MissionssÀllskap, LMS, i samarbete med Act Svenska kyrkan www.lundsmissionssallskap.se

ANSVARIG UTGIVARE

Samuel Rubenson

REDAKTÖR

Anna Braw

Storabackegatan 15C

216 15 Limhamn

073-998 23 27 red@uppdragmission.se

REDAKTIONSRÅD

Frida Falk

Agneta Hansson

Per Kristiansson

Johannes Zeiler

GRAFISK FORM

Maria Mannberg

PRENUMERATION pren@uppdragmission.se

ANNONSER annons@uppdragmission.se

TRYCK

Ljungbergs, Klippan

issn 2001-0087

OMSLAG

Lunds MissionssÀllskaps missionÀr

Anders Elgqvists kinesiska drÀkt, tillverkad i slutet av 1840-talet och donerad till Historiska museet vid

Lunds universitet nÀr han kom

tillbaka till Sverige. Bild: Historiska museet vid Lunds universitet

Trons konsekvenser

i ett kök i malmö sitter vi och och pratar om sommarens nummer av Uppdrag Mission, ett nummer med temat ”Gud, gör oss djĂ€rva!”. Per har precis kommit hem frĂ„n en prĂ€stvigning inom den oberoende kyrkan i Filippinerna, ett land och en kyrka som ligger nĂ€ra hjĂ€rtat för oss bĂ„da och dĂ€r vi har mött djĂ€rva kristna. En av de djĂ€rvaste var biskop Alberto Ramento.

En av Ramentos prÀster stöttade sockerbruksarbetare som strejkade pÄ Hacienda Luisita och Äkte regelbundet dit för att ge dem sjÀlavÄrd och fira mÀssa med dem. För denna sin mission blev han mördad.

Biskop Ramento, en djÀrv föresprÄkare för solidaritet och mÀnskliga rÀttigheter, stöttade arbetarnas kamp och krÀvde rÀttvisa för sin mördade prÀst. Trots den uppenbara faran försökte han gÄ till botten med vad som hÀnt och ta reda pÄ sanningen om vem som lÄg bakom mordet.

Den 3 oktober 2006 hittades biskop Ramento mördad i sitt hem. Han hade satt sin egen sÀkerhet, sin bekvÀmlighet och sitt eget liv Ät sidan för att göra det som han visste var rÀtt. Han blev mördad för att han stÀllde sig pÄ de svagas sida och gav röst Ät dem vars röster hade tystats och ignorerats. Som hans son har uttryckt det: Alberto Ramento mördades inte bara för att han predikade evangeliet, utan för att han levde som han lÀrde. Att leva evangelium Àr alltid djÀrvt.

De mÀnniskor som lyfts fram i det hÀr numret av Uppdrag Mission lever och har levt under vÀldigt olika förutsÀttningar. För mÄnga av oss Àr det vÀrsta som kan hÀnda nÀr vÄr kyrka eller vi sjÀlva tar stÀllning för nÄgot att vi blir hÄnade i ett satirprogram. För andra mÀnniskor, runtom i vÀrlden idag och genom historien, har trons konsekvenser varit risk för tortyr, förföljelse och död.

MÄnga mÀnniskor har betalat det priset. Deras djÀrvhet Àr svÄr att förestÀlla sig för oss, men den Àr ocksÄ en konsekvens av vÄr gemensamma tro. En tro som Àr djÀrv.

agneta hansson, styrelseledamot i Lunds MissionssÀllskap och medlem i Uppdrag Missions redaktionsrÄd per kristiansson , sekreterare i Lunds MissionssÀllskap, stiftsadjunkt för teologi och mission i Lunds stift och medlem i Uppdrag Missions redaktionsrÄd

2
uppdrag mission nr 4 2023
BILD: LENNART HAMARK

Alltid

4 krönikan

8 enkÀten

21 betraktelsen

26 recension

42 stipendierapporten

46 stipendiaten

47 om LMS

16 ansikten ur missionens historia

Per Kristiansson berĂ€ttar om sina förebilder bland vĂ„r stora vĂ€rlds missionĂ€rer – frĂ„n Paulus och Lukas via Franciskus och Clara och fram till Dorothy Day och Bede Griffiths.

30 jordbunden, mÀnniskofokuserad och kristuscentrerad

Varför skrev Fred Kaan om att gĂ„ frĂ„n kyrkan ut i en vĂ€rld dĂ€r stora risker vĂ€ntar? Per Harling skriver om sin vĂ€n och hans ”mind the gap”-teologi.

12 stora risker

Hur kommer det sig att det inte har blivit fred trots att Sydsudan har blivit sjÀlvstÀndigt? Moses Monday John berÀttar om fredsarbete i en nation dÀr kvinnor och unga lever pÄ marginalens marginal.

38 i tjÀnst tillsammans

”Hur arbetar ni med diakoni?” Svenska kyrkan i Malmö fick den frĂ„gan frĂ„n stadens muslimska nĂ€tverk, och nu har tankarna pĂ„ att försöka göra nĂ„got gemensamt kommit en bit pĂ„ vĂ€gen.

26 tvenne unga zeloter

Lunds MissionssÀllskaps tvÄ första missionÀrer blev ocksÄ de tvÄ sista. PÄ Historiska museet i Lund berÀttar Andreas Manhag om deras öde med hjÀlp av en kinesisk drÀkt.

22 överflöd och brist

En del av Elinn Leo Sandbergs avhandlingsarbete bestÄr av möten med mÀnniskor som handlar pÄ Matmissionen i Malmö, en butik som minskar matsvinn men som ocksÄ Àr beroende av det.

”ett med din vĂ€rld, sĂ„ vill du vi skall leva. Gud, gör oss djĂ€rva!” sjunger vi i psalm 288. För en församling i Jakarta kan det innebĂ€ra att öppna den lilla vĂ„rdcentralen pĂ„ kyrkans omrĂ„de för alla, trots att kristna Ă€r en liten minoritet i Indonesien. Och att berĂ€tta för resenĂ€rerna vid det nĂ€rbelĂ€gna nya resecentret att det gĂ„r fint att komma in och dricka vatten.

Moses Monday John som leder Organization for Nonviolence and Development i Sydsudan sĂ€ger att han inte vill uppmana sina landsmĂ€n att vara djĂ€rva – att ta risker mĂ„ste vara vars och ens beslut. Men han hĂ„ller sjĂ€lv kontakten med sydsudanesiska flyktingar i flera lĂ€nder, och med fredsaktivister i Sudan, för att kunna berĂ€tta för vĂ€rlden om vad som hĂ€nder nĂ€r den vill lyssna. Och Tommie Sewon berĂ€ttar om nĂ„gra av de modigaste mĂ€nniskor han kĂ€nner, de som har sökt sig till samtalsgruppen Anonyma Ensamma i Sofia kyrka i Stockholm. Allt i samma vĂ€rld.

ANNA BRAW, REDAKTÖR FÖR UPPDRAG MISSION

BILD: RONNIE KRONBLAD, SKÅNE STADSMISSION BILD: TOMAS PETTERSSON
12 LIB D : W I K I M E D I A C O M MONS 22 38
BILD: ONAD Sidi Salahuddin Barakat och Gunilla Hallonsten.

tommie sewon Ă€r ungdomspedagog och musiker i Sofia församling och Fryshuskyrkan i Stockholm. Han har skrivit flera böcker, bland andra Huskroppar (Salvadore! Produktion) och Prata om livet med en penna (Verbum), och skrivit och spelat in mycket musik – Psalmer, sĂ„nger eller mittemellan kommer i höst.

krönika
BILD: CHRISTOPHER BROMAN TAK

Ett litet viktigt mod

en av böckerna pĂ„ mitt nattduksbord, som egentligen Ă€r en fönsterkarm, har titeln Jag Ă€r du – du Ă€r jag. Det Ă€r en mycket angelĂ€gen bok om motsĂ€ttningar, vĂ„ld och skjutningar i vĂ„ra förorter, men ocksĂ„ om kĂ€rlek och försök att överbrygga klyftor. Den Ă€r skriven av en person som Ă€r högst insatt i Ă€mnet genom mĂ„nga Ă„rs arbete med unga pĂ„ Fryshuset, min gamla kollega Fatima Åsard.

SjÀlvklart ville jag köpa den, och jag började genast lÀsa. Det blev ett kapitel, och sedan blev den mÀrkligt nog liggande.

NĂ€r boken ett Ă„r senare finns tillgĂ€nglig som ljudbok Ă„terupptar jag ”lĂ€sandet” med hjĂ€lp av upplĂ€sare och sugs genast in i berĂ€ttelsen. Under tiden jag lyssnar och springer min runda en sen kvĂ€ll lĂ€ngs MĂ€larstranden vid Vinterviken och runt sjön Trekanten i Stockholms södra förorter tar bĂ„de rĂ€dda vildkaniner och rĂ„djur till flykten i mitt spĂ„r – och jag funderar pĂ„ hur denna vĂ€lskrivna bok, vars författare jag till och med kĂ€nner, kunnat bli liggande sĂ„ lĂ€nge. Kanske stavas det motstĂ„ndet i mig trötthet pĂ„ vĂ„ldet, pĂ„ berĂ€ttelser om stĂ€ndigt nya dödsskjutningar. Och mina otillrĂ€ckliga försök, i arbetet pĂ„ Fryshuskyrkan, att föra samtal om det dödliga vĂ„ldet med skolbarn och personal.

Hur ska vi kunna börja förstÄ varandra och förÀndra om inte ens jag som delvis jobbar nÀra Àmnet orkar ta del av viktiga berÀttelser frÄn dem som har drabbats?

SkuldkÀnslor Àr inte vÀgen till förÀndring, och nu nÄr ju berÀttelsen mig ÀndÄ genom ljudboken.

Det jag slĂ„s av Ă€r att den inte alls fyller mig med mer mörker och hopplöshet inför vĂ„ldet. Genom att bekrĂ€fta och blicka rakt in i mörkret och hopplösheten hjĂ€lper den mig att se ljuset i sprickorna, sĂ„ som i Leonard Cohen-texten: ”That’s where the light gets in.” Det finns ingen genvĂ€g till hoppet.

Ett annat vĂ€lanvĂ€nt citat ser jag i Fatimas romangestalt Amina: ”Mod utesluter inte rĂ€dsla – mod Ă€r att gĂ„ vidare med sin rĂ€dsla.” Amina har mist sin son, hon Ă€r sĂ„rbar och rĂ€dd, men hon har inget val, hon mĂ„ste gĂ„ vidare med sin sorg. För de utsattas skull, och för sin egen skull.

”Gud, gör oss djĂ€rva!” utbrister Fred Kaan i psalmen ”Gud, frĂ„n ditt hus”.

”DjĂ€rv” betyder mod och mod betyder djĂ€rv enligt ett vanligt synonymlexikon. Men de tvĂ„ adjektiven har lite olika konnotationer och tolkningar, och för mig Ă€r djĂ€rvhet nĂ„got mer tillfĂ€lligt Ă€n mod. Att vara djĂ€rv Ă€r att ingripa snabbt och handgripligt, vara lite frĂ€ck om det behövs för att bryta konventioner och förtryck.

Historien har gett oss mÄnga exempel pÄ sÀrskilt djÀrva drag, som nÀr Rosa Parks en eftermiddag 1955 pÄ bussen i Montgomery vÀgrade resa sig och lÀmna platsen för en

5 nr 4 2023 uppdrag mission krönika
BILD STINA HJELM
BILD: KELLY SIKKEMA, UNSPLASH
ILLUSTRATION: EMELIE ÅNSKOG

vit passagerare sÄ som apartheidlagarna föreskrev i det segregerade USA. Hennes civila olydnad blev början pÄ den bussbojkott som brukar ses som startskottet för hela medborgarrÀttsrörelsens kamp och avskaffandet av raslagarna.

VĂ€rlden behöver sannerligen mĂ€nniskor som gĂ„r före och inspirerar med djĂ€rva drag. Men jag tror att om alla vi ”vanlisar” bara hade en gnutta mer personligt, lĂ„ngsamt vĂ€xande mod skulle vi tillsammans kunna Ă„stadkomma förĂ€ndringar pĂ„ samma sĂ€tt som de stora historiska medborgarrĂ€ttshjĂ€ltarna – Rosa Parks, Martin Luther King, Nelson Mandela. Är det inte dĂ€rför uppmaningen ”Var inte rĂ€dda”

Äterkommer ungefÀr 400 gÄnger i Bibeln?

ett litet viktigt mod som kan vara helt omvĂ€lvande för vĂ„rt sĂ€tt att vara tillsammans i vĂ€rlden Ă€r att ta del av en annan mĂ€nniskas livsberĂ€ttelse och att dela med sig av sin egen. NĂ„gra av de modigaste mĂ€nniskor jag mött i den meningen Ă€r de som kommer till Anonyma Ensamma, en grupp som jag fĂ„tt vara med och leda i Sofia församling i Stockholm i nĂ„gra Ă„r nu. Ensamhet Ă€r ett av vĂ„rt samhĂ€lles mest stigmatiserande tillstĂ„nd och en av dess mest stigmatiserande kĂ€nslor. I boken Den ensamma staden beskriver Olivia Lang vĂ„r beröringsskrĂ€ck: hur vi undviker mĂ€nniskor som vi upplever vara ensamma för att vi tror att ensamheten pĂ„ nĂ„got sĂ€tt smittar, och hur vi gömmer vĂ„r ensamhet av samma anledning – av rĂ€dsla för att den ska signalera misslyckande och fara.

Beteendevetaren och journalisten Ingemar Gens hade lÀnge funderat pÄ det vÀxande pro-

blemet och klÀckte idén om en samtalsgrupp med namnet Anonyma Ensamma. Anonyma Alkoholister arbetar med att erkÀnna sina problem och ger varandra ett sammanhang och stöd för att försöka bryta missbruket. Ingemar tÀnkte att alkoholister har nÄgra nyktra perioder eller stunder, och pÄ samma sÀtt mÄste den mest ensamma mÀnniskan ÀndÄ ibland trÀffa nÄgon, uppleva ögonblick av gemenskap, om Àn bara med en granne i trapphuset eller affÀrsbitrÀdet. Kanske kunde deltagarna fÄ stöd i att vÄga lite mer, kanske kunde initiativ till fler möten skapas gemensamt?

SjĂ€lv hade jag efter en separation frĂ„n mina barns mamma tvingats uppleva kontrasten mellan familjeliv och tom lĂ€genhet och pĂ„ ett helt nytt sĂ€tt börjat spegla den ensamheten i mĂ€nniskor runt omkring mig. Jag bearbetade det genom att lĂ„ngsamt skriva en bok om mina grannar, Huskroppar, dĂ€r jag utan att nĂ„gon egentligen sjĂ€lv hade berĂ€ttat försökte dikta ihop en bakgrund till de utanförskap jag sĂ„g. Ingemar gick till sin lokala församling i Svenska kyrkan, Sofia, för trots att han kallar sig ateist var hans erfarenhet att kyrkan Ă€r en plats dĂ€r goda medmĂ€nskliga initiativ tas, och kyrkoherde Johanna Öhman sammanförde honom med mig. Vi fann varandra och satte in en enkel annons i lokaltidningen: ”Anonyma ensamma – en grupp dĂ€r vi möts för att försöka bryta vĂ„rt gemensamma problem, ensamhet.”

uppdrag mission nr 4 2023 6 krönika Ett litet viktigt mod

pÄ utsatt tid slog vi oss ner med en termos kaffe i en av kyrkans smÄ röda stugor i Vitabergsparken och undrade vad som skulle hÀnda.

RÀtt som det var dök det upp ett par personer. En av dem sa att han mest var intresserad av att se de gamla kulturmÀrkta stugorna invÀndigt, men samtalet var igÄng.

Under den första terminen vĂ€xte gruppen till fem–sex personer som med vĂ€xande mod delade sina liv, ensamheter och sĂ„rbarheter. Det kĂ€ndes stort och viktigt att vara med om varje gĂ„ng: att mĂ€nniskor kom dit, och att de sedan ocksĂ„ uttalade sig om sin ensamhet. Det var som att stigmat gick upp i rök i samma stund de satte sin fot i gruppen.

Och vi behövde inte vara anonyma lÀngre, eller vÀga och mÀta om ensamheten var en fas, en existentiell kris, följden av ett dödsfall, ett livsmönster. Vi bara drack en enkel kopp kaffe och gick rundor dÀr vi lÄnade lite gemensamma regler frÄn bland annat tolvstegsrörelsen: att tala i jag-form, att inte ge varandra rÄd, att lÄta alla komma till tals och att det som sÀgs stannar i rummet.

Eftersom Àmnet ensamhet blivit alltmer uppmÀrksammat i media blev Ingemar och jag inbjudna till olika tidningar, tv och radioprogram. Gruppen vÀxte i sitt nya kÀndisskap ur den lilla stugan till församlingshemmet och samlade ett tjugotal deltagare varje gÄng. Vi har ofta konstaterat att det nog inte blev sÄ mycket av en grupp dÀr vi coachar varandra att vÄga ta mer kontakt med mÀnniskor i vardagen utan att det Àr gruppen i sig som Àr sjÀlva grejen, sammanhanget dÀr vi vÄgar och blir igenkÀnda, efterfrÄgade. Det Àr tvÄ timmar som spiller mod pÄ dagarna före och

efter. Och deltagare stÀmmer möten och ses pÄ andra tider.

Ibland kommer frĂ„gan om namnet ”Anonyma Ensamma” upp. Är det inte ett för negativt namn? Ska vi inte kalla oss nĂ„got mer bejakande, som gemenskapsgrupp? Men det röstas alltid ner, för utan den trygghet som namnet ger – att vi inte vĂ€jer för mörkret och problemet, ensamheten – hade deltagarna aldrig kommit dit, sĂ€ger de. Det finns inga genvĂ€gar till hoppet. Att leda gruppen betyder för mig inte att se pĂ„, bara att se till att skapa rum, lokal, brygga kaffe och kanske ibland sĂ€ga till den som pratar för lĂ€nge. Ensamheten har vi gemensamt, den tillhör livets förutsĂ€ttningar. Som Fatimas boktitel sĂ€ger: Jag Ă€r du – du Ă€r jag.

