Synapsis nr 1 2021

Läkarprogrammets tidning | Nr. 1 Mars 2021 | Årgång 23

TEMA: RESOR Terminsresan sidan 08

Resedagbok: Sri Lanka sidan 19

Matlagningstips på placering sidan 13

SYNAPSIS

LED ARE

Den börjar mer och mer krypa i mig, känslan av att vilja komma bort. Senaste årets märkligheter har försatt mig i ett slags konserverat tillstånd, där mina åsikter, mitt umgänge och mina intryck blivit repetitiva och förutsägbara. Mitt hem känns mer och mer som en trevligt inredd bur där jag från mitt fönster ser in mina grannars burar, och tillsammans bildar vi ett stort lägenhetszoo.

Har man någon gång längtat så mycket efter att resa, som man gör nu? Uppenbarligen kan vi inte hålla oss ifrån det, trots restriktioner och avrådande ord från högsta ort. Ändå är det många som stannar hemma, dag ut och dag in.

Klickar in sig på en digital föreläsning under dagen för att sedan klicka in på en streamingtjänst till kvällen.

I vårens första nummer längtar vi bort, i många olika former.

Katinka Tell tar oss med på en utbytesresa till Sri Lanka och Kristoffer Ljungdahl bjuder oss på en hårresande text om Djatovexpeditionen. Även resan genom läkarprogrammet behandlas, bland annat med matlagningstips på utplacering och olika norrländska genetiska sjukdomar. Vi är också mycket glada över att välkomna nya medlemmar till redaktionen: skribenterna Malin Marcström och Magda Nilsson, samt illustratören Henriq Hellström.

Bästa läsare, ta detta nummer i er hand (eller på er skräm) och dröm er bort till både varmare och kallare breddgrader, och tänk att snart - snart - är vi där igen.

Elin Forsgren Chefredaktör

SYNAPSIS I DETTA NUMMER

"glassiga takbarer, anrika roddklubbar och den absolut bästa nattmaten cheese kotthu ”

04

Vad jag lärt mig om hår

06

Djatlovexpeditionen

08

Terminsresan

12

Resan i det humanitära arbetets namn

13

Matlagningstips på placering

16

Välkomna till Norrland och dess sjukdomar

19

Resedagbok: Sri Lanka

22

Katinkas kastruller

24

Folkbildning

26

Från idé till nummer

Malin Marcström reflekterar över hårborttagning

27

Avslutningsvis: Att föda ett barn

08 | Terminsresan

28

Redaktionen svarar

19 04 | Vad jag lärt mig om hår

Sammanställning av terminernas olika ljuspunkter

12 | Resan i det humanitära arbetets namn Krönika av Magda Nilson

27 | Att föda ett barn

Sofia Sundins skildring av läkarexamen

REDAKTION synapsistidning@gmail.com CHEFREDAKTÖR Elin Forsgren ANSVARIG UTGIVARE Lucas Grzechnik Mörk OMSLAGSBILD Anna Granberg BILDREDAKTÖRER Anna Granberg

TEXTREDAKTÖRER Elin Forsgren Matilda Häggström Malin Marcström Katinka Tell LAYOUT Anna Granberg Matilda Häggström ILLUSTRATÖRER Anna Granberg Henriq Hellström

SKRIBENTER Elin Forsgren Anna Granberg Lucas Grzechnik Mörk Axel Henriksson Matilda Häggström Kristoffer Ljungdahl Malin Marcström Magda NIlson Sofia Sundin Katinka Tell

UTGES AV Föreningen Synapsis KONTAKT Synapsis Akademiska sjukhuset Ing. 14, Medicinarcentrum UAS bv 751 85 UPPSALA TRYCK: Exakta Print AB, Malmö 2021 För åsikterna i tidningen står respektive skribent. Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera i insänt material.

S | K RÖNIKA

VAD JAG LÄRT MIG OM HÅR Sedan tidiga tonåren har jag rakat bort de få blonda fjun som då började växa till på benen. Under gymnasiet fick min pojkvän inte ens titta åt mitt håll om benen inte var lena som en babyrumpa. Men när jag tänker efter så vet jag inte vad jag hade för anledning att börja raka mig mer än att det bara var något som skulle göras – ändå var det ibland som att livet hängde på att benen var släta. Sedan jag börjat läkarprogrammet har jag fått en alltmer funktionell syn på kroppen. Bland annat har jag börjat fundera över hårborttagning och tänkt att det är ganska märkligt fenomen. Jag ville ta reda på varför vi håller på med det egentligen.

