Page 1

EN TIDSKRIFT FRÅN LUNDS MISSIONSSÄLLSKAP • NR 2, 2015 • ÅRGÅNG 169 • 45 KR

PILGRIMSSTAVEN LEDER ALLTFLER ETIOPIEN PILGRIMENS VÄG FÖR TILLVARONS MYSTERIUM 6 ISRAEL KRISTEN SIONISM VÄXER TILL GLOBAL RÖRELSE 18 ENKÄT VARFÖR PILGRIMSVANDRAR DU? 16


MISSIONS UPPDRAGET I VÅR TID BYGGER PÅ DIALOG OCH INTERRELIGIÖSA MÖTEN. LÅNGT FRÅN DOKTRINER OCH REGELVERK MEN NÄRA TRON PÅ MÄNNISKOR OCH DERAS FÖRMÅGA. DET ÄR DE RÖRELSERNA VI FÖLJER I UPPDRAG MISSION.

Uppdrag Mission www.uppdragmission.se Tidskriften ges ut av Lunds Missionssällskap www.lundsmissionssallskap.se Ansvarig utgivare Samuel Rubenson Redaktör Marie Bosund Hedberg Media&Sånt Södra Promenaden 7B, 211 29 Malmö 0733-60 87 54 red@uppdragmission.se Redaktionsråd Ann Aldén, ordförande Lars Micael Adrian Mika Vähäkangas Grafisk form Anneli Dennersten Sjunde [form & kommunikation]

Tankar för livets Min man Per och jag påbörjar vår färd till Kivik. Det är inte bil, det är inte tåg och det är inte buss, utan det är våra cyklar som vi färdas med. När vi kämpar i motvind i uppförsbacken vid Dalby har jag nästan ångrat vårt projekt och då är det sju mil kvar! Men sedan går det lättare. Vi susar förbi vattendrag, fält, ängar, åkrar och hagar med kor och hästar. Solen skiner och vinden är inte lika jobbig. Utanför en liten kyrka äter vi vår medhavda matsäck. Sedan är det bara att fortsätta. Vad händer i min kropp och vad händer inom mig när jag fortsätter och varför fortsätter jag? Vad är det som gör att rörelsen när jag förflyttar mig känns bra? Kroppen måste vårdas och ett sätt att göra det på är att röra på sig. Att få tillfredställelse av detta känns bra. En känsla jag får när jag rör på mig är frihet, känslan att man kan ta sig vart man vill. Min faster Ingar brukade säga att vi måste gå ut och röra på oss och ”rensa hjärnan” och det är något jag har tagit fasta på. När man rör på sig har man tid att fundera och tänka, både på det som är stort, men även på det som är smått. Man blir medvetet eller omedvetet stimulerad av det som finns runt omkring en. Detta gör att jag vill fortsätta – fortsätta röra på mig och fortsätta att fundera. Enformighet, envishet och ihärdighet är egenskaper som är förringade men ack så viktiga. Om många hade nöjt sig eller lärt sig att uppskatta dessa egenskaper hade fler människor säkert mått bättre och kanske sluppit terapisoffan. Vårt ibland sönderstressade samhälle hade förmodligen sett lite annorlunda ut. Att trampa backe upp och backe ner gör att man kommer in i en harmonisk lunk. Man behöver inte tänka på det man gör utan tankarna får möjlighet att ta sin egen bana. Tankar som: – Vem är du och vem är jag? Vad har vi för uppgift i denna värld?

DET ÄR LÖRDAGSFÖRMIDDAG I BÖRJAN AV OKTOBER.

Prenumeration www.uppdragmission.se pren@uppdragmission.se 0733-60 87 54 Annonser annons@uppdragmission.se 0704-81 80 85 Tryck Ljungbergs, Klippan 2015 ISSN 2001-0087

KÄNSLAN NÄR JAG

gunilla kristiansson Styrelsesuppleant i Lunds Missionssällskap

RÖR PÅ MIG ÄR FRIHET, KÄNSLAN ATT MAN KAN TA SIG VART MAN VILL.

Omslag Pilgrimsvandring Dovre, Norge. Foto: Luca Kleve-Ruud

2 UPPDRAG MISSION NR 2 2015


pilgrimsresa

Kära läsare!

Alltid

6

SYMBOLEN När våld blivit sättet att uttrycka rädsla, främlingskap och behov av tillhörighet, behöver vi finna andra vägar att hantera oss själva och varandra. I den etiopiska ortodoxa kyrkan är pilgrimen en symbol för tillbedjan och förundran.

4 KRÖNIKAN

28 I KORTHET

16 ENKÄTEN

29 BETRAKTELSEN

26 LÄST SEDAN SIST

30 STIPENDIATEN

12

– FRAMTIDENS VÄG Hans-Erik Lindström blev Svenska kyrkans första pilgrimspräst. Nu – snart tjugo år senare – gläder han sig åt att pilgrimsrörelsen växer för varje år med många fler vandrare och nya leder.

I höstas besökte jag Saratli, en av de många underjordiska städerna i turkiska Kappadokien. Det är ett arkitektoniskt mästerverk i fem våningar, med de många rummen utmejslade i den vulkansten som finns i området. Dessa städer byggdes under de befintliga husen i byarna och de är mest kända för att de blev gömställen för de första kristna undan soldaterna i det romerska riket. Idag byggs det inte några underjordiska bostäder för att skydda dem som har en tro eller en uppfattning som inte omfattas av alla. Idag flyr folk från sina hem och sina hemländer för att försöka överleva. Det som de får uppleva kan inte beskrivas fullt ut i text eller bild, det är alldeles för overkligt för oss som lever långt ifrån den vardagen. Rädslan för att behöva möta det okända växer i många europeiska länder. Högerextremistiska och rasistiska grupper samlar nya sympatisörer som marscherar och demonstrerar. Antiziganism, antisemitism, förföljelser av muslimer, hinduer och hbtqpersoner skapar hatbrott. En del blir synliga genom sina tydliga våldsinslag, andra är mera sublima men sårar den som utsätts lika mycket. ”Fred är att våga låta bli andras liv” är ett citat som jag gärna sprider ännu en gång. Marie Bosund Hedberg Redaktör

18

22

Vad är det som får tusentals kristna, från ett 80-tal olika länder, att vallfärda till Jerusalem för att uttrycka sin kärlek och sitt stöd till Israel? Ett folk de inte är en del av. Ett land de inte tillhör.

När optikern Per Andén moderniserade sin butik hamnade delar av den gamla utrustningen på ett lager. Flera år senare blev den stommen i ögonkliniken New Eyes i Eritrea.

GLOBAL RÖRELSE

STIPENDIERAPPORTEN

UPPDRAG MISSION NR 2 2015 3

FOTO: KRISTINA STRAND LARSSON, JONAS RUBENSON, ARON ENGBERG, PER ANDÉN


Martin Luther var skeptisk till pilgrimsvandringar. Han mötte både entusiaster och plikttrogna och han såg risker med båda förhållningssätten. Det Jesus gör i mötet både med entusiaster och plikttrogna, nu och då, idag och på medeltiden, är att han riktar vår uppmärksamhet åt ett helt annat håll än det vi spontant väljer att fokusera.

Vi känner dem inte till namnet, alla de män och kvinnor, riddare och tiggare, bönder och husfruar som vandrade upp och ner genom Klarälvdalen under de 500 år som pilgrimstrafiken genom de nordvärmländska skogarna var som allra mest intensiv. Men en sak vet vi om dem: De var människor precis som vi. Det fungerade ungefär som vi, även om de levde i ett helt annat samhälle än vårt. De kunde tänka och känna, våndas och glädjas, frukta och försöka ungefär som vi. Det gör att vi inte är helt utelämnande åt vår egen fantasi när vi funderar kring deras drivkrafter och erfarenheter i det kristna livet och vad vi kan lära oss av dem. Några av dem var säkert fyllda av förtjusning och förväntan inför avfärden. De såg fram emot ett äventyr, en möjlighet att få se sig om i världen, och gladdes över att få kliva ut ur vardagens ekorrhjul och de givna sociala ordningar som talade om vem som var överordnad och vem som skulle lyda. Som botgörare i säckväv är alla lika fina eller fula och alla ska serveras mat och beredas husrum för natten. De äventyrslystna kunde därför ge sig av med samma entusiasm som många nutida pilgrimsvandrare känner inför avfärden. Kraften, viljan och reslusten kunde välla fram inom dem. Vägen norrut låg lockande framför dem.