Och vi Àr Ätminstone inte ensamma om vÄr ensamhet. Det sÀgs ibland att Rosa Parks var för trött för att resa sig för den vite mannen den dÀr dagen, fysiskt trött av orÀttvisor och förtryck. Trötthet över den livssituation vi kÀnner oss intrÀngda i Àr nog ett underskattat incitament för att vara modig. Och till och med djÀrv ibland. n

7 nr 4 2023 uppdrag mission krönika Ett litet viktigt mod

Mod att möta medmÀnniskan

PÄ vilka omrÄden behövs det mod eller djÀrvhet i de sammanhang dÀr du Àr med? Mod för att göra mer av vad? Svaren pÄ de frÄgorna kommer frÄn tre vÀrldsdelar.

enkÀt BILD: SHANE ROUNCE, UNSPLASH

TOBIAS STARK

BOR I: SLÄTTHÖG NÄRA ALVESTA

ÄGNAR MIG ÅT: ATT VARA FÖRÄLDRALEDIG MED MIRJAM OCH PRÄST I LAMMHULTS FÖRSAMLING

n n n Mod Ă€r en bristvara i mitt liv. Det Ă€r det första jag tĂ€nker – mod brukar gestaltas medelst nĂ„gon som vĂ„gar gĂ„ vidare, framĂ„t, bana vĂ€g.

Men mod Àr ocksÄ att vÄga stanna kvar, vÄga vara dÀr det till och med kan vara smÀrtsamt. Likt Maria vid korsets fot. Hon stÄr dÀr och ser upp mot sin son. Vad finns att göra? Intet. Men modet har hon. Modet att dela Jesu smÀrta och lidande.

Det modet önskar jag för egen del. Det modet ber jag om för bĂ„de mig sjĂ€lv och min kyrka. ”Lider en kroppsdel, sĂ„ lider ocksĂ„ alla de andra. Blir en del hedrad, sĂ„ glĂ€der sig ocksĂ„ alla de andra”, skriver Paulus i Första Korinthierbrevet 12:26. Hur blir vi bĂ€ttre pĂ„ att vĂ„ga dela varandras lidande, inte bara mĂ€nniskor emellan utan ocksĂ„ församlingar och kyrkor emellan? Det enkla men ack sĂ„ svĂ„ra svaret stavas sjĂ€lavĂ„rd.

LUSINDO TOBING

BOR I: I JAKARTA, INDONESIEN

ÄGNAR MIG ÅT: ÄR PRÄST I FÖRSAMLINGEN GKJ NEHEMIA

SOM LIGGER I PONDOK PINANG SUB-DISTRICT I SÖDRA JAKARTA

n n n I vĂ„r församling har vi kommit överens om att vi behöver fokus och mod – alltsĂ„ mod, beslutsamhet, föresatser och styrka – för att kunna vara Guds medarbetare i vĂ€rlden och för att kunna möta Gud och vĂ€rlden.

Församlingarna hĂ€r pĂ„verkades mycket av pandemin. Det behövs bön, hembesök och praktisk hjĂ€lp, sĂ€rskilt i familjer som har förlorat familjemedlemmar. Nu samarbetar vi i en diakonikommission i regionen för att mobilisera det gemensamma, och vi har börjat med att notera de behov som olika församlingar försöker fylla och att be för dem tillsammans. Att vi arbetar med diakoni har ocksĂ„ gjort oss mer uppmĂ€rksamma pĂ„ miljön runt kyrkan – Carrefour, brandstation, en galleria och ett ganska nytt resecentrum. Vi hĂ„ller kyrkportarna öppna om mĂ€nniskor behöver tak över huvudet, om de behöver vatten att dricka eller att tvĂ€tta hĂ€nderna med, om de vill be eller om de har enklare hĂ€lsoproblem som vĂ„r lilla klinik kan hjĂ€lpa dem med.

ELEANOR WESSELS

BOR I: KUILS RIVER SOM HÖR TILL

KAPSTADEN I SYDAFRIKA

ÄGNAR MIG ÅT: ÄR EKONOM OCH

LÄGGER MYCKET TID I MIN FÖRSAM-

LING ST. GEORGE THE MARTYR OCH

PÅ MIN FAMILJ MED TRE BARN, SYSKON OCH MIN 89-ÅRIGA MAMMA

n n n Kuils River har mĂ„nga utmaningar att arbeta med, och jag tĂ€nker ofta pĂ„ vĂ„r församlings vision: ”Att vara Guds ljus genom att göra Guds vilja, vĂ€xa i tro och tjĂ€na mĂ€nniskor runtomkring oss.” Jag behöver mod att tro att jag kan göra nĂ„got. Det finns mĂ„nga problem i hemmen och utanför dem, och vi arbetar mot drogmissbruk, fattigdom, arbetslöshet och gĂ€ngkriminalitet. Mycket beror pĂ„ vĂ„rt lands ekonomiska struktur och pĂ„ att barnen slutar skolan tidigt eller inte gĂ„r i skolan alls. VĂ„rt folk har inget hopp, och vi som kyrka mĂ„ste dela med oss av Guds kĂ€rlek dĂ€r vi Ă€r. Det Ă€r en utmaning. Covid-19 gjorde det vĂ€rre. Vi kĂ€mpar med att hantera sorgen – en del hĂ„ller pĂ„ att Ă„terhĂ€mta sig, andra har det fortfarande mycket svĂ„rt.

Vi arbetar mycket med ungdomar och unga vuxna i vÄr församling, och om vi satsar pÄ informella kvÀllar dÀr de kan berÀtta om sina erfarenheter och uppmuntra varandra att inte ge upp.

ANDERS LENNARTSSON

BOR I: ÖREBRO

ÄGNAR MIG ÅT: ÄR KYRKOHERDE I ÖREBRO PASTORAT, SKRIVER PSALMER OCH TEXTER, ÄR INTRESSERAD AV NÄTVERKANDE, SPORT, RESOR, MATLAGNING, TRÄNING, UM GÅS MED VÄNNER OCH FAMILJ

n n n Svenska kyrkan behöver mod att utmana samtiden i frÄgor om mÀnniskosyn och klimatomstÀllning. Vi mÄste bli en mer relevant samtalspartner och vÄga slÀppa sargen nÀr det gÀller vÄr sjÀlvförstÄelse som den sjÀlvklara trosinriktningen. Vi mÄste vÄga anpassa oss till en verklighet dÀr vi inte lÀngre Àr rikstÀckande utan Àr kyrka pÄ ett nytt sÀtt dÀr mÀnniskor bor och verkar. Det handlar bÄde om stad och landsbygd.

Vi behöver mod att i en ny tid hitta ett begripligt sprÄk för den tro som finns mitt i vardagen och medvetandegöra oss om Guds nÀrvaro i hela skapelsen och hos alla mÀnniskor. Utmaningen ligger i att föra dialog och samverka med dem som tycker, tÀnker och gör pÄ ett annat sÀtt Àn vi. Att stÄ i relation till andra religioner och livsÄskÄdningar i ömsesidig respekt Àr nÄgot vi behöver utveckla. Vi mÄste se sekulariseringen som en gÄva och utmana oss att höras och synas i livets mitt.

9 nr 4 2023 uppdrag mission enkÀt Mod att möta medmÀnniskan
ENKÄT ANNA BRAW BILDER PRIVATA DÄR INGET ANNAT ANGES BILD: ULLA-CARIN EKBLOM

KERSTIN ODERHEM

BOR I: RYDAHOLM

ÄGNAR MIG ÅT: ÄR MISSIONSFÖRESTÅNDARE I EFS, OCH MIN

STORA AVKOPPLING SÅHÄR ÅRS ÄR TRÄDGÅRDEN MED BLOMMOR OCH GRÖNSAKER I MÄNGD

n n n EFS Àr en missionsrörelse i Svenska kyrkan, och vi behöver mod att vara just det. Vi behöver se att det finns mÄnga mÀnniskor som lÀngtar efter att höra evangeliet och dela det. Vi behöver mod att strÀcka oss ut mot nya omrÄden, utanförskapsomrÄden, och tro pÄ att evangeliet har kraft att förvandla mÀnniskor och samhÀllen.

PRECIOUS CALL KHAMASI

BOR I: KENYAS HUVUDSTAD

NAIROBI

ÄGNAR MIG ÅT: ÄR PASTOR I

CHRIST IS THE ANSWER MINISTRIES, CITAM, PÅ VALLEY ROAD

n n n I vĂ„rt land har ett orovĂ€ckande fenomen vuxit fram: kulter och individer som exploaterar mĂ€nniskors Ă€kta tro har blivit ett genomtrĂ€ngande problem. Tragiskt nog har konsekvenserna blivit mycket tunga – mĂ„nga liv har gĂ„tt förlorade pĂ„ grund av de extrema metoder mĂ€nniskor har blivit övertalade att anvĂ€nda sig av nĂ€r de vill söka en djupare kontakt med Jesus.

Det Àr oerhört viktigt att vi tar itu med det hÀr direkt, hÄller ledarna ansvariga och betonar vikten av att ha starka rötter i sunda lÀror och hÄlla fast vid dem. Vi mÄste ocksÄ undvika att bli indragna i organisationer med sekttendenser. Att betona vikten av att fortsÀtta hÄlla fast vid den sunda kristna lÀran Àr avgörande. Den fungerar som ett ankare, ger oss ledning och gör oss klarsynta mitt i det stormiga hav som religiösa influenser kan vara. Kyrkan behöver mer mod för att kunna ta itu med det hÀr.

HELENA STREVENS

BOR I: LUND

ÄGNAR MIG ÅT: ÄR FÖRLOSSNINGSLÄKARE I LUND SEDAN

SNART 30 ÅR OCH HAR UPPDRAGET

SOM MÖDRAHÄLSOVÅRDSÖVER -

LÄKARE FÖR REGION SKÅNE SEDAN

APRIL I ÅR

n n n Vi behöver mod att vÄga stÄ upp för optimala omhÀndertagandet av varje enskild patient eller vÄrdtagare, med patientinflytande i enlighet med hÀlso- och sjukvÄrdslagen, och att vÄga strÀva efter det istÀllet för att vÀlja det rutinmÀssiga. VÄrd med bÀsta möjliga kvalitet Àr faktiskt i slutÀndan det som tar minst tid och Àr minst kostnadskrÀvande, och det Àr det mest tillfredsstÀllande för personal och vÄrdgivare ocksÄ. Det Àr det enda sÀttet att fÄ hÄllbarhet i sjukvÄrden.

* * *

För tvĂ„ Ă„r sedan tilldelades Helena Strevens SjukhuslĂ€karnas pris Årets Visslare för sitt engagemang och mod i kampen mot missförhĂ„llanden pĂ„ kvinnokliniken vid SkĂ„nes Universitetssjukhus i Lund.

PENNY SJÖGREN

BOR I: KALMAR

ÄGNAR MIG ÅT: ÄR FÖRSAMLINGSASSISTENT I FÖRLÖSA- KLÄCKEBERGA FÖRSAMLING (ÄR UTBILDAD FRITIDSLEDARE) OCH FRILANSAR MED TEATER OCH MUSIK

n n n Vi behöver mod och kraft till att Ă€nnu mer gĂ„ utanför kyrkans vĂ€ggar och möta vĂ„ra medmĂ€nniskor, se och möta mĂ€nniskan som hon Ă€r. MĂ€nniskor bĂ€r pĂ„ mycket, och jag tror att fler skulle mĂ„ bra av att möta sitt sjĂ€lsliga liv mer. I ett samhĂ€lle med stor labilitet behöver kyrkan finnas för att hjĂ€lpa mĂ€nniskor att omfamna livets större frĂ„gor. Diakonin Ă€r ocksĂ„ ett omrĂ„de som vi mĂ„ste satsa pĂ„ – kyrkan kan ta en betydande roll i att möta mĂ€nniskor pĂ„ botten.

Det viktigaste Àr att vi inte fÄr glömma vÄra unga, vÄr framtid. MÄnga barn bÀr pÄ oerhört tunga tankar. Barn behöver stabila vuxna, medmÀnniskor och förebilder som kan visa pÄ bra vÀgar.

Vi behöver mod att fortsÀtta stÄ pÄ vÄr grund, i Kristus, att möta mÀnniskor med kÀrlek, att se varandras behov, som Jesus, och inte backa nÀr det blir jobbigt. Det Àr ocksÄ viktigt att vi anstÀllda och ideella som arbetar med mÀnniskor fÄr stöd i de team dÀr vi ingÄr.

uppdrag mission nr 4 2023 10 enkÀt Mod att möta medmÀnniskan
BILD:
MAGDALENA VOGT

YUSUF SUHARYONO

BOR I: JATIWARINGIN I ÖSTRA

DELEN AV INDONESIENS HUVUDSTAD JAKARTA

ÄGNAR MIG: ÄR PERSONALCHEF

MED ANSVAR FÖR UTVECKLING OCH

ARBETAR OCKSÅ, SOM VOLONTÄR, MED TAIZÉKOMMUNITETENS UNGDOMSMÖTE TOGETHER 2023 – THE JOURNEY OF GOD’S PEOPLE DÄR JAG

HAR ANSVARET FÖR BÖNER I ASIEN OCH MELLANÖSTERN

n n n VĂ„rt land förbereder sig för valet i februari 2024. Eftersom det inte finns nĂ„gon sittande ledning tĂ€vlar de flesta partier om att nominera sin bĂ€sta kader. De arbetar inte med sina kampanjer pĂ„ nĂ„got hĂ€lsosamt eller Ă€rligt sĂ€tt. Ännu trĂ„kigare Ă€r att vĂ„rt land har blivit splittrat och polariserat.

I sĂ„dana hĂ€r tider blir de kristna kyrkorna, samfunden och församlingarna utmanade eftersom majoriteten av Indonesiens befolkning Ă€r muslimer. VĂ„ra kyrkoledare Ă€r lĂ„ngsamma i sin respons, och lĂ„ngsamma med förebyggande Ă„tgĂ€rder. Även om kyrkorna och samfunden inte gĂ„r in i politiken rent praktiskt skulle det vara möjligt att göra nĂ„got konkret och relevant. Bön skulle kunna vara svaret, men kan kyrkoledarna arbeta för mer religionsdialog, göra tydligare ut-

talanden och reagera mer pÄtagligt nÀr radikala och intoleranta Äsikter leder till handling pÄ olika sÀtt?

Jag önskar att kyrkan skulle visa mer sjÀlvsÀkerhet nÀr det behövs, som Jesus nÀr han tog itu med försÀljarna i templet.

BENJAMIN ULBRICHT

BOR I: ETT TINY HOUSE PÅ SÖDRA

GOTLAND MED FRU OCH TVÅ BARN

ÄGNAR MIG ÅT: ARBETAR MED

FRED OCH HÅLLBARHET PÅ SVE -

RIGES KRISTNA RÅD SAMT SOM

PRÄST OCH STIFTSADJUNKT PÅ

GOTLAND, LEDER RETREATER

IBLAND, ÄLSKAR ATT SITTA I HÄNG -

MATTAN I VÄXTHUSET OCH TITTA

PÅ HÖNSEN, ATT GÖRA MUSIK OCH

ATT SPELA FOTBOLL MED BARNEN

n n n Vi behöver modet att leva som kristna utanför vĂ„ra bekvĂ€mlighetszoner: ”Gud, frĂ„n ditt hus, vĂ„r tillflykt, du oss kallar ...” Jag önskar oss ocksĂ„ mod att skala av och skalas av. Och mod att försvara utsatta, inte minst mĂ€nniskor pĂ„ flykt. Inför krigets fasa behöver vi modet att i varje dilemma bejaka sĂ„ mycket av allas mĂ€nsklighet som bara Ă€r möjligt, bortom konfliktlinjer och skiljelinjer. Det gör det inte mindre smĂ€rtsamt, men det Ă€r viktigt att försöka.

Som samhÀlle behöver vi mod att justera tillvÀxtidealet och införa

ekocidlagstiftning, bland annat. Det har EU möjlighet att göra just nu. HÀr behövs djÀrvhet att rösta ja!

Men vi behöver inte bara mod att göra mer, utan ocksÄ mod att göra mindre. Mod att vila. Mod att lÄta saker ta tid. Mod att inte konsumera. Mod att inte skryta. Mod att förbli tysta sÄ andra kan höras.

Jag personligen behöver mod att skala av prestationsmönster och ta emot mer av andras generositet.

MARIEFE I. REVOLLIDO

BOR I: URDANETA CITY I

PANGASINAN I FILIPPINERNA

ÄGNAR MIG ÅT: UNDERVISAR I FEMINISTTEOLOGI, MISSION OCH EVANGELISATION, RELIGIONSKUNSKAP OCH NYA TESTAMENTET PÅ

AGLIPAY CENTRAL THEOLOGICAL SEMINARY (ACTS), IGLESIA FILIPINA

INDEPENDIENTES, DEN OBEROENDE FILIPPINSKA KYRKANS (IFI:S)

PRÄSTSEMINARIUM, SAMORDNAR SEMINARIETS KVINNLIGA STUDEN-

TER, ARBETAR FÖR FEMINISTTEOLOGI OCH KVINNORS RÄTTIGHETER

n n n Iglesia Filipina Independiente Àr kÀnd som de fattigas och de marginaliserades kyrka, en revolutionÀr kyrka som Àr det enda Ànnu levande, pÄtagliga resultatet av den revolution som Àgde rum i Filippinerna 1896. MÄnga av vÄra tidiga ledare,

bĂ„de kvinnor och mĂ€n, blev martyrer efter att ha kĂ€mpat modigt och med stort engagemang. IFI:s historia Ă€r en trosresa men ocksĂ„ en berĂ€ttelse om hopp, kĂ€rlek och mod. Vi har haft mĂ„nga som biskop Alberto Ramento och fader William Tadena, mĂ€nniskor som har arbetat för rĂ€ttvisa och jĂ€mlikhet. VĂ„r kyrka minns dem och ser dem som förebilder i deras djupa kĂ€rlek till kyrkan och till landet. Nu, som 119-Ă„ring, arbetar vĂ„r kyrka fortfarande med revolution och frihetskamp. Vi arbetar för mĂ€nskliga rĂ€ttigheter, andlig integritet och resiliens, trots att vĂ„ra prĂ€ster och missionĂ€rer stĂ€ndigt lever under hot. ”Pro Deo et Patria”, för Gud och landet, Ă€r vĂ„rt motto, och vi mĂ„ste leva ut det i allt vi gör, mitt i vardagens kamp och vĂ„r tids utmaningar.

