Reversen - oktober 2021

OKTOBER 2021

FÖRENINGEN UPPSALAEKONOMERNA

TEMA:

NYSTART

VÄLKOMMEN TILL EN NY ERA AV REVERSEN.

INNEHÅLL 5. CHEFREDAKTÖREN HAR ORDET 6. REDAKTÖRSKRÖNIKAN 7. ORDFÖRANDE HAR ORDET 8. LÄR KÄNNA PROJEKTGRUPPEN 10. EN HÄLSNING FRÅN GENERALERNA 12. HUR MAN IMPONERAR PÅ MATTIAS KIERKEGAARD 13. DEBATT: LÄNGE LEVE FRIHETEN! 14. INTERVJU: ORDFÖRNADE FÖR BRÖSTCANCERFÖRENINGEN UPPSALA 17. BOKRECENSION: ETT LITET LIV 18. INTERVJU: LISA EKESELIUS OM PSYKISK OHÄLSA 20. REPORTAGE: JUBELIUMSBALENS BILJETSLÄPP 22. MÅNADENS ALUMN 24. ARTIKEL: KVINNA I EN MANSDOMINERAD BRANSCH 26. EN RESEBERÄTTELSE: MOMBASA, KENYA 28. KRÖNIKA: EN BETRAKELSE 29. MÅNADENS MATLÅDA 30. FÖRENINGSKALENDERN

REDAKTIONEN TILLSAMMANS ÄR VI REVERSEN.

Annie Unghanse Chefredaktör

Sandra Wexén Skribent

Oskar Holm Skribent

Greta Jenset Petrén Redaktör

Emil Leijonqvist Skribent

Hugo Rosell Skribent

Emil Carlsson Skribent

Agnes Nordberg Skribent

Joakim Fries Skribent

CHEFREDAKTÖREN HAR ORDET

Ett litet steg för människan, ett stort steg för Reversen Kära Uppsalaekonomer. Kära läsare av Reversen!

Det är med lite prestationsångest, nervositet och skräckblandad förtjusning som jag skriver detta.

Prestationsångest för vetskapen om att “Ordförande har ordet” kommer läsas av er om några sidor. Pressen att leverera lika fyndiga punchlines och anekdoter som Daniel är med andra ord hög. Jag ska försöka göra mitt bästa.

Nervositet för jag är en tidsoptimist och har självklart skjutit upp skrivandet till sista sekund. Planen var att vara ute i god tid. Planen gick i kras. Istället sitter jag här “på kammaren” (som min kära redaktör hade sagt). Klockan 01:35. Kvällen innan det ska publiceras. Mör efter en fantastisk jubileumshelg, Hozier dånande i hörlurarna och kaninpuls efter kanske något för många koffeinpiller för att kladda ihop ett utkast.

Skräckblandad förtjusning för inte bara är det första gången jag får äran att skriva “Chefredaktören har ordet”. Det är även första gången vi publicerar ett helt digitalt månadsnummer av Reversen. Denna orsak är något jag vill belysa lite extra i detta nummer.

Jag hoppas att vi, på mina begränsade antal ord, rett ut några frågetecken om Reversen tillsammans. Vi kan sammanfatta det enkelt åtminstone: Förändring, och alla goda ting, tar tid.

När Neil Armstrong tog sitt första steg på månen yttrade han de berömda orden “ett litet steg för människan, ett stort kliv för mänskligheten”. Att jämföra månlandningen med Reversens första digitala månadsnummer är något extremt. Jag vill däremot anamma det kända uttrycket. Konceptet om digitala månadsnummer är inte nödvändigtvis ett stort steg för människan, mänskligheten eller UE i sin helhet - det är däremot ett stort steg för Reversen.

Ett sista medskick (oavbrutet tjat) är att om du har något du vill säga hör av dig till oss. Att ha möjligheten att fritt uttrycka känslor, åsikter och information är ett privilegium. Ta vara på det.

Tyvärr är gemene Uppsalaekonom inte speciellt insatt i Reversen. Hjärtat brister självklart lite över det faktumet, men istället för att hänga läpp tar jag nu tillfället i akt att förhoppningsvis besvara några oklara frågor. Vad gör Reversen? Vad har hänt? Och varför gör vi en stor grej av detta månadsnummer? Vi backar bandet i Reversens historia för att förstå.

Först och främst vill jag säga stort tack till vår fantastiska projektgrupp.

På kort tid har ni med en nyfiken och taggad inställning anammat denna idé och hängivet levererat material så vi idag kunde publicera detta nummer. Det är ni som utgör Reversen.

Reversen är, och har varit sen starten av Uppsalaekonomerna, föreningens medlemstidning. I nästan fem decennier var tidningen fysisk och släppte cirka 3-4 nummer per termin. Våren 2020 digitaliserades tidningen. Det var inte många hejarop som hördes när beslutet togs. Jag kan förstå känslan av tomhet. En del av mig hade gärna också hållit i en fysisk upplaga av Reversen, men när världen rör sig framåt kan en inte stå still. Företrädare till mig gjorde en omfattande insats i att etablera en hemsida till Reversen. Sen VT20 har det publicerats många intressanta, spännande och fina texter på reversen.se.

Texterna, har däremot släppts sporadiskt, vilket har medfört en förvirring kring hur Reversen jobbar och en frånvaro av regelbundet har ekat högt. Det är därför vi idag gör en stor grej av månadsnumret. Istället för att publicera en text då och då, återinför vi det “gamla” konceptet fast digitalt. Ett samlat släpp. Ett nummer. En gång i månad.

För att avsluta denna stroppiga text, kommer jag om möjligt, göra den ännu mer stroppig då jag vill avslutningsvis tacka några speciella personer.

Jag vill även tacka Marknadsföringsgruppens vice ordförande och ordförande, Vendela Jurland och Ebba Wiking. Ni är verkligen superstjärnor. Inget digitalt nummer utan er.

Och framförallt vill jag tacka min redaktör, Greta. Din pondus, klokhet och ärlighet uppskattar jag så oerhört mycket. Det är en ära att få kalla dig för min kollega och vän.

Ta hand om er tills vi hörs i november igen.

ANNIE UNGHANSE Chefredaktör

REDAKTÖRSKRÖNIKAN

Att hänga tvätt på en måndag

Jag är inte en måndagsmänniska. Har aldrig varit och kommer aldrig bli. Nu var det dessutom längesen helger kändes som helger och då kommer måndagen som en extra hård käftsmäll.

Tills man med lite jävlar anamma bestämmer sig för att nej nu ska det faktiskt få bli dagen som startar veckan och man tar tag i sig själv. Jag har tvättat för första gången på en månad. Känns högtidligt nästan. En andakt som kräver ett lämpligt soundtrack.

Jag har fortfarande inbillad tinnitus från lördagens Abbamedleys och mina öron vill bara bli lite omhändertagna. På måfå sätter jag på Bob Dylan från 2020. En bra hänga-tvätt-platta tänker jag.

Jag kom hem dagen innan från helgens kickoff och fick sova i en säng utan lakan. Jag hade planerat dåligt och behövde slita av allt från sängen tio minuter innan avfärd för att jag inte hade några rena. Väl hemma igen så fanns inga lediga tvättider samma kväll.

Jag övervägde att dra på de gamla över sängen men det kändes ännu mörkare än att sova utan. Jag tänkte då på Dylan och hur han hade sett på mig. Don’t Think twice baby, it’s alright, det här hör ungdomen till! Eller har han med åren blivit mer principfast med hygienen? Jag tänkte sedan om han hade använt ett sådant här ögonblick till att skriva en låt. Hur snabbt skriver en nobelpristagare i litteratur en låttext? Med vilka halmstrån?

Jag insåg plötsligt att jag tänker för mycket och lyssnar för lite.

I contain multitudes Jag börjar tänka igen. Nu på strumporna i min tvättkorg. Det är alltid en som saknas och aldrig någon som matchar. Sedan undrar jag för mig själv när Bob Dylan sist hängde sin egen tvätt? Återanvänder han ens sina strumpor? Vilka stunder i vardagen har han kvar?

False prophet Jag har tänkt mig honom som den som skriver om ett liv. ”I opened my heart to the world and the world came in”. Jag hör resten av låten och den är ett stort ”fuck you” till allt jag försöker tänka om honom. Så jag låter honom vara nu.

