REVERSEN NOVEMBER HT23

NOVEMBER 2023

TEMA

RELATIONER

UPPSALAEKONOMERNAS MEDLEMSTIDNING

INNEHÅLL 5. Redaktörskrönikan

14. Oönskade relationer

6. Chefsredaktören har ordet

16. Kärleksmums

7. Ordförande har ordet

17. Så får du dina kompis-

8. Vykort från redaktionen

distansrelationer att hålla

10. UEpoddar

18. Movember

11. Tre trendspaningar om

20. Min krävande vän C

relationer

21. Sverige, vill du bli tsm?

12. Realityserier

22. ”Jolene”, vår tids ”Fragment 31”

13. Relationen till kroppen

24. Eloge till relationer 26. Kontaktdagarna säger tack 27. Korsord 28. Föreningskalender

Wilma Svanberg Eriksson Redaktör

Rut Bruse Chefredaktör

Pontus Jönsson Grafiker

Elias Nyqvist Skribent

Emilia Ohlsson Skribent

Adam Paulsson Skribent

Majken Bergström Skribent

Ellen Giertz Skribent

Julian Seddon Skribent

Sandra Silfverswärd Skribent

Kristian Wulfert Skribent

Mathilda Ståhl Skribent

Elina Bakar Skribent

Edgar Taube Skribent

Fredrik, Oskar & Jamal UE-poddar

REDAKTÖRSKRÖNIKAN Tankarna har gått på högvarv och sidorna i min mentala dagbok har fylls på som aldrig förr sedan jag kom hit. De senaste veckorna har präglats av många starka relationsbaserade intryck, och den mest påtagliga relationen av alla i mitt liv just nu är staden jag befinner mig i – Bordeaux. Det finns mycket jag vill dela men kämpar för att inte underskrida mitt livs existensminimum av integritet.

Bordeaux är Frankrikes vinmekka och ett arkitektoniskt praktexempel, men för mig handlar staden om mycket mer än så. Första gången jag besökte staden var jag blott en simpel turist som hälsade på min nyinflyttade syster med mina föräldrar. Jag minns inte över huvudtaget vilka sevärdheter som hon visade oss då, men däremot kommer jag ihåg utgången på den stökiga puben Barracuda där det hängde inramade porträtt på Napoleon och bartendrarna slog med basebollträn på kunders krigshjälmklädda huvuden. Sedan dess har jag många gånger åter åkt ner och mikrodoserat ett andra liv i staden tillsammans med min syster. Vi har i Bordeaux tillsammans gått på musikfestivaler, skapat starka vänskapsband med nya människor och blivit förälskade.

Sentimentalismen till en stad handlar sällan om den äldsta byggnaden eller den mest besökta turistattraktionen. Den handlar om kvällarna man genomlevt där, om människorna man träffat, om vem och platsen i livet man var på då. Platser som du har besökt är alltid färgade av dessa känslomässiga konnotationer. En grå bruksort kan vara det vackraste du vet om du upplevde en lycklig barndom där, och Stockholm kan vara fullständigt olidlig om du aldrig finner din plats i staden.

Parkbänken som någon blev dumpad på kan vara precis samma bänk där en annan först fick höra att den är älskad av någon. Parkbänken förblir densamma, men bär på olika värden beroende på observatören. Det är precis samma sak för platser som för musiklåtar eller konstverk. Fragmenten är i viss mån objektiva – låttexterna består av samma ord och tavelduken samma penseldrag för alla. Vad vi läser in kan däremot ha en desto mer dramatisk skillnad, och där spelar personliga referenser och erfarenheter en avgörande roll.

Sedan barnsben har Göteborg varit staden i mitt hjärta, och jag har alltid varit övertygad om att det är där jag hör hemma.

Men när jag 2020 flyttade dit för studier under ett, vi kan kalla det pandemiinfall, gjorde jag inget annat än att vantrivas i staden. När jag ett år senare skulle flytta tillbaka till min hemstad kunde jag knappt se Göteborg i ögonen när jag tillsammans med mina föräldrar körde ut ur staden som göteborgsbo för sista gången. Aldrig mer skulle jag kunna

sätta min fot i staden igen. Trodde jag. Det tog ungefär två månader innan jag åkte upp för att besöka mina fortsatta studerande vänner för att jag åter skulle se staden i nytt ljus. Jag ändrade drastiskt min uppfattning om staden igen och allt som krävdes var en utekväll på Andra långgatan. Problemet var aldrig staden, det var sammanhanget.

När jag denna gång åkte ner till Bordeaux var det i sällskap av tre nära vänner som jag lärde känna under mina nuvarande studier i Uppsala (se vårt vykort vidare i tidningen). Väl i Bordeaux väntade både min syster och min bästa vän sedan gymnasiet, som nu båda bor här. En samling av närvarande personer i mitt liv men från olika sammanhang sammanvävs på en ny plats. Samtidigt spökar gamla minnen och personer i staden. Referenser krockar och omvärderas. Det är spännande, men också förvirrande. Och mitt i allt saknar jag min redaktörskollega, och framförallt vän, Rut Bruse. Du hade gjort dig så bra här! Ciggkonsumtionen går på högvarv, dieten består bara av bröd och rödvin och människor är skamlöst uppriktiga. Det känns så märkligt att inte vara fastlimmad med dig, och det är en skam att vi inte har möjlighet att sitta ihop i just Frankrike, för vi hade gjort det så bra! Med hänsyn till vår omgivning är det dock kanske för det bästa att inte ge desto mer näring åt kulturtanterna inom oss. Lova att ta emot mig med kaffe och korsord och när jag kommer tillbaka. Jag längtar nästan.

Det är såklart fantastiskt att vara i Bordeaux, speciellt när jag hört rykten om en halvmeter snö och minusgrader i Uppsala.

Men som jag smsade min syster en gång under en kaotisk utekväll för fyra år sedan: jag känner mig som en emotionell smoothie. Och jag älskar dig Bordeaux, men vi måste nog ta en paus. Jag vill inte göra slut, men för att vi ska hålla behöver vi dämpa intensiteten i vår relation. Kunde jag och Göteborg börja älska varandra igen kan även vi göra det. Det påmindes jag inte minst om när jag igår satt i min systers rum och kollade på Känn ingen sorg och kände att Pål har rätt. WILMA SVANBERG Göteborgskranarna är så ERIKSSON jävla fina.

Redaktör

CHEFREDAKTÖREN HAR ORDET Jag känner mig tvungen att uppdatera er om mitt goda humör, efter att mamma påpekat att jag framstått som oerhört osympatisk i min senaste krönika. Goda nyheter: förra månadens positiva vecka har hållit i sig! En positiv vecka blev en positiv månad och november blev därmed inte lika grå och slaskig som jag tänkt mig. Jag var på ett sådant väldigt ”mysigt med höst”-humör att vi under det senaste uppstartsmöte var nära att välja tema ”Mys” till detta nummer. ”Mys” blev det dessvärre inte, men ”Relationer” är inte fy skam det heller.

När jag tänker på relationer tänker jag på min bästa kompis. I årskurs sex bytte jag till en skola jag behövde åka buss till. Efter första skoldagen hoppade jag på bussen hem tillsammans med en klasskamrat till mig. Och sedan av bussen med samma klasskamrat. Och gick sedan in på min gata med samma klasskamrat – det visade sig att vi var grannar, och ända sedan den Augustidagen har vi varit bästa vänner. Vi umgicks varje vaken timme och sov med varandra så ofta att hennes pappa trodde att vi var ett par.

