Page 1

en tidskrift från lunds missionssällskap • nr 1 • 2013 • årgång 167 • 45 kr

Nya familjen ger trygghet åt

Nassir från Afghanistan Brasilien Befrielseteologin lever 16 Indien Volontär bland utsatta kvinnor 20 Enkäten Ska barnkonventionen bli lag? 14


Missions uppdraget i vår tid bygger på dialog och interreligiösa möten. Långt från doktriner och regelverk men nära tron på människor och deras förmåga. Det är de rörelserna vi följer i Uppdrag Mission.

Uppdrag Mission www.uppdragmission.se Tidskriften ges ut av Lunds Missionssällskap www.lundsmissionssallskap.se Ansvarig utgivare Samuel Rubenson Redaktör Marie Bosund Hedberg Media&Sånt S Promenaden 7B, 211 29 Malmö 0733-60 87 54 red@uppdragmission.se Redaktionsråd Ann Aldén, ordförande Lars Micael Adrian Mika Vähäkangas Grafisk form Anneli Dennersten Sjunde [form & kommunikation] Prenumeration www.uppdragmission.se pren@uppdragmission.se 0733-60 87 54

”Alla vill vi barne Aldrig blir missionen så tydlig som i mötet med barn.

Kallelsen är omedelbar. Uppdraget är ofrånkomligt. Barnet motsäger alla tankar på självtillräcklighet, utmanar all individualism. Barnet visar att vi inte är av eller för oss själva. Barnet visar på nådens nödvändighet och på kärleken som vårt väsens grundval. Därför är ett förnekande av barnet djupast också ett förnekande av Gud och tvärtom. Den som inte ser barnet kan heller aldrig skåda Gud. I kristen tro står barnet i centrum, kanske tydligare i kyrkor där Maria med barnet är mer framträdande än Jesus på korset. Julen påminner oss om att vår tro, ja vår trygghet och vårt hopp, vilar på att Gud blev barn. Ett riktigt barn, hjälplöst, utlämnat, hungrande och vädjande. Men också skrattande, envist frågande och ständigt mottaglig för kärleksbetygelser. Jesus påminner om detta, om nödvändigheten att bli som ett barn för att leva i gudslikhet; att det vi gör mot barn, det gör vi mot honom. Alla vill vi barnens väl. Men välvilja är en sak, att leva en annan. För att välvilja ska bli annat än bidrag behövs en insikt om oss själva som barn, om barnet som en av oss, om barnet som ett jämlikt du, skapat till samma avbild och likhet. För den tidiga kyrkan, liksom tidig islam, var förbudet mot att göra sig av med barn helt avgörande och kom också att förändra samhällen. Skyddet för barnen mot all form av missbruk och utnyttjande är även idag en ödesfråga för tron, för kyrkan och för mänskligheten. Barn är gudomliga. Inte för att de är snälla, lydiga eller tysta – vilket vi kanske förväntar oss att Gud ska vara – utan för att de skapar liv, för att de är kärlek och för att de är utlämnade till oss. Kanske det är dags för oss också att bli lite mer gudomliga. Dags att släppa masken, våga skapa och älska, våga ge och ta emot. samuel rubenson

Annonser annons@uppdragmission.se 0704-81 80 85 Tryck Ljungbergs, Klippan 2012 ISSN 2001-0087 Omslag Lena Axelsson, Nassir och hunden Hedda. Foto: Martin Olson

2 uppdrag mission nr 5 2012

Professor i kyrkohistoria, Lunds universitet Ordförande i Lunds Missionssällskap Ansvarig utgivare


ens väl” Alltid 4 Krönikan 14 Enkäten 19 Betraktelsen 28 Notiser

21

Frida testade teorin i praktiken Frida Karlsson från Götene har skrivit en stipendierapport från tiden som volontär i Kochi i Indien där hon arbetade bland våldsutsatta kvinnor och barn.

När jag skriver det här har vapenvilan mellan Israel och Hamas hållits i några få dagar och alla rapporter därifrån blir angelägna nyheter. Bilderna i tidningar, tv och på nätet visar människor från krisområdena i chock, sorg och förtvivlan. Synintrycken bränner sig kvar och kanske är det de oskyldiga barnen som stannar längst. I det här numret möter ni Nassir, ensamkommande flyktingpojke från Afghanistan som funnit trygghet hos en svensk familj, och Linus Bengtsson, diakonen som upplever barnfattigdomen i Sverige på mycket nära håll. I år är det 23 år sedan som FNs konvention om barnens rättigheter skrevs. Sverige har skrivit under dokumentet men ännu inte gjort det till svensk lag. Svenska regeringen ”utreder frågan” men hinner inte svara på vår enkät om hur man ser på läget just nu. I stället arbetar civilsamhällets organisationer för att stärka konventionens status.

30 stipendiaten

Marie Bosund Hedberg, redaktör

6

Från barnarbetet till skolbänken Nassir är ett ensamkommande flyktingbarn från Afghanistan. Nu har han funnit tryggheten hos Bertil och Lena Axelsson i Slimminge.

10

24

Missionens betydelse Journalisten och författaren Sören Wibecks senaste bok handlar om Indiens historia. Han berättar bland annat om den kristna missionens framtid.

– Utsatta barn gör mitt arbete verkligt Linus Bengtsson är diakon i Malmö, i den del av staden som har högst andel barnfattigdom i hela landet.

uppdrag uppdrag mission mission nr nr 51 2013 2012 3

foto samuel, nassir och marie: www.martinolson.se


spåret i detta nummer av uppdrag mission:

s n e n r a B rätt den l r ä v i

Ensamkommande flykt

Katia Wagner Jens Mikkelsen

4 uppdrag mission nr 1 2013

Journalist på Sydsvenskan och just nu tjänstledig för att tillsammans med Katia Wagner skriva en reportagebok om försvunna flyktingbarn. Boken ges ut av Natur och Kultur under 2013.

Journalist, föreläsare och författare. Efter sjutton år på Sydsvenskan är hon numera frilans. Hon har skrivit tre böcker om och med anknytning till Alexandramannen, som avslöjades i den första stora nätsexhärvan i Sverige.


tingbarn fastnar i regelverket Sverige väljer många ensamkommande barn och ungdomar att gå under jorden hellre än att skickas tillbaka till det land i Europa där de upptäcktes på sin flykt från sitt hemland. Men många av dem hade kunnat få ett tryggt liv här om bara de svenska myndigheterna tagit flyktingbarnens vittnesmål på allvar, skriver journalisterna Katia Wagner och Jens Mikkelsen. Om några månader kommer deras bok om ”barnen som ingen letar efter” ut. Omkring 15 000 ensamkommande flyktingbarn söker varje år skydd i något av EU-länderna. De är under 18 år. De är utan vårdnadshavare. De är hårt exponerade för människohandel och övergrepp. Det är bland annat dem som Barnkonventionen handlar om. Men i den europeiska asylprocessen väger Dublinförordningen ofta tyngre än Barnkonventionen. Enligt förordningen ska asylprövningen göras i det första EU-landet man anländer till. I praktiken innebär det att asylprövningen ska göras i det första EU-land man råkar bli avslöjad i. Många fastnar på vägen och tvingas lämna sina fingeravtryck, ofta helt omedvetna om vad det innebär. I den europeiska databasen Eurodac lagras fingeravtryck av alla asylsökanden som är fjorton år eller äldre. Det är där Migrationsverket söker information under sina utredningar av ensamkommande flyktingbarn och ungdomar. Om det blir träff är utvisningen ett faktum oavsett omständigheter i övrigt. Trots att varje land har rätt att överta asylprövningen görs ytterst få undantag. Dublinförordningen bygger nämligen på att medlemsländerna litar på att alla länder respekterar asylrätten.

