REVERSEN APRIL

APRIL 2024

UPPSALAEKONOMERNAS MEDLEMSTIDNING

6. Redaktörskrönikan 7. Chefredaktören har ordet 8. Ordförande har ordet 9. Reversen genom tiden 12. Pank? – Budgettips för svåra tider 14. Obruten tid – Framtidens lyxvara 16. Danmark – Den sista bossen av tidsutnyttjande 18. IAN 20. Vad är egentligen tid?

22. Valborgs historia och framtid 24. Tankar om tid under tindrande stjärnor 26. Skivan från förr; framtiden?

28. Valborgs bästa tips 30. Barndom 32. Utforska tidslinjen 34. Korsord genom tidsrymden 36. Föreningskalendern

Wilma Svanberg Eriksson Chefredaktör

Majken Bergström Redaktör

Pontus Jönsson Grafiker

Ellen Giertz Skribent

Emilia Ohlsson Skribent

Sandra Silfverswärd Skribent

Emma Ståhl Skribent

Anna Orrenius Skribent

Edgar Taube Skribent

Kristian Wulfert Skribent

Mathilda Ståhl Skribent

Julian Seddon Skribent

Elina Bakar Skribent

Ines Edholm Skribent

Rut Bruse Skribent

Elias Nyqvist Skribent

Fredrik, Oskar & Jamal UEpoddar

REDAKTÖRSKRÖNIKAN När jag i skrivande stund ligger hemma i sängen med feberfrossa och ser ett Reversennummer skapas ruta för ruta av vår allas chefredaktör Wilma på min dator måste jag fly i tankarna för att inte kasta mig ur sängen och stappla mig fram till Borgen för att avlasta henne. Jag låter tankarna försvinna iväg till glada minnen, som en glass på sommarlovets första dag när jag var liten, eller till för bara fyra dagar sedan då jag var frisk. En person är återkommande i många av dessa glada minnen. Den personen heter Emelie.

När det blev dags att söka gymnasium ville jag och Emelie dock olika saker och kom överens om att vi skulle pröva att gå i olika skolor, men lovade varandra att fortfarande umgås lika mycket. Det gjorde vi såklart inte. När jag träffade Emelie i Lund var det första gången vi såg varandra på sex år. Sex år hade passerat; vi hade fått nya bästa kompisar, utvecklat nya intressen och valt att plugga vidare i olika städer. Allt hade hänt, men inget hade egentligen hänt. Tiden hade stått still för personen Majken-Emelie.

Lund var insvept i en grå dimma när jag tillsammans med resten av kårens förtroendevalda besökte staden den första helgen i mars. Vi gick genom duggregn på kullerstensgatorna iklädda diverse utklädnader och med skeptisk uppsyn på Uppsalas rivalstad. Den första kvällen hamnade vi på Göteborgs nation, dit jag även lyckats locka min lillebror som pluggar i staden. Efter en timmes dans och irrande i, för mig, nya lokaler pekar min bror ivrigt mot dansgolvet för att uppmärksamma mig på något oväntat. Min blick vänds mot ett hav av människor, men jag ser direkt vem han vill att jag ska se. Där står Emelie.

Många säger att man bara får en första kärlek. Jag tror att man bara får en första Emelie. En bästis som är en bästis som ingen annan kan bli. Jag har flera bästa vänner idag, men den där första, när man är så där ung, är något speciellt. Så även om massa tid hade passerat gjorde vi en tyst överenskommelse om att ingen tid hade passerat. Vi umgicks som vanligt den där fredagskvällen i ett grått Lund. Ända tills Emelie fick ett telefonsamtal och behövde skynda upp för trappan för att få täckning. Sedan såg vi inte varandra mer den kvällen. Kanske dröjer det sex år tills våra vägar korsas igen, men den tiden betyder ingenting. Inte när man har en Emelie.

Jag dyker in i folkhavet utan att tänka efter. Jag brottar mig fram som en rugbyspelare; allt och alla som står i min väg måste bort. Sendan stannar jag upp och petar henne försiktigt på axeln. Hon vänder sig om och ger mig en förvirrad blick, hon känner knappt igen mig. Men vi kramas och hon nämner i efterhand att hon förstod precis vem jag var när hon kände min doft. Vi utbyter ett kort “hej” och fortsätter kramas länge, samtidigt som tårar långsamt rinner ner för våra kinder.

Emelie är min bästaste av bästa vänner från förr, från tiden i livet som varit och inte längre är. Vi gick i samma klass på högstadiet och fick oändligt många gånger höra att vi var samma person, att vi satt ihop. Om Emelie inte var i skolan så var inte jag det heller, och tvärt om. Om jag var i uppehållsrummet på rasten så var Emelie där, och tvärt om.

Om Emelie hade glömt ombyte till idrottslektionen så hade jag det, och tvärt om. Vi gjorde allt tillsammans. I skolan och utanför. Hon var hela min värld och jag hennes. Alla hade rätt; vi satt ihop.

MAJKEN BERGSTRÖM Redaktör

CHEFREDAKTÖREN HAR ORDET Jag hinner inte. Jag har inte tid. Jag måste plugga, jobba, fixa, dona och mecka. Mina dagsscheman är aldrig likadana men utgörs alltid av olika versioner av att hoppa runt mellan diverse åtaganden. Jag är ett förpliktat passionerat yrväder med mörkrött läppstift och starka åsikter som far omkring i staden och utför vad än schemat bestormar mig med. En gång när min nära vän Sara frågade mig hur jag mådde, och jag bekräftade att jag mådde bra men att det också var “lite mycket just nu”, kontrade hon med sin mest kärleksfulla röst med att påpeka: “Men Wilma…. du säger ju att det är ‘lite mycket’ varje gång någon frågar”.

Lika mycket som jag kan svära över min konstant överhettade kalender, har jag trots allt aktivt valt så gott som allting som står uppskrivet på raderna. Och trots välmenande upplysningar från min omgivning om att jag kan, och kanske även bör välja stillheten ibland, tror jag samtidigt att vissa människor bara inte är byggda för lugnet. När jag återberättade för min pappa om Saras spaning gällande mitt kroniskt hektiska liv fnös han bara till och sa “menar du det?”. Men fnysningen mjuknade lika snabbt upp i ett ödmjukt igenkännande där han tillkännagav att han var precis likadan som mig när han själv var ung. Och nog stämmer det. Ingen jag känner har ägnat sig åt så många sporter, haft så diversifierade jobb och bott i så många städer som min pappa. I år kommer han, 57 år gammal, att ta sin masterexamen. Denna har han studerat till vid sidan av sitt heltidsjobb i Halmstad som han pendlar till från Lund varje dag. Ett stilla liv är ett rastlöst liv, verkar det som.

Lyckligt och fullständigt hänförd av observationen blev jag så motiverad att jag under kvällen tog en nyfiken promenadrunda utan varken hörlurar eller mobil. Jag passerade en kvarterspizzeria och granskade både deras vackra fönster och skyltarnas gräsliga typsnitt. Jag lyssnade på musiken som vagt spelades från en fotbollsplan i fjärran. Jag gick och gick och visste inte vad klockan var, men jag visste att det var senare än vad himlens ljus vittnade om.

Det är en utmaning att inkorporera hypernärvaron i vardagen med alla vardagsmoment som stjäl ens fokus. Men det finns tillfällen när allt runt omkring stannar upp för en stund. Det är inte svårare än att fly till närmsta bil för att känna sig bedövad från det stundtals tärande vardagsbruset och låta tankarna, som annars blockeras, flöda fritt. Precis lika gripande är natten.