”JESUS BJUDER IN TILL LIVETS PILGRIMSFÄRD I TRO”

KARIN JOHANNESSON ÄR PRÄST I ÖVRE ÄLVDALS FÖRSAMLING OCH DOCENT I RELIGIONSFILOSOFI VID UPPSALA UNIVERSITET

4 UPPDRAG MISSION NR 2 2015

FOTO KARIN: ELISABETH FERRMARK JOHANNESSON


RELIGIÖSA SKYLDIGHETER Lite mer plikttrogna pilgrimer dröjde kanske mer på det första steget. Måste vi verkligen ge oss iväg just i år? Det är så mycket som behöver ordnas här hemma för tillfället. Visst ska vi uppfylla också våra religiösa skyldigheter, det är klart, men kan de möjligtvis få anstå tills den nya åkern är i gott skick eller tills barnen har blivit lite större? På grund av kyrkans lära och makt var man ibland så illa tvungen att genomföra den långa vandringen till Trondheim, vare sig man ville eller inte. Om man lät bli hotade inte bara olycka efter döden utan även ett påtagligt utanförskap här och nu. Martin Luther var minst sagt skeptisk till pilgrimsvandringar. Han mötte både entusiaster och plikttrogna och han såg risker med båda förhållningssätten. Entusiaster glömmer lätt att det finns föga lustfyllda och allt annat än äventyrliga vardagsuppgifter som är minst lika viktiga att vi troget tar itu med som en lockande pilgrimsvandring. De plikttrogna tror så lätt att de är dugliga eller odugliga beroende på vad de lyckas åstadkomma eller inte alls hinner med. Felet med båda reaktionerna eller förhållningssätten är att de rör sig inom ett alldeles för snävt perspektiv. Det glada och befriande budskapet är att de vidgas avsevärt när Jesus bryter vårt tunnelseende. VILKET ÄVENTYR! ”Följ mig” säger Jesus då han bjuder in oss till livets pilgrimsfärd i tro. Också bland oss och inom oss finns entusiasterna som direkt nappar på det förslaget. Så spännande! Vilket äventyr! Det här med andlighet har alltid intresserat mig! Det området vill jag verkligen utforska lite närmare! Och också bland oss och inom oss finns de plikttrogna. ”Följ mig” säger Jesus och vi svarar att det vill vi gärna göra, lite lagom, då och då, när vi har tid och det passar sig. En dag med en njutningsfull pilgrimsvandring kan vi möjligtvis avsätta – om vi hinner – men några mer radikala förändringar i vår livsstil orkar

vi inte med. Vår pliktkänsla ger oss ibland lite dåligt samvete. Uppgivet tänker vi att det nog vore bra för oss med lite mer pilgrimsvandrande och lite färre myskvällar framför halvdana TV-program. Och missmodigt tänker vi att vi inte är så religiösa som vi borde vara. Det Jesus gör i mötet både med entusiaster och plikttrogna, då och nu, idag och på medeltiden, är att han riktar vår uppmärksamhet åt ett helt annat håll än det vi spontant väljer att fokusera. Det centrala i efterföljelsen är inte – som entusiasten tror – det jag vill göra, det jag hoppas få uppleva, det jag önskar få ut av färden. Det är inte heller – som den plikttrogna tror – vad jag måste göra, vad jag borde göra eller vad helst ska hinna med. Det handlar inte om jag, mig och mitt. Det centrala i efterföljelsen, i livets pilgrimsfärd i tro, är Jesus. Det är på honom jag ska se. Det är till honom jag ska lyssna. Det är i hans fotspår jag ska gå. Den insikten kan sammanfattas i ett av de slagord som utgör arvet efter Martin Luther. ”Kristus allena!” (Solus Christus) kan man behöva upprepa då och då när entusiasmen eller plikttroheten skymmer sikten. VANDRA I CIRKLAR När man går vilse i skogen börjar man strax vandra runt i cirklar. På samma sätt är det i livet. En vilsen människa och en vilsen mänsklighet kretsar omkring sig själv, hon tänker på vad hon ska göra och vad hon och hennes närmaste borde få. Hon är inkrökt i sig själv, som Martin Luther beskriver det. Det tillhör våra mänskliga livsvillkor att vi behöver hjälp för att kunna ta oss ur den vilsenheten. Och det är den hjälpen som Jesus ger oss när säger ”Följ mig”. Se inte på dig själv utan se på mig. Lyssna inte till dig själv utan till mig. Gå inte runt i dina egna cirklar utan gå efter mig. Lärjungarna som bokstavligt talat vandrade med Jesus här på jorden följde efter honom. Pilgrimerna som under medeltiden vandrade upp och ner genom Klarälvdalen försökte göra detsamma. Det vi kan lära oss av deras drivkrafter och erfarenheter är att den uppmuntransvärda efterföljelsens väg i en viss bemärkelse alltid är rak, precis som pilgrimsleden genom Klarälvdalen. Den är inte en cirkel som aldrig leder oss bortom våra egna upptrampade stigar. Den tar oss alltid ut ur och själva och in i gemenskapen med Jesus och hela mänskligheten. Om den inte gör detta är den inte en pilgrimsfärd utan en parkeringsplats. När den kröker ut oss ur oss själva för den oss alltid till nya utsiktspunkter, vare sig vi vandrar till Trondheim eller inte rör oss en meter från vårt vanliga vardagsliv.

Karin Johannesson

UPPDRAG MISSION NR 2 2015 5


TILLBEDJAN I VÄRLDENS FRÄLSARES KYRKA I LALIBELA, ETIOPIENS JERUSALEM.

PILGRIMENS VÄG FÖR TILLVAR NS 6 UPPDRAG MISSION NR 2 2015: ETIOPIEN


MYSTERIUM

UPPDRAG MISSION NR 2 2015: ETIOPIEN 7


I den etiopiska ortodoxa kyrkan är pilgrimen en symbol för tillbedjan och förundran. Den ensamma vandrarens väg är trevande och sökande – och vandringsmålet förvandlas till utgångspunkt för fortsatt vandring. I en tid där våld blivit sättet att uttrycka rädsla, främlingskap och behov av tillhörighet, behöver vi finna andra vägar att hantera oss själva och varandra. text: samuel rubenson

foto: jonas rubenson

I havet av vitklädda bedjande etiopier står en liten svensk grabb med vidöppna ögon. Rökelsen och den böljande sången är sövande och snart somnar grabben hopkrupen bland andra på kyrkgolvet inlemmad i en gemenskap över tid och rum. Förundran blir överlåtelse. Undret sker, det som övergår allt förstånd, tar gestalt i ett litet barn som råkar vara jag. Min barndoms julnätter och besöken i de etiopiska ortodoxa kyrkorna är inte händelser jag minns, de ligger djupare än så, som mönster inristade i djupet av mitt hjärta. Att vara trygg och innesluten trots främlingskap och oförstånd. Att tillbedjan är grunden för trygghet. Att den gemensamma blicken in i tillvarons mysterium är ett skydd mot rivalitet om vem som har rätt, vem som är rätt. Den etiopiska ortodoxa kyrkan gör inte mycket väsen av sig. Trots att den med sina cirka 50 miljoner medlemmar är kristenhetens tredje största, efter den romersk-katolska och den ryska ortodoxa, är den för de flesta okänd. Var i rapporteringen om religionernas roll i världen nämner någon någonsin Afrikas ET ÄR JULNATT.

PILGRIMEN, URSPRUNGLIGEN DEN I STADEN LANTLIGE UTBÖLINGEN, SENARE DEN VANDRANDE FRÄMLINGEN, PÅ VÄG TILL SITT EGENTLIGA HEM BORTOM TID OCH RUM, ÄR SJÄLVKLAR I DEN ETIOPISKA MILJÖN.

8 UPPDRAG MISSION NR 2 2015: ETIOPIEN

i särklass största kyrka? Vem känner dess snart tvåtusenåriga historia, dess traditioner, kyrkoarkitektur, poesi och liturgi? Vem tänker att här finns väsentliga bidrag till vad kristen tro är? FOLKETS VÄGVISARE

Handelsvägarna söderut från östra Medelhavet och den judiska starka närvaron i Sydarabien och längs Röda Havet förde redan under de första århundradena evangeliet till Etiopien och redan vid början av 300-talet blev kristen tro grunden för etiopiskt styrelseskick och kyrkan folkets vägvisare. Ett starkt klosterväsende utformade en självständig bildningstradition, djupt folkligt förankrad, och efterhand ett rikt kulturarv av arkitektur, måleri, ceremonier och tänkesätt. Ett kulturarv som idag är allvarligt hotat av modernitet, miljöförstöring och brist på resurser. I Etiopien vandrar man. Det etiopiska höglandet inbjuder inte till byggen av vägar och järnvägar. Att vandra några mil om dagen, att vandra i veckor är på etiopisk landsbygd inte så märkligt. Det har man alltid gjort, vandrat för att söka vatten och föda, för att söka lindring och hälsa, söka kunskap och vishet. Pilgrimen, ursprungligen den i staden lantlige utbölingen, senare den vandrande


JULNATTENS STILLA FÖRVÄNTAN PÅ MYSTERIET. FRAMME VID PILGRIMSMÅLET, S:T GEORGSFIRANDE UTANFÖR ADDIS ABEBA.

KYRKAN I KLIPPAN, ABBA LIBANOS, I LALIBELA.


VÄGEN MELLAN PILGRIMSMÅLEN, LALIBELA OCH YIMRIHANE KRISTOS.

NÅGOT FÖRBINDER JULNATTENS MYSTERIUM MED PILGRIMENS VANDRING. ÖPPENHETEN FÖR DET SOM MÖTER,

främlingen, på väg till sitt egentliga hem bortom tid och rum, är självklar i den etiopiska miljön. Den som vill mer, som tar sin längtan på allvar, som bär sitt främlingskap inom sig, går. Inte planlöst, men inte heller planlagt. Trevande och sökande, buren av hopp snarare än visshet, övertygad om riktningen, men inte om vägen. En vandring där vandringsmålet ständigt förvandlas till utgångspunkt för fortsatt vandring.

TRYGGHETEN I DET OKÄNDA.