Dublinbarn Aktuella berättelser vittnar om motsatsen. I höstas uppmärksammades 15-årige Ali från Afghanistan av medierna. I sin förtvivlan över att skickas tillbaka till Italien hade han sytt ihop sin mun och flera gånger försökt ta sitt liv. När Migrationsminister Tobias Billström kommenterade saken i Sveriges Radio sa han att Dublinförordningen är bra, och att den också ska tillämpas. Och det gör den. I fjol och hittills i år har nästan 400 minderåriga fått beslut om utvisning ur Sverige enligt Dublinförordningen. Sveriges hållning har fått följden att många väljer att gå under jorden hellre än att skickas tillbaka till första asylland. Sedan 2007 har mer än 600 ensamkommande barn och ungdomar försvunnit i Sverige, många av dem är så kallade Dublinbarn. I ett pågående journalistiskt bokarbete möter vi några av dem som lever helt utanför samhällets skyddsnät. De som ingen talar om eller letar efter. Som driver runt i europeiska städer i jakten på en trygg plats att leva på. Också här, i Sverige. Mot barnkonventionen De vittnar om en utsatthet och en övergivenhet som strider mot flera av Barnkonventionens punkter; Punkt 3 om att alla beslut ska utgå ifrån barnets bästa; Punkt 20 om att barn som berövats sin familjemiljö har rätt till alternativ omvårdnad; Punkt 22 om att flyktingbarn har rätt till skydd och hjälp; Punkt 32, om att alla barn har rätt att skyddas mot ekonomiskt utnyttjande; Punkt 33 om att varje barn har rätt att skyddas mot droger; Punkt 34 om att alla barn har rätt att skyddas mot sexuella övergrepp. När nu EU reviderar Dublinförordningen är det meningen att ensamkommande barn och ungdomar som farit illa i det första ankomstlandet ska slippa att skickas tillbaka dit. Det är svårt att se hur det ska göra någon skillnad. Sverige har redan idag möjlighet att låta bli att överlämna minderåriga flyktingar till länder där de blivit utnyttjade och kränkta. En förutsättning är att svenska myndigheter tar barnens vittnesmål på allvar. Så är det inte idag. •

Katia Wagner och Jens Mikkelsen uppdrag mission nr 1 2013 5

Foto Jens: Alva Mikkelsen

Foto Katia: Lars Dareberg


Barn

Det har snart gått två år sedan Nassir fick ett nytt hem hos Lena och Bertil Axelsson i södra Skåne.

6 uppdrag mission nr 1 2013


n e r a t e b r Barna från n a t s i n a h g f A v e l e r e t s blev mön i Sve r ige Nassir är ett av de drygt 1300 barn som kom från Afghanistan till Sverige förra året. Han smugglades på hemliga vägar genom Europa till ett liv som han inte kunde ana någonting om. Han kom utan packning men fylld av många skrämmande upplevelser. text: marie bosund hedberg

foto: martin olson

uppdrag mission nr 1 2013 7


för snart två år sedan som 11-årige Nassir från Afghanistan kom till sitt nya hem i den lilla skånska byn Slimminge. Det var en ovanligt sträng vinter, snön låg fortfarande kvar på marken och blåsten svepte över åkrarna. Det lyste i fönstren på gården när han klev ur bilen tillsammans med Bertil och Lena Axelsson, hans nya föräldrar. Han förstod inte ett ord av vad de sade men deras gester visade honom att han var välkommen att följa med dem in i huset. Det är mycket som har hänt dem sedan dess. Nassir har snabbt lärt sig skånska, blivit flitig skolelev och duktig fotbollsspelare. Det tog drygt fyra månader för honom att få permanent uppehållstillstånd, en acceptabelt lång väntetid enligt makarna Axelsson. et var i februari

Leva i nuet

Det är inte självklart för Nassir att han ska ställa upp på den här intervjun. Jag behöver hans egna ord för att kunna skriva historien om honom men i hans ögon är jag bara ännu en vuxen som frågar ut honom om hans tidigare liv. Hans svar blir ganska korta och ibland får jag bara veta att jag ställt en fråga som han inte alls vill svara på. Det är väldigt tydligt att Nassir vill leva i nuet. Det han har varit med om försöker han lämna bakom sig och vad som ska hända i framtiden behöver han inte bekymra sig så mycket om. Bertil och Lena ansökte hos socialförvaltningen i hemkommunen Skurup om att få ta emot en ensamkommande flyktingpojke. De blev anvisade Nassir, som fanns på ett gruppboende på Söder i Stockholm, och han hade bott där i sexton dagar tillsammans med andra ensamkommande barn och ungdomar från olika länder i Asien och Afrika. Nassir säger att han inte hade en aning om vilka som skulle komma och hämta honom och Lena berättar att de fick tre kvart tillsammans i ett rum på gruppboendet innan de skickades iväg hem. – Vi trodde att vi skulle få umgås med

8 uppdrag mission nr 1 2013

honom i flera timmar innan vi skulle flyga hem med honom. Vi kunde inte prata med varandra – Nassir talade bara dari, ett av de två officiella språken i Afghanistan, och ingen engelska. Han visste ingenting om Sverige men jag hittade en väderkarta i en tidning och försökte förklara hur vi skulle flyga från Stockholm till den allra sydligaste delen av landet. Tre långa förhör

Det var Nassirs första flygresa och den tog en timme. Den långa resan tvärs över jordklotet tog tre månader och när jag frågar honom om hur han tog sig fram så svarar han bara helt kort att han har gått och åkt lastbil. Han vet inte vilka länder han har rest genom och han har inte förstått vad männen han rest med har pratat om. Det här är frågor som han har fått svara på massor av gånger i tre långa och detaljerade förhör som handläggare på Migrationsverket har hållit med honom och vid varje tillfälle har det funnits en tolk närvarande. – Vi pressar honom aldrig att berätta vad han har varit med om, förklarar Lena. Han måste få den tid han behöver för att bearbeta sina upplevelser. Ibland händer det något där det blir naturligt för honom att berätta och då fångar vi förstås det tillfället. Nassir hade egentligen bara en önskan när han kom till familjen Axelsson. Han ville gå i skolan, det hade han aldrig gjort förr. Språksvårigheterna var ett hinder, liksom en läkarundersökning om tbc som man inte hunnit genomföra på gruppboendet i Stockholm. De veckorna han fick vänta innan han skulle få börja skolan var han hemma hos Lena, som är designer och sömmerska. – Jag visste ibland inte vad jag skulle sysselsätta honom med, berättar hon. En dag gav jag honom min stora sax och bad honom klippa till en detalj i tyg. Jag hajade till när jag såg honom och jag förstod att det inte var första gången som han gjorde det där. – Jag har jobbat på en väskfabrik sedan jag var sex år gammal, säger Nassir. Vi var där från


Barn

fotboll och han är ar sk äl ir Nass ge ri Idag 13-å i det lokala laget. skicklig mittfältare

Mamma Lena och Nassir isar och de möts gärna över en fika i ärkökekomp t efter skolan.

åtta på morgonen till midnatt varje dag. Det är inte första gången som Bertil och Lena tar emot utsatta barn i sitt hem och steget till att vilja ta emot ett utländskt barn var inte långt. De två vuxna sönerna, Carl och Victor, har flyttat hemifrån och de tycker att deras föräldrar gör rätt. Vid det här laget har de blivit goda förebilder för Nassir.

något annat han önskade sig. ”Det skulle vara lite fotboll i så fall”, svarade Nassir. Han fick komma med i grannbyns fotbollslag och där har han utmärkt sig som en skicklig mittfältare.

Brett kontaktnät

Inte flykting

– Man kan egentligen fråga sig varför vi inte skulle ta emot ett barn som behöver vår hjälp, säger Bertil. Vi hjälper inte hela Afghanistan men vi ger åtminstone ett barn därifrån ett nytt liv, långt ifrån talibanstyre och andra oroligheter. Barnen finns här i Sverige, och det är barn som enligt Barnkonventionen har rätt till bland annat ett tryggt boende. Vi har dessutom ett brett kontaktnät eftersom vi båda två är aktiva föreningsmänniskor och det har vi haft nytta av när det gäller att ta hand om Nassir på bästa möjliga sätt. Nassir har just kommit hem från skolan och sitter med oss vid köksbordet och tar en fika. Han går i sjätte klass i den lilla byskolan och han gör hela tiden märkbara framsteg. Matte är hans bästa ämne men det han gillar allra mest är idrott. Och han har börjat plugga spanska, en extra utmaning tillsammans med svenskan. När Nassir hade gått några månader i skolan frågade Bertil honom om det var

Han vill inte berätta något för mig om sin familj, som han växte upp med i provinsen Ghazni i Afghanistan. Föräldrarna, som betalade smugglare för att de skulle ta honom till ett land i Europa, lever fortfarande och de kan när som helst begära att få tillbaka vårdnaden om honom. Men eftersom Nassir inte har flyktingstatus kan de inte automatiskt bosätta sig i Sverige som hans släktingar utan de måste ansöka om uppehållstillstånd för sig själva. Lena och Bertil är tillförordnade vårdnadshavare åt Nassir sedan hans permanenta uppehållstillstånd blivit klart. Ett par gånger om året träffar Lena och Nassir familjehemssekreteraren på socialförvaltningen i Skurup för en genomgång av hur allting fungerar. Om Nassir fortsätter att trivas med mamma Lena och pappa Bertil är han familjeplacerad där tills han har gått ut gymnasiet. Och till dess är det väldigt lång tid om man frågar Nassir. • uppdrag mission nr 1 2013 9