Mörkret, tystnaden och ensamheten lämnar inte utrymme för något annat än ett blottande av tillvaron.

Situationerna är emellertid helt väsensskilda. I bilsätet uppstår effekten av att världen runt omkring en inte existerar. I natten är man i själva verket ett med universum. Men de förenas på den viktigaste punkten, och det är dessa stunders avsaknad av tid. Under såväl stjärnhimlen som i plåtlådan är tiden ett vakuum där det enda som existerar är själva påtagligheten av existensen. Och nog är det i de stunder man mår som allra bäst.

Jag verkar vara dömd till att konstant förhandla med tiden jag har till förfogande; det är ingraverat i mitt DNA. Men ibland behöver man, jag, en påminnelse om att livet bara inte är åtaganden – även om de inledelsevis är lyckligt självvalda. För när man konstant virrar omkring i hög fart på jakt efter att fånga nästa punkt på checklistan, riskerar man att missa allt som man passerar; vad som faktiskt händer runt omkring en.

Man riskerar att glömma bort den viktigaste tiden vi har. Nuet.

När jag för en vecka sedan för minst hundrade gången gick den två minuter långa sträckan mellan Ekonomikum och Borgen med raska steg försjönk jag i en djup irritation när mina hörlurar inte ville ansluta till min mobil. Jag tvingades motvilligt lägga ner snäckorna i fodralet och fortsätta min färd utan musik. Det var först då som jag lade märke till fågelkvittret runt omkring mig. Jag slogs plötsligt av vilket smörgåsbord av intryck som konstant finns att frossa i – men först när man själv väljer att uppmärksamma dem.

WILMA SVANBERG ERIKSSON Chefredaktör

ORDFÖRANDE HAR ORDET Kära Uppsalaekonomer, I mitt brev i senaste numret av Reversen konstaterade jag att jag då hade 100 dagar kvar som ordförande. När jag nu återigen sitter och skriver ett nytt brev till er läsare, blir jag nästan förvånad över all tid som har passerat sedan sist och att jag nu endast har 73 dagar kvar som heltidare. Att tiden rör sig obönhörligen framåt går inte att gömma sig för och jag tror nog inte att jag är ensam om att känna att det stundvis går väldigt fort. Men ni vet vad man säger, och jag kan inte lova att detta är denna texts sista klyscha- tiden går fort när man har roligt!

Våren är äntligen här och klockan på Carolina Rediviva räknar sakta men säkert ner tiden inför hela stadens högtid. Dessutom står sommaren snart för dörren och äntligen har det blivit dags för ett nytt nummer av Reversen!

Enligt SMHI har aprilvädret varit ovanligt kallt just i år.

Räddaren i nöden har då varit alla (inomhus)evenemang som vi Uppsalaekonomer har kunnat ta del av. Månaden inleddes med att den årliga aktietävlingen SEB Investment Challenge avslutades med en storslagen gasque på Stockholms nation.

Tävlingen lockade i år över 500 deltagare från Uppsala, Lund, Stockholm och Linköping. Ingen blir nog särskilt förvånad över att topplistan fylldes till bredden av Uppsalaekonomer. Att förstapriset även detta år kammades hem av en Uppsalaekonom, vår egen Lucas Kampe, kom inte heller som en större överraskning. En fågel viskade i mitt öra att detta var tredje raka vinsten för Uppsala, men vem håller räkningen egentligen? I helgen bjuder även idrottsutskottet in vänföreningar från hela landet för den årliga futsalturneringen Unifejden. Utan att låta allt för kaxig (eller jinxa något) så känner jag mig inte särskilt nervös över hur det kommer gå för kårens dam-och herrlag i turneringen.

Ordförande Electus för året 2024/2025 stavas Alexander Engdahl och det är svårt att hitta en mer kompetent efterträdare än honom. Förbered er på stordåd! Än finns det några lediga förtroendeposter inför hösten, ta chansen att ställa upp på extrastämman den 22 maj för att bli en del av ett fantastiskt gäng.

För mig är stämmans ankomst och avslut ett tydligt tecken på tidens gång. Men, än har jag och mina kollegor lite tid kvar inom Uppsalaekonomerna. Jag talar nog för hela studentUppsala när jag säger att vi har mycket att glädjas åt kommande veckor och månader. Skvalborg, Kvalborg, Valborg och Vårbal är bara några exempel på vad som komma skall. Med ett sådant schema är det svårt att tänka sig en bättre plats att vara på än just i Uppsala.

Ta hand om er och drick varannan vatten, vi ses på Borgen!

Internationella utskottet, med Sophie Reuterskiöld och Svante Brundin vid rodret, har anordnat den årliga karriärresan som denna gång bar av till Dublin. Uppsalaekonomer har haft chansen att besöka företag som Google, Meta och SEB samt pröva en äkta pint Guinness. Jag vill passa på att rikta ett extra stort tack till projektgruppen som arrangerade resan. Utan ert driv och engagemang hade inte detta varit möjligt!

I veckan genomfördes ordinarie vårstämma 2024 och kårens medlemmar har fått göra sina röster hörda. Bland annat har vi valt Jenny Backman till Uppsalaekonomernas inspektor för de kommande tre åren samt röstat fram en ny skara förtroendevalda för höstterminen. Under stämman valdes därmed även min efterträdare.

VIKTOR LENNERBRANT Ordförande Uppsalaekonomerna

REVERSEN GENOM TIDERNA

Månadens tema för Reversen är tid. Vad passar då bättre än att göra en djupdykning i Reversen genom tiderna?

Jag tog på mig mina vita bomullshandskar för att skydda de ömtåliga tidningsexemplar som har bevarats i Uppsalaekonomernas arkiv sedan Reversens grundande år 1975. Med mitt förstoringsglas i högsta hugg har jag under starkt strålkastarljus undersökt nästan samtliga utgåvor av Reversen från pärm till pärm. Mycket av det jag har hittat i min undersökning är så pass föråldrat att det knappt hade passat in i en anonym Flashbacktråd idag. Redan år 2002 tackade man för hur långt redaktionen hade kommit sedan grundandet. Jag kan glatt proklamera att vi idag kan vara ännu stoltare över kvaliteten på såväl artiklar, noveller och grafisk design. Dock finns det ett par guldklimpar från förr som jag nu vill introducera er för. Därför kommer här ett axplock av mina favoritkaraktärer, spännande inslag och andra anekdoter.

Sedan den första versionen av UPEKON-nytt – tidningen hette så innan den bytte namn till Reversen – har studenter visat en vilja att publicera högkvalitativ underhållning i flera olika former. I början präglades tidningen främst av informativa texter om vad som hände i föreningen. Det tog dock inte många år innan redaktionen började experimentera med reportage och inslag från exempelvis den årliga skidresan. Skidresan, som idag tar med ett gäng taggade studenter till en vackert belägen ort i Alperna, förde år 1988 ett 30-tal förmodligen lika taggade studenter till Åre.

UPEKON WAS HERE.

Reversen 1988:5

Reversen 1989:1

Reversen1989:1

Precis som nu var det vanligt att tidningen gavs ut med ett nytt tema för varje nummer. I det första numret från 1998 var det tema musik. På framsidan av tidningen möts vi direkt av vad som möjligtvis är den första uppsättningen av Uppsalaekonomernas husband – UEjammar. Bandet fick den ärofyllda utmärkelsen som Uppsalaekonomernas svar på The Beatles. De gick till en början under det storslagna tillika fantasifulla namnet “Flogsta boys” eftersom, tro det eller ej, alla bodde i Flogsta. När de flesta i bandet hade flyttat tyckte de att namnet hade blivit utdaterat och bytte därför namn till “Smoke on babe”. På bilderna ser vi bandet, som själva påstår sig leva ett liv i skolan och ett annat på scenen, poserandes framför Uppsala slott, Gunillaklockan samt i den anatomiska teatern i Gustavianum.