My own version of you Tankarna vandrar iväg och jag undrar om du någonsin tänker på mig. Det var ändå ett tag sedan. I skrivande stund var det inte längre det, men frågan kvarstår.

I’ve made up my mind to give myself to you Fast raka motsatsen. Finns inget sorgset gitarrspel i mina spellistor just nu. Allt kan vänta.

Black rider Goodbye Jimmy Reed Mother of muses Trubadurlyrik som tar upp tråden igen om att Dylan skriver låtar på kammaren nuförtiden. Men gör han ingenting samtidigt? Jag undrar hur mycket man tjänar och förlorar på att vara stimulanstorsk. Att vara 40-talist ändå.

Crossing the Rubicon Ligger raklång på sängen som äntligen har rena lakan och nu det räcker med att leta metaforer i Bob Dylantitlar. New week new sheets new me. Det finns några spår kvar. Albumet är långt men det är också livet. Inte veckan dock, snart kommer det vara måndag igen.

GRETA JENSET PETRÉN Redaktör

Kära Uppsalaekonomer, Kors i taket! September och första halvan av oktober 2021 kommer jag sent glömma. Styrelsen höll precis på att ge upp tanken om att fira Uppsalaekonomernas femtioårsdag på planenligt datum, när det hölls en väldigt spännande presskonferens. Beskedet om lättade restriktioner från och med den 29e september kastade ett helt nytt ljus på situationen. Så fort vi sedan fick klartecken från jubileumshelgens fantastiska projektledare, Benjamin och Michelle, bestämde vi oss för att trycka gasen i botten. När det här numret av Reversen släpps har jubileumshelgen redan ägt rum. Förhoppningsvis var du med och deltog och hade en fantastisk helg. Jag önskar bara att Gustav Vasa hade byggt ett större slott så vi kunde fått plats med alla underbara människor som brinner för Uppsalaekonomerna.

Utöver jubileumsfirandet börjar föreningen, dels i takt med att restriktioner släpper och dels i och med att terminen kommit igång på riktigt, trumma igång rejält.

Recceveckorna börjar lida mot sitt slut, och förutom två stackare som sprang in i varandra när de letade potatisar med ögonbindlar på, under ett nyktert evenemang, har allt flutit på smärtfritt. Många reccar, faddrar och generaler visar intresse för att engagera sig vidare i föreningen vilket är otroligt glädjande.

Lite väl stereotypt för ekonomerna att golfa och segla kanske ni tycker. Det blir värre kan jag meddela. Idrottsutskottet har nämligen dragit igång med sina populära padelträningar igen. Vårt utbud av idrotter är dock ännu bredare, gå med i facebookgruppen Uppsalaekonomernas IF så hittar du garanterat något som passar just dig.

För min egen del har mycket senaste tiden kretsat runt U9. Det är ett nätverk där de nio största ekonomföreningarna i Sverige träffas två gånger per termin för att ha konferens och knyta band till varandra. Att utbyta erfarenheter av utmaningar man ställs inför inom sin organisation är otroligt värdefullt. Ibland kan till och med LundaEkonomerna bidra med intressanta perspektiv. Mycket ska man höra innan öronen trillar av. Deltog du i jubileumsfirandet sprang du kanske in i representanter från någon av våra vänföreningar, jag hoppas att du då tog tillfället i akt att prata en stund!

Tack för den här helgen, och till er som återvände till Uppsala för att fira UE:s 50-årsdag säger jag som Dani M: välkommen hit, välkommen hem.

Även om vi haft många roliga digitala evenemang tillsammans med våra partners under pandemin har det varit motiverande att träffa dem face to face igen. KPMG:s representanter gav oss en riktig lektion i den ädla sporten golf, och vi har tagit en segeltur med EY och PwC på evenemanget Regattan.

DANIEL BUSK Ordförande Uppsalaekonomerna

Lär känna projektgruppen Några snabba frågor med Reversens projektgrupp:

Namn? Ålder? Vad du pluggar och vilken termin? Vad läser (lyssnar) du helst (på)? Din favoritnation? Vem/vad anser du behöver en nystart?

EMIL CARLSSON Ålder: 19 år Första terminen på kandidatprogrammet i ekonomi.

Jag läser gärna klassiska romaner eller varför inte Språktidningen om svenska språket.

Snerikes är svårslaget! Dock har Kalmar nation sina indieklubbar/indiekvällar som också är grymma!

Alla studenter som tvingades kämpa med distansundervisning under pandemin och inte fått uppleva hur det är att vara student i Uppsala på riktigt.

HUGO ROSELL Ålder: 22 år Ekonomiprogrammet, termin 4.

Snerikes! Funkar alltid.

Jag läser sällan nu för tiden. Eller jag har alltid läst sällan när jag tänker efter. Extra lite nöjesläsning blir det nu när min hjärna konstant måste läsa, (rätt så ofta) meningslös, kurslitteratur. Har jag tid över kollar jag in Dagens Nyheter eller Fotbollskanalen.

ROG-polisen (polisens regionala ordningsgrupp).

EMIL LEIJONQVIST Ålder: 21 år

SANDRA WEXÉN

Pluggar statistik på ekonomiprogrammet, T3.

Ålder: 23 år

Jag läser helst Jan Guillou, både som spionroman och kolumn i Aftonbladet.

Första terminen på masterprogrammet i Internationellt företagande.

Snerikes, schlagergolvet är svåremotståndligt!

Systemet i snabbkassan på Lutis behöver verkligen en omstart.

Desto mer spännande desto bättre!

Har tyvärr ej upplevt Uppsala utan Corona tillräckligt för att svara, återkommer!

Mitt utbytesår som aldrig blev av...

OSKAR HOLM Ålder: 20 år Ekonomie kandidat, andra terminen.

JOAKIM FRIES

Stocken!

Ålder: 21 år Ekonomie kandidatprogrammet, T1.

Helst något skrivet av Sally Rooney eller Karin Smirnoff.

Stocken.

Min träning hade mått mycket bra av en nystart.

Jag läser helst boken "12 rules for life" skriven av Jordan Peterson.

Jag tycker att Humlans priser behöver en nystart.

AGNES NORDBERG Ålder: 20 år Ekonomie kandidatprogram, tredje terminen.

UE PODDAR

Jag har alltid varit fascinerad av Frankrike och kulturen där.

Läser helst kärleksromaner, en personlig favorit är ”It ends with us” av Colleen Hoover.

Har inte varit på gymmet på flera veckor, så min kondition kanske behöver en nystart.

DENNIS LEACH Ålder: 25 år Socialpsykologi C, termin 10 (tror jag?).

Tyvärr lyssnar jag faktiskt endast på Filip & Fredrik.

Alla har sin greeeej ju. Men har under en stor del av min Uppsalakarriär slagit ett stort slag för Värmlands + Norrlands 04-släpp.

Jag själv. Men också alla envisa typer som fokuserar på att uppleva 1% av Uppsala när det finns så mycket.

MICHAEL SVENSSON Ålder: 26 år Pluggar kandidatprogrammet i ekonomi, T4.

Lyssnar ALLTID på P3 dokumentär innan jag somnar.

STOCKEN. Snerikes garderob behöver en nystart.

Från vakter med tumstock till Recceveckor i sann UE-anda Det är en förhållandevis varm sensommarkväll den sista måndagen i augusti. Solen skiner och Observatorieparken börjar långsamt fyllas med förväntansfulla reccar. Inne på Borgen är stämningen något annorlunda. Vi knäpper våra vita skjortor i tystnad och nervositeten är påtaglig. Ingen av oss vet egentligen vad som väntar på andra sidan ytterdörren. Då ingen av oss generaler denna termin har upplevt Uppsalaekonomernas Recceveckor som “de brukar vara” har vi ingen aning om vad som väntar. Vi står tysta på rad i Borgens hall och sätter på oss solglasögonen och det enda vi vet är att det är dags att dra igång Uppsalaekonomernas Recceveckor och vi är med för första gången, på riktigt.

Vi spolar tillbaka tiden några månader. Det är en kall men solig förmiddag i april och vi ska ha vårt första möte som generaler.