Barnfattigdom Den som är fattig i Sverige har socialbidrag eller en låg inkomststandard, enligt SCB, Statistiska Centralbyrån. Enligt Rädda Barnens senaste rapport 2012 lever 13 procent (248 000) av alla barn i Sverige i fattigdom, vilket i sig är en riskfaktor för sämre hälsa och socialt utanförskap på många områden.

utsatta barn gör uppdraget verkligt 10 uppdrag mission nr 1 2013


Barn

Linus Bengtsson är diakon i Malmö och han försöker hjälpa de församlingsbor som vänt sig till kyrkan när myndigheternas ansvar tagit slut.

uppdrag mission nr 1 2013 11


Linus Bengtsson är diakon i Malmö, i den del av staden som har högst andel barnfattigdom i hela landet. Han tror på en rättighetsbaserad diakoni som förändrar samhällsstrukturer. – Jag känner mig maktlös ibland, säger han. Och jag kan bli arg på det politiska systemet som fokuserar på kortsiktiga förändringar. text: marie bosund hedberg

12 uppdrag mission nr 1 2013

foto: martin olson

inus Bengtsson har just kommit tillbaka till sitt tjänsterum i Västra Skrävlinge församlingshem i Malmö efter sin medverkan i en paneldebatt, under ärkebiskopens möte Barn och unga i Uppsala. Han har på kyrkomötets uppdrag skrivit en handbok i hur barnkonsekvensanalyser kan göras i Svenska kyrkan. På kyrkomötet några dagar senare antogs en ny paragraf i kyrkoordningen om att barnkonsekvensanalyser ska genomföras vid beslut på alla nivåer inom kyrkan. ”Om vi hittar möjligheter att utveckla Svenska kyrkan genom att sätta barnen främst ger det möjligheter för oss alla att växa. Det hopp som barnen förmedlar behövs för vuxna i en tid när allt för många drömmar har förlorats. Samtidigt är barn precis som Gudsriket redan i församlingens mitt. De är inte framtiden utan är redan här”, skriver han i handboken. Linus utgår från fns barnkonvention, som förutom alla barns lika värde bland annat lyfter fram barnets bästa i främsta rummet och barnets rätt till social trygghet, rimlig levnadsstandard, rätt till delaktighet och andlig utveckling. Hans engagemang för barn och unga går långt tillbaka i tiden. Från uppväxten i


Falkenberg där flera barn i hans närhet levde i socialt utsatta situationer, till de aktiva åren i Rädda Barnens riksstyrelse och månaderna som ekumenisk följeslagare i Hebron när han följde palestinska barn till skolan. Det var då han bestämde sig för att bli diakon och det kan man kanske se som en praktisk fortsättning på en magisterexamen i Mänskliga rättigheter på Malmö högskola. Utsatta familjer

De sönderrapporterade stadsdelarna Rosengård och Almgården finns i församlingen och det är dyster statistik som beskriver dem som lever där. I den mest utsatta delen av Rosengård är barnfattigdomen mer än 80 procent, två tredjedelar av barnen i Rosengård är fattiga och de mest utsatta familjerna består av en ensamstående förälder och av människor med utländsk bakgrund. – Det kan vara svårt att förstå vad som menas med att vara fattig. Det handlar inte om att inte kunna köpa märkeskläder eller mobiltelefoner utan om att inte kunna äta sig mätt varje dag och ha råd att köpa blöjor till småbarnen, förklarar Linus. Socialtjänsten kan ibland bevilja extra bidrag till bland annat vinterkläder – men det blir hela tiden svåra prioriteringar. – Bristen på lediga bostäder i Malmö gör att även trångboddheten ökar – det är inte ovanligt att tio personer tvingas bo i en trerummare. Det finns hemlösa familjer som tvingas bo på nåder hos bekanta – och det är inte värdigt att folk har det så här! Linus träffar många av de utsatta familjerna i arbetet som diakon och det sker både genom inbokade möten eller spontana, akuta, besök i församlingens samtalsrum. – Men det har gått långt innan man går till kyrkan för att be om hjälp, påpekar han. Det är människor som inte har möjligheter att få pengar på annat sätt. Men det är viktigt att jag spelar en professionell roll – i min gröna skjorta är jag en diakon som har tystnadsplikt och det är besökaren som styr samtalet. Linus jämför det traditionella svenska

församlingsarbetet med det som bedrivs inom de befrielseteologiska kyrkorna. Vad ska en församling vara till för? Han har skrivit och talat mycket om att Svenska kyrkan borde gå mot en mera rättighetsbaserad diakoni.

Barn

Vilken är vår roll?

– Många av oss som arbetar med diakoni tillhör inte själva de fattiga. Så vad gör vi om socialtjänsten inte ger människor det de har rätt till? Är det vår roll att stödja med pengar, kläder och mat? Eller stödjer vi i stället den enskilde och andra i samma situation att kräva sina rättigheter enligt lag och internationell rätt? Olika organisationer runt om i världen har de senaste tjugo åren utifrån sin värdegrund tagit fram strategier för hur man vill arbeta rättighetsbaserat. Den gemensamma kärnan är att människor som lever i fattigdom själva är de aktörer som ska driva utvecklingen. Här finns ett mycket stort behov som den lokala församlingen kan möta. Vi kan stödja människor i att kräva sina rättigheter genom att informera dem om vad som gäller enligt lagen och internationell rätt. Allt det som kyrkan gör är politiskt även om det inte är partipolitik. Kyrkan ska vara en röst i samhället och i d iakonernas vigningslöfte står det ”röst för de förtryckta”. •

Barnkonventionen Barnkonventionen antogs i FN 1989 och är det människorättsdokument som har allra störst stöd hos medlemsstaterna. Idag har alla utom två, USA och Somalia, juridiskt bundit sig att följa den. Konventionen består av 54 artiklar, varav de 41 första är sakartiklar om barns rättigheter och artiklarna 42 till 54 reglerar konventionens genomförande. Sverige har fått kritik för de stora regionala skillnaderna i fråga om barns rättigheter, att vi inte ger vård och skolgång åt papperslösa och bristande kunskapsspridning kring barnkonventionen. Barnkonventionen är inte inskriven i svensk lag. Barnkonventionen slår fast att barn är alla människor mellan 0 och 18 år.

uppdrag mission nr 1 2013 13


enkät FNs barnkonvention antogs den 20 november 1989 och Sverige var bland de första medlemsstaterna som ratificerade den. Men till skillnad från de flesta andra europeiska länder finns inte barnkonventionen inskriven i lagen och många hävdar att barns rättigheter därför inte tillgodoses fullt ut.

s N F a k S n o i t n e v barnkon in i skrivas ag? l k s n e v s 14 uppdrag mission nr 1 2013: enkäten


Vi borde verkligen göra barnkonventionen till svensk lag. Det är konstigt att det inte redan är så eftersom vi alltid är så noga med att visa vår solidaritet. Man undrar ju vilka frågor vi sätter i centrum – det är väl självklart att det ska vara barnen? Genom att göra barnkonventionen till lagtext så får den en ökad status och blir en symbol även för integrationen och allas rätt att bibehålla sin kultur.

Anders Wejryd ärkebiskop Svenska kyrkan, Uppsala

Soledad Pinero Misa vd Retoy, Stockholm Företaget drivs med utgångspunkt från barns rättigheter i världen

Efter över tjugo år ser vi tyvärr att barns rättigheter inte respekteras i Sverige. Domstolar, myndigheter och professionella som möter barn har ofta för dålig kunskap om barn och barns rättigheter. Vi tror det skulle fungera bättre om barnkonventionen var lag. Då skulle alla yrkesgrupper som påverkar barns villkor vara tvungna att tillämpa barnkonventionen. Idag verkar många tro att barnkonventionen enbart är ett ”vägledande” dokument som man kan ta till när det passar. Så är det inte! Elisabeth Dahlin, generalsekreterare Rädda Barnen

Foto: Johan Jeppson/Rädda Barnen

Jag tror att fördelarna överväger om vi gör detta. Jag har tagit upp frågan med ministrarna Maria Larsson, KD, och Göran Hägglund, KD. För dem var det viktigt att få klart för sig att Sveriges Kristna Råd hade denna uppfattning och att den framfördes även av företrädare för Svenska kyrkan. En utredning i saken har nu tillsatts efter vad jag förstår.

Vi anser att Barn konventionen bör inkorporeras i svensk lag, detta för att den ska vara levande och verkligen efterföljas. Som lag skulle den ha mycket mer verkan och användas för att kunna förbättra för ALLA barn i Sverige. Kommuner, myndigheter och domstolar hade blivit tvungna att följa den i sina beslut och de skulle även behöva få mer kunskap och verktyg i arbetet med barns rättigheter. Johanna Saunders Verksamhetschef Enter Mötesplats Skånes stadsmission

uppdrag mission nr 1 2013: enkäten 15


Det kom över tusen teologer från hela världen till konferensen i Brasilien om latinamerikansk teologi. Bland deltagarna fanns den här nunnan från Uruguay som arbetar bland utsatta i ett slumområde.