Det verkar finnas en utbredd föreställning om att kroppshår skulle vara ohygieniskt.

När jag sökte på nätet om varför vi rakar oss kom orden ”fin” och ”fräsch” upp titt som tätt. Men det enda jag kunde minnas som nämndes kring rakning på hudkursen under termin sju var att det lokalt kan ge en förvärrad utbredning av vissa könssjukdomar, eftersomdet kan skada och irritera hudbarriären. Det hela kändes motsägelsefullt.

Enligt Gray’s anatomy (boken, inte serien) har håret flera funktioner. Det medverkar i kroppens värmereglering, skyddar oss från solexponering och har en sensorisk funktion. Jag läste också att ”närvaron, fördelningen och det relativa överflödet av hår i vissa regioner […] är sekundära sexuella karaktäristika som spelar roll i den socio-sexuella kommunikationen” men någon närmare förklaring till vad det innebär stod för mig inte att finna.

Våren 2020 gick jag termin sex på läkarprogrammet och mina känslor kring benhåren var fortfarande i stort sett desamma.

Jag hade börjat fundera på om jag kanske skulle låta dem växa, men mitt inre diffusa motstånd kändes för stort. Under kärlkirurgiblocket blev jag vid ett övnings4 | Synapsis

moment halvt ofrivilligt utsedd som statusundersökningsobjekt och eftersom jag inte förberett mig inför detta fick jag skamset dra upp jeansen över mina stubbiga smalben när a. poplitea skulle palperas. Jag tänkte att det misstaget skulle jag inte göra om igen.

Jag antog att den oklara illvilja jag kände mot de små förhornade filamenten hade att göra med den ”socio-sexuella kommunikationen” som jag läst om i Gray’s. För att hitta en förklaring till vad det egentligen skulle kunna betyda sökte jag mig utanför Pubmed och läkarprogrammets kurslitteratur. Jag hittade boken ”Religion och hår” där författaren och gymnasieläraren i religion Daniel Sandin skriver att kroppsrakning är något som människan ägnat sig åt i flera tusen år. Till exempel rakade kvinnorna i romarriket benen och ännu tidigare hade det i Egypten varit ett ideal för kvinnor att raka bort allt kroppshår.

I flera olika religioner är avlägsnande av kroppsbehåring dessutom ett religiöst påbud.

Historiskt sett har det framför allt varit priviligierade som kunnat ägna sig åt den tidskrävande helkroppsrakningen – alltså ett tecken på status. I modern tid, under

TEXT: MALIN MARCSTRÖM ILLUSTRATION: HENRIQ HELLSTROM

KRÖNIKA| S

Ja man kan ju undra - finns det verkligen inte något härligare att göra en fredagskväll än att skiva bort stubben från vinterbleka ben?

1900-talet, så har den breda massan av synas mer hår i vissa av dem men bland kvinnor i bland annat Sverige börjat raka bilder på trendiga nya rakhyvlar i pastellsig alltmer. Detta i och med att de börjat färger läste jag fraser som ”self care”. bära kortärmat och kortare kjolar och Företagen vill få oss att känna att vi unnar byxor. Under 20-talet började kvinnor oss om vi rakar benen. Ja man kan ju undra raka armarna och lite senare, under – finns det verkligen inte något härligare 40-talet, även benen. När stringtrosan att göra en fredagskväll än att skiva bort kom blev det vanligare med intimrakning. stubben från vinterbleka ben?

I boken nämns det också att det bland män blir allt vanligare med intimrakning Under sommaren 2020 spenderade och att raka bröst och axlar. jag min ledighet, precis som resten av Sverige, på hemester i de svenska fjällen.