VĂ„r kyrka mĂ„ste göra mer för att ge kvinnor fler och större ledarskapsuppgifter – i den teologiska utbildningen, bland prĂ€ster och som lekmĂ€n. Jag vill uppmana vĂ„r kyrkas ledning att titta noggrant pĂ„ vad kvinnor bidrar med. MĂ„nga kvinnor pressas av de krav som vĂ„r tradition stĂ€ller pĂ„ dem – vi ska anpassa oss, vara passiva, offra oss. Vi hamnar i konflikt dĂ€rför att vi fĂ„r motstridiga signaler om vĂ„rt vĂ€rde. Styrka och mod rĂ€knas som manliga egenskaper. Vi Ă€r alla skapade till Guds avbild och vi Ă€r alla lika mycket vĂ€rda.

MÄ rÀttvisans och kÀrlekens Gud inspirera oss till shalom och jÀmlikhet.

11 nr 4 2023 uppdrag mission enkÀt Mod att möta medmÀnniskan
BILD: HANN-MI JAKOBSON
BILD: MAGNUS
IKON BILD : ONAD intervju BILD:
IKON
ARONSON,
MAGNUS ARONSON,
Fredsarbete i Sydsudan bygger pÄ individuella beslut
Stora risker

GÄr det att hoppas pÄ fred i Sydsudan och

Sudan? Moses Monday John som leder onad berÀttar om hÀlsosam rÀdsla och om samarbete som ger ny energi.

n n n En fredag i maj förbereder Moses Monday John sig för att resa till Tyskland. DÀr ska han vara med pÄ en konferens som en fredsorganisation ordnar och dessutom trÀffa tyska riksdagsmÀn.

En del av hans förberedelse har varit att ta kontakt med civilsamhÀllesorganisationer i Sudan och frÄga vad de vill att européerna ska veta om de konflikter som har blossat upp under vÄren.

– Jag vill inte bara vara Moses frĂ„n Juba nĂ€r jag kommer till Tyskland, sĂ€ger han. Jag har möjligheten att resa nu nĂ€r vĂ„ra vĂ€nner i Sudan inte kan göra det, sĂ„ jag samlar information frĂ„n dem.

mycket, och jag Ă€r ocksĂ„ pĂ„ departementen, pĂ„ möten med andra civilsamhĂ€llesorganisationer, pĂ„ regionala möten, pĂ„ lokala möten. Vi hĂ„ller kontakt med sydsudanesiska flyktingar i Sudan, rca , Etiopien, Uganda, Kenya 
 vi koordinerar och sprider information för att stödja dem.

spÀnd situation inför val

Situationen i Sydsudan har inte vÀckt sÄ mycket uppmÀrksamhet i europeiska medier de senaste Ären, men egentligen har det aldrig varit helt lugnt. MÀnniskor som har flytt berÀttar om inbördeskrig, och mÄnga av dem har bott i flyktinglÀger i andra lÀnder i flera Är nu. Moses Monday John har stannat i Juba och berÀttar om vad han ser som orostecken:

kontakt med flyktingar onad , Organization for Nonviolence and Development, har sitt kontor i södra delen av Sydsudans huvudstad Juba. HÀr arbetar Moses Monday John, som Àr organisationens verkstÀllande direktör, tillsammans med drygt tio anstÀllda och volontÀrer. Att han ska bli intervjuad i videosamtal visar sig vara för mycket för kontorets uppkoppling, och problemen fortsÀtter nÀr bara ljudet Àr pÄslaget, men det Àr hÀrifrÄn onad hÄller kontakten med Juba, Sydsudan, regionen och omvÀrlden.

– Jag Ă€r bara Moses, sĂ€ger han och skrattar. Men det Ă€r nog mĂ„nga som tror att mitt arbete frĂ€mst Ă€r att sitta pĂ„ kontoret, och det Ă€r en mer komplex roll Ă€n sĂ„. Jag brukar beskriva mig som administratör, ickevĂ„ldsaktivist och fredsbyggare. HĂ€r pĂ„ kontoret arbetar jag

– Förra Ă„ret förlĂ€ngdes fredsavtalet med 24 mĂ„nader, sĂ„ nu gĂ€ller det fram till februari 2025. Det Ă€r mycket som ska hĂ€nda i Ă„r. Vi förbereder oss för val. För oss Ă€r det hĂ€r en avgörande tid och ett spĂ€nt lĂ€ge. Vi gör vĂ„rt bĂ€sta för att pĂ„verka alla sĂ„ att fredsavtalet ska kunna fortsĂ€tta gĂ€lla.

NÀr Sydsudan bildades av de tio sydligaste staterna i Sudan 2011 fanns det stora förhoppningar om att det skulle leda till fred i omrÄdet, men sÄ har det inte blivit. Var onadmedlemmarna förberedda pÄ det som har hÀnt sedan dess?

– Om jag ska vara helt Ă€rlig mĂ„ste jag sĂ€ga sĂ„hĂ€r: vi hoppades alla sĂ„ mycket. Vi i civilsamhĂ€llet anvĂ€nde ickevĂ„ldsmetoder och arbetade för en gemensam framtid. Vi trodde att vi skulle kunna arbeta bra tillsammans. SĂ„ snart vi började be om resurser mĂ€rkte vi att det inte fungerade. Det vi har lĂ€rt oss Ă€r att sjĂ€lvstyre bara Ă€r en politisk etikett. Det betyder inte att ekonomin utvecklas. Livet kommer alltid att vara en kamp. Men det Ă€r ocksĂ„ dĂ€rför som vi fortsĂ€tter att arbeta.

13 nr 4 2023 uppdrag mission intervju
INTERVJU: ANNA BRAW
TILLSAMMANS MED NATHALY SALAS OCH MARCI HERNÁNDEZ MARTÍNEZ

frÄn fem till hundra

I juni 2020 hamnade Moses Monday John i hĂ€kte i tio dagar. Den nationella sĂ€kerhetsstyrkan fĂ€ngslade honom pĂ„ grund av hans arbete som ledare för kampanjen ”Gurush Wen?” (arabiska för ”Var Ă€r pengarna?”). En koalition av civilsamhĂ€llesorganisationer hade börjat krĂ€va finansiell transparens och ansvarsskyldighet i Sydsudan och anvĂ€nde ickevĂ„ldsmetoder för att föra fram sitt budskap.

Den situationen refererar Moses Monday John till nĂ€r han fĂ„r frĂ„gor om djĂ€rvhet och mod. – Kampanjen ledde till att resursfördelningen förĂ€ndrades, vĂ„r skattemyndighet började rapportera om hur mycket pengar Sydsudan tjĂ€nat pĂ„ olja, det blev ett resultat, sĂ€ger han. Och jag Ă€r inte ensam! NĂ€r vi började samarbeta med andra civilsamhĂ€llesorganisationer var vi fem, och alla fanns i Juba. Nu Ă€r vi över hundra, och pĂ„ mĂ„nga platser i landet. Det finns en stor styrka i att arbeta tillsammans. Vi ser en del positiva förĂ€ndringar.

Han berÀttar att mÄnga andra organisationer har lÀrt sig mycket genom att delta i de gemensamma kampanjerna.

– Vi Ă€r alla rĂ€dda, och det Ă€r inte bara negativt, sĂ€ger han. Du ser en orm i trĂ€dgĂ„rden – du springer din vĂ€g. Om du inte blir rĂ€dd kan du inte rĂ€dda dig sjĂ€lv. Du mĂ„ste se faran, och du kan göra nĂ„got för att möta den eller till och med för att konfrontera den, men du mĂ„ste vara helt medveten om att situationen Ă€r farlig.

Han talar om mod som förmÄgan att gÄ emot rÀdsla, ibland till och med att gÄ emot sina egna förhoppningar, planer och intressen.

– Det enda sĂ€ttet att sĂ€tta stopp för orĂ€ttvisor och vĂ„ld Ă€r att konfrontera dem. Vi mĂ„ste ju gĂ„ emot dem, vad som Ă€n hĂ€nder. Men vi kan inte bara Ă€lska oss sjĂ€lva – vi mĂ„ste Ă€lska andra mĂ€nniskor. Blir du ett offer fĂ„r andra ta hand om skörden av ditt arbete.

personligt beslut

Beslutet att engagera sig i samhÀllsfrÄgor mÄste vara vars och ens eget personliga beslut, betonar han, för ingen organisation ska tvinga sina medlemmar att utsÀtta sig för fara.

– NĂ€r vi talar om kampanjer och ickevĂ„ldsaktioner – dĂ„ Ă€r det viktigt att minnas att det inte kan vara en person som talar om för resten vad de ska göra. Det mĂ„ste vara individer som fattar beslut, gör sin egen riskanalys, identifierar allierade och motstĂ„ndare, bestĂ€mmer om de ska gĂ„ till handling ensamma eller tillsammans med andra.

Han berÀttar om onad :s utbildningar, dÀr ickevÄldsaktioner förbereds genom att deltagarna fÄr bedöma risker, spela rollspel, iaktta varandras reaktioner.

– Det Ă€r nĂ„got som vi gör, sĂ€ger han. Vi mĂ„ste vara medvetna om riskerna, för det Ă€r sĂ„ mĂ„nga som behöver oss. NĂ€r du vet vad som kan hĂ€nda och vill genomföra aktionen Ă€ndĂ„, dĂ„ gör du det med full kunskap.

unga engagerar sig Sydsudans unga och Sydsudans kvinnor Àr tvÄ grupper som onad satsar mycket pÄ att nÄ. LÀnge har vuxna mÀn har haft mest inflytande, men Moses Monday John sÀger att unga blir mer och mer aktiva, inte minst genom att de anvÀnder sociala medier för att ge uttryck för sina Äsikter.

– De skriver: ”Varför ska vi slĂ„ss nu nĂ€r vĂ„rt land Ă€r sjĂ€lvstĂ€ndigt?” Och en del sĂ€ger: ”Nu kan vi inte bara titta pĂ„. Ingen för vĂ„r talan om vi inte Ă€r dĂ€r och gör det sjĂ€lva.” De gĂ„r frĂ„n att vara en passiv publik till att vara aktiva aktörer. Ett problem som han sĂ€ger att onad försöker komma till rĂ€tta med Ă€r att Ă€ldre generationer pĂ„verkar de unga med idĂ©er om att en sann hjĂ€lte Ă€r den som dör för sitt land. Det innebĂ€r att unga uppmanas att gĂ„ med

uppdrag mission nr 4 2023 14 intervju Stora risker

i bevÀpnade grupper och ta till vÄld för att skydda landet frÄn andra bevÀpnade grupper.

– Vi har redan haft sĂ„ mĂ„nga som har dött! sĂ€ger han. Det finns ingen poĂ€ng med att dö för landet. Vi mĂ„ste leva för vĂ„rt land, odla, arbeta för fred.

gemensamma kampanjer

Det som gör onad :s och dess vÀnorganisationers arbete sÄ farligt Àr att de hela tiden blir tvungna att peka pÄ missförhÄllanden i samhÀllet.

– SĂ„ snart vi rör vid Ă€mnen som har med makt att göra blir det vĂ€ldigt riskabelt, sĂ€ger Moses Monday John. MĂ€nniskor ser oss som fienden. Det finns stora problem med transparens och ansvarstagande hĂ€r.

Det Àr dÀrför som det Àr sÄ bra att organisationerna arbetar tillsammans, förklarar han.

– NĂ€r vi börjar arbeta med en frĂ„ga mĂ„ste vi ocksĂ„ förbereda oss pĂ„ att nĂ„got kan gĂ„ fel. Vem kan fortsĂ€tta arbeta med kampanjen om jag blir arresterad? Vilka av oss kan stötta dem som hamnar i hĂ€kte, och deras familjer? NĂ€r vi arbetar i ett gemensamt projekt har var och en av oss ocksĂ„ mĂ„nga vĂ€nner och allierade som kan ge oss stöd. NĂ€r du ger dig in i arbetet kommer du att fĂ„ mĂ€nniskor emot dig – men du kommer ocksĂ„ att lĂ€ra kĂ€nna mĂ€nniskor som vill stötta dig.

resilienta och hoppfulla Om fredssamtal i Sydsudan och Sudan ska kunna leda till lĂ„ngvarig fred – vad Ă€r avgörande? Moses Monday John pĂ„minner om kvinnors roll:

– Vi i Sydsudan Ă€r marginaliserade redan frĂ„n början, och unga och kvinnor befinner sig i marginalen av marginalen, sĂ„ att sĂ€ga. Men i vĂ„r kultur stĂ„r kvinnan för gemenskap

medan mannen rÀknas som individ. Den som stöttar kvinnan stöttar samhÀllet. PÄ landet Àr kvinnan ofta familjeförsörjare, och om kvinnorna blir en del av förÀndringen kan det gÄ fort. BÄde hÀr och i Sudan mÄste folket fÄ vara med i samtalen: civilsamhÀllesorganisationer, akademiker, trosledare. Fredssamtal kan inte bara vara maktfördelningsarrangemang, de kan inte bara vara för partierna. Folket mÄste fÄ möjlighet att vara med. Och mitt i krisen mÄste vi ocksÄ tÀnka pÄ vad som ger oss energi och hopp. Det finns utmaningar, ja, men nÀr vi talar med varandra kan vi stötta varandra och ge varandra energi och hopp. Vi ska vara resilienta och hoppfulla. Det finns en bÀttre lösning. n

FOTNOT: ONAD, som bildades pÄ 1990-talet, Àr sedan lÀnge en av de organisationer som Kristna Fredsrörelsen samarbetar med. Samarbetsprojekten,bland annat utbildningar i pÄverkansarbete, fredsbyggande och ickevÄld, finansieras delvis med medel frÄn Lunds MissionssÀllskap.

15 nr 4 2023 uppdrag mission intervju Stora risker
Moses Monday John. BILD: KRISTNA FREDSRÖRELSEN

Ansikten ur missionens historia

TEXT PER KRISTIANSSON

BEARBETNING ANNA BRAW

BILDER WIKIMEDIA COMMONS

paulus första Ärhundradet e Kr Ofta framstÀlls Paulus som den store missionÀren, men det var först i slutet av 1800-talet som bibelforskare började se pÄ honom sÄ.

Tre tankar Àr utmÀrkande för Paulus missionsstrategi:

1. Zentrumsmission (ett begrepp myntat av tysksprÄkiga teologer). Paulus satsar pÄ strategiska centra och tÀnker i regioner.

2. De kristna ska leva pĂ„ ett sĂ€tt som gör att ”de andra” kan respektera dem. Paulus skriver att de ska Ă€lska alla mĂ€nniskor genom att förlĂ„ta, be för och vĂ€lsigna dem. Deras livsstil ska vara attraktiv och inbjuda till gemenskapen.

3. Passionen för Guds rike gÄr hand i hand med medkÀnslan för de behövande i vÀrlden.

Freden Àr ett genomgÄende tema hos Lukas. Vi möter det grekiska ordet för fred, eirene, 14 gÄnger i Lukasevangeliet och sju i ApostlagÀrningarna.

franciskus 1181–1226

Franciskus kommer frÄn en vÀlbÀrgad familj, men upplever ett livsavgörande möte och grundar en kommunitet. Han och hans bröder Àr pÄ stÀndig missionsresa.

Per Kristiansson, sekreterare i Lunds MissionssĂ€llskap, stiftsadjunkt för teologi och mission i Lunds stift och prĂ€st i VĂ€stra SkrĂ€vlinge i Malmö, berĂ€ttar om 19 av sina förebilder bland vĂ„r vĂ€rlds missionĂ€rer. Texten Ă€r hĂ€mtad ur artikeln ”GudstjĂ€nsten driver oss” i boken En kyrka driven av mission, prĂ€stmötesavhandling för Lunds stift 2022.

lukas troligen första Ă„rhundradet e Kr NĂ€r jag började arbeta som prĂ€st pĂ„ 1980-talet betydde Lukasevangeliet 4:16–30, Jesu framtrĂ€dande i synagogan i Nasaret, mycket för mĂ„nga av oss. Den och ett annat avsnitt i Lukasevangeliet, Marias lovsĂ„ng, var viktiga för de kristna som kĂ€mpade för andra strukturer i Afrika, Latinamerika och Asien, men ocksĂ„ för oss som var engagerade i Svenska kyrkan och lĂ€ngtade efter en kyrka som tog stĂ€llning och kĂ€mpade för en rĂ€ttvisare vĂ€rld. Inspirationen till detta fick vi frĂ„n vĂ€rldens fattiga kyrkor via LutherhjĂ€lpen och skm .

Den resa som jag tycker Àr den mest inspirerande Àr den han gör till sultanen Al-Malik al-Kamil Är 1220. KorstÄget pÄgÄr, men Franciskus lyckas ta sig frÄn Italien och genom stridslinjen till sultanens lÀger i Egypten. NÀr sultanen förstÄr att Franciskus kommer som religiös man och inte som korsriddare tar han emot honom med stor gÀstfrihet, och efter samtalen ser han till att gÀsten eskorteras tillbaka igen. Sultanen ger ocksÄ Franciskus en avskedsgÄva, ett horn som de muslimska trupperna anvÀnder för att kalla till bön bland soldaterna. Att den regelbundna muslimska bönen har

uppdrag mission nr 4 2023 16 reportage n n n
BILD: GABRIELLA CLARE MARINO, UNSPLASH

gjort ett starkt intryck pÄ Franciskus visar sig nÀr han kommer hem och föreslÄr ett liknande böneschema i sin kyrka.

I den ordning som dateras till strax före eller strax efter Franciskus möte med sultanen finns förslag till tvÄ metoder för missionsarbete bland muslimer och icketroende:

1. Kristen nÀrvaro och vittnesbörd som inte börjar med argument och diskussion utan Àr grundade i att för Guds skull finnas till för varje mÀnniska som Gud har skapat.

2. Att öppet och tydligt proklamera Guds ord – det kan leda till att mĂ€nniskor blir kristna och vill bli döpta.

Vilken av de tvÄ metoder som ska anvÀndas i en viss miljö eller situation Àr det enligt Franciskus upp till missionÀren att avgöra.

Franciskus lĂ€r ocksĂ„ ha sagt: ”Predika alltid, och om nödvĂ€ndigt, anvĂ€nd ord.”

clara 1194–1253

Clara kommer ocksÄ frÄn en vÀlbÀrgad familj men blir sÄ inspirerad av Franciskus att hon rymmer för att leva med honom och hans bröder.

Clara grundar en orden dÀr hon kombinerar en kontemplativ riktning med att tjÀna vÀrlden i Franciskus anda. Hon talar om att mÀnniskan ska spegla Kristus.