Alla sitter och tänker “jaha, hur gör vi det här då?”. För sanningen är ju att ingen av oss har någon aning hur Recceveckorna brukar gå till. Vid den här tidpunkten står hela Sverige still, lamslagen av pandemin. Ni kanske minns hur det såg ut. Restaurangerna behövde stänga klockan halv nio, det stod anställda utanför matbutikerna som räknade kunder och inne på Ekonomikum gick vakter runt med tumstockar och mätte så att alla studenter höll avstånd. Mitt i allt detta skulle vi fem planera välkomstveckor utifrån tre olika scenarion. Vår förhoppning var givetvis att få köra som vanligt. Alternativet skulle vara utifrån 50-regeln eller, ifall läget skulle förvärras, digitala Recceveckor.

Vi behövde alltså lägga upp tre planer, varav två som kändes totalt främmande.

Långsamt började planeringen av Recceveckorna ta form och plötsligt mitt under högsommaren kom positiva nyheter! Taket för hur många människor som får samlas utomhus höjdes markant. Nu visste vi äntligen att någon form av normala Recceveckor skulle kunna genomföras och det blev dags att börja planera på allvar. Det som tidigare bara var ideér blev nu snabbt till beslut.

Diskussioner med nationer blev till bokningar och beställningar kunde läggas. Under de nya förutsättningarna gick tiden förbi av bara farten och plötsligt står vi i den där hallen på Borgen, sätter på oss solglasögonen och kliver ut genom dörren... OH AH GENERAL! Där stod vi tillslut, den 30 augusti 2021, framför 175 taggade reccar och 30 fantastiska chefsfaddrar som skriker allt de orkar.

Adrenalinet rusar och i samma stund släpper all nervositet som byggts upp från april. Allt slit under så många månader känns nu helt värt det.

De senaste sex veckorna är något vi aldrig kommer glömma.

Fyllda med galna spex, otroliga roast-tal och otaliga skratt har tiden bara flugit förbi. Hela resan från den där soliga, kalla vårdagen i april till Reccegasquen som nu är precis runt hörnet, har varit lång och intensiv men också fylld med så många oförglömliga minnen. Avslutningsvis vill vi tacka alla underbara reccar, våra fantastiska chefsfaddrar och självklart stjärnorna i Välkomstutskottet för dessa veckor, utan er hade detta aldrig varit möjligt! Vi har fått den bästa möjliga starten på denna termin. Gap Year Mania är över, nu börjar studentlivet på riktigt. TACK! Era generaler, Amanda Ahlestål, Celine Best, Sanna Sigg, Douglas Wass, Carl Ögren

H! A H O

Recceveckorna HT21

Hur man imponerar på Mattias Kierkegaard Efter terminer av Zoom-föreläsningar på dubbelfart är det för många dags att återvända till föreläsningssalarna. Plötsligt måste vi sitta raka i ryggen och inte med en dator på bröstet i sängen. Det innebär slut på den multitasking man vant sig vid. Kaffet kan inte bryggas under föreläsningens gång utan måste hämtas i pausen. Det är lätt att känna sig lite vilsen i hur man ska bete sig nu när man plötsligt har människor runt omkring sig.

Därför tog Reversen kontakt med Mattias Kierkegaard, den oerhört populära huvudläraren på A-kurserna Redovisning och Kalkylering. Vi bad om hans bästa tips för att briljera under fysiska föreläsningar, och vad man absolut inte ska göra. Alla T1:or får se till att läsa noga, för det är Mattias ni kommer behöva imponera på inom snar framtid.

Kära studenter!

Efter drygt 1,5 år utan möjlighet att träffas såsom universitetsstudier är tänkta att genomföra, är det snart dags för ändring. Från den 4 november kommer studier vid företagsekonomiska institutionen återgå till det ”normala”, det vill säga på plats. Jag och mina kollegor tycker det ska bli oerhört roligt och stimulerande att få möjlighet att träffa er igen! Flera av er som läser detta har kanske bara erfarenheter av förinspelade föreläsningar eller livestream via Zoom. För att återgången till campusundervisningen ska ske så smidigt som möjligt kommer därför här några tips.

When in H3: Kom i tid (så vi hinner med allt – det är tufft att föreläsa live med dubbel hastighet …)

Läs litteraturen innan föreläsningen och var förberedd Frågor uppskattas under föreläsningen (ej till grannen kring vad som händer i helgen, utan till föreläsaren) Sov inte i föreläsningssalen (det fungerar bara på Zoom när kameran är avstängd) Anteckna – och det görs inte bäst när du är uppkopplad på Facebook

Varmt välkomna tillbaka till Sveriges äldsta, och enligt mig bästa, universitet! Jag ser fram emot att träffa er!

Fakta

- Mattias Kierkegaard - Universitetsadjunkt - Arbetat vid företagsekonomiska institutionen sedan 2012 - Ansvarig för kurserna Redovisning och Kalkylering (A-nivån)

Länge leve friheten! ”Det är tyvärr vår policy”. Ni vet känslan. Diskussionen avslutad. Policyn som helt utan legitimitet står över allt vad rimlighet och sunt förnuft heter. Irritationen stiger och man får anpassa sig med känslan av att man inte kan göra någonting åt saken. Som om denna policy vore ett flyttblock omöjligt att rubba.

Nedstängningarna av samhället i Sverige pågick i 19 månader. Vi anpassade i princip allt i vår vardag för att minska risken för att bli smittad och smitta andra. Visst kunde man finna sig nedstämd över det faktum att man inte fick boka bord på restaurang, dansa på krogen eller besöka sina mor- och farföräldrar. Resan till Köpenhamn ställdes in, man fick inte se sitt lag vinna och i varje butik man gick in i fick man ett antal förmaningar upptryckta i ansiktet. Nu känns det nästan som historia, ett antal veckor senare. Att dansa efter ett par öl känns helt naturligt. Man ser tillbaka och minns alla regler, men kanske minns man inte känslan av att vara kontrollerad av regler i alla sammanhang. Under perioder när smittspridningen var låg, särskilt efter det att de flesta grupper fått vaccin, kändes många regler missanpassade till verkligheten. Ett företagsevent på 20 personer kunde dela på en Boulebana efter jobbet, men en fullvaccinerad familj på fem personer fick inte sitta vid samma bord på restaurang. Och gud förbjude den som tog en klunk mousserande stående efter sin skål.

Den stora skillnaden är nog egentligen inte att man kan dansa nu. Eller gå på restaurang. Eller åka till Köpenhamn. Eller se sitt lag vinna. Kanske inte ens att man kan träffa sina äldre släktingar.

Den stora skillnaden är känslan att inte vara konstant begränsad. Jag får ta en klunk mousserande stående efter min skål. Något så oviktigt kan vara skillnaden mellan genuint välbefinnande och den irriterande känslan av att inte kunna göra något åt saken.

"Man måste ställa uppoffringen mot risken eller skadan. Står de i paritet med varandra, fine. Om inte, släng bort regeln."

Alla regler och policys ger upphov till en uppoffring för någon i viss utsträckning. Att vilja skåla stående, men inte få på grund av ”risk för smittspridning”. Att vilja sätta upp två partytält bredvid varann, men inte få på grund av ”brandrisk”. Att vilja äta frilevande hjort istället för halloumi, men inte få på grund av ”klimatpolicy”. Man måste ställa uppoffringen mot risken eller skadan.

Står de i paritet med varandra, fine. Om inte, släng bort regeln. Låt mig få göra det, om inte risken eller skadan gör att regeln är uppenbart försvarbar. Är det ett orimligt anspråk på frihet? Kanske. Men det skulle ge folk mer av den genuina känslan av glädje, och mindre av den irriterande känslan av att inte få göra det man vill. Begränsa inte människor i onödan. Ta tillfället i akt och lätta på ännu fler restriktioner. Länge leve friheten!

Text: Emil Leijonqvist

Bröstcancerförbundet höjer rösten för brösten Varje år drabbas ungefär 8 000 kvinnor och 60 män i Sverige av bröstcancer. Det är den vanligaste cancersjukdomen hos kvinnor. Forskning och införandet av det svenska mammografiprogrammet har förbättrat prognosen för de drabbade. Oktober är den internationella bröstcancermånaden och lyfts bland annat genom försäljningen av den internationella solidaritetssymbolen Rosa Bandet. Reversen har träffat Lisa Thörn, ordförande för Bröstcancerföreningen Uppsala, för att prata om Rosa Oktober i Uppsala, och varför det är viktigt att även unga kvinnor är informerade om sjukdomen.

