Synapsis nr 3-4 2017

Läkarprogrammets tidning | Nr. 3-4 November 2017 | Årgång 19

Det nya normala sidan 9

Inter vju med Birgitta Lytsy sidan 14

Bekännelser sidan 34

SYNAPSIS

LED ARE Jag trodde att jag visste vad prestationsångest var när jag började Läkarprogrammet. En ständig följeslagare som med vitglödgad piska och vågor av illamående drivit mig framåt. I åratal har jag självmedicinerat; pluggat mer, förberett mig mer, nattsuddat tills jag av utmattning somnat – allt med förhoppning om att kunna allting utantill. Jag står med handen på dörrhandtaget när blåshornet ljuder.

Vad gör man när man blivit terapiresistent? När timmarna inte räcker till, ens om man inte sover alls? När oron grundar sig i saker man inte rår på? Jag ålar mig på golvet, omsluten av det allomfattande, kvävande. Går upp och storstädar lägenheten mitt i natten. Tänker på kvinnan jag mötte på mottagningen som bara grät.

Tänker på att jag imorgon ska ta tåget till ännu en ny utplaceringsort.

Förra terminen hade jag mitt andra praktiska prov. Det bestod av stationer där man, under tidspress, förväntades handlägga fall. Bakom sju dörrar väntade lika många prövningar. Jag slogs av hur totalt i analogi med Läkarprogrammet det

var. Hur vi, som läkarstudenter, dagligen kastas in i situationer där vi förväntas finna fotfästet och fortsätta springa. Ett slags hungerspel där de överlevande belönas med ett examensbevis och en röd skylt.

Jag har inga bra tips för hur man gör prestationsångesten hanterbar. Jag är, som man säger, inte rätt person att fråga. Jag försöker dock lära mig att fokusera på det vackra. På leendet mellan tårgardinerna från kvinnan på mottagningen. På när man ser stämbanden, hör hjärtslagen, känner pulsarna. Förnimmelsen av piskan blir allt svagare.

I höstens dubbelnummer möter ni en redaktion som vågar syna det som skaver.

Katinka Tell skriver brev till framtida kollegor, sida 13, och Elin Forsgren sätter ord på mörkret, sida 28. Vi välkomnar fyra nya skribenter – Sofia, Ashkan, Frida och Linn. En annan stor förändring är byte av chefredaktör. Tack Sofia för allt du gjort för Synapsis!

Bästa läsare, jag hoppas detta nummer bjuder både tankeställare och läsglädje.

Eyla Mohlin Chefredaktör

SYNAPSIS I DETTA NUMMER

5

"Konst kommer från den oförhindrade hjärnan"

04 | En borttappad kandidat Krönika av Sofia Sundin

18 | Ögonblick #24: Tankar från en skogsstig Novell av Matilda Häggström

04

En borttappad kandidat

05

Kreativitet och psyke

09

Det nya normala

13

Brev till framtiden

14

Intervju: Birgitta Lytsy

18

Novell: Ögonblick #24

20

Måndagsspelet

22

Vilken färg är du?

24

Uppehåll: Statistik

28

Om skuggorna

30

Folkbildning

32

Ljuspunkter i höstmörkret

34

Bekännelser

35

Avslutningsvis

20 | Måndagsspelet

Hur många poäng får din dag? Av Celina Lindgren

28 | Skuggorna hos en läkarstudent Kåseri av Elin Forsgren

REDAKTION synapsistidning@gmail.com CHEFREDAKTÖR Eyla Mohlin

ILLUSTRATÖRER Johanna Bungerfeldt Eyla Mohlin Celina Lindgren

ANSVARIG UTGIVARE Linda Goudarzi

OMSLAGSBILD Eyla Mohlin

BILDREDAKTÖR Eyla Mohlin

TEXTREDAKTÖRER Johanna Bungerfeldt Matilda Häggström Eyla Mohlin

LAYOUT Eyla Mohlin Matilda Häggström

SKRIBENTER Sofia Sundin Ashkan Salehi Johanna Bungerfeldt Katinka Tell Anton Ericsson Matilda Häggström Frida Norlander Linn Moberg Elin Forsgren Alma Englund

UTGES AV Föreningen Synapsis KONTAKT Synapsis Akademiska sjukhuset Ing. 14, Medicinarcentrum UAS bv 751 85 UPPSALA TRYCK: Exaktaprinting 2017 För åsikterna i tidningen står respektive skribent. Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera i insänt material.

S | K RÖNIKA

En borttappad kandidat ”Vänta här, jag är snart tillbaka.”

Ronden är slut. Jag befinner mig på en medicinavdelnings expedition, närmare bestämt på Gävle sjukhus. Det är första dagen av min första riktiga kliniska placering, och min handledare har just lämnat rummet för ett kort ärende.

Sjuksköterskor och arbetsterapeuter kommer och går. Telefoner ringer. Någon skriver ut papper. När tio minuter passerat börjar jag fundera på var min handledare tagit vägen. Kanske drog ärendet ut på tiden? Jag snurrar lite på skrivbordsstolen.

Ytterligare tio minuter går. Sjuksköterskorna och undersköterskorna har eftermiddagsrapport. Malte ska visst iväg på en CT idag, och Greta behöver extra morfin till natten. Ingen tar någon notis om mig. Om ändå min inloggning till journalsystemet ville fungera, så jag kunde läsa på om patienterna eller något medan jag väntar! Jag scrollar Instagram och känner mig skyldig.

När en halvtimme gått knackar jag en sjuksköterska på axeln och frågar var min handledare brukar hålla hus, och får en vägbeskrivning till läkarnas arbetsrum.

Jag traskar iväg några korridorer bort, och där sitter min handledare mycket riktigt framför sin dator. ”Hej”, säger han. ”Var har du varit någonstans?”

Ett halvår senare befinner jag mig på en annan medicinavdelning, denna gång på Västerås sjukhus. Jag har blivit nekad att ronda egna patienter, och hinner inte undersöka någon under gåronden för att min handledare har så bråttom. Inte heller visar hon minsta intresse för att svara på någon av mina frågor. Efter att

4 | Synapsis

ha skickat remiss för ett hjärteko under uppsikt av en snäll AT-läkare lyckas jag få löfte om att få följa med på min handledares mottagning klockan två. Hon lovar att hämta mig på expeditionen.

Vid 14.25 sitter jag fortfarande på expeditionen och väntar, och anar att historien upprepar sig. Jag letar rätt på mottagningsrummen och smiter in när en patient lämnar min handledares rum. ”Hej, oj ursäkta jag måste ha glömt dig. Det där var dagens enda patient på min mottagning...”

Just som jag tänker att den här dagen verkligen inte kan bli sämre tillägger min handledare ”... men jag vet att Leif har mottagning någon timme till, du kan ju gå med honom!”

Leif visar sig vara en kandidaternas ängel i skepnaden av en medelålders kardiolog.

Hans patientbemötande är bland det bästa jag sett. Han låter mig lyssna på f lera systoliska blåsljud, och när han dikterat färdigt svarar han tålmodigt och pedagogiskt på alla mina frågor.

När dagens patientlista är avbetad frågar jag ivrigt: ”Har du mottagning i morgon också?” Det har han, och jag är välkommen att vara med.

Där och då bestämmer jag mig för att aldrig mer nöja mig med att tilldelas en dålig handledare. Ibland har man turen att få en handledare som verkligen gillar sitt uppdrag, men en del läkare saknar helt enkelt intresset eller den pedagogiska förmågan. Då gäller det att själv hitta någon som gör jobbet bättre. För utan förebilder och mentorer, hur ska vi då kunna lära oss och utvecklas till duktiga läkare? Jag har åtminstone min förebild klar. Om 30 år vill jag vara en Leif. ■

TEXT: SOFIA SUNDIN

”När tio minuter passerat börjar jag fundera på var min handledare tagit vägen. Kanske drog ärendet ut på tiden?”

GALENSKAP

OCH MORALISKT SÖNDERFALL PÅ

STOCKHOLMS GATOR TEXT: ASHKAN SALEHI

Synapsis | 5

S | R EFLEKTION

E

n bra tanke är pessimistisk, kompromisslöst kritisk och mordiskt ambitiös - ett perfekt synaptiskt nätmönster av sanningsskapande tvivel.

Men bland nätmönstret måste det här och där finnas utkristalliserade, egenskapade vanföreställningar understödda av ren tro. Optimism. En av mina mest inbäddade optimistiska övertygelser är idén om att det finns en neurobiologisk modell som illustrerar hur psykisk sjukdom hänger ihop med konstnärlighet. Det är som en förhoppningsfull fördom. Då fördomar är min hobby valde att jag undersöka saken. Jag började med humaniora.

Redan Aristoteles frågade sig själv - i »Problemata XXX.i« - varför alla som blivit framstående inom filosofi, politik, poesi eller konst varit melankoliker.(1) Så låt oss börja enkelt och konstatera att denna hypotetiska korrelation i själva verket ter sig vara en arketypisk fördom. Om den därför skulle stämma, kan vi förvänta oss tillhäftade, säg definierande, begränsningar. Och vad är bättre på definierande begränsningar än positivismens barn och det moderna samhällets älskling: den moderna vetenskapen.

En av de mest omskrivna studier som i överlag stödjer sambandet mellan kreativitet och psykisk sjukdom är en svensk registerstudie som hittills är den största i sitt slag. Den fortgick under cirka 40 år, inbegrep 1.2 miljoner patienter och var en fortsättning på en tidigare studie som tydligt demonstrerade att patienter med schizofreni och bipolär sjukdom, samt patienternas släktingar, var överrepresenterade inom kreativa yrken.(2)

av substanser, och självmord. Vidare visar studien att första gradens släktingar till patienter med allvarliga psykiska sjukdomar är överrepresenterade inom kreativa yrken. Justeringar av IQ påverkade inte dessa resultat.