Vid 1200-talets början har klostervĂ€sendet blivit mycket inĂ„tvĂ€nt, inte minst dess kvinnliga del, men Clara öppnar det för missionen igen genom att grunda sin orden inom den franciskanska rörelsen – hon och hennes systrar ser sin kontemplation som en uppgift i missionens tjĂ€nst.

bartolomĂ© de las casas 1474 eller 1484–1566

Columbus ”upptĂ€ckt” av Amerika leder till att kanske sĂ„ mĂ„nga som 60 miljoner mĂ€nniskor som tillhör urfolken dör i svĂ€lt, sjukdom, militĂ€ra operationer och slavarbete. EuropĂ©er kom-

mer med svĂ€rdet och korset för att ta guld och silver. NĂ„got som ytterligare förstĂ€rker det tragiska Ă€r att mĂ„nga missionĂ€rer stöttar denna statliga mission. Men det finns ocksĂ„ de som höjer sina röster och arbetar mot förtrycket. Den mest kĂ€nde av motstĂ„ndsprĂ€sterna Ă€r BartolomĂ© de Las Casas. Han Ă€r dominikanprĂ€st och blir kĂ€nd som ”indianernas försvarare”. Han föresprĂ„kar evangelisation med dialog baserad pĂ„ varje mĂ€nniskas rĂ€tt till en egen livsvĂ€g och religion.

Faktum Àr att en tredjedel av biskoparna i Amerika 1620 försvarar urfolkens mÀnskliga rÀttigheter. Ljuset lyser, till och med under dessa mörka Är.

francis xavier

1506–1552

Jesuiterna anvĂ€nder ordet ”mission” om de uppdrag som pĂ„ven ger dem. Snart har ordet fĂ„tt betydelsen ”att vara sĂ€nd” – sĂ€nd att evangelisera icke-kristna, icke-katoliker och katoliker.

Francis Xavier arbetar i Indien med att översÀtta böner och psalmer. I Japan visar han stor respekt och stort intresse för japanernas religiositet, inte minst i de samtal som han för med buddhistiska munkar.

matteo ricci 1552–1610

Matteo Ricci Ă€r ocksĂ„ jesuitmissionĂ€r, och han skickas till Kina. DĂ€r lĂ€gger han grunden till ett slags Ă€ktenskap mellan konfucianism och kristen tro. Enligt honom Ă€r förfĂ€dersdyrkan först och frĂ€mst en kulturell och social företeelse –

17 nr 4 2023 uppdrag mission reportage Ansikten ur missionens historia

dÀrför kan det, med reservation för nÄgra smÀrre förÀndringar, vara tillÄtet för kristna att delta i den.

MÄnga av de ordensmissionÀrer som kommer efter Ricci ifrÄgasÀtter hans metoder, och 1704 förbjuder Vatikanen jesuiterna att anvÀnda dem i Indien och Kina.

bartholomĂ€us ziegenbalg 1682–1719 heinvh plĂŒtschau 1676–1752 Det protestantiska missionsdrivet vĂ€cks genom pietismen, och de tvĂ„ första missionĂ€rerna blir BartholomĂ€us Ziegenbalg och Heinrich PlĂŒtschau. De kommer till den danska kolonin Trankebar i Indien 1707. I pietistisk anda satsar de pĂ„ personlig omvĂ€ndelse. De vĂ€nder sig till de lĂ€gsta samhĂ€llsklasserna. De översĂ€tter Bibeln, Martin Luthers lilla katekes och en sĂ„ngbok till det sprĂ„k som talas dĂ€r. De bygger upp ett skolsystem och arbetar för att den kyrka som de grundar ska fĂ„ ett inhemskt ledarskap. 1733 prĂ€stvigs Aaron Arumugam

Pillai och blir den förste prÀsten frÄn den tamilska folkgruppen.

nikolaus von zinzendorf 1700–1760

Nikolaus von Zinzendorf tar emot en grupp flyktingar frÄn nuvarande Tjeckien pÄ sitt gods i Herrnhut i nuvarande Sachsen. De har flytt undan motreformationen och hÄller fast vid reformatorn Jan Hus lÀra. I Herrnhut börjar en missionsrörelse med ett stort socialt patos att spira, och missionÀrer sÀnds ut till VÀstindien, Grönland och Afrika. PÄ 20 Är har Zinzendorf och hans vÀnner initierat fler missionsÄtaganden Àn hela den övriga protestantiska vÀrlden de föregÄende 200 Ären.

william carey 1761–1834

Som ung baptistpastor skriver William Carey

1792 traktaten An Enquiry into the Obligations of Christians to Use Means for the Conversion of the Heathen, alltsĂ„ ungefĂ€r ”en utredning av kristnas plikt att anvĂ€nda de medel de har för att omvĂ€nda hedningarna”. Han lever som han lĂ€r och grundar missionssĂ€llskap, Ă„ker ut som missionĂ€r, översĂ€tter Bibeln till en rad sprĂ„k och startar ett utbildningsinstitut. Traktaten fĂ„r ett oerhört gensvar, och snart bildas det missionssĂ€llskap runtom i Europa.

david livingstone 1813–1873

Att sĂ„ mĂ„nga kĂ€nner till David Livingstone beror Ă„tminstone delvis pĂ„ att han Ă€r ”försvunnen” i mĂ„nga Ă„r och att han ”hittas” av journalisten och Ă€ventyraren Henry Stanley (”Doktor Livingston förmodar jag?”). David Livingstone arbetar i tron att kristendom, handel och civilisation (de tre C:na pĂ„ engelska: Christianity , Commerce and Civilization ) kommer att resultera i vĂ€lgĂ„ng, frihet och fred för Afrikas invĂ„nare. MĂ„nga missionĂ€rer vid den hĂ€r tiden Ă€r en del av en rörelse som senare ska komma att betecknas som vĂ€lvillig kolonialism.

uppdrag mission nr 4 2023 18 reportage Ansikten ur missionens historia
BartholomÀus Ziegenbalg.

charles de foucauld 1858–1916

Charles de Foucauld Àr först Àventyrare och militÀr men blir munk och eremit och bor bland annat i Jerusalem. Efter sin prÀstvigning bosÀtter han sig hos tuaregerna i Sahara och lever ett liv i bön och gÀstfrihet.

Charles de Foucauld blir en förebild för mÄnga genom sitt sÀtt att dela tro och liv med mÀnniskor. Mission som nÀrvaro förverkligas i hans stillsamma liv. Det fÄr ett dramatiskt slut nÀr han mördas 1916.

Efter hans död bildas tvÄ ordnar, Jesu smÄ systrar och Jesu smÄ bröder. De följer hans regel och lever bland utsatta mÀnniskor.

john raleigh mott 1865–1955

I 1800-talets trosmission kan vi delvis finna rötterna till vÄr tids evangelikala missionsrörelser.

1888 bildas Student Volunteer Movement for Foreign Missions. John Raleigh Mott blir dess ordförande, och dess motto Ă€r ” The Evangelisation of the World in this Generation”, alltsĂ„ ungefĂ€r ”vĂ€rldens evangelisering under vĂ„r generations livstid”.

Trosmissionen ser det sociala arbetet som sekundÀrt, men andra kristna betraktar sociala synder som ett av de viktigaste arbetsomrÄdena. Detta utvecklas och blir Social Gospel-rörelsen.

edvard sjöblom 1862–1903

Ofta Ă€r det missionĂ€rer som försvarar urfolkens rĂ€ttigheter. Edvard Sjöblom arbetar i Fristaten Kongo. Han kommer dit 1892, och 1896 skriver han en artikel i de svenska baptisternas tidning. I den riktar han skarp kritik mot hur befolkningen behandlas. Året dĂ€rpĂ„ framtrĂ€der han inför Aboriginal Protection Society i London och hĂ„ller ett tal som blir mycket uppmĂ€rksammat. UtĂ„t sett bedriver den belgiske kung LĂ©opold ii ett humanitĂ€rt civilisationsprojekt för Kongos ”vildar”, men egentligen

Àr han en mordisk tyrann som Àgnar sig Ät ett bottenlöst röveri. Edvard Sjöbloms vittnesmÄl i dagboksanteckningar, brev och artiklar bidrar till att kung Leopolds blodskoloni upphör 1908.

dorothy day

1897–1980

Dorothy Day Àr en radikal journalist som i mitten av 1920-talet upplever en stark omvÀndelse. Den leder henne till ett liv dÀr hon bevarar sin radikalitet och kombinerar den med en djup fromhet. Hon skriver om sociala missförhÄllanden i usa i tidningen Catholic Worker. Hon öppnar gÀstfrihetshus för fattiga och hemlösa. Hon möter de dagliga behoven hos de utsatta mÀnniskorna, men samtidigt kritiserar hon de system och andra orsaker som ligger bakom mÀnniskors utsatthet. Hon Àr ickevÄldsföresprÄkare och starkt engagerad i motstÄndet mot kÀrnvapen och Vietnamkriget. Hon blir anklagad för att vara kommunist och hamnar flera gÄnger i fÀngelse. Jag menar att hon kombinerar praktisk och profetisk diakoni som fÄ andra.

bede griffiths 1903–1996

Bede Griffiths Àr benediktinmunk och sÀnds ut som missionÀr frÄn England till Indien. Han lever i ashrams i södra Indien, pÄ mÄnga sÀtt ett traditionellt indiskt munkliv, och han gÄr klÀdd i saffransgul mantel och rÀknas vid slutet av sitt liv som kristen guru. Han skriver mÄnga böcker om kristen-hinduisk dialog och sÀger bland annat:

”Idag utmanas vi att lĂ€sa Bibeln i relation till Vedanta, Mahayana, buddhism, daoism och sufisk mystik. Varje religion har nĂ„got att tillföra den vĂ€rldsvida kyrkan.”

19 nr 4 2023 uppdrag mission reportage Ansikten ur missionens historia

moder teresa 1910–1997

Moder Teresa Ă€r nunna och arbetar pĂ„ sin ordens skola i Calcutta nĂ€r hon fĂ„r en kallelse frĂ„n Gud att tjĂ€na de fattigaste bland de fattiga pĂ„ gatorna. ”Om vi inte har nĂ„got annat att erbjuda sĂ„ kan vi ge den döende en sĂ€ng att ligga pĂ„ och en hand att hĂ„lla” – ungefĂ€r sĂ„ sĂ€ger hon. Kallelsen innebĂ€r ocksĂ„ att hon grundar en ny orden, Missionaries of Charity, som ska komma att arbeta i mĂ„nga lĂ€nder i flera vĂ€rldsdelar.

Hon blir enormt uppskattad för sitt arbete och Àr en av dem som har helgonförklarats snabbast i den katolska kyrkan, men samtidigt har hon blivit hÄrt kritiserad. Hon hÀvdar att hennes kallelse Àr att direkt lindra nöden pÄ gatan. Den som ifrÄgasÀtter henne kanske har en annan kallelse i att just arbeta för förÀndring av fattigdomens bakomliggande orsaker?

oscar romero 1917–1980

El Salvadors Ă€rkebiskop Óscar Romero visar kanske mer Ă€n nĂ„gon annan vad en kyrka driven av mission Ă€r. NĂ€r han utnĂ€mns till Ă€rkebiskop Ă€r det i egenskap av socialt konservativ biskop, men snart tar han aktivt stĂ€llning för fattiga och förtryckta. Han mördas 1986 under en mĂ€ssa i ett litet sjukhuskapell och helgonförklaras 2018. Óscar Romeros budskap om kyrkans mission Ă€r tydligt: ”En kyrka som inte stĂ„r pĂ„ de fattigas sida och med hög röst talar om vilka orĂ€ttvisor som begĂ„s mot dem Ă€r inte Jesu Kristi sanna kyrka.” ***

vad Àr vÄr mission pÄ jorden?

Det Àr nÀr kyrkan och Jesu efterföljare har valt att placera sig hos de minsta, hos de marginaliserade, som livets ljus har lyst som allra starkast. DÀrför Àr det nödvÀndigt för kyrkan att placera sig dÀr och att leva dÀr.

Vi har mÄnga marginaliserade grupper: papperslösa, mÀnniskor med missbruksproblem, fattigpensionÀrer, fattiga familjer, nyanlÀnda, eu -migranter. Placerar vi oss bland dessa mÀnniskor, eller Àr det mer bekvÀmt med ordentliga medelklassvenskar?

Dietrich Bonhoeffer har bara nĂ„gra mĂ„nader kvar att leva nĂ€r han skriver MotstĂ„nd och underkastelse – brev och anteckningar frĂ„n fĂ€ngelset. I den drar han upp riktlinjer för hur kyrkan ska kunna vara kyrka och skriver:

”VĂ„r kristendom kan blott bestĂ„ av tvĂ„ ting: att bedja och göra det rĂ€tta bland mĂ€nniskorna. (
) Kyrkan Ă€r endast kyrka, nĂ€r den Ă€r till för andra. Till en början med mĂ„ste den skĂ€nka all sin egendom till de nödlidande. (
) Till sist Ă€r i alla fall de mĂ€nskliga relationerna det viktigaste i livet.” n

uppdrag mission nr 4 2023 20 reportage Ansikten ur missionens historia
Dietrich Bonhoeffer (1906–1945).

”Jag Ă€r med dig”

orden ”djĂ€rv” och ”djĂ€rvhet” finns inte med i Bibel 2000 –men ”Var inte rĂ€dd!” och ”Fatta mod!” Ă€r uppmaningar som Ă„terkommer mĂ„nga gĂ„nger. HĂ€r Ă€r nĂ„gra sĂ„dana verser ur Gamla testamentet – frĂ„n olika situationer dĂ€r nĂ„gon, liksom vi, behöver en pĂ„minnelse om att en mĂ€nniska aldrig Ă€r ensam.

Herren skall sjÀlv gÄ före dig. Han skall vara med dig. Han sviker dig inte och överger dig inte. Var inte rÀdd, tappa inte modet!

Ty jag Àr Herren, din Gud, jag tar dig vid handen och sÀger till dig: Var inte rÀdd, jag hjÀlper dig.

Var inte rÀdd, jag har friköpt dig, jag har gett dig ditt namn, du Àr min.

Var inte rĂ€dd, jag Ă€r med dig. Ängslas inte, jag Ă€r din Gud. Jag ger dig styrka och hjĂ€lper dig, stöder och rĂ€ddar dig med min hand.

Var inte rÀdd, du skall inte behöva skÀmmas, blygs inte, du skall inte förödmjukas.

Se till att du bevarar ditt lugn! Var inte rĂ€dd, förlora inte modet 


Var stark, fatta mod och hoppas pÄ Herren!

Var inte rÀdd, du högt Àlskade, allt skall gÄ vÀl.

nr 4 2023 uppdrag mission 21 betraktelse
BIBELVERSERNA ÄR HÄMTADE UR BIBEL 2000, © SVENSKA
BIBELSÄLLSKAPET.
BILD: ALEXANDRE VAN THUAN, UNSPLASH

ÖverïŹ‚Ă¶d och brist

MathjÀlp Àmne för avhandling

– Jag trodde inte att mĂ€nniskor idag Ă€r hungriga. Det Ă€r upprörande och djupt berörande.

Elinn Leo Sandberg och Axel Carlberg har kommit till VĂ€sterkyrkan i Lund och möter medlemmar frĂ„n församlingen och frĂ„n Förbundet Kristen Humanism. Karin Boberg, som har planerat mycket av helgen och som hĂ€lsar vĂ€lkommen, hade egentligen tĂ€nkt sig ett samtal med ytterligare en röst, gymnasieprĂ€sten Johannes Witkowsky frĂ„n Malmö, men han har fĂ„tt förhinder, och istĂ€llet blir det ett slags intervju. ”Bröd för dagen” Ă€r temat för helgen, men Ă€mnet för den hĂ€r timmen Ă€r ”(Knappt) bröd för dagen – samtal om bröd, rĂ€ttvisa och fattigdom”.

frÀmlingskap

Elinn Leo Sandberg Ă€r inte sĂ„ förvĂ„nad över hungern lĂ€ngre – nĂ€r hon hade mött den under en period i sitt arbete som diakon började hon arbeta mer med den, och nu Ă€r hon doktorand i socialt arbete och skriver sin avhandling om matfattigdom.

Axel Carlberg inleder intervjun med att citera Alexander Schmemanns ord om att bryta bröd: ”För att kunna leva mĂ„ste vi varje dag bryta skapelsens bröd och utgjuta skapelsens blod 
” Han talar om Ă€tandets teologi och om vĂ„rt frĂ€mlingskap inför kĂ€llorna till den nĂ€ring vi behöver bĂ„de för att överleva och för att leva.

– Du intervjuar mĂ€nniskor som stĂ„r och vĂ€ntar pĂ„ att fĂ„ komma in, sĂ€ger han. Vad sĂ€ger de, vilka Ă€r de, hur upplever du det?

social matbutik

Den hÀr lördagen har Elinn Leo Sandberg nÀmligen varit i Matmissionens butik pÄ Mobilia i Malmö under förmiddagen. Det Àr en sÄ kallad social matbutik dÀr överblivna varor frÄn olika grossister och butikskedjor sÀljs till reducerat pris till mÀnniskor som har lÄg inkomst, och mÄnga av dem som arbetar i butiken har kommit dit i nÄgon form av arbetsmarknadsÄtgÀrd eftersom de tidigare har haft svÄrt att hitta arbete.

Det Àr den sociala matbutiken, och det som i mÄnga sammanhang kallas matkassar, som Àr Àmnet för Elinn Leo Sandbergs avhandling.

– De som handlar pĂ„ Matmissionen har problem med sin ekonomi pĂ„ grund av till exempel sjukdom, skilsmĂ€ssa, dödsfall i familjen eller arbetslöshet, berĂ€ttar hon. En del Ă€r fattigpensionĂ€rer, en del Ă€r ensamstĂ„ende mammor med flera barn. Missbruk förekommer, men inte sĂ„ mycket. En del gĂ„r pĂ„ dagersĂ€ttning eller har ekonomiskt bistĂ„nd. En del unga som har blivit sjuka tidigt har inte nĂ„got socialt nĂ€tverk som kan stötta dem.

uppdrag mission nr 4 2023 22 reportage ÖverïŹ‚Ă¶d och brist reportage
TEXT ANNA BRAW n n n

BRÖD FÖR DAGEN-HELGEN

VÀsterkyrkan i Lund och Förbundet Kristen

Humanism arrangerade tillsammans Bröd för dagen den 18–19 mars. Bland de medverkande fanns, utöver

Elinn Leo Sandberg och Axel Carlberg, Åsa Ram, Bo Forsberg, BlaĆŸenka Scheuer, Elisabeth Gerle, Yvonne Carlström och Thomas Carlström.