En gång skulle vi öva på att smyga ut. En hel lördagseftermiddag kämpade vi för att lyckas krypa ut genom hennes lilla källarfönster; vi flyttade runt på hennes soffa, gjorde en flyktplan och lyckades till slut klämma oss igenom det lilla, lilla källarfönstret. Vad bra, sa vi, nu vet vi att det går att smyga ut. När vi åt middag den kvällen frågade hennes mamma oss vad vi hade hållit på med där nere egentligen. Vi förstod inte vad hon menade. Vad hade vi gjort egentligen? ”Ja, det lät som att ni möblerade om” sa hon. Det hördes tydligen hela dagen.

Vad dåligt, sa vi, vi vet inte alls att det går att smyga ut.

Det gjorde egentligen ingenting, för vi ville ändå bara vara med varandra.

Vi brukade måla lakan i hennes källare och hon var alltid bättre än mig – det sa jag till henne. Varje gång det hände någonting ville jag berätta det för henne, så varje kväll tog vi en långpromenad och jag fick prata oavbrutet tills det inte fanns några ord kvar. Då krävde jag ord av henne, och hon fick säga vad hon ville som svar till mina oändliga haranger. Ingen kritiserar mig så bra som hon gör.

Ibland blir jag så himla upprörd men hon är så himla lugn och berättar för mig om jag har gjort rätt eller fel. Om hon säger att jag har gjort fel litar jag på henne. Om hon säger att jag gjort rätt litar jag ännu mer på henne.

Vi har inte träffats på över ett år, för vi bor i olika städer och hennes föräldrar har flyttat från min gata i Stockholm.

Vi pratade om att flytta ihop sen. När är det då, frågade jag. Om fem år kanske, sa hon. Om fem år tror jag att det är för sent. Tänk om vi aldrig mer kommer att bo tillsammans. Men det gör kanske inget, för jag ringer henne ändå varje gång det händer någonting och då måste hon lyssna på mig tills jag inte har några ord kvar. Jag går alltid ut och går då, det är bra att röra på sig argumenterar jag, men egentligen låtsas jag bara att vi bor på samma gata och går kvällspromenader igen. Ett av hennes målade lakan hänger på en vägg i min lägenhet här och alla som kommer hem till mig säger att det är så fint. Jag vet, säger jag och sedan pekar jag på bilden av henne i A3 format på väggen och säger ”Det är hon som har målat det.”.

Jag skrev den här krönikan för två veckor sedan. I helgen ringde Flisan och berättade att hon flyttar tillbaka till Stockholm nästa år. Hon trivs inte i Göteborg. Vad synd, sa jag.

RUT BRUSE Chefredaktör

ORDFÖRANDE HAR ORDET

extrastämma #1 av stapeln i Hörsal 4 på Ekonomikum. Missa inte när kåren ska välja nästa vice skattmästare för vårterminen 2024!

Kära Uppsalaekonomer,

I skrivande stund befinner jag mig i mitt föräldrahem hemma i Stockholm. Jag tittar ut från fönstret i min lillasysters gamla rum (som jag numera har blivit förpassad till när jag hittar en lucka att komma hem) och ser att ett tunt vitt täcke har lagt sig över hustaken. Nu är vintern verkligen här. Förvånansvärt nog känner jag mig för första gången på flera år exalterad över vinterns och julens ankomst snarare än moloken och bitter. Jag gissar att det är för att jag känner mig varm av fina minnen och gläds åt det vi har framför oss.

November har varit en månad som fyllt upp kalendern rejält och det är, som alltid, en märklig känsla att det redan har blivit dags att skriva detta brev till er Reversenläsare. Så vad har hänt sedan sist? Månaden inleddes starkt med vår årliga arbetsmarknadsmässa Kontaktdagarna. 50 företag har under två dagar tagit sig till Ekonomikum för att mingla med Sveriges skarpaste studenter. Att mässan även fyllde hela 40 år var det nog ingen som missade, särskilt inte personalen på Uppsala slott som tog emot närmare 400 Uppsalaekonomer med öppna armar för en hejdundrande jubileumsbankett.

En fågel viskade i mitt öra att det även har varit rekordmånga ansökningar till att vara medarbetare under mässan i år. För mig är det kanske det tydligaste kvittot på den glädje som mässan för med sig. Jag vill passa på att rikta ett stort och varmt tack till projektledarna Ella Torlén och Douglas Wass med tillhörande Kontakteri och medarbetare. Ni förändrar och förbättrar tillvaron för många.

Höstens ordinarie föreningsstämma har genomförts där vi tillsammans har valt in 17 nya förtroendevalda. Stort grattis till alla er! Stämman roddes i hamn tack vare ordförande emeritus Erik Baehres trygga ordförandeskap, valberedningens idoga arbete med att svara på mina många frågor samt alla klippor i kårens styrelse. Det är en speciell känsla att se alla eldsjälar gå upp och hålla tal under stämman. Det är värt att påminna sig om att tala inför publik återkommande rankas som människors värsta skräck.

Oavsett hur det gick på stämman kan alla kandidater ta stolthet i att ni har vågat utmana er själva och att ni växt av erfarenheten. Den 14e december går

Likt oktober har november blomstrat av event inriktade på att underlätta medlemmarnas framtida arbetsliv. Bland annat har näringslivsutskottet och delar av företagsgruppen gått ihop för att genomföra den första upplagan av entreprenörskapsdagen. Vidare har Deloitte besökt Borgen för att erbjuda en frukostföreläsning om Analytics. Om du är osäker på vart du ska ta vägen efter studierna, missa inte chansen att delta på kårens event där du får en inblick i din potentiella framtid.

November och utrymmet i denna spalt börjar att lida mot sitt slut. Julstämningen börjar smygande lägga sig över Uppsala, men vi är inte riktigt där än. Den som är medlem i Uppsalaekonomerna har ett stort utbud av aktiviteter att delta i under årets sista månad. Friends and Finance ordnar återkommande träffar för aktieintresserade hela vägen till terminsslut och den årliga julfesten för kårens engagerade medlemmar går av stapeln den 12e december på Stockholms nation. Se till att följa kåren på våra sociala kanaler för att inte missa allt roligt som du som medlem kan ta del av.

Ta hand om er, vi ses på Borgen!

VIKTOR LENNERBRANT Ordförande Uppsalaekonomerna

Bonjour reversen!