Känner du att du är trött på vad 20-talets mode har att erbjuda dig? Är du sugen på att testa något nytt? Då är cykliskt mode något för dig! Istället för att klä dig i dina vanliga tråkiga vardagskläder som gör att du ser precis ut som alla andra kan du istället ta inspiration från Reversens tips på våren -96s hattmode. Testa till exempel “En flicka i keps” om du vill ge dig på en schysst sportlook. Kanske är “Djungel-Jim i storstaden” det som gör dig mest poppis i Uppsala den här våren. Det hetaste hattmodet kanske ändå är att just förena nytta med stil! Är det inte väldigt ute att inte våga ha hjälm på sig år 2024? Våga vägra vara osäker på cykeln.

För de flesta av oss har Borgen antagligen alltid förknippats med den där vackra rosa byggnaden i Observatorieparken. Det kanske inte är så många som ifrågasätter varför byggnaden har kommit att kallas för just Borgen, men den har faktiskt inte alltid hetat så.

Uppsalaekonomerna huserade nämligen på Västra Strandgatan tidigare, i samma byggnad som än idag delar namn med vårt kårhus och riskerar att skapa förvirring för den som inte är en inbiten Uppsalaekonom. På bilden ser vi 1997-års ordförande Angelica samt vice ordförande Dick, härligt smilande framför den byggnad som har kommit att namnge samtliga byggnader Uppsalaekonomerna som bedrivit sin verksamhet i sedan dess. Det var nämligen bara några år senare som Uppsalaekonomerna flyttade till det röda huset precis intill Ekonomikum. Detta var dock endast för en kortare visit. 2006 fick Reversens läsare nämligen genom denna notis få veta att Uppsalaekonomerna skulle få ett nytt hem, bara några adresser längre bort. Och jag håller med notisen. Visst är Borgen, alltså så som vi känner till det idag, minst tusen gånger snyggare?

Ja, allt det här och mycket därtill har Reversen att erbjuda. Detta, som ni kanske förstår, är bara en bråkdel av alla de artiklar, noveller, intervjuer och reportage om Kontaktdagarna, Uppsalaekonomerna, Gräddgasquen och mycket mer som jag har fått uppleva genom min historieresa i Reversens arkiv. Jag är glad att kunna konstatera att trots att tidningen har hållit en högklassig nivå i över 40 år, har också vi kommit otroligt långt. Tack vare ett ständigt slit av redaktionen och ett ännu mer ihärdigt arbete av våra redaktörer har just Du möjlighet idag att få ta del av Uppsala och Sveriges bästa studenttidning. Men vem Reversen1989:1 vet, om ytterligare 40 år kanske inte våra texter heller hade passat någon annanstans än som ett anonymt inlägg på Flashback.

Reversen 1996:3

Reversen 2006:2

Reversen 2006:2

Reversen 1997:4

Text: Kristian Wulfert

PANK? Under de senaste månaderna har ekonomin troligtvis känts lite stram för de flesta av oss och det är knappast någon hemlighet att orsaken bakom det är den höga inflationen. Det blir allt svårare att få pengarna att räcka till i slutet av månaden och det är därför passande att vi på Reversen delar med oss av fem smarta budgettips för att få pengarna att räcka liiiite längre.

Budgettips för svåra tider Storhandla på Ica Väst: Oavsett var du bor, vare sig det är i Luthagen, på Studentvägen eller i Kvarngärdet, är det värt att ta cykeln till Ica Väst för en ordentlig storhandling. Deras rea-hörna är ibland en guldgruva med riktigt bra erbjudanden som kommer gynna din plånbok.

Låna kurslitteraturen: Visste du att V-Dala nations bibliotek har de flesta kursböcker för ekonomistudenter?

Om inte, är det verkligen dags att ta sig dit. Genom att låna istället för att köpa sparar du flera tusen kronor varje termin och slipper därtill krånglet med att sälja böckerna igen efter terminens slut.

Gratis kaffe på Borgen: Varför betala 19 kronor för en kopp kaffe på caféet Humlan när du kan få det gratis på Borgen? Om du är en daglig kaffedrickare kan en daglig borgenkaffe istället för humlankaffe spara dig upp till 7000 kr per år. Många bäckar små som man brukar säga!

Bo i korridor: Även om det ibland kan vara utmanande att bo i korridor, kan det också vara värt besväret.

Förutom att hyran vanligtvis är billigare än för en lägenhet så har du också fördelen av hyresfria månader under sommaren. All din lön från sommarjobbet kan gå till annat skoj istället för en tråkig hyra!

Utnyttja studentrabatter: Det är lätt att glömma bort att dra nytta av studentrabatter innan man beställer något online. Både Mecenat och Studentkortet har massor av rabatter som allt för sällan används…Ta en stund och kolla igenom deras erbjudanden innan du ska köpa något.

Det kan göra en stor skillnad för plånboken i längden!

TEXT: INES EDHOLM

Obruten tid – Framtidens lyxvara

Valborg 1992. Exempel på nyttig bruten tid.

Fredrik och korridorskompisen Ping från Kina på en korridorfest i Flogsta. 1991.

Människan är i grunden en social varelse som i de flesta fall strävar efter att interagera med andra.

Kontakt med andra är en källa till sammanhang, gemenskap, trygghet och glädje som skapar välmående. Så har det nog alltid varit.

Obruten tid är den tid man själv äger för egna tankar.

Men vadå? Jag bestämmer faktiskt själv över min tid och jag tänker vad jag vill, tänker du kanske. Men bestämmer du verkligen själv? Hur mycket äger du din tid för dina egna tankar, egentligen? Helt själv. Utan att du ägnar dina tankar till att tänka på hur du förhåller dig till andra eller reagera på vad andra delat i ett digitalt medium. Lång obruten tid är ganska svårt att uppnå om man inte medvetet försöker uppnå det.

I dagens samhälle lever fler än någonsin själva.

Interaktionen med andra fås förstås genom normalt umgänge via studier, kompisar och på arbetsplatser.

Numera erbjuds även interaktion med andra via digitala medier. Ibland som substitut för de förstnämnda.

Maxar man möjligheterna och fyller sin tillvaro av hög dos av både fysiskt och digitalt umgänge så uppstår det brist på obruten tid. Jag skulle nog våga påstå att många har brist på obruten tid men reflekterar inte så mycket över det. De hinner inte titta in och se att det är tomt i den avdelningen i skafferiet. Eller, rättare sagt, den avdelningen finns inte att tillgå för väldigt många.

Jag har själv nästan alltid sprungit. Gärna långt och själv. Det ger möjlighet till ett tillstånd av obruten tid även om tidsfönstret blir ganska litet. På en behaglig tur kan man nå ett tillstånd där tankarna vandrar friare och längre än annars. Men det kan inte vara för ansträngande och omgivningen behöver vara ganska monoton och inte kräva full skärpa för att hålla koll utåt på t ex trafik eller stenig terräng. Det får heller inte vara alltför vackert eftersom det tar uppmärksamhet.

Med lång obruten tid kan du tänka nya tankar du inte tänkt förut. Men det kräver tid. Ett starkt minne av effekterna av lång obruten tid har jag från en skidtur på 43 mil längs Kungsleden jag gjorde för tio år sedan.