23 nr 4 2023 uppdrag mission BILD:
RONNIE KRONBLAD, SKÅNE STADSMISSION
reportage ÖverïŹ‚Ă¶d och brist
BILD: ANNA BRAW Axel Carlberg och Elinn Leo Sandberg.

beroende av matsvinnet

Axel Carlberg har talat om hur vi har blivit som frÀmlingar för de sammanhang som vÄr mat kommer ifrÄn, och Elinn Leo Sandberg berÀttar att hon har blivit tvungen att sÀtta sig in i hur mat produceras. Hon betonar att de sociala matbutikerna inte Àr oproblematiska.

– Det finns ett stort överflöd av mat och en stor brist pĂ„ mat. MĂ„nga av oss Ă€r sĂ„ lĂ„ngt bort frĂ„n matproduktionen. De sociala matbutikerna vill bekĂ€mpa matsvinn men Ă€r ocksĂ„ beroende av det. Jag tittar pĂ„ funktioner, betydelser och motiv – vilken funktion fyller matkassarna i ett vĂ€lfĂ€rdssamhĂ€lle? Hur kommer det sig att organisationerna arbetar med det hĂ€r?

Axel Carlberg har bett henne att tÀnka pÄ ett starkt matminne, och hon berÀttar om hur hon och hennes familj kom hem efter en utlandsvistelse och hur hon njöt av att gÄ med en kundvagn genom en stormarknad och fylla den med allt hon hade lÀngtat efter: Àpplen, knÀckebröd, smakrik ost. En positiv upplevelse, men ocksÄ en upplevelse av ett nÀstan overkligt överflöd.

– En del som stĂ„r i kön pĂ„ Matmissionen pratar om vad de lĂ€ngtar efter. Paprika – Ă€ntligen!

att sjÀlv vÀlja

Vilka varor som finns i en Matmissionen-butik beror pÄ vad som har blivit över hos de leverantörer som butiken har avtal med. Axel Carlberg berÀttar om sina Ätta mÄnader i ett dominikankloster i Tyskland dÀr bröderna levde helt pÄ skÀnkt mat.

– Att inte kunna Ă€ga sitt Ă€tande 
 men jag visste ju att jag inte skulle stanna dĂ€r, sĂ€ger han. Och en sommar var jag i Frankrike hos karmeliter som Ă„t vĂ€ldigt spartanskt. Den sommaren rĂ€ddades av ett fikontrĂ€d. Jag bara Ă„t fikonen, rakt av, jag kunde inte vĂ€nta.

Elinn Leo Sandberg jÀmför Matmissionen med de fÀrdigpackade matsvinnskassar eller

matkassar som bland annat församlingar arbetar med och konstaterar att möjligheten att sjÀlv vÀlja varor i butiken Àr viktig för mÄnga.

– Butiken Ă€r mycket omtyckt, sĂ€ger hon. En del kan lyxa till det lite tack vare varorna som finns dĂ€r. Men nĂ„gra har berĂ€ttat för mig att de först inte ville bli medlemmar, de skĂ€mdes. Man kan jĂ€mföra det med brödköerna i början av 1900-talet. Det finns de som Ă€r oroliga för att bli av med sitt medlemskap. Och en del som inte kan laga mat hemma skulle hellre ha velat komma och Ă€ta varm, lagad mat.

Ett konkret förslag frÄn Elinn Leo Sandberg till Svenska kyrkans församlingar hör ihop med det sista: att göra soppluncher och andra mÄltider tillgÀngliga för fler genom att inte ta betalt för dem.

”var finns hĂ€vstĂ„ngen?”

Elinn Leo Sandberg sÀger att hon tvivlar mer och mer pÄ vÀlfÀrdssamhÀllet eftersom hon genom sin forskning ser glappen sÄ tydligt.

Hur mycket ska jag göra som kristen, med mitt levnadssĂ€tt, hur mycket ska jag försöka pĂ„verka samhĂ€llet? frĂ„gar hon. Att priserna ökar har tvingat mĂ„nga av oss att tĂ€nka mer. Jag skulle önska att mina barn lĂ€r sig att vĂ€rdesĂ€tta mat – men inte att de ska behöva uppleva kristider, förstĂ„s. Det finns mat, men alla har inte tillgĂ„ng till den. Det Ă€r nĂ„got djupt upprörande i att vissa fĂ„r Ă€ta smulorna frĂ„n andras bord.

– Var finns hĂ€vstĂ„ngen – hur kan vi hjĂ€lpa flest mĂ€nniskor? frĂ„gar Axel Carlgren. Ska man arbeta praktiskt eller genom politiken?

– Det Ă€r som frĂ„gan om att laga bĂ„ten eller ösa, sĂ€ger Elinn Leo Sandberg. Jag skulle sĂ€ga att vi mĂ„ste göra bĂ„da delarna! Men i kyrkan blir det ofta det mest akuta. DĂ€rför Ă€r jag glad för att sĂ„ mĂ„nga diakoner har berĂ€ttat om ekonomisk utsatthet i olika medier den senaste tiden. n

uppdrag mission nr 4 2023 24 reportage ÖverïŹ‚Ă¶d och brist
–

MATS EGFORS

KYRKA OCH

VÄLFÄRDSSAMHÄLLE – NÅGRA

TEOLOGISKA PERSPEKTIV OCH

STRATEGIER FÖR DIAKONAL

VERKSAMHETSUTVECKLING

INOM SOCIAL EKONOMI VISTO

sida vid sida med dem som har det svÄrast

Alliansens marknadsliberala regeringspolitik innebar fritt fram för vinstmaximering i vÀlfÀrden. Samtidigt förvÀntades civilsamhÀllet ta över omsorg om samhÀllets mest ömtÄliga. Insatser frÄn det allmÀnna skulle ersÀttas av privat entreprenörskap och av frivilligas arbete.

”Grunden för trygghet och gemenskap ligger i ett starkt civilt samhĂ€lle”, sa Fredrik Reinfeldt i sin regeringsdeklaration 2006.

Tre Ă„r senare konstaterades i en regeringsproposition: ”Trossamfunden inom ramen för det civila samhĂ€llet utgör en central del av demokratin och bidrar till vĂ€lfĂ€rden.”

NĂ€r Timbros chefsekonom

Fredrik Kopsch nyligen pÄ Twitter agiterade för att riva kyrkor gick han dÀrmed till attack mot en marknadsliberal politik som rÀknar kristna samfund till de viktigaste aktörerna i en privatiserad vÀlfÀrd.

De som idag propagerar för civilsamhĂ€llets Ă„terkomst kan luta sig tillbaka – vi Ă€r redan dĂ€r. Till och med socialdemokratin har idag ett starkt civilsamhĂ€lle inskrivet som mĂ„l i sitt handlings-

program. FrÄgan i politiken Àr inte om civilsamhÀllet ska ersÀtta offentliga trygghetssystem, utan hur.

Det finns drömmare som tror att vi kan lösa dagens problem genom att vÀnda tillbaka till det förflutna, dÀr mellanmÀnsklig gemenskap ska ha varit starkare och mer Àkta. SjÀlv Àr jag skeptisk. NÀr min far i pojkÄren stÀllde till med bus skickades han till statskyrkans byprÀst som hotade honom med helvetet.

Samtidigt förlorade min mor en Ă€lskad lekkamrat i TBC, och hon var befogat livrĂ€dd för att sjĂ€lv dö i denna fasansfulla farsot. Tiden de levde i vill jag inte ha tillbaka. Det förflutna Ă€r varken idyll eller ideal. SamhĂ€lle och gemenskap i vĂ„r tid – för att citera prĂ€sten Mats Egfors i hans bok Kyrka och vĂ€lfĂ€rdsamhĂ€lle – ”handlar ju inte bara om förluster utan ocksĂ„ om frimodighet och livsmod, om sprĂ„k och tilltal som förmĂ„r öppna nya himlar och skapa en ny jord”.

Mats Egfors har undervisat i liturgi och homiletik och verkade lÀnge som kyrkoherde i ett utsatt omrÄde i Malmö. Det prÀglar hans perspektiv. Till skillnad frÄn mÄnga andra samtida kristna gÄr han inte i fÀllan att tala om kyrkan med marknadssamhÀllets sprÄk. Hans avstamp Àr strikt teologiskt. UtifrÄn

detta belyser han kristen diakoni i relation till en omsorgsindustri dÀr vÀrde mÀts i kronor och ören.

I detta Ă€r han befriande opolemisk. Socialdemokratins historiskt komplexa förhĂ„llande till kyrkan, marknadsliberalismens bejakande idag av civilsamhĂ€llets krafter – han genomlyser detta och mycket annat i sak, utan att demonisera nĂ„gon. Hans bok Ă€r packad med fakta.

Samtidigt finns ett tilltal som jag skulle kalla profetiskt. Mats Egfors engagemang för samhÀllets minsta Àr Àkta, och han Àr konsekvent tydlig med kyrkans roll i relation till utsatthet: I Jesus efterföljelse Àr kyrkans uppdrag att stÄ sida vid sida med dem som har det svÄrast, att vara hos dem som en av dem.

Hos mig vÀcker det sjÀlvrannsakan. Sveriges kristna idag, Ätminstone vi som syns och hörs offentligt, tycks i sÄ hög grad tillhöra en vÀlmÄende medelklass. Andligheten i vÄra egna liv riskerar bli en skönhetsupplevelse eller en akademisk frÄga snarare Àn ett diakonalt imperativ. GÀrna Bach i kyrkan, men utsatthet och andlig hunger Àr nÄgot vi pÄ sin höjd talar om. Och alltför ofta har vi

svaret pĂ„ frĂ„gan hur andra bör leva – som vi, förstĂ„s, vi har det ju sĂ„ bra! Jag hĂ„rdrar. Det Ă€r orĂ€ttvist av mig. Men vi behöver visa att andlighetens estetik och filosofi vore tom utan diakonin – och Ă€ven helt sekulĂ€ra mĂ€nniskor Ă€r snĂ€lla, tar hand om varandra och verkar i civilsamhĂ€llet för dem som lider. Genom samtal med, inte argumentation mot, kan vi sprida det goda budskapet som stĂ„r i centrum för tron, materialiserat i gudstjĂ€nsten. Med gudstjĂ€nsten som nav, som Mats Egfors pĂ„pekar, kan kristenheten sedan verka diakonalt i samhĂ€llet för allas bĂ€sta. SĂ„ lĂ€nge inte maktbĂ€rare pĂ„ allvar fĂ„r för sig att börja riva kyrkor, vill jag tillĂ€gga. Utan gudstjĂ€nstrum, ingen diakoni.

Att konkret behÄlla kristen integritet i relation till New Public Management och vinstdrivande aktörer i vÀlfÀrden och deras beskyddare i politiken Àr sedan en hÄrd nöt att knÀcka. Kyrka och vÀlfÀrdssamhÀlle ger orienteringshjÀlp i ett landskap med mÄnga faror och fÀllor.

25 recension BILD: MALIN ROBERTSON HARÉN nr 4 2023 uppdrag mission

Tvenne unga zeloter

Tidigt missionÀrsöde

intervju
BILD: JIDA LOHA, UNSPLASH

Med blodet rinnande i ansiktet lyckades

Anders Elgqvist ta sig upp pÄ land. Josef

Fasts kropp hittades aldrig. Nu blir Lunds

MissionssÀllskaps första och sista missionÀrer synliga pÄ Historiska museet i Lund.

”Ett Ă„r blott skulle dock den svenska kyrkan deltaga i omvĂ€ndelsearbetet pĂ„ Kinas hedningar, vilket avslutades med det ena trosvittnets martyrdöd.”

SĂ„ skriver August Strindberg i boken Kulturhistoriska studier. Den gavs ut 1881, och i en fotnot tillfogar han: ”Anders Elgqvist lever Ă€nnu och Ă€r kyrkoherde i Tranemo, Älvsborgs lĂ€n.”

Josef Fast dog i Kina 1850, Äret efter att han och Anders Elgqvist kom dit. Anders Elgqvist höll ut i över ett Är till, och sedan kom han tillbaka hem till Lund dÀr han hade studerat och dÀr han och Josef Fast hade varit medlemmar i Lunds MissionssÀllskap. Historiska museet, som var inrymt i Kungshuset dÀr han hade gÄtt pÄ mÄnga förelÀsningar under sin studietid, fick hans kinesiska drÀkt.

Àtpinnar. Den kinesiska drÀkten har alltid haft en egen monter, för den Àr sÄ stor.

Andreas Manhag har arbetat med samlingen inför att utstĂ€llningen ska öppnas pĂ„ nytt –det blir i september i Ă„r – och skrivit kortfattade texter till skyltar och lĂ€ngre till en publikation. Det var medan han höll pĂ„ med det som han upptĂ€ckte vem Anders Elgqvist var.

”[1849] utskickades av Lunds stifts missionssĂ€llskap tvenne unga zeloter till Kina: Anders Elgqvist, född i Drengsered 1821, och Josef Fast, född pĂ„ Lilla Edet 1822”, skriver August Strindberg i sin uppsats. ”[Fast avreste] i förvĂ€g till London, dĂ€r han nĂ„gra mĂ„nader studerade medicin, varefter Elgqvist sammanstötte med honom och de bĂ„da i sĂ€llskap begĂ„vo sig till Hongkong, varest de intrĂ€ffade den 18 oktober samma Ă„r. Sedan de studerat sprĂ„ket och gjort förberedande utflykter i grannskapet av Hongkong reste de norrut till den stora och vackra staden Fuh-Cheu, dĂ€r de slogo sig ner.”

ett nyöppnat land

egen monter

Andreas Manhag Àr antikvarie vid Historiska museet i Lund och har ansvaret för Domkyrkomuseum och kyrkoarkivet. Hans specialomrÄde Àr egentligen senmedeltida och eftermedeltida kyrklig arkitektur och konst, men de senaste Ären har det visat sig att en annan samling pÄ Historiska museet ocksÄ innehÄller ett dramatiskt stycke kyrkohistoria.

Den hÀr samlingen bestÄr av etnografiska och kulturhistoriska föremÄl, och de har presenterats som kuriositeter tidigare, berÀttar han. UpptÀcktsresande och handelsresande gjorde donationer nÀr de kom hem frÄn sina resor. Det Àr mÄnga smÄ saker, som kinesiska

Kuststaden Fuh-Cheu – August Strindberg och Anders Elgqvist skriver sĂ„, och engelsmĂ€nnen som hade slagit sig ner i staden kallade den Foochow – skrivs numera oftast Fuzhou och Ă€r huvudstad i Fujian-provinsen. Det fanns nĂ„gra europĂ©er dĂ€r, bland andra Charles Sinclair som tolkade och fungerade som konsul, men de bĂ„da svenskarna hörde till en liten minoritet.

– Kina hade just öppnat vid den hĂ€r tiden, berĂ€ttar Andreas Manhag. Tidigare hade det inte varit möjligt att ge sig in i landet pĂ„ det viset. Jag vet inte om det var mod de hade – men ett visst mĂ„tt av optimism mĂ„ste det ha varit.

Innan de bÄda unga mÀnnen reste till Kina var Anders Elgqvist i Hamburg, och dÀr passade han pÄ att gÄ till en fotograf.

Det portrÀttet finns pÄ Kungliga Biblioteket i Stockholm, berÀttar Andreas Manhag. Det roliga Àr att vi ofta har föremÄl som mÀn-

27 nr 4 2023 uppdrag mission
BILD:
MUSEET VID LUNDS UNIVERSITET
Anders Elgqvists drÀkt.
HISTORISKA
intervju Tvenne unga zeloter
Anders Elgqvist.
BILD: KUNGLIGA BIBLIOTEKET
–
n n n INTERVJU
–
ANNA BRAW
Josef Fast.

LUNDS MISSIONSSÄLLSKAPS MISSIONÄRER

Josef Fast (1822–1850) och Anders Elgqvist (1821–1895) blev de första missionĂ€rerna som Lunds MissionssĂ€llskap skickade ut, och ocksĂ„ de sista. Efter Anders Elgqvists hemkomst Ă€ndrade sĂ€llskapet sin arbetsinriktning och började istĂ€llet stötta andras missionsarbete.

Tidskriftsutgivning var redan frÄn början en viktig del av arbetet, och snart tillkom ocksÄ idén att se till att Lunds universitet skulle fÄ en professur i missionsvetenskap sÄ att missionÀrer kunde förberedas akademiskt för sitt arbete.

niskor har skÀnkt nÀr de har kommit hem frÄn resor som unga, och om det finns portrÀttbilder Àr de av samma mÀnniskor som gamla. Men av Andreas Elgqvist har vi en bild som Àr tagen nÀr han Àr ung och pÄ vÀg ut pÄ sin resa.

Till bilden, som alltsÄ togs 1849, anvÀndes en tidig fotograferings- och framkallningsteknik som kallas dagerrotypi och som hade uppfunnits i Frankrike pÄ 1830-talet. PortrÀttet av den svenske missionÀren Àr ett av de Àldsta bevarade fotografierna av en svensk. En kopia av det kommer att ingÄ i Historiska museets utstÀllning tillsammans med drÀkten.

Varför skaffade Anders Elgqvist sig en kinesisk drÀkt, och varför ser den ut som den gör?

Andreas Manhag vet inte men har tagit reda pÄ mer om sjÀlva drÀkttypen:

– Det hĂ€r Ă€r inte den enda kinesiska drĂ€kten vi har i vĂ„ra samlingar, vi har en till, men det Ă€r bara den hĂ€r som har en personlig historia.

Anders Elgqvist skriver att han har anvÀnt den sjÀlv. Hatten Àr en sÄdan som kinesiska ÀmbetsmÀn bar. Vi vet inte om han rÀknades som Àmbetsman eller om han skaffade den ÀndÄ.

Att svenskarna rörde sig mycket i staden berodde inte bara pĂ„ att de var ivriga att börja missionera – först av allt behövde de ju en fastighet som kunde bli deras missionsstation. August Strindberg citerar hans egna anteckningar:

”Broder Fast och jag fortsatte vĂ„rt började vistande i Buddha-klostret SĂ€-Sing-SĂ€ samt sysselsatte oss dels med att studera kinesiska sprĂ„ket och dels gjorde vi utvandringar i trakten omkring staden, för att se pĂ„ hus, vilka mandarinerna erbjödo oss till blivande boningsstĂ€lle.”

kontrakt med hyresvÀrd

Det blev just försöken att fĂ„ tag pĂ„ ett hus och de svĂ„righeter de försöken ledde till som försatte ”bröderna” i fara.

