Reversen Maj by Föreningen Uppsalaekonomerna

JORDENRUNT

Sedan 1975

R T E C K N I N G

6. FÖRORD

7. REDAKTÖRSKRÖNIKAN

8. CHEFREDAKTÖREN HAR ORDET

10. ORDFÖRANDE HAR ORDET

12. PÅ SPÅRET

14. DEN SVENSKA JANTELAGEN I USA

16. GRÖNA LINJEN MOT SKARPNÄCK

18. FINLAND I FICKFORMAT

20 BARN AV VÅR VÄRLD

22 EN HIGHFIVE I ETT LAND AV KINDPUSSAR

24. BYRON BAY

26. MINA DRÖMMARS STAD

28. SPANIENS STORA M

32. FACIT - PÅ SPÅRET

33. FÖRENINGSKALENDERN

Chefredaktör

Olivia Psarris

Redaktör

Emma Runhem

Stina Gustafsson Skribent

Emma Ståhl Skribent

Anna Orrenius Skribent

Tove Hernquist Skribent

Lucas Nyman Skribent

Ebba Drangel Skribent

Ida Bjelfvenstam Skribent

Sara Salemyr Skribent

UEpoddar Wilmer, Paula & Theo

Jacob Nordström Andersson Skribent

Jamila Mian Skribent

Stella Dannemann Skribent

Nikki Ollinen Skribent

Frida Witt Skribent

Hannah Lidner Skribent

Alma Holmberg Skribent

Fredrik Beck-Norén Skribent

Lidia Fernandez Skribent

FÖRORD

ÅRSJUBILEUM

Helafemtioårharpasseratfördennaredaktion.Femtioår fyllda av kreativitet, reflektioner och gemenskap. Från Upekon Nytt, till Upekon Reversen, till UppsalaekonomernasReversen

Genomårenhartidningenreflekteratungdomenssynpå världenochstudentlivet;alltfrångripandeberättelser,till komiskareflektioner Tillsammansbanarvivägförkreativt skapande i den akademiska världen och fortsätter axla rollen som Uppsalaekonomernas kreativa forum Att skriva om rum, avslut och kärlek kanske inte fyller en störresamhällsnytta,mendetskaparmening.

Vivilldärmedriktaettstorttacktillsamtliga Tacktiller skribenter Tacktilltidigareredaktörerochchefredaktörer Tacktillallaansvarigautgivare Tacktillersommånadin ochmånadutläservåranummer.UtanervoreReversen ingenting.

Tack, Reversen

Vårterminen2025

REDAKTÖRSKRÖNIKAN

Doften av sommarregn, känslan av knastrande snö, sorletavforsenochvynavkalaträdtoppar

Hem,hemtilllillaJärvsö

DärLjusnanbrederutsigochslingrandedelaruppbyn itvå.Därgrusvägarnakantasavlupinerochprästkragar. Enplatsfylldavängsmarkerochfältsomjagsprungit barfota genom sedan barnsben. Om du följer älven uppströmsfrånkyrkankommerdusåsmåningomhitta den Hälsingegård jag håller kär Röda timmerstugor med inglasade punschverandor. Här har jag fått vara sommarbarn så länge jag kan minnas. Här verkar sommarenoändlig,grusetunderfötternakännsmjukt ochlättattspringapåochälven-perfektförettdopp trots iskalla temperaturer Här viner sången av en hälsingevind,medtoneravfiolochdragspel.

Järvsöförmigärhemma Detfångarkänslanavettlivat lugn - huvudet tystnar, stressen dämpas och ett djupt andetagavfriskluftfyllerlungorna.Samtidigtmötsdu av skrattande vänner, livade sånger och en värme Oavsettomduanländeridenkallastevinternelleren strålandesommardagspridsvärmenavjarsefolketsom taremotdigmedöppnaarmar.Allakänneralla.Eller, rättelse,kännerallaenspappasåkännerdeintedig,du bliriställetKoppar-Anders-dotter.

VårHälsingegård,Koppars,harståttståtligtlängsälven i Säljesta sedan 1870-talet Jag minns fortfarande den därvinterdagen2009närminaföräldrartogmedossdit förförstagången Trotsminungaålderifrågasattejag ompappakanskeråkatutförenmedelålderskris.Där trampadeviruntimeterdjupsnöochinspekteradeen förfallen spökgård Inte kunde jag veta att det bara krävdeslitekärlek(ochenheldeljobb)förattfåhusen attkännassomensaga

Efter den där vinterdagen har Koppars varit mittpunktenimångaminnen Födelsedagarharfirats, nära och kära har känt sig som hemma och det är platsen där mina föräldrar har lovat varandra livet. Deras bröllopsdag i Järvsö kyrka satte mina egna förväntningar på ett framtida giftermål högt. Vi har anordnat fester, bröllop, midsommarfiranden och middagar jag sent kommer glömma Det stora röda husetlängsälvenkommerförevigtsättaavtryckhosalla somhittardit

PehrPehrsson,ellerKoppar-Pehr,ladegrundenfördet somjag150årsenarekankallamitthem Förmigärdet Norrlands glimmande guld i goda vänners lag. Där stigarna visar vägen över fälten, Ljusnan skimrar och vindenvineribjörkarna Därfinnsmittbarndomsland, dit min längtan tar mig. Jag vet att jag alltid kommer kunnavändahemigen,hemtilllillaJärvsö[JÄRS-e]

CHEFREDAKTÖR

22februari2022

Solenbrännermotdetzink-insmordaansiktet Denvaxadebrädan liggerklistradmotbröstetmedanhändernasveperigenomdetstora blå Bredvid mig paddlar min bästa vän Vi sätter oss upp på brädorna,låterdetljummavattnetomfamnavårabarabenmedan ögonenblickarutöverhorisonten Himlenstavlaharaldrigvaritså vackersomidag EftertremånaderhadeCostaRicablivittillett andrahem Idagärdetslutetpåettkapitel Ettkapiteljagintevill lämna

8mars2022.

Vindenfångarmitthårmedanjagsluterögonenmothansaxel.För tvåveckorsedantroddejagmigvinkahejdåtillmittandrahem.Ta farväl av vår drömmiga vardag, våra nya vänner och min danska semesterflört.Menmedenvaskadflygbiljetthemochenförändrad relationsstatus senare sitter jag nu på en färja vidare mot Costa Ricasöstkust.Jagharvaltattstanna,utanminbästavän.Valtatt vågasevadframtidenharatterbjuda.Vågatasakerendagisänder. Vågalevainuet Startaettnyttkapitel.

31maj2022.

Minnena färgas av gröna palmtoppar och den stillsamma tystnadenbakomvågornasbrus.RavedjuptinneiCostaRicas djungelochlevandekorallrevlängsmedPanamaskust.Vilsna sengångarungar,bergsvandringarochforsandevattenfall.Sena grillkvällar i en (icke-engelskatalande) guatemalansk värdfamilj och matsafari mitt bland Antiguas kulturella arv.