Nåväl. För den som redan har en inblick i konstvärlden kommer säkert inte dessa studiefynd som en chock. Ernest Miller Hemingway (1899-1961) dog efter att ha skjutit sig själv med ett hagelgevär och Adolf Wölfli (18641930) led av schizofreni och tillbringade större delen av sitt vuxna liv på mentalsjukhus.

Det slutar inte där, åh nej. Det hela slog mig med en genomträngande känsla av hybris när jag insåg att denna från början så kallade arketypiska fördom är så pass etablerad och välkänd att f lertalet mentala institutioner har gått ett steg längre och försökt implementera konstterapi som en kompletterande, parallell möjlighet på läkandets palett. Så är fallet i Århus i anslutning till Museum Ovartaci där patienterna har tillgång till ateljé och kreativa verkstäder. Så är det också på världens äldsta psykiatriska sjukhus med rötter i medeltidens London, Bethlem Royal Hospital eller kort och gott Bedlam. Även här finns ett museum, Bethlem Gallery and Bethlem Museum of the Mind, som visar verk gjorda av generationer psykisk sjuka patienter.

Okej. Nu är teorilektionen officiellt över. Ibland kräver livet bevis i kölvattnet av tankar om tankar om tankar.

Så jag bestämde mig för att ge mig ut och besöka flertalet konstgallerier. Jag skapade en gedigen lista med målet att täcka in alla kategorier och typer av utställningar, min bild skulle äntligen bli utförlig och komplett.

Studien undersöker förekomsten av kreativa yrken definierade som artistiska och vetenskapliga yrken, bland patienter med schizofreni, schizoaffektiv sjukdom, bipolär sjukdom, unipolär depression, ångestsyndrom, Jag började högst upp på listan, med spretig och okonalkoholmissbruk, drogmissbruk, autism, ADHD, ano- trollerad handstil fanns följande nedtecknat: 'The Organrexia nervosa, och genomfört suicid. Resultatet visade, ic Line på salongen Barristaan, centrala Stockholm.' med undantag för bipolär sjukdom, att individer med "Hm, konstigt namn på ett galleri", tänkte jag i min naiva i överlag kreativa yrken inte var mer benägna att lida av och avgrundslösa idioti. psykisk ohälsa jämfört med kontrollgruppen. Detta gällde emellertid inte för författare, som var specifikt asso- Väl framme, med anteckningsblock, ryggsäck och penna, cierade med en ökad sannolikhet för schizofreni, bipolär ser jag inget konstgalleri. sjukdom, unipolär depression, ångestsyndrom, missbruk "Men det är ju Norrtullsgatan 28 det här?!" Jag tittar runt.

6 | Synapsis

Mina tre gymnasieår i Vasastan hade tydligen inte ingraverats tillräckligt djupt i mitt psyke för nu var jag vilse. Jag tittar runt igen, går fram och tillbaka ett kvarter.

Till sist, precis när jag inser att jag lämnat mitt bekväma pojkrum i onödan, ser jag skylten: 'Barristaan'.

Jag tänker inte ens längre och går in som om jag vore försenad och därutöver inbjuden av självaste värden. Men väl inne ser jag var jag hamnat. Jag förstår äntligen.

"Det är ju en jävla frisörssalong!"

Jag blir översköljd av en påtaglig, nästintill varm skamkänsla och svetten börjar som på beställning droppa från handflatorna. Jag står som på en scen där uppe vid trappingången och framför mig ser jag vad som bäst kan beskrivas som en scen tagen ur svenska hollywoodfruar.

Svenska överklassmammor som blir klippta i håret samtidigt som de apatiskt uppdaterar sina appar, unga män med statuskomplex, översminkade madonnor. En mardröm.

Och innan jag hunnit förstå vad som hänt trycker en översminkad, precis på gränsen till överdådigt klädd best av det till synes kvinnliga könet ett glas champagne i mina händer. Jag tackar nej då jag lärt mig att gåvor fungerar som ett verktyg för att etablera social rang: "tacka nej och du är officiellt inte låghalt". Kvinnan, som senare visade sig vara konstnären, tar ett steg tillbaka och skrattar. Hon visar mig runt. Hon slog mig som den typen av människa som tagit tanken om att imponera och passa in något för långt, åtminstone så pass långt att manifestationen av tanken - alltså självaste utseendet och beteendena, och glöm inte den malplacerade konstutställningen - gjorde henne mer till en tecknad figur än en levande människa.

Nåväl. Det visade sig att konstnären hade haft svårt att hitta ett konstgalleri och istället valt att ingå i ett symbiotiskt samarbete med frisörsalongen Barristaans värdinna. Konsten fick ligga snyggt utplacerad på väggarna, var anpassad efter frisörsalongens redan cementerade estetik och kunde köpas av intressenter. Jag måste emellertid erkänna att konstverken, mest på grund av sitt åtskilliga antal och höga detaljrikedom, var imponerande för sitt slag. Jag stannade däremot inte längre än nödvändigt, gjorde en eller två observationer av det framlagda mate-

rialet, rynkade på näsan, intog diverse idiotiska positioner som förhoppningsvis gav ljus av att jag tolkade dem på djupet när jag i självaste verket bara ville se cool ut, och gick slutligen ut med ett tack till konstnären.

Ordentligt omtumlad från mitt första galleribesök var det dags att besöka den andra för dagen. Värt att nämna i sammanhanget, mina damer och herrar, är att er ödmjuke berättare i självaste verket besökte ett tiotal gallerier under denna förvirrade period då texten kom till. Men av redan införstådda anledningar kommer jag inte beskriva samtliga utan har bara dragit mig för att beskriva de mest märkliga. Nåväl. Tillbaka till texten. Eller rättare skrivet, det andra besöket för dagen.

Den här gången var det betydligt lättare att hitta. Jag gick lugnt och sansat in på Galleri Norrsken, belägen i Gamla stan. Galleriet hade relativt lågt i tak, utgjordes av två rum med toalett längst in i det andra rummet och hade karakteristiskt vita väggar. Konsten var jämt utplacerad runt hela salongen och utgjordes av vad jag bäst kan beskriva som abstrakta motiv. Inne i salongen var det relativt tomt, utöver konstnären fanns vad som såg ut att vara hans mamma. Jag fylldes av medlidande för vad som kan ha varit konstnärens höjdpunkt i livet, ty ingen var där.

Jag bestämde mig för att visa respekt och verka intresserad innan jag lämnade. Men det visade sig vara svårare än befarat. För varje konstverk satt först och främst en ditsatt prislapp som - då ingen verkade ha köpt verken mest fyllde funktionen som en statusingivande symbol till verket. "Jaha, den här såg enkel och tråkig ut, oj 4000 kr... det måste betyda att den är bra".

Vidare misstänkte jag efter ett tag av reflektion och stirrande in i vad som hade varit konstnärens själ numera utgjuten på canvas, att begrepp som avant garde, expressionism och surrealism bara var sätt att täcka upp vad som fundamentalt var dålig konst. Abstrakt konst tedde sig i den stunden som en tävling i vem som kunde tolka mest substans ur vad som i självaste verket alltså var tekniskt underbegåvad smörja.

Mitt tankemonster utvecklades och ledde mig in på

Synapsis | 7

S | R EFLEKTION

samma banor som nazisterna när de en gång i tiden hade ATT.....EHM. KONST KOMMER FRÅN DEN lagstiftat om degenererad konst, eller "Entartete Kunst". OFÖRHINDRADE HJÄRNAN!" Det var slutligen när jag insåg att jag resonerade nazis- "SKÅL!" tiskt i evalueringen av konstverk utlagda på en tom salong Han hade inte ens hört mig. ■ i Gamla stan som jag med stress i kroppen krumbuktade mig ur salongen, åkte hem och återigen såg fram emot en längre period av social isolation och intensiv reflektion.

1. All translations of the Problemata are E.S. Forster's as found in The Complete Works of Aristotle Vol. II - (ed.

Så exakt vad har jag att delge, efter ovanstående extrav- Jonathan Barnes), Princeton (1984) unless otherwise aganser? Jo. Jag tror konstverk är per definition extrak- indicated. tioner från en värld karakteriserad av kaos och överdriven komplexitet. Om hjärnan delvis saknar de neuronala me- 2. Kyaga S, Lánden M, Boman M, Hultman CM, Långkanismerna för att upprätthålla struktur och förenkling, ström N, Lichtenstein P, 2013 Journal of Psychiatr Res, kan detta bli ett naturligt tillstånd att skapa konst ur.

"Mental illness, suicide and creativity: 40-year prospective total population study." - corrected proof online 9 Jag sov. Mobilen pep till. "Bira?"

October 2012.

Jag visste att jag behövde byta miljö. Utan att tänka på saken byter jag om och går ut ur huset. Vädret verkar uppfriskande och jag känner omedelbart en vibration av optimism genom min varelse. Tunnelbanefärden var som vanligt något torterande och svettig. Väl framme ser jag min kompis. Jag slår mig ner vid bordet och vi börjar dricka.

Jag hör inte mig själv tänka och det enda jag kan fokusera på, alltså den enda lilla bit information som upptar mitt universum, är hur nedsölad vårt bord är med billig mörk spritdryck från ett tidigare nu bortrest förmodligen aspackat sällskap. Med största sannolikhet trendiga vänstersympatiserande stockholmstjejer. Ni vet. Den dåliga typen som det kryllar av på tinder och som nyligen börjat raka sitt huvud för att signalera ett ytligt modebudskap Art by Ahl - Galleri Norrsken ovan förklätt som politisk propaganda om staten och indivi- The Organic Line - Barristaan t.h. dens ansvar till civil olydnad eller någon skit. Baksidan av min hand. Nedkladdad av sprit. Svettig. I övrigt perfekt klippta naglar. Min vapendragare, min Sancho Panza.