– Jag har lĂ€st och anvĂ€nt hans egna brev hem till Lunds MissionssĂ€llskap, vi vill inte bara Ă„terge det som nĂ„gon annan har berĂ€ttat, sĂ€ger Andreas Manhag. I utstĂ€llningen Ă€r fokus Elgqvist och hans extraordinĂ€ra liv. Vi vill lyfta fram donatorerna.

Det som hĂ€nde var att de bĂ„da efter en rad besvikelser – ”men alltjĂ€mt fingo vi göra den obehagliga erfarenheten att de icke egentligen Ă„syftade att lĂ€mna oss nĂ„got hus, utan sökte

uppdrag mission nr 4 2023 28 intervju Tvenne unga zeloter
Andreas Manhag Àr antikvarie vid Historiska museet i Lund och har ansvaret för Domkyrkomuseum och kyrkoarkivet.
BILD:
Hongkong vid ungefÀr den tid nÀr de bÄda svenska missionÀrerna kom dit. BILD: WIKIMEDIA COMMONS
HISTORISKA MUSEET VID LUNDS UNIVERSITET.

LÄS OM ANDERS ELGQVIST

Journalisten Torkel Ivarsson

fick i början av 2000-talet

Tranemo hembygsfören­

ings uppdrag att skriva en biografi över Anders Elgqvist. Den fick titeln Solen blodröd och kom ut 2008.

August Strindbergs bok

Kulturhistoriska studier

finns bland annat pÄ webbplatsen Projekt Runeberg.

att genom hycklande löften uttrötta oss, för att slutligen bliva av med oss” – till slut lyckades skriva kontrakt med en hyresvĂ€rd. Det skulle inte ha gĂ„tt utan Charles Sinclairs hjĂ€lp. Ett helt Ă„rs hyra skulle betalas direkt, och sĂ„ mycket pengar hade de inte.

”fyrtio fyra tusen cash”

”VĂ„ra penningar voro slut”, skriver Anders Elgqvist om ett tidigare tillfĂ€lle, ”och vi mĂ„ste anvĂ€nda den enda utvĂ€g, som hĂ€r i Fuh-Cheu Ă€r tillgĂ€nglig, för att erhĂ„lla vĂ„ra penningar, nĂ€mligen att pĂ„ kinesiska bĂ„tar gĂ„ ned till utloppet av Minfloden, varest tvenne engelska handelsskepp Ă€ro stationerade, för att sĂ„lunda erhĂ„lla spanska dollars mot vĂ€xlar, som sĂ€ndas för vĂ„r rĂ€kning frĂ„n ett handelshus i Hongkong.”

Morgonen den 12 oktober gav de sig av, och vid midnatt var de hemma igen. Men nĂ€r de var tvungna att göra om manövern den 12 november, för att fĂ„ fram ”fyrtio fyra tusen cash” eller ”ett hundra tre spanska dollars” till hyran, drog proceduren ut pĂ„ tiden. En frĂ„ga frĂ„n en bĂ„tskarl gjorde dem medvetna om att ryktet om orsaken till deras besök pĂ„ de engelska skeppen hade spridits, men de förstod inte allvaret.

NÀr pengarna vÀl var hÀmtade och de var pÄ hemvÀg sÄg de hur bÄtar nÀrmade sig, och snart krokade en pirat fast deras bÄt. Deras egna bÄtkarlar hade varit med och planerat överfallet. Spjut och stenar anvÀndes, och Josef Fast blev allvarligt skadad direkt och föll i vattnet, liksom den hund som var en gÄva frÄn engelska sjökaptener.

”I samma ögonblick rusade jag ut undan bambutaket och undantryckte tvenne mot mitt bröst riktade lansar och sökte försvara mig (
) men nu fick jag liksom ett regn av stenar i ansiktet frĂ„n rövarehopen, sĂ„ att blodet flöt ur ansiktet. MotstĂ„nd var förgĂ€ves”, skriver Anders Elgqvist.

Han fortsÀtter med att berÀtta hur han hoppade i vattnet, drogs med av strömmen,

simmade till land, letade efter sin kollega, gav upp, gömde sig och till slut funderade pÄ att börja söka sig mot bebyggda trakter.

”Av matthet nödgades jag att avlĂ€gga mina stövlar och rocken, för att kunna gĂ„, med ansiktet flytande av blod samt utan hatt och för övrigt med genomvĂ„ta och rivna klĂ€der”, berĂ€ttar han. Han var rĂ€dd att bli överfallen igen, och nĂ€r han gick ner till vattnet och ropade till andra bĂ„tar för att be om hjĂ€lp gav det inget resultat. Sex timmar efter att han och Josef Fast hade lĂ€mnat de engelska skeppen var han tillbaka pĂ„ stranden vid flodmynningen, sĂ„ nĂ€ra att han kunde fĂ„ kontakt och bli hĂ€mtad.

”en historia som gĂ„r att berĂ€tta”

– Det hĂ€r dramat Ă€r det som sĂ€tter stopp för missionsföretaget, sĂ€ger Andreas Manhag. Anders Elgqvist fortsatte som missionĂ€r i mer Ă€n ett Ă„r till, men hans bild av verkligheten hade förĂ€ndrats, han var desillusionerad. BerĂ€ttelsen fortsĂ€tter i Lunds MissionssĂ€llskaps tidskrift: liket efter Josef Fast hittades aldrig, men en gravsten restes, den finns pĂ„ gamla bilder – jag vet inte om den överlevde kulturrevolutionen. EngelsmĂ€nnen sĂ„g till att spĂ„ra upp sjörövarna, och flera av dem blev avrĂ€ttade.

SĂ„ kom Anders Elgqvist tillbaka till Sverige, donerade sin drĂ€kt till Historiska museet och blev bland annat fĂ€ngelseprĂ€st pĂ„ Nya Älvsborgs fĂ€stning och sjukhusprĂ€st pĂ„ Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg innan han blev kyrkoherde i Tranemo i VĂ€stergötland.

DÀr arbetade han i 35 Är, men han hann ocksÄ konstruera, bygga och prova en tidig u-bÄt och planera för ett fastighetsbygge i Jönköping.

– Vi har med drĂ€kten och honom i vĂ„rt barnpedagogiska arbete, sĂ€ger Andreas Manhag. Det hĂ€r Ă€r ju en historia som gĂ„r att berĂ€tta. Och bland alla som har skĂ€nkt föremĂ„l frĂ„n sina resor till museet Ă€r han den ende missionĂ€ren. n

29 nr 4 2023 uppdrag mission
intervju Tvenne unga zeloter
Jordbunden, mÀnniskofokuserad och Kristuscentrerad Fred Kaan skrev psalmer för livet före döden intervju BILD:MAO YUQING, UNSPLASH

n n n Fred Kaan (1921–2009), författare till psalm 288, ”Gud, frĂ„n ditt hus”, vĂ€xte upp i Holland, dĂ€r han i unga Ă„r blev medlem i den hollĂ€ndska reformerta kyrkan och sĂ„ smĂ„ningom började lĂ€sa teologi.

Vid 23 Ärs Älder flyttade han till England, dÀr han efter fortsatta teologiska studier med tiden blev församlingsprÀst i kyrkan The Pilgrim Church i Plymouth under 60-talet.

Han blev frustrerad över att helt enkelt inte hitta psalmer att sjunga i söndagarnas gudstjÀnster, och det var i Pilgrim Church som han pÄ allvar började skriva egna. Församlingen fick sÄ smÄningom en egen psalmbok.

Tidigt blev hans inriktning att finna ett sÀtt att brygga över gapet mellan den sakramentala gudstjÀnsten och dess konsekvenser i det vardagliga livet. Det blev ett arbete som han fortsatte med i hela sitt liv, inte minst under sina Är i GenÚve, dÀr han under tio Ärs tid arbetade i de reformerta och ekumeniska rörelsernas internationella sammanhang.

inspiration frÄn tunnelbanan

I förordet till The Only Earth We Know (Hope Publishing Company, USA, 1999) berĂ€ttar han sjĂ€lv om sin ”mind­the­gap-teologi”, ett begrepp som uppstod i London i samband med en hymnologisk konferens om hans psalmer.

Det var en av vĂ„ra gemensamma bekanta, den amerikanske hymnologen och kompositören Carlton ”Sam” Young, som kom storfnittrande till konferensen. Han berĂ€ttade för de övriga deltagarna hur han, nĂ€r han steg ur tunnelbanan, hade hört rösten ur högtalarna:

”Mind the gap!”

Och han fortsatte att berÀtta:

”Först hade jag inte en aning om vad som menades eller till vem det var riktat, men sedan slog mig tanken att det var ett offentligt meddelande om en ny teologi! ’Mind the gap’ om vad som hĂ€nder i kyrkan och vad som behöver göras efter vĂ€lsignelsen, ’mind the gap’ mellan mottagandet av det brutna brödet vid altaret och brytandet av bröd med de hungriga i vĂ€rlden.”

Fred Kaan utvecklar i boken Sam Youngs mind­the­gap-tankar:

”En mind-the-gap-teologi! Visst behövs den, och parallellt med den ocksĂ„ ett mindthe­gap-psalmskrivande! Är inte det huvudsakliga ansvaret för alla oss som försöker skriva psalmer för nutiden och framtiden att pĂ„minna om gapet mellan ord och handling, mellan gudstjĂ€nst och mission, mellan liturgi och engagemang, mellan bön och att göra vĂ„rt yttersta, för att bönen ska bli verklighet mitt ibland oss? Profeten Mika talar i sin vision av gudsriket, av fred/shalom, om hur mĂ€nniskor smider om svĂ€rd till plogbillar, inte ber dem till plogbillar! Smidesarbete med hammare och hammarslag Ă€r ett hĂ„rt arbete som krĂ€ver energi.”

livet före döden

”Mind the gap” Ă€r sĂ„ledes en kortfattad och bra beskrivning av Fred Kaans psalmteologi.

NÀr jag senare i en tv-intervju frÄgade

Fred om vad han tyckte kÀnnetecknade en bra psalm svarade han först att det Àr en nÀst intill omöjlig frÄga att besvara.

Men sedan lade han till:

”Jag kan dĂ€remot tala om hur jag sjĂ€lv skapar mina psalmer. Jag vill att de ska vara earthbound, people­focused och Christ­centrered.”

31 nr 4 2023 uppdrag mission intervju Jordbunden, mÀnniskofokuserad och Kristuscentrerad
TEXT PER HARLING
Fred Kaan. BILD: STAINER & BELL LTD

Det Àr en bra psalmprogramförklaring och ett program som han arbetade med genom alla Är.

Det som framför allt utmÀrkte Fred Kaans sÀtt att skriva var att han envetet höll fast vid de bibliska texterna om Guds inkarnation och dess konsekvenser i sakramenten, i liturgin, i skapelsens fortlevnad, i fredsarbete och rÀttvisearbete och i mÀnniskors vardagsliv.

Om 1800-talets vÀckelsesÄngfokus i första hand var livet efter döden, dÀr det himmelska landskapets fröjder om och om igen mÄlades upp, sÄ var Fred Kaans sena 1900-talsfokus livet före döden och vad gudsrikets etablering hÀr och nu innebÀr.

Det jordbundna, mÀnniskofokuserade och Kristus-centrerade sprÄket syns tydligt i alla de psalmer av honom vi har i vÄr psalmbok. I 1986 Ärs psalmbok med tillÀgg Àr han originalförfattare till nummer 288, 292, 385, 386, 628 och 780.

SjĂ€lv gjorde Fred Kaan ocksĂ„ en stor och inflytelserik insats nĂ€r han översatte ett stort antal psalmer frĂ„n olika delar av vĂ€rlden, inte minst frĂ„n Sverige, till engelska. Det Ă€r tack vare honom som till exempel en sĂ„dan svensk psalm som ”Guds kĂ€rlek Ă€r som stranden” har gjort sitt segertĂ„g över vĂ€rlden.

”One of the finest contemporary hymns to have come out of Sweden”, enligt honom.

Eftersom en av hans söner sedan mÄnga Är bor i Sverige kunde han lÀgga svenskan till de sprÄk som han behÀrskade.

vi vÀnder oss till gud

Inkarnationsteologin genomströmmar alla hans texter, inte minst i den ofta sjungna mindthe­gap-psalmen 288, som ju framför allt Àr en sÀndningssÄng efter vÀlsignelsen.

Kanske har vi i vÄr nuvarande psalmbok ingen annan psalm som sÄ naket, Àrligt och uppfordrande pÄminner oss om varje kristens diakonala uppgift.

som stranden

Fred Kaan har pÄ mÄnga sÀtt med sitt psalmskrivande skapat en modern psalmskola, som har inspirerat ett otal efterföljare, inklusive Nya Zeelands Shirley Murray och Skottlands John Bell. Ofta finns bortÄt ett tiotal av hans psalmer med i de senaste decenniernas nyproducerade psalmböcker i den engelsktalande vÀrlden, och de finns översatta till drygt femton sprÄk.

Klokt nog Ă€r den skriven i bönens form. Vi vĂ€nder oss inte till varandra med uppmaningen att bli djĂ€rva, fria, kloka och glada – en sĂ„dan uppmaning kan lĂ€tt bli lite beskĂ€ftig och kanske till och med besvĂ€rande. Nej, vi vĂ€nder oss till Gud, och vi gör det gemensamt. Vi, det kollektiva gudsfolket, tar av oss vĂ„ra masker och visar oss som de vi faktiskt Ă€r: sjĂ€lviska, tröga med ”skal av vĂ€rdighet och blyghet”. Det Ă€r en modig beskrivning, ovanlig i klassiska psalmsammanhang.

32 intervju Jordbunden, mÀnniskofokuserad och Kristuscentrerad
BILDER: CAMILLA LINDSKOG
”Mind the gap” Ă€r en kortfattad och bra beskrivning av Fred Kaans psalmteologi.

”rytmen liksom bĂ€r mig”

Britt G. Hallqvist översatte psalmen till svenska. Hon var en av vÄra flitigaste översÀttare av psalmer och har sjÀlv skrivit om sin förtjusning i översÀttningsarbetet:

”Det Ă€r frĂ„gan om att Ă€rligt och noggrant Ă„terge originalets innehĂ„ll av tankar, kĂ€nslor och stĂ€mningar, med begagnande av liknande stilmedel. Har dikten en fast rytm och dĂ€rtill rim fĂ„r man ju mindre formell frihet, nĂ„got som möjligen kan kompenseras genom att man tar sig vissa friheter nĂ€r det gĂ€ller innehĂ„llet – dock inte sĂ„ att det avviker frĂ„n originalets linje. Dikter med regelbunden rytm tycks mig lĂ€ttare att översĂ€tta, dĂ€rför att rytmen liksom bĂ€r mig genom dikten och ger mig ett fastare grepp om den. Och rimmen eggar mig att övervinna ett motstĂ„nd, samtidigt som de kan skĂ€nka mig en nĂ€stan sensuell glĂ€dje. Förtjusningen över ett vĂ€lfunnet, vĂ€lklingande eller lustigt rim kan emellertid föra en pĂ„ villovĂ€gar. Man tycker sig ha ’förbĂ€ttrat’ originalet.”

Inte vet jag om hon kĂ€nde sĂ„, nĂ€r hon arbetade med ”Gud, frĂ„n ditt hus”. ÖversĂ€ttningen Ă€r orimmad, liksom originalet. NĂ€r man jĂ€mför dem kĂ€nns det kanske som om det borde ha stĂ„tt ”Britt G. Hallqvist efter Fred Kaan” vid psalmen. Det Ă€r nĂ€mligen en mycket fri tolkning av Kaans originaltext. Jag kan bland annat se framför mig hur förtjust Britt G. blev nĂ€r hon efter andra versens slut, ”Lord, make us cheerful”, bestĂ€mde sig för att avsluta alla de fyra verserna pĂ„ liknande sĂ€tt: Gud, gör oss djĂ€rva – gör oss fria – gör oss kloka – gör oss glada. JĂ€mför gĂ€rna med Fred Kaans originaltext:

Lord, as we rise to leave this shell of worship, called to the risk of unprotected living, willing to be at one with all your people, we ask for courage.

For all the strain with living intervowen, for the demands each day will make upon us and for the love we owe the modern city, Lord, make us cheerful.

Give us an eye for openings to serve you; make us alert when calm is interrupted, ready and wise to use the unexpected: sharpen our insight.

Lift from our life the blanket of convention, give us the nerve to lose our life to others, be with your Church in death and resurrection, Lord of all ages!

33 nr 4 2023 uppdrag mission intervju Jordbunden, mÀnniskofokuserad och Kristuscentrerad
n

”Det Ă€r vi som Ă€r Act

Svenska kyrkan”

Att Act Svenska kyrkan finns med pĂ„ ett naturligt sĂ€tt i barnverksamheter, körer och konfirmandarbete – det Ă€r ett

av Anette Murless mÄl för internationella gruppen i Nyköpings församling.

n n n

– Det var ju pandemi nĂ€r jag kom tillbaka till Sverige för tre Ă„r sedan, och det hĂ€nde sĂ„ lite hĂ€r i Nyköping dĂ„, sĂ€ger Anette Murless. Det enda som var igĂ„ng var kyrkan!

Anette Murless Àr sörmlÀnning frÄn början men flyttade till Sydafrika 1979. DÀr och i Tanzania har hon bott och arbetat nÀstan hela tiden sedan dess tillsammans med sin man som Àr sydafrikan och ekolog. DÄvarande Svenska Kyrkans Mission, Forum Syd och Svenska kyrkans internationella arbete har varit hennes arbetsgivare, och hon har hon tagit sig an en lÄng rad olika arbetsuppgifter genom Ären, bland annat att starta en skola för funktionshindrade i Sydafrika, att stötta smÄföretagare i ett stift i Tanzania och att bygga upp en 4h -organisation i Kilimanjaro-Arusha-omrÄdet.

uppdrag mission nr 4 2023 34
intervju
INTERVJU ANNA BRAW BILD MAGNUS ARONSON

– Jag har arbetat med ekonomi och utbildning, och i tre Ă„r arbetade jag ocksĂ„ pĂ„ Kyrkokansliet i Uppsala med utbildning för de utsĂ€nda, berĂ€ttar hon. NĂ€r vi blev pensionĂ€rer 2015 bosatte vi oss i Sydafrika, men sedan kom pandemin, och den gjorde att vi flyttade tillbaka till Sverige.

vÀnner i moshi

Den internationella gruppen i Nyköpings församling var inget som Anette Murless hade tĂ€nkt pĂ„ – men en kvinna som hon trĂ€ffade dĂ€r, Kerstin Forsberg, hade varit pĂ„ besök i Tanzania, och de hade setts dĂ„. Församlingen har nĂ€mligen vĂ€nner i Moshi: systrakommuniteten Ushirika wa Neema som hör till den lutherska kyrkan.