Miamifester långt in på småtimmarna och avokadoplockning blandNerjasoändligaplantager

Sedanminvaskadeflygbiljetthemharjaghunnitupptäckamerän vadjagnågonsinhadekunnatföreställamig Nublickarjagutöver Aarhus från takterrassen Bakom mig hörs sorlet av främmande människor,ienahörnetspelarensaxofonistochbredvidmigsitter min pojkväns farfar Hans nyfikna blick följer ivrigt mina handrörelser medan jag berättar om vår resa, på halvknackig danska Hurhamnadejaghär?

20september2022.

JaglämnarAarhus.Ensistagång.Distansförhållandetkommeratt fortsätta,mendjuptinneförstårjagattdettaärslutetpåettkapitel. Ett kapitel som färgat mitt liv, men som jag numera är redo att lämna.

25november2023

Bokenssidorsveperförbi,himlensdovafärgerbliralltstarkare ochdenhalvuppätnamangongeravtryckpåstengolvetshetta Efterlängtad egentid - precis i min smak Bakom mig ekar tystnadenavtiostyckensovandestjejer Detharsnartgåtttvå veckor sedan vi landade i de extravaganta backpackarnas mekka: bali. Mina danska vänner från Costa Rica, Nicoline och Mathilde, hade hört om relationsuppbrottet och valt att bjuda in mig till deras tjejresa. Trots att konstellationen var främmande,varkänslandetmotsatta.Detblevstartskottetför ettnyttkapitel.Vänskapentrotsadenationsgränsernaochblev starkareännågotannat.Mendistansendäremot,denvillejag inteförlikamigmed.JagmåsteflyttatillKöpenhamn.

23februari2023.

Huset strömmar av studenter. Bredvid mig går Nicoline och Mathilde.Devisar,tålmodigt,denvilsnasvenskenrunt.Denlilla trionslukasuppavnyfiknamänniskor,gigantiskasalarochståtliga tavlorstorasomfönster Vislårossnerienavhörsalarna Rektorn börjarprata,snabbtochpådanska Överraskandenogförstårjag vadhansäger Nästintillvarendaord Kroppenfyllsaveufori Det här är mitt kall Jag måste komma in på Copenhagen Business School Fast besluten om att det är här jag ska starta ett nytt kapitel

21juli2023

Brevet ligger som ett dödsbesked på matbordet Magen kvider Andningen upphör Tankarna svämmar över Med darrande händer öppnar jag sakta men säkert upp kuvertet och läser antagningsbeskedet Total tystnad “Tyvärr” Hjärtat sjunker Drömutbildningen på Copenhagen Business School har gått förlorad Jag orkar inte läsa vidare Istället sneglar jag över på Antagningse som står öppet på datorn “Uppsala universitetAntagen” Suck Sverigeiallära,menjaghadejulovatmigsjälv Lovat att studera utomlands Lovat mina vänner att komma till Köpenhamn Och framförallt, lovat mig själv att inte göra mig hemmastaddinågontröttstudentstad Jagtittarupppåmamma ochtvingarhenneattgemigettlöfte-honmåstetvingamigatt sökaomtillCBSnästaårigen.Mammatittarpåmigmedettvarmt leende. “Hjärtat, du kommer att stormtrivas i Uppsala”, svarar hon. Struntsnack. Ännu ett kapitel stängs, omedveten om att ett bättrekommertafart.

REN HAR ORDET

17april2024

Snart ett år har gått sedan jag för första gången satte min fot i Uppsala,ochjagskäms Skämsöverattnågonsinhatänktillaom denna stad En plats jag numera inte skulle kunna föreställa mig utan Enplatsdärjagförstodnågotjagintekunnatsättaordpå tidigare Enplatssomharförändratmittliv,tilldetbättre Menjag var stolt Stolt att jag, trots min skepticism, valde att gå all in i studentlivet Och för det är jag tacksam Nu sitter jag bland folkhavetiHörsal3ochharprecishållitetttreminuterlångttal inför 100 personer Jag har sökt till vice ordförande i Uppsalaekonomernas marknadsföringsgrupp. Om fem minuter läses resultatet upp. Om tre minuter. Om en minut. Nu. Total tystnad.…Hjärtatsjunker.Ettannatnamnläsesupp.Jagblevinte vald. Återigen stängdes ett kapitel, omedveten om att ett bättre kommertafart.

20februari2025.

Jag har många bollar i luften. Majken har lämnat över stafettpinnen som chefredaktör, och nu är det min tur att styra rodretförReversen Viharhaftenfantastisktermintillsammans och nu vill jag skapa en lika värdefull tid för min nya redaktör Emma Men idag ligger fokuset på något annat Innan årsskiftet bestämdejagmigförattåterupptaminjor sökt utbyte till Paris Min längtan var et vemodig Vill jag verkligen lämna Uppsa mobilen Ansökningsresultatet har kommit tystnad “Tyvärr” Enkänslaavmisslyck tillskillnadfrånsistvardetnågotimigso förstod jag att det här var mitt tecken Jag StannaiUppsalaochvågaföljaendrömja jag låtit hjärnspöken tysta Jag ska sök Uppsalaekonomerna Återigenstängdesettk beslutenomattkämpaförattstartaettnytt 3juni2025

Niokrönikor,tjugofemskribenterochtv livet senare (kram på er Majken Be Runhem), stänger jag nu kapitlet so Reversen.Jagäroändligttacksamförde intebeskrivahurmycketReversenharb mig.Ettkapiteljagegentligenintevillstä alltidkommerattvaramedmig.

Desenasteårenharpräglatsavoväntadekapitelochattfåavsluta mintidsomchefredaktörmedtemat“JordenRunt”kännssomett riktigtfullcirclemoment Jagärsåtacksam Tacksamförattjagfått resajordenrunt TacksamförattjagintekominpåCopenhagen BusinessSchool Tacksamförattjagmärkteattjagintebehövdeta miglängrebortän70kmnorromStockholm Tacksamförattjag inte blev vald till marknadsföringsgruppen Tacksam för att Majken valde att ta tag i mig på stämmohänget och berätta om Reversen Tacksamförattjagvågadesökaompånytt Tacksamför attjagblevvald Tacksamöveratthafåttsittamedenovärderlig redaktion TacksamförattjagintekominiParis Tacksamföratt jag vågade söka till ordförande Tacksam för att jag blev vald Tacksam för att ha fått förtroendet att leda Uppsalaekonomerna framåt Tacksam för att jag får möjligheten att stötta andra i att vågaupptäckanyakapitel.Tacksamförattjagfårfortsättaskriva förReversen,iettheltårtill,baraunderennyrubrik.

Framtidenochtilldigsomläserdetta. Känntacksamhetförgårdagen,menvågagetillittilldetsom ännu inte är. Dörrar stängs, men nya fönster öppnas alltid. Fönster som kan bli startskottet för nya kapitel Kapitel som

OLIVIAPSARRIS

Chefredaktör

ORDFÖRANDE HAR ORDET

KäraUppsalaekonomer,

Ommankisarlite(ochignorerarsintentaångest)känns majiUppsalanästansomattresajordenrunt-utanatt någonsin lämna Borgen, Ekonomikum eller valfri nationspub. Vi har tropisk hetta i biblioteket, ösregn från ingenstans på väg till Borgen och en evenemangskalender som får T-centralen att framstå somettavkopplanderetreat.