Han söker min blick och ska uppenbarligen skrika något.

"VADFAN TÄNKER DU PÅ!?"

"JAG TÄNKER PÅ HUR VI MÅSTE RUSTA UPP VÅRA PSYKEN MEN INTE FÖR MYCKET FÖR

8 | Synapsis

|S

DET NYA NORMALA TEXT OCH ILLUSTRATION: JOHANNA BUNGERFELDT

Orkanerna Harvey och Irma i USA och Karibien, jordbävningen i Mexico och översvämningar i Indien, Bangladesh och Vietnam - detta år har nästan känts hemsökt av naturkatastrofer. Den globala uppvärmningen är återigen ämnet på allas läppar och många har frågat sig om det här faktiskt kan vara det nya normala.

Synapsis | 9

S|

I vår del av Europa kan klimatförändringarna kännas väldigt långt borta, men kanske måste vi ändå börja förbereda oss. Enligt gällande prognoser kommer medeltemperaturen i världen att stiga med (som minst) två grader till år 2040 med dagens utsläppstrend1 (men siffrorna är mycket osäkra). Två graders uppvärmning räcker dock för att förändra sjukdomspanoramat i den värld där vi ska arbeta. Synapsis gör en djupdykning in i en dystopisk framtid och utreder – vad skulle vi läkarstudenter kunna få möta i det nya normala?

På sydligare breddgrader finns redan otaliga exempel på vad som skulle kunna bli framtidens vardag. Klimatförändringar är redan synliga och enligt en färsk rapport från FN föreligger just nu en fem gånger högre risk att dö av naturkatastrofer kring Stillahavsregionen och Asien än i andra delar av världen2.

Efter den stora jordbävningen som

2010 drabbade Haiti och dödade 200 000 människor utbröt en koleraepidemi i en anläggning för FN-soldater. Epidemin har hittills dödat 9300 människor. Över 800 000 öbor har smittats och epidemin uppskattas inte vara över förrän i slutet av 2018.3 Vibrio cholerae är en tarmbakterie

skördar och tillgång på rent vatten vilket kan leda till svält och förgiftning. Dessutom riskerar barnvaccinationsprogrammen att avstanna vilket bland annat kan leda till mässlingsutbrott. Sjukdomar sprids också snabbare i varmt klimat, vilket enligt WWF skulle bli ett reellt problem redan vid en grads global uppvärmning.6 En global uppvärmning skulle också bidra till en ökad spridning av mygg- och fästingburna sjukdomar. Zikavirus är en myggburen sjukdom som 2015 - 2016 orsakade en epidemi med fosterskador i stora delar av världen. Bärare är Aedes Aegypti-myggan som också kan bära på Dengue och Chikungunya. Myggan kräver mycket lite vatten för att fortplanta sig vilket gör den mycket tålig. I och med en global uppvärmning skulle denna mygga kunna få fotfäste i Australien, delar av Nordamerika och Mellanöstern.7

som lätt sprids vid t.ex. översvämningar om avloppsvatten blandas med dricksvatten. Undernäring är en stor riskfaktor för att drabbas. Vid allvarliga fall kan man bli så uttorkad av diarréer att man avlider på ett par timmar.4 En viktig del ”It's freezing and snowing in New av behandlingen är att kompensera för York – we need global warming.”8 menar Donald Trump. Det finns nog många vätskeförluster, men på Haiti saknar 40 på det norra halvklotet som inte skulle % av befolkningen rent dricksvatten och tillgången på sjukvård är dålig.5 Samma ha något emot lite varmare väder. För dåliga förutsättningar finns i många an- hur skulle den globala uppvärmningen dra länder i världen, vilket gör framtida egentligen kunna påverka oss? koleraepidemier till ett stort globalt hot. ”I would put cholera highest on my list För det första skulle delar av Europa to worry about with respect to climate bli obeboeliga i och med att havsnivån change,” säger David Morens, rådgivare stiger och öknar sprider ut sig kring på the National Institute of Allergy and medelhavet. Miljoner människor ifrån Infectious Disease. hela världen på flykt från klimathot skulle antagligen söka sig norrut i Europa. Det skulle leda till en ökad befolkningstäthet På kort sikt leder en naturkatastrof som den på Haiti till många traumatiska och anspänning på redan hårt belastade och psykiska skador och ett stort behov sjukvårdssystem. I tätare bebyggelse av katastrofmedicin. På lång sikt minskar sprids sjukdomar snabbare. Värmeböljor 10 | Synapsis

som vi redan sett i södra Europa kommer bli vanliga även här och många äldre kommer att drabbas. Att då bygga städer som reflekterar solljus och ha bra stadsplanering för att hålla nere temperaturerna i städerna kan bli avgörande för vår hälsa i framtiden.

Dessutom kommer malariamyggan

att få större spridning. Detta skulle kunna innebära att malariasjukdomar som det potentiellt dödliga West Nile-viruset får fäste i Europa, menar David Roger, professor i ekologi vid Oxford University.9 Även fästingburna sjukdomar kommer att spridas i det varmare klimatet i Europa och Nordamerika.10 I realiteten verkar ingen del av världen kunna undkomma de förändringar vi potentiellt står inför. The Lancet Comission släppte 2015 en rapport som förutspår att en stor global uppvärmning har potential att reversera de sista 50 årens framsteg inom global hälsa.11 Men det finns ett ännu värre scenario.

I juli 2016 dödades flera människor och över 2000 djur i en anthraxepidemi i Sibirien. Orsaken visade sig vara ett 75 år gammalt mjältbrandssmittat renkadaver som tinat upp när isen smält.12 Efter det har ryska forskare sett fler tydliga exempel på hur gamla sjukdomar kan väckas till liv när permafrosten tinar. Vilka utdöda virus kan finnas gömda i den frusna tundran?

I det nya normala är vintern inte vår fiende. Summer is coming. ■

| S

Källhänvisning: (1) SMHI. Ny webbtjänst visar vad två graders global uppvärmning betyder i Sverige. 2017-03-20 (2) SVT, Rapport. 2017-11-10 (3,5) TT. Haiti kan bli fritt från kolera. Sydsvenskan. 2017-07-04 (4) Folkhälsomyndigheten. Sjukdomsinformation om kolera. 2013-10-17 (6) WWF. Klimatkonsekvenser. 2017-01-30 (7,10,12) Pappas, S. Deadly diseases emerge from global warming. Livescience. 2016-08-03 (8) Trump, Donald. Twitter post, 7 November 2012, https://twitter.com/realdonaldtrump/status/266259787405225984 (9) TT-AFP. Global uppvärmning ger nya sjukdomar. Svenska dagbladet. 2008-01-11 (11) Sarfaty, M. (den 24 Augusti 2016). The Guardian.

Synapsis | 11

ILLUSTRATION: EYLA MOHLIN

12 | Synapsis

KRÖNIKA| S

Bästa blivande kollega TEXT: KATINKA TELL

Det här riktar sig till dig, du man, som om några år kan komma att bli min kollega eller kollega till någon kvinna alls, för den delen.

Jag skriver det här brevet trots att jag hoppats att jag inte skulle behöva göra det. Jag ville egentligen skriva om hur härligt, coolt och läskigt det är att jag och min klass äntligen klarat oss genom halva programmet. Vi är halvvägs! Men i veckan har det tyvärr känts som att det finns många fler som har långt kvar. När jag skriver det här har flera kända män blivit anklagade och avslöjade som sexister och våldtäktsmän som gång på gång utsatt sina kvinnliga kollegor för oacceptabla trakasserier.

Kvinnor har vågat träda fram och anmäla, vågat berätta och vågat ta debatten igen.

Med detta färskt i minnet begav jag mig ut på en ny placering på ett nytt block. Ett riktigt spännande. På ett sjukhus och en avdelning där det bara fanns manliga doktorer. Därför blev jag inte helt förvånad av den något grabbiga stämningen under morgonmötet. Jag blev inte förvånad av att avdelningen inte hade sterila handskar i min storlek, för jag har ju så små tjejhänder. Inte heller blev jag förvånad över patienternas överraskade miner av att se så många kvinnliga kandidater och inte heller blev jag förvånad över deras lätt sexistiska kommentarer om våra utseenden.

Inte ens när min manliga handledare, under operation, började kommentera den kvinnliga sjuksköterskans utseende och hur han tyckte hon hade för mycket ”smink och smycken” för denna seriösa verksamhet, inte ens då blev jag förvånad. Lite obekväm kanske, men inte förvånad.

Men när jag dagen efter, på mottagning, blir ombedd att städa undan min handledares kaffekoppar blir jag lite förvånad. Jag muttrar lite att det inte är något speciellt lärorikt för mig, men plockar undan kopparna, varpå han smiskar till mig på rumpan. Då blir jag faktiskt förvånad. Så pass förvånad att jag helt tyst går ut till disken och funderar över om jag kan ha misstolkat situationen.

Men jag inser att nej, det har jag inte.

Det känns både tråkigt och tröttsamt att ni inte har kommit längre. Ja, jag säger ni, för det är ert problem att ta tag i. Det är inte kvinnornas, inte vårt problem att lösa. Det må kännas som ett uttjatat ämne för vissa, men tro mig, inga är tröttare än vi. Det kanske kan kännas kul för er att kommentera våra små tjejhänder, det kanske känns kul för er att skoja om att vi ska ta de jobbiga beskeden för att vi är ”empatiskt lagda”, det kanske känns kul för er att skoja om att handledaren med de kvinnliga kandidaterna ser ut som Hugh Hefner. Men tro mig, det är inte kul för oss längre.