Jag återvände till Pubmed för att se om Baddräkten ersattes med långa myggnågon faktiskt forskade på detta. En skyddande byxor, stubben växte på och artikel i JAMA dermatology från 2016 i slutet av sommaren tyckte jag att det fångade mitt intresse – den undersökte var läge att vaxa benen. Long story short: vanorna kring amerikanska kvinnors med vaxremsan följde mitt hår, mitt intimrakning. Studien visade att yngre epidermis och mitt tålamod – det kändes kvinnor är mer benägna att raka sig än som allt annat än ”self care”. äldre och att de med högre utbildning hade större sannolikhet att vara rakade. Det var knuffen jag behövde för att våga Kanske är det fortfarande en statussymbol, ta steget. Mitt 16-åriga jag hade aldrig i alla fall hos yngre personer? kunnat tro detta, att jag en dag skulle Sandin skriver också i sin bok att rakbladsreklamen under 1900-talet också varit en bidragande faktor till denna trendutveckling mot minskad kroppsbehåring. Det fick mig att tänka på den reklam som det senaste året fyllt mina sociala medier. Visserligen har det börjat

låta håren växa fritt. Jag trodde att det skulle bli en kamp, men till min förvåning kände jag mig snarare som en pubertal tonårspojke som testar skäggväxten – jag började jämföra benen med pojkvännens och kände mig stolt. Överraskat insåg jag att jag har nästintill kala vader och att hårstråna, likt en omvänd ombréfärgad frisyr, mörknar ned mot ankeln. Det var som att lära känna en ny sida av mig själv.

Men efter tillväxtfas kommer till slut en vilofas, som jag lärt mig på dermatologikursen. Den initiala hypen jag kände passerade och månaderna gick. På höstterminen kändes det helt okej att jag hade lika håriga ben som killarna när vi tränade på bengipsning under ortopedin.

Jag vande mig vid mitt ludna värmande lager, slapp långkallingarna i januarikylan och kände mig inte alls ofräsch.

Det återstår att se hur jag kommer känna inför orakade sommarben när badkläderna skall på igen. Kommer tanken på hårets fysiologiska funktion väga tyngre än känslorna kring stråna i dess kulturella kontext? Min resa mot acceptans av kroppsbehåringens naturliga tillstånd har bara börjat – hur det än blir har jag åtminstone kommit fram till att livet går vidare, även med hår på benen. ■

Källor: Skin and it’s appendages. Standring, Susan. Gray’s Anatomy. 42:a upplagan. Amsterdam: Elsevier Limited, s. 145-165.

Rowen, Tami S et al. 2016. Pubic Hair Grooming Prevalence and Motivation Among Women in the United States. JAMA dermatology vol. 152,10: 1106-1113. doi:10.1001/jamadermatol.2016.2154 Sandin, Daniel. 2019. Religion och hår. Stockholm: Dialogos.

Synapsis | 5

S | HISTORIA

TEXT: KRISTOFFER LJUNGDAHL

Djatlovexpeditionen

D

6 | Synapsis

u har nu fallit över ett ouppklarat mysterium från 1959. En skildring av hur nio stycken skidåkare under mycket oklara omständigheter påträffas döda i den ryska, bitska kylan. Skidexpeditionen har uppenbart gått väldigt fel, men omständigheterna är svårförklarade och upptäckterna hårresande. Trots den stränga vintern påträffas nämligen några av dem i snön enbart klädda i underkläder. Andra hittas barfota. I tältets tältduk påträffas ett stort hål i sidan, tydande på att personerna skurit upp det – i panik från insidan för att fly.

Vad kan ha föranlett denna händelse?

Vad kan ha fått dem att vilja fly? Flera utredningar har gjorts av fallet, den senaste så sent som 60 år efter det inträffade, nämligen 2020. Samma ofullständiga utlåtande anges i samtliga; att orsaken var naturens krafter. Många frågetecken kvarstår alltså och konspirationsteorier har inte varit sena med att ta sin form. En sak är dock säker, oavsett vad som hänt är och förblir Djatlovpasset – namngivet efter expeditionsledaren Igor Djatlov – ett hårresande mysterium. Låt oss backa tillbaka och beskriva mer ingående hur allt hände.

Ett tillägg: Undertecknad har valt att beskriva det mest grafiska i denna berättelse med ICD-koder för att inte väcka allt för stort obehag. Ni är nu välkomna att läsa vidare.

Igor Djatlov har fyllt 23 år 1959. Sitt stora intresse för naturen har gjort honom till en skicklig alpinist och skidåkare. Det är han som kommer att skapa gruppen som beger sig ut på skidor, därav namnet. En grupp bestående av tio medlemmar; två kvinnor och åtta män, valda med omsorg utifrån kunskap och erfarenhet. Rutten han planerat för var den mest avancerade under den tiden – grad III – med målet att efter utförd expedition få stiga i grad som terrängvandrare till just nivå III. Rutten har dock redan på förhand ett rykte om sig. Den går nämligen genom de norra delarna av Uralbergen i Ryssland och är en mycket krävande 300 kilometer lång färd med en slutdestination i form av berget Otorten. I detta område finns en

urbefolkning vid namn manserna, och på deras språk betyder Otorten; Gå inte dit.