rsin soffa på rvarande utomhus i va nä r fö r te sit en ion kt från reda given av gamla De tre musketörinnorna en utomhusmiljö om är et råd Om x. au barer, i Borde år av ekologiska kaffe kulturcentret Darwin st be rna ale lok i rna där verksamhete lunch och industrilokaler i tegel, a miljö har vi nyss ätit nn de I . ark tp ej sk en lonilotter och rväntas utav lokala ölbryggerier, ko nske inte vad som fö ka är en en Sc t. hir t-s i enbart ereotyperna som carpar nu sol för fullt g har vi tagit del av st no n me x, au rde Bo stad många med att checka av så Frankrikes haggigaste rt hå at mp kä vi r ha r Under två heldaga ts hyfsat. staden erbjuder med! då påstå att vi lycka än g no l vil vi h oc , på klyschlistan en fransk och punkter som möjligt Taket är högt, balkong . an st la he i t as ral nt kanske ce salami, vi knyter Lägenheten vi bor i är guette med brie och ba vi er ät st ko fru l r oss lig. Til läppstift innan vi bege källsorteringen obefint rkt mö d me rna pa läp lsar och vi målar eterna och scarvesen runt våra ha se de finaste sevärdh t at r fö er ad en om pr går vi långa ut på stan. Om dagarna kontinental. n är varm och luften är ure at er mp Te . rna to de vackraste ga sparken Jardin Chartrons, hängt i stad et råd om a sk re to pit t söka de och sett det kända Vi har hittills hunnit be te bro Pont de Pierre as nd kä xs au rde Bo er torg med Public, promenerat öv ligt utbud av charmiga nd oä t et r de bju er eatre. Staden något fysiskt operahuset Grand Th erna alltid blockeras av et rdh vä se t at är er a bekymm rgen och vi fick soliga barer. Vårt störst ra parkerad mitt på to va tid all as vis en bil åp stor sk m förbipasserande störningsmoment. En aux Girondins efterso nt me nu Mo ör mf fra d r bil en stad flera gånger ta om vå t Bordeaux faktiskt är at m So . et nt me nu mo både oss och ig disneyby där spårvagnar blockerade e enbart är en drömm int h oc i, liv ga nli va och lever ffe och croissant där människor arbetar från förmiddag med ka r ga rin ve er es ut på r ga sitte r på semester, så vi invånarna dagarna lån nden. Men vi! Vi är ju hä ha i tt are cig en h oc t till kväll med vin på borde der våra har skjutit i höjden un let ro te les ko h oc et nd svär över en det gör vi. Både välmåe sgradigt Uppsala och nu kan leva exakt så, och mi t et i ka ba till vi sätt kan vi låta sta icke! Snart är dagar här. Men misströ h det är helt okej. På så Oc . ga tu ts ät tv ad ok uppgift eller fullb aganden, arbeten och uppskjuten inlämnings ystad som saknar åt ne dis k ns fra ig mm ra en drö Bordeaux fortsätta va grönsaker.

na & Wilma li E , a d il th a M ! u o Gros bis

Morsan, stabben, reversen.

Hejsan!

Jag sitter i tala nde stund och skriver detta v liten bar i Vale ykort ifrån en ncia, Spanien!

P å b ordet framför har jag lite pata mig tas bravas i go tt sällskap av ett spanska versio glas rioja och nen av alkemis den ten av Paulo C google transla o e lh lo som jag tappe tear mig igeno rt m. Detta i kom i ansiktet, får b ination av 27 g mig att fråga raders sol om inte det hä r är peaken i m itt liv?

Jag sitter här oc h skryter i väntan på att min kära vän ska komma til lbaka från sin sp anskalektion. Ja min fina kära vä n, som bjöd över mig till hennes nya hemland (läs utbytestermin; ho n har lovat att komma tillbaka) för att spendera 6 sydeuropeiska nätter med henn e i en 90 cm säng. Med en blandning av skav fötter, fosterstäl lning och en lätt berusning innan läggdags, känns de t som att sova på moln.

Jag har försökt be stämma mig över vad jag njuter mest av, men det är knepigt att vä lja. Det kan vara turisturerna på cy keln, de ändlösa stränderna, den kulinariska explos ionen, den redlös t billiga APK, doften av saltvat tnet i hela staden el le r den varma kvällsbrisen. Men ändå finns det in ge nt ing som slår att gå runt och lå tsas som att allt det här är min vardag. När min kä ra vän är i skolan och jag har lite egentid, går ridån upp och jag går in i rollen som en spansk 23 åring.

Jag valsar runt fö r m ig själv och låtsas veta exakt vilken liten bakgat a ja g är på.

Jag föreställer m ig vad som försig går i alla olika by byggnaden med rö ggnader, som hur da fönsterkarmar den stora gröna var min gamla sk se hur långt mina ola osv. Jag försök spanska 3 kunska er också tjuvlyssna per tar mig när bå kundernas uppm och sen i matmarknad ärksamhet. Efter en bråkar om timmar av att sm jag går in till en lit älta in i atmosfäre en lokal bar som n, ger mina ben vik den jag sitter vid a och försöker undvika nu, går fram till de en tydlig bryning n söta killen i bare när jag ber om un n och a copa de Rioja, po r favor.

Saknaden för er dä rhemma kompens erar för fruktan fö emot. Men med de r berget av t-kont t sagt, on jag har att se fr am

adios amgios!

rs e n u e re v e @ m a s ta g r Ekep s!

In på in lt ny U e h n e vinna f ö r a tt

UEpoddar har nu hållit låda i en månad, men vilka gömmer sig egentligen bakom mikrofonerna?

extrainsatta ljudfiler, men vi lär oss! Trots att det stundtals varit svårt har vi otroligt roligt i studion och det väger mycket tyngre! Vi hoppas att ljudkvaliteten inte avskräckt för många från att fortsätta lyssna, och för er som blev avskräckta, snälla kom tillbaka för nu är ljudet

Vilka är ni?

bra:)

Fredrik: Fredrik Beck-Norén heter jag! 21 år och från vår kära huvudstad, otroligt unik. När jag inte är i hörsal 3 på eko hittar ni mig troligen irrandes runt i Uppsala då lokalsinnet är så gott som obefintligt.

Viken relation håller ni varmt?

Oskar: Oskar Jon Henrik Skarborg heter jag, tyvärr är jag inte jättebra på att jojka och har heller ingen koppling till grundandet av företaget John Henrik. Jag är inte heller mer speciell än att jag kommer från Stockholm.

Jag pluggar min andra termin här i Uppsala på ekonomiprogrammet och är 21 år gammal.

Jamal: Sist ut är 20-årige Jamal från Dalarnas huvudstad Falun! Mina dagar spenderas antingen i catwalken på eko eller på engagemang inom UE. Det händer även att det sparkas boll i korpen då och då samt några svettiga gympass när Fredrik är på humör!

Vad är det bästa med att podda?

Podden

bidrar

till

oförglömliga

minnen

och

samtalsämnen med inte bara två nära vänner utan även en bred kompott av gäster! Att få lära känna gästerna är otroligt roligt och man lär sig mycket.

Dessutom är det otroligt roligt att engagera sig och att vara en del av UE, en kår som verkligen förgyller vår studenttid! Man får åka på kick-off, spendera mängder av timmar på borgen och framförallt skapa nya vänskapsrelationer!

Är det svårt?

Det är inte så enkelt som vi först trodde att det skulle vara. Tekniken har varit en stor utmaning. Allt från att lära sig de bästa positionerna på mickarna för att de ska ta upp bäst ljud till att redigera in alla

Fredrik: Svår fråga! Jag tycker generellt relationen till familjen är väldigt viktig nu när man inte bor under samma tak. Det är ju alltid lika mysigt att komma hem till familjen och käka lite söndagsmiddag.

Oskar: En relation jag håller lite extra varm är till min robotdammsugare Bengt. Vad vore livet utan “Bengan”?

Jamal: Givetvis är familjen den viktigaste relationen för de flesta, men som tidigare nämnt är jag ursprungligen från Falun vilket innebär att familjeträffar sker alltför sällan. En relation som därför blir extra viktig som student i en ny ort är relationen till sina vänner! Det blir som att man bildar en ny liten familj som man gör i princip allt med. Man pluggar tillsammans för att sedan fira tentan ihop och när alla är bakis blir det ett gemensamt soffhäng med filmtittande i timmar!

TRE TRENDSPANINGAR om relationer Sättet vi är mot varandra och vad vi kallar dessa konstellationer förändras ständigt. Att skriva brev till vänner med svärmade kärleksord behövde inte betyda mer än vänskap på 1800-talet. Ordet monogami har ändrat betydelse från att enbart vara gift med en partner under livet till att idag syfta på att enbart ha en kärlekspartner åt gången. Så jag ställer mig frågan: vad det finns för relations-trender idag?