På Stora Torget i centrum är busskurerna klädda i rosa. Vi står vid den stora lyktstolpen i mitten, som är invirad i rosa halsdukar och fingervirkningar. Lisa Thörn kommer upp för backen som går från Fyrisån. Det rosa bandet på hennes kappa lyser på långa vägar. I oktober varje månad säljs Bröstcancerförbundets enfärgade, ceriserosa band vars intäkter odelat går till bröstcancerforskning. Men det är långt ifrån det enda som görs under Rosa Oktober, och året om, för att bekämpa sjukdomen.

Lisa Thörn är ordförande för Bröstcancerföreningen Uppsala, en av 32 lokala föreningar som är anslutna till den centrala patientorganisationen Bröstcancerförbundet. Hon är även VD för Uppsala Citysamverkan, som arbetar för att utveckla stadskärnan i Uppsala. Den rosa gerillaslöjden som pryder Stora Torget, och även flera platser runtom i staden, är ett upprop till lokalföreningarna på initiativ av Bröstcancerförbundet under Rosa Oktober 2021. För Lisa var val av platser för slöjden viktig.

- Vi var snabbt ute och bestämde att vi skulle göra det. Den här gerillaslöjdkampanjen är till för att synliggöra med omtanke, och Lisa Thörn då på platser som man kanske inte förväntar sig. Stora Torget är en viktig plats, det är ju mitt i stan. Men jag tjatade mig till att få Det är eftertänksamhet vi vill förmedla. Engagemanget behålla de här busskurerna, här kan man sitta ner och tänka till. för “Slöjda Uppsala rosa” har varit utbrett och kommit Det finns nu någonstans där man kan sitta och kanske komma från flera håll. ihåg någon man kände, och få det här lugnet.

- Det är min mamma som har suttit och stickat de rosa Just värme och omtanke är centrala ledord för initiativet. banden som är virade runt stolpen här. Och de här rosa bollarna som hänger, kommer från Masesgården i - När man läser affischerna som sitter uppe omkring förstår man Dalarna. Där har kvinnor med spridd bröstcancer suttit det. Vi gör ju inte det här för ett litet jippo. Det är och pysslat när de har samtalsgrupper. Och de tunna rosa eftertänksamhet för de som kämpar för fullt på Ackis med att de banden som hänger runt har mina barn suttit och har bröstcancer, eller alla som kommer kämpa, eller har kämpat handvirkat. Så det är engagemang från högt och lågt. och inte finns mer.

Hur arbetar föreningen i Uppsala för att ytterligare uppmärksamma internationella bröstcancermånaden?

- Jag vet att det är många kvinnor som struntar i att gå på mammografi för att man inte tänker att det kommer hända en bara för att det inte finns i släkten. Och det är klart att - Vi har mycket föreläsningar men det har ju varit annorlunda nu om man är ung bör man hålla extra koll på om man har det när det varit pandemiår. Vi har inte hunnit planera in att stå och i släkten men allt är inte ärftligt. Hittas en liten tumör på en informera som vi brukar göra och eftersom vi har en äldre screening kan den behandlas tidigt, men om man väntar medlemsstock har det varit svårt att bemanna upp. Det har blir den bara större och större och svårare att göra såklart inte funnits samma vilja under corona att stå ute bland någonting åt. folk. Då försöker vi göra sådana här saker som gerillaslöjden istället. Men vi har flera olika nätverk och vi informerar om Vad skulle du säga är det viktigaste budskapet som du vill bröstcancer på flera sätt. Att uppmana till att göra rätt för sig ge till Reversens läsare som är studenter? själv genom att klämma och känna försöker vi lyfta extra mycket den här månaden.

- Framför allt att ta in information och var delaktig. Det är

tabubelagt att prata om cancer, för många tänker att om man får det kommer man att dö. Men så är det inte idag.

Och framförallt, om någon av era vänner skulle drabbas, var där. Var inte rädd, cancer smittar inte. När man har en närstående som drabbas behöver man finnas där ännu mer och vara en nära vän.

Att lyfta frågan om att vara uppmärksam på bröstcancer i en studenttidning är Lisa positiv till, även om många inte associerar det till yngre kvinnor. Första kallelsen till att gå på mammografi får man inte förrän man är 40. Men vid det laget menar Lisa att det redan kan vara för sent.

- Ni yngre måste redan nu börja klämma och känna, det finns massa information om hur man går tillväga.

Bröstcancerförbundet har till och med en app för det, den är jättebra.

Men varför är det så viktigt att unga kvinnor är uppmärksamma på bröstcancer? Många har ju uppfattningen om att det är en sjukdom som bara drabbar äldre kvinnor.

- Nej det är ju inte så. Man kan få bröstcancer även när man är ung och det är precis därför man måste synliggöra det här. Ju tidigare man upptäcker desto tidigare kan man behandla. Och idag blir betydligt många fler friska än vad det varit tidigare och det är ju för att forskningen går framåt.

Tanken om att bröstcancer inte kommer drabba en själv verkar dock vara ett utbrett problem inte bara bland yngre kvinnor.

Vill du vara med i kampen mot bröstcancer? Gå in på brostcancerforbundet.se och skänk en gåva. Om du eller en närstående drabbad kan du bli medlem i en av lokalföreningarna för att få råd och stöd. Som Bröstcancerförbundets medlemslöfte lyder: Ingen ska behöva vara ensam med sin bröstcancer.

Källa: brostcancerforbundet.se

Text: Greta Jenset Petrén

a t a m i t l u Den n e d i u g t s Brö

Glöm inte att klämma och känna!

Ta hand om dig.

Bokrecension: Ett litet liv Hanya Yanagihara Aldrig någonsin har jag läst en bok jag inte kan släppa samtidigt som jag helst vill glömma det jag har läst. 732 sidor tragedi, vemod och sorg har jag tagit mig igenom, men ändå är boken helt underbar. Det var mer än en vecka sedan jag läste den sista sidan men jag är fortfarande helt uppslukad av resan jag varit med om. Jag är tacksam till min vän som rekommenderade mig att läsa boken. Samtidigt behöver jag nog gå i terapi. Eller varför inte i en stödgrupp med andra läsare, för att bearbeta allt. Ett helt liv har jag fått uppleva, varken mer eller mindre. Jag talar om Hanya Yanagiharas succèroman Ett litet liv, som tog världen med storm när den släpptes år 2015.

I boken möter vi Jude, Willem, JB & Malcolm. Fyra osannolika vänner påväg att ta examen från ett prestigefyllt college i New England inom vitt skilda områden: juridik, konst, arkitektur och skådespeleri. Inledningsvis får vi följa dem alla för sig, hur de tar examen för att sedan tillsammans hamna i New York, vilsna men fast beslutna om att nå sina mål. De försöker kickstarta sina respektive karriärer i maktens korridorer.

Medan vi tar oss längre in i boken smalnar dess fokus gradvis av till att slutligen helt kretsa kring Jude. Här börjar boken bli riktigt intressant. Fokusskiftet drar in oss i handlingen och gör den samtidigt mer personlig. Vi får nu möta Jude på riktigt: En trasig och brokig själ, med en fasansfull uppväxt. I en serie tillbakablickar får vi ta del av Judes förflutna, som skildras med en så pass enorm inlevelse och realism att man blir fylld av en sorg och en ilska som inte släpper på flera dagar.

Jag har nu beskrivit att jag läst en bok innehållande 732 sidor ren och skär ångest som fått mig att må dåligt. Det är dock inte hela sanningen. För att knyta ihop säcken bör alla läsa Ett litet liv eftersom det är en bok som beskriver hur det är att växa upp och leva i dagens samhälle. De fyra huvudpersonerna är egentligen inget annat än en personifiering av all den förvirring och alla de känslor man kan känna under sin uppväxt, säkert i vuxen ålder också.