– Nyköpings församling har ingen vĂ€nförsamling, men det hĂ€r Ă€r en kontakt som har funnits lĂ€nge, berĂ€ttar Anette Murless. Systrarna arbetar med barn och unga och har en MontessorilĂ€rarutbildning och skolor. Kerstin som bad mig att vara med i gruppen Ă€r MontessorilĂ€rare och har varit dĂ€r mycket.

Flera Ärskullar av Nyköpings gymnasiekonfirmander har besökt systrarna, och den senaste resan genomfördes under sportlovet i Är.

– Kontakten med Ushirika wa Neema Ă€r nĂ„got vĂ€ldigt fint, tycker jag, sĂ€ger Anette Murless. Jag tycker att vi skulle kunna anvĂ€nda den mer. Utbytet lĂ„g i trĂ€da under pandemin, men nu nĂ€r det var konfirmanddag för hela stiftet var vĂ„ra gymnasiekonfirmander med och hade en workshop om sin resa. PĂ„ det sĂ€ttet kan man ju nĂ„ ut till mĂ„nga! Och vi skulle kunna arbeta för mer utbyte. Det kan berika vĂ„r kyrka.

– Det har blivit mycket pĂ„ sista tiden! sĂ€ger hon och skrattar.

Hon konstaterar att en del saker gĂ„r lite trögare Ă€n hon hade trott, kanske för att de inte riktigt har kommit igĂ„ng igen efter pandemin. Utbildningsbehovet i de internationella grupperna Ă€r stort, och en del av arbetet krĂ€ver mycket framförhĂ„llning. – Vi gjorde en dag i Nyköping med hela kontraktet under fastekampanjen, och vi ville ordna en körkonsert dĂ„. Vi skulle ha börjat mycket tidigare med det. Det har vi lĂ€rt oss nu. Men alla sju församlingarna var med, och de andra församlingarna var till och med bĂ€ttre representerade Ă€n vi i Nyköping. Vi sĂ„lde matbröd och annat hembakat, och prĂ€stost, och grupperna frĂ„n Oxelösund och StigtomtaVrena hade med sig handgjorda ljus, och vi bjöd in till föredrag inne i kyrkan och hade tipspromenad. Det var sĂ„ mycket snö under veckan före, men pĂ„ lördagen sken solen, och det var vĂ€ldigt roligt!

motivation

Att arbetet blir mycket enklare nÀr det administrativa fungerar Àr en av Anette Murless lÀrdomar frÄn de senaste Ären.

framförhÄllning

NÀr Anette Murless hade tackat ja till att vara med i den internationella gruppen hamnade hon snabbt ocksÄ i StrÀngnÀs stifts internationella rÄd och i kontraktssamarbetet.

I början fick jag inga nyhetsbrev, sÄ till slut gick jag till församlingsexpeditionen, och det visade sig att min e-postadress inte fanns inlagd. Nu vet jag att det Àr viktigt att vara registrerad i Kyrksam, och med rÀtt funktion, sÄ att man fÄr rÀtt information! Ett bra samarbete mellan församlingens anstÀllda och den internationella gruppens ideella Àr ocksÄ en förutsÀttning för arbetet.

HÀr Àr vi tvÄ anstÀllda i gruppen och resten ideella, berÀttar hon.

35 nr 4 2023 uppdrag mission intervju ”Det Ă€r vi som Ă€r Act Svenska kyrkan”
–
–

INTERNATIONELL GRUPP

Den internationella grupp

som finns i mÄnga av Svenska kyrkans pastorat och församlingar har till uppgift att samordna, planera och utveckla det internationella arbetet i församlingen. Anette Murless sammanfattning Àr att mÄlet Àr att öka engagemanget för de internationella frÄgorna och integrera dem i församlingens verksamhet genom att informera (förmedla den vÀrldsvida kyrkans perspektiv), samla in (genom kampanjer, kollekter och anslag) och pÄverka (agera för en rÀttvis och hÄllbar vÀrld).

MÄnga församlingar har lÀngre tillbaka haft grupper, syföreningar och ombud som har arbetat sÀrskilt med LutherhjÀlpen, Svenska Kyrkans Mission eller Svenska kyrkan i utlandet. En internationell grupp kan arbeta med insamlingar, information och kollekter till Act Svenska kyrkans lÄngsiktiga verksamheter genom ACT Alliance runtom i vÀrlden, med det humanitÀra arbetet (katastrofinsatser som de i Ukraina, Turkiet och Syrien det senaste Äret) och med att stötta utlandsförsamlingar.

Och en teknisk ÄtgÀrd som kan höja motivationen i arbetet enormt mycket upptÀckte hon ganska snart:

– NĂ€r vi anvĂ€nder en qr-kod som gĂ„r direkt till Act Svenska kyrkan ser vi ju aldrig resultatet av insamlingarna hĂ€r i Nyköping. Det Ă€r inte sĂ„ mycket med insamlingsbössor lĂ€ngre – de flesta swishar. Inför fasteaktionsdagen hade vi fĂ„tt en egen kod, sĂ„ dĂ„ kunde vi se hur mycket pengar vi hade samlat in och berĂ€tta om det.

se och förbereda

NÄgot som har gjort uppdraget tydligt för Anette Murless och resten av gruppen Àr det Ärshjul som de har fyllt i för att planera sitt arbete.

– Det hĂ€nder mycket inom Act Svenska kyrkan. Vi har ju julinsamlingen, som Ă€r stor och mĂ€ktig, och fasteinsamlingen, och sommarkampanjen som vi just har fĂ„tt information om – och sĂ„ Ă€r det VĂ€rldens barn! Det Ă€r de fyra stora kampanjerna, men det hĂ€nder ju saker i stiftet och lokalt ocksĂ„. Det Ă€r mycket, och mĂ„nga församlingar Ă€r smĂ„.

Hjulet har hjÀlpt gruppen att se nÀr saker ska hÀnda och nÀr de mÄste förberedas.

– Jag tror att vi kan göra mer i samband med kollekterna, sĂ€ger hon, till exempel berĂ€tta mer vid kyrkkaffet. Och att vi skulle kunna arbeta mycket mer för att fĂ„ fler att bli mĂ„nadsgivare.

ta vara pÄ erfarenheter

Att arbeta tillsammans med mĂ€nniskor som engagerar sig ideellt Ă€r egentligen inte nĂ„got nytt för Anette Murless – bĂ„de i Sydafrika och i Tanzania byggde projekten som hon hade ansvar för pĂ„ mycket ideellt engagemang.

– Det som Ă€r annorlunda Ă€r att det var sĂ„ mĂ„nga yrkesverksamma som var med dĂ€r, sĂ€ger hon. Vi var tvungna att ha vĂ„ra möten pĂ„ helgerna för att de skulle kunna vara med.

Nu har hon sjÀlv blivit en av de ideella och dessutom en av pensionÀrerna, och hon funderar mycket pÄ hur den internationella gruppen ska kunna bli mer Äldersblandad.

– Det Ă€r bra om det Ă€r bĂ„de yngre och Ă€ldre i gruppen. De yngre Ă€r ofta mer rörliga och försvinner ivĂ€g, men det Ă€r viktigt att de Ă€r med och att vi tar vara pĂ„ deras erfarenheter. Amanda som Ă€r med i gruppen har varit ivĂ€g som efs -volontĂ€r och Ă€r ocksĂ„ Agera-volontĂ€r.

i alla verksamheter

En av de viktigaste insatserna Àr redan genomförd i Nyköping: beslutet att en viss del av kyrkoavgiften gÄr direkt till Act Svenska kyrkan.

– Men det jag skulle vilja tala mer med alla om Ă€r hur Act Svenska kyrkan Ă€r inkorporerat i alla församlingsinstruktioner. Att samla in pengar Ă€r bara en del av det, och jag tycker att det Ă€r viktigt att samla in till bĂ„de församlingens diakonikassa och till det internationella arbetet. Det finns mĂ€nniskor som har det svĂ„rt i Sverige och i andra lĂ€nder. Men det internationella mĂ„ste genomsyra allt och finnas med i alla verksamheterna.

Församlingens vÀnskap med systrarna i Moshi vill hon fortsÀtta ta vara pÄ.

– Gymnasiekonfirmanderna har ju redan fĂ„tt möjlighet att dela med sig av sina erfarenheter till andra ungdomar hĂ€r i Sverige. Men vi skulle ocksĂ„ kunna ta emot nĂ„gra ungdomar frĂ„n Tanzania sĂ„ att de fĂ„r bekanta sig med Sverige och sĂ„ att det blir ett tvĂ„vĂ€gsutbyte. Sedan skulle andra grupper i församlingen kunna Ă„ka Tanzania och lĂ€ra sig mer om hur kyrkan arbetar dĂ€r. Det skulle leda till att engagemanget stĂ€rks. Vi samarbetar inte med Act Svenska kyrkan, vi Ă€r Act Svenska kyrkan.

uppdrag mission nr 4 2023 36 intervju ”Det Ă€r vi som Ă€r Act Svenska kyrkan”
n

Nyköpings församlings gymnasiekonfirmander pÄ besök hos Ushirika wa Neema-kommuniteten i Tanzania.

37 nr 4 2023 uppdrag mission intervju ”Det Ă€r vi som Ă€r Act Svenska kyrkan”
BILDER: KARIN ECKERDAL

I tjÀnst tillsammans

intervju
BILD: TOMAS PETTERSSON

kan kristna och muslimer

arbeta gemensamt för att möta de sociala behoven i Malmö?

En projektgrupp har tagit de första stegen.

För snart ett Är sedan kom ett brev frÄn Malmö muslimska nÀtverk till Svenska kyrkan i samma stad. Kunde muslimska företrÀdare fÄ lÀra sig hur kyrkans diakonala arbete Àr organiserat och hur utbildningen Àr utformad?

Och sÄ en sak till: brevskrivarna ville undersöka möjligheter för muslimer och kristna att lÀra av varandra och ta sig an Malmös sociala utmaningar tillsammans.

Medarbetare och förtroendevalda i Malmö pastorat blev genast intresserade. Visst ville de dela med sig, men hur? Hur skulle ett sÄdant lÀrande gÄ till? Och hur skulle gemensamma sociala insatser kunna organiseras? Skulle man kunna kalla arbetet diakoni?

som det finns liknade samhÀllsutmaningar pÄ flera hÄll, sÀger Maria Kjellsdotter Rydinger. Tillsammans har vi i projektgruppen lyssnat in behoven och kartlagt förutsÀttningar, resurser och möjligheter att hitta lÄngsiktig finansiering.

Hon hoppas att projektgruppen kan fÄ med sig kommunen och regionen.

– Kunskap och vilja finns. Det Ă€r resurser som saknas. Vi kan inte börja om vi inte har lĂ„ngsiktig finansiering. Dessutom skulle kommunen ha nytta av att ha ingĂ„ngar till mĂ€nniskor som de annars inte nĂ„r.

lÄg tillit till samhÀllet

”kunskap och vilja finns”

En projektgrupp tillsattes. Den bestĂ„r av Maria Lundberg, diakon och vid den tidpunkten tillförordnad administrativ chef i Malmö pastorat, Andreas Hasslert frĂ„n Malmö muslimska nĂ€tverk och Maria Kjellsdotter Rydinger som Ă€r interreligiös samordnare pĂ„ Kyrkokansliet i Uppsala. De fick i uppdrag att undersöka möjligheterna för ”muslimsk-kristen diakonal utbildning och praktik” i Malmö. I januari anslöt Agnes Callewaert, som Ă€r diakon i S:ta Maria kyrka i Malmö.

För Svenska kyrkan pÄ nationell nivÄ finns ett intresse av att följa processen efter-

De senaste Ären har fler och fler mÀnniskor med sociala, ekonomiska eller psykiska behov vÀnt sig till de muslimska församlingarna i Malmö.

– De drar ett enormt lass, sĂ€ger Maria Kjellsdotter Rydinger.

Dels har församlingarna tagit ett stort ansvar genom att ta emot nyanlÀnda, dels mÀrker församlingarna av den vÀxande psykiska ohÀlsan, sÀrskilt bland mÀnniskor som Àr födda i andra lÀnder Àn de nordiska.

– Tilliten till myndigheter, vĂ„rd och socialtjĂ€nst Ă€r lĂ„g i de hĂ€r grupperna, sĂ€ger hon, och de söker sig hellre till församlingar och religiösa organisationer. OmvĂ€nt finns det en

39 nr 4 2023 uppdrag mission intervju I tjÀnst tillsammans
–
Agnes Callewaert och Valley Ghenem.
n n n
INTERVJU MAGDALENA WERNEFELDT, A WORLD OF NEIGHBOURS

FÖRSTUDIEN

Med stöd av Lunds MissionssÀllskap har en förstudie sonderat möjligheter för Svenska kyrkan i Malmö, Svenska kyrkan pÄ nationell nivÄ och Malmö muslimska nÀtverk att samverka i ett förebyggande psykosocialt arbete. A World of Neighbours söker EU­medel för att fem likartade projektgrupper i Europa ska fÄ processtöd och möjlighet att utbyta erfarenheter med varandra. Maria Kjellsdotter Rydinger Àr en av verksamhetsledarna i A World of Neighbours.

skepsis frÄn myndigheternas sida gentemot religiösa aktörer, inte minst mot de muslimska. Det Àr detta vi benÀmner den dubbla förtroendeklyftan.

Men inte heller folkkyrkan Àr undantagen misstron.

– Det finns en rĂ€dsla. Samtidigt ser kommun och myndigheter behovet av att utbilda dem som arbetar inom socialtjĂ€nst, polis och vĂ„rd om religionens betydelse. Det behövs förstĂ„else frĂ„n bĂ„da hĂ„ll för hur religion kan anvĂ€ndas som en resurs utan att bli normerande eller missionerande.

den som ska arbeta med sociala insatser i en muslimsk församlingarna behöver en akademisk utbildning i grunden, precis som en diakon, och en pÄbyggnadsutbildning med fokus pÄ det diakonala förhÄllningssÀttet i mötet med mÀnniskor.

– PĂ„ samma sĂ€tt som kristna socionomer vĂ€ljer att lĂ€sa till diakon för att arbeta inom kyrkan, finns det sjĂ€lvklart muslimska socionomer som skulle göra samma val – om bara möjligheten fanns och om de muslimska församlingarna hade rĂ„d att anstĂ€lla dem.

Projektgruppen har undersökt frÄgan och insett att en utbildning som liknar det diakonala pÄbyggnadsÄret ligger lÀngre fram i tiden. För att inte bara sitta stilla och vÀnta har de hittat fler vÀgar till kompetenshöjande insatser och utbildningar. SÄdana insatser skulle kunna göras i samarbete med folkhögskolor och utbildningsinstitut, men ocksÄ genom handledning och erfarenhetsutbyte.

ser hela mÀnniskan För Malmö muslimska nÀtverk Àr det angelÀget att bli sedd som en positiv, stabil och stÀrkande part i frÄgor som rör förebyggande psykosocialt arbete. Maria Kjellsdotter Ryding er berÀttar att nÀtverkets medlemmar ser att

Maria Kjellsdotter Rydinger beskriver det som att drömmen om att tillsammans skapa ett tillitscentrum, en interreligiös diakonicentral, en första hjÀlpen-mottagning eller vad det nu ska kallas Àr stark.

– Om Malmö stad och regionen skulle ge positiva besked om ett treĂ„rsprojekt i september, sĂ€ger hon, dĂ„ finns det möjlighet att starta i slutet av 2023 eller början av 2024.

Och om det inte blir sÄ?

– DĂ„ Ă€r det minsta vi kan göra att hitta former för att dela diakonal kunskap. Det hĂ€r Ă€r inte att vara djĂ€rv. Om vi inte svarar pĂ„ det hĂ€r ropet bidrar vi till ökade klyftor och rĂ€dslor. Nu har vi chans att bygga tillit. n

uppdrag mission nr 4 2023 40 intervju I tjÀnst tillsammans
diakonal kunskap Andreas Hasslert, Malmö muslimska nÀtverk. BILD: IBN RUSHD Maria Lundberg.
4141 nr 4 2023 uppdrag mission intervju I tjÀnst tillsammans
BILD: MAGNUS ARONSON BILD: TOMAS PETTERSSON
Maria Kjellsdotter Rydinger.

”Mission Ă€r möten”

Körutbyte mellan göteborg och kiabakari

stipendierapport

TvÄ körer blev en kör under en vecka i februari. Frida Zandén, en av de svenska sÄngarna, berÀttar om intensiva dagar i Kiabakari i Tanzania.

Den 13 februari i Är landade kören Afro Vocals frÄn Göteborg pÄ den lilla flygplatsen i Mwanza vid Victoriasjön i Tanzania. Med hjÀlp av resebidrag frÄn Lunds MissionssÀllskap hade medlemmarna planerat ett körutbyte med kören Kwaya ya Kiabakari.

– Syftet med vĂ„r resa var att lĂ„ta körsĂ„ngare frĂ„n Tanzania och Sverige utbyta erfarenheter med varandra genom sĂ„ngens universella sprĂ„k, sĂ€ger Frida ZandĂ©n. Vi ville skapa tillsammans, utveckla vĂ„rt musikaliska kunnande och knyta kontakter i kyrkan i Tanzania – nya, fördjupade och lĂ„ngsiktiga.

De sju körsÄngarna och deras gitarrist hade förberett resan i flera mÄnader.

– Vi hade sett fram emot den och arbetat för att den skulle bli sĂ„ bra som möjligt, sĂ€ger Frida ZandĂ©n. Vi övade pĂ„ lĂ„tar att presentera under resan, och vi fick inspelningar frĂ„n Kwaya ya Kiabakaris körledare Sebastien Petro Chibuga sĂ„ att vi kunde följa deras förberedelser.