Jag vill inte känna mig som ett undantag, jag vill inte vara en ”kvinnlig läkare”, för ingen specificerar någonsin ditt yrke med ditt kön. Jag vill inte behöva välja bort en rolig specialitetför att jag vet hur påtaglig matchokulturen är där, kanske för att ni saknar kvinnliga kollegor.

Jag vill att du, min blivande kollega, tar mig och alla andra kvinnor på allvar. Ta era kandidater på allvar oavsett kön. Låt bli att flirta med dem, det är oftast bara obehagligt. Var helt enkelt en rimlig människa som visar respekt. För ärligt talat manliga läkare, vi kvinnor är inga undantag. Vi är snart i majoritet. ■

Synapsis | 13

S | INTERVJU: BIRGITTA LYTSY

REN KÄRLEK TEXT OCH BILD: ANTON ERICSSON

Ensam hygienläkare i hela Region Uppsala och en av två vårdhygienspecialister i Sverige. Head-huntad av tidigare hygienöverläkaren och vårdhygienpionjären Anna Hambreus för att stoppa det hittills värsta ESBLutbrotten i Norden. För Birgitta Lytsy är vårdhygien inte bara ett jobb, det är en ideologisk vision.

Birgitta, uppvuxen bland björkarna i Umeå, tog sikte mot storstaden efter studenten. Att börja plugga direkt var inget alternativ.

“Det var mycket folk från Umeå som tog sig till Stockholm. Jag fick både jobb och en etta med rätt bra läge, det kändes lite som jag levde “Sex and the city” livet där ett tag. Det var en fri tid på många sätt.

Jag jobbade och reste om vartannat, det sågs som något nyttigt på den tiden. Att få lite erfarenhet av livet innan man skulle ta sig an nästa steg. Visst var det ensamt ibland, det var första gången jag bodde själv. Jag var 20 men betedde mig som att jag var 30 med jobb, egen lägenhet och allt. Vad skulle jag stressa till?

Efter att ha bott i Spanien ett tag kom jag tillbaka till Stockholm och började läsa upp naturämnena på komvux, det kändes för begränsat att endast ha samhällsvetenskapen att bygga vidare på.

Jag har läkarföräldar och tänkte aldrig i livet bli läkare, utan jag lutade åt teknisk fysik. Sen blev det ändå Karolinska till slut efter en hel del funderande och det ångrar jag inte en sekund. Att det blev KI var faktiskt för att det var lägst antagningspoäng där på den tiden. Överallt var det 5,0 men i Stockholm ”bara” 4,8.

Det var roligt varje dag och jag skrattade mycket. Sen är det en otrolig variation i läkarutbildningen jämfört med många 14 | Synapsis

andra utbildningar och det passade mig.

De där åren gick snabbt men ändå hände det mycket med mig. Jag gick från att vara barn till att bli vuxen. Jag träffade min förra man, Per, och fick många nya vänner. 1997 tog jag examen och gjorde AT i Lofoten i Norge. I och med det slapp jag vänta två år som många av mina kursare fick göra.

Det var väldigt annorlunda i Norge på många sätt, speciellt jourerna som allmänläkarna hade. Istället för att skicka folk till akuten åker jourerna runt och gör hembesök med sin läkarväska. I den har man en uppsättning nålar, läkemedel och annan basal utrustning. Vad som helst kunde komma, det var riktigt läskigt ibland. Oftast åkte vi runt tillsammans, jag och Per, för det kändes tryggare för oss båda så. Det var nära att vi blev kvar i Norge men det kändes för litet just då.

Till slut hamnade vi i Uppsala och det roliga är att nu bor hela familjen här.

Alla har flyttat ner från Umeå i omgångar.

När vi var klara med AT vikarierade jag på vårdcentral i Enköping och Gottsunda. Efter ett tag blev jag sugen på att göra ST i infektionsmedicin, mest för att det var bra om man vill åka med läkare utan gränser. Det var antingen det eller barnläkare som gav bäst förutsättningar. Tyvärr vägrade de på infektion ge mig halvtid och då kändes det inte värt mödan. Jag hade fått två barn under tiden, som jag älskar över allt annat. Jag ville spendera

INTERVJU: BIRGITTA LYTSY| S

”För mig är vårdhygien inte bara ett jobb, utan ett ideologiskt, politiskt och visionärt kall.” tid med dem. De har alltid kommit först i prioriteringslistan, sen jobbet och tyvärr sist min man. Det är därför vi inte är tillsammans längre. Läkaryrket kan lätt bli för mycket. Ingen stoppar en från att jobba för mycket och det kan bli ett högt pris att betala.

Som infektionsspecialist ingår randning på mikrobiologen där jag kunde få bra arbetstider. Jag börjar där, tänkte jag. Utöver det jourande jag på infektion eftersom det var bra att tjäna extrapengar och att hålla uppe patientkontakten. Det funkade bra men jag kände alltid att mikrobiologi inte var mitt kall.

Tiden gick och jag trodde att jag skulle göra ST i mikrobiologi men så en dag mer eller mindre tvångsflyttades jag till

få all vårdpersonal att förstå är att det inte är ett alternativ att inte ha bra hygien.

Antibiotikaresistens är det mest uppenbara exemplet på att framtiden kommer kräva bättre hygienrutiner.

vårdhygien. På Akademiska härjade ett ESBL-utbrott av rang som ingen sett Vissa får en kick av att hjälpa en enskild tidigare i Norden. Anna Hambraeus, individ och det är jättefint men så var det en av de verkliga pionjärerna inom aldrig riktigt för mig. När jag däremot ser vårdhygien i Sverige, rekryterade mig. att jag gör skillnad för en hel avdelning, Tillsammans lyckades vi få bukt med ut- ett sjukhus eller hela landet, då kan jag brottet. Hon kom sedan att bli en mentor verkligen känna mig nöjd.” för mig och är det än idag. Även hennes efterföljare Ulrika Ransjö har lärt mig Hur många jobbar med vårdhygien i Sverväldigt mycket. Jag trivdes oerhört bra på ige och i Uppsala? vårdhygien, tillräckligt bra för att stanna. “Vi är två utbildade vårdhygienspecialister och ytterligare ca. 50 hygienläkare samt För mig är vårdhygien inte bara ett 120 sjuksköterskor i landet. I Uppsala har jobb, utan ett ideologiskt, politiskt och vi 8 hygiensköterskor och jag är ensam visionärt kall. Jag vill rädda systemet hygienläkare. Eftersom vi är få nationellt för det slösas extremt med samhällets är det väldigt viktigt med ett bra samarresurser i och med bristande hygien. 10% bete. Jag har kontakt med mina kollegor av sjukvårdens budget går till att hantera runt om i landet flera gånger per dag. Vi skador som beror på bristande hygien. forskar och driver olika projekt tillsamDen siffran ska bli noll. Det jag försöker mans. Det finns verkligen möjlighet att

Synapsis | 15

S | INTERVJU: BIRGITTA LYTSY

påverka både i sin egen vardag men också hela vårdsystemet. Vi jobbar mycket med olika myndigheter, där vi bland annat tar fram nationella riktlinjer som kan och ska vara vägledande för all vårdpersonal.

Alla som jobbar med vårdhygien är väldigt drivna.”

Finns det samma starka drivkraft globalt?

“Aboslut, alla har samma övertygelse om att vi kan stoppa i princip alla vårdrelaterade infektioner. Sen har olika länder kommit olika långt för förutsättningarna skiljer sig mycket såklart. Tyvärr är det även för få hygienläkare internationellt men även här är lösningen samarbete. Det finns täta nätverk och forskningssamarbeten på såväl europeisk nivå som på global nivå. Bara i år har jag varit på tre WHOkonferenser. Det är aldrig något snack om att åka på möten eller inte, samarbetet är stommen i vårt jobb.”

Vad gör du en vanlig dag som vårdhygienläkare?

“Det varierar en hel del, mitt jobb är väldigt fritt. Det finns ingen som säger åt mig vad jag måste göra. Som läkare är du mycket 16 | Synapsis

mindre “hands on” än vad sköterskorna är. Där är det tydliga roller och jag är mer spindeln i nätet. Vi har inga hierarkier som på vissa avdelningar utan bara olika uppgifter. Alla lär sig av varandra.

Jag går på mycket möten med chefer för sjukhus, vårdcentraler, tandläkarpraktiker, politiker med mera. De lyssnar på mig kan jag verkligen säga för alla vill att vårdhygienen ska fungera. Många studenter känner mig från föreläsningar men jag föreläser även för vårdpersonal och på internationella konferenser. Det är en annan stor charm med mitt jobb.

Ibland är jag på vårdavdelning och pratar inför tre personer och andra gånger står jag i talarstolen på en WHO-konferens.

Jag forskar och ingår i olika konstellationer för att driva hela yrket framåt.

Vårdhygien är en specialitet som kommer växa. Den måste också växa om vi ska kunna klara de problem som sjukvården ställs inför. Idag är vi bara två specialistläkare inom vårdhygien och det kommer behövas fler.

”Vårdhygien är en specialitet som kommer växa. Den måste också växa om vi ska klara de problem som sjukvården ställs inför.”

Andra läkare måste också engagera sig och det är där jag tror på den blivande läkarkåren, alltså ni studenter. Det finns en mismatch mellan hur era handledare och ni ser på hygien, det har jag sett många gånger. Ni tänker redan på det i en mycket större utsträckning än vad de äldre gör och det är lovande. Våga stå på er för ni vet mer om hur viktig hygien är än vad de flesta färdiga läkare gör.”