16 uppdrag mission nr 15 2013: 2012 brasilien


Befrielseteologin lever Befrielseteologin fortsätter att inspirera nya generationer teologer och ger kraft till kyrkornas vittnesbörd. Det visade en konferens om latinamerikansk teologi i São Leopoldo i södra Brasilien i början av oktober med all önskvärd tydlighet. – Den latinamerikanska teologin vågar utmana och ta spjärn mot den verklighet i vilken den utformas, skriver Olle Kristenson i sin analys. text: olle kristenson foto: www.amerinda.org

konferensen var att det i år är femtio år sedan Andra Vatikankonciliet inleddes och drygt fyrtio år sedan den peruanske prästen Gustavo Gutiérrez’ bok Teología de la Liberación (Befrielseteologi) publicerades. 750 latinamerikanska teologer hade samlats, bland dem de främsta från den första generationens befrielseteologer med förutom Gutiérrez, som var med på en videolänk, Leonardo Boff från Brasilien och Jon Sobrino från El Salvador i spetsen. Andra Vatikankonciliet kom att förändra mycket i den katolska kyrkan. Påven Johannes xxiii hade tre ambitioner med konciliet: teologisk reflektion över det moderna samhället, mötet med människor av annan tro och de fattigas situation. De två första punkterna diskuterades ingående. Däremot fick inte frågan om de fattiga och deras situation så stort utrymme trots att påven tidigare samma år hade sagt att kyrkan skulle vara en kyrka för alla och särskilt för de fattiga. akgrunden till

Fattiga i centrum

Mot slutet av konciliet 1965 samlade påven Paulus vi de latinamerikanska biskoparna för att diskutera uppföljning i Latinamerika, vilket ledde fram till den andra latinamerikanska biskopskonferensen i Medellín 1968. Här stod däremot de fattigas situation i centrum.

uppdrag mission nr 1 2013: brasilien 17


Och samma omvälvande roll som konciliet kom att spela för den katolska kyrkan i stort kom Medellínkonferensen att spela för kyrkan i Latinamerika. Vid tiden för Medellín hade latinamerikanska teologer börjat fundera över hur man skulle möta de fattiga och begreppet befrielseteologi föddes strax innan Medellín. Här fick nu dessa teologer stöd av biskoparna att fortsätta utveckla den befrielseteologiska reflektionen och en mycket dynamisk period inleddes, inte bara inom den katolska kyrkan utan också i de protestantiska kyrkorna. Flera av konferensens föreläsare talade om det unika med konciliets ”receptionsprocess” i Latinamerika, det vill säga hur konciliets slutsatser togs emot regionalt och lokalt i den romersk-katolska världen i Latinamerika. Här handlade det inte om att applicera konciliet utan om att kreativt bearbeta det utifrån ett ”underifrån-perspektiv”, det vill säga utifrån en verklighet som präglades av djup fattigdom och stora sociala skillnader. ”Hur ska vi tala om Gud i en verklighet som präglas av död?” undrar Gutiérrez och säger att det övergår vårt förstånd att förstå det, ”men vi måste ändå ta tag i den”. Utmaning för tron

Fattigdomen fortsätter att vara en utmaning, men ”de fattigas ansikten” är mångfasetterade: migranter och flyktingar, ursprungsbefolkningar, människor som förtrycks på grund av kön eller sexuell läggning. Fattigdomen är både en utmaning för tron, som kräver ett nytt sätt att tänka när det gäller evangeliet och ett kriterium på om vi lever nära Gud. ”Den som står de fattiga nära är också nära Gud”, sa Gustavo Gutiérrez i sin föreläsning på

18 uppdrag mission nr 1 2013: brasilien

konferensen. Och han tillade att det är viktigt att komma ihåg att ”fattigdom inte handlar om otur utan är en fråga om orättvisa”. Kritiken mot befrielseteologin har stundtals varit mycket hård, inte minst för att den uppfattades vara politisk. Man menar att den skulle vara präglad av marxistiskt tänkande och därför inte längre relevant efter murens fall och Sovjetunionens kollaps i Europa för drygt tjugo år sedan. Sådana röster höjdes inför konferensen som sa att det bara var ”marxistiska teologer” som skulle träffas och så påstod man att befrielseteologin visserligen ”har utvecklats, men döljer samma syften som alltid: att smula sönder det ’enda romerska tänkandet’”. Detta är dock en grov missuppfattning av befrielseteologin, eftersom denna inte grundas på politisk tänkande utan har sin grund i en teologisk reflektion, eller som Leonardo Boff påpekade på konferensen: ”Marx är varken far eller gudfar till befrielseteologin”. Genom att så tydligt koppla befrielseteologin till andra Vatikankonciliet ville arrangörerna för konferensen stärka befrielseteologins legitimitet idag. Få kvinnor

Ändå var uppenbarligen organisatörerna utsatta för starka påtryckningar från mer konservativa kretsar inom kyrkan vilket kom till uttryck i att få kvinnliga och få yngre teologer fick utrymme på konferensen. Dessutom brast det ekumeniska perspektivet trots att också icke-katolska teologer fanns med bland befrielseteologins pionjärer. När denna kritik lyftes fram i plenum sista dagen möttes den av varma applåder. Även om det helt naturligt var mycket tillbakablickande under konferensen för att befästa de viktiga landvinningar som befrielseteologin

gjort, så blickade man också framåt. Gutiérrez sa att andra Vatikankonciliet ”öppnade många dörrar”, men det betyder ju ”att man måste gå in genom dem”. Annars spelar det ju ingen roll. Fattigdomen fortsätter att vara stor utmaning för teologin, men olika teologiska reflektioner måste möta olika utslag för fattigdom och utsatthet. Tolkar tidens tecken

Samhällsförändringarna kräver nya teologiska ansatser. Leonardo Boff kopplar sin befrielseteologiska reflektion till ekologiskt ansvar: ”teologin måste lyssna till ropen från både jorden och de fattiga”. Marilú Rojas talade engagerat om ekofeministisk spiritualitet som ett svar på marginaliseringen av kvinnorna och utsugningen av naturen. Vi kan inte tala om befrielseteologi om kvinnorna fortsätter att exploateras och marginaliseras. Den latinamerikanska teologin och särskilt då befrielseteologin vågar utmana och ta spjärn mot den verklighet i vilken den utformas. Man ”gör teologi”, vilket betyder att teologin aldrig blir statisk eller given en gång för alla. Man lär sig tolka tidens tecken och när man gör det i ljuset av det bibliska budskapet växer och fördjupas tron. Någon berättade om en ung kvinna i tjugoårsåldern som för något år sedan lite förvånat konstaterade efter mötet med några äldre teologer: ”Och jag som trodde att alla befrielseteologer var döda.” Och här i São Leopoldo var de samlade alla av betydelse, unga och gamla, kvinnor och män, lekmän och präster. Så för att travestera Mark Twain: Ryktet om befrielseteologins död är betydligt överdriven. • Olle Kristenson är direktor för ekumenisk teologi vid Sveriges kristna råd


betraktelsen

”Det är inte farligt om man har olika färg på huden. Det viktiga är att man har samma färg på hjärtat.” Isabell, 7 år Ur ”Gud som haver barnen kär, har du någon ull? Mark Levengood och Unni Lindell, Piratförlaget 2003

uppdrag mission nr 1 2013: betraktelsen 19


Stipendierapporten ”Vi blandar engelska, malayalam och kroppsspråk.”

Mammor och barn är trygga i skyddsboendet.


