Page 1

en tidskrift från lunds missionssällskap • nr 2 • 2013 • årgång 167 • 45 kr

Roul Åkesson, modern missionär:

– Bibeln kan skrivas för alla Sverige Så lever missionärsbarnet Martina idag 6 Burma Kyrkor i försoningsprocess 16 Krönika Måste det finnas mission i kyrkan? 4


Missions uppdraget i vår tid bygger på dialog och interreligiösa möten. Långt från doktriner och regelverk men nära tron på människor och deras förmåga.

Kyrkans ansvar Ordet mission har blivit konstigt.

Det är de rörelserna vi följer i Uppdrag Mission. – I Sverige kämpar man mellan det gamla och det nya. Mission förknippas fortfarande med Uppdrag Mission www.uppdragmission.se Tidskriften ges ut av Lunds Missionssällskap www.lundsmissionssallskap.se Ansvarig utgivare Samuel Rubenson Redaktör Marie Bosund Hedberg Media&Sånt S Promenaden 7B, 211 29 Malmö 0733-60 87 54 red@uppdragmission.se Redaktionsråd Ann Aldén, ordförande Lars Micael Adrian Mika Vähäkangas Grafisk form Anneli Dennersten Sjunde [form & kommunikation] Prenumeration www.uppdragmission.se pren@uppdragmission.se 0733-60 87 54 Annonser annons@uppdragmission.se 0704-81 80 85 Tryck Ljungbergs, Klippan 2013 ISSN 2001-0087 Omslag Roul Åkesson, nya tidens missionär Foto: Martin Olson

2 uppdrag mission nr 2 2013

fjärran länder och gamla attityder. Samtidigt ifrågasätts de.

I vissa kyrkliga kretsar har det nästan blivit ett svärord medan ordet spelar en alltmer central roll i handel och sekulära organisationer. Där betyder mission något som man vill åstadkomma, hela verksamhetens rationalitet. I kyrkliga sammanhang lider det däremot av en kolonialismens baksmälla. Missionshistoria ses som en rad av västerländsk brutalitet och etnocentrism. I fokus hamnar ofta missionärernas och kolonialisternas närhet och samarbete. Bilden blir ganska ensidig om man förbiser de många variationerna som finns inom triangeln lokalamissionärer-kolonialister. Inom missionsteologin har man sedan länge – även under kolonialtiden – försökt hitta icke-koloniala sätt att förmedla det kristna budskapet på och främja Guds rike. Ända sedan 1800-talet har kulturimperialistisk konvertering och civilisering kritiserats av några missionstänkare, desto fler ju närmare nutid man kommer. Samtidigt har man försökt att omdefiniera begreppet mission och bättre beskriva hur man ska förstå kyrkans ansvar gentemot världen utanför. I Sydafrika finns det till exempel en stark tradition av missionsvetenskap där kristnas ansvar mot samhället ställs i centrum, bland annat i kampen mot rasism, fattigdom och aids. I Sverige kämpar man mellan det gamla och det nya. Mission förknippas ofta fortfarande med fjärran länder och gamla attityder. Samtidigt ifrågasätts de. Vad skulle komma i stället för det gamla är oklart. Kunde man inte tänka sig att mission kan definieras som kyrkans ansvar gentemot världen – de icke-kristna, samhället, naturen? Eller är den förvirrade situationen ett symptom på att kyrkan har förlorat självförtroendet och har insett att den inte har något att erbjuda världen utanför? Mission som ett begrepp påminner oss om att Gud har sänt kyrkan till världen utanför. Det går inte att vända sig inåt. mika vähäkangas

Professor i missionsvetenskap med ekumenik, Lunds universitet Medlem i Uppdrag Missions redaktionsråd


r för världen

Alltid 4 Krönikan

6

15 Betraktelsen 20 Enkäten

Upplevelserna formade livet Martina Prosén föddes i Rwanda där hennes föräldrar var utsända pingstmissionärer. Nu studerar hon afrikanska kyrkliga församlingar som har sitt ursprung i västerländsk mission.

28 Notiser 30 Stipendiaten

10 16

Kyrklig försoningsprocess Demokratiseringsprocessen i Burma går långsamt fram. Kraften finns i Burmas kristna råd, som samlar de protestantiska kyrkorna i landet och är en av Svenska kyrkans partners.

24

– Bibeln kan skrivas för alla Tillsammans med de kristna motorcykelklubbarna i Europa har Roul Åkesson tryckt och distribuerat 530 000 Biker biblar på tretton språk. Hans målgruppsbiblar finns bland annat för poliser, kvinnor, ungdomar och rockstjärnor.

Kära läsare! I det här numret berättar vi om några som valt att arbeta med mission på ett nytt sätt. Matteusevangeliets missionsbefallning har fått ett handfast resultat sedan Roul Åkesson, ordförande i den kristna nätverksorganisationen Street Church, bestämt sig för att alla människor behöver en bibel och målgruppsanpassar de han själv utformar och trycker. Hittills har han distribuerat över en halv miljon biblar över Europa med vittnesbörd från medlemmar i kristna motorcykelklubbar. Kontakter med andra samfund i Sverige visar bland annat att pingstkyrkan kräver insatser i både ord och handling av sina medlemmar medan den islamska missionen mest vänder sig till de som redan är muslimer, men som tappat eller är ljumma i sin tro. Missa heller inte Kajsa Ahlstrands krönika på sidan 4, där hon skriver att begreppet mission inte längre fungerar men att det är svårt att se hur det skulle kunna ersättas av ett enda annat begrepp. Marie Bosund Hedberg, redaktör

Con Dios i Japan Makiko NakamuraOttosson, kyrkomusiker i Lunds Östra Stadsförsamling, hade en dröm. Att få ta sin ungdomskör Con Dios till östra Tokyo, där hon växte upp. Med resestipendium från Lunds Missionssällskap blev den verklighet och tillsammans med jämnåriga fick de sjunga och fira gudstjänst. De fick också uppleva glimtar av det pulserande Tokyo.

uppdrag mission nr 2 2013 3

foto biblar och marie: www.martinolson.se


spåret i detta nummer av uppdrag mission:

r ö f i n o i Miss Måste det finnas mission i kyrkan?

ission var en av femtonhundratalets stora katolska innovationer. Vid artonhundratalets ingång uppstod den protestantiska innovationen missionssällskap som kanaliserade engagemang för mission på olika sätt. Hur ser det ut vid tjugohundratalets början – är missionens tid förbi? Jag tror att så är fallet, det går att vara kyrka utan att bedriva mission. Men svaret behöver kvalificeras. Kyrkan levde i femtonhundra år utan mission, det vill säga det fanns ingen organiserad aktivitet som syftade till att förmå människor av annan tro att bli kristna. Däremot fanns det kristet vittnesbörd, kristen tjänst för nästan, kristen förkunnelse och kristet gudstjänstfirande. Det kallades dock inte mission och det fanns inga särskilt utsedda missionärer. Det fanns kristna som begav sig ut på resor där de i olika sammanhang vittnade om Kristus för människor som aldrig hört talas om honom. Det fanns kristna som vittnade om Kristus för nya generationer som heller inte hört talas om honom. Trons spreds både i rummet och i tiden.

Texten är ett utdrag ur artikeln ”Är missionens tid förbi?” som Kajsa Ahlstrand skrev i Svenska Missionsrådets jubileumsbok 2012, ”100 år av ekumenik och solidaritet”. Läs mer på www.missioncouncil.se

4 uppdrag mission nr 2 2013

Kajsa Ahlstrand Kajsa Ahlstrand är professor i missionsvetenskap/ World Christianity and Interreligious Studies, vid Uppsala universitet.

Missionen från femtonhundratalet fram till våra dagar har lärt kyrkan att bry sig om dem som inte tillhör kyrkan. Hur man har brytt sig om har sett ut på olika sätt. Att tvinga människor in i kyrkans gemenskap var en gång ett sätt att bry sig om. En sådan missionsteologi tar praktiskt taget alla kristna kyrkor avstånd från idag. Att bry sig om dem som inte tillhör kyrkan kan innebära att arbeta för fred och försoning, för hälsovård och utbildning, för rent vatten och jordens överlevnad. Det kan också innebära att visa på gemenskapen kring Kristus som en möjlighet för alla människor.


g n i r d n rä

Begreppet mission fungerar inte längre, men det är svårt att se att det skulle kunna ersättas av ett enda annat begrepp. Begreppet mission fungerar inte längre, men det är svårt att se att det skulle kunna ersättas av ett enda annat begrepp. Trots att den teologiska reflektionen över mission i mer än sextio år poängterat att mission inte primärt bör förstås som ”aktivitet i syfte att omvända människor till kristen tro” utan som ”Guds sändning i världen i syfte att upprätta sitt rike av fred, rättvisa och lovsång” så har detta inte slagit igenom utanför de teologiska specialisternas krets. Ordet ”mission” är svårt att bruka eftersom det har så många olika betydelser. Det är naturligtvis varken möjligt eller önskvärt att förbjuda användningen av ordet. Men det finns anledning att fundera över om det finns andra ord och begrepp som bättre kommunicerar vad som avses. Det är knappast möjligt att hitta ett ersättningsord för ”mission”, bättre är att mer precist benämna det som man gör och vill. Det finns många bibliska begrepp som nu kan få träda fram i egen rätt och inte gömmas undan under det stora paraplyet ”mission”. Vi kan tydligt tala om kallelsen att vittna om Kristus, om att visa på tjänandet som livshållning, att bära Guds fred till världen och att hålla fast vid hoppet om att världen kan förvandlas. En viktig utmaning för kyrkor och kristna idag är att på allvar föreställa sig vad det innebär att vara kyrka i minoritet och se vilken särskild kallelse som ligger i detta. De flesta kristna lever idag som majoritet i de länder där de bor, bara ungefär tio procent av världens kristna bor i länder där de utgör en religiös minoritet.