INTERVJU: BIRGITTA LYTSY| S

Tycker du att man som student ska ta upp detta med sin handledare om denna gör fel?

“Inte nödvändigvis, det beror lite på hur man är lagd. Om du gillar att göra det så varsågod. Annars tycker jag att studenter ska föregå med gott exempel och våga vara noggranna. Jag vill att ni aktivt ska våga tänka själva.”

När du är med din familj, är det alltid kliniskt rent?

“Nej verkligen inte. Men det beror på situation. När vi var hela släkten, 18 personer, ute i vår ganska trånga sommarstuga blev jag retad av de andra för jag höll för hårt på hygienen. Det lilla jag gjorde var att jag varje dag bytte den enda handduken som fanns på toaletten och bytte disktrasa lika ofta. De andra bytte i princip blöja samtidigt som de gjorde hummus.

Inte alls fräscht. Under ett par somrar skämtades det mycket om att jag var petig.

Sommaren 2013 fick vi campylobacterutbrott i stugan och då blev flera av de vuxna och även barnen blev inlagda på Akademiska. Som tur var gick det bra för alla men fallet blev ett ärende för smittskyddsmyndigheten. Sen dess har det inte retat mig.” ■

BIRGITTA LYTSY OM: Dammråttor?

Fascinerande! Jag vet ju vad de består av. Hår, kläder och hud. Fast vill inte se dom på sjukhuset. Det är demoraliserande.

Att ha handsprit i väskan?

Onödigt om du inte ska på kliniskt utbyte och vistas i sjukhusmiljö.

Agnes Wåld?

Håller med henne i mycket men kan tycka att hon bagatelliserar hur viktigt det är med hygien på sjukhus. I vardagen är det inte alltid supernoga men på sjukhus är det väldigt, väldigt viktigt.

Livet efter döden?

Tänker inte på det så mycket, jag är inte klar här än. Vi har dock några präster i släkten.

Att föreläsa på läkarprogrammet?

Det roligaste jag vet! Så många är intresserade.

Att uppfattas som lite sträng? Är det så? Hoppas att det lyser igenom att det bara är engagemang. Jag uppeldas av mig själv ibland. Jag älskar tydlighet och att ge raka besked. Det behövs tydliga direktiv.

Synapsis | 17

S | NOVELL

ÖGONBLICK #24 TANKAR FRÅN EN SKOGSSTIG TEXT: MATILDA HÄGGSTRÖM ILLUSTRATION: JOHANNA BUNGERFELDT

Idag. Det är idag hösten vaknar upp ur sommarens narkos. Det är något magiskt i hur löven byter färg, en föreställning inövad under tusentals år. Från gemensam grönhet till sprakande individuell färgprakt, ett hjärtslag senare är de alla borta.

Medan klorofyllet försvinner ur löven går kvinnans promenad på minnets stigar. Tillbakablickar mot svampplockning med farfar, sensommardagar på fritids och en jordgubbsfärgad mössa. Något med hösten får minnena att skjuta upp snabbare än nyårsraketer.

Frosten dansar i luften och varje andetag gör nästan lite ont. Hennes ena skosnöre är på väg att frigöra sig ur knutens fängelse, en knapp i jackan kommer inom kort att lossna. Det vet hon inte än.

Andetagen är något snabbare än vanligt, en rest från en lätt förkylning hon hoppas är i sitt slutskede.

Hur beskriver man känslan av oändliga möjligheter?

För det är det hon känner denna höstdag, på denna grusväg, medan någon föds och någon annan dör.

Idag är hon nära livet, så nära att om livet vore en person så hade hen tyckt det hade varit en invasion av den privata sfären. Hennes fötter knastrar vidare över gruset, fortsätter framåt, medan någon föds, någon annan dör. ”Jag ska bara lyssna lite på ditt hjärta.” Kyligt stetoskop möter varm hud, torra fingrar pressar hårt mot en handled. Låt mig höra rätt tänker hon.

Stetoskopet bryr sig inte om önskningar, bara vidarebefordrar livsrytmen. Att tolka ett liv, en livsessens, med blott ljudvågor och känsel.

Tittar de på henne nu, alla som kom före? Har hon lett sitt enda, bräckliga liv in på rätt grusväg?

Skriver hon på historien med lyckligast slut? Om

18 | Synapsis

hon valt något annat, flyttat till en annan stad, haft andra intressen, hade det gett livet ännu större mening? Om hon sagt ja istället för nej, satt sig bredvid någon annan den där första dagen, valt x istället för y. Vad hade hon varit i en tid som redan flytt? Hon målar med vaga penseldrag en viking, en suffragett, en hemmafru. Hade hon varit just hon även då? Stopp. Känslor, tankar, som försiktigt bör packas ner i silkespapper och läggas i gul låda för farligt avfall. ”Parallell händelseutveckling och konsekvenser (7,5 hp)” är ingen kurs hon läst, inget som hon vet något om. Det hon däremot vet är att livet obönhörligen går framåt. Livet, som en luftballong du befinner dig i vare sig du önskade det eller ej, och som under kaotiska former plötsligt lyft från marken. Vet bara att du förr eller senare landar, kontrollerat eller i en kraschande kaskad.

Ett stick av saknad efter barndom och total trygghet, innan det oundvikliga åldrandet kastade ut henne på andra sidan, verkligheten.

Kanske kan hon bara försöka göra det bästa av de gyllene, krispiga höstdagarna. Kanske gäller det bara att sätta en fot framför den andra och fortsätta.

Allt det som ligger bakom henne, redan skrivna blad, har lett fram till hela hennes väsen. Den hon är. Hon har upplevt förkrossande förlust och obeskrivlig lycka. Hon vet att sorg är små, återkommande insikter av saknad. Hon vet att viss lycka knappt får plats inuti en kropp. Kanske måste det vara hon som vandrar här denna solkrispiga dag. Hon andas in och tänker, jag finns. Solen speglas i hennes ansikte ett kort, skälvande ögonblick.

Det är vackert så. ■

ILLUSTRATION: CELINA LINDGREN

Synapsis | 19

S | V ILKEN FÄRG ÄR DU?

Omgiven av läkarstudenter På ett så stort program som läkarprogrammet är det givet att en hittar många spännande personligheter. Vilka är läkarstudenterna egentligen? Thomas Erikson har skrivit den omåttligt populära boken Omgiven av idioter där han beskriver fyra olika personlighetstyper; RÖD, GUL, GRÖN och BLÅ. Här följer en fri tolkning av de olika färgerna applicerat på läkarprogrammet och dess studenter. Vilken färg är du?

RÖD Studenten som alltid verkar ha något på gång och sällan pausar för att känna efter.

I föreläsningssalen Den röda studenten ifrågasätter tveklöst föreläsaren när denne är oklar och viker sig inte förrän saken är utredd. Hen lyckas på något vis alltid få med sig det mest relevanta trots att hen knappt verkat lyssna.

I pausen Här finns ingen tid att spilla. I pausen svarar den röda på mail, ringer samtal och planerar event – allt samtidigt.

På avdelningen Avdelningsarbete går alltid för långsamt för den röda. Ronderna är för långa och medicinerna för många, men när något behöver bli gjort är den röda helt rätt för jobbet, hen är alltid lika effektiv.

På operation I op-salen står den röda rastlös och kollar på klockan. Verkar möjligheterna att få vara sterilkläddsmå, ursäktar hen sig snabbt och hittar något annat att göra.

Hen tvekar dock inte en sekund om operatören ber om assistans och syr då ihop snabbt som attan. Det är klart att det är viktigt att det blir snyggt, men hur fel kan det bli?

På tentan Den röda svarar kort och koncist på den givna frågan, läser snabbt igenom och är alltid först ut ur tentasalen.

22 | Synapsis

GUL Studenten som alltid befinner sig i festens epicentrum. Det spelar ingen roll om det är sås-skålen på Preklin eller ToD-resan till Berlin - du kan räkna med att den gula är där.

I föreläsningssalen En tråkig föreläsning kan enkelt bli roligare genom diverse distraktioner. Varför inte planera fest, tagga någon i en rolig meme eller dagdrömma om nästa rast. Behöver du pepp efter en lång föreläsningsdag? Leta rätt på den gula i klassen.

I pausen Pausen är dagens höjdpunkt. Den gula personen fullkomligen njuter av varje sekund. Hen får äntligen prata!

På avdelningen Nya avdelningar varje vecka är inte ett problem för den gula, det är en tillgång! Hen hälsar glatt på allt och alla och har nya kontakter på sin facebook/snap/instagram efter varje ny utplacering.

På operation Lite disträ står den gula studenten och nynnar på en sång eller dansar diskret.

Vid fråga på vilket kärl som just ligerats kan hen förhoppningsvis dra sig till minnes något från KARL, men sannolikt minns hen inte vilken kroppsdel som opereras just för tillfället.

På tentan Tentan är mindre viktig, tentadag är lika med tentafest!

TEXT: FRIDA NORLANDER ILLUSTRATION: EYLA MOHLIN

GRÖN Studenten som håller med om det mesta och på det stora hela att tycker allt är ganska trevligt.

I föreläsningssalen Den gröna sitter lugnt och stilla på sin plats. Hen ställer inga frågor men lyssnar uppmärksamt när andra gör det.

På avdelningen Med en trygg handledare trivs den gröna som handen i handsken på kliniken. Hen får träffa patienter, sitta med på samtal och förhoppningsvis ha en trevlig stund med övrig personal.

I pausen Den gröna studenten mår bra när andra mår bra. Behöver du tröst är det hen du ska vända dig till eftersom hen alltid har lugnet och tålamodet att lyssna. Du kan alltid lita på att den gröna finns där för dig.