Ochnustårjaghär-ipasskontrollenuturmittuppdrag somordförande Resväskanärtungavminnen,möten, eufori,deadlines,totalförvirringochvarmaskratt Jag vet inte exakt när det slog mig att jag faktiskt skulle skriva den sista “Ordförande har ordet”, men det var nognärjagsenasttömdediskmaskineniBorgenspentry (förtredjegångenpåendag)somjaginsågatt dethär kommerjagattsakna.

Att få leda Uppsalaekonomerna har varit lite som att vara kapten på ett skepp där alla både ror, styr, lagar, ifrågasätter kartan och ibland hoppar i plurret Det är kaotiskt, vackert och väldigt, väldigt levande. Och det funkar-tackvareer.

Underåretharjagfåttseidéerväxafrånskisstillsuccé. Jag har hört fler pitchar än jag kan räkna (från hela skalan - TED Talk till reality-TV), sett utskott förvandlas till kompisgäng och bevittnat hur vår föreningaldrigslutarvaranyfiken

Så, temat Jorden Runt känns inte helt långsökt För även om vi inte bokstavligen korsat ekvatorn tillsammans (gänget som åkte på SM i ekonomi på Gotland kom nog närmast), så har vi rest Genom projekt, genom vårbalen, genom budgetmöten och brännbollsturneringar Genomnyaperspektiv Genom varandra.

Och nu är det dags att kliva av Det känns både vemodigtochlitemärkligt-somnärmandrarivägpåen spontanresa och inser först när man tar steget från flygplatsens luftkonditionering ut i värmen att man glömtlösaenplatsattsovapåockså-vadhändernu?

Detsomhänderärattnifortsätter Nisomprecisklivit ingenomdörren,inivärmen.Nisomvaritmedlängre än jag. Ni som vågar ställa frågorna, vågar driva förändring, men håller fast vid det som är viktigt och samtidigt har roligt längs vägen. För det är ni som är motorn Kompassen Kartanochkaosetisymbios

Så:tack Förförtroendet Förtålamodet Förallasamtal, skratt,utvärderingarochsprängdabudgetar.Dethärhar varitminlivsresa-ochdetärnisomgjortdenvärdatt minnas.

Så,försistagången;

AuRevoir.Adiós.Arrivederci.AufWiedersehen.Adjö. VisespåBorgen.Ellernågonannanstans.

JORDEN RUNT

PÅ SPÅRET PÅ SPÅRET

vart är vi på väg?

10 Poäng 10 Poäng

Ge upp på jobbet efter 45 dagar och slå rekord.

Detgåricirklar,aj,aj,aj.

8 Poäng 8 Poäng

Kryddorigrupp,detosar2012.

Man kan tro att allt drama slutar i väst, mendetskerävenpåslottet.

6 Poäng 6 Poäng

Gillarduinteostronkanduåkabussmed utsikt.

ABBA-arvetlevervidarehär.

4 Poäng Poäng

Oroa dig inte, här kan du ringa någon i varjehörn.

Vinhus föddes här, men du kan även beställaenpint.

2 Poäng 2 Poäng

Denstoraklockantickarochvadskaman

säga, “Bend it like Beckham”. - I denna stad gillar de T, framförallt på eftermiddagarna

Var är vi? Var ärvi?

Fö

TEXT: FRIDA WITT TEXT: EBBA DRANGEL

JANTELAGEN DENSVENSKA IUSA

"NoSara,youcan’tsitthere,it’sonlyforthe guysinLambdaChi."

Jagvändemigförvånatmotminnyfunnakompisfrån USA Vadmenadehon?Varförskulleviintefåsittavid detstorabordetlängstframimatsalen?Innanjaghann ställafrågantoghontagiminarmochleddemigtillett mindrebordlängrein

Jag vet att det låter som att jag överdriver Att jag förväxlatmittcollegelivmedenamerikanskhighschoolfilm.Mentromig–dethärvarminvardagundermina tvåårpåcollege

"Hereisourtable,thisisforathleteslikeus," sa hon medan vi satte oss. Jag sjönk ned på stolen, fortfarandeförvirrad.

Baranågonveckasenareförstodjagattjaghadevaritett hårsmånfrånattbegåsocialtsjälvmordförstadagenpå collegeiUSA.Jaghadesäkerligenåterhämtatmigoch blivit förlåten när killarna i Lambda Chi hört min knackigasvengelskamenjagärfortfarandeosäkerpåom tjejerna i skolans coolaste sorority “Kappa Kappa Gamma”hadevaritlikaförlåtande Omjagiställethade satt mig längst bak i matsalen hade det också väckt uppmärksamhet.Förattsomatletsättasigtillsammans medNARPS:

"Hereisourtable,thisisforathleteslikeus," (non-athlete regularperson)

varintehellerenligtskolboken

Förstamånadenvarjagväldigtskeptisktillalltdetdär med hierarkier. Jag tog varje chans att förklara för amerikanerna hur galet deras sociala system var. Med vissspråkbarriärförsöktejagbeskrivadenjantelagsom finnsiSverigeochhurmycketsundaredetsystemetär. Deflestaamerikanernickadeinstämmandeochsvarade något i stil med: “Yes, we hear you. The system here is totallymessedup.Butit’ssodeepinourculture,there’s notmuchwecando”Ochdärnågonstansgavjagupp kampen.

Jagslutadeifrågasättaochbörjadeiställetanpassamig. FörhurmycketjagänvillelevasomenrebelliskJanteambassadör,såvardetenklareattbarahittasinplatsi systemet–ochsittavidrättbordimatsalen.

GRÖNA LINJEN

MOT SKARPNÄCK

Året är 2009.

Detärlördagförmiddagochjagoch

minsysterhopparpåcyklarnaföratt

åka till Bagarmossen centrum och köpa lördagsgodis. Vi har fått varsin

tjugolapp av mamma och pappa Vi plockar godisbitarna varsamt, det är viktigt att välja rätt. Min syster äter upphalvapåsenpåvägenhem Hon sträcker sig över styret för att nå godispåsen som ligger i korgen Jag hållerpåmina.Jagvillhelstattdeska räcka hela veckan, så att jag kan äta godisvarjedagframtillnästalördag

Året är 2012.

Jagochnågraklasskompisarliggerpå stranden vid Brunnsviken. Det är egentligen ganska kallt - det blåser och solen har gått i moln. Men vi försöker göra det mesta av sista sommarlovsveckan Vi har köpt thaimat från den lilla kiosken. Vi pratar om att vi bara är dagar från åttanochdetkännssåstort.Jagslår på ett av sommarens sista Sommar i P1,medSeinaboSey Honinspirerar mig.

Året är 2012.

Det är en oktobermorgon och jag står i spärrarna till tunnelbanan och får min bussremsa stämplad Jag går på tunnelbananmotHässelbyStrand.Detär rusningstrafik,ochvidGullmarsplanfylls vagnen på, precis som alltid I lurarna, kopplade till min alldeles egna iPhone 4 som jag fått ärva av pappa, spelas “Be Alright” från Justins nya album Believe. Jagnynnartystmedtillsjaghör“Nästa, Rådmansgatan”ihögtalarna Jaghoppar av och möter min bästa vän Wilma på perrongen Vi har matchande kläder, likadana hoodies från Hollister och väskoriolikafärger.Jaggerhenneenav lurarnaochvilyssnarvidaremedanvigår mot skolan vid Tegnérlunden. Innan lektionenskyndarvinertillcaféetlängst ner i skolans byggnad och köper varsin Yoggi Yalla. Vi skrattar åt att vi är sena, somalltid

Året är 2017.