EN GEMENSAM VÄG

Något förbinder julnattens mysterium med pilgrimens vandring. Öppenheten för det som möter, tryggheten i det okända. Långt från modernitetens självsäkra övertygelser, från kraven på att få rätt, att ha rätt, att vara rätt. Över den etiopiska julnatten och vandraren vilar en tillförsikt, en tilltro och en tillhörighet till en tillvaro vars gränser vi inte känner, en tillbedjans livshållning, öppen för det som möter, utan krav på kontroll och förståelse. På ett märkligt sätt förenas den djupaste samhörighet med eget främlingskap, närhet med distans. I en tid av våldsdåd utövade och försvarade i religionens namn, i en tid av ideologisk fanatism, av krav på att just min sanning, min rätt ska gälla, har vi mycket att lära av ett annat förhållningssätt. I låsningen mellan

10 UPPDRAG MISSION NR 2 2015: ETIOPIEN

STAVEN TILL STÖD OCH DEN VITA SHAMMAN TILL SKYDD. DET RÄCKER LÅNGT.

att provocerande hävda sin sanning eller lika provocerande säga att allt är sant, att var och en har sin sanning, behöver vi finna en utväg, en gemensam väg som inte kräver annan gemenskap än den sökande vandrarens, pilgrimens, väg, den väg som stavas förundran och tillbedjan. I en tid där våld blivit sättet att uttrycka rädsla, främlingskap och behov av tillhörighet, behöver vi finna andra vägar att hantera oss själva och varandra. Den etiopiska ortodoxa kyrkan gör inte mycket väsen av sig. Men den bär på en djup tradition av respekt, respekt för att vi inte vet, för att vi inte måste veta. Här finns en vördnad inför tillvaron, inför det okända och obegripliga som gör det främmande mindre skrämmande. Här finns en tolerans som inte är grundad i likgiltighet utan i insikt om den egna begränsningen. I tillbedjan finns ett uppmärksamt lyssnande där det väsentliga inte längre är den bedjande själv utan det mysterium det är att som människa ana Gud. Bara så kan också i djupet av sitt främlingskap inför sig själv och dem hon möter vila i trygghet.•


I ETIOPIEN VANDRAR MAN. DET ETIOPISKA HÖGLANDET INBJUDER INTE TILL BYGGEN AV VÄGAR OCH JÄRNVÄGAR. ATT VANDRA NÅGRA MIL OM DAGEN, ATT VANDRA I VECKOR ÄR PÅ ETIOPISK LANDSBYGD INTE SÅ MÄRKLIGT.


Hans-Erik Lindström:

–PILGRIMSRÖRELSEN HÖR TILL FRAMTIDEN

12 UPPDRAG MISSION NR 2 2015


Hans-Erik Lindström blev Svenska kyrkans första pilgrimspräst. Nu – snart tjugo år senare – gläder han sig åt att pilgrimsrörelsen växer med många fler vandrare och nya leder. – Pilgrimsvandringarna är en inkörsport för dem som tycker att kyrkans tröskel är för hög, säger han. text: marie bosund hedberg

foto: kristina strand larsson

UPPDRAG MISSION NR 2 2015 17


ANS-ERIK LINDSTRÖM beskriver

– JAG GICK MIG TILL ETT HELANDE, MINA SÅR FICK TUNNA SKORPOR.

sig som en vandrare, en person som alltid har tyckt om att gå, både i sin ensamhet och tillsammans med andra. Den första medvetna pilgrimsvandringen gjorde han 1985 som kaplan i den Franciskanska pilgrimsrörelsen – en europeisk, ekumenisk rörelse som vandrar för fred och försoning. Drygt tio år senare var han med och lade grunden till Pilgrimscentrum i Vadstena, som idag är den mest besökta pilgrimsplatsen i Sverige. Han var präst i Linköping och dåvarande biskopen Martin Lind och stiftsstyrelsen godkände att han fick arbeta halvtid i Vadstena. Han beskriver lågmält men med stor entusiasm hur den nya rörelsen växte fram. Med pilgrimskurser och andakter i klosterkyrkan som alltfler ville komma till. Idag är han pensionerad pilgrimspräst men fortfarande en passionerad vandrare. Han bor i södra Stockholm med ett stort skogsområde in på knutarna och varje morgon går han en tur. Han talar om sig själv som ”trossen”, stödet i bakgrunden, i det som är pilgrimsrörelsen idag och han ser hur unga förmågor tar vid. Egentligen hade han tänkt bli skogvaktare (mycket vandrande) eller journalist (intresset för människor) eller munk (eftersom eremitliv inte känns avskräckande). Men när kyrkklockorna ringde en söndagsförmiddag i en by i Dalarna förändrades hans liv och han kom på helt andra tankar. BOK MED BLÅ PÄRMAR

PILGRIMSRÖRELSEN VÄXER I SVERIGE OCH HANS-ERIK LINDSTRÖM, SVENSKA KYRKANS FÖRSTA PILGRIMSPRÄST, SÄGER: ”ÄNTLIGEN!

14 UPPDRAG MISSION NR 2 2015

– Jag hade precis tagit studenten och tillbringade sommaren i Dalarna. Jag var på väg till en kompis och när jag cyklade förbi kyrkan började klockorna ringa. Jag vände cykeln, parkerade den mot en björk, gick in i kyrkan och satte mig längst bak. Jag kände mig väldigt obekväm och förstod ingenting av det som pågick. Predikotexten handlade om den barmhärtige samariern, prästen läste om en man som vandrade och som hjälpte en misshandlad och rånad man ur ett dike. Jag tänkte, att om Gud är så, då är jag intresserad.

Hans-Erik återvände hem till Solna, gick på biblioteket och hittade böcker under bokstaven C, Religion. Han läste en bok med blå pärmar och kunde inte sluta, inte förrän bibliotekarien kom fram och sade att man skulle stänga. – Boken handlade om Fransiskus av Assisi som levde på 1200-talet och hans liv fängslade mig. Jag var starkt påverkad av dessa två män, samariern och Fransiskus. De var vandringsmän, de gick ut i världen och fanns till för andra. De visade att man kan vandra även för andras skull. LEVDE SOM HEMLÖS

Hans-Erik bestämde sig för att följa i deras mentala spår. Han började vandra i centrala Stockholm och hade kaffe och smörgåsar med sig i en ryggsäck. Han sökte upp missbrukare och andra utstötta, han levde som hemlös, bodde under broar och på härbärgen. – Jag hade börjat läsa teologi på universitetet och mina vandringar skulle bli nyttiga erfarenheter för mig. Ett tag bodde jag i en storfamilj, med tolv missbrukare. När jag satt och pluggade hebreiska som en del av teologiutbildningen, sade gubbarna till varandra att ”nu håller vi oss lugna så att Hans-Erik får studiero”. Som nybliven pilgrimspräst gav sig HansErik ut på en månads ensam vandring och det han upplevde under den tiden formulerade han i sju nyckelord: Långsamhet, frihet, enkelhet, bekymmerslöshet, tystnad, delande och andlighet, och som han följt sedan dess. Orden blev en hjälp att tolka människans längtan efter ett helare liv. Vandringen, som gav honom en sådan frid, fick honom också att förstå hur viktigt det var med rastställen för återhämtning och fördjupning, bland annat för de många utmattade socialarbetare och diakoner som han mött under åren som ansvarig för sociala frågor på kyrkokansliet i Uppsala. Hans-Erik värnar om dem som han kallar för ofrivilliga pilgrimer – flyktingar, hemlösa och psykiskt oroliga.


DELA SORGEN MED ANDRA

Det var också de som var i centrum när Svenska kyrkan arrangerade en pilgrimsvandring genom Sverige år 2000. Man vandrade till samtliga tretton stiftstäder med start och mål i Uppsala för att fira att det var ungefär tusen år sedan som kristendomen kom till Sverige, för kyrkans enhet och för alla dem som tvingas vandra mot sin vilja. Hans-Erik ledde vandringen men hans kraft och förmåga som ”delare” sattes på hårda prov. – Jag var mitt uppe i en svår skilsmässa och det var de många monotona stegen och möjligheten att få dela min sorg med andra som gjorde att jag klarade av det hela. Vi vandrade i fyra månader, 230 mil och vi hade tusentals medvandrare. Det skrevs 200 artiklar och reportage om oss och vi samlade in mycket pengar till flyktinghjälp. – Jag gick mig till ett helande, mina sår fick tunna skorpor. Min självbild hade spruckit, jag kände mig naken men byggdes upp igen så som kan ske vid ett AA-helande. Man delar ömsesidigt med dem man vandrar med – till skillnad från en präst som är en ensidig själasörjare. Sedan dess har han gått många leder och besökt många pilgrimsplatser, både i Sverige och utomlands. Naturligtvis de mest kända – Rom, Nidaros, Jerusalem, Santiago de Compostela och Dag Hammarskjöldsleden mellan Abisko och Nikkaloukta – men han har också sett hur snart varje församling i Sverige har startat pilgrimsvandringar i sina omgivningar. I Danmark har det blivit en gräsrotsrörelse med många nya leder som resultat. BEROENDEFRAMKALLANDE

– Det här är ingen modenyck utan vandringarna, som är både kroppslig och själslig friskvård, har kommit för att stanna. Många återkommer, vandringarna har blivit

beroendeframkallande eftersom man uppskattar det avskalade, den fysiska rörligheten. – Det är roligt att höra alla kommentarer från dem som är ”nyfrälsta” vandrare. Man upptäcker skikt i sig själv som legat i träda. ”Inte visste jag att jag var pilgrim”. Och jag har hört många som brukar vara snackesaliga säga att ”det här var ljuvligt”. Men det är också en del som är tveksamma till att vandra med det som man ser som en religiös inramning. Mantrat man får när vandringen börjar, nattvarden ”i buskarna” och pilgrimsmässan. En agnostiker tolkade det som att besöka en missionsstation men Hans-Erik är noga med att påpeka att alla får göra som de själva vill. Varje år genomför ungefär tio tusen svenskar en pilgrimsvandring och alltfler kommer till. Hans-Erik talar om rörelsens potential i framtiden och han noterar att den engagerar även kommuner, Svenska Turistföreningen (STF) och hembygdsföreningar. Även ungdomar klarar av att inte vara nåbara via telefon och internet dygnet runt. Det visar de nio speciella vandringar som har arrangerats för ungdomar – de samlade totalt mellan 300 och 400 intresserade. •

MAN UPPTÄCKER SKIKT I SIG SJÄLV SOM LEGAT I TRÄDA. ”INTE VISSTE JAG ATT JAG VAR PILGRIM”.

Nyligen gav Hans-Erik Lindström ut sin tredje bok, ”Pilgrimens sju nyckelord – Inspiration för din livsresa”. Tidigare har han gett ut ”Pilgrimsliv – handbok för vandrare” och ”Ord för vandrare: Pilgrimsmeditationer”. Han har också varit redaktör för ”Lilla Pilgrimsboken” som tryckts i över 30 000 exemplar.