På operation I op-salen är den gröna studenten lagspelaren som alltid ser vad som behöver göras. Hen är snabbt där när hakar ska flyttas eller suturer ska klippas.

På tentan Få saker stressar upp en grön student.

Hen är väl förberedd för sina tentor och går lugnt och metodiskt igenom fråga för fråga. Om något oväntat dyker upp blir hen dock både arg och rädd och drar sig inte för att svära en salva efteråt.

| S

BLÅ Den tystlåtna studenten som egentligen inte är särskilt blyg, hen tycker helt enkelt att det inte finns så mycket att tillägga.

I föreläsningssalen Givetvis stör sig den blå på luckorna i föreläsningen men hen klagar sällan, allt finns ju ändå i kurslitteraturen.

På avdelningen Den blå kandidatens diktat liknar närmast poesi. Varje kommatering och radbrytning är planerad in i minsta detalj och ingenting lämnas åt slumpen.

I pausen På direkt fråga delar den blå gärna med sig av sina tankar och iakttagelser, men hen kan lika gärna ägna pausen åt egna reflektioner kring allt från lunchlådans näringssammansättning till julbelysningens effekt på den globala uppvärmningen.

På operation Ingen gör så snygga stygn som den blå.

Att det tar tre gånger så lång tid som för alla andra är mindre viktigt när perfektion kan uppnås.

På tentan Efter att ha ägnat väsentlig del av skrivtiden åt att fnissa åt tentaskrivarens särskrivningar och syftningsfel skriver den blå en korrekt sammanfattning av det mest relevanta i ämnet i fråga, läser igenom svaret minst tre gånger, vänder blad och börjar om på nytt.

Synapsis | 23

S | STATISTIK

In-nu-ut-balansen, finns den?

TEXT: LINN MOBERG

ansöknings ya da N !

Diagrammen är baserade på en sammanställning av alla ansökningar som programadministratör Elena Johansson fått in inför vårterminen 2018. Vid en första anblick kan det se ut som att väldigt många (114 totalt, varav 32 på nuvarande extraplats) vill komma in, medan väldigt få (15 totalt) vill ut. Det kan kännas lite snurrigt, men kan förklaras på flera sätt.

Börja med att läsa förklaringsrutan på nästa sida noga.

Vidare kan det vara värt att ha i åtanke att alla som ansökt om att komma in kanske inte är behöriga eller rent av inte vill komma in än. Vad gäller ”ut” kan det, förutom de 15 som på förhand ansökt om uppehåll, tillkomma studenter som inte blir behöriga till nästa termin. Detta är därför det närmsta vi kommer sanningen vad gäller en balans-status just nu. Det är sedan upp till respektive kursledning, och i vissa fall programkommittén, att handlägga och avgöra hur många studenter som kan 24 | Synapsis

Till sist lite ordvalskuriosa: Det är bara de studenter med garanterad plats som behöver ansöka om studieuppehåll. Andra anmäler uppehåll. För att förenkla används här ordet ansöka för alla. Vi använder också ordet klass för att tydliggöra att det är gruppen som är aktuell i detta fall. Trevlig läsning önskar vi i Synapsis!

1 april respektive 1 oktober o.

18

börja i varje termin vt18. Vi på Synapsis ansåg oss finna flera intressanta fynd och ville undersöka vågfenomenet vidare.

Det resulterade i en telefonintervju med läkarprogrammets ordförande, Matts Olovsson, en torsdag i oktober. Se nästa uppslag för resultat.

fr.

Studieuppehåll är ett ständigt aktuellt ämne inom läkarprogrammet, vare sig det är frivilligt, påtvingat eller nödvändigt.

Som följd kan det ibland uppstå kö in på vissa terminer, något som uppmärksammades hösten 2016. Synapsis blev nyfikna på hur läget är nu och presenterar idag en aktuell in-nu-ut-balans för samtliga ”klasser” inför våren 2018. Kanske kan det hjälpa någon uppehållsstrateg där ute eller bara stilla en oro du inte visste fanns. Men mest är vi bara nyfikna. Se nästa uppslag.

m tu

Pss t

Strategi. Äventyrslystnad. Sömnighet. Längtan. Ängslan.

Kurskompisar. Resttentor. Självmedkänsla. Valfrihet. Spärrar.

Paus. Prestation. Pilla i naveln. Hopp. Osäkerhet. Riskbedömning.

Preliminärbedömning. Inskrivning. Utskrivning. Inskrivning.

m

vå r te r m i n e n

20

Sugen på att läsa mer? I Synapsis nummer 3-4 2016 fanns en uppehållsspecial med bl.a. Frågor och Svar. Finns som pdf på webben!

STATISTIK| S

Hallå där!

Med Matts Olovsson, ordförande i programkommittén

Till att börja med, är det här uppseendeväckande siffror eller ser det alltid ut såhär?

Det ser ut som det brukar ungefär. Vissa kurser är det färre studenter på och andra är överfulla. Många tar ju studieuppehåll efter T6 och då blir det i perioder svårt att komma in sen. Det blir lite som en tsunami som rör sig framåt i programmet.

Det är förhållandevis få studenter (80 respektive 86) i nuvarande T4 och T5, går det att förklara?

Nej, vi är förvånade också. Men det är många som inte tagit sig vidare eller så har de själva valt att göra uppehåll. Det är väldigt oberäkneligt. Samtidigt är det skönt att det finns klasser med färre elever eftersom det minskar trycket senare i programmet. Vi ser inget problem med att det är få studenter på någon eller ett par terminer så länge vi fyller vårt uppdrag som är att examinera i genomsnitt 98 studenter per termin.

Som följd är det många som ansökt in på T3 och T4 inför vt18. Finns det risk att det blir en preklinkö?

Det vet vi inte. Vad gäller T4 vt18 så beror det ju på hur många från nuvarande T3 som gör sig behöriga. Det kan hända att det är 10-15 stycken som inte blir behöriga att fortsätta på T4. Det går också upp och ner.

Vad gäller trycket in på T7 och T9; går det att tillsätta fler extraplatser än vad som redan är?

Nej, vi har redan ett övertal på många klinterminer för att minska kösituationen. Det går inte att tillsätta f ler

extraplatser utan att utbildningskvaliteten sänks. VFU-platser är en begränsning, men det spretar åt alla håll med så många studenter vad gäller administration, grupper och så vidare.

Fördelas de ekonomiska resurserna likadant oavsett hur många studenter som går en kurs?

Jag skulle tro det. Följden blir väl att antalet studenter i basgrupperna skiljer sig och det blir mer eller mindre trängsel på VFU. Det är helt klart bättre att gå i en kurs med få studenter.

Förs det någon diskussion inom PK kring hur kösituationen skulle kunna hanteras på längre sikt?

Nej, det går egentligen inte. Från programkommittén och kursledningarnas sida gör vi vad vi kan för att lösa kösituationen så bra som möjligt inför varje ny termin. Däremot får studenterna tydligare information nu och det är färre studenter som hör av sig och är irriterade över sin kösituation. Vi upplever att medvetenheten bland studenterna är större.

VÄRT ATT KÄNNA TILL 1. Det finns 98 ordinarie kursplatser per termin, men ett större intag på T1 (i dagsläget 119 fasta kursplatser) 2. En extraplats är en kursplats som kan tilldelas efter kursledningens beslut när det bedöms att utbildningskapacitet för större antal studenter finns. I vissa fall fattas beslut av programordföranden.

3. För att vara behörig till nästa termin får max en tentamen och tre obligatoriska moment släpa från terminen innan. I övrigt ska allt vara klart. T ex får en alltså inte ha något släpande från T3 eller tidigare för att börja T5.

Ja, det kan ju också göra att en del studenter tvekar att ta uppehåll av rädsla att inte komma in i önskad tid igen. Har du något tips till dem?

Det är bra att möjligheten till studieuppehåll finns. Många kör järnet på gymnasiet och sen järnet in på läkarprogrammet. Sen mot mitten är många väldigt trötta och behöver verkligen ta en paus. Det är olyckligt om studenter som vill ha paus inte vågar, mitt tips då är att de ska prata med studievägledare. ■

Synapsis | 25

S | STATISTIK 119

100

Diagrammen syftar till att presenterar in-nu-ut-balansen i varje klass inför vt18. För att förenkla kallar vi varje klass för nuvarande (ht17) termin. All fakta är från programadministratör Elena Johansson. : Antal studenter just nu : Antal som ansökt om återupptagande till den här ”klassen” vt18. : Varav studenter på nuvarande extraplats : T9-studenter som ansökt in på T11 : Antal som ansökt om uppehåll från den här ”klassen” inför vt18.

80 60 40 20 9 2

0

120

120

100

100 86

80

80

80

60

60

40

40

20

20

0

4

Termin 1

3

12 3

0

Termin 5

Termin 4 120

120

110

108 100

100

80

80

60

60

40

40

20

19 (10)

20

0

2

0

Termin 8 26 | Synapsis

10 (7)

Termin 9

STATISTIK| S 120

120 110

106 100

100

80

80

60

60

40

40

20

20

13 (4) 1

0

Termin 2

120

12 (5) 1

0

Termin 3

120

104 100

100

80

80

60

60

40

40

20

17 (6)

20 1

0

2

Termin 7 120

100

100

80

74

60

40

40

16 (11)

101

80

60

20

13

0

Termin 6 120

93

20

0

0

Termin 10

Termin 11 Synapsis | 27

TEXT: ELIN FORSGREN ILLUSTRATION: EYLA MOHLIN

Skuggorna hos en läkarstudent Det finns en annan sida. En annan sida än preklin och galej, medicinarbal och spex. En annan sida än vackert ritade kärlträd och anatomiska skisser. Något kyligare än varma kramar efter tentor, något tyngre än entusiasmen över sin första lyckade venpunktion. Det är inget de nämner vid uppropet, inget studievägledaren någonsin säger – det är inget annat än viskningar i korridoren: historier som får det att krypa i kroppen.