Det som inspirerade år 1910, då det brittiska imperiet stod på höjden av sin utbredning, kan knappast vara det samma som inspirerar i vår tid. Rent faktiskt är det ju så att mycket lite av det som idag går under beteckningen ”mission” handlar om organiserad verksamhet för att utbreda och befästa kristendomen bland icke-kristna folk. Istället handlar det om att bygga och vidmakthålla relationer mellan kyrkor i Syd och Nord. Det handlar om arbete för fred och rättvisa. Det handlar om att gestalta evangeliet i gudstjänst och förkunnelse. Det handlar om utbildning och om ansvar för jordens överlevnad. Det finns ingen brist på uppgifter för kyrkor och kristna organisationer idag. Missionens tid, så som mission har förståtts under några hundra år av kyrkans historia, kanske går mot sitt slut. Men kyrkan är fortfarande kallad och sänd i världen för att tjäna, vittna, stifta fred, lovsjunga, hela och befria. Tiden för detta är nu.•

Kajsa Ahlstrand

uppdrag mission nr 2 2013 5


mission i förändring

Martina Prosén var missionärsbarn i Afrika:

Martina Prosén, 35, är doktorand i missionsvetenskap vid Lunds universitet. Hennes egna upplevelser är en stark grund när hon forskar på pentekostala församlingar i Kenya och deras ursprung i västerländsk mission.

6 uppdrag mission nr 2 2013


–Mina upplevelser följer mig resten av livet Martinas första skola låg i Bujumbura i Burundi och var ett internat för svenska missionärsbarn. Föräldrarna träffade hon högst en gång i månaden. – Det blev en stor omställning att flytta hem till Sverige, säger hon. Jag längtade tillbaka hela tiden. text: marie bosund hedberg

foto: martin olson och privata bilder

Martina Prosén växte upp på den svenska missionsstationen i Cyangugu i Rwanda. Hennes föräldrar, Ingemar och Solveig Andersson, var utsända av Svensk Pingstmission. Hennes pappa är byggnadsingenjör och var med om att bygga upp många skolor och sjukhus i det tättbefolkade landet. Hennes mamma är sjuksköterska och arbetade mycket med förebyggande hälsovård och skolsjukvård. Martina beskriver det idylliska livet som hon och hennes syskon, Sabina och Jafet, levde på den inhägnade missionsstationen. Förutom missionärsbostäder fanns det skola, yrkesskolor, lärarbostäder, en verkstad och precis utanför låg en kyrka. – Vi lekte med fem-sex andra svenska barn och vi hade en barnflicka. Det fanns hundar, katter, kaniner, höns och många träd att klättra i. Det var alltid grönt omkring oss, det

fanns grönsaksodlingar, bananplantor och avokadoträd. Det var två regnperioder om året och omkring 25 grader varmt. Och det var härligt fritt! När Martina var i tvåårsåldern åkte familjen till Sverige enligt gällande regler men kunde återvända till Cyangugu två år senare. Hon talar om sin barndom som de åren när hon inte saknade något men hon vill inte se den miljö hon växte upp i som en skyddad verkstad. – Vi såg mer av världen än många andra. När vi gick och handlade till exempel, såg vi hur rwandeserna levde, vi såg sjukdom och fattigdom. Gud ständigt närvarande

Martinas pappa hade en äldsteroll i kyrkan och man gick på gudstjänst varje söndag. Hon minns fortfarande hur hemskt hon tyckte det var att behöva sitta längst fram i kyrkan, vänd uppdrag mission nr 2 2013 7


mission i förändring

Martina på marknad i Cyangugu. Hon är i full gång med att pruta på priset på majs. – Jag är en skicklig förhandlare, säger hon.

Det var en kristen skola för missionens barn och Martina har med sig starka andliga erfarenheter från den tiden.

mot församlingen. Alla kunde se hur hon, den lilla blonda flickan, uppförde sig. – Gud och vår tro var ständigt närvarande, fortsätter hon. Gud är en av alla dem som jag känner, han var en naturlig del av livet. Vi bad inte bara kvällsbön utan vi bad när det behövdes. Det kunde vara saker som plötsligt hände, till exempel att bilen gick sönder på vägen. Då bad vi – och plötsligt ryckte det till i motorn och vi kunde köra vidare. Hon och hennes syskon läste svenska sagor men Martina älskade att lyssna på bibelberättelserna som fanns på kassettband, de smällde högre än Astrid Lindgren och Bamse. När Martina fyllde sju bestämde hennes föräldrar att hon skulle börja i den svenska internatskolan i Bujumbura i grannlandet Burundi, som hade ett femtiotal elever från olika samfund. Alternativet var att hon skulle gå i en afrikansk skola men eftersom familjen inte tänkte emigrera utan skulle återvända till Sverige så ville man förbereda barnen och bland annat vara säker på att de lärde sig svenska. Hon gick ett år på internatskolan innan det var dags för familjen att åka hem till Sverige för en ny tvåårsperiod. Hon gick andra och tredje året på lågstadiet i Borås. Vi slapp ha skor på oss

– Det var svårare att komma tillbaka till Rwanda nästa gång, minns hon. Jag kände 8 uppdrag mission nr 2 2013

mig sjuk när jag kom tillbaka till internatet i Bujumbura. Jag hade huvudvärk, var ledsen och ville inte gå i skolan. Jag fick bo hos några av internatföräldrarna ett tag i början men efter ett halvår hade jag lärt känna de andra barnen. Då var jag tio år. Jag minns att det var ett ganska fritt liv, vi slapp att ha skor på oss eftersom det var så varmt, vi åkte på skolutflykter till Tanganyikasjön – och ibland smög vi oss ut på nätterna och lekte. – Men det var också ett strängt skolarbete. Vi hade beting i olika ämnen där det gällde att själv ta ansvar för sina skoluppgifter. Jag brukade skynda mig att bli klar med det så jag kunde få sitta i biblioteket och läsa böckerna om Kulla Gulla, Anne på Grönkulla och böcker av Maria Gripe, som mina släktingar i Sverige hade skickat. Det var en kristen skola för missionens barn och Martina har med sig starka andliga erfarenheter från den tiden. Hon var tio år när Gud frågade henne om hon ville bli missionär. När skolkamrater lämnade skolan för att följa med sina föräldrar hem till Sverige bad de andra barnen för dem och de skulle också på egen hand förbereda bibelord som en följeslagare på vägen. Martina har sparat ett som hon själv fick, ur Gamla testamentet, Josua 1:9: ”Se, jag har befallt dig att vara frimodig och oförfärad, så var nu inte förskräckt eller försagd, ty Herren din Gud är med dig i allt vad du företar dig.” Kulturkrock i Sverige

1990 flyttade familjen tillbaka till Sverige och Jönköping för gott. Martina skulle börja i högstadiet. Hon var tretton år gammal och det här är en period av hennes liv som hon inte så gärna vänder tillbaka till i tankarna. – Det var en riktig krock, både mentalt och kulturellt. För det första var det väldigt svårt att vänja sig vid att vi skulle bo tillsammans hela familjen, jag var ju starkt präglad av internatlivet. Och att möta mina nya klasskamrater gjorde ingenting enklare. De levde ett helt annat liv – tjejerna var klädda i aprikos, hade massor med smink och älskade


killarna i popgruppen New Kids on the block. Jag försökte passa in men det var svårt när de frågade mig om jag hade bott i en hydda i Afrika, om jag kunde prata afrikanska och om det gick lejon på gatorna. 1995 arbetade Martinas pappa i Rwanda för att hjälpa till med uppbyggnaden efter kriget och hon besökte honom. Hon var beredd på att det skulle bli en fasansfull upplevelse men det blev värre än så. Martina får tårar i ögonen när hon berättar om hur nära folkmordet i Rwanda 1994, när närmare en miljon människor mördades på ett bestialiskt sätt, kom att ligga hennes familj. – Det hade kunnat bli en glädjens och återseendets resa men istället möttes vi av förödelse och folk pekade ut massgravar på många platser som vi kände till. Missionsstationen hade intagits av militären och flera av våra vänner och de som arbetat på stationen hade blivit mördade. Träffade Johan

Som tonåring visste Martina att hennes bästa vänner fanns i gruppen av missionärsbarn från hela världen som träffades en gång om året och som hon kunde dela sina internationella erfarenheter med. Det var också i den gruppen som hon träffade sin man Johan för mer än tio år sedan. – Vi hade känt till varandra på avstånd i flera år då, ler hon. Han är några år äldre än jag, hans föräldrar var pingstmissionärer i Zaire, som ligger en mil ifrån där vår missionsstation låg, och vi gick på samma internatskola men inte samtidigt. Idag bor Martina och Johan i småländska Bankeryd med sina barn Jeremia, 6, och Efraim, 4 år. Inte förrän Martina gick på gymnasiet bestämde hon sig för att läsa teologi och bibelkunskap. Hon har inga planer på att resa ut som missionär med sin familj – ”den som är kristen är missionär”. Hon har pluggat språk i olika afrikanska länder och då varit aktiv i lokala församlingar. Nu är hon doktorand på CTR, Centrum för Teologi och Religionsvetenskap vid Lunds universitet, och

om tre år ska hon vara färdig teologie doktor. Hennes forskning handlar om kenyanska pentekostala/karismatiska församlingar och deras lovsångsmusik. Några av dessa församlingar har sitt ursprung i västerländsk mission men samtliga leds av kenyaner idag. Färre missionärsfamiljer