Jude är egentligen bara en metafor för ångest och Samtidigt som vi får ta del av Judes resa mot en framgångsrik självförakt, JB är en metafor för arrogansen, Malcolm för karriär som åklagare finns även en parallellhandling: Judes resa i nyfikenhet och Willem för stillsamheten och lyckan. kampen mot sig själv och alla de fasor han var med om som barn. Till följd av sina skador känner han konstant smärta i sina Detta kanske låter lite smörigt men om det inte övertygar ben och sin rygg, något som lett till självskadebeteende i ett dig att boken är läsvärd vet jag inte vad som kan göra det. försök att stå ut med tillvaron. Förutom att Yanagihara Likt mig kommer den som väljer att läsa Ett litet liv beskriver det med en sådan skicklig realism har hon på ett förmodligen behöva otaliga timmar av terapi eller en fascinerande sätt lyckats omdirigera mörkret till ett tillfälle för stödgrupp för att komma över vad de varit med om, men reflektion och förståelse. Både för Jude, men även för läsaren. det är det värt. Boken är helt enkelt så underbar.

Text: Emil Carlsson

World Mental Health Day En intervju om psykisk ohälsa med Lisa Ekselius Den 10 oktober inföll världsdagen för psykisk ohälsa. För att uppmärksamma detta intervjuade jag professorn och överläkaren vid institutionen för neurovetenskap vid Uppsala universitet, Lisa Ekselius.

Lisa Ekselius är föreståndare för organisationen Womher, ett tvärvetenskapligt forskningscentrum vid Uppsala universitet vars syfte är att öka kunskapen om kvinnors psykiska välmående under de reproduktiva åren. Tanken är att utnyttja hela Uppsala universitets kompetens och därför finns samtliga vetenskapsområden vid universitet representerade inom centrumet av såväl seniora forskare som doktorander.

Då det kommer till psykisk ohälsa är kvinnor i fertil ålder överrepresenterade.

Vad detta beror på har man ännu inte funnit något svar på men det finns en rad hypoteser. Det hela skulle kunna ha en biologisk förklaring, menar Ekselius. Det finns också teorier om att en bidragande faktor har att göra med ansvarsfördelning mellan avlönat och oavlönat arbete, där kvinnor ofta bär en stor börda i jämförelse än män. Vad som dock står klart är att skillnaden i psykisk ohälsa mellan kvinnor och män inte märks av innan puberteten och att skillnaden klingar av efter klimakteriet.

Lisa Ekselius

“Begreppet psykisk ohälsa omfattar allt från lätta besvär till allvarliga psykiska sjukdomar. Då det gäller de mer lätta psykiska besvären har dessa ökat under senare år.”

Anledningen till ökningen av de mindre svårartade psykiska åkommorna är oklar men förklaringen behöver enligt Lisa inte vara medicinsk utan kan också bero på samhällsutvecklingen och de tämligen utmanande samhällen vi lever i idag.

Som drabbad av psykisk ohälsa är det viktigt att tro på att det kommer att bli bättre och att inte ge upp hoppet.

“Våga prata om dina problem. Prata med en kompis, en lärare, studenthälsan.

Tro inte att du är ensam i världen.”

Står du nära någon som lider av psykisk ohälsa är det mycket viktigt att visa omtanke, anser Lisa Ekselius. Fundera över hur du kan underlätta för personen.

“En sådan sak som att du hjälper till att städa upp, diska undan, få det lite vackert, bara visa att du bryr dig…” kanske är av större värde än vad du inser.

“Förstå gränserna för vad du kan göra, uppmuntra att söka hjälp.

Var inte rädd för att visa att du ser, förstår och bryr dig. Var någon annans ställföreträdande hopp.”

Hoppet är nog det som många av oss levt på under de senaste 18 månaderna då coronapandemin för många inneburit en något gråare och kanske mer skrämmande verklighet. Trots att vi nu återigen kan svänga runt på ett svettigt dansgolv till inpå småtimmarna är dock pandemin ännu närvarande och jag kan inte låta bli att undra över hur den har påverkat vårt psykiska välmående. Inte helt överraskande förklarar Ekselius att pandemin har inneburit att den psykiska ohälsan har ökat. Särskilt utsatta har ensamma människor varit, de som redan innan pandemin levde ett relativt isolerat liv. Hon menar även att studenter är en grupp som påverkats särskilt mycket av pandemin och restriktionerna. Att komma som student till en helt ny stad och hälsas välkommen via Zoom främjar kanske inte precis den psykiska hälsan bland studenterna, något jag tror flertalet av oss kan instämma i.

Som beprövad student funderar jag även kring hur man ska hantera de höga krav som ställs inom universitetsvärlden och den stress som ofta uppstår i samband med en uppsatsinlämning eller en stundande tentamen. Lisa Ekselius råd är att se till att hitta en bra rutin så att vi kan undvika de där kritiska lägena vi annars tenderar att försätta oss i, med plugg upp över öronen och alldeles för ont om tid för att hinna med allt. Vi får inte heller glömma bort betydelsen av att få mycket vila och återhämtning. Då det kommer till sömn förklarar Ekselius att det är viktigt att få in en hållbar dygnsrytm och skapa en bra sovrumsmiljö för att optimera förutsättningarna för en god sömn. Se även till att motionera regelbundet, äta ordentligt samt hålla ned på alkoholkonsumtionen.

Men kanske viktigast av allt; Kom ihåg att du aldrig är ensam och att det finns hjälp att få.

Text: Agnes Nordberg

BEHÖVER DU PRATA MED NÅGON? MER INFORMATION HITTAR DU UNDER FLIKEN "DU E VIKTIG" PÅ UPPSALAEKONOMERNA.SE

Reportage: Jubileumsbalens biljettsläpp

Minns ni tiden då köandet fortfarande var ett sällsynt fenomen? När man fortfarande bara kunde drömma om att få vara en del av den ädla, civiliserade gemenskap som en lång kö innebär. Det känns som längesen nu men för alla er som redan internaliserat att köandet blivit vardag vill vi på Reversen ta med er på en nostalgitripp till urtidens kö, den som bildades innan restriktionerna ens hade släppts. Kön som satte tonen för de efterföljande veckorna. Vi pratar självklart om biljettsläppet till jubileumsbalen! Den 25 september fanns redaktör-Greta på plats utanför Borgen och stötte på förväntansfulla studenter, som gått upp väldigt tidigt för att knipa en av de eftertraktade biljetterna.

Det var sol på himlen och spänning i luften. Jag hade vaknat till tidigt sådär som man gör när man sovit dåligt en hel natt, och då var snapkartan redan tätt befolkad borta vid Borgen. Jag somnade självklart om. Några timmar senare när jag väl tog mig upp så insåg jag att alla tappra kämpar hade suttit där under hela den tiden. Jag kände det som min plikt att gå bort dit och ta tempen. Jag kom ut ur min port i Observatoriet och kände redan då basen från Borgen under mina fötter. Klockan var kvart i tolv, 45 minuter kvar till biljettsläppet skulle dra igång, och kön till tältet där den taggade projektgruppen satt ringlade lång.

Jag vågade mig fram till ett av gängen som satt längre fram i kön och fick prata med ekonomistudenterna Emma, Ella och Roxanna, vars väckarklockor hade ringt redan klockan fem på morgonen.

Berätta hörrni, när vad ni här imorse?

- 05:56.

Och ändå vad ni inte först i kön?

- Nej det var faktiskt några som var lite tidigare som var här redan kvart i sex. Men sedan har folk trängt sig i kön också, berättar Roxanna.

Hur kommer det sig att man vill vara här så tidigt? Biljettsläppet drar ju inte igång förrän 12:30?

- Ja, men du ser ju också hur många människor som står i kö bakom oss. Så det känns ändå som ett bra beslut såhär i efterhand, säger Roxanna nöjt.

- Och för att säkra att få biljetter! Man är lite nojjig, lägger Emma till.

Ett spännande inslag inför jubileumsbalen var för många det att biljetterna såldes i par. Jag är nyfiken på att höra om deras baldejter, eller rättare sagt hur processen gick till att hitta en baldejt.

- Ja, jag blev tillfrågad på Snapchat, skrattar Roxanna.

- Jag frågade faktiskt själv! Jag ringde och frågade min baldejt, säger Ella.

- Och jag blev tilldelad en baldejt så jag ska gå med Astrid, säger Emma. Valsen var Emma inte heller nervös över. Astrid ska vara bra på att föra. Roxanna känner sig också väl förberedd: - Jag och min baldejt har redan övat lite förra veckan redan. Vi tänker att vi tillsammans kommer räkna takterna väl på plats. Så det känns skönt.