Det är min första dag på gymnasiet. Byggnadenkännsstorochståtlig Jag är lite nervös, men försöker att inte visa det utåt Alla ser så gamla ut, tänkerjag.Vigårinidenstoraaulan ochjagsättermigbredvidentjejsom ser trevlig ut När vi presenterar oss märkerjagatthonärlikanervössom jag Det känns tryggt Vi pratar hela dagen,ochnärskoldagenärslutgårvi till Non Solo Bar med de höga barstolarnapåOdengatanochdricker kaffe. Vi sitter kvar länge, det känns somattviredanvetattvikommerbli vänner.

Året är 2020.

Igår tog jag studenten Stockholm blommar utanför fönstret i Monica Zetterlunds park. På vardagsrumsbordet står tomma glasflaskor från gårdagens studentmottagning Min vita mössa är inte längre särskilt vit, och hälsningarnaidenharsuddatsutav bubbelstänk Jagbyteromochgårut påRoslagsgatan,därpartybussarfulla av glada studenter åker förbi Inga flakiår,viärmittienpandemi.Men just i den här stunden känns stan nästansomvanligt

Året är 2025.

DetärenlördagimajochjagsitterpåpendelnfrånUppsalamot Södertälje.JagköperenSL-biljettiappen.IminaAirPodsspelar SeinaboSeysnyalåt“Hittanågon” JagstigeravpåOdenplan,åker uppförrulltrappanochmötsavWilmassmittsammaleende,precis somnärvivarsmå.HonfårenavAirPodsenochvilyssnarvidare medanvigår VislårossnerpåTennstopet Jagbeställerenöloch honencider.Jagälskardethärstället-attsittaochtittautöver människornapågatanochiVasaparken

Vissaplatseridenhärstanserintelängreutsomdegjorde.Slussen, somfortfarandeärettbyggprojekt,trotsattdetskullevaraklartför länge sen Och från Vanadislunden ser jag nu två höga torn skymmadenutsiktjagminns.Menävenomdetiblandkännssom attjagvuxitifrånStockholm,trorjagattStockholmharvuxitmed mig.

Mitt Finland är inte ett land. Det är två par raska skor med brasulaochreflexer.Detärenextranyckel ifickan, ett paraply i väskan och givmildhet som livsfilosofi. Det är tyst kärlek, serverad med memma, strösocker och ovispadgrädde.

Jagärhalvfinsk.Detbetyderintesåmycketförmig.Jagkan inte språket, jag bastar ogärna och har aldrig känt någon plötsligdragningtillvarkenmumin-muggarellertango.

Menjagharminfarmorochfarfar.

Genom dem har jag vuxit upp i ett sorts litet Finland, min version av Finland. Inte flaggviftande, inte nationalromantiskt, inte Kaj - utan praktiskt, varmt och konstant.

Detfinnsfåmänniskorjagkännersammatillittillsommin farmor Seija och min farfar Juhani. Paret som kom instegandes i ett 1970-tals Sverige med ett allt för krångligt efternamn.“Pöysä”varintesålättattstava,sådebytte.Sakta mensäkerttrycktesdeinidensvenskanormen,Pöysäblevtill Lidner Finskablevtillsvenska

Tillsammans har vi varit på nästintill alla museer i hela Stockholm. Inte för att de älskade museer, utan för att de älskademig(ochkanskeförattmuseerärtystaochgratis-två avFinlandsabsolutakärnvärden)

Farmorochfarfarharaldrighaftbråttom 152museum,431 lekplatseroch34badhussenarekännsdetnästansomattdet varderasständigahobby Jagvarbaraettlyckligtalibi

FINLA FICKFO FINLA FICKFO

AND I ORMAT AND I ORMAT

Deärintehögljuddamänniskor Deförklararintevadkärlek är - de dyker bara upp med den. I form av en köttfärssås i toppklass, ett insisterande på att köra mig hem, ett sms om hurdetgickpåjobbet.

Alltiddär.

Alltidredo.

OchdetärdetjagmenarmeddetlillaFinland.Inteettland jaglängtattill Utanpersonerjaglängtartillattbli Ettsättatt vara.Ettsättattge.Medensåstadignärvaroattmanförsti efterhandförstårhurmycketdenbetytt

För hur tackar man någon som alltid kommit, alltid stannat,alltidsett?

Hurtackarman någon som gav så mycket av sin tid att mannästantogdenförgiven?

Ärdetsåatt“FinlandärFinlandochFinlandärbäst”?

Jagvetintehurmansäger“jagälskardig”påfinska Menjag vetexakthurdetkänns.Detärenextrafemmaihandennär favoritglassenpåfotbollslägretvarfördyr Detärenständig närvaro, oavsett om vinden ven, planen förvandlats till en gyttjepöl eller himlen tappat allt sitt hagel. Det är ett barnbarnsomaldrigkändesigtillbesvär

DetärmittFinlandifickformat -denfinastegåvanjagkunnatfå.

Kiitosfarmorochfarfar.

TEXT: HANNAH LIDNER

Vi lever i ett globaliserat och mångkulturellt samhälle Vi kan stöta på människor med ursprung frånhelavärldenivårtlillaSverige, men ändå är det svårt för folk att förstå att dessa också är svenskar.

People of colour är dagligen utpekade I kommentarsfält, inom politiken, på nyheterna, i samtal runtmiddagsbordetvår självaste existens ärständigtifrågasatt.

Enligtdeflestasomfrågarärdeten omöjligtankeattjagärsvensk,jag måste alltid vara något annat, och ingennöjersigförrändefårsvaret på gåtan - “Var är hon ifrån egentligen?” Ibland svarar de på sin egna fråga genom att, väldigt märkligt,berättaförmigvarjagär ifrån Somexempelråkadejagsätta mig bredvid en kille under valborgshelgen, varpå han kollade på mig, pekade och yttrade “Iranie”. Chockad kollade min kompispåhonomochsa“Honhar faktisktettnamn”.