– Samhället har utvecklats på många sätt sedan 1990-talet, säger hon. Då var det koloniala arvet tydligt, idag handlar det mer om jämställda relationer. Det är också stor skillnad på hur det är att vara missionärsbarn i dag jämfört med när jag var liten. Idag väljer man oftare att bo i stora städer där barnen kan bo hemma och gå i en internationell skola (eller i den mån det finns svensk skola) Den svenska missionsstationen ngugu i i samma stad. Rwanda. Under folkmordet 1994i Cya ocku perades Ytterst få svenska den av militärerna. missionärsbarn bor på internat idag, i alla fall inte före gymnasieåldern. I de fall när man bor ute på landet och det inte finns internationell skola Då var det i närheten så har man ofta med sig en svensk koloniala arvet lärarassistent och får undervisning via nätet. tydligt, idag – Idag är det färre familjer som åker ut i handlar det mer mission, vilket gör att det inte blir lika stora om jämställda ”svensk-enklaver” som när jag var liten. relationer. Därför får man en helt annan närkontakt med kulturen och landet och inhemska lekkamrater. – Man kan också ha en helt annan kontakt med Sverige och svensk kultur än vad vi hade, genom de möjligheter som internet och förenklat resande ger. När jag var liten pratade vi med mormor och morfar en gång om året, vid jul, och bara ett begränsat antal minuter. Idag kan man ”Skypa” och ringa och hälsa på utan att bli ruinerad.  •

uppdrag mission nr 2 2013 9


mission i förändring

– Bibeln kan skrivas för alla 10 uppdrag mission nr 2 2013


De specialdesignade biblarna för lastbilschaufförer och MC-förare har delats ut i jätteupplagor över hela Europa. Nu finns det även biblar för kvinnor, politiker, rockmusiker, ungdomar och poliser och fler inriktningar är på gång. Det är snart fyrtio år sedan som Roul Åkesson upplevde Jesus på ett tältmöte i Tomelilla och man kan lugnt säga att han har tagit kallelsen på stort allvar. text: marie bosund hedberg foto: martin olson och privata bilder

Birgit och Roul Åkesson i sitt bibellager i Genarp utanför Lund.

uppdrag mission nr 2 2013 11


–V

mission i förändring

Han var inte

längre rädd för att tala om sin

tro – det spelade ingen roll om det var bland

berusade raggare i folkparken eller bland prostituerade kvinnor i Malmö.

åra målgruppsbiblar

innehåller 128 sidor med livsberättelser, berättar Roul. Det är vittnesbörd från poliser, fotbollsspelare, ungdomar eller motorcyklister som upplevt Jesus. I mitten finns Nya testamentet tryckt på tunt, traditionellt ”bibelpapper”. Roul och Birgit Åkesson arbetar med organisationen Bible for the Nations som ger ut biblar i olika länder. Man arbetar ekumeniskt med olika kyrkor och kristna organisationer. ”Guds ord är till för alla människor”. De är tillbaka i Sverige efter sexton års arbete i församlingar i Tyskland. De har sitt kontor i det lilla samhället Genarp utanför Lund och det är här som de fyller biblarna med sitt innehåll. De planerar, gör intervjuer, skriver och samordnar tryckningarna. De samarbetar med kyrkor och organisationer i bland annat Sverige, Tyskland, Polen, Italien, Spanien, Portugal och England. Dessutom driver de nätbutiken Jesusbutiken.se. De har just kommit hem från en mc-mässa i Stockholm där de delat ut omkring tre tusen biblar till mässbesökarna. Det som började som ett trevande försök har blivit en viktig del av Rouls liv som en modern missionär. Han växte upp i Sjöbo i en familj som tillhörde pingströrelsen. Hans pappa hade en cykelaffär och verkstad och det var mer eller mindre uttalat att Roul skulle ta över verksamheten en dag. Familjen var djupt troende men Roul beskriver sig själv som Petrus, eftersom han oftast inte vågade erkänna för sina kompisar att han var kristen. Men allt ändrades när han som femtonåring deltog i en gudstjänst på ett tältmöte i Tomelilla, några mil hemifrån.

En kärleksfull röst

– Jag upplevde Jesus så starkt, berättar han. Jag hörde en röst inom mig, en kärleksfull röst, där Jesus sa ”följ mig”. Pastorn uppmanade de som ville ta emot Jesus att räcka upp sin hand. När jag gjorde det släppte alla bördor inom

12 uppdrag mission nr 2 2013

mig med en gång och jag kände mig helt fri och lycklig. Nu var han var inte längre rädd för att tala om sin tro – det spelade ingen roll om det var bland berusade raggare i folkparken eller bland prostituerade kvinnor i Malmö. Han hade kristna böcker med sig, som han delade ut. Ofta blev det långa ärliga samtal. Något år senare åkte han på en kristen ungdomsresa till Tyskland under några veckor. Tillsammans med andra var han ute på gatorna, sjöng och berättade om tron på Jesus. – Jag hade börjat arbeta i pappas företag, där vi sålde cyklar, mopeder, motorsågar och gräsklippare och jag arbetade i verkstaden med reparationer. Men jag kände att Gud ville att jag skulle återvända till Tyskland. Jag kämpade emot men gav samtidigt ett löfte: ”Pappa vill sälja en del av företaget och om han lyckas med det så åker jag”. Det dröjde några månader – sedan var affären klar. Jag tog kontakt med en kristen man som förmedlade kontakt till kyrkor och organisationer Tyskland och så bar det iväg igen. Då var jag arton år gammal. Det blev en tid i Tyskland och åter till Sverige. Men resan gick snart tillbaka till Tyskland och den här gången hade han sin nyblivna fru Birgit med sig. De bosatte sig i det tätbefolkade Ruhrområdet med fem miljoner invånare, och de var ofta ute och mötte människor på gator och torg. Roul och Birgit ville nå ut med evangeliet, men hur skulle de kunna nå ut till alla dessa människor? Tacksamma människor

En svensk organisation, Bibeln Till Alla, hjälpte dem att trycka upp 50 000 Nya testamentet på tyska. De hade en strykande åtgång. – Vi fick brev från tacksamma människor, berättar Roul. En polis som befunnit sig på randen till självmord hade läst vår bibel och sedan plockat fram sin gamla konfirmationsbibel och fortsatt läsa. Han vittnade om att han funnit tillbaka till sin barndoms tro och bad att få beställa hundra biblar till sin arbetsplats. En annan man, som lidit av psykisk


Representanter från Street Church möter ung publik på mässor och festivaler.


Lastbilschaufförerna var uppklädda – det hela liknade mest en scen ur en Vilda Västernfilm.

ohälsa i många år, hade hittat en av våra biblar utomhus. Den var blöt av regn men han tog hem den och lät den torka. Sedan läste han sida efter sida med varsamma händer. Friden han upplevde när han läste ordet, gjorde honom frisk igen. Roul och Birgit blev vid ett tillfälle inbjudna till en festival för lastbilschaufförer. När de såg alla människor på festivalen och hur de festade om i öltältet, funderade de på hur man skulle nå denna målgrupp med evangeliet. – Dagen därpå var vi med vid en gudstjänst i ett stort öltält. Vi trodde det skulle komma ett femtiotal människor, men i själva verket kom nästan åtta hundra. Lastbilschaufförerna var uppklädda, de kom tillsammans med sina fruar eller flickvänner. Det hela liknade mest en scen ur en Vilda Västernfilm. När det var dags att fira nattvard fick prästen problem – han behövde hjälp eftersom det var så många som hade kommit. Några av deltagarna tog av sig sina cowboyhattar och assisterade honom. Ett körkort för en bibel

Året därpå var Trucker Bibeln född och samtidigt startade den internationella organisationen Trucker Church, som var på plats och delade ut några tusen exemplar. Den som ville ha ett exemplar samt en cd med kristen musik, var tvungen att visa upp sitt körkort. Roul ler när han berättar om glädjen att få höra musiken som spelades överallt i lastbilshytterna. För drygt tolv år sedan kom den första Biker Bibeln. Det var i samband med en resa på tyska Autobahn, där ett mc-gäng körde förbi, som Roul upplevde att Gud sa att han skulle sammanställa en bibel även för den här gruppen av människor. – Jag tog kontakt med Benny Gustafsson i Värnamo, som ledde den kristna mc-klubben Happiness. Vi bad tillsammans och upplevde

14 uppdrag mission nr 2 2013

en mycket stark gudsnärvaro. Denna vision var möjlig, även om det skulle komma att kosta omkring 250 000 kronor. Det blev en intensiv tid med mycket intervjuer, skrivarbete och samordnande, tills den första Biker Bibeln gick i tryck. I Sverige delades de första Biker biblarna ut på en stor mc-träff på nöjesfältet High Chaparral i Småland. Många från de kristna mc-klubbarna var tveksamma och undrade om bikers skulle ta ett exemplar av Biker Bibeln. Det dröjde inte länge, förrän många olika sorters bikers kom fram till bibelbordet, för att få sitt eget exemplar av den nytryckta bibelutgåvan. Sammanlagt delades det ut tre tusen Biker biblar den helgen. 20 kristna MC-klubbar

Sedan 2000 har antalet kristna mc-klubbar i Sverige mer än fördubblats, från sju till tjugo. Roul har tillsammans med de kristna klubbarna i Europa, tryckt och distribuerat 530 000 Biker biblar på tretton språk. Stiftelser, mc-klubbar och privatpersoner stöttar verksamheten. I Biker Bibeln finns förutom hela Nya Testamentet, vittnesbörd, intervjuer, skrivna böner, info och adresser till Europas kristna klubbar. – Vi möter hela tiden nya grupper, säger Roul. Bland annat är det ungdomar som kommer till de stora musikfestivalerna, Hultsfredsfestivalen och Sweden Rock. Vi har gjort en Street Bibel med vittnesbörd från ungdomar och nu finns det även en Metal Bibel för dem som gillar den sorters musik. I den finns även vittnesbörd från artister som blivit kristna. – Vi får hela tiden brev från människor som läst våra biblar. Det finns en talong som man kan fylla i och berätta om när och hur det gick till när man mötte Jesus. Det finns till och med en rad för klockslaget. Ofta skriver människor till oss och berättar hur de fått ett eget möte med Jesus. Dessutom vill de ofta ha kontakt med någon kyrka. Vi är då noga med att förmedla kontakter till olika kyrkor runt om i Sverige. •


betraktelsen

Bär varje dag en hink grus till samma ställe, och du kan bygga ett berg.