Frida Karlsson från Götene ville göra något praktiskt och inspirerande efter sin socionomexamen så hon åkte till Kochi i södra Indien för att arbeta som volontär i ett projekt för våldsutsatta kvinnor. – Jag kommer aldrig att glömma de kvinnor och barn jag fått dela livet med och de har gett mig mycket på många sätt, skriver hon i sin direktrapport. text och foto: frida karlsson

Frida testade teorierna i praktiken Jag reste till

hamnstaden Kochi i delstaten Kerala för att arbeta i frivilligorganisationen Cultural Academy for Peace – cap. Deras fokusgrupp är våldsutsatta kvinnor och de jobbar med genusfrågor på många olika nivåer i samhället, allt från individnivå med ett skyddsboende till strukturnivå med att påverka politiker. De utbildar olika professioner och studenter i konflikthantering och genusfrågor. Utanför staden ligger ön Vypeen, med många tätbefolkade byar, och cap arbetar även med att mobilisera människorna i några av de byarna och göra dem medvetna om sina rättigheter. Många människor i Kerala kan engelska, men de människor som cap jobbar med kan inte engelska i samma utsträckning. Malayalam är det språk som talas i Kerala och jag gick in

för att lära mig så pass mycket så att jag kan delta i enklare samtal. Efter några veckor kunde jag börja arbeta på skyddsboendet Shantibhavan för utsatta kvinnor och barn. Shantibhavan betyder huset av frid och blir som en räddare i nöden för alla de kvinnor och barn som skulle hamnat på gatan utan det boendet. Det är inte tänkt som en långtidslösning, utan personalen försöker aktivt hitta mer permanenta lösningar, som kan vara att bo hos någon släkting. Att kvinnorna blir slagna av sina män är den vanligaste orsaken till att kvinnorna lämnar sina hem med sina barn och kommer till Shantibhavan. Det finns även fall där mannen har dumpat kvinnan och barnen på gatan då han tröttnat på dem. När en kvinna väljer en man som hennes familj inte godkänner, kan det göra att hennes familj tar avstånd och inte hjälper henne om hon misshandlas

eller dumpas av sin man. Cirka 50 kvinnor och barn bor på Shantibhavan, men det är en stor rotation. Polisen kommer ofta mitt i natten med nya fall. Gruppaktiviteter

Min uppgift på Shantibhavan är att ha olika gruppaktiviteter, så att de som inte har jobb eller skola att gå till på dagarna blir stimulerade. Många barn har varit hemma de senaste månaderna då det är skollov, så jag har haft olika lekar med dem och gjort olika typer av bildövningar. Vi har gjort bildcollage för att ge mer liv åt de kala väggarna. Ett tag bodde många kvinnor med små bebisar här och jag startade då en grupp med babymusik. Mammorna dansade med dem i takt till musiken, samtidigt som de hade ögonkontakt med dem, vilket kan stärka deras relation. Eftersom det ständigt kommer uppdrag mission nr 1 2013: indien 21


Entusiastiska deltagare på genus-workshopen.

nya kvinnor har jag haft olika samarbetsövningar med dem, för att stärka deras gruppgemenskap. Jag har även satt ihop ett aerobic pass och tränat med dem regelbundet utifrån deras individuella förutsättningar. Deras motivation för att träna har sjunkit i takt med att det blivit allt hetare här. Varje träningspass har utvecklats till fri Bollywood-dans och de stunderna har varit riktigt härliga. Jag har haft några samtalsövningar, då vi suttit i en stor ring och pratat om självbild utifrån bilder av djur och båtar med mera. En del av kvinnorna var blyga i början, då de var ovana att prata om sig själva på det sättet, men de har växt allt

22 uppdrag mission nr 1 2013: indien

eftersom. Den här formen av samtalsövning har fungerat då jag fått hjälp med att översätta. Språket har varit ett hinder, men vi har klarat oss rätt så bra genom att blanda enkel engelska, malayalam och kroppsspråk. Men det kan vara väldigt frustrerande när språket sätter stopp. Genus workshop

När jag är på kontoret planerar och dokumenterar jag arbetet på Shantibhavan, men jag håller även föredrag och gör manualer. Jag har planerat och utfört en heldag med genus workshop för studenter i socialt arbete, men även för personalen på cap Jag har tidigare deltagit i en utbildning kring konflikthantering och fn-konventionen 1325, om

kvinnors delaktighet i samhället och i konfliktområden, och de som höll i den utbildningen har även ett samarbete med cap. Två av dem var här förra året, för att hålla en workshop kring det ämnet. Det känns väldigt kul att få fortsätta med deras utbildningsarbete och vara med att utveckla samarbetet. Det kom 20 personer på min genus workshop och de som deltog var väldigt aktiva i diskussioner och rollspel, vilket gjorde det hela till en kanonbra dag. De som deltog tyckte att övningarna var givande och de kommer nu att utbilda fler människor i genusfrågor genom att själva hålla i liknande dagar. Känns kul när arbetet ger ringar på vattnet. Ömsesidig respekt

cap brukar samla representanter från


Barnen gör bildcollage för att ge liv åt de kala väggarna.

sju olika religioner till ett interfaith meeting en gång i månaden och de diskuterar då olika aktuella samhällsfrågor. Jag har varit med och hållit korta föredrag om exempelvis globaliseringens inverkan. Mötena gav intressanta diskussioner och det är möjligt då alla visar stor respekt för varandra och fokuserar mer på andlighet än de religiösa olikheterna. Det är väldigt hett nu i Kochi, men det går att känna i luften att monsunperioden är på väg. Till skillnad från många andra här ser jag inte fram emot monsunperioden med dess mygginflation. Jag kommer aldrig glömma de kvinnor och barn jag fått dela livet med och de har gett mig mycket på många sätt. Förhoppningsvis har min tid på cap gett dem mycket tillbaka.” •

Frida Karlsson omgiven av festklädda kvinnor från Shantibhavan.

uppdrag mission nr 1 2013: indien 23


Indiens historia i ny bok

窶的ngen framtid fテカr t

24 uppdrag mission nr 15 2013: 2012 indien


Den som vill förstå utvecklingen i dagens Indien måste gå tillbaka till det förflutna. Journalisten och författaren Sören Wibeck har gjort ett grundligt arbete för att samla fakta till sin senaste bok. Och han vet att om man ska teckna en bild av landet måste man skildra de olika religionernas betydelse. text: maria lundström

traditionell mission

uppdrag mission nr 1 2013: indien 25


i sitter i Sören Wibecks ombonade vardagsrum i Malmö där en hel vägg täcks av böcker från golv till tak. Titlarna i bokhyllan talar sitt tydliga språk. De ämnen som framför allt väcker hans intresse är religion och historia. Sedan mer än trettio år är hans roll den objektivt granskande journalisten, men han har också hunnit skriva ett flertal egna böcker. Denna gång har Sören gett sig i kast med en stor uppgift, nämligen att få Indiens mångtusenåriga historia att rymmas mellan två pärmar. Förutom alla de högar med litteratur som plöjdes blev det också en längre researchresa. En mängd möten med indiska historiker gav ytterligare och dagsaktuellt stoff. I Indien är religionen ständigt närvarande. Att teckna en bild av landet innebär därför i hög grad att skildra de olika religionerna. – Få saker kan orsaka konflikter i Indien som religion. Främst mellan hinduer och muslimer, men kristna kan också bli indragna. Det är inte religionen i sig som orsakat konflikterna utan när någon utnyttjar religionen och spelar på olikheter och skillnader. Dagens hindunationalister betraktar muslimer och kristna som mindre värda indier eftersom de har sina religiösa centrum utanför landet, i Mecka och Jerusalem, säger han. I boken berättas om den kristna missionen under britternas styre. Men hur började egentligen missionens historia i denna världsdel?

Splittrade kyrkor

Sören Wibeck Sören leder programmet Människor och tro i P1. Bland böckerna han har skrivit finns ”Jesus – Jude, rebell, Gud?”, ”Religionernas historia. Om tro, hänförelse och konflikter” och ”Ett land, två folk. IsraelPalestinakonfliktens historia”.

– Kristendomen kom enligt traditionen till Indien genom aposteln Tomas, alltså redan under den första kristna tiden. Den kom då till södra Indien där traditionen fortfarande lever vidare inom flera splittrade kyrkor, bland andra den syrisk-ortodoxa kyrkan och den mer anglikanska Mar Thoma-kyrkan. Aposteln Tomas sägs ligga begravd i Chennai (Madras). Katolska missionärer kom till Indien i och med portugiserna. De första jesuiterna anlände

26 uppdrag mission nr 1 2013: indien

till Goa 1542 under ledning av den spanske missionären Frans Xavier, som har kallats den störste missionären i modern tid. Han vände sig till fattiga pärlfiskare utmed kusten. Xavier översatte en enkel katekes till tamil med hjälp av tolkar och for outtröttligt från by till by för att undervisa. Han skrev till Ignatius Loyola, jesuitordens grundare: ”Alla dessa indiska nationer är mycket barbariska, våldsamma och farliga och utan benägenhet för dygd, ingen fasthet i karaktären, ingen uppriktighet”. Detta skulle bli en välbekant klagan från västerlänningar under århundraden framöver. – Intressant är att de områden som Xavier evangeliserade har förblivit katolska ända in i vår tid. Kyrkan utnämnde honom 1927 till skyddshelgon för all mission. Den store muslimske mogulen Akbar var intresserad av kristendomen, men missionärerna lyckades aldrig besvara de svåra frågor han ställde på ett för honom tillfredsställande sätt. I och med kolonialismen inföll en ny era för kristendomen i Indien. Då kom en evangelisk och aggressivt missionerande kristendom. ”Gräslig” religion