Det tog 7 dagar. De första tre dagarna var jag väldigt uppgiftsorienterad och fokuserad på färden. Tankarna rörde främst planen, prylarna och på de överväldigande fjällen så långt ögat kunde nå. Efter ett tag märkte jag att vissa tankar återkom gång på gång. Jag befann mig i ett tankemässigt ekorrhjul som jag hade svårt att ta mig ur. Men på den fjärde dagen överrumplade hjärnan mig genom att leverera andra typer av tankar i helt nya riktningar. Jag hade omedvetet hittat ut ur det tankemässiga ekorrhjulet. Det blommade också upp gamla minnen jag inte haft tillgång till på många år. Ett nytt stadium av tankeflöde som var en mycket stark och fascinerande erfarenhet. Förmodligen en effekt av lång obruten tid. Då insåg jag hur små mina tidigare fönster av obruten tid hade varit som inte varit tillräckligt långa för att hinna öppna vissa luckor i hjärnan.

Att dela sina tankar och interagera med andra är essentiellt i livet. Det berikar och utvecklar. Men om man aldrig stänger av ger man helt upp äganderätten till sina egna tankar. Många äger för lite obruten tid. En bristvara brukar alltid bli dyr, i alla fall när den anses åtråvärd. Obruten tid är svår att uppnå och det ger personliga fördelar för den som lyckas nå det. Därför är min spaning att lång obruten tid kommer att anses som ännu mer eftersträvansvärt och lyxigt framöver, trots att den är gratis.

Fredrik som Uppsalastudent.

Fredrik har en magisterexamen i ekonomi från Uppsala 1993 med inriktning på internationell marknadsföring och var skribent i Reversen 1991.

Till stor del har han efter studierna arbetat med marknadsföring på olika internationella läkemedelsföretag. Han har de senaste 11 åren drivit eget företag som producerar digitala medicinska utbildningar.

TEXT och bild: Fredrik tedborn

DANMARK den sista bossen av tidsutnyttjande

Vi promenerar längs Nørrebrogade med en bestämd destination. Minas kaffebar. Där solen alltid lyser och ett glas naturvin kostar 25 danska kronor.

Under promenaden frågar jag mina vänner vad jag borde skriva om i månadens nummer av Reversen med temat “tid”. “Om att danskarna har för mycket fritid” säger min vän, och pekar på den fullsatta uteserveringen.

“Köpenhamn: en stad där tid inte bara är pengar, utan ren och skär livsnjutning.”

I vårt svenska hektiska vardagsliv har tid blivit något av en lyxvara. En exklusiv kaviar som alla inte har råd med eller ens chansen att njuta av.

Varför inte? Jo, för att vi har oturen att leva i Sverige och inte i det imponerat avslappnade Danmark.

Jag sitter på föreläsningar där det är fullt normalt (och innanför lagens ramar?) att knäppa en öl, så länge klockan har hunnit slå 13. Och på campus finns såklart barer där professorerna, varje fredag, tävlar om att vara gladast i glaset.

Jag skulle vilja påstå att danskarna är ljusår före oss i tiden. Definitivt när det gäller mode, arkitektur och inte minst deras nästintill religiösa cykelkultur.

Men framförallt när det kommer till deras fina balans mellan arbete och fritid. Medan vi i Sverige sliter med några av de längsta arbetsveckorna i Norden, sitter danskarna på andra sidan sundet och räknar ner minuter på deras rekordkorta arbetsdagar på 6 timmar! Den effektiva arbetsdagen lämnar gott om utrymme för livet utanför kontorets fyra väggar och det märks.

Jag visste att Köpenhamnare var ‘laid back’, men den nivå som jag har observerat hade jag nog inte föreställt mig. Danskarna vet mycket väl att vi svenskar är gröna av avund över deras fria livsstil, och den stämpeln bär de med stolthet. Den kaxiga, kanske lite manliga “humble brag”-attityden, kommer nog med att vara Köpenhamnsbo. För det finns definitivt någon slags kaxig och kanske lite mallig attityd hos dem. Och jag hatar det inte.

De har all rätt att humble braga; jag tycker snarare att vi svenskar kan behöva lite av danskarnas ickejanteattityd för att krydda vår tillvaro lite.

Köpenhamn: en stad där tid inte bara är pengar, utan ren och skär livsnjutning. De korta arbetsdagarna, gratis lunch på jobbet och obligatoriska ölpauser har påverkat stadsborna på bästa möjliga sätt. Den avslappnade livsstilen som präglar våra tankar om hur ett liv i Köpenhamn skulle ha sett ut, den är absolut sann.

Så, kära Sverige. Är det inte dags att vi tar en sida från danskarnas bok?

Planerar in fler ölpauser och kortar ner arbetsveckan? Lära oss att kanske inte bara nöja oss med det vi har? För om danskarna omvandlat tiden från en lyxvara till en utnyttjad vardagsresurs, varför skulle inte vi också kunna det?

TEXT: ELINA BAKAR

För oss studenter kan tid upplevas som en knapp resurs där många försöker jonglera fritid och ansvar. Ibland känns det som att tiden flyger förbi i ett virrvarr av deadlines och trista måsten, medan den stundvis kan tyckas stanna upp som om den är menad för stillhet och reflektion.

IAN

foto: Elsa Nilsén

För de flesta ändras perspektivet på tid under olika perioder i livet. Både hur tid upplevs och vad tiden förknippas med. När jag tänker tillbaka på min tid som barn kommer jag ihåg hur något som idag kan kännas som en sekund då upplevdes som en oändlighet. För att slungas tillbaka till den tidens uppfattning och för att jämföra hur barn idag tänker på tid, har jag tagit hjälp av tolv år gamla Ian.

När jag själv är ledig spenderar jag allra helst min tid med vänner.

Frågar man Ian så tänker han likadant. Han säger att det viktigaste inte är vad man gör med sina vänner, så länge man faktiskt umgås.

På somrarna är favoritaktiviteten att bada, och särskilt gillar Ian att hoppa ner i det kalla vattnet från bryggan som ligger ett stenkast hemifrån. Han börjar i 7e klass efter sommaren, vilket även innebär att börja på en ny skola – något som han tycker ska bli spännande.

“Hur tror du att din framtid kommer se ut?” undrar jag. “Jag gillar att följa vad mina storebröder gör. De verkar ha kul, så jag vill göra samma sak. Jag ska ägna mer tid åt att fundera på vad jag vill göra lite senare i livet, men någon gång kanske jag vill bo på en varmare och skönare plats, helst i Spanien eller Brasilien.”

Själv tror jag att jag talar för många när jag önskar att man hade haft 48 timmar på ett dygn för att hinna med allt man vill göra på en dag. Tiden räcker helt enkelt inte alltid till. Men Ian håller inte med mig, han tycker att han har tillräckligt med tid till allt han vill hitta på. Han har tid till att umgås med vänner, familj, spela FIFA och göra läxor.

Något som han dock önskar att han hade lite mer tid till är sömnen.

“Jag brukar försöka gå upp klockan sju på morgnarna, men jag tycker att det kan vara svårt. De stunderna önskar jag att jag fick dra ut på tiden lite grann.” Detta är onekligen något som vi två har gemensamt.

Stunden när man kommer hem från skolan tycker Ian är den bästa på hela dagen. Han menar att det är då man är som mest fri; man kan hitta på precis det man känner för. “Jag brukar oftast gå hem och äta mellis – idag åt jag tomater, gurka, morötter och vindruvor. Det är väldigt gott. Jag har även börjat äta mer äpplen på sista tiden.” säger han med en entusiastisk ton.

“Det är så skönt med sommarlov när man kan göra vad man vill och man kan bada varje dag.”