Konfucius, kinesisk filosof och religionsstiftare. 555 f. Kr–479 f. Kr.

uppdrag mission nr 2 2013: betraktelsen 15


Internat kyrkor ar fรถrsoning 16 uppdrag mission nr 2 2013: 2013 burma


Demokratiseringsprocessen i Burma är märkbar men den går långsamt fram. Kraften finns i Burmas kristna råd, som samlar de protestantiska kyrkorna i landet och är en av Svenska kyrkans partners. Temat för det kristna rådets konferens 2013 med den katolska kyrkans ledning handlar om kyrkans medverkan för att bygga en nation. text: jerker ekvall

foto: angelica karlsson

tionella rbetar för ng i Burma

uppdrag mission nr 2 2013: burma 17


för första gången på Mingaladonflygplatsen i Rangoon. Att komma från Malaysia till Burma var en resa tillbaka i tiden. I mångmiljonstaden Rangoon hade utvecklingen mer eller mindre stått stilla sedan britterna lämnade landet 1948. Flygplatsen liknande en mindre tågstation. Att möta fattigdomen och det politiska förtrycket i Burma är en omvälvande upplevelse. Människor kunde bli stela av skräck när den då frihetsberövade oppositionsledaren Aung San Suu Kyi nämndes. Medierna i form av regimens dagstidning och tv:s nyhetssändningar fylldes av hatpropagandan mot henne och etniska minoritetsgrupper medan juntans generaler hyllades. Stadsbudgeten talade sitt tydliga språk kring militärregimens prioriteringar. Några enstaka procent gick till utbildning och sjukvård och cirka 40 procent till armén. Studenterna i Student Christian Movement (scm) berättade i förtroende om frustrationen med universitet som varit stängda i åratal och om brist på framtidstro. Burmas främsta teologiska institution, Myanmar Institute of Theology (mit) har varje år ett bibliskt motto. År 2000 var det Sanningen ska göra er fria. Kraften i bibelordets hopp som enda medel att uttrycka det som inte fick sägas i klartext kunde inte vara tydligare.

r 2000 landade jag

Ökad turism

Jerker Ekvall 37 år, är präst i Nacka församling och Svenska kyrkans kontaktperson för Burmafrågor och Svenska kyrkans Burmanätverk. Han har besökt Burma kontinuerligt sedan 2000 på egen hand, arrangerat gruppresor med studenter och ungdomar i bland annat Kristna Studentrörelsens, Nacka och Värmdö församlingars regi samt för vuxna i Svenska kyrkans internationella arbetes och Seglora smedjas regi. Han är även ledamot i Svenska Burmakommitténs styrelse.

Burma idag är ett land i förändring. Under 2012 har horder av företag, organisationer och statschefer besökt och etablerat sig i landet. Turismen har ökat explosionsartat och det är lätt att få intrycket av att Burma är på väg mot att bli en fullfjädrad demokrati. Då måste man komma ihåg att valet 2010 var riggat av militärregimen och den antagna konstitutionen garanterar militären fortsatt inflytande. – Förändringarna i landet och politiken sker bara på ytan. På gräsrotsnivån i landet har inget hänt och majoriteten av landets befolkning som är bönder vet inte vad demokratisering är, säger Aung Kyaw Oo, som är en frigiven politisk fånge och

18 uppdrag mission nr 2 2013: burma

demokratikämpe sedan 1980-talet. I Kachinstaten i norra Burma pågår sedan juni 2011 en väpnad konflikt sedan den burmesiska militären brutit den sjutton år gamla vapenvilan med Kachin Independence Organisation, kio. På juldagen intensifierades militärens angrepp, nu även med flygvapen. Kachinerna är en av de många etniska minoritetsgrupper som kämpat för ökat självstyre under decennier. Kachin, Chin och delvis Karen är tre folkgrupper som utgörs av kristna i det annars buddhistiska Burma. Militärregimen har konsekvent diskriminerat etniska minoriteter som inte är buddhister och talar burmesiska. När de flesta etniska grupperna ingått vapenvilor och det syns tecken på ökad öppenhet är behovet av nationell försoning över kulturer och religioner enormt. Demonstationer mot inbördeskrig

Mo Chit, 22 år, arbetar för scm som har 200 lokalavdelningar och var med om att för första gången arrangera demonstrationer för att stoppa inbördeskriget. Förbudet för offentliga


MIT Varje år arrangerar MIT en kurs under fyra veckor i juli kring kontextuell teologi och religionsdialog i Burma. Svenska kyrkan delar med hjälp av Lunds Missionssällskap ut stipendier till deltagande. MIT välkomnar även gästande lärare för kortare perioders undervisning i sekulära ämnen. Hälften av studenterna vid MIT läser på det allmänna programmet som leder till en kandidatexamen i samhällsorienterade ämnen. I praktiken är MIT en fristad för kritiskt tänkande och demokratiskt samhällsbygge jämfört med de statliga universitetens totalitära system.

folksamlingar för mer än fem personer hävdes nyligen. – Jag började i scm eftersom det finns en ”inter-faith spirit”. Vi följer Jesus och vill tjäna våra medmänniskor i hans anda. Därför trivs även studenter från andra religioner hos oss. Under demonstrationerna mindes vi saffransrevolutionen 2007 då ledarna fick fängelsestraff på 65 år. Men trots rädslan kändes det väldigt bra att för första gången våga göra våra röster hörda för dem som lider och förtrycks. scm är en del av Burmas kristna råd, Myanmar Council of Churches (mmc) som samlar de protestantiska kyrkorna i landet och är en av Svenska kyrkans partners. Vid Kyrkornas Världsråds konsultation i augusti var Aung San Suu Kyi inbjuden huvudtalare. – Hon betonade vikten av Burmas civilsamhälle och pekade på att detta redan finns i de religiösa gemenskaperna som klostren och de kristna församlingarna utgör, berättar Saw Shwe Lin, mmcs generalsekreterare. I mmcs årliga gemensamma konferens med den katolska kyrkans ledning

blir temat för 2013 ”Christian participation in nation building”. – Staten har sedan britternas tid till idag hindrat kyrkan från politiskt deltagande. Det behöver vi göra upp med och bidra aktivt till en nationell försoningsprocess. Aung San Suu Kyi förebild

En av de skarpaste profetiska rösterna i Burma är mits f d rektor, Anna May Say Pa. – Utmaningarna i samhället är många. I fredsprocesserna är frågan hur människorna och miljön på den lokala nivån påverkas. Utbildningssystemet måste reformeras i grunden. De etniska minoriteterna måste kunna lära ut de lokala språken vilket har varit förbjudet. Kyrkorna måste stå upp för de mest marginaliserade, som rohingya-muslimerna. – Även om vi har Suu Kyi så är kvinnor marginaliserade ekonomiskt och politiskt. Burma befinner sig vid ett vägskäl. Möjligheten finns att röra sig mot en verklig demokrati med respekt för mänskliga rättigheter och utrymme för mångfald. Där har den kristna minoriteten en viktig roll.  •

Burma Republiken Unionen Myanmar Yta 2678 000 km (2010) Huvudstad Naypyidaw invånare 925 000 (uppskattning 2009) Statsskick Republik, enhetsstat Statschef President Thein Sein (2012–) Regeringschef President Thein Sein (2012–) Källa: Landguiden.se

uppdrag mission nr 2 2013: burma 19


enkät

2011 fick den svenska skollagen ett tillägg som innebär att inga konfessionella inslag får förekomma i skolor med offentlig huvudman (gäller alltså inte friskolorna). En lärare kan som en fördjupning av undervisningen bjuda in religiösa företrädare som ämnesexperter. Samtidigt konstaterade Svenska kyrkans styrelse att det har skett en uttunning av kunskapen om kristen tro och mission över tid och att trosundervisning har blivit en uppgift för trossamfunden. Förra året beslutade kyrkomötet att kyrkans anställda, ideella medarbetare och förtroendevalda på stifts- och församlingsnivå är nyckelpersoner för att möta behovet av förtrogenhet med kristen tro.