Jag är jag född i Förenta Arab Emiraten och under mina sex förstaårilivetboddejagiPakistan, menmajoritetenavmittlivharjag bottiSolna Deförstaspråkenjag lärde mig var Urdu och Engelska, menjagbörjadepratafelfriSvenska ju fort vi flyttade in i lägenheten som mamma hade kvar här i Sverige Det svenska språket har alltidfunnitsinommig.Somliten flickavardetsvårtattförståvarför ingen såg ut som mig, varför inga avminakompisarsföräldrarsågut eller betedde sig som min pappa Detvarkonstigtattlevaiettland somrepresenteradesavvita,blonda ochljusögda

Det är det än idag. För jag är ju svensk,menjagserinteutsomde som anses vara svenskar “på riktigt”, och när jag hälsar på familjen är jag inte Pakistanier heller. Tyvärr påverkar det min självbild, mer än vad många någonsin kommer att förstå, och detärnågotsomalltidkommeratt följa med mig Samtidigt gör det migunik-någotsomvärderashögt i vår samtid, speciellt i vår generation.Mångatyckerattdetär cooltochfascinerasnärdefårhöra om min bakgrund, om hur mina föräldrarträffadesochomhurdet varattväxauppiSydasien Många menarväl-mendetärorättvistatt detärallaandrasomfårbestämma om det är positivt eller negativt Om det gör mig till exotisk och intressant, eller om det gör att jag tillhör en grupp som inte riktigt hör hemma bland vita, blonda, ljusögdasvenskar

Detärsvårtattlevaienvärldsom alltidskakategoriseraen.Envärld därandrasuppfattningochbildav entydligenspelarroll,eftersomatt det konstant påpekas. Jag är inte svensk,intehellerpakistanier,jagär båda!Menomingenkanförståvad detinnebär,vadärjagdå?

Ettbarnavvårvärld. En liten flicka som inte förstår varför folk ser på mig och min familjsomannorlunda,somvillse ut som askungen och törnrosa, som längtade efter att bli gammal nogattfåblonderasig,somaldrig ficksenågonsomensjälvirollen somdenvackratjejenpåfilm.

Idagärjagenungkvinnasomser hur min omgivning inte speglar mittinre,denjagär,denjagalltid varitochalltidkommerattförbli.

Minomgivningär svartvit fastän jag vet hur färgglad världenär.

Visomkanrelateratilldetärbarn avvårvärld.Barnsomvethurdet känns att inte känna sig hemma någonstans, hur det känns att bli utpekad och ifrågasatt, hur det kännsatttvivlapåsinförmågaoch sittvärde.Mennuärviocksåunga vuxnasomvethurgivandedetär attvarabekantamedvärldenpåett heltannatsättänvadmångaavde som sitter bredvid en i föreläsningssalen är. Vi är stolta över våra föräldrar som vågat gå emotnormen,somlämnatsinaliv bakomsig,somgjortuppoffringar förattviskafåettbättreliv.

Jag kommer nog aldrig kunna förlikamigmedmintillvaroivissa rum,ellermedkänslanavattinte varavälkommen,menjagskagöra mitt bästa för att inte gömma de delaravmigsomjagsålängehatat, baraförattdeinteäridealet.För minskull,förminfamilj,förmina framtidabarnochföralladesom kännersigsomdenlillaflickanjag engångvarit-ettbarnavvårvärld

TEXT: JAMILA MIAN

URUGUAY URUGUAY

En high five i ett land av kindpussar

JagvarsexmånadergammalnärjagfickhåliöroneniMontevideo.Detvarmitt förstabesökiUruguay,min mammas hemland, och jag minns såklart ingenting. Men kroppen minns. Små guldringar, ett par korta gråtsekunder,envarmfamnoch kanskedoftenavasadofrånnågoninnergård.

SedandessharUruguayfunnitsdäribakgrunden.Somgrilladmajspåstranden. Somljudetavapplådernär min lillasyster en gång tappade bort sig på stranden och folk började klappa händerna tills hon hittade tillbaka.

Jagharalltid varitdenhalvauruguayanen.Halvispråket,halvihöftrörelsennär någonförsökerfåmigatt dansa.Menhel närdetgällerhurmatensmakar,ochhur människormötervarandra.Uruguayärlandetdär ingenfårgåhungrigfrånen asado.Därävenenförloradungepåstrandenblirallasansvar.Ochdär jag,varje gångjagåtervänder,kännerigenmigidoftenavkol,havochdenstilla rytmensomalltidpåminnermigomatt jagärlångtifrånSverige.

Kindpussar var länge Kindpussar var länge

mitt mitt kulturella trauma. kulturella trauma.

Jag var ett barn, på besök från Sverige, och försökte förstå varför jag plötsligt skulle pussa 27 av mammas barndomsvänner rakt på kinden. En? Två? Skulle jag börja?Ochomderedanhadehunnitföre,vad görman då?Ietttidigtförsökattmoderniserahälsningskulturen sträcktejagframen handförhighfive Detflöginte

Minakusinerboddeiettbarrioprivado-ettslagsgated communitymedvakter, bommarochcyklarirakaled De gick på privatskola, hade skoluniform och blev skjutsadeöverallt Jagminnsattjagsombarntycktedet varkonstigtattdeintebara kundetabussen.Självsatt jagvarjeveckapåenSL-busstillmodersmålslektioneri vadsomkändessomtimmar,någotjaghatadedå,men ärsåtacksamföridag.Detvarenannanvardagföross alla,menlikasjälvklardärsomhär

Det tog några år, men till slut blev det nästan automatiskt,pusspåhögerkind,gärna medenliten “¿todo bien?” i samma andetag. I Sverige är det jobbigt att möta grannar i trapphuset. I Uruguay sägerman hej till folk på trottoaren även om man aldrigsettdemförut.Ochstannar.Ochpratar.Om vädret,omfotboll,ompolitik.

Detfinnsensjälvklaröppenhetjagälskardär,vänskaper somvecklasutochvecklas in.Ennyvänblirinbjuden till söndagens lunch efter fem minuter Och min moster, somiprincipsitterfastklistradvidsintermos, hälleruppmatetillalla,alltid.Den cirkulerarsomen fredspipa,meddelatsugrörochallt Sombarnförsökte jag lära mig att tycka om den bittra smaken. Jag lyckadesnästan

Asado är ett kapitel för sig. Det är inte en måltid, det är en ritual. En ceremoni. Det tänds långsamt. Någon utses till asador. Köttet vänds med omsorg. Diskussioner om koltyp, innertemperatur och korvensexaktalutningpågallretkantatimmar.Det ärnästanomöjligtattkommadärifrånhungrig,eller utanatthafåttminsttrenyasläktingar.

En sommar åkte vi till Punta del Este; Uruguays semesterstadmedstorastränder, solblektahusochoch basen från sydamerikansk reggaeton dånande ur varje bilruta. Detvarsjälvklartattminmostersvännerföljde med Dehyrdegrannlägenheten,bar påkylväskormed vattenmelon och pratade högt genom väggarna Jag förstodinte riktigthurallahördeihop.Vemvarkusin, vemvarkompis,vemvarnågonsex?Men detspelade ingenroll.Devarbaradär.Vidvarjemåltid,varjebad, varje julklappsutdelning

Det är kanske det jag gillar mest. Omtanken. Att människorpratarmedvarandra Att barnintebaraär sina föräldrars ansvar. Att man fortfarande tror att en grill och en mate-termos räcker för att hålla ihop ett heltkvarter.

Samtidigt är det märkligt att ha rötter i ett land man aldrigbotti.Attkännasighalv närmanärdär,halvi språket, i gesterna, i hur man beställer en empanada Men ocksåhalvhärhemmaiSverige,närmanförsöker förklaravadmateärochnågon säger“jaha,såtypsom örttedå?”