UPPDRAG MISSION NR 2 2015 15


När jag vandrar träffar jag pilgrimer med samma tankar om livet som jag själv har och brottas med. Jag vill lyfta fram pilgrimens sju längtor, som är bristvaror i vårt moderna samhälle – frihet, enkelhet, tystnad, bekymmerslöshet, långsamhet, andlighet och delande.

För fem år sedan deltog min son i en pilgrimskonfirmation och föräldrarna fick vandra med mellan Rörum och Sankt Olof. Jag fångades av de bibliska berättelserna och historien om helgonet Sankt Olof som gett namn åt byn. På Sankt Olofsdagen det året stod jag och såg när pilgrimerna vandrade in i kyrkan och då bestämde jag mig för att göra den vandringen året därpå. Sedan dess har jag gjort åtskilliga vandringar och bland annat besökt Nidarosdomen i Trondheim och vandrat de sista elva milen till Santiago de Compostela. Jag har gått pilgrimsledar-utbildningen på Killans bönegård i Ö Vemmerlöv och leder nu själv pilgrimsvandringar till Sankt Olof. Vi vandrar vår och höst och alltid sista söndagen i månaden. LARS BJERSTAM PILGRIM, SANKT OLOF

Varför vandrar du? Varje år går drygt 10 000 svenskar en pilgrimsvandring – här hemma eller utomlands. De flesta söker en sund själ i en sund kropp men det finns många andra motiv för att utsätta sig för något som sträcker sig förbi vardagens rutiner och tankar. 16 UPPDRAG MISSION NR 2 2015: ENKÄTEN


enkät

För sex år sedan gick jag en del av pilgrimsleden Santiago de Compostela i Spanien tillsammans med en kollega. Vi är vana motionärer men att gå 40 mil under fjorton dagar var en utmaning. Vi mötte många olika sorters pilgrimer och vi förstod att det var viktigt, framför allt för de katolska pilgrimerna, att delta i ceremonin i katedralen och få ett fribrev till himlen. Jag och min kollega kände inte varandra privat tidigare men nu gick vi, oftast tillsammans, med våra stavar, sår och blåsor. Vi avslutade varje dag med ett samtal och om vad vi lärt oss, att vara accepterande varm och vänlig. Jag skrev dagbok för att minnas mina tankar, det var många olika känslor som dök upp. Vi talar fortfarande med glädje om den udda upplevelsen och vi har inspirerat andra att göra samma pilgrimsvandring. SUZANNE LINDSTRÖM BARNMORSKA, HELSINGBORG

Jag gjorde min första pilgrimsvandring för sju-åtta år sedan när jag gick de tio milen mellan Lund och Sankt Olof på Österlen. Jag hade det stressigt på jobbet med höga förväntningar på det jag gjorde och jag behövde komma bort ett tag. Jag blev förtjust i att pilgrimsvandra, att gå i tystnad men i gemenskap med andra, att jag för två år sedan sade upp mig från jobbet för att gå de åttio milen, El Camino, från S:t Jean Pied de Port i Frankrike till Santiago de Compostela i Spanien, och det var en vandring som förändrade mitt liv. Närheten till den vackra naturen är det samma som att vara nära det som är viktigt. Jag fick tid att tänka tankar färdigt, tid att fundera över mitt liv och mig själv. Jag har aldrig känt mig så lätt om hjärtat som då och jag märkte knappt av min packning. Det var Lunds domkyrkoförsamling som arrangerade min första pilgrimsvandring och sedan dess har jag blivit aktiv i församlingen. Jag är volontär inom pilgrimsverksamheten och jag är också dopvärd. KERSTIN PERSSON-WESTER PERSONALKONSULT, LUND

Vandringen är för mig ett delande. När man vandrar tillsammans så delar man liv på ett alldeles särskilt sätt. Man delar samma mål, samma start, mat, vatten, skoskav och vikten av ryggsäcken på ryggen. Plötsligt stannar man till vid ett delmål, och får dela en stunds liv med dem som vistas där. När jag har pilgrimsvandrat i Palestina har detta varit särskilt viktigt. Att komma till fots, utan mer överflöd än det man har på kroppen och i ryggsäcken, öppnar upp för så mycket gästfrihet, samtal och utbyte. Just där och då förvandlas olikhet och språkförbistringar till det mest grundläggande: att dela en stunds vardag med en annan människa, oavsett om det handlar om olivskörd, en enkel kopp kaffe, gudstjänst eller en middag. Den fortsatta vandringen blir för mig sedan som en meditation, ett inre samtal om de erfarenheter jag har fått. I de stunderna tror jag man kan lära känna sig själv på ett alldeles särskilt sätt. Djupare förstå sambandet oss människor emellan, vår relation till marken vi går på, jorden vi lever av och till Gud som går bredvid oss. MARCUS NYLANDER PRÄST, KOMMINISTER SVENSKA KYRKAN I UTLANDET, DUBAI

UPPDRAG UPPDRAG MISSION MISSION NR NR 21 2015: ENKÄTEN 17

FOTO: KRISTINA STRAND LARSSON


BOLIVIANSKA KRISTNA MARSCHERAR I JERUSALEM.


Kristen sionism växer till global rörelse Vad är det som får tusentals kristna, från ett 80-tal olika länder, att vallfärda till Jerusalem för att uttrycka sin kärlek och sitt stöd till Israel? Ett folk de inte är en del av. Ett land de inte tillhör. text och foto: aron engberg

i västra Jerusalem, i den moderna konferensanläggningen Binyenei HaUma och betraktar fascinerat de tusentals evangelikala kristna som jublar när flaggor paraderas framför oss på scenen. Flaggorna representerar de samlade delegaternas hemländer, vilket innebär inte bara europeiska och nordamerikanska flaggor, utan även en rad länder från Afrika, Asien och Sydamerika. Det största jublet, undantaget det för Israels flagga, bryter ut för Brasiliens och Bolivias flaggor. Sammantaget är det en mäktig manifestation av kraften i vad som numera är en global rörelse. När flaggbärarna har vandrat av scenen tar lovsången vid. En tjugofem man stark orkester, flankerad av två massiva storbildskärmar påbörjar ett framträdande som är så polerat, så välregisserat, att det för tankarna lika mycket till schlagerfestivalen, AG BEFINNER MIG

som till något väckelsemöte jag tidigare har bevittnat. Ett danskompani virvlar över scenerna i traditionella judiska kläder och genomför en dans som symboliskt anknyter till Israels bildande som stat. När föreställningen är slut och jag vandrar ut i den fortfarande ljumma Jerusalemnatten har jag svårt att göra mig kvitt känslan av förundran över det märkliga i denna tillställning. Vad är det som får tusentals kristna, från ett 80-tal olika länder, att vallfärda årligen till Jerusalem för att uttrycka, som de säger, sin kärlek och sitt stöd till Israel? Ett folk de inte är en del av. Ett land de inte tillhör.

EVANGELIKALA KRISTNA SOM VALLFÄRDAR TILL ISRAEL UPPFATTAR DET POLITISKA, MORALISKA OCH OFTA EKONOMISKA STÖDET TILL ISRAEL SOM DE GER SOM

LÖVHYDDOHÖGTIDEN

EN CENTRAL DEL

Konferensen som på engelska går under namnet ”the Feast of Tabernacles” har anordnats varje år sedan 1980 av den internationella organisationen ”Kristna Ambassaden”, och

I DERAS KRISTNA IDENTITET.

UPPDRAG MISSION NR 2 2015: JERUSALEM 19


SAMTIDIGT SOM MAN BETONAR DET TEOLOGISKA ÄR DET TYDLIGT ATT BILDANDET AV DEN KRISTNA AMBASSADEN OCKSÅ HADE STARKA POLITISKA MOTIV.

KINESISKA KRISTNA BRUDAR I DEN HELIGA STADEN.

sägs i flera år ha varit den största årligen återkommande turisthändelsen i Jerusalem. Ändå är den relativt lite känd, och lever alltjämt i skuggan av mer ”traditionellt” pilgrimsresande till Jerusalem. I Israel är den mycket välkänd och besöks varje år av ministrar från den israeliska regeringen (oavsett om denna regering för närvarande står till höger eller till vänster), av Jerusalems borgmästare, och av vanliga intresserade israeler som en av de fem dagarna har gratis inträde. Konferensen avslutas också varje år med en manifestation, då de besökande kristna klär upp sig i speciella dräkter, bär sitt lands flaggor och marscherar genom Jerusalems gator. Det var inte alltid så, men nuförtiden brukar israeliska medborgare flankera gatorna, applådera, och på plakat signalera att kärleken som de kristna manifesterar är ömsesidig. UPPSKATTADE EVANGELIKALER

Det är en sanning med modifikation, vissa grupper misstänker fortfarande de kristna för att vara förklädda missionärer, andra ogillar dem för deras okritiska hållning till israelisk politik men det är tydligt att fenomenet har blivit alltmindre kontroversiellt i Israel, och att 20 UPPDRAG MISSION NR 2 2015: JERUSALEM

evangelikalerna är uppskattade av breda lager i det israeliska samhället. Detta är naturligtvis en del av precis det som initiativtagarna ville uppnå då de började fira lövhyddohögtiden i Jerusalem. Kristna Ambassaden bildades 1980 av en löst sammansatt grupp av ”bibeltrogna” kristna i Jerusalem. De kom från flera länder, framförallt Europa och dåvarande Apartheidstyrda Sydafrika. Redan tidigt argumenterade man för ”instiftandet” av lövhyddohögtiden på teologisk grund; det var en bibliskt påbjuden högtid som kristenheten hade glömt bort, och dess tematik var tydligt knuten till messianska förhoppningar och eskatologi (de yttersta tingen). TILL HEBREISKA RÖTTER