Tror ni att det kommer hända något oväntat på den här balen?

- Man vet ju aldrig med UE skulle jag säga, säger Ella.

- Det kanske bjuds på lite show, hoppas Roxanna.

Jag tackar för deras tid och för deras mod. Jag spanar ut över kön för att välja ut nya offer att störa. Jag rör mig en bit bakåt och stöter på ett väldigt glatt gäng med Nocco i högsta hugg. Plötsligt märks det att marginalerna varit tighta den här morgonen. Linn, Emma, Theo, Wilma och Arvid var också uppe innan tuppen, redan klockan sex. De hade till och med lagt upp en taktik kvällen innan för att säkra bra platser. Trots det har de hamnat en ganska bra bit bak i kön.

När det hörs att vi står och pratar vals vill många ansluta till samtalet. Bland annat Oscar Persson, som det ryktats brukar öva med sin roomie i deras korridor för sig själva om kvällarna.

- Det kan stämma. Man vill ju inte göra bort sig när man kommer ut på dansgolvet. Jag har ju varken fixat frack eller lärt mig valsen än men jag är nästan mer nervös inför valsen.

Kommer det långa köandet vara värt det?

- Ja jag har njutit hela vägen. Det har bara varit kul att stå i kö, säger Oscar.

Theo, berätta om taktiken ni lade upp igår kväll!

- Ja, jag skulle försöka få lite sovmorgon. Så kom vi överens om att Linn skulle ringa och väcka mig vid halv åtta om det skulle vara mycket folk.

- Och jag ringde kan jag säga, skrattar Linn.

- Hon ringde till och med innan! Så det var bara att rusa hit med frukosten i handen.

Och nu är Noccon i ett stadigt grepp?

- Ja man har ju varit igång i några timmar nu, så nu är sista upptaggningstiden innan biljetterna släpps. Men det är verkligen bra stämning här. Man är lite halvnervös ändå, man vill ju verkligen ha biljett, säger Linn.

Hur känns läget då? Kommer ni få någon biljett?

- Ja men det tror jag, det känns optimistiskt. Om vi får biljetterna kommer väntan vara värt det. Vi har haft jättetrevligt!

Så fort solen kom blev det jättebra, det har varit kul.

När jag tar mig friheten att fråga om baldejter även i detta sällskap börjar trenden om att baldejter tillfrågas på Snapchat bli framträdande. Säga vad man vill om att romantiken är död men även här hade taktiken iallafall gått hem både för Theo och Arvid.

Var det nervöst när den där snapen skulle skickas iväg?

- Nej jag slängde bara iväg den, jag visste knappt om att man skulle ha en dejt, säger Theo.

- Nej inte jag heller. Jag har ju känt min baldejt sedan sexan så jag kände mig bekväm, säger Arvid.

Arvid hur känns det då att vi ska dansa vals på den här balen?

- Jag har alltid varit ett jättestort fan av dans. Tony Irving privatlärde mig när jag var ung.

På riktigt?

- Aaae nej. Men det blir nog en stor hit.

Emma poängterar då att Oscar inte ens behövt stå i kö.

- Nej, jag är bara här för minglet. Min baldejt står typ längst fram så egentligen är jag bara här i solidariskt syfte och för att mingla.

Jag åker ingen snålskjuts.

Solidariteten bland Uppsalaekonomer är sannerligen vacker.

Plötsligt vaknar kön till liv och alla som tagit med sig brassestolar och picknickfiltar reser sig plötsligt. Klockan är nästan 12:30. Opus börjar smyga sig ut ur högtalarna och tempot stegrar i takt med spänningen. Strax innan första sällskapet släpps fram i kön flyger projektgruppens tält upp i luften. Huruvida det var den hårda blåsten eller den fantastiska stämningen som fick taket att lyfta lämnar vi osagt. Ett som är säkert är iallafall att Uppsalaekonomer är att lita på när studentlivet ska återuppväckas.

Text: Greta Jenset Petrén

Månadens alumn Anders Berch Varmt välkomna till terminens artikelserie i Reversen: Månadens alumn. Vår skribent Oskar Holm kommer under terminens gång presentera gamla ekonomer från Uppsala Universitet som är värda att inspireras av.

Genom tiderna har en del studenter passerat genom Uppsala Universitet. Allt ifrån mer kända, nästintill mytomspunna karaktärer som Carl Von Linné och Karin Boye, till allt mer blygsamma alumner som alla de 100-tals Carl Andersson som måste ha kommit och gått genom åren. Den här serien gör ett (blygsamt) anspråk att fånga några av de människor som äntrat universitetet, vad de upplevde och vad som hände med dem sedan.

Den uppmärksamma läsaren har givetvis inte missat att temat för månadens upplaga av Reversen är nystart. I det här segmentet väljer vi istället att tolka det som (ny)start.

Någon ska ju faktiskt stå först i ledet och bära fanan.

Givetvis kommer det denna månad att handla om originalet: dalmasen Anders Berch - den allra första ekonomen i Uppsala. Redan 1741 (vi pratar här nästan 50 år före franska revolutionen och en tid när Bremen fortfarande tillhörde Sverige) tillträdde han som Svea rikes första professor i ekonomi. Självfallet ska den som bryter ny mark även tituleras snyggt- “Juris Prudentiae, Oeconomiae et Commerciorum Professor” blev Anders Berch titel. Självklart ska titeln också klargöras på svenska (så gott jag kan, då undertecknad inte heller talar latin).

Kort och gott: Anders Berch var professor i juridik, ekonomi och handel.

Vem var då denna Anders Berch och vilket avtryck satte han? Han disputerade redan 1731 och nämnde bland annat nymodigheten potatis! Självklart var han även försynt nog att redan i disputationen föreslå en professur i ekonomi. Det vill säga den professur han tio år senare skulle inneha.

Berch var enligt Nordisk familjeboks beskrivning en merkantilist och på det stora hela mycket präglad av sin tid.

Dock var han ironiskt nog mycket intresserad av en fråga som än idag tycks vara högaktuell (åtminstone på andra sidan atlanten). Nämligen handelsunderskottet till Kina.

Han lyckades senare under tiden som professor både vara irriterad och irritera andra. Han var inledningsvis frustrerad över bristen av läromedel. I och med sin avsaknad på svenska föregångare saknades läromedel på svenska. Professorn tog saken i egna händer 1747 och skrev sitt eget läromedel: “Inledning till den allmänna hushållningen”. Men det räckte inte där för den driftiga dalkarlen. Han samlade även ihop en rad samlarföremål för att använda i undervisningen. Samlingen tog plats i Theatrum Œconomicum (byggnaden där idag statsvetenskapliga institutionen huserar). Byggnaden har som namnet antyder sedermera gett namn till dagens Ekonomikum.

Vilka var det då han retade upp? Jo, han hamnade ofta i dispyt med en viss Carl Von Linné. Enligt Liedman och Perssons beskrivning i Ekonomiporträttet hade Carl Von Linné vissa åsikter om att ämnet ekonomi egentligen innefattade även hans professur, vilket renderade i meningsskiljaktigheterna. Utöver att kivas med superkändisen Linné, var Berch även i dispyt med det politiska partiet Mössorna. (För den som minns sin historielektion var Berch alltså därav en del av Hattarna). Detta gick till den längd att han publicerade sitt verk “Sätt att igenom politisk arithmetica utröna länders rikedom och hushållning” anonymt för att undvika repressalier.

På det stora hela blev Anders Berch slutligen omtyckt och accepterad under sin tid på universitetet. Nordisk familjebok nämner en episod i slutet av Berch liv då Uppsala Universitet var i starkt behov av någon som kunde ställa upp för att vara räntmästare och Berch ställde upp i avsaknad på andra frivilliga.

En gest som verkar ha gjort honom populär bland kollegorna.

Detta blev också slutet på den första professuren i ekonomi på universitetet. Det är också en lärdom till nuvarande Uppsalaekonomer, ställ upp och engagera er ideellt så kommer ni (förhoppningsvis) bli omtyckta!

Vi avslutar med några av Anders Berch egna ord och hans kanske mest tidstypiska tankegods. “Fattigt folk är landets rikedom”.