Inne: ”Tradfriend” Kanske som en motreaktion på 10-talets Girlboss-era hittar man idag en stor del ”tradwife”-content på sociala medier. Det kan tyckas främst vara en amerikansk dröm som blickar tillbaka mot 50-talet. Kvinnor som förbereder lunchlådor, bakar bullar och städar för sina män. Just ojämställda heterorelationer med traditionella könsnormer lär vara ute ett bra tag till i Sverige. Men i stället tycker jag mig se ett ökat bullbakande och husmorsknep som delas ut vänner sinsemellan. Låt mig därför presentera trenden: ”tradfriend”. Vännen som kommer till campus med nybakade kakor eller föreslår ett gemensamt brödbak är alltså super inne!

Inne: Att gifta sig Uppfattning att giftermål är något förlegat och konservativt är som bortblåst. I stället är bröllopet en manifestation av kärlek och ett tillfälle att ordna en dunder fest. Idag är det inne att gifta sig, oavsett om det sker religiöst eller borgligt. Under 2010-talet steg antalet giftermål i Sverige och efter pandemin kom en boom i nya äktenskap. Denna trend lär hålla i sig ett tag till. Så sluta göm din bröllops-pinterest-board och visa alla. Äktenskap är super inne!

Ute: Dölja sina toxiska sidor Vi alla har en tendens att vara lite små toxiska i våra relationer. Ingen människa är perfekt osv. Tiden för att se det och erkänna dem har kommit. I bästa fall medför det ett försök att förändra de toxiska sidorna. I sämre fall romantiseras toxiciteten och ses som något quirky (kanske främst på tik-tok). Oavsett hur du deltar i denna trend är smusslandet av toxicitet ute. Så om du känner att du vill göra din partner avundsjuk? Att din vän alltid får mer skratt än du, trots din komiska genialitet? Eller att ditt självhat tar en lite för stor plats i relationen till dig själv? Äg det! Tiden för att gömma sin toxicitet är definitivt ute!

Text: Emilia Ohlsson

Text: Ellen Giertz

Text: Majken Bergström

EN DOKUMENTÄR I TRE DELAR

På temat relationer finns det en mängd positiva associationer. I detta nummer har vi dykt ner i ämnen som relationer till platser, vänner och relationsromantiken i reality-serier. Relationer är sällan en dans på rosor, och lika omöjligt som det kan kännas att bli kär och galen vid första ögonkastet kan det vara att lämna en relation. Det för mig osökt in på destruktiva relationer och närmare bestämt oönskade relationer. Oj vad muntert och passande, tänker ni i novembermörkret, men var inte ledsna. Jag är här till er tjänst för att servera er ett hett dokumentärtips att sträckkolla en riktigt kall och mörk vinterdag. Givetvis är det dokumentären på allas läppar just nu; dokumentären Stalker på SVT Play, producerad av journalisten Johannes Hallbom för SVT:s dokumentärserie Dokument inifrån.

Dokumentären inleds med en tidsresa tillbaka till 2015, till ett snötäckt Skellefteå i decemberkylan där sista tåget för dagen precis lämnat den långa, betongtäckta perrongen. Gatlyktorna kämpar för att tränga igenom mörkret med sitt kalla ljus. Vi får lära känna dokumentärens huvudperson, Felix. En vanlig kille i 20-årsåldern, som fyller livet med glädje, fest och entusiasm. Hans föräldrar beskriver honom som barn som en aktiv pojke som inte ville sitta still. ”Många vrickade fötter och besök på akuten” säger Felix pappa, vilket går hand i hand med otaliga timmar i hockeyrinken och i skidbacken.

Ett år senare plingar det på telefonen. Ett meddelande från ett okänt nummer. Felix ignorerar meddelandet.

Sen plingar det igen. Ett nytt meddelande, från samma okända nummer. Efter några månader börjar det dyka upp meddelanden till personer i Felix kompisgäng.

Samma nummer, 072-numret igen. Nu med annat innehåll.

Under fyra år utsätts protagonisten Felix för hot, övervakning och förföljelse från 072-numret. Det förföljer i mer än fyra års tid under säsongande i fjällen, flytt till Halmstad och tjänstgöring inom Försvarsmakten på F21-basen i Luleå, trots flertalet byten av abonnemang och telefonnummer. Vi får följa Felix i förtvivlan, förvirring och uppgivenhet samtidigt som han försöker fortsätta leva livet som vanligt, som en vanlig kille i Skellefteå. Han tampas med ifrågasättande om sig själv, bilden av honom som sprids som en löpeld i staden och att våga berätta för familj och vänner vad han dagligen blir utsatt för.

avsändaren bakom 072-numret skulle avslöja sig. För varje avsnitt som gick väcktes fler och fler frågor hos mig. Varför blockerar han inte bara numret? Varför samlar han inte ihop alla meddelanden och går till polisen på studs? Hur kan en annan person ha samvete att utsätta någon för det här? Vad är det som gör att han inte kan berätta för personer i sin närhet om den otäcka förföljelsen som pågår mot honom i flera år?

Varje år utsätts hundratusentals svenskar för stalkning, eller olaga förföljelse som det också rubriceras under. Det betyder att en gärningsperson begår upprepade brottsliga handlingar mot en person, eller oönskad övervakning av en individ eller grupp mot en annan person. När jag reflekterade över händelserna i efterhand börjar jag sakta förstå hur svårt det måste vara att bli utsatt för denna typ av nästintill tvångsmässiga jagande, som aldrig verkar få ett slut. Att man börjar ifrågasätta sig själv och börjar tvivla på sanningen, och kämpar för att göra sig fri och se ljuset i tunneln. Jag satt en stund och funderade på om jag skulle avslöja den högst oväntade och dramatiska upplösningen, men jag besparar er den.

Lova mig två saker bara. Var snälla mot varandra, samt ta en paus mellan julstöket och tentaplugget och se dokumentären.

VAD:

Dokument inifrån: Stalker, en dokumentärserie i tre delar från 2023

VAR?

SVT play

NÄR?

Om du inte redan sett den; NU!

OM DU BLIR UTSATT FÖR STALKING: Anmäl förföljelsen till polisen snarast och undvik kontakter med gärningspersonen.

För att anmäla brottet, ring 114 14 eller besök en polisstation. Är det ett pågående brott, eller en akut situation, ring 112.

Jag satt som fastklistrad framför Tv:n och plöjde alla tre avsnitten uppriven och chockad, med en obotlig nyfikenhet på att fortsätta titta och ta reda på när Text: Adam Paulsson

KÄRLEKSMUMS KÄRLEKSMUMS KÄRLEKSMUMS KÄRLEKSMUMS KÄRLEKSMUMS KÄRLEKSMUMS KÄRLEKSMUMS KÄRLEKSMUMS KÄRLEKSMUMS KÄRLEKSMUMS KÄRLEKSMUMS KÄRLEKSMUMS KÄRLEKSMUMS KÄRLEKSMUMS KÄRLEKSMUMS KÄRLEKSMUMS KÄRLEKSMUMS KÄRLEKSMUMS INGREDIENSER

KAKA 200 g smör (+ lite extra till formen) 6 dl vetemjöl 3-4 msk kakao 3 tsk bakpulver 3 tsk vaniljsocker 4 ägg 4 dl strösocker 2 dl mjölk

GLASYR 3 msk smält smör 7 1/2 dl florsocker 1 1/2 tsk vaniljsocker 3/4 dl kakao 1 dl kallt kaffe Kokosflingor

GÖR SÅHÄR:

1. Smält smöret till kakan.

2. Vispa ihop ägg och socker tills den får en fluffig konstistens.

3. Blanda ihop mjöl, kakao, bakpulver och vaniljsocker i en bunke.

4. Addera den torra blandningen till äggen och sockret.

Häll i mjölk och det smälta smöret. Rör ihop tills det är slätt.