Platsen där expeditionen kommer visa sig slå sitt sista läger benämns Cholat Siachl; Döda berget. Det här är därmed inte ett äventyr för den vidskeplige.

Trots mansernas semantiska försök till att avskräcka så beger sig gruppen ut på denna resa den 26 januari, vilket vi kan följa genom deras ingående dokumentation med bilder och dagböcker. Av allt att döma från detta material verkar gruppen vara vid gott mod med skratt, sång och med en spänd förväntan på resten av turen. Det här ska dock komma att ändras natten mellan första och andra februari 1959.

Gruppen, där en av medlemmarna valt att avbryta på grund av en kylinducerad försämring av M79.0, väljer att slå upp ett läger på 1 079 meters höjd trots kraftiga vindar och sträng kyla. Efter det här kan vi mest spekulera i vad som hänt, men utifrån fynden på platsen kan kvalificerade slutledningar ändå göras. Att tältduken är uppskuren från insidan tyder på att medlemmarna gjort en flykt i panik.

Detta styrks av att utrustning och kläder lämnats kvar. Längre ner på sluttningen har även fynd gjorts som visar att några av medlemmarna lyckats göra en eld. Vad spekulationer dock inte kunnat förklara är det otäcka fysiska tillstånd som vissa medlemmar påträffas i.

HISTORIA | S

Två av dem hittas på platsen där elden satts upp liggandes på rygg, halvnakna med T21.2 alt. T21.3, det är svårt att veta säkert. Igor hittas ensam, också liggandes på rygg och utsträckt. Michail Sjaravin, en räddningsarbetare som var på plats, menar att liken snarare borde påträffats ihopkrupna på grund av kölden och tycker att det snarare såg ut som kropparna blivit släpade i händerna. Fyra stycken andra medlemmar; Dubinina, Zolotarjov, Nikolaj och Alexandr påträffas alla tillsammans, relativt varmklädda. Det märkliga är dock deras skador. Nikolaj har en S02.11.

Både Dubinina och Zolotarjov har S20.2 men mest uppseendeväckande även Z90.8 av ögon och Dubinina även tunga.

Slutligen har två av kropparna radioaktiv W88.99. Det är fastslaget att fem personer avlider som direkt följd av T68.9.

Detta kan inte sägas om resterande. Här var det snarare skadorna som var direkta orsaken.

Vad har de flytt ifrån? Varför är många av dem halvt avklädda? Vad har åsamkat dessa rysliga skador? Frågor som självklart ska besvaras av rättsmedicinsk utredning.

Den 26 februari finner en sökpatrull gruppen. Det var bestämt på förhand att gruppen skulle skicka ett radiomeddelande den 12 februari. När meddelandet uteblir inleds således sökningen och seder-

mera även en förundersökningen. En undersökning som dock uppdagas som väldigt märklig, innehållandes både slarv och fel. Platsen undersöks exempelvis endast en gång och man återvänder inte under sommaren för att lättare samla in eventuella bevismaterial. Dessutom är det enbart räddningsarbetare och militär på plats, ingen expertis inom rättsmedicinskt väsen. Hela olycksområdet är inte heller tillgängligt för undersökning då militären valt att kontrollera delar av det. Utförda obduktioner övervakas också av en insisterande distriktsåklagare, vilket inte är kutym. Förundersökning kommer tre månader in i processen läggas ner utan förvarning. Nio personer har dött. Ingen vet varför.

Djatlovexpeditionen är en historia som är svår att inte fatta intresse för. Den har det mesta ett mysterium behöver; oförklarliga fynd, ett eventuellt mörkande från högt uppsatta och Ryssland med på ett hörn. Vad tror då folk? Vissa menar att militären ligger bakom dådet. Andra pekar på urbefolkningen manserna. En tredje grupp förklarar det med naturens krafter. Det finns många fler stenar att vända på än vad som gjorts i den här texten och trots att svar på vissa av frågorna finns, kan vi aldrig vara helt säkra på vad som hände där vid Cholat Siachl; det döda berget. ■

ICD-koderna: M79.0 Reumatism, ospecificerad S02.11 Fraktur på skallbasen- öppen S20.2 Kontusion på bröstkorgen T21.2 Brännskada av andra graden på bålen T21.3 Brännskada av tredje graden på bålen T68.9 Hypotermi W88.99 Exponering för joniserande strålning, plats ospecificerad, aktivitet ospecificerad Z90.8 Förvärvad avsaknad av andra organ

För den vetgirige:

Dagens Nyheter. Djatlovexpeditionen – det ryska mysteriet som aldrig blev löst.