När börjar man att höra det? Kanske redan innan man börjar plugga. Som ett rassel av trädgrenar mot ett fönster en regnig höstkväll. Det viskas om att läkarprogrammet är den mest psykopattätautbildningen och att läkarstudenter är människor som likt elitistiska tävlingshästar kommer att springa över dig för att få den bästa platsen inför cellcykelföreläsningar.

Eller som det år då det dagarna innan kursstart var ramaskri i medierna över att en dömd mördare skulle börja på läkarprogrammet i Uppsala. På uppropet sitter du, med blodtryck över normalvärde, och sneglar sida till sida för att kunna se vem mördaren kan vara. När någon tar dig i hand och hälsar känns det nästan som en osynlig snara dras runt din hals.

28 | Synapsis

Men ändå gör vi det: vi börjar. Vi gör första terminen – pluggar på, knegar på – och innan vi vet ordet av står man nere i källaren och tittar på hjärnor i tvärsnitt.

Vi håller dem i våra händer och fastän vi vet att de är riktiga tror man ändå lite att de bara är fejk. Sedan får man höra det.

Av nån som känner nån som känner nån: att det finns lik i källaren. Vi tittar lite förskräckt på varandra, tänker att det inte är sant. Herregud, riktiga kroppar känns ju lite väl 1600-tal; numera måste

"Saker kan tydligen alltid bli värre." det ju finnas modeller i någon slags miljöplast. Vi är ju mitt uppe i ToD, tänker att embryologin är ens största livsproblem, att inget kan få en känna sig mer golvad. Men någon googlar – såklart! – och upptäcker att under en obduktion vintern 2007 blev halva klassen smittade av vinterkräksjuka från en avliden kvinna. Saker kan tydligen alltid bli värre.

Och när har man – med nöd och näppe

- tagit sig levande genom de fyra första terminerna, ja, då börjar utplaceringarna.

Nu, när man överlevt både de zombieinspirerade post-dissektionsdrömmarna och att arrangera preklin utan att ha gjort en mental kraschlandning eller börjat hata sin kursare. Det alltså dags för: Klin - ensamhetens vilda djungel. Utplaceringar på orter där du inte känner någon, sjukhus med blinkade lampor i långa korridorer. Illaluktande, kalla kandidatlägenheter. Kom ihåg att ta med toalettpapper och underställ! Kanske ett spritkök också. Har du inte skaffat dig nära vänner nu är det försent. Räkna inte med att träffa nya människor under klin, säger äldrekursare. Du kommer dessutom bli ifrånsprungen av dina handledare, så gympaskor är att rekommendera framför Birkenstocks eller i alla fall något med en sula som ger ett bra grepp vid snabba accelerationer på nötta sjukhusgolv.

Du har väl också hört om kidnappningen? Att en vinternatt för några år sedan blev en student neddrogad och tillfångatagen av en annan läkarstudent, och fick sitta instängd i ett övergivet hus utanför Robertsfors. Han hade blivit bjuden på köttpaj spetsad med sömnmedel och åt

KÅSERI| S

upp, trots att det smakade beskt, för att hålla god min. Så det här med att lita på andra och artighet kanske är egenskaper du bör nedprioritera ifall du ska ta dig helskinnad genom alla elva terminer. Glöm inte att du alltid är dig själv närmast.

Och när du väl har fått din examen, då

är det dags för AT. Eller det var åtminstone vad du trodde. Istället får du ta underläkarvikariat på underläkarvikariat, ifall du inte är beredd att flytta till någon mindre ort, kanske norrut. Örnsköldsvik eller Mora kan ju säkert vara rätt fint.

Nu, när mörkret lägger sig över Uppsala, när det börjar regna vertikalt istället för horisontalt och när det bara ligger massiva tentor framför en, får du ett samtal från en vän som undrar hur det skulle vara att börja plugga på läkarprogrammet. Du funderar på vad du svara, vilken historia du ska berätta.

Den om varma vårdagar i solen mellan föreläsningarna och känslan när du riktigt börjar få kläm på samtalstekniken. Eller så berättar du en helt annan historia. Vad väljer du? ■

SÅ HUR SANT VAR ALLT DETTA? Mördare på läkarprogrammet: Vårterminen 2009 antogs en person som tidigare dömts för mord till läkarutbildningen.

Enligt socialstyrelsen kan personer som begått grova våldsbrott inte delta på kliniska utbildningsmoment och inte heller få en läkarlegitimation. Personen började aldrig på läkarprogrammet.

Vinterkräksjuka efter obduktion: Vintern 2007 blev en del av läkarstudenterna på termin femsamt personalen på Rudbecklaboratoret smittade av virus från en avliden kvinna. Informationen om att kvinnan bar på calicivirus hade inte nått fram. De studieansvariga skriver att de har vidtagit kraftiga åtgärder för att förhindra att detta inträffar igen.

Kidnappning av läkarstudent: Under julen 2011 blev en läkarstudent kidnappad av en psykologstudent och en annan läkarstudent. Motivet var enligt åklagaren att kunna utpressa den kidnappades familj på pengar medan förövarna hävdar att det rörde sig om en PR-kupp. De dömdes till åtta års fängelse för människorov och försök till utpressning.

Synapsis | 29

S | FOLKBILDNING

FOLKBILDNING TEXT: JOHANNA BUNGERFELDT, CELINA LINDGREN, EYLA MOHLIN ILLUSTRATION: EMELIE HOLLSTEN, EYLA MOHLIN

Ig-priset Den 14e september varje år Ig-nobelpriset ut för vad som kan verka makalöst onödiga upptäckter under det gångna året. Men det som får oss att skratta så vi sätter kaffet i halsen är faktiskt helt vanlig naturvetenskap. Här är årets pristagare: Fysik: Fransmannen Antoine Fardin har bevisat internetmyten sann - katter kan faktiskt definieras som flytande. Hur skulle de annars få plats i konservburkar?

Fredspriset: Årets fredspristagare har visat att en effektiv behandling för personer som snarkar och har sömnapné är att regelbundet spela det australiensiska instrumentet didgeridoo. Frid i sovrummet ger fred i världen- eller?

Ekonomi: Ni vet det där ögonblicket precis efter man har stirrat in i krokodilens ögon och sedan plötsligt känner ett behov att besöka ett kasino? Inte? Nä, men så är det i alla fall. Uppenbarligen kan en reptil bli det dyraste husdjur du någonsin ägt.

Anatomi: En fråga alla vi läkarstudenter ställt oss har förts upp i

ljuset- varför har äldre män så stora öron? Den vinnande brittiska forskargruppen har inte lyckats förklara orsaken till detta spännande fenomen, men nu vet vi i alla fall att öron växer i genomsnitt 2 mm per år hela livet. Lite kuriosa att fylla ut nästa tenta med, måhända?

Biologi: Eventuellt måste världens uppslagsverk skrivas om. En forskargrupp har studerat en grottlevande insekt där hanarna har vaginor och honorna har penisar. Organen kan därför inte längre beskrivas som generella könsmarkörer.

Medicin: Ett internationellt franskbrittiskt forskarlag har med avancerade metoder lyckats mäta exakt hur mycket vissa människor avskyr ost.

30 | Synapsis

"Skrattretande forskning" Vid Oxford University har man kartlagt exakt vad som krävs för att ett skämt ska bli roligt. Det viktigaste är att det ska framkalla skratt så fort det går och att det ligger inom ramen för publikens kompetens. Därför är såklart medicinskämt ett givet kort bland läkarstudenter. Oxford Unversity har utifrån dessa kriterier kartlagt några av de roligaste skämten någonsin. Här är ett exempel: I Kina finns det en miljard människor.

En miljard. Det innebär att även om du är en ”en på miljonen”-kille så finns det tusen killar till precis som du.

FOLKBILDNING| S

ORD ATT DIKTERA

PÅ TOM MAGE

» Grötaktig » Degig » Kesoliknande » Peu d’orange » Ostig » Honungsfärgad krusta » Risvattenkonsistens » Ärtsoppetjock » Blomkålsöron » Café-au-lait-fläckar » Auberginedeformitet » Mjölkig » Bönformad » Bikakemönster » Portvinsfärgad » Kaffebönstecken

Tala ut?

Forskare i USA har påvisat samband mellan stressrelaterade förändringar i genuttryck och förändringar i hur vi pratar.

Artikeln, som publicerades den 6 november i PNAS (Proceedings of the National Academy of Sciences), hävdar att förändringar i hur vi talar kan vara en tydlig indikator på biologisk stress, och att det till och med är en bättre indikator än självskattningstest.

Inom ramen för studien fick 143 vuxna individer, alla boende i USA, bära med sig små ljudinspelare under totalt två dygn.

Dessa slogs på med intervall på några minuter, och fångade således brokiga konversationer spridda över dagarna. Efter att ha transkriberat ljudinspelningarna fann forskarna några intressanta fynd.

Personer med ökad mängd stressrelaterade förändringar i genuttryck tenderade att prata mindre generellt. De använde i regel mer adverb såsom ”verkligen” och ”fantastiskt” (really, incredibly i fri översättning) som en av artikelförfattarna menar kan agera som ’emotional intensifiers’. Överanvändning av emotionella förstärkningsfraser kan vara ett tecken på att individen befinner sig i ett uppjagat, stressat, tillstånd.