Det är inte dags för Svenska kyrkan att missionera i Sverige, det är dags för att fortsätta att missionera och sända ut människor ifrån gudstjänsten med det glada budskapet att det finns en Gud som vill oss gott och som offrat sin egen son för att vi skall återupprättas. Hur man gör? Där finns inga entydiga svar, att visa genom handlingar och ord att Kristen tro inte är en massa färdigformulerade dogmer utan att Kristen tro handlar om mission som är att leva tillsammans med andra människor och visa på vad Kristen tro kan innebära i livets alla skeden. Nils-Åke Carlsson stiftspedagog, Strängnäs

Är det dags för kyrkan att missi – hur gör man i så 20 uppdrag mission nr 2 2013: enkäten


Mission behövs. Mission är att erbjuda tron på Jesus. Han har givit oss två löftespunkter: Där två eller fler möts i bön och där de mest utsatta vistas. Inbjudan till bönegemenskap och diakoni är avgörande för trovärdigheten. Undervisning om detta måste erbjudas på ett sätt som når människor. För att väcka intresse måste tilltalet vara relevant för den som lyssnar. Det räcker inte med att det är bra, det måste upplevas svara mot ett behov. Nils Gårder ledamot i Svenska kyrkans styrelse POSK, Lunds stift

Att leva i mission tillhör varje kyrkas identitet och väsen. Varje kristen är inbjuden att dela evangeliet i ord och handling. Därför är det naturligt att Svenska kyrkan gör det också. För vem skulle berätta om Jesus och fördjupa kunskapen kristen tro om inte kyrkorna och de kristna gör det? Att leva i mission handlar om diakoni, gudstjänster, lärande, delande där varje församling måste hitta sina former. Det finns inga universalrecept utan måste göras lokalt. Eva Christina Nilsson generalsekreterare Svenska missionsrådet

Detta ställnings tagande som skol lagens tillägg innebär var ju ett naturligt steg i det fortsatta arbetet med att skilja staten från kyrkan. Skolan har dock skyldighet att lära ut kunskap om alla världens religioner oavsett vilken av dem det handlar om. Risken här är dock att kristendomsläran och kunskaperna om kristen tro ses så pass kritiskt på att det kanske riskerar att hamna mera i skymundan än andra religioner. Ja, kyrkan har denna uppgift bland annat, om jag har förstått Bibeln rätt. Vänd er gärna till den gamla missionsrörelsen som under flera hundra år funnits inom Svenska Kyrkan, nämligen EFS, de vet hur. Agnes Borg ordförande Krist-Demokraterna, Lund

r Svenska missionera i Sverige så fall då?

uppdrag mission nr 2 2013: enkäten 21


Samfundens missio Synen på och behovet av mission skiljer sig inom några av de samfund som verkar i Sverige – Pingströrelsen, Gemensam framtid och de muslimska församlingarna.

Pingst Antal medlemmar i Sverige: Drygt 460 församlingar med cirka 83 280 medlemmar. I Sverige tappar Pingströrelsen medlemmar, men i en lång rad andra länder är utvecklingen den motsatta. Ökningen är markant i länder som Ryssland, Sydafrika, Nigeria, Zaire, Indien, Kina, Colombia och Brasilien. Pingst ffs heter de svenska pingstförsamlingarnas riksorganisation bildad 2001. På deras hemsida står att läsa att de flesta svenska pingstförsamlingar idag satsar på mission. Svensk pingstmission är idag verksam i cirka 90 länder. På 1980-talet nåddes en höjdpunkt med cirka 900 aktiva missionärer. Sedan dess har mycket av verksamheten överlämnats till nationella krafter. Så trots att missionsverksamheten volymmässigt är lika stor eller större, sänds idag inte lika många missionärer ut från Sverige. Enligt Pingst.se finns det cirka 6 000 folkgrupper i världen som räknas som ”minst nådda” av evangeliet. Här utmanar man sina aktiva att göra insatser. Uppdraget är givet utifrån Bibelns missionsbefallning och kräver insatser i både ord och handling. Så många som möjligt ska få tillräcklig kunskap för att kunna besluta att vilja ta emot Jesus Kristus som sin Frälsare. Gud kan bara bli älskad när Han är känd. Målet för missionen är att skapa växande församlingar som förmedlar hela evangeliet, till hela människan, till hela världen. Församlingarna ska vara självstyrande, självutbredande och självfinansierande. 22 uppdrag mission nr 2 2013


on i Sverige Gemensam framtid

Antal medlemmar i Sverige: 800 församlingar med cirka 70 000 medlemmar.

Islam

2011 bildades Gemensam Framtid då Missionskyrkan, Baptistkyrkan och Metodistkyrkan gick samman. På deras sajt konstateras att det idag mer än någonsin behövs ett ömsesidigt utbyte i missionen snarare än en ”envägsmission”. – Den kristna tron försvagas på många håll i vårt land och den trosglöd som många av våra systerkyrkor har kan bidra till fördjupad mission i Sverige. Den sociala sammanhållning som finns i många av de kulturer där våra systerkyrkor finns kan lära oss social solidaritet som vi skulle behöva i vårt ”överindividualiserade” samhälle. Fler mötesplatser behövs för ett öppet utbyte av tro, tankar, värderingar och synpunkter – detta i syfte att det kan bli en verklig ömsesidighet i missionen som gör att Guds rike växer fram allt starkare i Sverige och i våra samarbetsländer, framhåller man och konstaterar att fattigdom är det största hindret för utveckling. Missionsarbetet består i att utbilda i demokrati och mänskliga rättigheter samt i att driva skolor, hälso- och sjukvård. Enskilda och grupper stöds i att via företagsamhet hitta en bas för egen försörjning. Missionen i Sverige och utomlands ses som integrerade och som delar av samma uppdrag. Internationellt och nationellt arbete hör ihop och vävs ofta samman. Enligt samfundet handlar evangelisation idag om ”pionjärmission”, det vill säga att verka i områden med svag kristen närvaro, att grunda församlingar och att göra Guds ord tillgängligt.

Islam är Sveriges näst största religion efter kristendomen. Uppemot en halv miljon människor har sina rötter i muslimska länder och miljöer, varav knappt en tredjedel beräknas vara i någon mån utövande muslimer. I spåren av den muslimska invandring som tog fart under senare delen av 1900-talet kom viss muslimsk mission till Sverige. Medel från bland annat Saudiarabien har bekostat missionsarbete och moskébyggen i en rad länder, Sverige inkluderat. – Islam uppfattas vanligtvis som öppen för alla människor, men uppsökande missionsverksamhet är inte något utbrett fenomen, säger Göran Larsson, professor i religionsvetenskap vid Göteborgs universitet. Skillnaden mellan kristendom och islam är stor på denna punkt. Inom islam finns ingen missionsbefallning. Missionen vänder sig till de som redan är muslimer, men som tappat eller är ljumma i sin tro. Inom islam finns två begrepp som rör mission. Da’wa, som betyder ungefär att kalla eller bjuda in och da’i, en som bjuder in till islam. Enligt islamguiden.com, den mest välbesökta svenska sajten om islam, är det inte en muslims uppgift att konvertera människor. Det är alltså inte var mans plikt i islam att få andra att bli muslimer. Men det är en plikt att kalla människor till islam, att skilja mellan rätt och fel. Vem som blir vägledd och vem som inte blir det, är dock helt upp till Allah. Hur pass representativ denna syn är för muslimer är dock svårt att säga. text: maria lundström

Antal utövare i Sverige: Cirka 110 000 (2010)

källor Wikipedia www.pingst.se www.gemensamframtid.se www.islamguiden.com samt Religionernas historia av Sören Wibeck. uppdrag mission nr 2 2013 23


Stipendierapporten

Kristen dialog รถver


Makiko Nakamura-Ottosson, kyrkomusiker i Lunds Östra Stadsförsamling, hade en dröm. Att få ta sin ungdomskör Con Dios till östra Tokyo,

gränserna där hon växte upp. Den blev verklighet och tillsammans med jämnåriga fick de sjunga och fira gudstjänst. De fick också uppleva glimtar av det pulserande Tokyo och de fick många nya intryck med sig hem. text: maikiko nakamura-ottosson

Hur många gånger

har jag inte funderat på att göra en resa till Japan med ungdomarna i min kör Con Dios i Maria Magdalena kyrka i Lund! Åren har gått och jag har inte kunnat släppa tanken. Japan är mitt hemland och har en månghundraårig kristen tradition. Kristendomen är en liten minoritet i landet, men har funnits där sedan Luthers tid. Japan är ett missionsfält där budskapet både haft svåra motgångar och glädjande framgångar. Min kör var entusiastisk och ville gärna göra ett besök. Japan är ett välkänt land i Sverige, men relativt få har varit där. Samtidigt insåg jag att flera villkor måste vara uppfyllda för att förverkliga projektet att resa dit med min kör. Skolor och församlingar där borta måste vara införstådda att ta emot oss och göra ett program. Det

skulle kräva mycket arbete med olika praktiska detaljer. Dessutom måste ju ungdomarna ha finansiellt stöd för att kunna genomföra resan och vistelsen i fjärran land. Men jag kände stark inspiration att göra ett försök. Medlemmarna i Con Dios har sjungit med mig i så många år. De har avancerat från småbarnskör upp genom åldrarna och vi känner varandra väl. Ungdomarna kommer alltid regelbundet till övningarna, de sjunger glatt och innerligt och jag kände att jag måste försöka för deras skull. Så tog idén form: att de skulle få hälsa på i en församling som vår egen, fast på andra sidan jorden. Dessutom möta eleverna i ett kristet gymnasium och i den grundskola jag en gång gick. Vi skulle sjunga psalmer och sånger som vi är vana vid. Vi ville helt enkelt förverkliga det som många talar om: kristen dialog över gränserna.