5. Häll i smeten i långpannan. Sätt in långpannan i mitten av ugnen och grädda i 12-15 minuter.

Under tiden som kakan bakas förbereder du frostingen.

Smält smöret till frostingen.

Blanda ihop kakao, florsocker och vaniljsocker.

Addera det smälta smöret och kaffet. Blanda ihop tills frostingen är slät.

Låt kakan svalna när den är klar i ugnen. Bre sedan på frostingen och garnera med kokosflingor. När frostingen har stelnat, skär upp kakan i rutor.

Text: Elina Bakar

SÅ FÅR DU DINA

KOMPISKOMPISDISTANSDISTANSRELATIONER RELATIONER ATT HÅLLA

Använd varandra som en podcast

För att få sina relationer att blomstra finns det knappast någon formula eller exakt tillvägagångssätt, och gudarna ska veta att jag under mina 23 levnadsår både lyckats och misslyckats med den ena och andra relationen. Och även om jag aldrig riktigt provat på en romantisk distansrelation, så är några av mina mest framgångsrika relationer de jag haft på distans med mina vänner. Vänskapen har blomstrat när en av oss har varit ute och rest eller när vi har pluggat i olika städer – det kanske är så klyschigt som att det är bra att sakna varandra, jaja. Så som det självutnämnda proffs jag är så kommer här mina tips för hur du får dina långdistansrelationer till dina kompisar att hålla (feel free att applicera på dina kärleksrelationer också om du så vill)!

Spela spel

…och då menar jag inte typ monopol över FaceTime eller mind game, även om det också kan vara kul för Det här tipset gäller dig som, likt mig, kan känna att du ibland den som har det tålamodet. Ladda ner gamla goda lider av den ökända telefonskräcken. Av någon outgrundlig Wordfeud eller Quizkampen och låt den hetsiga anledning känner jag att det är en helt omöjlig uppgift att tävlingsinstinkten göra att vänskapen får en plocka upp telefonen och ringa min kompis som sitter på nytändning! Lite dålig stämning i Wordfeudchatten andra sidan jorden. Jag vet ju att jag kommer att tacka mig har väl ingen dött av? Och dessutom är det lättare att själv i efterhand men ändå förmår jag mig inte. Känner du fuska (och därmed vinna) om man inte befinner sig samma? Då är lösningen att skicka långa röstmeddelanden på samma plats! istället! Perfekt sätt att uppdatera varandra om livet och då kan du välja att lyssna på det när helst du vill - kanske till morgonkaffet eller varför inte påväg till skolan? Jag tror aldrig Överraska varandra Sällan har jag blivit så glad som när jag fick ett fint litet jag väntar så spänt på nästa avsnitt som när mina vänner vykort av min väninna som backpackar i Asien eller som skickar långa uppdateringar om sina liv. Du kan självklart när jag helt plötsligt hade ett paket jag inte själv beställt bara ringa, men ibland måste man bara hålla monolog! i brevlådan. Att överraska sina vänner behöver inte betyda att du flyger till andra sidan jorden för att besöka dem, utan kan vara små gester, presenter eller annat skoj som ni gör för varandra oannonserat. Bonustips!

Om du har vänner som pluggar eller bor utomlands så skickar man lösgodis - du kommer att känna dig som den bästa vännen i världen, det kan jag lova dig!

Text: Mathilda Ståhl

MOVEMBER Min relation till min maskulinitet och dess könsnormer är något jag försöker att reflektera över ofta.

Under november månad får vi många tillfällen att tänka på dessa då vi uppmärksammar män på flera sätt. Vi firar Movember, internationella mansdagen samt uppmärksammar en vecka fri från våld för att på olika sätt belysa problem såväl som att fira styrkor hos oss män.

Internationella mansdagen i synnerhet har ett stort värde för mig. I mina yngre tonår fastnade jag i ett ”rabbithole” tack vare Youtube-algoritmen samt min ungdomliga naivitet. Amerikanska, konservativa och antifeministiska ”tänkare”, likt Ben Shapiro, Milo Yiannopoulos och andra som blev populära under den så kallade ”gamergate” konsumerades dagligen.

Abortmotstånd, förlöjligandet av lönegapet och kvinnor blev vardagsmat. Det var först tack vare internationella mansdagen som jag började ta mig ur denna ekokammare. När jag fick höra feministisk retorik som talade till saker jag tyckte var jobbigt, när en föreläsare träffsäkert problematiserade min relation till mansrollen och maskulinitet med samma retorik som användes för att förklara hur kvinnor missgynnas, kunde jag relatera till feminismen i stort. När rörelsen blev något som även jag kunde identifiera mig med, uppstod en kognitiv dissonans som startade

min resa mot den jag är idag.

Feminism handlar om att man ska ha lika rättigheter oavsett könsidentitet.

Ojämlikhet grundas oftast i att män har en större del av maktkakan än vad som är proportionerligt. Därför finns det en rimlig kritik av mansdagen som fenomen. Vissa menar att dagen är överflödig, då årets övriga dagar redan till stor del domineras av manlighet. Jag tycker att detta resonemang visar varför det är så viktigt att ha en specifik dag som uppmärksammar maskulinitet och hur den påverkar oss män, på både gott och ont. Om männen är roten till ojämlikheten, är det också där vi måste lägga mest energi för förändring. Den dagen vi lär oss att uttrycka våra känslor, att vi inte behöver göra allt själv eller att vi har ett värde bortom vår inkomst, kommer färre av oss vara våldsamma och ensamma, och våra relationer kommer bli mer jämställda. Vi behöver fixa oss själva innan vi fixar alla andra.

Mansmånaden november menar jag är misslyckad i denna bemärkelse. Kommunikationen handlar oftast om att ge luft till de problem som finns, men sällan hur vi löser dessa. Visst, Movember skapar ett värde i och med att den kan hjälpa män att upptäcka cancer tidigare,

men varken mansdagen eller “en vecka fri mot våld” gör världen mycket bättre. Jag lärde mig trots allt tack vare Felix Sandmans mellobanger 2020 att, tro det eller ej, även män har känslor trots att vi inte alltid visar dem. Under mellanstadiet lärde jag mig att det är män som står för den absoluta majoriteten av våldsbrotten. Denna insikt gör mig inte speciell, utan är mer ett tecken på att jag är läskunnig och förstår statistik.

Istället för att godhetssignalera genom att visa att vi förstår självklarheter, måste vi istället göra saker som faktiskt skaver, det vill säga ta steg mot att utveckla oss.

Månaden känns bortslösad. Den har nämligen varken hjälpt mig förstå min relation till andra män, min maskulinitet eller provocerat några av normerna som påverkar mig. Vi män, som brukar vara så lösningsorienterade, har helt slutat prata om lösningar när det gäller vårt beteende och mående. Jag tror att vi alla förstår att vi oftare borde visa känslor, men personligen vet jag bara inte när eller hur. Vi vet att våld är dåligt, men till min kära mors förtret slår jag i bordet när mitt kära fotbollslag släpper in ett mål i en viktig match, eller skriker tillbaka mot någon som skriker mot mig. Tyvärr finns det ingen naturlig plattform för mig att vända, vrida och problematisera mina och andras beteenden med mina jämlikar.