Medlemmarna har organiserat sig som en studiecirkel inom studieförbundet Bilda, och kören har sin bas i S:t Andrews Church i Göteborg. De framtrĂ€der och leder workshops i församlingar i olika samfund runt om i regionen. De har ocksĂ„ sjungit pĂ„ Kulturnatta i BorĂ„s och Göteborg, under Göteborgs Kulturkalas och pĂ„ Planeta Festival, Göteborgs internationella rĂ„ds jubileum och musikfestivalen Dandanat i Betlehem. Nu tog de sig alltsĂ„ Ă€nda till Östafrika. Det var bibelskolan i Kiakabari som stod för inbjudan. DĂ€r finns Marita och Carl Hasselberg, som Ă€r missionĂ€rer utsĂ€nda av efs och Dansk Luthersk Mission, han som bibellĂ€rare och hon som sjuksköterska.

Vi blev inbjudna för att samarbeta med skolkören och kyrkokören, berÀttar Frida Zandén, och för att besöka bibelskolan och delta i verksamheten dÀr.

som en folkhögskola

Bibelskolan Chuo Cha Biblia Kiabakari för blivande evangelister pÄminner om en svensk folkhögskola. HÀr finns studenternas logement, en kyrkobyggnad, skolsalar, en matsal, ett bibliotek och lÀrarbostÀder dÀr bland andra Carl och Marita Hasselberg bor. Men det finns ocksÄ en kvarn, grisar och Äkermark för odling, och skolan Àr i princip sjÀlvförsörjande.

har sjungit i betlehem

Afro Vocals hÀmtar sin inspiration frÄn flera av de afrikanska sÄngkulturerna och sjunger pÄ en rad sprÄk: lingala, kikongo, swahili, svenska och engelska.

– VĂ„r sĂ„ng Ă€r vĂ„r mission, sĂ€ger Frida ZandĂ©n. Vi anvĂ€nder sĂ„ngen för att förmedla det kristna budskapet. Vi vill föra mĂ€nniskor samman och sprida den afrikanska körtraditionen.

Körövningar varvades med utflykter i nĂ€romrĂ„det – i Butiama, en by en bit ifrĂ„n Kiabakari, finns den tidigare presidenten Nyereres hem som har blivit museum – och besök hos lĂ€rare och församlingsmedlemmar i deras hem. GĂ€sterna besökte kyrkans grundskola dĂ€r de sjöng och hade lektion, deltog i bibelskolans engelsklektion och visades runt av studenterna.

Men resans fokus var det musikaliska mötet med bibelskolans kör.

43 nr 4 2023 uppdrag mission n n n stipendierapport ”Mission Ă€r möten”
–

– Att möta körsĂ„ngare i en annan del av vĂ€rlden och hitta det gemensamma Ă€r en otroligt mĂ€ktig upplevelse, sĂ€ger Frida ZandĂ©n. Sebastien och Moa i vĂ„r kör höll i uppvĂ€rmning och stĂ€mövning. Vi prövade varandras röstuppvĂ€rmningar, skrattade och hjĂ€lpte varandra med uttal och texter. Vi hade förberett tvĂ„ lĂ„tar vardera att lĂ€ra ut till varandra och övat in tvĂ„ gemensamma psalmer, ”O store Gud” och ”Tryggare kan ingen vara”.

vill fortsÀtta skapa möten

I likhet med mÄnga andra lms -stipendiater som har rest i grupp berÀttar Afro Vocals om fördjupad sammanhÄllning.

– Vi har lĂ€rt kĂ€nna varandra som medlemmar i Afro Vocals, sĂ€ger Frida ZandĂ©n. Nu har vi starkare band och delar gemensamma erfarenheter. Det kommer att ha en positiv inverkan pĂ„ vĂ„rt musicerande i fortsĂ€ttningen.

Utbytet har inneburit nya kunskaper och lÀrdomar för bÄda körerna. De har fÄtt lÀra sig mer om varandras lÀnder, om traditioner, seder och vÀrderingar. Afro Vocals tar ocksÄ nya konkreta fÀrdigheter med sig hem.

fyra körer i gudstjÀnst Redovisningen av samarbetet blev en kvÀllskonsert pÄ skolan med skolfolk och bybor som Ähörare. Dagen efter Äkte samtliga sÄngare och musiker, omkring 25 personer, till Musoma för att medverka i gudstjÀnsten. DÀr sjöng ocksÄ församlingens tvÄ egna körer, och Carl Hasselberg predikade.

– Efter gudstjĂ€nsten Ă„kte vi tillsammans med Kawya ya Kiabakari till Victoriasjön för att umgĂ„s, berĂ€ttar Frida ZandĂ©n. PĂ„ kvĂ€llen hade vi tackmiddag, och skolans rektor och representanter för bĂ„da körerna höll tal. Vi kĂ€nner att vi har fĂ„tt nya vĂ€nner och knutit musikaliska vĂ€nskapsband.

– Vi lĂ€rde oss nya sĂ„ngtekniker – att sjunga pĂ„ ett rakare sĂ€tt, utan vibrato. Vi lĂ€rde oss fyra nya swahililĂ„tar som vi fortsĂ€tter att öva pĂ„ hĂ€r hemma och som vi har med pĂ„ vĂ„ra framtida konserter. Och vi lĂ€rde Kwaya ya Kiabakari tre sĂ„nger ur vĂ„r repertoar, pĂ„ engelska, swahili och xhosa.

Inte minst har resan fyllt pÄ med inspiration inför framtiden och gett körmedlemmarna tillfÀlle att reflektera över sina egna mÄl och över vad mission egentligen innebÀr.

– VĂ„rt lĂ„ngsiktiga mĂ„l Ă€r att komma ut mer och sjunga och leda workshops, sĂ€ger Frida ZandĂ©n. Vi tycker att mission handlar om möten, och det Ă€r det vi vill fortsĂ€tta skapa med det hĂ€r utbytet. n

uppdrag mission nr 4 2023 44 stipendierapport ”Mission Ă€r möten”
BILD: MARITA HASSELBERG BILD: PRIVAT
45 nr 4 2023 uppdrag mission BILD: ANGELINA PETERS stipendierapport ”Mission Ă€r möten”

Nya vÀnskaper, ökad förstÄelse

ATT DELA UT STIPENDIER FÖR RESOR OCH PROJEKT SOM GENOMFÖRS HÄR

HEMMA ELLER UTOMLANDS HÖR TILL LUNDS MISSIONSSÄLLSKAPS MEST SYNLIGA VERKSAMHETER. HELA MÄNNISKAN I MALMÖ HAR FÅTT MEDEL FÖR ARBETET MED ATT GE NYANLÄNDA OCH ASYLSÖKANDE VÄGAR IN I SAMHÄLLET.

SOFIA MORGAN, VAD GÖR NI PÅ

HELA MÄNNISKAN I MALMÖ?

Hela mĂ€nniskan i Malmö Ă€r en förening dĂ€r vi arbetar med kyrkornas gemensamma sociala insatser. Vi har nio huvudmĂ€n – Svenska kyrkan i Malmö, C3 Church, Korskyrkan, Malmö Pingstförsamling, Betaniakyrkan, Stadionkyrkan, Wesleykyrkan, Hyllie Park kyrkan och Immanuelskyrkan. VĂ„rt uppdrag Ă€r att vĂ€cka intresse för socialt och diakonalt arbete för och tillsammans med mĂ€nniskor i utsatta livssituationer och att skapa förutsĂ€ttningar för det. Sawa Tillsammans Ă€r en av vĂ„ra verksamheter, och i den utvecklar vi arbetet med att bygga broar mellan etablerade och nya svenskar och för att inkludera nyanlĂ€nda i samhĂ€llet.

VAD SÖKTE NI BIDRAG TILL?

En av vÄra verksamheter Àr Sawa Tillsamm ans. Vi arbetar för att öppna vÀgar in i samhÀllet för nyanlÀnda och asylsökande och för att föra samman mÀnniskor som Àr nya i Sverige och mÀnniskor som har bott hÀr lÀnge. Syftet med Sawa Tillsammans Àr att skapa tvÀrkulturella möten och ge stöd till mÀnniskor som Àr nya i Sverige.

HUR SKAPAR NI MÖTENA?

TvÄ saker som Sawa Tillsammans arbetar med Àr SprÄkvÀnner och Peace Feast.

Peace Feast Àr en kulturfest med mat, musik och samtal som uppmuntrar alla som Àr med till tvÀrkulturella möten och ömsesidigt lÀrande. Vi arrangerar festerna tillsammans med lokala församlingar,

och inbjudan gÄr ut till församlingsmedlemmar och till mÀnniskor som finns i församlingens nÀrhet och som Àr nya i Sverige.

HUR FUNGERAR SPRÅKVÄNNER?

DÀr för vi samman en som Àr ny i det svenska samhÀllet med en som bott hÀr lÀnge. De trÀffas varannan vecka i ett halvÄr, och vi uppmuntrar dem till ömsesidigt lÀrande: sprÄk, kulturer och bakgrunder. Under 2022 matchade vi 12 sprÄkvÀnner. NyanlÀnda kvinnor som har smÄ barn har ofta svÄrt att vara med pÄ sprÄkcaféer pÄ kvÀllstid. En sprÄkvÀn kan hjÀlpa dem att vÀxa i det svenska sprÄket och vara en social kontakt i svenska samhÀllet. VÄra sprÄkvÀnner med svenska som modersmÄl har vi rekryterat i vÄra huvudmannaförsamlingar.

Under sommaren bjöd vi ocksÄ in till ett knytkalas dÀr alla sprÄkvÀnner och deras familjer trÀffades i S:t Matteus kyrka.

NI SAMARBETAR MED EN CRICKETKLUBB – HUR KOMMER DET SIG?

Ja, i november bjöd vi in till en Peace Feast i Folkets hus i LindĂ€ngen tillsammans med Malmö Cricket Club. Vi ville sammanföra nya och etablerade svenskar som Ă€r med i antingen Malmö Cricket Club eller nĂ„gon av vĂ„ra huvudmannaförsamlingar. Tanken var att det skulle kunna leda till ömsesidigt lĂ€rande, och vi hoppades ocksĂ„ pĂ„ nya vĂ€nskaper och ökad förstĂ„else och nyfikenhet för allas olika bakgrunder och lĂ€nder. En frĂ„n Malmö Cricket Club sa: ”Det finns klyftor mellan mĂ€nniskorna i den hĂ€r staden, och Peace Feast Ă€r ett sĂ€tt att överbrygga de klyftorna.”

uppdrag mission nr 4 2023 46
stipendiaten Sofia Morgan
INTERVJU AGNETA HANSSON BILD SAWA TILLSAMMANS SprÄkvÀnnerna Anna och Haifa.

LUNDS MISSIONSSÄLLSKAP

LÀsning för internationella gruppen

Är du med i den internationella gruppen i din församling, som Anette Murless, eller talar ni om att starta en sĂ„dan grupp?

NĂ„got att samlas runt kan vara en eller flera artiklar ur Uppdrag Mission –lĂ€s i förvĂ€g eller tillsammans nĂ€r ni ses, be för de mĂ€nniskor ni har lĂ€st om, och samtala om vad ni i församlingen vill engagera er i och hur ni kan förverkliga era idĂ©er!

Uppdrag Mission kommer ut fem gÄnger om Äret (inklusive ett tjockare temanummer under sommaren). En helÄrsprenumeration kostar 200 kronor inom Sverige och kan bestÀllas med ett meddelande till pren@uppdragmission.se. Vi skickar gÀrna en bunt av det senaste numret om ni vill prova att anvÀnda tidskriften vid en samling.

Alla tidigare nummer och de senaste Ärens artiklar finns pÄ tidskriftens webbplats. Letar du efter temalÀsning till gruppen, sÄ sök pÄ land eller Àmnesord (till exempel Sydafrika) och skriv ut det du behöver eller skicka ut lÀnkar!

Naturligtvis Àr ni ocksÄ vÀlkomna som medlemmar i Lunds MissionssÀllskap, antingen Ärsvis eller med livstidsmedlemskap. Tidskriften ingÄr i medlemsavgiften!

SÅ SÖKER DU LUNDS MISSIONSSÄLLSKAPS STIPENDIER

Lunds MissionssÀllskap delar varje Är ut resestipendier till i första hand ungdomar under utbildning och grupper vars resa Àr en del av ett ömsesidigt utbytesprogram mellan kyrkor och ekumeniska organisationer. SÀllskapet ger ocksÄ stipendier till vissa projekt, till studier och till tryckning av skrifter. Ansökan ska vara vÀl förberedd, ingÄ i en lÄngsiktig informationseller utbildningsverksamhet och innehÄlla en realistisk budget för genomförandet.

GLOBALT NÄTVERK STÖDER EKUMENISKT ARBETE

Lunds MissionssÀllskap grundades 1845 och Àr Sveriges Àldsta missionssÀllskap. Missionsarbetet har utvecklats och innebÀr idag samarbeten, dialog och arbete för fred och ickevÄld i en vÀrldsvid gemenskap. LMS har ett nÀra samarbete med Act Svenska kyrkan, och biskopen i Lunds stift Àr dess hedersordförande. SÀllskapet verkar ekumeniskt.

LMS förvaltar avkastningen pÄ de gÄvor som har testamenterats till sÀllskapet, och fyra gÄnger om Äret delas rese- och projektbidrag ut till sökande frÄn hela landet. Antalet sökande har ökat markant under de senaste tio Ären.

UNGDOMAR VIKTIGA

I första hand stöder LMS unga mÀnniskor som vill göra tjÀnst i den globala kyrkan med en betoning pÄ möten över kultur- och religionsgrÀnser. SÀllskapet ger resebidrag för volontÀrinsatser

och bidrag till projekt, studier och utgivning med inriktning pÄ utbildning, integration och fredsarbete, gÀrna i en mÄngfald av uttrycksformer, sÄsom musik, konst och film.

KUNSKAPSUTBYTEN

Lunds MissionssÀllskap arbetar med fem noder:

I Hongkong ges stöd till ett centrum för studiet av mötet mellan kristen tradition och kinesisk kultur, men ocksÄ till teologisk utbildning för de mÄnga minoritetskyrkorna i Sydostasien.

I Kapstaden finansierar sÀllskapet The Desmond Tutu Chair vid University of Western Cape.

I Jerusalem ges stöd till Svenska teologiska institutet och dess arbete med religionsdialog och religionsteologi.

I Egypten stöder sÀllskapet utbildningssatsningar pÄ Anafora kurs- och retreatcenter i samverkan med Université Catholique i Lyon och Helsjöns folkhögskola samt Mariadöttrarnas arbete i Kairo.

I Malmö stöder sÀllskapet projekt med inriktning pÄ dialog och ökad förstÄelse mellan olika religiösa traditioner, framför allt judendom, islam och kristendom.

VILL DU BLI MEDLEM?

Som medlem i Lunds MissionssÀllskap, LMS, fÄr du tidskriften Uppdrag Mission (fem nummer per Är). Du blir ocksÄ kallad till Ärsmötet dÀr ordförande och styrelse vÀljs.

Medlemsavgiften Àr 50 kronor per Är, alternativt en engÄngssumma pÄ 500 kronor för livslÄngt medlemskap.

Skriv till styrelsen@ lundsmissionssallskap.se!

Ansökan görs via Lunds MissionssĂ€llskaps ansökningsportal, www.lundsmissionssallskap.se/ stipendier. Ansökningsportalen Ă€r öppen 15 januari–15 februari, 15 april–15 maj, 15 juli–15 augusti samt 15 oktober–15 november.

Fyll i ansökningsformulĂ€ret enligt anvisningarna och skicka det genom att trycka pĂ„ ”Skicka” – ett svarsmeddelande bekrĂ€ftar att ansökan har kommit fram. Svar kan förvĂ€ntas inom en mĂ„nad efter att ansökningstiden gĂ„tt ut för respektive period.

DOKUMENTATION

NÀr resan eller projektet har avslutats ska stipendiaten/ stipendiaterna kunna dokumentera sina erfarenheter i text och bild, rapporter som kan komma att publiceras i Uppdrag Mission och/eller pÄ hemsidan. Skicka text och högupplösta bilder till rapport@ lundsmissionssallskap.se!

47 nr 4 2023 uppdrag mission 47 4 Skapelsens lovsĂ„ng och nödrop AUSTRALIEN ”DET ÄR MYCKET ARBETE KVAR” 22 SVERIGE PETER HALLDORF:NÖDLÄGE OCH GLÄDJE 26 en tidskrift frĂ„n lunds missionssĂ€llskap Ă„rgĂ„ng 176 Finns det rum för fred och försoning? GREKLANDENNYINSTÄLLNING BURMA/MYANMAR”VIMÅSTEFÖRSVARAOSSSJÄLVAOCHVÅRALIV” 12 SOMALIAHUNGER DEMOKRATI 22 en tidskrift lunds missionssĂ€llskap 2022 Ă„rgĂ„ng 176 LIBANON GÄSTFRIHETEN FINNS KVAR 14 NEDERLÄNDERNA VÄRLDSHUSET BJUDERTILL BORDS 32 en tidskrift frĂ„n lunds missionssĂ€llskap Ă„rgĂ„ng Ett större bord KRÖNIKA”SOMOMVIALLTIDHARKÄNTER” KILADALENÖPPETHJÄRTAUNGERN/UKRAINA”DETKOMMERATTVARAENLÅNGDRAGENKRIS”20 tidskrift lunds missionssĂ€llskap Ă„rgĂ„ng Ukraina WALES ”DET VIKTIGASTE ÄR TILLITEN” 20 ”JAG TÄNKER INTE VARA RÄDD” SYDAFRIKA ”MAN KAN GÖRA MYCKET MER OM MAN HAR STÖD” 12 Vad kan vi lĂ€ra oss av varandra?
nÀsta n u m mer ute 29 september

POSTTIDNING B

Returadress: NÀtverkstan ekonomitjÀnst Box 311 20 400 32 Göteborg

GE EN GÅVA FÖR VÄRLDEN

Som mÄnadsgivare tar du stÀllning för alla mÀnniskors rÀtt till ett vÀrdigt liv.

200 KR

RÄCKER FÖR EN SKOLTERMIN TILL ETT BARN PÅ FLYKT.

BLI MÅNADSGIVARE!

Vi lever alla under samma himmel. Men verkligheten ser olika ut. Tillsammans med andra kyrkor, organisationer och tusentals frivilliga

Skanna koden!

över hela vÀrlden arbetar Act Svenska kyrkan lÄngsiktigt mot fattigdom, förtryck och orÀttvisor och agerar snabbt vid katastrofer.

svenskakyrkan.se/act

uppdrag mission nr 4 2023 48
SAW AH KHEE CHEL/LWF MYANMAR
FOTO:

Turn static files into dynamic content formats.

Create a flipbook
Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.
Uppdrag Mission nummer 4 2023: Gud, gör oss djÀrva! by Uppdrag Mission - Issuu