SVT play. Mysteriet vid Djatlovpasset .

Synapsis | 7

S | GUIDE

TERMINSRESAN TEXT: MATILDA HÄGGSTRÖM

Att passera elva terminer på läkarprogrammet kan ibland kännas som en resa utan slut. För varje termin blir man lite tröttare, dricker mer kaffe, får sämre koll på vilka som går på ens program, och lessnar allt mer på att hänga efter sin handledare. Runt termin tio börjar man känna sig mer som en sliten överlevare än den där taggade T1-studenten med tindrade ögon som köpte all kurslitteratur (och helt ny, dessutom). Det finns dock ljuspunkter. Varje termin händer det trots allt något roligt, och man blir lite visare för varje avverkad kurs. Synapsis har frågat elva läkarstudenter från respektive termin om ljuspunkter från just deras plats på resan. Häng med!

T1

T2

T3

Alva Spångberg, går T2, om T1:

Sofia Ränk, går T3, om T2:

Holme Westin, går T4, om T3:

1. Något roligt du lärde dig på T1?

Att det faktiskt är möjligt att klara tentor! Det trodde jag aldrig före den första.

1. Något roligt du lärde dig på T2?

Tumörceller köper biljetter och åker på semester, i alla fall enligt Aris Moustakas.

1. Något roligt du lärde dig på T3?

När jag lärde mig hitta olika strukturer på dissektioner.

2. Den bästa föreläsningen?

Alkoholkatabolism med Birgitta Tomkinson - rakt, tydligt, mitt i prick.

2. Den bästa föreläsaren/föreläsningen på T2?

Lena Kjellén! Kursledare för HoER som bland annat föreläser om glukoshomeostas och könshormoner.

3. Vad var det bästa med T1?

Självklart - alla personer man har lärt känna. Att folk runtomkring en (faddrar, föreläsare, amanuenser, kursare) är så drivna, och vill göra allt så bra de kan.

4. Tips till de som ska börja T1: Hitta rätt folk att plugga med, och om solen lyser, gå ut!

8 | Synapsis

3. Vad var det bästa med T2?

Att vara fadder under en tidlös mottagning förstås!

4. Tips till de som ska börja T2?

ToD är en tung kurs som är dubbelt så lång som de längsta kurserna på T1. Plugga till duggan som om det vore en tenta så blir den riktiga tentaperioden inte riktigt lika tung.

2. Den bästa föreläsaren?

Det var nog Dan Larhammar på NHoI. 3. Vad var det bästa med termin 3?

Det bästa med termin tre var att en gång för alla lära sig anatomi samt att lära sig neurobiologi från grunden (fanns många obesvarade frågor från KNeP).

4. Tips till de som ska börja T3: Försök se KARL-kursen som en speciell och rolig period där man verkligen går in i anatomibubblan.

Se NHoI som en möjlighet att förstå hur hela kroppen fungerar utifrån gamla och nya kunskaper.

GUIDE| S

Asia Ahrens går T6, om T5:

1. Något roligt jag lärde mig i T5: Massor av saker, man lär sig så sjukt mycket i T5. Kul att äntligen kunna se hur saker ser ut i praktiken och lära sig lite (mycket) mer praktiska saker. Jag tyckte personligen att det var kul att lära sig ABCDE lite bättre. Sen att diktera, men det tyckte jag inte förrän mot slutet av terminen då det i början känns mer tidsdrivande än effektivt, haha.

2. Den bästa föreläsningen/föreläsaren på T5: Kan man kolla sin gamla kurt? haha minns faktiskt inte, men minns att någon stod ut mer än andra.

Inhalator föreläsaren var rätt bra (Fredrik Sundbom).

3. Vad var det bästa med T5: Placering på akuten! Så sjukt roligt. Också hur mycket nytt man lärde sig och att kombinera praktik med plugg.