– Den bidrog till att öka klyftan mellan britter och indier. De flesta britter föraktade den indiska religionen och beskrev den som en gräslighet - dålig, vällustig och grym. Fram till början av 1800-talet var mission förbjuden eftersom den störde affärerna för Ostindiska kompaniet som enbart var intresserat av vinster. Från och med 1813 blev mission tillåten efter beslut i brittiska parlamentet. Ostindiska kompaniet tvingades utse en biskop över de brittiska territorierna med högkvarter i Calcutta. Indien öppnades för missionärer och en lämplig summa skulle anslås för utbildning, berättar Sören Wibeck och slår fast: – Motståndet i Indien kom från de övre skikten, brahminerna, som slog vakt om sin ställning, medan de lägre skikten inte gjorde något motstånd. De fick ju hjälp och utbildning. Från muslimskt håll var


Mångfacetterat, komplext, våldsamt och fascinerande. Radiojournalisten Sören Wibeck har skrivit boken ”Indiens historia”, där han skildrar subkontinentens utveckling från 3000-talet före Kristus fram till idag.  Foto: Maria Lundström

motståndet kompakt och Mahatma Gandhi såg kristendomen som en del av det koloniala styret. Det stora upproret mot britterna 1857 hade delvis sin grund i att hinduiska och muslimska soldater i brittisk tjänst trodde att de skulle tvångskonverteras till kristendomen. Missionärer ombads hålla tillbaka sin iver att konvertera indier för att undvika konflikter och i stället satsa på utbildning. Vad hade Indien varit utan missionen? – Svårt att säga. Missionärerna i Indien bidrog till utbildning och sjukvård. Det var bra och gynnade fattiga. Moder Teresa försökte aldrig omvända någon utan hjälpte alla oavsett trosuppfattning. Till en början anklagades hon av högkasthinduer för att vilja omvända människor men den kritiken tystnade, konstaterar Sören Wibeck. – Mahatma Gandhi var kritisk till den kristna förkunnelsen. ”Om alla kristna levde som de lärde skulle hela Indien bli kristet”, sa han i ett tal till kristna ledare i Calcutta. Gapet mellan lära och praktik var stor. Idag utgör de kristna 22 miljoner eller 2,5 procent

– Det är inte religionen i sig som orsakat konflikterna utan när någon utnyttjar religionen och spelar på olikheter och skillnader. av befolkningen. Så genomslaget har inte varit stort. Du har gjort reportageresor i Indien i 25 års tid. Har du stött på många missionärer? – Jag har träffat några få, men de är mer av rådgivare. Det finns inga, eller i varje fall få, klassiska missionärer. Men ett utbyte mellan kyrkor finns. Den traditionella missionen har nog en svår framtid, den kanske inte ens behövs, men för en ömsesidig och omvänd mission med respekt och utbyte finns det säkert ett behov.  •

Indien Officiellt namn Republic of India (Bharat)/ Republiken Indien Yta 3 288 000 km2 (2010) Huvudstad New Delhi Folkmängd 1,17 miljarder (juli 2010). Folkgrupper Indoeuropéer, dravider, mundafolk, tibetoburmanska folk. Språk Det finns ca 300 olika språk. Hindi räknas som statsspråk. Statsskick Republik, förbundsstat Statschef President Pranab Mukherjee Regeringschef Premiärminister Manmohan Singh 

www.landguiden.se

uppdrag mission nr 1 2013: indien 27


notiser

Konsumenter vilseleds av Israelexport eu importerar femton gånger mer från de illegala bosättningarna på det ockuperade palestinska området än från palestinierna själva. Nu kräver Diakonia och Svenska kyrkan tillsammans med en stor grupp människorättsorganisationer att eu ska gå från ord till handling och stoppa det ekonomiska stödet till israeliska bosättningar. 
 Rapporten Trading away peace har för första gången sammanställt statistik över export från israeliska bosättningar till eu-marknaden och jämfört med exportstatistik från den palestinska ekonomin. Israels regering uppskattar att eu importerar produkter från bosättningarna till ett värde av runt två miljarder kronor per år. Motsvarande importsiffra för palestinska produkter är 130 miljoner kronor. Rapporten visar att eu ger dubbla 28 uppdrag mission nr 1 2013: notiser

För mig är fotboll en religion, och alla är välkomna. Spelar ingen roll var du kommer ifrån eller om du är vit, svart, kines eller vad du än är. Det är därför vi spelar fotboll och det är så vi kopplas ihop. Alla kan få göra det och framför allt spelar det ingen roll var man kommer ifrån. Jag har inte satt mig in i det där, men det är inget som har med fotboll att göra, absolut inte. Eller med någonting över huvud taget att göra, någonstans.

budskap i frågan om bosättningarna: Å ena sidan fördömer eu-medlemmarna bosättningarna, å andra sidan ges i många fall ekonomiskt stöd i form av tullättnader eftersom systemet som ska särskilja israeliska produkter från bosättarprodukter har stora brister. Därför har eu blivit den primära marknaden för varor som produceras i bosättningar på det ockuperade palestinska området.
Trots eu:s egna direktiv har de flesta medlemsländerna misslyckats med att märka produkterna i handeln, vilket gör det omöjligt för kunderna att kunna veta om varor märkta ”Made in Israel” är bosättarprodukter eller inte. Organisationerna uppmanar eu-länderna att vidta en rad konkreta åtgärder för att sluta bidra till bosättningarnas tillväxt. För det första måste regeringarna ta fram riktlinjer för ursprungsmärkning som säkerställer att svenska och europeiska konsumenter vet om de köper bosättarprodukter eller inte.  www.svenskakyrkan.se

Zlatan Ibrahimovic, fotbollsspelare med rötter i Malmö, om rasistiska tongångar i fotbollsvärlden.

Utökat stöd till flyktingar i östra Burma Sida avsätter ytterligare minst fem miljoner för att hantera den förvärrade situationen för flyktingarna i Rakhineprovinsen i Burma. Läget har förvärrats och enligt de senaste uppgifterna är nu omkring 110 000 människor på flykt. – Enbart under oktober har det registrerats 36 000 nya internflyktingar, därför måste vi nu avsätta medel för att möta de växande humanitära behoven, säger Bengt Ekman, ansvarig för Sidas insatser i Burma. Bakgrunden till flyktingsituationen är en konflikt mellan etniska grupper i provinsen, framförallt mellan den muslimska folkgruppen rohingya och buddistiska burmeser. Oroligheterna har hittills krävt omkring 140 människoliv. Sidas totala humanitära stöd till


Burma under 2012 uppgår till 83,6 miljoner kronor. Mer än hälften av detta, 48 miljoner kronor, går till matdistribution i västra Burma för en annan flyktingsituation. På andra sidan gränsen i Thailand lever för närvarande omkring 140 000 människor i flyktingläger, främst från folkgruppen karen. www.sida.se

Framtidens civilsamhälle Under de senaste tjugo åren har farhågor rests kring minskande medlemsantal i folkrörelseorganisationer. Men rapporten ”Framtidens civilsamhälle” visar att ideellt arbete har förblivit starkt och stabilt. Varannan svensk väljer att engagera sig utan förväntan på ekonomisk vinst eller att staten ska sköta det. Rapporten beskriver hur nya organisationsformer, hybrider och paraplyorganisationer växer fram med nya sätt att rekrytera och organisera volontärer och givare. Blickar vi framåt så har civilsamhället och dess organisationer sannolikt ännu viktigare roller att fylla i demokratin, i det offentliga samtalet, på fritiden och i välfärdsproduktionen. Nära e äll 80 procent av den mh ilsa Framtidens civ vuxna befolkningen är medlemmar i minst en förening och 2009 arbetade 48 procent ideellt i minst en ideell organisation. De samlade intäkterna för organisationer i civilsamhället uppskattades samma år till 212 miljarder kronor och antalet heltidsanställda till 110 000. ing tobias hard