Ytterligare en likhet mellan mig och Ian är att vi delar favoritårstid.

“Det är svårt att inte säga sommaren. Det är så skönt med sommarlov när man kan göra vad man vill och man kan bada varje dag.” Ian älskar framförallt de fyra första dagarna av sommarlovet, och även midsommar förstås.

Lekarna och att dansa runt midsommarstången är det roligaste på dagen, tycker Ian.

Vissa tror att man i framtiden kommer sluta flyga, börja äta insekter istället för kött och att samhället kommer att tas över av artificiell intelligens. Ian tror inte på insektsteorin, han menar att människor kommer börja äta näringspiller istället. Han tror att mycket kommer att vara annorlunda om 50 år. Att bilar kommer att bli mycket mer säkra och sakna risk för att krascha, och att fler kommer att åka taxi istället för att ha egna bilar. Han tror även att FaceTime-samtal kommer att bli bättre; att man kommer kunna prata med en vän på en svävande ruta i luften istället för på en skärm. Den som lever får se.

Det finns mycket att lära av Ians nyfikenhet och fantasier om framtiden. Jag själv blir kastad tillbaka till när jag var hälften så gammal som idag. Jag känner igen mig i känslan av att mellisen efter skolan var höjdpunkten på dagen och att sommarlovet kändes som en evighet bort trots att vitsipporna redan hade börjat blomma. Allt som hände innan tonåren var bortom tidsramar och klockor.

Det viktigaste klockslaget att hålla koll på var när ens favoritprogram på TV sattes på, och det räckte gott och väl.

TEXT: ANNA ORRENIUS

VAD AR EGEN TLIGEN TID ?

Jag tänker doppa tån i den komplexa filosofin kring tidens natur. Nu suckar ni säkert av tristess, men jag hoppas ändå kunna bidra till en tankeväckande diskussion och i bästa fall dra med er ner i min egen existentiella kris.

På en vanlig onsdagkväll i februari kan det hända att jag vaknar upp ur matrixillusionen. Ena sekunden gräver jag ut det sista ur pestoburken och i nästa ögonblick slår det mig att vi bara är klädda djur som bor på ett svävande klot.

Vardagsbekymmer som rangordningen på ansökan för höstterminen känns plötsligt absurt irrelevant. Fokuset övergår till vårt biologiska syfte att överleva kampen mot tiden, utan någon förståelse för vem fienden är. Eller vad den är. För vad är egentligen tid?

Ibland när hjärnan får mjölksyra av att allt grubblande, kan det vara skönt att ge över stafettpinnen till Hollywood. Det är lite som att sätta sig i en varm bastu när man låter diverse sci-fi filmer försöka gestalta definitionen av tid. Den gemensamma nämnaren tycks vara ett behov av att se tiden som något som kan manipuleras. Om det inte är av en ond marvel-skurk är det av Matthew McConaughey i rymden.

Efter en hälsosam vilotid, kan tankarna hoppa på banan igen och föra oss ner i det djupa kaninhålet av historiska filosofer.

I den breda boxningsringen finner vi de kritiska materialisterna i ena hörnet och de svärmiska rationalisterna i andra.

Materialisterna tenderar att se tid som en objektiv egenskap hos den fysiska världen, medan rationalisterna betonar den subjektiva upplevelsen av tiden som en del av medvetandet. Men om tiden kommer från medvetandet, hur kommer det sig då att alla i klassrummet har stenkoll på när det gått 45 minuter av föreläsningen?

Här menar rationalisterna att tiden är en referensram för vår uppfattning av världen. Förutom att tiden går snabbt när man har kul, förändras tidens hastighet baserat på minnesvärdhet. Ju mer minnesvärda händelser som inträffar under en period, desto längre minns du varaktigheten av den perioden. Om du jämför två smärtsamma tentaperiodsveckor och en två veckors tågluff i Europa, tenderar resans veckor att kännas längre när du tänker tillbaka. Och vad är det då som talar emot att det faktiskt inte varade längre?

För att kontra menar i stället materialisterna att anledningen till att alla vet när 45 minuter av föreläsningen har gått, är för att 45 minuter har gått. Hur vi reflekterar på tiden är betydelselös i frågan.

Oavsett om det har känts som en kvart eller en evighet, har universums objektiva tillämpning av tid ägt rum.

För att kontra menar i stället materialisterna att anledningen till att alla vet när 45 minuter av föreläsningen har gått, är för att 45 minuter har gått. Hur vi reflekterar på tiden är betydelselös i frågan.

Oavsett om det har känts som en kvart eller en evighet, har universums objektiva tillämpning av tid ägt rum.

I sann ära av grubblande stannar vi dock inte här. Det finns de som hävdar att alla föreläsningar som har varit och kommer att vara, händer just i denna tidpunkt. Tiden är alltså inte linjär, vilket är obegripligt för oss övermogna barn. Därför har våra hjärnor översatt dessa flerdimensionella aspekter till ett enkelt start- och slutperspektiv.

Detta icke-linjära perspektiv på tid är något som McConaughey försöker förklara i filmen Interstellar.

Enligt Einsteins allmänna relativitetsteori påverkar starka gravitationsfält tiden, vilket innebär att tidens flöde kan variera beroende på var du befinner dig i rymden. Detta blir extra knepigt när vi närmar oss svarta hål. Och på tal om svarta hål, kanske det är dags att jag drar oss alla ur detta.

Mitt försök att besvara frågan om tidens natur leder mig till insikten att svaret förblir ett mysterium.

Det bästa med att ingen vet, är att ingen heller kan säga att du har fel.

Och om du inte kan ha fel, finns det ingen anledning till att inte filosofera mera!

TEXT: SANDRA SILFVERSWÄRD

Valborgs historia En vårkväll under tidigt 1800-tal tar sig en grupp studenter upp för Slottsbacken. De vill beskåda den imponerande syn av eldar som flammar över Upplands slätter just denna kväll.

Det är den sista april. Stämningen är gemytlig och kanske glöder himlen av en orangerosa solnedgång. Förmodligen har det släpats med ett och annat att dricka. Skratt från skämt och samtal ekar på avstånd. Någon tar ton och snart stäms det upp till sång, och med ett läggs grundet till något ikoniskt: valborg i Uppsala.

Historia Under 1800-talet fortsatte traditionen med att klättra uppför Slottsbacken på valborgskvällen. Mot slutet av århundradet utvecklades firandet till en mer ordnad tillställning. Hela studentkåren tågade upp till Gunillaklockan, där kören Allmänna Sången framförde sin vårhyllning, som de fortfarande gör idag.

I början av 1900-talet tog traditionen att samlas utanför Carolina Rediviva form. Den gemensamma handlingen att ta på sig studentmössan gjordes för första gången i mitten av 50-talet, på initiativ av dåvarande rektor Torgny Segerstedt.

1975 markerar starten för två viktiga valborgstraditioner.

Den första forsränningen hölls på initiativ av studenter inom den nuvarande Uppsala teknolog- och naturvetarkår. Champangegaloppen tog också sina första steg, som startades av två medlemmar från Stockholms nation.

2000 används ordet kvalborg för första gången. I en artikel i Ergo från 2017 beskrivs hur Västgöta Nation var först ut med att använda ordet. Detta efter att ha noterat den stora omsättningen i baren den 29:e april föregående år. Andra nationer hakade på några år senare och därmed sattes en boll i rullning som har lett fram till den valborgsvecka vi har idag med skvalborg, kvalborg, valborg, finalborg och katastrofalborg. Med förlängt firande ökade också stöket kring valborg, vilket resulterade i större insatser och förberedelser från kommunen, polisen och nationerna. Ett exempel är kampanjen Varannan Vatten som startades på Kuratorskonventets initiativ 2009.