Källor: Berch, A. Tal om den proportion som de studerande återfordra till de lediga beställningar i riket. Hållit den 17:e juni 1749. Översatt från latin av signatur H.L (okänd). Hämtad från google scholar: [ 8 okt. 2021 ] Liedman, S.E och Persson, M. Ekonomiporträttet Anders Berch Från: Ekonomisk Debatt, 1994 nr 3.

Meijer, B och Westrin, T. Nordisk Familjebok. Andra upplagan, volym 1 1904. s. 1403-1404

Text: Oskar Holm

VILL DU OCKSÅ SKRIVA I REVERSEN? MAILA OSS: REVERSEN@UPPSALAEKONOMERNA.COM

Kvinna i en mansdominerad bransch – B2B sälj Män har länge dominerat näringslivet. Män dominerar styrelser, börsnoterade bolag och ledningsgrupper. Fler och fler kvinnor börjar ta plats, men det tar tid och det går väldigt långsamt. Försäljning är ett av de yrken inom näringslivet som domineras till allra störst del av män. Enligt Statistiska centralbyrån så var andelen män som arbetade med B2B-försäljning år 2016 hela 73%, och kvinnorna endast 27%. Om vi kollar ännu längre tillbaka i tiden, år 2006, så såg det nästan exakt likadant ut. 2006 så var 71% av alla säljare män, och 29% kvinnor. Vilket visar att utvecklingen har snarare gått bakåt än framåt under dessa 10 år. Vad gör då en B2Bsäljare? Och varför är det historiskt fler män som ägnar sig år detta yrke?

Vad som är de bakomliggande orsakerna till att så få kvinnor söker sig till jobbet som säljare B2B är svårt att sätta fingret på, och det finns flertalet olika teorier. Kanske handlar det om den historiska men även nutida strukturen som är uppbyggd för att passa män, eller kanske handlar det om något helt annat. Oavsett vad det beror på kommer denna artikel istället fokusera på hur det är av vara kvinna i en mansdominerad bransch. Jag har träffat och intervjuat en ung kvinna som just nu arbetar med försäljning på ett större bolag.

En B2B-säljare är specialiserad på försäljning enligt konceptet business-to-business och ansvarar ofta för hela köpprocessen när ett företag ska utbyta varor och tjänster med ett annat företag. Arbetsuppgifterna kan även innebära att bygga långsiktiga relationer med företag, genomföra affärer, arbeta med branding, marknadsföring med mera. En säljare av detta slag har enligt SCB en snittlön på 45 500 kronor som man. Om du är kvinna så ligger snittlönen istället på 40 400 kronor.

Upplever du att det finns för få kvinnor jämfört med män som innehar liknande roller som du själv?

Ja, varje dag märker jag att det är en mansdominerad roll. Men jag skulle också säga att det är tydligt att fler och fler kvinnor söker sig till roller som innehåller företagsförsäljning. Man ser även stor skillnad på vilken bransch man befinner sig i. I roller som kräver mycket kalla samtal och har en hård kultur så ser jag fler män, medans i roller som är mer relationsskapande så ser jag idag fler kvinnor, inklusive mig själv. Jag tror personligen att bristen på kvinnor inom alla arbeten inom försäljning handlar mycket om vilka förebilder som finns. Om man enbart ser män i roller så är det inget som lockar de flesta kvinnor. Jag tror att om vi får in fler kvinnor som agerar förebilder så kommer det att locka andra kvinnor att söka sig till rollerna.

Hur påverkar det ditt arbete att din position är mansdominerad?

När jag tar upp luren och ringer får jag ofta höra kommentarer liknande ”Oj, en tjej! Vad ovanligt!”. Att jag är en kvinna är med andra ord något som nästan alla mina kunder lägger märke till sekunden jag hälsar och presenterar mig. Jag tror att de allra flesta av mina kunder inte menar någonting illa eller förminskande, utan att det är just en förvåning över att det är en kvinna som ringer.

Här tror jag att det viktiga är att från start vara medveten om att lönen kommer variera, samt säkerhetsställa med arbetsgivaren att grundlönen är hög nog för att ditt liv inte ska påverkas allt för mycket de månader du säljer mindre. Att ha en buffert och spara vid större löner blir även extra viktigt i en position som min. Jag tycker inte att provisionsbaserad lön ska skrämma dig, men du ska vara medveten om de skiftningar som kommer att uppstå.

Jag vill även säga att när man väl kommit över gränsen, kommit in i rollen och vågar stå på sig så är det otroligt roligt att som kvinna jobba med försäljning, och ingen dag är den andra lik! Och tjejer, säljbranschen behöver oss!

Det är även tydligt att äldre män kan se det som en självklarhet att “köra med mig” bara för att jag är en yngre kvinna. Ofta tror dom att dom kan komma in och göra precis som det vill, trots att det kanske är min affär där mannen i fråga inte har någon som helst rätt att ha en åsikt eller ändra något. Då gäller det verkligen att stå på sig och inte backa undan.

Upplever du att det görs någon skillnad på dig och dina manliga kollegor som innehar samma positioner?

Från företagets perspektiv så skulle jag inte säga att det är någon skillnad. Från kunder så kan vi däremot få lite annorlunda mottagningar när vi ringer eller kommer in på ett möte. Jag vet att många av mina manliga kollegor kan mötas med större respekt eller med en känsla av brödraskap, något som jag själv aldrig kommer att få uppleva. Men jag ser det också som en fördel att vara kvinna och arbeta med försäljning. Många kan ha enklare att lyssna på mig när jag väl får börja prata, och jag sticker ut bland alla män vilket absolut är något positivt. Jag blir också enklare ihågkommen bland en kund som varje dag får flertalet telefonsamtal eller förfrågningar om möten.

Har du några tips till andra kvinnor som vill ge sig in och göra karriär inom företagsförsäljning?

Mitt bästa tips är att bara köra på och ge sig in utan att fundera för mycket, men samtidigt vara beredd på att det kommer att vara tufft i början. Jag tror dock att de allra flesta jobb är tuffa i början innan man hittar sina egna sätt att ta sig an rollen på. Det som jag vill säga till alla kvinnor är att de ska våga stå upp för sig själva, ta plats och ha nolltolerans mot att bli behandlade annorlunda för att de är just kvinnor, speciellt av arbetsgivaren.

Att arbeta med försäljning i allmänhet inkluderar allt som oftast att din lön till stor del är provisionsbaserad. Detta betyder att du måste leverera höga och jämna resultat för att få en hög och jämn lön. Jag tror detta skrämmer många och det är även enligt mig en av nackdelarna med att jobba inom försäljning.

Reversen, genom Sandra Wexén, tackar ödmjukast för intervjun och hoppas att fler kvinnor kommer ta sig an roller inom företagsförsäljning i framtiden. Vi behöver säljföretag byggda av kvinnor och vi behöver kvinnor som säljer till både kvinnor och män. Det är dags för en nystart!

Text: Sandra Wexén

En reseberättelse: Mombasa, Kenya

Sedan 2014 delar Uppsalaekonomerna varje år ut ett stipendium till en student för att underlätta att kunna läsa en sommarkurs vid ett utländskt universitet. Årets stipendiat blev Axel Svensson, som nu berättar för Reversen om sin resa till Kenya.

Lärdomar, elefanter, stränder och fantastiska människor. Det är olika komponenter av den resa jag gjorde till Mombasa, Kenya, mellan april och juni 2021. Hur, varför och vad jag gjorde där kan en undra. Det är en historia som jag nu ska försöka sammanfatta i en reseberättelse.

Det hela började när jag för några terminer sen via universitet hittade konceptet Minor Field Study. Konceptet innebär att det går att söka ett stipendium för att utföra sin uppsats som en fältstudie i ett utvecklingsland inom ramarna för FN:s mål för global utveckling. Detta tilltalade mig som uppskattar äventyr, resor och att upptäcka nya kulturer. Jag kanske till och med kunde få skriva en uppsats som betyder något för någon!