4. Tips till de som ska börja T5: Det är mycket repetition i början, vilket är rätt skönt så oroa er inte om det känns läskigt. Visa att du vill lära dig saker och fråga om du får vara med på det du tycker är kul, handledarna tycker det är roligt när kandisen verkar kunnig och intresserad. Mår du dåligt över något är det också viktigt att säga till, vissa saker kan bli för mycket, särskilt för dig som inte är van att se dessa saker. Jag tyckte till exempel att strokeplaceringen var tung, då är det viktigt att ta kontakt och prata med andra om vad som kändes jobbigt.

LYCKA till och ha kul !

T4

T5

T6

Elias Sikström, går T5, om T4:

Niklas Ferm, går T7, om T6:

1. Något roligt du lärde dig på T4?

Att ens kost ska försöka efterlikna medelhavskosten. Gör att man får lite mindre ångest varje gång man ska ta sig ett glas vin mitt i veckan.

1. Något roligt du lärde dig på termin 6?

Att anestesiologer är den lugnaste arten läkare, trots deras hutlösa kaffekonsumtion.

2. Den bästa föreläsningen/föreläsaren?

Har varit otroligt dålig på att gå på föreläsningar när allt är på zoom, men det är svårt att inte tycka om Tangel Punga.

3. De bästa med termin 4?

Att äntligen bli klar med preklin. Hade proppen för en vecka sen och det är otroligt skönt att få ha saker på plats och känna att man tillhör ett sammanhang igen.

4. Tips till de som ska börja T4?

Att skippa föreläsningarna under integration 1, och bara kolla på gamla tentor. Gjorde att man fick ett riktigt jullov.

2. Den bästa föreläsaren/ föreläsningen på termin 6?

Jarl Hellman ligger högt på listan med sina livliga anekdoter, sitt ändlösa engagemang och glada humör!

3. Vad var det bästa med termin 6?

Att äntligen få kliva in i OP-salen. Ni vet... Med armarna fortfarande drypande blöta av handsprit, nära kroppen i en ungefär 140 gradig vinkel. Den lite panikslagna armvevningsritualen när man plötsligt inser att man snart ska kränga sig i det prassliga op-stället utan att ”osterila” sig. Och sedan står man där, i flera timmar, krampaktigt hållandes i en hake av något slag. Det är kul det!

4. Tips till de som ska börja termin 6?

Säg ja! Om en handledare frågar om man vill göra någonting, assistera i något moment eller vad det nu kan vara så säg JA! Inte nej, utan JA! Det är oftast inte så svårt som man föreställer sig att det kan vara och när man väl lyckas får man en ofta behövlig confidence-boost att leva på resten av den dagen.

Synapsis | 9

S | GUIDE

Muataz Lafta, går T8, om T7:

Olivia Kälvesten, går T10, om T9:

1. Något roligt du lärde dig på termin 7?

Det är alltid roligt och intressant med nya kunskaper. Jag tyckte dock extra mycket om ortopedin. Praktisk specialitet och roligt med alla olika undersökningstekniker.

1.Något roligt du lärde dig på T9?

Barn känner inte igen sin mamma förrän de är 6 månader gamla.

2. Den bästa föreläsaren/föreläsningen på termin 7?

Bästa läraren enligt mig var Anna Eriksson (ansvarig för hematologiblocket). Väldigt kunnig och älskar verkligen sin specialitet.

De bästa föreläsningarna fanns på njurblocket. Det kan förstås bero på min kärlek till fysiologi.

2.Bästa föreläsaren?

Tryggve guidade oss genom feberträsket.

3. Det bästa med T9: Gå luciatåg på barnkliniken i Eskilstuna med gamla överläkare klädda i bak-och-fram-vända läkarrockar.

3. Vad var det bästa med termin 7?

Terminsansvarige Albert Christersson utan tvekan. Dessutom var det en välstrukturerad termin.

4. Tips till de som ska böra termin 7?

Gå in med rätt inställning och var intresserade, även om inget av områdena kommer att bli din framtida specialitet.

T7

T8

4. Tips till de som ska börja T9: Om du tar en artärgas med saturation 50 % och patienten är uppegående, spring då inte i panik till din handledare och säg att patienten behöver syrgas NUU, utan tänk att du kan ha råkat få venöst blod.