www.framtidskommissionen.se

läst sedan sist

Sten Rylander

Nelson Mandela – tolerans och ledarskap Historiska Media, 2012

Björn Kumm

Uppdrag världen Memoarer Leopard Förlag, 2012 Aftonbladets lokalredaktör i Afrika och Sydamerika. Så kan man beskriva Björn Kumms journalistliv så som han beskriver det i den här boken. Men han har hunnit med en hel del på hemmaplan också: Avslöjandet att Säpo hade cirka 300 000 svenskar åsiktsregistrerade, som förmedlades genom en anställd som tyckte att allmänheten måste få veta att Säpo såg spöken mitt på ljusa dagen. Och hur Sverige lyckades sälja vapen till förbjudna länder genom att utnyttja Singapore som täckmantel. Boken är ingen stor litteratur. Den är osammanhängande med många ovidkommande utvikningar. Den maniskt resande Björn Kumm excellerar i att få med så många resmål och mellanlandningar och personer som möjligt, vilket blir förvirrande. Men de sex år han bodde i Kenya med sin afrikanska hustru är spännande, roande och oroande läsning om hur det var i Afrika när revolutioner hade vält kolonialmakterna över ända och de nya staterna skulle stå på egna ben. Björns Kumm möte med Ugandas diktator Idi Amin är också en spännande historia. Först fick han hjälp av ett statligt tv-team att göra en intervju med Amin. När han sen ville ha det inspelade bandet för att skicka hem det till Sverige fick han vänta. Intervjun skulle först sändas i Ugandas tv på bästa sändningstid. Che Guevaras död är en annan dramatisk skildring. Björn Kummvar en av tre journalister som fick vara med när militärens plan med Che Guevaras kropp landade i Vallegrande i Bolivia. ”Che Guevaras död är mitt livs scoop som jag gärna avstått ifrån”, skriver Björn Kumm. ”Jag var tung i själen. Mycket hellre hade jag följt med i trossen efter att en segerrik Che befriat sitt hemland Argentina”. Björn Kumm är en uttalad vänstersympatisör, son till en socialdemokratisk chefredaktör och uppvuxen i den socialdemokratiska rörelsen. Anna-Greta Leijon var hans första kärlek. Men hans vänstersvängar blir ibland lite för tvära. När han skriver att en fällning i radionämnden är höjdpunkten i hans journalistiska liv blir man bedrövad. Thomas Hedberg, journalist, Malmö

Sten Rylander har lång erfarenhet av och djupa kunskaper om södra Afrika, både som Sida-chef och som ambassadör. Han har träffat och samarbetat med politiska nyckelpersoner i många av länderna. Mandela är en av dem. Om någon i Sverige skulle skriva en bok om Nelson Mandela, så är det Sten Rylander. Han har inte bara träffat Mandela ett antal gånger utan också arbetat ihop med honom, exempelvis då denne var medlare i Burundi i slutet av 1990-talet. Boken är i första hand berättelsen om Nelson Rolihlahla Mandela. Boken beskriver hans bakgrund, uppväxt och liv, såväl i fångenskap som i frihet. Samtidigt är den en lättläst och initierad orientering i Sydafrikas moderna historia, som även bokens första kapitel avhandlar. Två saker är värda att lyfta fram bland allt intressant stoff i denna läsvärda bok. Två saker som av naturliga skäl inte står att läsa i Mandelas självbiografi: Den långa vägen till frihet. Det ena är det sätt på vilket författaren tecknar Mandelas porträtt. Det görs med stor kärlek och beundran men samtidigt finns där utrymme för negativa beskrivningar och detaljer. Det gör att personen Mandela framstår mer mänsklig utan att man på något sätt ifrågasätter hans storhet. En annan viktig sida av boken är att den beskriver Mandela och Sydafrikas moderna historia ur ett svenskt perspektiv och därmed blir den också en viktig skildring av Sveriges roll i kampen mot apartheid, en roll som inte ska underskattas. I slutet av boken ges i ett omfattande appendix en sammanställning av alla de institutioner i Sydafrika som bär Mandelas namn och för hans arv vidare. För den som varit i Sydafrika är detta begripligt och välkommet. Den nu 94-årige Mandela gör i stort sett inga offentliga framträdanden men hans arv lever starkt vidare, inte minst på grund av dessa inrättningar. De gånger jag träffat Sten Rylander har jag slagits av hans breda erfarenhet och stora kärlek till Södra Afrika. Jag vill därför varmt rekommendera en bok som på samma gång är lättläst och fullmatad av viktig samtidsinformation. Anders Göranzon, lärare vid University of KwaZulu-Natal i Sydafrika

uppdrag mission nr 1 2013: läst sedan sist 29


stipendiaten Text: Marie Bosund Hedberg

Guds hus i Fisksätra. Stadsdelskyrkan och S:t Konrads katolska församling vägg i vägg med den blivande moskén.

Teater för mångkulturella Att dela ut stipendier för resor och projekt som genomförs här hemma eller utomlands hör till Lunds Missionssällskaps mest synliga verksamheter. Henrik Larsson, präst i Nacka församling, har fått 25 000 kronor i bidrag till dialogprojektet ”Att växa upp i det mångkulturella” som genomförs i stadsdelen Fisksätra. – Det bor cirka 8 000 personer i Fisksätra, i höghusen som stammar från 70-talets miljonprogram, berättar Henrik Larsson. Det är som en liten småstad där alla känner alla även om det är närmare 90 olika nationaliteter representerade här. – Det är framför allt ungdomarna i Fisksätra som upplever svårigheterna med att leva i två kulturella världar. En värld handlar om det som sker i förskolan och skolan och en annan omfattar det som sker i hemmet, med traditioner från familjernas ursprungsländer. Ungdomarna tvingas gå balansgång och de saknar vuxna ledstjärnor. Vad ska pengarna användas till? – Vi har startat en ekumenisk teatergrupp som sätter upp pjäser som handlar om det som ungdomarna upplever, till exempel unga människor från olika kulturer som blir förälskade i varandra. Det här är ett långsiktigt projekt och vi insåg att vi måste

30 uppdrag mission nr 1 2013: stipendiaten

finslipa metoden för att allt skulle fungera. Så i stället för att försöka göra allting själva så har vi knutit en erfaren teaterpedagog till oss. Efter föreställningarna blir det också samtal om pjäsens handling och hur den påverkat publiken. ”Att växa upp i det mångkulturella” är en del av det interreligiösa projektet Guds hus som genomförs i Fisksätra och som syftar till att Nacka församling, Stockholms katolska stift/S:t Konrads katolska församling och Muslimernas förening i Nacka ska samverka och att de tre samfunden ska kunna arbeta i samma hus. Tanken är att skapa en mötesplats, motverka främlingskap och istället utveckla vänskap och respekt för varandra. – Det finns ingen naturlag som säger att man ska leva i fiendskap, som Henrik Larsson uttrycker det. Inom projektet finns redan Källan, ett rådoch stödcenter som hjälper invandrare att orientera sig i det svenska samhället på olika plan, ett bönerum som är öppet för alla och olika kurser.

Henrik Larsson, präst i Nacka församling, är projektledare för ”Att växa upp i det mångkulturella”, som hjälper ungdomar med invandrarbakgrund att hantera sin situation.

Stipendiater Övriga stipendiater hittar du på www.lundsmissionssallskap.se


Lunds missionssällskap: Ett globalt nätverk stöder ekumeniskt arbete

Lunds Missionssällskap har dessutom fyra noder över världen – Hongkong, Johannesburg, Jerusalem och Malmö. Vi lånar erfarenheter från varandra och ställer frågor som vad Malmö kan lära av Johannesburg, Hong Kong eller Jerusalem. Eller tvärtom – vilka erfarenheter och frågor kan Malmö bidra med. I Hong Kong har vi gett stöd till ett centrum för studiet av mötet mellan kristen tradition och kinesisk kultur, och genom detta till utbyten med universitet i Kina, men också till teologisk utbildning för de små minoritetskyrkorna i Sydostasien. I Johannesburg bidrar vi till finansieringen av en professur avsedd att främja ett arbete i Desmond Tutus anda. I Jerusalem stöder vi Svenska Teologiska Institutet och dess arbete med religionsdialog och religionsteologi genom bidrag till en professur i religionsteologi. I Malmö stöder vi Västra Skrävlinge församlings arbete tillsammans med moskén och olika nätverk för en förståelse mellan olika religiösa traditioner, framför allt islam och kristendom.

Lunds Missionssällskap grundades 1845 och är Sveriges äldsta. Verksamheten står på tre bärande pelare: Övertygelsen om att vi som kristna fått ett uppdrag, beredvilligheten att dela med oss av vår tro och våra liv, samt en önskan att lära sig av mötet med andra. – Lunds Missionssällskap har alltid varit fristående och varken varit styrt av kyrka eller stat även om stadgarna fastställts av kung Oscar I, förklarar Samuel Rubenson, ordförande i Lunds Missionssällskap. Biskopen i Lund är hedersordförande och det finns ett nära samarbete med Svenska kyrkans internationella arbete. Vi verkar utifrån de breda nätverk som styrelseledamöterna har både här hemma och utomlands. Starka band finns även till den teologiska fakulteten vid Lunds universitet och särskilt till ämnena missionsvetenskap och religionsteologi. Ekumenisk prägel – Det är viktigt att få verka självständigt och redan från början har sällskapet betonat den ekumeniska och interreligiösa prägeln på verksamheten. Vi ger bidrag till andra kyrkliga samfund och organisationer och det är inte allt som kopplas till Sverige. Det har hänt att stipendier från oss knutit ihop studenter från Etiopien och Hongkong via Jerusalem.