På samma sätt som lövhyddohögtiden var bortglömd i kristen praxis var den eskatologiska dimensionen av kristendomen bortglömd tycktes man argumentera. Firandet av lövhyddohögtiden bland dessa kristna är på så vis en del i ett större projekt, ett projekt som är både framåt- och bakåtblickande. Man vill återknyta kristendomen till dess ”hebreiska” rötter, och skala bort det som man uppfattar


AMERIKANSK KVINNA I VIMLET.

som hellenistiskt inflytande samtidigt som man vill betona den eskatologiska dimensionen, som man också uppfattar har klara judiska förtecken. På så vis placerar man tydligt in firandet i ett frälsningshistoriskt sammanhang där närheten till Israel, och till judarna, spelar en nyckelroll. VÄXANDE KRISTEN SIONISM

Samtidigt som man betonar det teologiska är det tydligt att bildandet av den kristna ambassaden också hade starka politiska motiv. Bildandet var ett svar på den diplomatiska kris som inträffade för Israel efter antagandet av ”Jerusalem-lagen” som deklarerade Jerusalem som Israels förenade huvudstad. FNs säkerhetsråd uppfattade lagen som en annektering av delar av östra Jerusalem som Israel hade tagit kontrollen över 1967 och uppmanade medlemsländerna att i protest placera sina ambassader i Tel Aviv istället. Som ett svar på detta valde några Israelvänner att etablera en kristen ”ambassad” för att betona sitt stöd för Israels rätt till östra Jerusalem, och i förlängningen till alla de områden som man hade tagit i 1967 års krig. Den rörelse av kristna som den kristna

THE FEAST OF TABERNACLES.

ambassaden står i centrum för brukar kallas för ”kristen sionism” och har länge uppfattats som ett perifert fenomen bland kristna ”fundamentalister”, primärt ifrån USA och Västeuropa. Detta är felaktigt. På senare år har det blivit mer och mer tydligt för dem som är engagerade i frågan att kristna som betraktar staten Israel som en central eskatologisk karaktär är ett fenomen som växer, och faktiskt nu är större, i syd än i nord. Evangelikala kristna som vallfärdar till Israel uppfattar det politiska, moraliska och ofta ekonomiska stödet till Israel som de ger som en central del i deras kristna identitet. Lika viktig för dem som de (kristna) högtider de firar, de (kristna) sånger de sjunger, de böner de ber i kyrkan. Detta stöd är både politiskt, religiöst och kulturellt (som religiösa fenomen så ofta är) och det är inte längre möjligt att vifta bort det som en konsekvens av övernitisk bibelläsning, motstånd mot modernitet, eller ett sidointresse för några halvgalna spekulanter på den apokalyptiska marknaden. ”Kristen sionism” är en stor, och växande, global rörelse av evangelikala kristna som sannolikt är här för att stanna. Vilket inflytande rörelsen får kommer framtiden att utvisa.  •

ARON ENGBERG Aron Engberg är doktorand i Missionsvetenskap med Ekumenik vid Lunds Universitet där han för närvarande arbetar med en avhandling om evangelikala volontärarbetare i Jerusalem. Avhandlingen fokuserar på berättelsens roll i skapandet av religiös identitet och mening.

UPPDRAG MISSION NR 2 2015: JERUSALEM 21


e d r y t s d u –G a k s i t p o n i m mission När optikern Per Andén moderniserade sin butik hamnade delar av den gamla utrustningen på ett lager. Flera år senare blev den stommen i ögonkliniken New Eyes i Eritrea. text: per andén

foto: per andén, g. kramme och bodil brattåsen

DENNA MISSION HADE INTE blivit möjlig om inte en rad omständigheter hade sammanfallit. Om inte den lokala organisationen Eritrean National War Disabled Veteran Association, enwdva, hade arbetat för att starta ögonkliniker i Eritrea och om jag inte hade blivit bönhörd i min längtan efter att få hjälpa fattiga människor att se och läsa så hade den optiska utrustningen fortfarande legat i ett förråd i Hässleholm och blivit äldre. Jag har tidigare varit i kontakt med den svenska hjälporganisationen Human Bridge, till vilka jag skrivit ett brev och berättat om optikerutrustning som jag hade lagrad

22 UPPDRAG MISSION NR 2 1 2015: 2015: VÄGEN ERITREA UT UR FATTIGDOMEN

och som fortfarande var användbar. De kopplade ihop mig med den svenska grenen av enwdva och deras representanter Kesete Haile och Ezra Gebremedhin som har varit en viktig länk i mitt arbete. Det visade sig att moderorganisationen i Eritrea önskade sig en nyare ögonklinik som skulle bestå av ett synundersökningsrum, en optisk verkstad samt en butiksdel. Jag åkte hem till Hässleholm, där allt fanns lagrat, och packade ned i lådor samt öppnade de lådor jag redan fyllt för att kunna skriva upp vad de innehöll. Ordna till en katalogisering över varje pappkartongs innehåll. När det var klart körde jag till Human Bridge i Holsbybrunn med två


UPPDRAG MISSION NR 2 2015: ERITREA 23


ÖGONKLINIKEN ÄR BYGGD AV EN CONTAINER.

MÖTET MED KLINIKPERSONALEN.

PER ANDÉN OCH OPTIKERN I BUTIKEN. PER ANDÉNS ARBETSRUM PÅ KLINIKEN.

FÖRVÄNTANSFULL KÖ TILL NYA KLINIKEN.

I UNDERSÖKNINGSRUMMET.


släpkärror fyllda med utrustning. Jag hade även samlat in utrustning från andra optikerbutiker i Sverige och den packades också ner i stora pallådor. NEW EYES

I juni förra året skeppades containern iväg och fyra månader senare kunde jag och några studenter från Hjälmare folkhögskola, som också var med i det här projektet, landa i Eritrea på huvudstaden Asmaras flygplats. De lokala representanterna för enwdva hade byggt ett nytt hus där ögonkliniken skulle vara. Det var döpt till New Eyes, och byggt av en container, som målats grå och täckts både invändigt och utvändigt med träskivor. Huset var uppdelat i tre rum, ett rum för synundersökning, ett rum för verkstan och ett rum som de kallade showroom, alltså butiksdelen. I undersökningsrummet fick jag platsbygga allting. I verkstan hade man redan börjat inreda med bänkar och äldre utrustning. Optikern hade ett förslag på hur han önskade ha slipmaskinerna så vi satte dem så som han önskade samt tillhörande utrustning. I butiksdelen hade man satt in en glasdisk. Det som tillkom här var själva butiksinredningen som man hänger glasögonbågarna på samt spotlights, en kassapparat, speglar och ett ståbord. Senare sattes donatortavlan upp på en av väggarna. I detta utrymme står också ett före detta arkivskåp, vilket fylldes med färdigtillverkade läsglasögon i olika styrkor. Dessa är tänkta att användas av kunder som klarar sig med samma styrka på både höger och vänster öga men även att ge bort gratis till dem som inte har råd att betala eller inte har möjlighet att betala fullt pris. KURS I OPTIKLÄRA

Under en eftermiddag hade vi kurs i allmän optiklära för de som skall jobba i butik, verkstad och med glasutlämning. Mannen som är ansvarig för att man har optiker och glasögonbutik är i grunden

utbildad fysioterapeut/traumaläkare men han har fått detta som sin arbetsuppgift hos organisationen. Hans tanke var att de som jobbade med verkstan också skulle göra synundersökningar. Jag avrådde starkt från att någon som inte hade en formell grundutbildning skulle göra undersökningar. Det är inte bara att sitta och vrida och skruva på ”rattarna” på voroptern, synundersökningsutrustningen, utan man måste veta varför man gör på ena sättet ena gången men tvärtemot nästa gång. Så jag instruerade optikern och fysioterapeuten hur voroptern fungerade. Optikern satt med under de undersökningar jag gjorde och lärde sig på detta sätt. GIVARENS ANSVAR?

Jag har funderat mycket på vilket ansvar vi har som givare när man planerar ett nytt projekt. Vi har alldeles för lätt för att bara lämpa av allt på mottagarna. De har inte den logistik för att ta hand om eller källsortera som vi har i Sverige. De har lätt för att säga ja men svårt för att säga nej till sådant de inte behöver. Man ska inte leverera mer än vad som efterfrågas. Jag är djupt tacksam över att Gud styrde mina steg och min optiska mission till Eritrea. Till ett land som är i stort behov av hjälp utifrån. Jag har fått lära mig om landet både före, under och nu efteråt när man skall ta in allt som man sett. Att komma till ett nytt land med annan kultur, annat språk och annan mat är alltid spännande och uppmuntrande, så till vida att den ena dagen aldrig är den andra lik och det är väl kanske precis det som är det roliga med att få jobba med volontärt/missionärt arbete. Det är alltid något problem man måste lösa på bästa möjliga vis kulturellt och religiöst. Förhoppningen är att få komma tillbaks, få möjlighet att få visum att kunna återvända om så bara för att se till detta optiska missionsprojekt. Se att allt fungerar, ge dem lite feedback, kanske göra en och annan synundersökning. Men framförallt bara att få träffa dem alla igen och sitta under trädet och dricka te.” •

ENWDVA Grundades 1994 och hjälper krigsskadade och krigshandikappade från inbördeskriget som rasade i Eritrea mellan 1961-91. Det som organisationen är stoltast över är bagerierna som var det första man hjälpte krigsdrabbade att starta på olika platser i landet. Utöver dessa bagerier har kvinnor startat små väverier där man bland annat väver traditionella sjalar och de sista tio åren har man även mikrolånbaserad verksamhet. Man jobbar i första hand på gräsrotsnivå men stödjer även sjukhus.