2020 och 2021 fick firandet ställas in eller ta digitala former. Platser som Ekoparken spärrades av och var förbjudna att beträda under sista april.

Valborg 2023

OCH

framtid Nutid Att valborg firas med pompa och ståt i Uppsala är nu sedan gammalt. Alkoholen har haft en central roll i firandet och vissa håller säkert med grabben i det numera klassiska klippet från TV4: ”Ja, det är väl det bästa som finns på valborg, att supa sig riktigt jävla redlös”. Svenska ungdomar dricker dock allt mindre och i framtiden lär en mindre alkoholpräglad valborg bli allt vanligare. Trots detta flockar fortfarande festsugna studenter och andra besökare till Uppsala varje år.

Uppsala rankas förvånansvärt nog inte som en av de främsta studentstäderna i landet, enligt Studentums studie som publicerades för några veckor sedan. Vi kammar hem en 27:e plats av 34 möjliga, främst på grund av bostadsmöjligheterna och tillgång till extrajobb. Men i en kategori toppar vi listan: studentliv. Uppsala och studentliv är närmast synonymer, och kulmen är väl ändå Valborg. Det är troligtvis det främsta vapen vi kan använda i konkurrensen om att vara den bästa studentstaden i Sverige.

Valborg är därmed inte bara viktigt för universitetsstudenterna, utan för hela Uppsala.

Under våren har man kunnat läsa om hur Skolverket planerat in nationella prov på sista april. Detta till Uppsalaskolors stora förtret, då Valborg brukar vara en ledig dag.

Framtid Valborg är en väsentlig del av Uppsalas identitet.

Nedräkningen vid Carolina Rediviva kanske kan komma att ändra färg och form, men känslan av förväntan och näst på stolthet som infinner sig under dessa inväntande dagar kommer att finnas kvar. För vad har vi att skryta om och mäta oss med mot alla andra städer i Sverige? Jo – Valborg!

Valborg 2023

TEXT:EMILIA OHLSSON

Tankar om tid under tindrande stjärnor Häromdagen satt jag och några vänner på en takterrass och drack vin. Det var stjärnklart ute och någon gång under kvällen landade vi i en diskussion om rymden. Vi konstaterade att det är både fascinerande och svindlande att tänka på allt som vi hittills vet om detta universum, men framförallt på allt som vi inte ens kan drömma om.

Oundvikligen när det kommer till samtal om rymdens alla obesvarade frågor, nämndes givetvis science fiction-filmen Interstellar. Den har nog väckt många filosofiska tankar om just tid hos de flesta som har sett den. I filmen tvingas astronauterna konfrontera tidens relativitet när de navigerar genom okända vrår av universum. Varje timme ombord på deras rymdskepp motsvarar år på jorden, och de utsätts för den tunga vikten av tidens förlust när de lämnar jorden med sina nära och kära bakom sig för att kunna utforska det som ingen tidigare skådat. Filmen illustrerar inte bara tidens vetenskapliga principer, utan väcker också djupare filosofiska frågor om tidsresor och människans begränsade förmåga att uppleva olika dimensioner av tid.

I det oändliga kosmos, där stjärnor gnistrar som diamanter och galaxer brer ut sig som virvlar längre bort än vad vi kan föreställa oss, existerar inte tid som en fast substans, utan som en vätska som flödar under universums krafter. I centrum för vår förståelse av tidens natur i rymden ligger Einsteins relativitetsteori.

Denna revolutionerande teori som först publicerades i början av 1900-talet visade att tid inte är en absolut konstant, utan en relativ dimension som beror på observatörens rörelse och gravitationen runt dem. Här på jorden upplever vi tidens linjära gång, en oåterkallelig ström som följer oss från den sekund vi föds till den vi dör, men i rymdens vakuum utmanas denna begränsade uppfattning. varta hål, områden i rymden med oändlig gravitation, utmanar vår förståelse av tid på ett ännu mer dramatiskt sätt. Inom det svarta hålets så kallade händelsehorisont,

gränsen bortom vilken ingenting, inte ens ljus, kan fly, tycks tiden stanna upp för en utomstående observatör. Gravitationen hos ett svart hål är så stark att den böjer tidens väv till en oändlighet. För en hypotetisk astronaut som vågar sig för nära skulle tiden sakta ner drastiskt. Det som uppfattas som sekunder för en observatör utanför det svarta hålet skulle förvandlas till en eon för astronauten – med andra ord, en så lång tidsperiod att den inte går att definiera.

Detta väcker frågor om vår verklighet och vår plats i kosmos. Är tid en absolut konstant, eller är den bara en illusion skapad av vår begränsade mänskliga uppfattning? Finns det parallella universum där tid flödar på olika sätt? Kan vi resa genom tiden, eller är vi fastlåsta i dess oundvikliga gång?

Filmen Interstellar och vetenskaplig forskning på universums mysterier utmanar oss att tänka utanför ramen. De påminner oss om att tid inte bara är en dimension, utan en komplex kraft som kan böjas och formas av universums krafter. Framförallt inspirerar den oss att reflektera över vår egen värld och jordens plats i universum, och får oss att drömma om vad som kan vara möjligt bortom vår nuvarande förståelse. När vi satt där på taket kom vi inte fram till ett enda svar på alla våra frågor, men jag rekommenderar ändå alla att blicka mot himlen och fundera över tidens gränser. Det kommer om inte annat garanterat leda till spännande diskussioner och filosofiska dilemman utan gränser.

TEXT: EMMA STÅHL

Skivan från förr;

Framtiden?

På radion förra veckan sa de att CD-skivan var på väg tillbaka. Jag är inte särskilt förvånad. I en tid av Spotify och bluetoothhögtalare tror jag människor söker sig till något som kräver en större motprestation än en hundring i månaden. Why not?

Det ligger kanske i vår natur att göra det till synes okonventionella. När allt blir för enkelt så vill vi ha lite utmaning. Det kanske även får oss att känna oss närmare musiken som vi lyssnar på.

Eller …

Så är det bara nostalgi, ett försök att resa tillbaka till en tid som på bild ser enklare och snyggare ut. Att vi själva knappt hann uppleva den tiden utgör inget hinder. Vi använder helt enkelt en tidsmaskin i vårt eget lilla huvud. Vi klickar i Håkans debutskiva i CDspelaren och allt känns väldigt 00-taligt. “Så här ska Håkan spelas” tänker du för dig själv medan du plåtar bilden till Instastoryn, nu ska hela världen (Uppsala) få inspireras av din balla “jag är inte som andra”- estetik.

Själv skaffade jag en CD-spelare för lite mer än ett år sedan, och den används förvånansvärt mycket. Ljudet är bra, bättre än Spotify. Och det är inte så värst konstigt. Den digitala “filen” i CD-skivan är helt enkelt större än den som streamas från de allra flestas Spotifylista. Det blir mer information som läses in och därmed “mer” ljud. Det är i alla fall den tekniska förklaring jag ger er utan att gräva ner mig alltför mycket. Allt beror såklart även på hur du streamar din musik, vad du har för spelare etc. Tekniskt tjafs som jag med glädje överlåter till Farbror Barbro. Har då CD-spelaren gjort att jag totalt gett upp på att streama musik? Nope, bägge har sin plats. Lättillgängligheten

med streamingtjänster är inget som man kommer runt – vi snackar nästan vad du vill, när du vill. Det är vår egen lilla ande i lampan.

Men hur förhåller sig CD:n till alla andra format som hamnat i hipsterspublikens minneslista på Tradera? Vinylen? Kassetten?