Blev verklighet

Jag började förbereda planen på allvar. Om det inte skulle gå hade jag i alla fall försökt… Jag skrev till kyrka och skolor borta i Japan. De ligger i mina hemtrakter, i östra Tokyo-området. Till vår glädje fick vi varma välkomnanden och vi började fixera en tid för resan: maj 2012. Och när vi hade fått beskedet från Lunds Missionssällskap att vi fått ekonomiskt stöd kunde alltså vår dröm bli verklighet. Därefter gick tiden fort. Det var bråda dagar med olika förberedelser inför resan. Vi hade till exempel sångövningar på japanska, eftersom vi ville framföra något på värdarnas eget språk, och vi ordnade också studiecirkel om Japan. Ungdomarna och deras föräldrar delade samma glädje och spänning över resan. Inte minst viktigt var att föräldrarna gav mig förtroendet att få ha hand om

uppdrag mission nr 2 2013: tokyo 25


deras barn under drygt en vecka långt hemifrån. Möten med den japanska kulturen

När vi kom fram till Narita flygplats i Tokyo möttes vi av välkomnande vänner. De var från det kristna Eiwagymnasiet i Katsutadai, en del av Stortokyo. Det visade sig att elever och lärare förberett vårt besök in i minsta detalj. De tog väl hand om oss och vi fick uppleva Guds kärlek. Kören medverkade i en morgongudstjänst för tusen elever, där också vår kyrkoherde, Lars-Erik Andersson, predikade. De fick senare delta i sångverkstad, prova på klockspel och göra en japansk kulturell upplevelsevandring. De träffade också mängder av engelsktalande jämnåriga som var angelägna att söka kontakt. Våra värdar var nästan med oss dygnet runt för att sköta om olika vardagsbestyr. Vi kommer aldrig att glömma deras uppmärksamhet och deras varma omtanke om oss.

Sedan vistades kören ett tag i Yachiyo-dai församling, min hemförsamling inte långt från Katsutadai. Att fira gudstjänst ihop med nya vänner är alltid en stor upplevelse, trots skillnader i språk och kultur. Vi sjöng gemensamma psalmer och hörde bibeltexter på våra respektive språk. Ungdomarna fick se att kristendomen fungerar också i länder där man inte har vår historiska bakgrund. Mycket av det som är självklart hos oss får man klara sig utan. Kyrkan i Japan är bara en liten minoritet, med enkla lokaler och nästan enbart ideella insatser. Men den genomsyras av samma Guds ord som vår egen. Ungdomarna fick möta en stark anda av gemenskap och sammanhållning, och jag tror de tog till sig mycket av det som de upplevde under dessa dagar. Svenska flaggor på tavlan

Slutligen begav vi oss till grundskolan i samma ort, Yachiyo-dai. Där höll vi en vänskapskonsert och vi fick gå genom

deras olika klassrum och lyssna på lektioner. Flera klasser hade fakta om Sverige eller svenska flaggor på tavlan. Ingen i skolan hade varit i vårt land, så de var säkert mycket nyfikna på vilka vi var. Sedan tog vi en snabb tur genom det nutida Japan, såg några glimtar från huvudstaden Tokyo och den gamla kulturstaden Kyoto. Vi reste förstås också till Hiroshima och fredsmuseet där. I fredsparken med de tusen tranorna sjöng vi ”Dona nobis pacem” och flera kom och lyssnade. Ungdomarna blev fulla med intryck och såg på nära håll hur Guds ord och musiken kan bidra till att människor förenas i vänskap över vår jord. Tillsammans försöker vi vandra en väg i fred och kärlek. Det är en nödvändig motvikt till all oro och alla konflikter som skakar vår värld. Resan gav oss oändligt mycket, den svarade upp till våra höga förväntningar och den har lämnat outplånliga minnen och kontakter som lever.” •

uppdrag mission nr 2 2013: tokyo 27


notiser Förening för ensamkommande Behandlingen av Dublin-barnen, som nekas uppehållstillstånd här och skickas tillbaka till Italien eller Grekland, står högt på dagordningen hos den svenska föreningen för och av ensamkommande barn och ungdomar. Det är den ideella föreningen Skyddsvärnet som startat Sveriges Ensamkommandes Förening (sef ) och verksamheten drivs med stöd från Arvsfonden. Syftet är att vara en instans i samhället i frågor som gäller lagstiftning, bemötande vid ankomst och att förebygga kulturkrockar och missförstånd. En annan viktig uppgift är att anordna aktiviteter för att underlätta ingången i samhället och att förmedla kontakt mellan ungdomar i hela landet. Föreningen verkar inom Skyddsvärnets projekt Prata med oss, inte om oss. Styrelsen består av ensamkommande ungdomar som är minst 18 år och har fått permanent uppehållstillstånd (put). Medlemmar kan alla vara och stödmedlemmar från olika organisationer välkomnas. – Skyddsvärnet har sedan lång tid engagerat sig i de ensamkommandes situation. Vi har flera projekt för att stödja ungdomarna, säger projektledaren Isabella Canow i Stockholm. Sedan starten för ett år sedan har det bildats avdelningar i Malmö och Umeå.

Flytta berg Mellan den 1 och 6 juli arrangerar den kristna biståndsorganisationen Diakonia och partnerorganisationen Sabeel en festival för unga mellan 18 och 35 år från hela världen. 28 uppdrag mission nr 2 2013: notiser

Evenemanget har döpts till Moving Mountains – Reshaping the World och genomförs i Jerusalem, Betlehem och Jeriko och spänner över både Israel och Palestina. Festivalens syfte att det ska hända ett litet mirakel varje dag, förändringar som påverkar den långsiktiga utvecklingen i regionen. På programmet står långsiktig hållbarhet, ekonomisk rättvisa, mänskliga rättigheter och gemenskap. www.diakonia.se/moving-mountains

Klein på ny post Helle Klein har utsetts till chefredaktör/vd för tidningen Dagens Arbete. Det är en tidning som speglar frågor som rör arbetsmarknad, samhällsutveckling och fackliga rättigheter. Helle Klein tillträder posten i början av maj. Hon kommer på ideell basis att driva vidare Seglora smedja/ Dagens Seglora tillsammans med Ewa Lindqvist Hotz. www.seglorasmedja.se

Effektiva hälsoinsatser i grupp Kollektiva insatser i lokalsamhället ökar möjligheterna att förebygga sjukdomar hos fattiga i utvecklingsländerna. Det visar en undersökning som Fatwa Sari Tetra Dewi vid Umeå universitet har gjort. Idag hotas befolkningens hälsa i utvecklingsländerna inte bara av infektioner utan i allt högre grad av ”icke smittsamma sjukdomar” (eng. non-communicable disease, ncd), ett sammanfattande begrepp för vanliga folkhälsoproblem och dödsorsaker som hjärt-kärlsjukdom, stroke, cancer och

kronisk lungsjukdom. De bottnar ofta i riskfaktorer som är vanligare bland fattiga personer, bland annat rökning och ohälsosam kost. Studierna i storstaden Yogyakarta i Indonesien visar att fattiga personer är mer benägna att delta i kollektiva hälsoaktioner än rika, som föredrar mer individuella åtgärder. Därför öppnar samarbeten på samhällsnivå möjligheter att förbättra hälsan hos de fattigare delarna av befolkningen.

Årsmöte Lunds Missionssällskap Söndagen den 7 april håller Lunds Missionssällskap årsmöte och det inleds med föreläsningsprogrammet Möte med Ostasien! Ungdomskören Con Dios, stipendiater från Lund som besökt Japan, Per-Martin Hjort, Hässleholm som tillsammans med sin hustru Gunnel undervisat tusentals kinesiska studenter i engelska under åren 2001-2012, och Mika Vähäkangas, professor i Missionsvetenskap och ekumenik i Lund som berättar om missionsrörelser i Sydkorea och Kina. Föreläsningsprogrammet börjar kl 16.00 i S.t Hans kyrka, Norra Fäladen i Lund. Om du vill deltaga i måltiden efter programmet i kyrkan så anmäl dig senast den 2 april till sekreteraren Ulla Bengtsson på 0730-30 55 72 eller ulla.bengtsson@ownit.nu. Efter måltiden följer Lunds Missionssällskaps årsmöte.


läst sedan sist

Att läsa en bok för första gången är som att finna en ny vän; att läsa om den är som att återse en gammal bekant.

