Page 9

Oscar Ekman och Josef Eriksson Av Torbjörn Fogelberg

många. Hans musik beskrevs som intagande och betagande i sin harmoniska sammansärrning. - Från Uppsala skrev AJ..fvenden

I3.2 I913

arr han

JUSt gårr igenom Erikssons tonsärrningar av Sigurd Agrells "Lyriska fantasier" och " Två sånger" samt Karlfeldts " Fyra sånger". Enlige Alfven var Eriksson en ovanlige begåvad tonlyriker, som hade sin styrka" i ett inåtvänt stämningsfrosseri av mycken poetisk skönhet". Men Alfven fann hos sin kollega å andra sidan en viss slapphet och pessimism, som "genomsyrar hans rikliga användning

av dissonanser". Detta kunde ses mot

bakgrund av hans fattigdom och sorger, och nr i så fall säkert övergående, och Alfven rekommenderade

pekuniär hjälp. Erikssons begåvning

berättigade honom till vidare utbildning. Arr OE nu handlade snabbt framgår av arr Eriksson redan den 19I3

tackade för dennes löfte om

500

21.2

kr för fortsarra studier i komposi-

tion. Dittills hade Eriksson ratt slå sig fram utan nämnvärd hjälp, varför hans studier blivit både ofullständiga och ofta avbrutna. Han insåg att han inte, uran hjälp från någon välvillig mecenat skulle kunna fullständiga studierna, medan han ännu var ung. Därför hade han genom adjunkt Arvid Bruno vågat vända sig till OE. Till och med den store Brahms hade klagat över att han under mannaåldern

med outsäglig

möda måst ta igen vad han gått miste om under ungdomen. Trots mångåriga försök hos både svenska och utländska förläggare hade Eriksson inre lyckats !a sina senare kompositioner,

fr.o.m. opus 6, tryckta och måst

låna pengar därför samt sälta sig i stora skulder. Inte ens vid denna tid hade han, trots många berömmande uttalanden, av vilka han särskilt gladde sig över ett i den finska "Tidning för musik" för jan.

19I3, fått

der

länare med förläggare. Delta berodde på att hans kompositioner inte gav ögonblicklig vinst. Eriksson hoppades i början av nanden i 3 av de största tyska musiktidskrifrerna,

19I3

på bra omnäm-

och att de svenska för-

läggarna därefter skulle våga ta sig an honom. Då Eriksson i det: längsta velat hjälpa sig själv, hade det: dels gån lång-

Josef Eriksson. Foto: Berna Roth, 1921.

samt, och dels hade han

En annan framstående svensk ronsärrare. som efter rekommendation av Alfven under många år understöddes av OE, var romanskompositören Josef Eriksson, jämnårig med den förre. Vid denna tid stod den expressionistiske Erikssons sånger upptagna på konsertprogrammen

både i Ber-

lin och Paris, innan de slagit igenom i Sverige. Han hade bl.a. ronsarr dikter av Sigurd Agrell och Karlfeldt och !an positiva recensioner av den stränge kritikern Wilhelm Peterson-Berger och av Ture Rangsrröm. Den förre framhöll i DN arr Eriksson stod som en av Sveriges intressantaste och mest lovande rondiktare. att stämningarna var levande, om än inåtvända, drömrunga. och arr hans arbeten hade ,"en fläkt av finhet och artistisk hållning". Särskilt framhölls hans "Poerne tragique", ursprungligen tänkt som sorgmarsch vid Frödings död. Signaruren A.EL i UNT

1912

framhöll arr Erikssons musik nog i

mycket tillhörde framtiden, och att endast åren kunde bana väg till de

fått

den fördjupning och personliga stil som var

det: högsta en konstnär kunde eftersträva. Detta utgjorde dock i början ett stort hinder därför att många var fientliga mot det personliga. Av brevet fram oår an Eriksson visste sitt värde och var medveten om an ha bli:=>

vit: en personligher. Men han hade förlorar vad som var de andras vinst _ "det lätta obehindrade handskander med formen". Han ville an OE skulle förstå att han inre vände sig till honom med en ynglings ok-ynne utan med en mans grämelse över att se åren löpa sig ur händerna, utan art: kunna skaffa sig den vidareutbildning

han kände sig behöva. Eriksson

slutade med att beskriva sig som en man som länge fått leva på livets skuggsida. Av ett följande brev från Alfven den

27.2 I913

framgick att han sam-

tyckte till att OE delsav Eriksson hans omdöme om honom och trodde , :=> att han skulle värdesätta detta, då det kom från en fackmusiker och inre var sazr som någon som komplimang åt honom personligen. Alfven bad

9

Alfvéniana 1/96  

Hugo Alfvén sällskapet

Alfvéniana 1/96  

Hugo Alfvén sällskapet

Advertisement