Vill du medarbeta? Vill du skriva artiklar, bokrecensioner, debattartiklar eller analyser i Uppdrag Mission? Hör av dig till redaktör Marie Bosund Hedberg, 0733-60 87 54 eller red@uppdragmission.se.

Vill du prenumerera på Uppdrag Mission?

Lunds Missionssällskap förvaltar avkastningen på de gåvor som testamenterats till sällskapet och fyra gånger om året delas rese- och projektbidrag ut till några av de många sökande från hela landet.

Tidskriften kommer ut fem gånger om året (inklusive ett tjockare temanummer under sommaren). En helårsprenumeration kostar 200 kronor inom Sverige, 300 kronor inom övriga Europa och 350 kronor i övriga världen.

Ungdomar viktiga – I första hand stöder vi ungdomar, de är viktiga för oss eftersom de har en framtid och vågar se över kultur- och religionsgränser, säger Samuel Rubenson. Oftast söker de resebidrag för olika slags volontärinsatser. Vi stödjer även utbytesverksamhet av olika slag och vill gärna uppmuntra till en mångfald av uttrycksformer med projekt som innehåller musik, konst och film.

en tidskrift från lunds missionssällskap

Missionssällskap en tidskrift från lunds

nr 2 • 2011 årgång 166

nr 1 • 2011 årgång 165

missionssällskap en tidskrift från lunds

en tiDskrift från lunDs missionssällskap

nr 3 • 2011 årgång 166

hjälper invandrarkvinnor

kläTTra

i Kina KyrKorna växande maKtfaKtor

Västra Jerusalem Rabbinen på baRRikadeRna 14 Östra Jerusalem det lilla huset i sheikh JaRRah 24 analys söRen Wibeck om den histoRiska konflikten 6

global förståelse 10 EtiopiEn Pilgrimsresa för till självhjälP 22 indiEn framgångsrik hjälP jag skämmas nu? 3 KröniKan k g hammar: måste

–detta är grym mö! t malvärld mit

Studenter utfors kar sina rötter

I AbrAhAms fotspår

IndIen De ovälko mna Döttrarna 14 etIopIen Yeshis jorDbruk blir lönsamt KrönIKAn johan ehrenberg: religion meD en ko 22 ens inställDa DöD 3

Nya familjen ger trygghet åt

Nassir fråN afghaNistaN Brasilien Befrielseteol ogin lever 16 indien volontär Bland utsatta kvinnor 20 enkäten ska Barnkonventi onen Bli lag? 14

en tidskrift från lunds missionssällskap • nr 3 • 2012 • årgång 166 • 45 kr

nR 5 • 2011 årgång 165

Redeemed ChRistian ChuRCh of God

De sjunger Herrens lov i främmandeland

Växjö Missionen förändrade deras uppdrag 10 EnkätEn Vad tänker du när andra firar jul? 16 krönikan grekiskt draMa i perspektiV 3

8 Kina Den kyrkliga revolutionen gästarbetare 16 16 Hong Kong en fristaD för vågar kritisera kina? 3 KröniKan ola Wong: vem

–Tron ger sTöd i en

nr 1 • 2012 årgång 166 • 45 kr

Birgit andreas jeHosHua ann Bo karin sonja ilmar rafael tony noMader mauretanien Moderna söker tryggt liv 10 CeCilia nils elsie marie lina tanzania stipendiater skapade egen skolbok 20 per kristina jonas riCHard martin Jerusalem bibelkonferens blev historielektion 26 sandra BoB sHifaa

skap lunds missionssäll en tidskrift från

Mittens rike i världen

166 • 45 kr • nr 4 • 2012 • årgång

Journalisten marika Griehsel:

ap

– Vi vill vara en sten i skon

Yalla Trappan

Numera kan stipendieansökan bara göras via Lunds Missionssällskaps hemsida, www.lundsmissionssallskap. se/stipendier. Fyll i det elektroniska formuläret enligt anvisningarna och skicka det per e-post till stipendium@lundsmissionssallskap.se Skicka in din ansökan i god tid! Sista datum för att söka stipendierna är 15 februari, 15 maj, 15 augusti och 15 november. Räkna med att du kan få svar på din ansökan några veckor senare. När resan eller projektet har avslutats ska stipendiaten/stipendiaterna kunna dokumentera sina erfarenheter i text och bild, rapporter som kan komma att publiceras i Uppdrag Mission och/eller på hemsidan. Maila in text och bilder till rapport@lundsmissionssallskap.se

pendium ansökan om resestismissionssallskap.se

0805.pdf epost till: stipendium@lund Ansökan skickas per datum, t.ex: Hans_Hansson_10 ditt namn och dagens Namnge pdfen med Beslut (fylls i av LMS) Datum (fylls i av LMS)

ansök an om

projektbidrag

Ansökan skickas per epost till stipendium@ Namnge pdfen lundsmissionssallskap.se med ditt namn och dagens datum, Eventuella bilagor t.ex: Maria_Larsso ska skickas per n_20110214.p post Box 32, 221 00 Lund. Märk försändelsentill Lunds Missionssällskap, Stiftskansliet, df med ”Ansökan Projektbidrag”. i av LMS) Beslut (fylls i av LMS)

Beslutsdatum (fylls

Sökandes namn (obligatoriskt)

Sökandes namn

Adress (obligatoriskt)

(obligatoriskt)

Telefon (obligatoriskt

)

E-post (obligatoriskt)

Adress (obligatoriskt

)

Resans längd, alternativt

datum för utresa och

hemresa (obligatoriskt) E-post (obligatoriskt

)

Samarbetspartner på

resmålet (obligatoriskt)

Privat initiativ eller genom

Projektets längd

(obligatoriskt)

en organisation (obligatoriskt) Samarbetspartner

Resans budget (obligatoriskt)

Privat initiativ eller

Syfte med resan (obligatoriskt)

Projektets budget

(obligatoriskt)

genom en organisation

(obligatoriskt)

(obligatoriskt)

Syfte med projektet

(obligatoriskt)

1 (2)

1 (2)

www.lundsmissionssallskap.se

en tidskrift från lunds missionssällskap • nr 5 • 2012 • årgång 166 • 45 kr

Lutherska kyrkan i Costa riCa:

en tidSkrift från lundS miSSionSSä llSkap

Resan ska vara väl förberedd och ingå i en långsiktig informations- eller utbildningsverksamhet och ansökan ska innehålla en realistisk budget för genomförandet.

en tidskrift från lunds missionssällska p • nr 1 • 2013 • årgång 167 • 45 kr

lskap lunds missionssäl en tidskrift från en tidskrift från lunds missionssällsk

Lunds Missionssällskap delar varje år ut resestipendier till i första hand ungdomar under utbildning för tjänst i kyrkan och missionen och grupper vars resa är en del av ett ömsesidigt utbytesprogram mellan kyrkor och ekumeniska organisationer.

Telefon (obligatoriskt)

Du kan anmäla dig antingen genom att maila till red@uppdragmission.se eller genom att skriva till redaktionen, se adress sid 3. Ange namn, adress, mailadress och telefonnummer. Du kan också kontakta redaktionen på 0733-60 87 54.

nr 4 • 2011 årgång 166

Halva sanningen finns på den andra sidan

Så söker du Lunds Missionssällskaps stipendier



166 • 45 kr nr 2 • 2012 årgång

6 sin kärlek till malmö 16 ilmar reepalu om d är en del av malmö per Brinkemo somalilan 20 är olika i malmö BoB Hansson alla 39 om framtidens malmö kristina olsson

peter elmBergs Bror Bragtes om livet:

Sorgen vändeS till poSitiv kraft

nästa nummer ute 7/3

Vill du prenumerera?

kontakta marie bosund hedberg, 0733-60 87 54 pren@uppdragmission.se

Burma Flyktingarnas Församling i thailand 4 ZanZiBar Pingströrelsen ger ny identitet 16 malmö Världens Fest i mångkulturell stad 22

maLmÖ Försoning i praktiken 14 enKÄten kan man Förlåta alla brott? 18 KRÖniKan Den arabiska våren är inte över 3

ens mod 4 syrien Jesuitmunk 14 från första bänk etiopien Jesu dop söker dialog 22 stockholm rabbinen

uppdrag mission nr 1 2013: lunds missionssällskap 31


posttidning b Returadress: Nätverkstan ekonomitjänst Box 311 20 400 32 Göteborg

4 1 1 1 8 6 3 0 0

svenskakyrkan.se/internationelltarbete

GE EN GÅVA!

Sms:a HOPP till 72950 så skänke r du 50 kronor.

Uppdrag Mission  

Missionsuppdraget i vår tid bygger på dialog och interreligiösa möten. Långt från doktriner och regelverk men nära tron på människor och der...

Advertisement