UPPDRAG MISSION NR 2 2015: ERITREA 25


läst sedan sist BOKENS HISTORIA RIK PÅ UNDERVERK OCH Den buddhistiska ”Diamant sutra” från år 868 är världens äldsta tryckta bok, nästan 600 år äldre än Gutenbergs bibel. Den nyutkomna ”LES 1001 VIES DES LIVRES” är en bok av och för bokälskare, full med fascinerande berättelser om fängslade författare, bibliska tryckfel, brända bibliotek, bokbål, censur och plagiat.

Boken är och förblir väsentlig för alla, även i it-åldern. Inte förrän den dag då gaffeln blivit elektronisk, kommer den tryckta boken att avstå sin plats. Och kanske inte ens då. Böcker berättar historier. Men böcker har också sina egna historier. Historier av de mest skiftande slag. Den nyutkomna boken ”Les 1001 vies des livres” av Éric Dussert och Éric Walbecq (La librairie Vuibert, 2014) är sprängfylld med fascinerande och spännande berättelser om böckernas olika liv. Det kan handla om censur, om författare i fängelse, om bokbål, om fanatiska boksamlare, förfalskningar, stöld och plagiat, om böcker som endast funnits som titel eller fantasi, om erotica, plus mängder av andra historier. Boken är skriven av två bokälskare som generöst delar med sig av sina kunskaper utan att tynga läsaren med nördig lärdom. I politiskt oroliga tider lever böcker farligt. Under franska revolutionen konfiskerades aristokratins och kyrkans bibliotek. De viktigaste böckerna placerades i nationella depåer, de övriga såldes på auktion. Säckar med gamla illuminerade manuskript gjordes om till krutkarduser. År 1792 sattes det omfattande biblioteket i Saint-Germain-desPrés i Paris i brand, men det väsentligaste kunde ändå räddas, skriver Dussert-Walbecq. Revolutionen ledde till att det franska nationalbiblioteket, som 1795 bestått av ”endast” 152 868 volymer, fick ta emot kolossala mängder böcker från klostren i Paris. Boken blev allas egendom. HYLLNING TILL BOKEN När nazisterna 1933 började med sina bokbål, beslöt den tyske författaren Alfred Kantorowicz att rädda exemplar av böcker skrivna av judar, kommunister, pacifister och homosexuella undan förstörelsen. Kantorowicz, som själv var jude, flydde till Paris. Där skapade han 1934 ”De brända böckernas bibliotek”. Varje år, på årsdagen av den första nazistiska autodafén, firade man

bokens dag. I kommittén för biblioteket satt bland andra författarna André Gide och Léon Feuchwanger. Biblioteket inrymdes i en hyrd ateljé i två våningar på Boulevard Arago. Denna suveräna hyllning till boken och till yttrandefriheten fick tyvärr ett abrupt slut, när tyskarna år 1940 ockuperade Paris. Den franska polisen beslagtog bibliotekets böcker och både personal och en del av låntagarna placerades i franska interneringsläger. Man vet ännu idag inte om det var nazisterna själva eller franska kollaboratörer som avslöjade bibliotekets existens, skriver Dussert-Walbecq. Världens äldsta tryckta bok Diamant Sutra - är från 868 e.kr. Den är inte, som Gutenbergs bibel (ca 1455) tryckt med lösa typer, utan den buddistiska texten är helt utskuren i trä och sedan tryckt. Av Gutenbergs bibel, som ursprungligen trycktes i 180 exemplar återstår idag 48. Gutenberg var för övrigt inte ensam. Han hade hjälp av de bägge tryckarna Peter Schöffer och Johann Fust vid framställningen av de 1282 bibelsidorna. Trycker man så många sidor är det förstås lätt hänt att det begås misstag. Och bibeln och tryckfelen ”delar en lång historia”, påpekar Dussert-Walbecq. Hustrun till en tysk boktryckare gillade uppenbarligen inte bibelns krav på kvinnans underkastelse under mannen. Nattetid begav hon sig således till makens tryckeri och ändrade (1 Mos 3: 16): ”han skall vara din herre” till ”han skall vara din narr”. Vilka äktenskapliga följder detta fick förtäljer inte historien. Men den största skandalen i bibelutgåvornas historia är ändå den så kallade The Wicked Bible (1631). Denna var ett omtryck av Jakob I:s bibel som utkommit år 1611. Genom att tre ynka bokstäver glömdes bort kom det sjunde budet (2 Mos 20:14) att lyda ”Thou shalt commit adultery” (Du skall begå äktenskapsbrott). De stackars tryckarna

26 UPPDRAG MISSION NR 2 2015: LÄST SEDAN SIST

dömdes till 300 pund sterling i böter, vilket motsvarade en årslön. De fick dessutom yrkesförbud. Upplagan drogs in och sålda exemplar återkallades. Idag finns endast 11 exemplar kvar av denna ”stygga” bibelutgåva. De tre monoteistiska världsreligionernas heliga skrifter har en historia fylld av märkliga öden och äventyr. En av de äldsta kända versionerna av gamla testamentet Codex Sinaïticus - hittades år 1844 i en soptunna tillhörande klostret Sankta Catharina beläget på berget Sinaî. Manuskriptet, från 300-talet, skänktes till den ryske tsaren. Efter revolutionen 1917 sålde bolsjevikerna det till engelsmännen. Det äldsta exemplaret av koranen finns inte, som man kanske kunde tro, vare sig i Mecka eller Medina, utan i nationalbiblioteket i Paris. Manu-skriptet, som är från 670-720, förvaras på avdelningen för orientaliska handskrifter. Och det äldsta exemplaret av judarnas heliga skrift, tora, nedtecknad på en 36 meter lång rulle, upptäcktes så sent som år 2013 i Bologna! Författare och förläggare har ju i alla tider fått kämpa mot censur och bestraffningar. Inkvisitionen och dess index över förbjudna böcker - Index prohibitorum - är endast det mest kända och på sin tid mest fruktade exemplet på censur. Mer nutida exempel på riskerna med att ge ut böcker finns det tyvärr också. Célines förläggare Robert Denoël, liksom Guy Debords förläggare Gérard Lebovici, blev bägge mördade. Och Salman Rushdies norske förläggare William Nygaard besköts 1993 av okända. Han överlevde, men skadades svårt. CENSURENS MARKNAD Censuren föder också sin marknad. Under L’Ancien Régime, då censuren var sträng och förläggarna i Paris ofta hade monopol


”Codex Sinaiticus” från 300-talet är en av världens äldsta bibelversioner.

SKANDALER

på utgivning, publicerades ute i provinsen både piratupplagor och förbjudna böcker i stor mängd. I staden Rouen exempelvis bestod bokmarknaden till 40% av sådana böcker, ofta tryckta i Belgien, Holland eller Schweiz, där det var högre i tak. Vid sidan av censurens bägge favoritgenrer, skrifter i religiösa och politiska ämnen, återfinns förstås också erotisk och pornografisk litteratur. Och när det gäller att uppröra sedlighetens väktare torde markis de Sade stå i en klass för sig. År 1785, medan han sitter fängslad i Bastiljen, författar han Sodoms 120 dagar. Han gömmer manuskriptet, som är skrivet på 12 cm breda ark sammanfogade till en 12 m och 10 cm lång rulle, i en springa i fängelsemuren. Dagarna innan Bastiljen stormas den 14 juli 1789 förs de Sade, naken, över till en asyl i Charenton. Ända till sin död 1814 kommer han att tro att manuskriptet gått förlorat. Men en viss Arnoux de Saint-Maximin hade av en slump hittat det. Manuskriptet säljs sedan vidare i olika omgångar, för att till slut hamna hos världens störste samlare av erotica, schweizaren Gérard Nordmann. I april 2014 köps manuskriptet av Gérard Lheritier för 7 miljoner euro. Och idag förvaras det i Lheritiers privata museum, Musée des lettres et manuscrits i Paris. Outgrundliga äro böckers vägar! FÄNGSLADE FÖRFATTARE Vad har Casanova, Voltaire, Dostojevskij, Oscar Wilde och Jean Genet gemensamt, förutom att de alla är författare? Jo de har alla, liksom de Sade, suttit i fängelse. Och listan skulle kunna göras mycket längre. Casanova lyckades 1756 fly från blykamrarna i Venedig. En unik bedrift. Fast frågan är om den berömda flykten hade kunnat genomföras om Casanova inte fått hjälp av en präst vid namn Marino Baldi, menar Dussert-Walbecq. Voltaire skrev tragedin Oidipus i Bastiljen (1718). Dostojevskij dömdes i sin ungdom till döden för sin subversiva verksamhet gentemot tsardömet, men han benådades och deporterades till Sibirien. I fyra år satt han i fångläger. En tid som märkte honom för livet, och om vilken han berättar i sin bok Döda huset (1861). Oscar Wilde dömdes till två års straffarbete för sin homosexualitet. I fängelset i Reading skrev han De profundis. Året efter det att han frigivits publicerar Wilde sin berömda dikt

DENNA ARTIKEL HAR PUBLICERATS I SVENSKA DAGBLADET UNDER STRECKET 18/1 2015.