CD:n är väl egentligen den optimala ingångsdrogen, om någon sådan nu kan finnas. Detta då det är den mest tillgängliga och minst kostsamma. Du kan i första bästa second hand-affär utan större problem hitta riktigt bra grejer på CD, medan allt du ser i vinylväg är Ingmar Nordströms Saxparty nummer nio. CD:n är också förlåtlig, den tål några repor utan att ljudet förändras.

Den förlåtande aspekten kommer från det faktum att CD-skivan, till skillnad från både kassetten och vinylskivan, är digital. Den är ungefär som en cirkulär USB-sticka proppad med bra ljud. För vinyl är ljudet analogt; genom en process som bäst kan liknas med magi är musiken bokstavligen fastetsad i skivan. En tunn liten nål hittar de etsade ljudvågorna, vi slänger in lite elektricitet, och fram kommer musiken.

För mig var det vinylen som blev min ingångsport till det heaven n hell som fysiska skivor är, och det kommer nog alltid vara det som jag uppskattar mest.

Det var i Uppsala som jag skaffade min första skivspelare. Min skivsamling bestod av det jag hade hittat på vinden hos mormor och morfar. Jag spelade morsans slitna Springsteen-skiva tills väggarna ekade, det gör jag fortfarande ibland.

Jag kan använda ursäkter om att det är ett varmare ljud, men det tänker jag inte göra här. Kanske var det den där låtsats-nostalgin som tog klorna i mig från början, men det låter jag vara osagt.

Och kassettband?

Kassettbandet vill jag nästan inte gå in på, men jag kanske måste. Kassetten är det format som jag själv har haft störst problem med. Tekniken är krångligare och går lättare sönder. Själva kassettbanden i sig blir oftast slitna med tiden och till skillnad från vinyl är det svårt att bedöma hur sliten plattan faktiskt är (då du inte ser reporna). Varje kassett är helt enkelt en dålig chansning.

Visst kan man ibland bli positivt överraskad, som när man hittar en familjemedlems gamla mixtapes med livespelningar av Marley. För det mesta blir det dock missljud som man i längden inte tål. Man kan säga att kassettbandet åldrats lika bra som sin storhetstid, 80talet. Första gången kassettbandet sålde mer än vinylskivan var år 1984. Om inte det är ett dåligt numerärt tecken så vet jag inte vad.

Hur har jag förhållit mig till allt det här då?

Jag har någon slags tro om att de olika typerna av musikformat representerar den tid som de kommer från. Tillika hade jag länge också tanken om att musik spelas bäst i den form som den var ämnad för – Beatles hör hemma på vinyl, Robyn på CD osv. Nästan hela den idén sprack dock när jag köpte en vinylskiva med The Killers, och jag ångrar ingenting.

Det som dock lever kvar av min ursprungliga idé är konceptet som vi kallar album, sammansättningen av låtar som artisten tänkte att man skulle lyssna på i en viss följd. Istället för att bara lyssna på låtarna som

man redan vet att man gillar, så gör det fysiska formatet att man blir mer benägen att lyssna på hela alltet – precis som skaparen i fråga tänkte. Att lyssna på ett helt album tar fram nya aspekter; helhetsbilder målas. För bara en generation sedan var det nog en självklarhet. Idag hamnar vi lätt i dimman av att bara lyssna på motsvarigheten till The Greatest Hits.

Så vad tror jag idag?

I slutet av dagen handlar det inte om hur du lyssnar på din musik, det handlar om att du faktiskt lyssnar.

Folk hör på musik hela tiden, Spotifys topplistor snurrar på repeat. Vissa människor kanske bara vill ha ett bekvämt brus i öronen och det köper jag. Men det är en viss skillnad på att höra och på att lyssna.

Musik som spelas i format där det faktiskt krävs något mer av dig än bara ett tryck med tummen, det är musik som du enligt mig blir mer benägen att faktiskt lyssna på. Du tvingas lägga ner såväl pengar och själ för att få tillgång till musiken i det specifika formatet. Det är därför inte skamligt att då njuta av estetiken och nostalgin, och det ska det inte heller vara. I alla tider har vardagsföremål med glimten i ögat blickat tillbaka i tiden, den här gången råkar det röra sig om elektronik.

En kategori som vi bara har antagit blivit bättre med tiden … Men kanske inte på precis alla sätt …

TEXT: EDGAR TAUBE

Valborgs bästa tips I allas närmaste framtid har vi årets näst bästa högtid och Uppsalas, i min mening, största stolthet – Valborg. Hur ska du kunna maximera din tid under valborgsdagarna och vad behöver du egentligen ha koll på inför årets suddigaste dagar? Här finner du svaret!

Valborg 2023

Skippa biljettkön – det är inte värt det!

Det här tipset kommer givetvis att vara helt oväsentligt för en del av er läsare men jag känner att alla som faktiskt skippade biljettkön för ungefär en månad sedan ska få en extra klapp på axeln. Som en person som både har suttit i den vedervärdiga kön och som nu har bestämt sig för att skita helt i den kan jag konstatera: oavsett om jag inte lyckas komma in på en enda nation i år så kommer jag inte att ångra att jag bangade kön.

Inte nog med att hysterin kring valborgsbiljetter är något av det sjukaste jag har upplevt så har det ju tyvärr fallit en förbannelse, rent vädermässigt, över staden under alla dagar som de stora nationerna släpper biljett. Till er som skippade hypen - good for you!

30e april kryllar av studenter som aldrig tidigare har satt sin fot där innan. Mingla runt med pöbeln från SU, KTH och Handels om du orkar. Visa dem vad de har missat genom att inte välja Uppsala. Du får dessutom möjlighet till att göra det bästa som finns när du träffar människor som du aldrig kommer att möta igen uppfinn en ny persona! Kanske pluggar du just idag teknisk fysik eller har ett mystiskt förflutet? Eller är du kanske utbytesstudent från ett land i fjärran som inte har någon aning om vad valborg är för spektakel? Vem vet? Ingen i ekoparken på valborg i alla fall! Det värsta som kan hända är att du konfronteras med dessa Stockholmsstudenter på Gräddan i höst, men det är ju ett senare problem.

Ha en plan (men var inte rädd att överge den) Jag vet att det låter trist och kanske neurotiskt men mitt bästa tips för en otrolig valborg är att ha en tydlig plan för vad man vill göra och prioritera sin tid rätt. Gör en delad anteckning (eller om du är ett riktigt kontrollfreak, ett excel) och dela det med kompisgänget. Under valborgsdagarna vill man mest troligt hinna med allt och lite till. Tro mig när jag säger att detta blir enklare med en plan. Det är dock lika viktigt att ge dig själv utrymme att överge ursprungsplanen om en av nationerna skulle visa sig vara dökul eller om en av vännerna skulle råka få en flaska bubbel i huvudet under galoppen…värre saker har ju hänt, men var beredd på det mesta!

Preppa bakismaten Okej, här kommer mitt sista, men jag vågar ändå säga bästa, tips. Jag är ledsen att konstatera att det här krävs viss förberedelse, men du kommer i efterhand vara evigt tacksam gentemot dig själv – jag lovar. När tentan är skriven och CSN har trillat in dagarna före valborgsfirandet så ska du omedelbart ta dig ner till Ica Lutis och köpa precis allt som du tycker är gott på bakfyllan. Och här ska det inte snålas. Att fylla frysen med pizza, kylen med energidryck och skafferiet med ostbågar och ingredienser till en god pasta tror jag helt ärligt räddade livet på mig under de värsta bakfylletimmarna under förra årets valborg. Se till att fylla på med Treo och Resorb när du ändå håller på!