Destruktiva krafter har fått monopol på plattformar för diskussioner kring hur man kan bli en bättre man. En man som inte lyckas på dejtingmarknaden får av

oss grundade människor höra att han ska fortsätta vara sig själv, att inte glömma att han värd kärlek och inte alls behöver ändra på sig.

Alternativt får han en vag uppmaning om att han bör jobba på sig själv, vilket kan verka ganska abstrakt. Lyssnar han istället på Andrew Tate eller någon annan ur red-pill-rörelsen blir förslagen konkreta. Gymma, tjäna mer pengar och bli hänsynslös. Likt världsbilden som målades upp av mina antifeministiska youtubers när jag var yngre är även denna syn destruktiv, men också väldigt enkel att ta till sig.

Hur släcker vi behovet av kontroversiella mansgurus? Jag hoppas att nästa mansmånad ger upphov till att vi testar några obekväma sanningar kring manlighet. Vi måste nå roten till problemet, och inte bara behandla symptomen. När många män missbrukar extern bekräftelse genom ohållbara relationer, träning och kost eller köp av materiella ting, måste omgivningen sluta ge råd kring hur man blir mer attraktiv för fler tjejer på kort sikt, bekräfta kroppsdysmorfin eller hajpa ytlighet. Istället för att uppmuntra mer av missbruksmedlen, är det istället dags att fråga oss om det inte bör vara manligare att genom en rotad i din syn på dig själv ha en god självkänsla. Livet kommer att dala, och därför är det viktigt att man kan ta sig genom en coldstreak, vare sig sexuell, karriärsmässig eller emotionell, med självförtroendet i behåll.

arbeta aktivt för att problematisera vissa beteenden direkt när de uppstår. En stor del av den destruktiva maskuliniteten är ofta normaliserad. Det vore därför bra att markera att det inte är quirky, roligt eller manligt att vara en emotionell analfabet, utan att detta är något som många av oss behöver jobba på.

Vi bör diskutera om den där killen som är subjektet i 80% av gruppens skämt verkligen tycker det är så jävla roligt varje gång. Troligen bör vi även reflektera om det verkligen är grabbigt med spelberoende, alkoholism eller droger, för kanske är det så att några av oss faktiskt bara försöker ropa på hjälp.

Jag älskar i grunden manlighet och mina medmän och jag vet att vi som ett kollektiv kan må bättre om vi tar tag i våra problem tillsammans. För det är inte tack vare akademin, inte genom riksdagen och inte heller genom texter i tidningar som vi kommer att befrias från maskulinitetens negativa aspekter. Likt en toxisk kärleksrelation är det bara vi själva som kan ta oss ur vår toxiska relation till vissa könsroller, för ingen annan än vi män kommer att rädda oss.

Ett hårt arbete krävs dock, men om det är något vi män kan så är det att arbeta hårt.

För att uppnå detta måste vi börja Text: Elias Nyqvist

min kr ävan de vä

n

C Jag har precis fått svar från antagning.se. Medie- och kommunikationsvetenskap: kandidatkurs. Tanken av att jag redan nu ska behöva skriva på den omtalade C uppsatsen känns läskig. Terminerna har flugit förbi och nu står jag där, face-to face med min kanske viktigaste relation någonsin. Vi har varit bekanta med varandra sedan augusti och i oktober tog relationen verkligen fart. Till en början var vår relation som en dans på rosor. “Äntligen får jag gräva mig ner något som jag faktiskt tycker är kul”, tänkte jag. Men sen kommer de där krångliga delarna. Kanske lite kritik från någon som kan likna en parterapeut handledaren. Och så kommer självtvivlet. Och på det, lite brist på motivation. Det läskiga med relationen till sin C uppsats är att ert öde alltid ligger i dina händer, till skillnad från andra relationer där ni delar på ansvaret.

Det kanske känns lite överväldigande i början. Men har man valt att skriva om ett ämne som man faktiskt tycker är kul, så kan ni bli bästa kompisar! Man spenderar så mycket tid med sin uppsats att den tillslut får som en personlighet. Jag har spenderat så mycket tid med min uppsats att jag nu kan känna lite saknad. Vi har haft våra toppar och dalar och nu börjar vi närma oss ett slags avslut. Jag tittar tillbaka på vår relation och kan nog snart se ett arbete jag känner mig någorlunda stolt över. Nu känns C-uppsatsen helt plötsligt inte läskig längre, för nu längtar jag till måndag. Då kan jag gömma mig i biblioteket och bråka lite med min nya kompis.

Text: Elina Bakar

Föreställ er följande: Ni går i ettan i lågstadiet. Filip, Wilma, Erik, Maja och alla andra med generiska 2000talsnamn leker sanning eller konka i den förbjudna dungen bakom grusplanen. Där får bara de coola vara.

Alltså de med pojk- eller flickvänner. Det är de som i smyg började erkänna för sig själva att de av motsatt kön inte alls verkar bära på någon sorts äckliga baciller. De coola får smyga sig in genom de trånga och smala gångarna i det taggiga snåret för att med sprudlande spänningen få dela ut ett handtag, ett famntag, en klapp eller en kyss.Vi andra, alltså vi töntar utan partner, får stå utanför och avundsjukt vakta så att fröken inte kommer och skäller på de regelbrytande snyggingarna i dungen.

Ungefär så här föreställer jag mig att det alltid varit. Alltid de snygga och coola som ligger i framkant med en uppsjö av relationer. De absolut snyggaste hade till och med ibland flera relationer samtidigt. Ta till exempel Margareta I av Danmark och Norge under 1300talet. Hon som ju bara var drottning över två ganska meningslösa länder var inte alls lika cool som sin granne Tyskland. Europas snackis. Alla var kära i Tyskland.

Drottningen, precis som jag gjorde utanför dungen, såg avundsjukt på när Tyskland ingick i starka relationer med varenda handelsman i hela handelsförbundet Hansa.

Margareta var helt övertygad om att tyskarna höll på med massa långtradare – det kanske hette långvagn eller liknande på den tiden – och annat äckligt. Ändå var hon avundsjuk. Så avundsjuk. Hon kunde ju inte vara den enda av sina kompisar som var ensam. Drottningen såg därför till att ta saken i egna händer. Är det ingen som frågar chans på henne, så får hon helt enkelt fråga chans på någon annan. Margareta, med ack så mycket fjärilar i magen, skickar därför en lapp till sin andra snygga granne; Sverige. På lappen hade hon skrivit med den finaste skrivstilen hon kunde;

”Vill du bli tsm? (Kryssa i ja/ja/ja)”. Hon hade gjort det.

Sverige svarade Ja! Äntligen hade Kalmarunionen grundats.

Till Margaretas stora fasa var förhållandet med Sverige, likt de flesta förhållanden vi minns från lågstadiet, inte särskilt långvarigt. Margareta hoppades på att de skulle kunna göra stora saker ihop.

Hon var helt förkrossad när det tog slut. Ännu värre blev det när hon fick höra att Sverige bara hade skickat tillbaka lappen med ”ja” ikryssat på grund av grupptryck och brist på andra svarsalternativ.

Om Sverige skulle vara helt ärligt verkade inte Margareta speciellt kär alls. Hon var rätt toxisk och vill bara slåss, kontrollera och styra över Sverige hela tiden. Det var faktiskt inte ett dugg kul, och efter en tid av vad som bara kändes som en massa gräl (läs: inbördeskrig) valde Sverige att lyssna på sin bästa vän, tillika toppenkillen, Gustav Vasa.