Ballad of Reading Gaol vilken han signerar med ”C 33”, Wildes cellnummer i fängelset. När Oscar Wilde friges är han en bruten man. Bara tre år senare, år 1900, dör han i exil i Paris. Redan som mycket ung hade Jean Genet hamnat i klammeri med rättvisan. Han dömdes upprepade gånger till fängelse för stöld. Men i Genets fall bildar kriminaliteten, tillsammans med hans homosexualitet, de två poler, kring vilka hela hans författarskap kretsar. De står också i centrum för Genets mest kända verk, Tjuvens dagbok (1949). Kärleken till böcker kan ta sig många uttryck, även kriminella. I boken Amateurs et voleurs de livres (1903) beskriver Albert Cim de mest skilda bibliofila patologier. Den mest berömda av alla boktjuvar torde vara Guillaume Libri (1803-1869), skriver DussertWalbecq. Som ansvarig för katalogen över alla böcker i offentliga bibliotek i Frankrike, hade Libri tillgång till alla magasin med böcker som hörde till dessa bibliotek. Och Libri (vars namn betyder ”böcker” på italienska!) gick grundligt till väga. När han stal böcker avlägsnade han samtidigt deras katalogkort. Icke desto mindre blev han upptäckt och dömd till tio års fängelse. I sin frånvaro skall tilläggas, för Libri hade redan hunnit fly till London.

innehåller detta stora verk samtidigt mängder av fantastiska teckningar. Det spänner också över en lång period. Enligt experter rör det sig om cirka 40 år (1478-1518). Även Carl Gustav Jungs Den Röda Boken är ett verk i ord och bild. Detta arbete var Jungs privata arbetsbok, där han förde en dialog med sitt eget mörker och en rad inre gestalter. Röda Boken utkom 2011, 50 år efter Jungs död. Ett tredje mirakulöst verk, enligt DussertWalbecq är Federico Fellinis Il libro dei sogni (drömmarnas bok, 2007). Också detta verk består av både ord och bild. Fellini, som hade varit tecknare innan han blev regissör, går här i klinch med sina demoner och sexuella fantasier. Dussert-Walbecqs bok innehåller visserligen inga bilder, men den är likafullt en bok som torde göra varje bokälskare lycklig.

MYTISK AURA Vissa böcker är omgivna av en mytisk aura som gör dem till unika monument i böckernas historia. Dussert-Walbecq lyfter fram tre sådana verk. Underverkens underverk, menar de, är Leonardo da Vincis Codex Atlanticus som finns i Biblioteca Ambrosiana i Milano. Handskriven med Leonardos spegelskrift

Lars O Ericsson bor och arbetar i Paris och Stockholm. Han är docent i Praktisk filosofi vid Stockholms universitet och har tidigare varit konstkritiker i DN (1987-2004) och amerikanska Artforum (1988-94). Idag är han konstskribent i SvD och Artlover magazine. Hans senaste publicerade bok är Paris är hjärtat och navet (2014, Orosdi-Back).

LARS O ERICSSON

UPPDRAG MISSION NR 2 2015: LÄST SEDAN SIST 27


i korthet att ha huvudet i himlen och fötterna på jorden. Programmet avslutas med musik och sång av och med Tipei Marazanye, kyrkomusiker i Zimbabwe och i Löddebygdens församling. Kl 17.30 serveras en enkel supé med och av Yalla Trappan. Årsmötesprogrammet genomförs i Bongsalen i Kyrkans hus, Sjömansgården, Gamla staden, Malmö. Anmälan till måltiden görs senast den 10 april 2015 till Ulla Bengtsson på ullasbengtsson@gmail.com eller på telefon 0431-202 40, 0730-30 55 72.

HÉDI FRIED, FÖRINTELSEÖVERLEVARE Intervjuad i Gomorron Sverige, SvT, 22 januari 2015: – Förintelsen har den magnituden att den inte får glömmas, precis som man aldrig glömmer den romerska republiken. Det räcker inte med historieböckerna, det måste gå från mun till mun, precis som vi judar berättar vid påskhögtiden om uttåget ur Egypten och som fadern berättar med sådana ord som om han själv hade varit där.

ÅRSMÖTE I LUNDS MISSIONSSÄLLSKAP Mission – vandring, retreat, musik – är ledord vid Lunds Missionssällskaps årsmöte den 19 april 2015. Programmet inleds kl 16 med ”Walking to Emmaus”, ungdomar i den världsvida kyrkan delar tro och liv, ledare Daniel Uddling, projektledare i Skara stift. Därefter föreläser Peter Landgren, teologilärare och pedagogisk utvecklare på Helsjöns folkhögskola om Anafora i Egypten. ”Mer än ord” – om 28 UPPDRAG MISSION NR 2 2015: I KORTHET

FÖRBÄTTRADE FREDSOPERATIONER Dagens konflikter är mer komplexa och svårlösta än tidigare, vilket ställer nya krav på internationell krishantering och fredsbevarande verksamhet. En ny rapport med syftet att förbättra FNs fredsoperationer överlämnades nyligen till Ban Ki-moon av Sveriges utrikesminister Margot Wallström. Folke Bernadotteakademin har bidragit till framtagandet av Challenges Forums nya rapport Designing Mandates and Capabilities for Future Peace Operations. – FNs fredsinsatser står inför nya besvärliga utmaningar. Vår rapport kommer mycket lägligt och är ett värdefullt bidrag till den pågående översynen inom FN, säger SvenEric Söder, generaldirektör på Folke Bernadotteakademin. Folke Bernadotteakademin är en myndighet med den övergripande uppgiften att stödja internationell fredsfrämjande verksamhet. Arbetet ska bidra till internationell fred och säkerhet samt förbättra levnadsvillkoren för människor som lever i fattigdom och förtryck.

MISSIONSVETENSKAPLIGT ÖPPET SEMINARIUM I LUND 23 MARS KL 10.15-18.00 SAL B152, LUX, HELGONAG. 3

TEOLOGISKA OCH FILOSOFISKA SVAR PÅ SYNKRETISM Kan man samtidigt vara kristen och buddhist? Är det acceptabelt att från den kristna teologins synpunkt vara så? Hur blandas olika religiösa traditioner i kristendom? Finns det rena religioner? Hur skulle man kunna reagera teologiskt och filosofiskt på blandning av religioner? Vad betyder religionernas inträngande i varandra för kristen tro idag? Dessa och många andra frågor kring synkretism behandlar seminariet. Programmet innehåller föreläsningar och diskussioner. Några ledande internationella forskare i frågor rörande religionsmöten bidrar till programmet, såsom Prof. Gavin D’Costa (Bristol University, England), Peter C. Phan (Georgetown University, USA), Tan Kang San (Kuala Lumpur, Malaysia), Jonas A. Jørgensen (Köpenhamn) samt forskare från Lund och Uppsala. Deltagandet är gratis men registrering (via seminariets hemsida) rekommenderas. Mer info/registrering: www.teol.lu.se/forskning/ konferenser-och-symposier/tprs-2015/


betraktelsen

TOMAS TRANSTRÖMER, POET NOBELPRISTAGARE I LITTERATUR 2011

UPPDRAG MISSION NR 2 2015: BETRAKTELSEN 29


– FÖRELÄSNINGARNA KOMMER ATT HÅLLAS AV KVINNLIGA PRÄSTER FRÅN ETIOPIEN, SVERIGE

TEXT: MARIE BOSUND HEDBERG

FOTO: JONAS NIMMERSJÖ, ERIK JOHANSSON

OCH TANZANIA.

Inspiration för kvinnliga präster Att dela ut stipendier för resor och projekt som genomförs här hemma eller utomlands hör till Lunds Missionssällskaps mest synliga verksamheter. EFS får 50 000 kronor i resebidrag för nio kvinnliga prästers deltagande i en workshop tillsammans med kollegor från Etiopien, Indien och Tanzania. Resan sker i samarbete med Mekane Yesuskyrkan i Etiopien, den evangelisk-lutherska kyrkan i Tanzania och den evangelisk-lutherska kyrkan i Madhya Pradesh i Indien. – En målsättning är att stärka och uppmuntra de etiopiska och indiska deltagarna då kvinnliga präster inte är lika etablerade inom dessa kyrkor som inom EFS och den evangelisk-lutherska kyrkan i Tanzania (ELCT), berättar Anna Claesson, projekthandläggare på EFS internationella avdelning i Uppsala. Teman för utbytet är ”Women in God’s Mission” vilket har valts av Mekane Yesuskyrkans kvinnoavdelning. HUR SER PROGRAMMET UT? – Tanken är att med bibeltexter som grund behandla ämnen som till exempel prästkallelsen, jämställdhet och kvinnors situation i prästuppgiften samt att dela

praktiska erfarenheter från det vardagliga arbetet. Föreläsningarna kommer att hållas av kvinnliga präster från Etiopien, Sverige och Tanzania. Förhoppningen är att detta ska vara till inspiration och nytta för deltagarna från samtliga länder. VAD HÄNDER SEDAN? – Deltagarna kommer att föra anteckningar och dagbok och ta bilder under resan vilket kommer att sammanställas i efterhand. Resan kommer också att skildras med ett reportage i EFS tidning Budbäraren. Deltagarna förbinder sig även att vid minst fem tillfällen under det kommande året dela med sig av sina erfarenheter och upplevelser i sin egen och andra församlingar. De svenska deltagarna är alla i aktiv prästtjänst inom EFS. EFS är en självständig organisation inom Svenska kyrkan med betoning på

mission, lekmannaengagemang och vardagskristendom. Rörelsen består av cirka 14 500 personer som är medlemmar i någon av de 335 föreningar och grupper som finns runt om i Sverige. Det gemensamma målet är att hjälpa människor att leva nära Jesus Kristus i vardagen. EFS stödjer systerkyrkor och organisationer i Eritrea, Etiopien, Indien, Malawi, Tanzania och Mellanöstern. STIPENDIATER Övriga stipendiater hittar du på www.lundsmissionssallskap.se

Anna Claesson, projekthandläggare på EFS internationella avdelning i Uppsala, är övertygad om att workshopen i Addis Abeba kan stärka kvinnliga präster i deras yrkesroll.