Kinesiskt ordspråk Redaktion: Sune Fahlgren, Mia Gröndahl och Kjell Jonasson

En svenska i Jerusalem och den svenska skolan 1922-1948 Diyar Publishing, Betlehem 2013 Den svenska lärarinnan Signe Ekblad var en intensiv person, mycket ambitiös och målmedveten. När hon som 28-åring blev rektor för den svenska skolan i Jerusalem 1922 fick hon ordning både på undervisningen och ekonomin. Hon hade utbildat sig i engelska och arabiska och kom till Jerusalem för att ”förverkliga såväl sin kristna som sin sociala kallelse”. Boken, som är skriven av flera olika författare, innehåller många berättelser som visar vilken engagerad person som Svenska Jerusalemsföreningen hade placerat i Jerusalem. En sådan historia handlar om dåvarande svenska sändebudet i Egypten, Harald Bildt, som tyckte att Signe Ekblad försummade sin viktigaste uppgift: att missionera. I sitt svar till Svenska Jerusalemsföreningen skrev hon bland annat: ”att Palestinamission icke kan eller bör bedrivas som mission i hednaländer, enär här en stor del av befolkningen tillhör kristna kyrkor.” Slutklämmen löd: ”Men om skolan ska bedömas efter antalet omvändelser från mohammedanismen och ”erövringar” från grekisk-katolska kyrkan, så torde det bli mig mycket svårt att söka nå en hög standard”. Det är en väldigt gedigen bok som Svenska Jerusalemsföreningen ger ut att för att berätta historien om sin skola, som först låg i Jerusalem och numera är en flickskola, Den gode herdens skola, i Betlehem. Det är förklarligt att man berättar historien med utgångspunkt från Signe Ekblad som ”var gift” med skolan i tjugosex år. Redaktionen, där bland annat Kjell Jonasson, tidigare mångårig utsänd av Svenska kyrkan i Mellanöstern, ingår, har utfört ett grannlaga arbete med att samla personliga och historiska fakta, privata brev, bilder och annan

dokumentation. Vi får följa skolans historia in i nutid, bland annat när den efter 1948 tvingades flytta eftersom den låg inne i den judisk-ortodoxa stadsdelen Mea Shearim, som blivit israelisk mark, de arabiska skolbarnen bodde på den jordanska sidan. Bland de initierade författarna finns Jan-Olof Johansson, biskop i Växjö och föreningens ordförande, Mia Gröndahl, journalist och författare, Karin Roxman, Svenska Institutet i Alexandria, Axel Wernhoff, Sveriges generalkonsul i Jerusalem, Nuha Khoury, rektor för Dar al-Kalima College i Betlehem, och Munib Younan, biskop i den evangeliska lutherska kyrkan i Jordanien. Han lyfter fram de kristna skolornas betydelse för regionen förr och nu. Boken har en ovanlig layout, så tillvida att sidorna är delade med en svensk och en engelsk version av alla texter. Det är meningen att boken ska nå ut till många – och den fyller en viktig funktion för den som vill lära känna en pedagogisk förebild lite närmare och förstå hur det interreligiösa arbetet pågår i Jerusalem och Betlehem med Svenska kyrkans utsända som aktiva deltagare. Marie Bosund Hedberg

Patrik Lundberg

Gul utanpå Rabén &Sjögren bokförlag 2013 Mårdhund är ett omåttligt populärt djur i Japan och Korea, de kan anta olika sorters förklädnader och göra magiska tricks. I Sverige är de bannlysta. ”Det måste vara en mårdhund jag är”. Så skriver Peter Lundberg i sin rättframma och tänkvärda bok Gul utanpå. Under hela sin uppväxt har Patrik Lundberg känt utanförskap och kämpat för att hitta olika sätt att vara på för att han ska bli accepterad av sin omgivning. Hela tiden upplever han att han stoppas in i ett fack enbart på grund av sitt asiatiska utseende. De existentiella funderingar han har delar han säkert med många tonåringar som har

stora svårigheter att hitta sin roll och sin tillhörighet trots att de ser ut som andra i sin omgivning. Därmed bär Patrik på en dubbel utsatthet i och med att han är adopterad och funderar mycket över sitt ursprung. Genom adoptionsperspektivet blir kluvenheten så tydlig. Vi vuxna flyttar små barn över halva världen, dels av längtan efter egna barn och dels av tro att barnet får det bättre i en del av världen som har högre materiell standard än det land barnet föds i. Har vi en inbyggd oförmåga att förstå att varje människa bär med sig ett genetiskt och ett omedvetet kulturellt arv och inte är några oskrivna blad som vi kan forma så att den annorlunda utsidan ”försvinner”? Vi får en vandring genom våra mänskliga tillkortakommanden när det gäller att kunna acceptera dem och det som inte ser ut som normen i gruppen. Människans rädsla för och oförmåga att möta det obekanta och annorlunda är lika i alla kulturer. Patrik Lundbergs avskalade, ”naivistiska” språk kan genom sitt karga beskrivande skildra känslor som griper läsaren långt in i själen. Den fantastiska resa som författaren gör både geografiskt och själsligt när han åker till Korea för att träffa sin biologiska familj skildrar han krasst och genom olika bilder av hans känslor kan man verkligen sätta sig in i hans upplevelser. Ibland tänker jag att de barn som skickats ut över världen i adoption bär den tunga bördan att vara ambassadörer för mångfald och bevis för att kulturen formar alla och ger en tillhörighet som ska trotsa utseende och som vi ska lära oss att ge och känna. Boken har något att säga alla. De ungdomar som är adopterade och vuxna som har adopterat och tänker adoptera bör definitivt läsa den här boken för att få ett vidare perspektiv på vad det innebär för alla parter vid en adoption. Maje Althin

uppdrag mission nr 2 2013: läst sedan sist 29


stipendiaten Foto: Göran Gunner Text: Marie Bosund Hedberg

Kerstin Pihl, kyrkokansliet i Uppsala, är samordnare för ett ekumeniskt möte i Sydkorea för unga teologer.

Världsomfattande möte för unga teologer Att dela ut stipendier för resor och projekt som genomförs här hemma eller utomlands hör till Lunds Missionssällskaps mest synliga verksamheter. Kerstin Pihl, handläggare för kyrkorelationer, teologisk utbildning och religionsmötesfrågor, kyrkokansliet, Uppsala, får 200.000 kronor i resebidrag till en konferens i Busan i Sydkorea i november. Stipendiet avser resekostnader för åtta unga teologer från partnerinstitutioner i Afrika, Latinamerika, Mellanöstern och Asien. Den ekumeniska konferensen sker i Kyrkornas världsråds regi och är den första i sitt slag. Vad är syftet med konferensen? – Det är att utveckla det teologiska arbetet. Teologin är ju kyrkans bas och många samfund växer snabbt. Det är meningen att unga teologer, som sällan får komma

iväg, ska kunna träffas gränslöst och knyta nya kontakter. Oftast är det ju de som är lite högre upp i hierarkierna som samlas vid sådana här tillfällen. Nu möts unga människor från Lutheran Theological Seminary i Hongkong, Makumira i Tanzania, San Leopoldo i Brasilien och Universidad Bíblica Latinoamericana i Costa Rica. Även en ung teolog från Sverige ska vara med och nätverka och delta i det ömsesidiga lärandet. Jag är med på plats som samordnare. Mötet anordnas i samband med Kyrkornas Världsråds Generalförsamling och på så sätt får deltagarna också se och bidra i det stora ekumeniska sammanhanget. Varför är det viktigt att stötta ett sådant här arrangemang? – Det är angeläget att partnerinstitutionerna kan delta i globala sammanhang men

ofta har de inte råd att vara med. Det är betydelsefullt att få dela teologiskt tänkande med andra. Det behövs många fler utbildade teologer och särskilt hos de snabbt växande karismatiska rörelserna. Det finns ett stort intresse till exempel inom AIC (African Instituted Churches) Här har den ekumeniska rörelsen något viktigt att bidra med. Vi är övertygade om att man skulle kunna samordna mycket mera och för att lyckas med det måste man bygga en grund av samhörighet.

Stipendiater Övriga stipendiater hittar du på www.lundsmissionssallskap.se

Missionssällskap en tidskrift från lunds

nr 1 • 2011 årgång 165

missionssällskap en tidskrift från lunds

Mittens rike i vä

Yalla Trappan

i Kina KyrKorna växande maKtfaKtor

hjälper invandrarkvinnor

kläTTra

8 Kina Den kyrkliga revolutionen gästarbetare 16 Hong Kong en fristaD för vågar kritisera k KröniKan ola Wong: vem

30 uppdrag mission nr 2 2013: stipendiaten

global förståelse 10 EtiopiEn Pilgrimsresa för till självhjälP 22 indiEn framgångsrik hjälP jag skämmas nu? 3 KröniKan k g hammar: måste


Lunds missionssällskap: Ett globalt nätverk stöder ekumeniskt arbete Lunds Missionssällskap grundades 1845 och är Sveriges äldsta. Verksamheten står på tre bärande pelare: Övertygelsen om att vi som kristna fått ett uppdrag, beredvilligheten att dela med oss av vår tro och våra liv, samt en önskan att lära sig av mötet med andra. – Lunds Missionssällskap har alltid varit fristående och varken varit styrt av kyrka eller stat även om stadgarna fastställts av kung Oscar I, förklarar Samuel Rubenson, ordförande i Lunds Missionssällskap. Biskopen i Lund är hedersordförande och det finns ett nära samarbete med Svenska kyrkans internationella arbete. Vi verkar utifrån de breda nätverk som styrelseledamöterna har både här hemma och utomlands. Starka band finns även till den teologiska fakulteten vid Lunds universitet och särskilt till ämnena missionsvetenskap och religionsteologi. Ekumenisk prägel – Det är viktigt att få verka självständigt och redan från början har sällskapet betonat den ekumeniska och interreligiösa prägeln på verksamheten. Vi ger bidrag till andra kyrkliga samfund och organisationer och det är inte allt som kopplas till Sverige. Det har hänt att stipendier från oss knutit ihop studenter från Etiopien och Hongkong via Jerusalem.

Vill du skriva artiklar, bokrecensioner, debattartiklar eller analyser i Uppdrag Mission? Hör av dig till redaktör Marie Bosund Hedberg, 0733-60 87 54 eller red@uppdragmission.se.

Vill du prenumerera på Uppdrag Mission? Tidskriften kommer ut fem gånger om året (inklusive ett tjockare temanummer under sommaren). En helårsprenumeration kostar 200 kronor inom Sverige, 300 kronor inom övriga Europa och 350 kronor i övriga världen.