Sverige tog sig ur det otroligt ohållbara förhållandet. Ett förhållande som för övrigt inte alls hade ett lika bra ”parnamn” som exempelvis Brangelina eller Hiddleswift.

Var det egentligen en så himla bra idé att ha just Kalmar som prefix till den relation man hoppades skulle vara den bästa? Hade det inte varit finare att ta inspiration från stadsdelen Kärleken i Halmstad i stället. Tänk er; Äntligen har Kärleksunionen grundats!

Ponera följande. Det har gått ett par år sedan lågstadiet.

Kanske var det inte så farligt att Gerthrud, Sighvald, Kristina, Verner och alla med generiska 1300-talsnamn lekte kärlekslekar medan Margareta avundsjukt fick vakta. Det verkar ha gått helt okej för Margareta och hennes vänner till slut ändå.

Text: Kristian Wulfert

”Jolene”; vår tids

”Fragment 31” Härom månaden satt jag på en middag, en alldaglig tillställning där vi i grupp lagat lasagne och nu satt runt bordet, något hopklämda till följd av den ständigt återkommande platsbristen i studentlägenheter, och samtalade.

I bakgrunden spelades ”This is Dolly Parton”, Spotifys egna samling av countryartistens mest älskade låtar. Under kvällens gång spelades Jolene, hennes kanske mest kända verk, i olika utsagor om och om igen, så pass många gånger att den första versen var det enda som upptog mina tankar när jag senare under kvällen gick och lade mig. Efter att ha lyssnat på Dolly Parton och endast Dolly Parton en hel kväll förstod jag äntligen den så kallade “grejen” med henne. Jag har aldrig varit så imponerad tidigare, men det var någonting med den fullkomliga underkastelse Dolly har inför Jolene som den här söndagskvällen golvade mig.

När jag läste Anne Carsons Eros the bittersweet fastnade jag för hennes tolkning av grekernas begrepp ”eros”; ibland beskrivet som ett substantiv, ibland som ett verb.

Oavsett ordklass kan det antika begreppet närmast översättas till svenskans ”begär”, i sammanhanget ett begäret av en annan människa; vilket förenklat kan översättas till kärlek.

Grundtanken är att begäret, eros, inte kan uppstå mellan två personer utan en tredje part i form av rädslan att förlora den andre. Ett slående exempel på detta triangeldrama är Sapfos ”Fragment 31":

Sapfos ”Fragment 31" togs upp på bordet och vi försökte enas om någon form av gemensam tolkning. Dikten som vid första anblick är något rörig, och efter ett par läsningar framgår som tämligen tydlig, visade sig ha helt olika betydelser för oss. Vi får en scen; tre skådespelare, i någon form av triangeldrama, med berättarjaget som utomstående part.

Den vanligast förekommande tolkningen runt bordet var att det var ett svartsjukedrama.

Berättarjaget är förälskad, men den älskade åtrår någon annan. Även om jag personligen inte anser att dessa strofer återger ett svartsjukedrama, kan vi börja med att leka med den tanken.

Vem är jaget förälskad i? Är det den gudalike mannen, eller är det personen mittemot? För att tolka detta som ett svartsjukedrama krävs det att vi först bestämmer oss för vem jaget åtrår. Låt säga att hon åtrår mannen (Det är värt att notera att jag utgår ifrån att En gudars like tycks mig den mannen jaget är en kvinna, enbart på vara som sitter framför dig och nära grund av att Sapfo var det. intill kan höra din ljuva röst och ditt Givetvis skulle jaget kunna vara underbara skratt en man – jag lämnar de tolkningarna till nästa gång.). som visst får mitt hjärta att bulta i bröstet,

ty när jag ser på dig, om så bara en stund, Den enda person vi egentligen får blir det omöjligt för mig att tala, min någon information om är mannen, tunga brister, den enda i dikten som återges med ett pronomen. Vem sitter mitt genast löper en fin eld under min hud, emot honom? Är det en man eller kvinna, och är det relevant för ingenting ser jag med ögonen, tolkningen av dikten? Jag ska öronen brusar, svetten strömmar, en erkänna mig ett offer för den skälvning far genom

Kanske var det att jag faktiskt lyssnade ordentligt – jag har en ovana av att utdöma ett fenomen långt innan jag givit det en ärlig chans. Exempelvis måste jag erkänna mig tidigare starkt skeptisk till fenomenet ”de gamla grekerna”. Att de lade grunden för hela min kropp, jag blir grönare än den moderna demokratin är gräset och det tycks mig som om döden givetvis tacksamt, men tanken på vore nära, men allt ska man våga att vilken annan modern civilisation som helst själva hade En höstkväll i fjol, när jag läste kunnat komma på den idén är svår litteraturvetenskap, satt vi som att slå ifrån sig. Det var först när läste kursen tillsammans och jag kom över grekisk lyrik som jag diskuterade, som äkta litterater, förstod, den så kallade, ”grejen”. den grekiska lyriken. Frågan om

heteronormativitet vi lever i, och att jag under de första åren efter att jag läst raderna för första gången var helt övertygad om att personen mittemot mannen var en kvinna – jaget är förälskad i mannen och mannen vill ha en annan kvinna. Ett klassiskt svartsjukedrama.

Att dra slutsatsen att jaget är en kvinna eftersom att Sapfo var en kvinna, och samtidigt dra slutsatsen att jaget åtrår mannen är faktiskt jättedumt; Sapfo var homosexuell och bodde på ön Lesbos, ett namn som, till följd av Sapfos välkända sexualitet, gett upphov till ordet ”lesbisk”. Det har ingenting med denna text att göra, men är en kul kuriosa.

Oavsett vad är tolkningsmöjligheterna är många, men jag kommer vidare att utgå från att scenen består av jaget, mannen och en kvinna mitt emot honom, och att jaget är förälskad i mannen. I detta fall är triangeln en verklig scen; begäret jaget känner för mannen, och den kvinna som sitter, möjligen bokstavligen, mellan dessa och hindrar en kärleksrelation. Men denna dikt återspeglar inte på något vis svartsjuka – den visar oss fullständigt och totalt hjärtekross.

Både mannen och kvinnan är helt försvunna ur dikten efter bara 6 rader, och i stället är det endast berättarjaget, låt oss föreställa oss Sapfo, kvar. De symptom hon beskriver kan förvisso liknas med svartsjuka, men jag står fast vid tolkningen att jaget egentligen inte hyser något agg mot kvinnan, utan i stället har funnit sig, om än djupt olycklig, i att mannen föredrar henne framför jaget.

Jaget och kvinnan är rivaler, men jaget har ingen tävlingsinstinkt och har redan efter Fragment 31’s första strof gjort en walkover.

Sapfos fyra strofer, av vissa benämnda som fragment och av

andra som en hel dikt, står i min mening utan någon klar jämlike.

Givetvis finns det motsvarande litteratur på marknaden, men jag har tidigare inte funnit någonting; förrän för ett par veckor sedan:

Your beauty is beyond compare

kanske egentligen beskriver motsatsen. Vill vi tolka den som det skulle möjligtvis Dolly Partons I will always love you vara en mer lämplig låttext att likna den vid, men det hade eventuellt varit en tämligen öppen dörr att sparka in.

with flaming locks of auburn hair with ivory skin and eyes of emerald green.

