AMAZONAbladet nr 1 -14

Page 12

Patologen – läkarnas egen detektivbyrå Patologen kan av patienterna uppfattas som en läkardoldis, eftersom patologen sällan träffar sina patienter. Ändå har denna läkare avgörande betydelse vid en misstänkt cancertumör . Lennart Eriksson, professor emeritus i patologi och cytologi vid Karolinska Institutet, berättar här vad en millimeter av en tumör kan avslöja och om framtidens undersökningsmetoder.

D

en som fått bröstcancer har fått vara med om att ett prov från tumören tas, en så kallad finnålsbiopsi som ett led i den diagnostiska utredning som sker innan eventuell operation. Den läkare som utför detta är oftast en patolog/ cytolog. Lennart Eriksson betonar hur viktigt det är att detta ingrepp, en punktion, görs så professionellt som möjligt. Lennart Eriksson. Foto: Privat - Målet med punktionen är att få ett diagnosmaterial och det är mycket viktigt att patologen/cytologen är ambitiös nog att få ut ett material från den misstänkta tumören. Handlaget och skickligheten är avgörande, och ibland kan det göra lite ont för att man ska kunna få ett prov från knölen. Ibland måste man sticka flera gånger.

rande och styrande för den fortsatta handläggningen, som syftar till en behandling som är anpassad efter just denna patients behov. - I bedömningen av den borttagna knölen ingår att fastställa om det är en tumör och om den är godartad, benign, eller elakartad, malign. Detta kan ibland vara mycket svårt och kräva stor vana och erfarenhet, säger Lennart Eriksson som har erfarenhet från att vara såväl läkare, forskare och chef samt undervisa läkarstudenter. För att kunna konstatera om tumören är malign (elakartad) ser patologen på hur tumörcellerna växer och om de sprider sig i vävnaden utanför de naturliga gränser som finns. I jämförelse med normala celler växer cancerceller både okontrollerat och snabbt. Nästa fråga är vilken sorts tumör provet består av (bröstcancer, lungcancer, tarmcancer, njurcancer, hudcancer, äggstockscancer, etc), det vill säga var den kommer ifrån, vilken cell som är modercellen.

- Det är bäst om patologen/cytologen, som är ansvarig för diagnosen, själv tar provet, och på så sätt tar ansvar för hela processen. Klinisk undersökning genom palpation av patientens hela bröst ger också värdefull information för diagnosen. Det är lättare än man tror att missa en liten tumör och provtagarens handlag är viktigt.

- Det är celltypen snarare än växtplatsen, det vill säga var i kroppen tumören upptäckts, som avgör vilken typ av tumör det är. En cancercell kan sprida sig till vilket organ som helst, men ursprungscellen avgör vilken tumör det är fråga om, berättar Lennart. En tränad patolog kan i regel avgöra detta, men i vissa fall kan det vara mycket svårt.

Med det vill Lennart nyansera bilden av en patolog/cytolog som hela tiden sitter framför ett mikroskop, fjärran från patienterna. Den stämmer inte alltid. Många patologer träffar patienter när de tar det livsviktiga provet, men etablerar sällan någon direkt kontakt med sin patient efter provtagningen. Däremot träffar patologen ofta den behandlande läkaren vid kliniska, multiprofessionella konferenser där patientens diagnos fastställs och behandlingen planeras.

- Det finns tumörer som vi kallar odifferentierad cancer, där patologen inte klart kan fastställa vilken cell som är ursprungscellen. Sedan gäller det för patologen att ta reda på hur fort cancercellerna växer och om det finns olika delar av tumören som växer olika fort. Det kan avgöras genom att se på hur utmognade, differentierade, cellerna är, dvs hur mycket de efterliknar en motsvarande normal cell. En omogen cell växer snabbare än en mogen cell.

I de fall patientens tumör opereras skickas det bortopererade preparatet till patologen, som snarast tar tillvara material från tumören, från omgivande vävnad och eventuella lymfkörtlar för mikroskopisk och molekylär diagnostik. - Patologens beskrivning av tumören och dess egenskaper samlas i en rapport som vi i journalen kallar PAD: Patologisk Anatomisk Diagnos. Denna information är helt avgö-

12

Och ju snabbare den växer desto snabbare sprider tumörcellen sig. En cancer bestående av omogna celler (lågt differentierad) är farligare än en bestående av mogna celler (högt differentierad). Tillväxttakten beskrivs ofta som differentieringsgrader, där man med lågt differentierad menar en snabbt växande cancer och med högt differentierad menar en långsamt växande cancer. De medelhögt differentierade cancrarna har en intermediär tillväxttakt, förklarar Lennart.

Amazonabladet nr 1-2014


Turn static files into dynamic content formats.

Create a flipbook
Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.