Ungdomar viktiga – I första hand stöder vi ungdomar, de är viktiga för oss eftersom de har en framtid och vågar se över kultur- och religionsgränser, säger Samuel Rubenson. Oftast söker de resebidrag för olika slags volontärinsatser. Vi stödjer även utbytesverksamhet av olika slag och vill gärna uppmuntra till en mångfald av uttrycksformer med projekt som innehåller musik, konst och film.

nr 2 • 2011 årgång 166

ap

nr 1 • 2012 årgång 166 • 45 kr

andreas sonja CeCilia lina riCHard BoB

jeHosHua karin tony marie jonas sandra

Västra Jerusalem Rabbinen på baRRikadeRna 14 Östra Jerusalem det lilla huset i sheikh JaRRah 24 analys söRen Wibeck om den histoRiska konflikten 6

6 16 kina? 3

I AbrAhAms fotspår

IndIen De ovälko mna Döttrarna 14 etIopIen Yeshis jorDbruk blir lönsamt KrönIKAn johan ehrenberg: religion meD en ko 22 ens inställDa DöD

3

säll skap

• nr 2 • 2013 • årgå ng

167 • 45 kr

– Vi vill vara en sten i skon

en tiDskrift från lunDs missionssällskap

nR 5 • 2011 årgång 165

skap lunds missionssäll en tidskrift från



166 • 45 kr nr 2 • 2012 årgång

6 sin kärlek till malmö 16 ilmar reepalu om d är en del av malmö per Brinkemo somalilan 20 är olika i malmö BoB Hansson alla 39 om framtidens malmö kristina olsson

modern mis sionär

– BiB kan skeln r för al ivas la

:

en tidskrift från lunds missionssällska p • nr 1 • 2013 • årgång 167 • 45 kr

Journalisten marika Griehsel:

–Tron ger sTöd i en grym värld

sverige Så leve r miSSionä kyrkor rSbarn i förSon krönika et mar ingSpro tina idag måSte ceSS 16 det finn 6 aS miSS ion i kyr kan? 4

peter elmBergs Bror

mauretanien Moderna noMader söker tryggt liv 10 Bragtesskapade om livet: tanzania stipendiater egen skolbok 20 Jerusalem bibelkonferens blev historielektion 26

Sorgen vändeS till poSitiv kraft

Växjö Missionen förändrade deras uppdrag 10 EnkätEn Vad tänker du när andra firar jul? 16 krönikan grekiskt draMa i perspektiV 3

Redeemed ChRistian ChuRCh of God

Studenter utfors kar sina rötter

miss ions

Roul Åkess on,

Birgit Bo rafael elsie kristina

en tidskrift från lunds missionssällskap • nr 3 • 2012 • årgång Bur 166 • ma 45 kr

nr 3 • 2011 årgång 166

De sjunger Herrens lov i främmandeland maLmÖ Försoning i praktiken 14 enKÄten kan man Förlåta alla brott? 18 KRÖniKan Den arabiska våren är inte över 3

Numera kan stipendieansökan bara göras via Lunds Missionssällskaps hemsida, www.lundsmissionssallskap. se/stipendier. Fyll i det elektroniska formuläret enligt anvisningarna och skicka det per e-post till stipendium@lundsmissionssallskap.se

När resan eller projektet har avslutats ska stipendiaten/stipendiaterna kunna dokumentera sina erfarenheter i text och bild, rapporter som kan komma att publiceras i Uppdrag Mission och/eller på hemsidan. Maila in text och bilder till rapport@lundsmissionssallskap.se

pendium ansökan om resestismissionssallskap.se

0805.pdf epost till: stipendium@lund Ansökan skickas per datum, t.ex: Hans_Hansson_10 ditt namn och dagens Namnge pdfen med Beslut (fylls i av LMS) Datum (fylls i av LMS)

ansök an om

projektbidrag

Ansökan skickas per epost till stipendium@ Namnge pdfen lundsmissionssallskap.se med ditt namn och dagens datum, Eventuella bilagor t.ex: Maria_Larsso ska skickas per n_20110214.p post Box 32, 221 00 Lund. Märk försändelsentill Lunds Missionssällskap, Stiftskansliet, df med ”Ansökan Projektbidrag”. i av LMS) Beslut (fylls i av LMS)

Beslutsdatum (fylls

Sökandes namn (obligatoriskt)

Sökandes namn

Adress (obligatoriskt)

(obligatoriskt)

Telefon (obligatoriskt

)

E-post (obligatoriskt)

Adress (obligatoriskt

)

Resans längd, alternativt

datum för utresa och

hemresa (obligatoriskt) E-post (obligatoriskt

)

Samarbetspartner på

resmålet (obligatoriskt)

Privat initiativ eller genom

Projektets längd

(obligatoriskt)

en organisation (obligatoriskt) Samarbetspartner

Resans budget (obligatoriskt)

Privat initiativ eller

Syfte med resan (obligatoriskt)

Projektets budget

(obligatoriskt)

genom en organisation

(obligatoriskt)

(obligatoriskt)

Syfte med projektet

(obligatoriskt)

1 (2)

www.lundsmissionssallskap.se

166 • 45 kr • nr 4 • 2012 • årgång

–detta är mit t mal mö! ann ilmar nils per martin sHifaa

Lutherska kyrkan i Costa riCa:

en tidSkrift från lundS miSSionSSä llSkap

från lund s

en tidskrift från lunds missionssällskap • nr 5 • 2012 • årgång 166 • 45 kr

en tidskrift från lunds missionssällsk

Resan ska vara väl förberedd och ingå i en långsiktig informations- eller utbildningsverksamhet och ansökan ska innehålla en realistisk budget för genomförandet.

1 (2)

en tidsk rift

nr 4 • 2011 årgång 166

Halva sanningen finns på den andra sidan

Lunds Missionssällskap delar varje år ut resestipendier till i första hand ungdomar under utbildning för tjänst i kyrkan och missionen och grupper vars resa är en del av ett ömsesidigt utbytesprogram mellan kyrkor och ekumeniska organisationer.

Telefon (obligatoriskt)

Du kan anmäla dig antingen genom att maila till red@uppdragmission.se eller genom att skriva till redaktionen, se adress sid 3. Ange namn, adress, mailadress och telefonnummer. Du kan också kontakta redaktionen på 0733-60 87 54.

lskap lunds missionssäl en tidskrift från

en tidskrift från lunds missionssällskap

Så söker du Lunds Missionssällskaps stipendier

Skicka in din ansökan i god tid! Sista datum för att söka stipendierna är 15 februari, 15 maj, 15 augusti och 15 november. Räkna med att du kan få svar på din ansökan några veckor senare.

Vill du medarbeta?

Lunds Missionssällskap förvaltar avkastningen på de gåvor som testamenterats till sällskapet och fyra gånger om året delas rese- och projektbidrag ut till några av de många sökande från hela landet.

ärlden

Lunds Missionssällskap har dessutom fyra noder över världen – Hongkong, Johannesburg, Jerusalem och Malmö. Vi lånar erfarenheter från varandra och ställer frågor som vad Malmö kan lära av Johannesburg, Hong Kong eller Jerusalem. Eller tvärtom – vilka erfarenheter och frågor kan Malmö bidra med. I Hong Kong har vi gett stöd till ett centrum för studiet av mötet mellan kristen tradition och kinesisk kultur, och genom detta till utbyten med universitet i Kina, men också till teologisk utbildning för de små minoritetskyrkorna i Sydostasien. I Johannesburg bidrar vi till finansieringen av en professur avsedd att främja ett arbete i Desmond Tutus anda. I Jerusalem stöder vi Svenska Teologiska Institutet och dess arbete med religionsdialog och religionsteologi genom bidrag till en professur i religionsteologi. I Malmö stöder vi Västra Skrävlinge församlings arbete tillsammans med moskén och olika nätverk för en förståelse mellan olika religiösa traditioner, framför allt islam och kristendom.

Burma Flyktingarnas Församling i thailand 4 ZanZiBar Pingströrelsen ger ny identitet 16 malmö Världens Fest i mångkulturell stad 22

ens mod 4 syrien Jesuitmunk 14 från första bänk etiopien Jesu dop söker dialog 22 stockholm rabbinen

Nya familjen ger trygghet åt

Nassir fråN afghaNistaN

nästa nummer ute 25/4

Vill du prenumerera? kontakta marie bosund hedberg, 0733-60 87 54 pren@uppdragmission.se

Brasilien Befrielseteol ogin lever 16 indien volontär Bland utsatta kvinnor 20 enkäten ska Barnkonventi onen Bli lag? 14

uppdrag mission nr 2 2013: lunds missionssällskap 31


posttidning b Returadress: Nätverkstan ekonomitjänst Box 311 20 400 32 Göteborg

4 1 1 1 8 6 3 0 0

Med Svenska kyrkans matkasse får du inga matvaror levererade hem till din dörr. Istället hjälper du en annan människa till ett bättre liv. Genom att köpa matkassen bidrar du till att människor runt om i världen får tillgång till allt som behövs för att de ska kunna försörja sig själva. Som till exempel utbildning, brunnar, träd och boskap. Köp kassen på www.svenskakyrkan.se/webbshop Tack för att du är med i kampen mot hungern!

Uppdrag Mission nr 2 2013  

I det här numret berättar vi om några som valt att arbeta med mission på ett nytt sätt. Matteusevangeliets missionsbefallninghar fått ett ha...

Advertisement