T9

Jennifer Amréus Leissner, går T9, om T8:

1. Något roligt du lärde dig på termin 8?

Finns mycket att välja på! T.ex. att lära sig koniotomera var kul. Inte för att jag direkt bemästrat ingreppet efter att ha sett en instruktionsvideo och snittat en gång i en plastbit... men det är rätt roligt att i alla fall inbilla sig att man skulle kunna rädda ett liv med typ en kökskniv!

2. Den bästa föreläsaren/föreläsningen på termin 8?

Jag gillade verkligen Mia Ramklints föreläsningar. Tycker att hennes entusiasm inte bara syns utan även smittar av sig.

Dessutom är hon trevlig och till synes alltid på gott humör.

3. Vad var det bästa med termin 8?

Det bästa med T8 är nog variationen. Om jag ska hårdra min upplevelse: på neuro tänker man, på psyk pratar man och på ögon/ÖNH använder man händerna. (Och såklart är man en flitig student och läser exakt hela tiden.) Och innan Neuro-Elias eller Ögon-Per hör av sig till mig för att säga att statusundersökningen är jääätteviktig inom neurologin eller att optiken kräver suuupermycket tankeverksamhet - ja, ja, jag vet. Variationen på T8 är kul i alla fall!

4. Tips till de som ska börja termin 8?

Tips om man ska börja T8 är att hänga med under integrationsveckorna. Föreläsningarna är relevanta för hela terminen och innehållet återkommer (inkl. på tentorna). Det är ett par mastiga 8-17-dagar med föreläsningar, men hang in there och se det som ett återupplevande av mysiga preklin-minnen. Eller nåt.

10 | Synapsis

GUIDE| S

Ellie Waluszewski Fägerstam, går T11, om T10:

1. Något roligt du lärde dig på termin 10?

Att rökning skyddar mot havandeskapsförgiftning, betyder dock INTE att man ska röka när man är gravid.

2. Den bästa föreläsningen?

Patrik Ellström om kritisk läsning av vetenskapliga artiklar.

3. Vad var det bästa med T10?

Att jag förstod att jag faktiskt kan skriva, har alltid tyckt att det är svårt innan.

4. Tips till de som ska börja T10?

Var inte för noggrann! Första utkastet på uppsatsen behöver inte vara perfekt, börja med att bara få ur dig något som går att bygga vidare på sen.

T11 T10

EXAMEN!

Susanna Svahn, nyexaminerad, om T11:

1. Den bästa föreläsaren på termin 11: Patrick Micke och Fredrik Ponténs patologi-podcast.

2. Något jag lärde mig på T11?

Kanske försäkringsmedicin ändå, det var tillfredsställande att äntligen förstå hur det fungerar med sjukskrivning eftersom det är ett evigt gnäll kring det där??

3. Det bästa med termin 11: Att det är den sista??? Ingen stortenta (vilket också är ett lite antiklimax tyvärr).

4. Tips till dom som ska börja T11: Lätt att terminen försvinner för att man lever så mycket i framtiden och funderar mycket kring hur det ska bli efter examen. Så man borde ju försöka njuta lite av att man går termin 11 eftersom den är CHILL.

Synapsis | 11

S | K RÖNIKA

RESAN I DET HUMANITÄRA ARBETETS NAMN TEXT: MADGA NILSON

I

januari lyssnade jag på en föreläsning om humanitärt arbete med Andreas Wladis, professor i traumatologi och katastrofmedicin. Föreläsningen inleddes med ett urval av citat från olika heliga skrifter, som ett understrykande av att det ”humanitära tänket” existerat i tusentals år och är fundamental i konstruktionen av vårt samhälle. Följande citat etsade sig fast och har följt med mig under de gångna veckorna:

”Om någon fattig finnes hos dig, en av dina bröder inom någon av dina städer, i det land som Herren, din Gud, vill giva dig, så skall du icke förstocka ditt hjärta och tillsluta din hand för denne din fattige broder, utan du skall gärna öppna din hand för honom och gärna låna honom vad han behöver i sin brist.” – 5 Mosebok 15:7 Jag kan inte låta bli att dra parallellen mellan den fyrtioåriga vandringen i öknen och den eviga vandringen vi gör idag, fast i det humanitära arbetets namn. Ibland undrar jag om vi inte är lika vilsna idag i vårt febrila resande som israeliterna sägs ha varit då under sin vandring. För den gängse bilden av humanitärt arbete är ofta att det är ett arbete som sker utanför Sveriges gränser, i de gamla kolonierna som fortfarande lider av imperialismens avtryck. Det avtryck som på ett nästintill ”diasporiskt” vis genererat konsekvenser även utanför de forna koloniernas gränser.