Och även om jag aldrig bott där, så finns landet kvar,ispråketjagfortfarandebrottas med,ismaken av grillad majskolv, i kindpussarna jag till slut lärt mig hantera. Och i örhängena från närjag varsex månader. Två små guldrringar som fortfarande hängeriminaörsnibbar.Tvåsmåbevispåattjaghör hemmadär,ochhär, åtminstonelitegrann.

Jagslåruppögonen ochhörhavetsbrus.

Solen lyser in i rummet. Huden bränner lite efter gårdagens starka sol. På platsen där stranden är ens vardagsrum och havet en stor lekplats.

Vi befinner oss på Australiens östkust, närmare bestämt så långt österutsomdetgåratttasig Här ärlivetlitelångsammare,påettbra sätt Vid första anblick kan saker verka främmande; alla barfota människor, banan-mannen som står och sjunger utanför matbutiken och de färgglada skyltarna Menunderytangömmer sig en lång kulturhistoria och en stark stolthet över den lilla kuststaden

När jag kom till Byron Bay för förstagångenhadejagingenaning om vad som väntade mig. Tanken var bara att resa igenom, för att sedanröramigvidare.Menunder min första dag möttes jag av lokalbefolkningen som gärna berättade om stadens historia. Jag fickläramigomhurByronunder 1970-talet attraherade hippies på grund av myten om kristallådror undermarkenochområdetsstarka energi,avstadensavslappnadeaura ochstarkagemenskap

valar,delfiner ochsköldpaddor

Något annat som fångade mitt intresse var lokalbefolkningens starka koppling till vildlivet i Byron Runtomistadenkanman se målningar av . påväggarna Knölvalarnamigrerar förbiByronskusttvågångerperår och stränderna blir fulla av personer med kikare som spanar efter att se skymten av en val. Jag minns själv första gången jag fick se en. Det var en septemberkväll och solen höll på att gå ner, jag tittade ut mot havet och såg plötsligtenfontänavvattenutepå havet Jagvilleintefåupphoppet men spände ögonen för att kolla extranoga Kortdäreftersågjagen stjärtfena slå mot vattenytan Det varenmammaochenunge,påväg nerförkusten Framtillnovember simmadedeförbi,varjedag.

Det var inte bara från land man fick uppleva djurlivet. En varm decembermorgon åkte jag och minavännertillenavdepopulära surfstränderna,

Vågorna var perfekta och vattnet skimrande i kristallblått Efter att ha trängts med alla andra surfare, som precis som oss såg hur perfekta vågor det var denna dag, såg jag plötsligt en fena ute i vattnet En skräckblandad förtjusning spred sig i kroppen Tanken på att möta en vithaj kändes inte alltför kul Men så plötsligt såg jag flera fenor, och sedan en delfin som hoppade i vågen.

Snabbt ropade jag på min kompis och vi paddlade närmre Helt plötsligtsattvidär,påvårabrädor, medensvärmavdelfinersomlekte

runtoss Jagminnshurjagslogsav tanken över hur man kunde föreviga denna stund, men ibland räckerdetmedattbarafåminnas

Som natten då jag och mina kompisar släpade madrasser och kuddar ut på en klippa, fast beslutna att sova under bar himmel Därlågvi,insveptaifiltar förlitevärme,lyssnadetillvågorna ochfladdermössenslättasvirrande ovanför oss Vid femtiden .väcktes vi av

deförstasolstrålarna sommåladehimlen.

Vilågdärtysta,ochsågsolenstiga upp över havet. Eller alla mysiga kvällar på hippiehostelet Arts Factory, som en gång i veckan öppnade upp sina dörrar för resterande backpackers i staden. Härsamladesviföratttadelaven talangshowmedfolkfrånallaolika delar av världen. Det spelades musik, dansades, bjöds på poesi ochannatkreativt.Iblandblevdet en flopp, men oftast var det magiskt Oavsett var det alltid en stämningsomärsvårattfångamed ord, utan en känsla som behöver upplevas.

Närjagvarlitendrömdejagomatt bo på ett varmt ställe I en skoluppgiftomframtiden,målade jag mig själv boende i ett hus på landet med en pool i trädgården där jag skulle ha mina egna delfiner Inte visste jag som 10åring att den drömmen skulle bli sann.

Kanske är det just det som gör Byron Bay så speciellt för mig. Istället för att stanna där i bara några dagar fick jag spendera 9 otroliga månader i staden, och ävenomjagnubefinnermigpå andra sidan jorden så bär jag alltid med mig en liten del av den platsen. Trots att myterna om kuststadens höga spirituella energi antagligen inte stämmer, så är det definitivt något speciellt med Byron Bay. Min lyckligaplats.

greetingsfrom

Byron Bay beach

N BAY

TEXT: STINA GUSTAFSSON

I femmanhadevivåraförstalektionerimodernaspråk, somprova-påtillfällenivarjespråkinnanmanbehövde görasittval införsexan.Jagvisste direktvilketjagville välja,inteförattjaghadenågrarötterilandetellernågon annan koppling dit, men jag var ändå övertygad. .

Jagskullepluggafranska.

Av någon anledning fick jag förmig, på ett sådant sätt somtrettonåringaroförklarligenkanfåförsigsaker,att jagälskadeFrankrike.

Dedärfranskalektionernanärvitraggladeglosor,lästetexter, lyssnade på musik och tittade på film kom sedan att bli anledning för mig att resa till Frankrike Jag tror att det är landets stora variation som lockat mig, det har allt Romantiska Paris med sina boulevarder och små caféer, Atlantkusten i väst med vågor som bjuder in till surf och solnedgångar, och Pyrenéerna i söder där man kan vandra blandtopparmotoslagbaravyer.Ochsenalladeotaligasmå pittoreska byarna av stenhus som gömmer sig mellan bergoch dalbanor av vinodlingar, och alla de smultronställen längs medelhavet där vågorna slår likt ASMR mot stenstränder och vattnet sträcker sig mot horisonten som hamratguld.

Så, när det förra året var dags att söka utbyte såg jag mitt tillfälleatttestapåattflyttatillFrankrikeochtaredapåifall detverkligenskulleblilikaidyllisktattbodärsomjagalltid föreställtmig SagtochgjortbardetavtillBordeaux Jagfår erkänna att jag inte hade någon som helst uppfattning om staden innan jag satte min fot där i januari, men vad alla förväntningaröverträffades!

Från första stund kändes staden som hemma. Att på varendalitettorghittauteserveringarsomgångpågång överträffade varandra, att varje morgon få köpa en nygräddadchocolatineiskolcafetérianför50cent,attpå kvällarna(ellervarjedagochkväll)kunnabeställarödvin produceratpånågonavgårdarnabarastenkastbortför enstakaEuro,attivarjegathörnkännadoftenavnybakt bröd och att konstant omges av sorlet av människor i rörelse,ärdesakersomfickmintidigareföreställdabild attfåfärg.

