Oscar Ekman och Josef Eriksson Av Torbjörn Fogelberg
många. Hans musik beskrevs som intagande och betagande i sin harmoniska sammansärrning. - Från Uppsala skrev AJ..fvenden
I3.2 I913
arr han
JUSt gårr igenom Erikssons tonsärrningar av Sigurd Agrells "Lyriska fantasier" och " Två sånger" samt Karlfeldts " Fyra sånger". Enlige Alfven var Eriksson en ovanlige begåvad tonlyriker, som hade sin styrka" i ett inåtvänt stämningsfrosseri av mycken poetisk skönhet". Men Alfven fann hos sin kollega å andra sidan en viss slapphet och pessimism, som "genomsyrar hans rikliga användning
av dissonanser". Detta kunde ses mot
bakgrund av hans fattigdom och sorger, och nr i så fall säkert övergående, och Alfven rekommenderade
pekuniär hjälp. Erikssons begåvning
berättigade honom till vidare utbildning. Arr OE nu handlade snabbt framgår av arr Eriksson redan den 19I3
tackade för dennes löfte om
500
21.2
kr för fortsarra studier i komposi-
tion. Dittills hade Eriksson ratt slå sig fram utan nämnvärd hjälp, varför hans studier blivit både ofullständiga och ofta avbrutna. Han insåg att han inte, uran hjälp från någon välvillig mecenat skulle kunna fullständiga studierna, medan han ännu var ung. Därför hade han genom adjunkt Arvid Bruno vågat vända sig till OE. Till och med den store Brahms hade klagat över att han under mannaåldern
med outsäglig
möda måst ta igen vad han gått miste om under ungdomen. Trots mångåriga försök hos både svenska och utländska förläggare hade Eriksson inre lyckats !a sina senare kompositioner,
fr.o.m. opus 6, tryckta och måst
låna pengar därför samt sälta sig i stora skulder. Inte ens vid denna tid hade han, trots många berömmande uttalanden, av vilka han särskilt gladde sig över ett i den finska "Tidning för musik" för jan.
19I3, fått
der
länare med förläggare. Delta berodde på att hans kompositioner inte gav ögonblicklig vinst. Eriksson hoppades i början av nanden i 3 av de största tyska musiktidskrifrerna,
19I3
på bra omnäm-
och att de svenska för-
läggarna därefter skulle våga ta sig an honom. Då Eriksson i det: längsta velat hjälpa sig själv, hade det: dels gån lång-
Josef Eriksson. Foto: Berna Roth, 1921.
samt, och dels hade han
En annan framstående svensk ronsärrare. som efter rekommendation av Alfven under många år understöddes av OE, var romanskompositören Josef Eriksson, jämnårig med den förre. Vid denna tid stod den expressionistiske Erikssons sånger upptagna på konsertprogrammen
både i Ber-
lin och Paris, innan de slagit igenom i Sverige. Han hade bl.a. ronsarr dikter av Sigurd Agrell och Karlfeldt och !an positiva recensioner av den stränge kritikern Wilhelm Peterson-Berger och av Ture Rangsrröm. Den förre framhöll i DN arr Eriksson stod som en av Sveriges intressantaste och mest lovande rondiktare. att stämningarna var levande, om än inåtvända, drömrunga. och arr hans arbeten hade ,"en fläkt av finhet och artistisk hållning". Särskilt framhölls hans "Poerne tragique", ursprungligen tänkt som sorgmarsch vid Frödings död. Signaruren A.EL i UNT
1912
framhöll arr Erikssons musik nog i
mycket tillhörde framtiden, och att endast åren kunde bana väg till de
fått
den fördjupning och personliga stil som var
det: högsta en konstnär kunde eftersträva. Detta utgjorde dock i början ett stort hinder därför att många var fientliga mot det personliga. Av brevet fram oår an Eriksson visste sitt värde och var medveten om an ha bli:=>
vit: en personligher. Men han hade förlorar vad som var de andras vinst _ "det lätta obehindrade handskander med formen". Han ville an OE skulle förstå att han inre vände sig till honom med en ynglings ok-ynne utan med en mans grämelse över att se åren löpa sig ur händerna, utan art: kunna skaffa sig den vidareutbildning
han kände sig behöva. Eriksson
slutade med att beskriva sig som en man som länge fått leva på livets skuggsida. Av ett följande brev från Alfven den
27.2 I913
framgick att han sam-
tyckte till att OE delsav Eriksson hans omdöme om honom och trodde , :=> att han skulle värdesätta detta, då det kom från en fackmusiker och inre var sazr som någon som komplimang åt honom personligen. Alfven bad
9