Det sista du kommer vilja göra den första maj är att möta dina kursares bakisblick på Ica och kanske har du redan bränt alla pengar i baren under helgen. Då kan det vara en god idé att redan ha allt preppat hemma – det är du värd!

Ekoparken - ett mingelparadis Är du ute efter att vidga dina vyer under valborgsdagarna så är ekoparken kanske inte din första tanke - är man där varje dag så känner man kanske att man vill se något annat för att bli lite mer världsvan.

Men faktum är att ekoparken just den

TEXT:MATHILDA STÅHL

Hello, dear people of old age!

With that, implying that I am writing to students and maybe some graduates in the majestic Swedish workforce. Let’s revisit our inner child that got lost in our teenage years during pressure from high school and social arenas. This creature got further pressured and compromised in the late teens and early adulthood and is now a mere shadow of its former glory. The student life is perhaps the phase which the human enjoy the most freedom and thus a natural time to reevaluate the opportunities of childhood revival.

Oh yes, childhood was great. Running and cycling around the neighbourhood. Knocking on friends' doors and doing funny activities all day long. In the absence of smartphones, one had to either call up the home telephone or just hit the door in order to make contact.

Usually people were free enough to hang out and play football, build a cabin or go swimming. Nowadays, people have other plans. The laundry, part-time work and other not so funny activities steal our time, but sometimes plans also mean picnic in the park. The plans that people make are both a pathway and a barrier to funny hangouts.

So with all this freedom and with all these plans, the opportunity presents itself. Hello! Do some parkour on the way to campus. Talk to the guy waiting for the green man on the street. Show up unannounced outside a friend's place. Sit on an outdoor seating all day long on a Tuesday. And for the love of God, keep most of the calendar open for spontaneity.

TEXT: JULIAN SEDDON

Tid har alltid skrämt mig. Jag fick mitt kulturella uppvaknande under en klassresa till Hamburg när jag besökte en utställning där tid skulle visualiseras.

Det slog mig då att jag förstår varför äpplen faller från trädet eller hur liv uppstod, men tid är en sjuk hokus pokus-kraft som bara finns där. Helt plötsligt är det framtid, och nutid är således dåtid. Läskigt.

När jag möter skrämmande grejer i mitt liv brukar jag fly in i datorspelens värld. Därför kommer mina favoritspel där tid är en del av spelmekaniken.

Undertale (2015): Låt oss resa tillbaka till februari 2016. Jag gick på högstadiet, spelade LoL i flera timmar, åt skogaholmslimpa och tog tåget till innebandyn typ varje dag. Det var också då jag spelade Undertale för första gången, ett spel som skulle revolutionera min syn på spel. Spel är inte bara ett tidsfördriv, utan kan ibland vara samhällskritiskt och meta, ja, spel är konstverk. Undertale utmanar dina inlärda beteenden kring hur man ska ta sig igenom ett spel. Många av karaktärerna är medvetna om att du som spelare kan spara, och att sparandet skapar alternativa tidslinjer.

EXP står inte för Experience, utan Execution Points.

Du behöver inte döda dina fiender, utan bara prata med dem på ett sätt som gör att de inte vill slåss längre.

Spelet bör anses som 10-talets viktigaste spel, åtminstone till hur det har kommit att forma vår populärkultur. Den har påverkat våra memes och spelindustrin i stort – för att inte tala om hur halva internet delade sina teorier om vad olika aspekter i spelet egentligen innebär eller symboliserar. Jag älskar karaktärerna så mycket att jag aldrig har klarat av att spela spelet som ond. Spelet kräver inte en speciellt bra dator och är inte heller speciellt dyrt, så även om du är en ovan “gamer” – investera lite tid och pengar i Toby Foxs (ja, spelet är utvecklat av främst en person!) mästerverk.

TEXT:ELIAS NYQVIST

Outer Wilds (2019): Outer Wilds har blivit så pass hyllat att det nu börjar dyka upp individer som tycker att spelet är överskattat.

Dessa kritiker pekar på spelets ointuitiva kontroller, att man inte hinner ta in alla detaljer eller att tilläggsspelet är ett spel av en helt annan karaktär. Kritiken har sin grund, men för mig är OW det mysiga rymdpusseläventyret som vi gamers förtjänar. Musiken i spelet gör spelupplevelsen toppklass och man blir snabbt besatt av mysteriet och karaktärerna tack vare hur välskrivna de är. De sex planeterna är unika, minnesvärda och spännande nog att sänka de ungefär 20 timmarna som krävs för att klara spelet.

Spelet handlar om äventyr och upptäckande, och därför vore det att spoila om jag beskrev hur tid är en viktig del av spelet. Det jag däremot kan konstatera är att jag själv egentligen bara skulle testa spelet i någon timme, men blev helt fastklistrad. När No Man's Sky floppade, Starfield inte levde upp till hajpen och Mass Effect: Andromeda blev en sorglig nylansering av min favoritspelserie, klarade den lilla indiestudion Mobius Digital att leverera. Under tre sittningar klarade jag spelet, varav den sista avslutades i tårar.

Life is Strange (2015): Till att börja med tycker jag inte att interaktiva visuella noveller bör kallas för spel. Varför är Black Mirror: Bandersnatch en film, men Life is Strange inte en serie? LiS behandlar många mörka teman, och dess interaktiva natur gör att man blir mycket mer involverad jämfört med när man tittar på en film.

Huvudpersonen “Max” Caulfield utvecklar kraften att resa tillbaka i tiden, och börjar ställa saker till rätta – allt från självmord och sexuella övergrepp behandlas.

Men att ändra i tiden får sina konsekvenser. Spelet är tyvärr inte visuellt vackert, trots att den fått en “remaster” (ny verision av spelet med bättre grafik), men musiken räddar upp upplevelsen. Jag kan inte tala för uppföljaren eller spin-offen, men LiS är ett verk som är värt att uppleva. Det var ett tag sedan som jag själv spelade spelet, så jag minns inte mycket mer än att jag levde mig in i storyn. Det är helt enkelt dags för ett återbesök.

TEXT:ELIAS NYQVIST

2, Sjöng Carola om i Mello 7, Är viktigt i humor 8, ...and Furious 10, Stad i Mesopotamien förr i tiden 12, Kan man in

13, Går tiden när man har roligt 14, Är det nött har det mött tidens...

15, Vacker som en…

16, Kan man sin tid

1, Liten tidsenhet 3, Kvick turné 4, Blev det för tre veckor sedan 5, Är svårt när tiden är knapp

6, Mäter tiden i köket 8, Nåddes med DeLorean 9, Ännu mindre tidsenhet 11, Organiserar tiden

Text: Ellen Giertz

Facit: 1, Klocka 2, Evighet 3, Eras 4, Sommartid 5, Hinna 6, Äggklocka 7, Tajming 8, Fast/Framtid 9, Sekund 10, Ur 11, Schema 12, Klocka 13, Fort 14, Tand 15, Dag 16, Bida

FOTO: ELSA NILSÉN

Nyfiken på vad som händer inom Uppsalaekonomerna? Se hit!

Brännbollsturnering

Kristi himmelsfärdsdag

El Plástico 2.0

Vårbalen

Kontaktstarten

Regattan

Extrastämma

Vårfest

REVERSENSLÄPP!

Vi hoppas att du har uppskattat månadens nummer av Reversen.

Har du några frågor, förslag eller synpunkter - tveka inte på att höra av dig till oss! reversen@uppsalaekonomerna.com

Redaktörerna Majken & Wilma