Attomgesavspråketjagkämpatmedattläramigunderså många år var tillfredsställande Jag försökte använda min skolfranska så gott det gick. Ibland gick det bra, och då kundejagfåtillenkonversationmednågoncharmigservitör. Iblandgickdetmindrebra,ochdåfickjagnöjamigmedatt le och nicka i hopp om att det var precis det svar som önskadesavmig Menvarjelitetsamtal,varjeskyltjagkunde tydaellerkonversationmellanfrämlingarpåspårvagnensom jag lyckades överhöra kändes som en liten framgång. Och saktamensäkertbörjadejagförståvarförjaghadekäntden där märkliga dragningen till Frankrike redan som trettonåring

Härärvardagenlitehärligare,

alltgåraningenlångsammare,menallanjuteraningenmerav livet Varjedagärspårvagnensen,detäromöjligtatthandla på söndagar, alla restauranger har stängt under eftermiddagarna och på mataffärerna är det nästan beundransvärthurlångsamtkassörskornascannarvaror.Det kannästanverkanonchalantibland,menjaguppleverattde harenständigtnärvarandekänslaavattingetärpåsåstort allvarattdetärvärtattstressaöver Ganskasuntegentligen

Samtidigtsomattfransmänbevisligenintestressarochinte verkar främmande för att ta saker i sin takt, är människor ständigtirörelseochmanblirhelatidenpåmindomstadens puls. Varje natt ekar ljudet av berusade ungdomar som skriksjungertillengammalschlagerhitnerepågatanutanför fönstret, och var femte minut plingar spårvagnen högt två gångerförattannonserasinankomsttillperrongenutanför porten. Dessa saker kan först verka störiga, men jag har kommit att börja älska dem. Ljudet av spårvagnen i kombination med människor som får staden att leva har börjatkännassomentryggvaggvisa

Nu sitter jag med min väska packad och ska snart åka hemigen.Detärenkonstigkänsla,förpåettsättkänns det som att jag lämnarnågot bakom mig. Samtidigt vet jagattdetinteärnågotjaglämnar,utanmassorsomjag tar med mig Språket, erfarenheterna och minnen med människornajagmött.Ävenommittutbytehärärslut, vet jag att jag kommertillbaka. Kanske inte snart, men någon gång. För jag älskar fortfarande Frankrike. Inte längre på det där oförklarliga sättet som när jag var tretton,utannuförvadjagfaktisktvetattdetär Sådet äringethejdå,förvisesigen.

SPANIENS AROTS M M A

L A G A M A D R I D

SPANIENS STORA M: SKRIBENTERNAS RESEGUIDE

MITT MÁLAGA.

Finnsdetenljuvareförnimmelseäneftersmakenavattnågotfimpatpåensfördomar?Jagflyttadehititron omattUppsalasaknarvardagsspänning.Menhärsitterblondakillarpåbänkarochringerfolkiandrassängar för att prata om döden och diagnoser. Här knackar främmande kostymklädda män på dörren när klockan närmarsigmidnattochgerenvitarosor.HärsittermanförattstämmasinbasiettöppetFlogstafönsteroch slängernerentändsticksasktillgrabbarnanedanför,somursäktarsigochfrågaromdetinteråkarvarasåatt manharliteeld?

Jordenruntiall ära,menommaninte harnågonstansmanfaktisktvill,ärdetinte såattmangervikaför flykttendenser?Detgrönaregräsetsfrestelse.Sirensången.Jagtänkerpådetdärmedvardagsspänning.Förvisst ärdet väl ändå så att varje hörn, varje vrå, krypin, skymundan, varje världsligt litet veck ärnågons vardag, någons banalitet? Varför är det bara på bortaplan vi upplever lysten mött? Går inte äventyret att hämta i förmågan att upptäcka den där lilla kicken av att susa hem på cykeln med en ny EP i lurarna för den trehundradekvällenirad?Manbehöversällandykadjupareängrundetisinsjälvrannsakanförattinseatten stordelavtristessenochrastlöshetenärettavskärmningssymptom.Skygglapparnasbedövning.Attvistänger inoss,stängerute.Kanhändaattdetdelvisrörsigomenkulturell biverkning.Detnågotinrutade,skygga, ifrågasättande.Såförersominteriktigtfåttpulsialldagligheternasäventyrsådra,härfårninågotattlängta efter:SpaniensstoraM.

DESAL CAFÉ.

Brunchienkullerstensgränd.Rundavågslipadestenar, iordninglagdaiböljandesvartvitamönster Solensmiter förbiObispadodeMálagasklocktornochströmmarin mellan bleka fasader. Fönster från golv till tak, råa tegelväggar, färskpressade medelhavsapelsiner och kepsprydda servitörer som bjuder med en till reggaetonklubbar

LA RECOVA.

En spartansk frukost för morgonmänniskorna som hinnerditinnankönringlarsigbortomIglesiadeSan Juan Spinkelbentabordienundangömdgränd,rostat bröd, kaffe med mjölk och äggkartong med marmelader,chokladkrämochsmör

POLIFONÍA CAFÉ.

Inklämtmellanfotbollsplanenochmusikkonservatoriet med väggarna täckta av diverse stråkinstrument och omaka fåtöljer Puffiga kanelpudrade cappuccinos på denskuggade,någotupphöjda,lillaterrassen.

DAILY KOFFEE & BOLO.

Hål-i-väggenkaffe!Blaskighetenärettminneblotthos debäggebaristornavidPlazadelaMerced Doftenav nybaktbolodocacoochvitlökssmörslingrarövertorget vid klockan nio och hänger kvar i luften tills restaurangsorletbörjarsjudaeftersiestan

MIA COFFEE & TAYBO.

Ivarsinändeavstan,Mianerevidhamnen,Taybovid Jardin de los Manos, hittar man Málagas mysigaste kryp-in fik. Så små att ugnen står på bänken bakom glasmontern och ägaren har fingrarna i nästa omgång dulcedelechekladdkakor

BICO DE XEADO.

Det finns glass och så finns det helado de granja. Hemmagjorda smaksammanställningar som ricotta med karamelliserade fikon möjliggörs av gårdsmjölken frånkornaiinlandshorisontensberg.

LA POLIVALENTE.

Livemusiktillbilligpeng.

ANCÁ ER MEJILLÓN, CORTIJO DE PEPE, LA TRANCA, COLMADO 93 & CASA DE GUARDIA.

Inled tapasrundan i barrio Olletas lugn. Under blårandiga markiser ligger Mejillóns avskalade uteservering utspridd på ett gatuhörn bland lägenhetshusenmeddörrarnapåvidgaveländainmot småtimmarna. Strosa ner längs Calle Cristo, Calle Victoria, stanna en stund under Plaza Merceds ljusslingskröntaträd,fortsättinidenkröktasluttande gränden. Cortijos mjukkantade gula neonskylt vilar medblickenöverpulpoalabrasa,gambasalpil-piloch en avokado-ensaladilla som får en att smälta. Traska längs Calle Álamos tills den svänger åt vänster. La Tranca:servettpryddagolvienlighetmedövertygelsen omatt”jumindregolvsomsyns–destogodareärmat”. Vinyltapetserade väggar, kritinristade notor direkt på bardisken,spenattortilla,rökttonfiskochmanchegopå spett. Korsa gatan till Colmado. Snedda igenom hela centro histórico, passa på att strosa runt ett tag i kringelikrok-kvarteren.AvslutamednågraavGuardias dessertvinerpåfat,därpersonalenringerienklockaju fortnågondricksar.

FERMENTO.