De använde sig mer säll-an av pronomen såsom de/deras – reflektivt av att människor i stress tenderar att främst fokusera på sig själva?

Artikelförfattarna understryker att mer forskning krävs, men att fynden kan komma att revolutionera hur vi i framtiden kan komma att skatta individers stressnivåer.

Synapsis | 31

S | R EFLEKTION

Ljuspunkter i höstmörkret TEXT: SOFIA SUNDIN

Uppsala är höstgrått. Det är tisdagsmorgon, och föreläsarens malande känns som en dov värk under pannbenet. Läkarexamen, julen och nästa sommars semesterresa känns väldigt avlägsna. Du behöver något att se fram emot, något som livar upp vardagen. Frukta icke! Ljuspunkterna finns där, faktiskt på varenda termin…

T1

Mottagningen är slut och vardagen som läkarstudent har kommit för att stanna. Men det finns mycket att se fram emot! Den första tentafesten, tackfaddersittningen, tackfadderpubrundan och tackfadderresan; du får fortsätta hänga med dina faddrar ett bra tag till! Sen kommer ditt första Preklin, där du kanske får vara med och dansa och servera och hänga med klinare.

Åh shit, nu förstår jag vad äldrekursarna menade när de sa att ToD var tufft! Tackfaddersittningen, tackfadderpubrundan och tackfadderresan är välförtjänta pluggpauser.

På BMC kan man njuta av Finn Hallbööks härliga dialekt på embryologiföreläsningarna (”rör i rör”). När tentan är skriven kommer den traditionella ToD-resan, och på HoER kommer Lena Kjellén som är kursansvarig bjuda hela kursen på fika under ett seminarium.

T3 32 | Synapsis

T2

När anatomin känns som mest oövervinnerlig och lukten i källaren börjar bli för mycket även för den med starkast mage och svagast luktsinne kommer den: Gammelfaddersittningen; och med den en glimt av hur roligt T1 och T2 har det på mottagningen.

När KARL är över kommer NHoI, och därmed även Dan Larhammars föreläsning om sin kamp mot alternativmedicin. Mot slutet av terminen är det dags att ta över stafettpinnen för Preklin, med inspelning av den första teasern!

| S

T4

Hur många virus och bakterier finns det i världen egentligen? Orimligt många. Du kan dock se fram emot Linus Sandegrens föreläsningar om bakteriologi där han pratar om zombies. Att anordna PREKLIN är terminens stora projekt. Här kan man plocka russinen i kakan och engagera sig i det man själv tycker är roligast! När Preklin är över och AoF-tentan skriven kan man se fram emot att en viss föreläsare under Integration 1 brukar avsluta sin föreläsning med att framföra en raplåt hen skrivit själv.

Det är dags. Du har väntat, längtat och peppat. Nu är du läkarstudent på ett helt nytt, mer verklighetsförankrat sätt! Det blir akutplacering där du får åka med ambulansen och kanske rädda liv på riktigt. Dessutom kan du se fram emot att PREKLIN är för dig i år, och så även allt spex och fjäsk som hör till. Hurra!

T6

T5

Ha tålamod, förr eller senare får de flesta vara operationsassistent, och det är riktigt häftigt!

Någon gång under terminen kommer du också att ha anestesiplaceringen, som de flesta älskar och som avgör specialitetsvalet för säkert hälften av er (i alla fall ett tag). Plötsligt har halva programmet gått och det är dags för halvtidsfest! Har du tur kommer kompisen som är på uppehåll till Uppsala för att vara med och fira.

Det här med att gå klin känns invant vid det här laget. Nyhetens behag från T5 är kanske borta, men du kan se fram emot att få lära dig gipsa på ortopedikursen, och ta en selfie med en kursare vars underarm du gipsat alldeles själv. Ortopederna bjuder dessutom gärna och ofta oss kandidater på fika! Om du blir utplacerad i Långtbortistan kan du hoppas på att det finns några andra läkarkandidater där, så att du kan dra ihop kandidatöl och kanske få ihop ett gäng till ett pubquiz om du har tur.

T7

Eftersom undertecknad inte gått längre än knappt halva termin 7 när detta skrivs är resten av utbildningens ljuspunkter ännu oupptäckta för mig. Alla läkarstudenter, även de som går T8 eller högre kan dock se fram emot några av de tillställningar som är återkommande, oavsett vilken termin en går! Varje termin anordnas cykelsittningen och Preklin, varje år anordnar MIFU julfest, och varannan höst hålls den storslagna Medicinarbalen.

Synapsis | 33

BEKÄNNELSER

Paniken när man - sent en fredagkväll - under en session av effektiv stalking råkar ringa en KARL-amanuens på FaceTime. ”Sherlock”

Första veckan på T5 var jag så nervös över att glömma något. Mitt stetoskop, min skylt, att klippa naglarna, mitt block, hur man behandlar akut astmaattack. Men jag kom ihåg allt det!

Glömde bara tampong.

"En rödvit bussarong"

Har problem med att uttala "defibrillator". Mumlar alltid fram slutet på ordet och hoppas att ingen ska märka det.

"HLR"

Blev orimligt störtkär i min amanuens. Vad gör jag?

"KarlMeMaybe"

Efter tre år på läkarprogrammet kan jag fortfarande inte låsa stasbandet.

"Anonym"

Man hade ju inte tackat nej till en "privatlektion i anatomi" med någon av KARL-amanusenserna... eller flera

"Väldigt studiemotiverad T3:a"

Alla i T11: At at at at AT at aaaattttt atatatat AT? AT! AT?!? AT, at. AT at at at at at At aT at... At at AT AT AT AT. AT i Uppsala. AT i Västernorrland.

AT i Eksjö. AT, at, at, at. At. "Mvh vill ha AT"

AVSLUTNINGSVIS| S

En jul utan julklappar För ett par år sedan slutade min familj med julklappar. På mammas initiativ avstod vi under en jul för att se hur det kändes och sen dess har vi fortsatt med det. I början var jag väldigt motsträvig. Jag gillar att få julklappar, och jag gillar att ge julklappar. Ser en julgran verkligen helt komplett ut utan en drös julklappar under? Argumenten för en klappfri jul är dock många.

Faktum är att vi konsumerar och spenderar allt mer. År 2016 valde svenskarna att lägga i snitt 2600 kronor på julklappar, enligt en undersökning från YouGov. Om alla på jorden levde som vi svenskar gör så skulle vi behöva 4.2 jordklot varje år för att klara av all konsumtion. Jordens resurser räcker inte längre till.

När jag var yngre så satt jag hela julafton och bara väntade på att vi skulle få öppna julklapparna - det var verkligen dagens höjdpunkt! Skulle jag få de där fina klapparna jag önskat mig? Själva julklappsöppningen gick sen ganska fort, efteråt satt en kanske och klämde lite på innehållet, bläddrade i senaste Nobelpristagarens bok eller doftade på en parfym en förmodligen inte hade valt själv.

När en ger julklappar ”Helt plötsligt så hade den vanliga känslan enbart för att en måste av väntan blivit till en känsla av njutning.” ge julklappar så upplever jag ofta att det slutar med klappar som ingen riktigt är nöjd med. Ofta hamnar prylarna efter någon månad längst in i en byrålåda där de bara ligger och dammar. Skillnaden som jag upplevde efter att vi slutade med julklappar var att julafton återfick en känsla som jag inte upplevt sen jag var riktigt liten. Helt plötsligt så hade den vanliga känslan av väntan blivit till en känsla av njutning. När dagens självklara höjdpunkt var borttagen så kunde jag istället ta till vara på varje stund av dagen på ett helt annat sätt. Att sitta och plundra Aladdinasken med morfar, ta en långsam julpromenad med mamma och pyssla ihop julgodis med brorsan fick helt plötsligt ett nytt värde.

Jag säger inte att alla bör sluta med julklappar omedelbart bums och att alla som inte gör det är sämre människor. Mitt syfte med den här krönikan är egentligen bara att väcka en liten tanke hos er som läser. Kanske behöver antalet julklappar inte vara fullt så många? Kanske kan vi ge gåvor som inte sliter på jordens resurser? Kanske går det att ge bort hemmagjorda chokladtryfflar, en virkad mössa eller ett flyktingpaket från Unicef? Kanske behöver inte julkänslan vara helt och hållet kopplad till antalet paket under granen?

Alma Englund

Redaktionen VILKEN FILM HAR DU SETT FÖR MÅNGA GÅNGER?

Celina, T7 Pokémon: Mewtwo slår tillbaka.

Katinka, T6 "Bend it like Beckham", kan VARJE replik. OBS menar alltså inte FÖR många gånger som något dåligt.Bara att jag sett den väldigt många gånger!

Ashkan, uppehåll efter T4 There Will Be Blood. Kommit upp i sisådär 17 tittningar.

Alma, T4 Pride and Prejudice från -95. Ser varenda gång jag är sjuk. Enda gången jag orkar se en film som är så många timmar.

Matilda, T4 (500) Days of Summer, tröttnar aldrig!

Frida, T7 Jag ser nästan aldrig på film, men just nu plöjer jag igenom GoT, ligger visst lite efter på den fronten.

Linn, uppehåll efter T5 Raise your voice! En av få filmer jag ägde på dvd.

Anton, T7 Kops!

Johanna, uppehåll efter T7 Den där alienfilmen som ALLTID går på någon av reklamkanalerna och ger mig mardrömmar.

Har inte ens brytt mig om att lära mig namnet på den.

Elin, T3 Aristocats!

Sofia, T7 Disneys "Enchanted". Ser den typ varje gång jag ligger hemma och är sjuk, och mår alltid lite bättre efteråt!

Eyla, T7 Twilight...