30 UPPDRAG MISSION NR 2 2015: STIPENDIATEN

FOTO ADDIS ABEBA: SHUTTERSTOCK


GLOBALT NÄTVERK STÖDER EKUMENISKT ARBETE Lunds Missionssällskap grundades 1845 och är Sveriges äldsta. De allra första svenska missionärerna i Indien och Kina kunde resa ut på uppdrag av sällskapet. Idag har missionsarbetet tagit helt nya former och utvecklats till gränslösa samarbeten, utbyten och dialog och genomförs av grupper eller enskilda. Missionsbegreppet omfattar även arbetet för fred och ickevåld och en världsvid gemenskap. Lunds Missionssällskap har ett nära samarbete med Svenska kyrkans internationella arbete. Biskopen i Lund är hedersordförande och vi verkar utifrån de breda nätverk som styrelseledamöterna har både här hemma och utomlands. Starka band finns även till den teologiska fakulteten vid Lunds universitet, Centrum för teologi och religionsvetenskap, och särskilt till ämnena missionsvetenskap och religionsteologi.

från varandra och ställer frågor som vad Malmö kan lära av Kapstaden, Hongkong eller Jerusalem. Eller tvärtom – vilka erfarenheter och lösningar kan Malmö bidra med. I Hongkong har vi gett stöd till ett centrum för studiet av mötet mellan kristen tradition och kinesisk kultur, och genom detta till utbyten med universitet i Kina, men också till teologisk utbildning för de många minoritetskyrkorna i Sydostasien. I Kapstaden bidrar vi till finansieringen av professuren The Desmond Tutu Chair vid den teologiska fakulteten vid University of Western Cape. I Jerusalem stöder vi Svenska teologiska institutet, STI, och dess arbete med religionsdialog och religionsteologi genom bidrag till en professur i religionsteologi. I Malmö stöder vi Västra Skrävlinge församlings arbete tillsammans med moskén i Rosengård och olika nätverk för en förståelse mellan olika religiösa traditioner, framför allt islam och kristendom. www.lundsmissionssallskap.se

VILL DU MEDARBETA?

UNGDOMAR VIKTIGA Lunds Missionssällskap förvaltar avkastningen på de gåvor som testamenterats till sällskapet och fyra gånger om året delas rese- och projektbidrag ut till sökande från hela landet, och antalet sökande har ökat markant under de senaste tio åren. – I första hand stöder vi ungdomar, de är viktiga för oss eftersom de har en framtid och vågar se över kultur- och religionsgränser, säger Samuel Rubenson, ordförande i Lunds Missionssällskap. Oftast söker de resebidrag för olika slags volontärinsatser. Vi stödjer även utbytesverksamhet av olika slag och vill gärna uppmuntra till en mångfald av uttrycksformer med projekt som innehåller musik, konst och film.

Vill du skriva artiklar, bokrecensioner, debattartiklar eller analyser i Uppdrag Mission? Hör av dig till redaktör Marie Bosund Hedberg, 0733-60 87 54 eller red@uppdragmission.se.

VILL DU PRENUMERERA PÅ UPPDRAG MISSION? Tidskriften kommer ut fem gånger om året (inklusive ett tjockare temanummer under sommaren). En helårsprenumeration kostar 200 kronor inom Sverige, 300 kronor inom övriga Europa och 350 kronor i övriga världen.

KUNSKAPSUTBYTEN Lunds Missionssällskap arbetar dessutom med fyra noder över världen. Dessa mötesplatser för utbildning oh interreligiös dialog finns i Hongkong, Kapstaden, Jerusalem och Malmö. Vi lånar erfarenheter

Du kan anmäla dig antingen genom att maila till red@uppdragmission.se eller genom att skriva till redaktionen, se adress sid 2. Ange namn, adress, mailadress och telefonnummer. Du kan också kontakta redaktionen, 0733-60 87 54.

lunds en tidskrift från

166 • 45 kr • nr 4 • 2012 • årgång missionssä llskap

nr 4 • 2011 årgång 166

Halva sanningen finns på den andra sidan

EN TIDSKRIFT FRÅN LUNDS MISSIONSSÄLLSKAP • NR 4 • 2013 • ÅRGÅNG 167 • 45 KR

–detta är mit t mal mö! ann ilmar nils per martin sHifaa

andreas sonja CeCilia lina riCHard BoB

jeHosHua karin tony marie jonas sandra

6 sin kärlek till malmö 16 ilmar reepalu om d är en del av malmö per Brinkemo somalilan 20 är olika i malmö BoB Hansson alla 39 om framtidens malmö kristina olsson

Västra Jerusalem Rabbinen på baRRikadeRna 14 Östra Jerusalem det lilla huset i sheikh JaRRah 24 analys söRen Wibeck om den histoRiska konflikten 6

Birgit Bo rafael elsie kristina

Lunds Missionssällskap delar varje år ut resestipendier till i första hand ungdomar under utbildning för tjänst i kyrkan och missionen och grupper vars resa är en del av ett ömsesidigt utbytesprogram mellan kyrkor och ekumeniska organisationer. Resan ska vara väl förberedd och ingå i en långsiktig informations- eller utbildningsverksamhet och ansökan ska innehålla en realistisk budget för genomförandet. Numera kan stipendieansökan bara göras via Lunds Missionssällskaps sida, www.lundsmissionssallskap.se/ stipendier. Fyll i det elektroniska formuläret enligt anvisningarna och skicka det per e-post till stipendium@lundsmissionssallskap.se Skicka in din ansökan i god tid! Sista datum för att söka stipendierna är 15 februari, 15 maj, 15 augusti och 15 november. Räkna med att du kan få svar på din ansökan några veckor senare. När resan eller projektet har avslutats ska stipendiaten/stipendiaterna kunna dokumentera sina erfarenheter i text och bild, rapporter som kan komma att publiceras i Uppdrag Mission och/eller på hemsidan. Maila in text och bilder till rapport@lundsmissionssallskap.se

pendium ansökan om resestismissionssallskap.se

0805.pdf epost till: stipendium@lund Ansökan skickas per datum, t.ex: Hans_Hansson_10 ditt namn och dagens Namnge pdfen med Beslut (fylls i av LMS) Datum (fylls i av LMS)

ansök an om

projektbidrag

Ansökan skickas per epost till stipendium@ Namnge pdfen lundsmissionssallskap.se med ditt namn och dagens datum, Eventuella bilagor t.ex: Maria_Larsso ska skickas per n_20110214.p post Box 32, 221 00 Lund. Märk försändelsentill Lunds Missionssällskap, Stiftskansliet, df med ”Ansökan Projektbidrag”. i av LMS) Beslut (fylls i av LMS)

Beslutsdatum (fylls

Sökandes namn (obligatoriskt)

Telefon (obligatoriskt)

Sökandes namn

Adress (obligatoriskt)

(obligatoriskt)

Telefon (obligatoriskt

)

E-post (obligatoriskt)

Adress (obligatoriskt

)

Resans längd, alternativt

datum för utresa och

hemresa (obligatoriskt) E-post (obligatoriskt

)

Samarbetspartner på

resmålet (obligatoriskt)

Privat initiativ eller genom

Projektets längd

(obligatoriskt)

en organisation (obligatoriskt) Samarbetspartner

Resans budget (obligatoriskt)

Privat initiativ eller

Syfte med resan (obligatoriskt)

Projektets budget

(obligatoriskt)

genom en organisation

(obligatoriskt)

(obligatoriskt)

Syfte med projektet

(obligatoriskt)

KAP • NR 2, 2015 • ÅRGÅN G 169 • 45 KR

PILGRIMSSTAVEN LEDER ALLTFLER

TEMANUMMER:

en tidskrift från lunds missionssällskap

EN TIDSKR IFT FRÅN LUNDS MISSION SSÄLLS

SÅ SÖKER DU LUNDS MISSIONSSÄLLSKAPS STIPENDIER

1 (2)

1 (2)

www.lundsmissionssallskap.se

NÄSTA NUMMER UTE 30/4

ETIOPIEN PILGRI MENS VÄG FÖR TILLVARONS MYSTE ISRAEL KRISTE RIUM 6 N SIONISM VÄXER TILL GLOBAL ENKÄT VARFÖ RÖRELSE 18 R PILGRIMSVAN DRAR DU? 16

EN TIDSKRIFT FRÅN LUNDS MISSIONSSÄLLSKAP • NR 4, 2014 • ÅRGÅNG 168 • 45 KR

KONTAKTA MARIE BOSUND HEDBERG 0733-60 87 54 PREN@UPPDRAGMISSION.SE

Kapstaden BLIR DET SOMMAR FÖR KRISTNA I MELLANÖSTERN?

HENNES SOPBERG FÅR SYDAFRIKA ATT VÄXA 10 HÄR HJÄLPS MAMMOR OCH BARN TILL ETT TRYGGT LIV 30 INTERNATIONELL FÖREBILD I KAMPEN MOT HIV 36 FRAMTIDEN FORMAS FÖR DEN FRIA GENERATIONEN 38

PAKISTAN LÄNGST NER PÅ SKALAN 10 EGYPTEN OROLIGHETERNA ÄR INTE ÖVER 30 ANALYS EMIGRATIONEN FORTSÄTTER 40

UPPDRAG MISSION NR 2 2015: LUNDS MISSIONSSÄLLSKAP 31


POSTTIDNING B Returadress: Nätverkstan ekonomitjänst Box 311 20 400 32 Göteborg

foto: magnus aronson/ikon

4 1 1 1 8 6 3 0 0

Tusentals barn dör varje dag av undernäring och brist på mat, trots att jordens resurser skulle kunna räcka åt oss alla. Hungern är ett problem som världen kan lösa. Dela med dig, SMS:a HUNGER till 72905 och ge 50 kr till utbildning, lån och sparande samt hållbara jordbruksmetoder.

SMS:a HUNGER till 72905 och ge 50 kr PG 90 01 22-3 | BG 900-1223 | Swisha valfritt belopp till 9001223

www.svenskakyrkan.se/internationelltarbete

Uppdrag Mission #2 2015  

Röd tråd: Pilgrimsstaven leder alltfler Medverkande: Gunilla Kristiansson, barnmorska Karin Johannessson, präst Samuel Rubenson Hans-Erik L...

Advertisement