Gyllene empanadas ett knappt stenkast från stranden. Surdegsbrödet säljs efter vikt och skivas intill kassan i dinföredragnatjocklek.

BAR URBANO.

Taket är draperat med bh:ar stället talar för sig självt.

TEATRO CERVANTES.

Livemusiktillmindrebilligpeng,menmedinflugna musikersomMulatuAstatkeärdetutantvekanvärt plånbokenskvidande.

LA POLIVALENTE.

Livemusiktillbilligpeng

MERCADO CENTRAL DE ATARAZANAS och MUSEO CARMEN THYSSEN.

Fördedagarnamanbaravillfolkskåda,flanerarunt, taettglasochnågrakroketteriförbifarten,köpaen frukt man inte kan uttala namnet på och mumla någotsvårfångatomentavlapåhalvknackigspanska.

MITT MADRID.

TrotsattjagtillbringademajoritetenavminuppväxtiGävleärjagigrundenenstorstadstjej.Detvarförsti tioårsåldernsomjagochminmammapackadenerlivetienresväskaochflyttadefleratusenmilnorrut.Innan dessvarMadridalltjagkändetill.Omjagtänkerefterärdetganskalustigt;varjegångjagåtervändertillden platsenjagengångkallademitthemkännerjagmigsomenfrämling.VarkenjagellerMadrid ficknågonsin chansenattlärakännavarandrapådjupet.Ändåärdetstadenjagföralltidkommerlängtatillbakatill.Kanske ärdet värmen hos människorna, den välkomnande omfamningen man möts av, den kulinariska upplevelsen ellerheltenkeltdetfaktumattdetalltidkommerattståMadridimittpass,somgörattstadenbetydermycket förmig.

Fördensomdrömmeromattresabortisommaroch

ännu inte bestämt resmål vill jag varmt rekommendera Madrid. För att kunna samla några avstadenspärlorharjagtagithjälpavminmamma, Begoña. Medan jag och Madrid bara fick en barndomtillsammansochnågrakortabesökivuxen ålder,omgavshonavstadenslivochstillhetinästan 30år.

MIN MAMMAS MADRID

“En av de saker jag njuter mest av är att gå vilse i en stad,skapaminegenkartaochupptäckadegömdavrår somstadenbärpå”

KONST

“¿QuémegustadeMadrid?”Mammauppreparfrågan högtförsigsjälvochsedanfortsättermed,“duvetatt jag alltid har tyckt om museer väldigt mycket. Och Madridharjuväldigtvackramuseer.”

Slår hjärtat lite extra hårt för konst får du inte missa Paseo del Prado, eller som det också kallas, Paseo del Arte, bokstavligen konstpromenaden. Stråket börjar med Reina Sofia-museet och leder dig vidare till det berömda Museo del Prado, vilket för övrigt är mitt favoritmuseum.IPradosövervåningvilarstatyernafrån LosJerónimos-ettavstadensviktigastekloster Destår därstillaochtålmodiga,“Närdugåruppförtrapporna ochstårdär,dåinfinnermansigienrogenomattbara tittapådem Attstådärochtänkapåhurhelaklostret flyttatsdit,stenförsten,uppfördessatrappor”.

Till sist leder konstpromenaden fram till ThyssenBornemisza - det gamla palatset som, enligt min konstälskande mamma, har blivit en plats för enaståendekonst.Ytterligareettmåsteförkonstälskare ärElBarriodelasLetras,belägetinärhetenavPaseodel Prado. Längs dessa gator slingrar sig orden från välkända spanska författare som små fragment av historiaochberättelser Detärverkligenenlitterärskatt underfötterna.

STADENS KLASSIKER

ByggnadernaicentralaMadridharalltidfascineratmig. Trots att stadens puls ofta bjuder på trängsel och folkvimmelkanmanändåhittaensortsstillhetgenom attbaralåtablickenvandrauppåtochtainallavackra byggnader. I stadens hjärta, Puerta del Sol, som markerar Spaniens kilometer noll, möts den stillheten medstadensständigarörelse Dennaplatsärintebara enmagnetförturister,utanävenensamlingspunktför Madridborna själva Varje nyårsafton fylls torget av människor som tillsammans välkomnar det nya året genomattätatolvvindruvor,enförvarjeklockslag,för attbringalyckaidetnyaåret ÄvenlängsGranViakan du njuta av alla otroliga byggnader som ger staden så mycketliv

Ytterligare en madrilensk pärla är Parque del Retiro, Retiroparken Just nu, för den som har turen att befinna sig i Madrid, bjuder parken på den årliga bokmässan, Feria del Libro Min mamma har en stor kärlekförböckerochlitteratur,såhennesbästatipsär enkelt:vandraruntblandallabokståndochhittanågot nyttochoväntat

STROSA OCH BÄRSA!

Livet i Spanien handlar mycket om att vara ute och umgås. Att avnjuta en kaffe eller en bärs på en uteserveringärävendetnågotsomliggermammavarmt om hjärtat när vi pratar om Madrid: “Det finns inget bättreänattbeställaenkaffe,enfrukost,churroskanske, ochbaranjuta” Ärdetsoligtärdetgivetvisenbärs,eller enClara,somgäller.EnClaraärölmedsodaellermed citron: “Una clara con limón, ärligt talat handlar det baraomattnjuta.”

10 Poäng 10 Poäng

DenbrittiskapremiärministernLizTrusssatt barai45dagarvilketärrekordkorttidfören premiärminister i Storbritannien “Det går i cirklar,aj,ajaj”syftarpåpariserhjuletLondon EyevidThemsen.

8 Poäng 8 Poäng

6 Poäng Poäng

"Kryddor i grupp ” syftar på 90-talsgruppen Spice Girls somärfrånLondon.2012höllsOSiLondon,därav“det osar 2012”. (Dessutom hade Spice Girls en återförening på OS 2012). “Drama i väst” syftar såklart på området WestendiLondonsomärsärskiltkändförprofessionella teaterföreställningar och musikaler. Att det har varit dramaochskandalerinomdenbrittiskakungafamiljenpå slottetBuckinghamPalaceiLondonharvälingenmissat

London har ett av världens största tunnelbanesystemochresekortetkallasOyster card.Harmaningetsåntkanmaniställetåkai en ikonisk röd dubbeldäckare och njuta av utsiktenruntomistaden.ILondonleverdet svenska ABBA-arvet vidare genom ABBA Voyage där man kan få uppleva en digital konsertupplevelse som återskapar hur det såg utpå70-talet.

2 Poäng 2 Poäng

DenstoraklockansomtickarärsjälvklartBig

Ben. David Beckham är ytterligare en kändis från London och uttrycket “Bend it like Beckham”,somocksåärenfilm,kommerfrån hans skicklighet att skruva bollen vid frisparkar. Att engelsmännen gillar te, specifikt afternoon tea, kommer inte som en överraskningförnågon.

Av:EbbaochFrida

4 Poäng 4 Poäng

Londonbehöverdualdrigoroadig,medalla ikoniska röda telefonkiosker kan du ringa någon i varje gathörn. Vinhus syftar på den brittiska sångerskan Amy Winehouse som är född i London. Beställer du en pint på en bfårduenhalvliteröl.