Med detta började jag utforska hur jag skulle gå tillväga. Vilka kontakter har jag på andra sidan världen som skulle kunna hjälpa mig att få detta att fungera? Inga trodde jag, men efter att ha pratat runt så visade det sig att en vän till mig hade en kompis som bodde i just Mombasa, Kenya. Efter lite diskussioner var jag ihop kopplad till välgörenhetsorganisationen Change Focussed Organisation (CFO) och en potentiell kenyansk värdfamilj.

Men trots den preliminära planen så skulle inget visa sig vara enkelt.

När våren 2021 väl var kommen och det var dags för min uppsatstermin i nationalekonomi hade en annan liten utmaning dykt upp. En global pandemi. Utlysningen för fältstudiestipendiumet sattes på is och utsikterna för min kenyanska plan såg mörka ut. Men ljuset i mörkret kom från andra hållet när mina nyfunna kenyanska vänner meddelade att de fortfarande såg projektet som genomförbart och att planen kunde anpassas efter rådande förutsättningar. Jag såg detta som en potentiell ”once in a lifetime”-möjlighet. Efter många veckors grubblande och planerande fann jag mig lördag den 17 april till sist på Arlanda med en flygbiljett mot Mombasa i min hand och Uppsalaekonomernas stipendium för sommarstudier i bagaget.

Den 18 april landade jag i Mombasa med möjligen mina två bästa månader någonsin framför mig. Väl vid flygplatsen mötte jag min värd för första gången, Pol Otieno.

Pol och jag blev snabbt goda vänner, han anordnade ett boende till mig på andra sidan gatan från honom och jag var inbjuden att äta alla mina måltider hemma hos honom med hans familj. Jag och Pol planerade hur min studie skulle utföras tillsammans med CFO, organisationen som han själv varit med och grundat.

Studien utformade sig till slut till att handla om mikrolånsprogram för kvinnor i den informella ekonomin. Med lärdomar från Pol, andra på organisationen och egna observationer insåg jag svårigheterna för många på den informella arbetsmarknaden. Utifrån det ville vi se hur mikrolånsprogram kunde påverka kvinnors arbetsbörda och deras inkomster. För att ta reda på detta utförde vi tillsammans med två praktikanter på organisationen 118 intervjuer på en marknadsplats precis utanför Mombasa. Efter att data hade samlats och matas in så väntade mig analysing och uppsatsskrivande resterande tiden i Kenya och under sommaren hemma i Sverige. Uppsatsen fick slutligen rubriken: More money for less work – or more work for less money?

Microfinance in the context of poverty and extreme working hours in the Kenyan informal economy

Syftet med min resa var min studie, men resan innebar såklart också så mycket mer. Jag har också under resan gjort mig bekant med Kenya och allt det innebar. Att få lära känna Pol, hans familj, medarbetare på organisationen och andra vänner har varit hur kul som helst. Det har varit stort att bara utforska Mombasa och alla dess olikheter från vardagen hemma. Under tiden i Kenya har jag hunnit upptäcka allt från de oändligt vackra stränderna, naturreservaten, jeep-safari, cykel-safari, att tälta bland flodhästar, afrikanska metropolen Nairobi, till reggaefestival och massa annat kul!

Det är mycket jag tagit med mig från mina två månader i Kenya.

Framförallt en massa lärdomar, både på ett personligt- och studiemässigt plan. Att praktiskt studera två olika ekonomier i sådan kontrast har gett mer lärdomar än en lärobok kan. Pol och jag var väldigt glada över vårt samarbete och jag har därefter fått äran att fortsätta arbeta med hans organisation. Jag erbjöds en plats i deras styrelse för att försöka hjälpa dem stärka sina ekonomiska band till Sverige. Aldrig i min vildaste fantasi hade jag kunnat ana att något av allt det här skulle hända för ett år sedan. Nu går jag vidare med en massa minnen och förblir tacksam för att Uppsalaekonomerna valde att hjälpa mig och finansiera en del av resan.

Därtill skulle jag vilja rekommendera alla Uppsalaekonomer att se över sina möjligheter att studera utomlands. Ifall en sommarkurs är av intresse så rekommenderar jag såklart Uppsalaekonomernas sommarstipendium!

Pol Otieno

Text: Axel Svensson

En betraktelse

Sorlet från gästerna överröstas pö om pö av stereon som pumpar Jump Around av House of Pain i mitt vänstra öra. Jag petar med förströdda tankar och en förstulen aptit med gaffeln i en schnitzel med pommes frites. Det är sent i september och vi sitter ute på Uplands nation trots att vinden biter i kinden. Dagen som alla vi Uppsalastudenter väntat på är äntligen här. Det är dagen då corona försvann? Eller?

Man har tagit bort restriktionerna på nattklubbar och barer, många har fått vaccin men pandemin härjar fortfarande. Jag läppjar på veteölen och lämnar ett litet salivavtryck på sejdelns kant. Stjärnorna lyser upp den mörka kvällen. Jag tar en till klunk av ölen i hopp om att berusningen ska värma mig. I början av 2020 så sköljde pandemin in som en flodvåg och tog med sig allt i sin väg. Den ryckte upp träd med rötterna, splittrade familjer, krossade drömmar, demolerade reseplaner och lät flera ljus på veken brinna ut allt för tidigt.

När jag blickar ut över uteserveringen så ser jag inte hundra festglada studenter. Det är inte det som jag ser. Jag vill se det, men gör det inte.

Istället ser jag personer som fått nog, kanske personer vars föräldrar, eller mor- och farföräldrar gått bort till följd av pandemin.

Folk ska vara glada just idag. Något annat är inte ett alternativ, men ändå kan jag inte låta bli att likställa kvällen med påtvingad glädje.

“Den ryckte upp träd med rötterna, splittrade familjer, krossade drömmar, demolerade reseplaner och lät flera ljus på veken brinna ut allt för tidigt”.

Man ska vara glad, MAN SKA VARA GLAD. Folk har köat sedan tidigt på morgonen till Uppsalas nationer för att få komma in och festa. Vi som befinner oss ute i vimlet denna kväll tog oss ur pandemin, men vi är inte samma personer som vi var innan. Inte jag i alla fall. Jag tror att jag har blivit mer tacksam, kanske snällare och definitivt mer stryktålig. Vad kan vi dra för lärdomar av den här tiden som så tydligt präglat våra liv och som kanske kommer att definiera vår generation? Jag vet inte om jag är rätt person att svara på den frågan, men jag tror att en ny tid står för dörren och jag hoppas att den kan bana väg för en värdig nystart. Även om det aldrig kommer att bli precis som förut så kan det nog bli rätt bra ändå.

Text: Joakim Fries

Månadens matlåda: Socca Socca är en prisvärd och proteinrik maträtt med italiensk-franskt ursprung som passar utmärkt under höstens mest intensiva pluggperioder. Fördelen med denna provensalska kikärtspannkaka är att både förberedelserna och stekningen går avsevärt snabbare än med vanliga svenska pannkakor. Vad gäller pålägg är det enbart din fantasi som sätter gränserna, men nedan följer allsköns förslag på tillbehör samt ett grundrecept.

Rätten kan ätas både varm och kall.

Ingredienser: 5 dl kikärtsmjöl (finns i mjöl- eller hälsokostavdelningen i matbutiken) 5 dl vatten 3 msk olivolja 1 tsk salt Matigare tillbehör: Get/brie/chèvre/ricotta/mozzarella- ost Spenat Sötpotatis Rädisor Rökt lax Prosciutto Salami Avocado Körsbärstomater Ruccola Rödlök Gräddfil

ig Smakl Må ltid

Text: Hugo Rosell

Föreningskalendern Nyfiken på vad som händer inom Uppsalaekonomerna?

Se hit!

Oktober / November MÅN 18

TIS

ONS TORS 19

Borgen pluggar

UE 50 år!

Frukostmöte VERA 25

TP #3 startar 1 KD har kontaktsamtals -period

26

20

21

27

28

FRE

LÖR 22

SÖN

23

24 Releasemingel för nya hemsidan

Reccegasque

29

Killmiddag VERA

30

31

6

7

UTB åker till Erken 2

3 KDs takeoff för medarbetare

4 Utskottsmöte Finansutskottet

5

Vi hoppas att du har uppskattat det första digitala månadsnumret av Reversen. Har du några frågor, förslag eller synpunkter - tveka inte på att höra av dig till oss!

reversen@uppsalaekonomerna.com

Redaktörerna Annie & Greta