Your smile is like a breath of spring your voice is soft like summer rain and I cannot compete with you Jolene He talks about you in his sleep, and there’s nothing I can do to keep from crying when he calls your name Jolene Trots att Dolly Partons beskrivning av Jolenes älskvärda attribut är betydligt mer utbroderade än Sapfos, är det svårt att inte slås av likheten i scenen. Precis som i Sapfos triangelplacering av personerna i hennes strofer finns det i ”Jolene” också tre personer – som fyller samma roller som i ”Fragment 31". Det är jaget, den älskade (mannen) och den vackra, överlägsna kvinnan som mannen åtrår. Inte i något av exemplen visar jaget på svartsjuka eller missunnsamhet gentemot denna kvinna, utan snarare på ett självbekräftat nederlag i den duell enbart berättarjaget deltagit i. I ”Jolene” är det förvisso uttalat att mannen i fråga tillhör jaget; de är i stunden ett par och det finns en potentiell inkräktare.

Detta beskrivs inte uttalat i ”Fragment 31", men det är inte en omöjlighet att så är fallet även där.

Givetvis går det att läsa ”Fragment 31" som en ren kärleksdikt. Det finns ju egentligen ingenting som fastslår att berättarjaget skulle vara svartsjuk, hjärtekrossad eller ens olyckligt förälskad; dikten

Text: Rut Bruse

Jag har lätt till tårar, speciellt när jag kollat på en film i kategori kärlek. Gårdagens rulle av en oväntad vänskap var inte ett undantag. I takt med eftertexterna, kom den existentiella reflektionen som ofta sköljer över mig när jag sett klart en film som jag låter förändra hela mitt liv. Där och då tog jag beslutet att den sanna meningen med livet ändå är vänskap.

Vänskaper som fanns, vänskaper som finns och vänskaper som kommer. Alla olika men viktiga. Som en självutnämnd filosof med en släng av ett main-character syndrom, vill jag påstå att livet delas upp i faser med fasmänniskor. Olika vänner passar olika bra in i olika faser. Men den gemensama nämnaren är att i någon fas, förgyller dessa vänskaper stormen som uttalas livet. De som får dig att skratta när du gråter och gråta av skratt. De som ger dig trygghet och utmanar dina gränser. De som väljer dig när du är som sämst och njuter när du är som bäst. Hur fint är inte det? Så pass fint att jag vill ge en eloge till de gamla, de fallna, de nuvarande och de framtida vännerna.

Till de gamla vännerna De är urvännerna som hängt med genom livets faser. Historien är skriven, minnena är skapade och nykärleken har övergått till själsfrände. De är syskonen i den självvalda familjen som fått uppleva det fina och det fula. En villkorslös kärlek som växer sig större med varje fasövergång som vänskapen klarar sig igenom. Så till de gamla vännerna som hållt ihop genom mellanstadiet, första självmålet, puberteten, första kärleken, första dumpningen, antagningsbeskedet till Uppsala. Bra jobbat.

Till de fallna vännerna Kanske är det någon som man bråkat med eller bara växt ifrån. Men det fanns en tid då man faktiskt befann sig i varandras fas, i varandra sammanhang där personkemin klickade. I den tiden var den fallne den bästa. Med tiden kom dock nya faser och stadier, men nya förutsättningar som inte längre stämde överens med varandras. Missförstånd ledde till bråk ledde till breakup. Nu vill jag ge en eloge till de fallna vännerna för att de en gång i tiden faktiskt passade helt perfekt in i ens liv.

Till de nuvarande vännerna De är de man idag omger sig av och består av både urvännerna men även nykomlingarna som kom som en liten försenad överraskning. En tro om att man hade allt man behövde, tills ögonblicket man mötte den där främlingen i skolan, på jobbet eller i kön till klubben. Och sen så sprakar den där påtagliga kemin som bara uppstår i ögonblicket man klickar med någon. Någon som befinner sig i samma fas, på samma våglängd, med samma beskymmer och samma glädje.

De ena relaterar till den andra på ett avlastande sätt. Så kärlek till de nuvarande vännerna som stänker färg i den annars grå novembermorgonen.

Till de framtida vännerna Jag vill hylla de hittills inte funna vännerna. Vi befinner oss för just nu i tiden innan. Tiden innan vi går in i nästa fas. Tiden innan vi springer på nästa främling. Tiden innan vi får en ny vän. Nya människor som bär med sig nya egna historier, perspektiv, utmaningar och möjligheter. Det blir något att se fram emot! Tänk tillbaka till hur ovetandes och naiv man var innan en nuvarande vän fanns i livet, hur tiden innan såg ut samt hur tiden efter blev. Om inte så skapar det spänning i vardagen. Med det sagt vill jag komma ifrån det filosofiska och gå in på det praktiska. Glöm inte att livet inte måste handla om att få ett fint kontor med hög lön där tiden spenderas framför en dator! Livet kan också handla om att ta en AW med gänget. Skänk en tanke åt de gamla och de fallna! Spendera tid med de nuvarande! Se fram emot de framtida vännerna! Det finns alltid omtentor. Det finns inte alltid ommiddagar med dina bästavänner.

Med det sagt vill jag komma ifrån det filosofiska och gå in på det praktiska. Glöm inte att livet inte måste handla om att få ett fint kontor med hög lön där tiden spenderas framför en dator!

Livet kan också handla om att ta en AW med gänget. Skänk en tanke åt de gamla och de fallna!

Spendera tid med de nuvarande! Se fram emot de framtida vännerna! Det finns alltid omtentor.

Det finns inte alltid ommiddagar med dina bästavänner.

Text: Sandra Silfverswärd

Stort tack för årets upplaga av Kontaktdagarna, oavsett om du varit besökare eller en del av projektet! Ni är många aktörer som deltagit från olika håll och vi vill ta tillfället i akt att lyfta dessa och tacka er, för det är tack vare just er som projektet varit möjligt att genomföra. Först vill vi tacka alla er som hjälpt till under mässan som medarbetare. Ert hårda slit och entusiasm har varit en avgörande faktor till varför mässan blev till en sådan succé som den blev.

Sedan vill vi speciellt tacka vårat otroliga Kontakteri som lagt ner sitt hjärta och själ för projektet det senaste året och möjliggjort mässan. Det har varit många möten, mail och timmar som avverkats från er alla och det kräver karaktär för att orka balansera det med studier och allt annat i livet.

Vi hoppas att alla ni som besökte mässan blev inspirerade av utställarna, knöt kontakter inför framtiden och kunde gå hem med en och annan goodie-bag. I januari öppnar ansökan till Kontaktdagarnas projektgrupp 2024. Ta chansen att söka för att vara en del av nästa års roligaste och mest givande projekt! Det är en upplevelse som både ger livslånga kamrater och lärdomar. Återigen stort tack för detta år! /Douglas och Ella

Korsord: Kristian Wulfert

Nyfiken på vad som händer inom Uppsalaekonomerna?

Se hit!

DECEMBER MÅN

TIS

27

ONS TORS 28

29

30

FRE

LÖR

SÖN

1

2

3

Tentaplugg med GT

4

11 SEB Women´s career day 18

5

6

12

FIFA-Turnering

7

Starting point Stockholm

SEB internationella trainee- och techprogram

13

14

Julfesten

8

9

Första advent 10 Andra advent

15

16

17

Extrastämma #1 Tredje advent 19

20

21

22

23

24 Julafton

25

26

27

28

29

30

31 Nyårsafton

Vi hoppas att du har uppskattat novembers nummer av Reversen.

Har du några frågor, förslag eller synpunkter - tveka inte på att höra av dig till oss! reversen@uppsalaekonomerna.com

Redaktörerna Rut & Wilma