Jag tänker framförallt på de högaktuella konsekvenserna som syns i USA; Black Lives Matter och de olika kontroverserna kring valet, som mynnade ut i stormningen av Kapitolium. Om vi tittar tillräckligt noga kan vi se samtida konsekvenser av imperialismen, termen som är så starkt kopplad till 1800-talet. Men kan det vara så att den fortfarande lever vidare i form av de resor vi gör idag, i samband med humanitärt arbete? Hur mycket hjälper våra humanitära insatser utomlands och hur mycket stjälper dem? Och vad hände med att hjälpa sin broder? Hur mycket medmänsklighet visar vi mot människorna i vår närhet?

Hur tar vi hand om våra äldre, våra medmänniskor med psykisk ohälsa och hemlösa?

Förstå mig rätt, man kan inte vara världens samvete, men ibland kan en reflektion över samtiden vara tjänlig, särskilt i kriser som den vi befinner oss i nu. Ett faktum är att jag själv en dag vill jobba utomlands i humanitära sammanhang och ser upp till personer som kopplas till humanitära organisationer, framförallt Hans Rosling och Johan von Schreeb. Som ett steg på den resan fick jag år 2016 chansen att åka ner till södra Uganda, en resa som gjordes av

12 | Synapsis

många anledningar, bland annat för att se hur humanitärt arbete utomlands kan se ut i realiteten. Det jag lärde mig var att vissa organisationer gjorde mer än andra, vissa hjälpte, andra stjälpte, men framförallt hur mycket ”vi” i ”västvärlden” har att lära och borde ta efter. De mest effektiva insatserna var oftast de som initierats av, eller tillsammans med, de lokala krafterna och som var långsiktiga. Det må vara klichéartat, men tänk hur annorlunda världen hade kunnat se ut om vi bara öppnat ögonen för och lärt av varandra istället för att kritisera varandra. Det finns så mycket vi missar genom mediala bilder, förutfattade meningar och förlegade sanningar.

Under samma period jobbade jag även inom hemvården i Sverige. Det är lustigt hur intressant en person blir om denne siktar mot en karriär inom valfri internationell humanitär organisation, men nästintill förlorar en viss dignitet om densamma yppar att hen jobbar inom äldreomsorgen som undersköterska eller vårdbiträde. Det jag upplevde inom äldreomsorgen då, och fortfarande upplever idag när jag arbetar, är att det återfinns tabletter mot depressioner, komplexa sjukdomar men kanske framförallt en bedövande ensamhet hos var och varannan vårdtagare. Enligt SAOL definieras humanitär som människovänlig. Vad är det för skillnad på att vara vänlig och behjälplig mot den äldre damen i trapphuset och att vara vänlig och behjälplig mot den 10-åriga flickan i DRC? Är det ena verkligen finare eller bättre än det andra?

Covid-19 är vårt kontemporära prov på humanitet, särskilt i Sverige; vi är ett av få länder som helgar individens frihet.

I vårt demokratiska och liberala land har individen under majoriteten av tiden fått vara fri att välja i vilken utsträckning hen vill följa regeringens och FHMs råd, och samtidigt visat solidaritet mot andra. Pandemin har även riktat strålkastarljuset på äldreomsorgen som fått blotta sina brister, brister som yrkesverksamma i flera år signalerat om.

I samma anda avrundar Wladis sin föreläsning; med en accentuering av detta, vikten av att tänka igenom noggrant vad humanitärt arbete är och var det kan utspela sig.

Appellen att ”öppna upp din hand” och låna någon det denne ”behöver i sin brist” kan åkallas från många platser på denna jord, men kanske behöver vi inte alltid vandra och söka, resa annorstädes för att visa humanitet. Den största insatsen är kanske den vi gör genom en resa inom kvarterets gränser. ■

MATLAGNINGSTIPS| S

TEXT: MALIN MARCSTRÖM ILLUSTRATION: ANNA GRANBERG

MATLAGNINGSTIPS på placering

En vecka eller några dagar borta på placering låter inte som särskilt lång tid men det kan kännas svårt att laga mat på en ny plats. Praktikdagarna kan vara intensiva när man ska lära sig hitta på ett nytt sjukhus, träffa nya handledare och ändå ha energi kvar för att kunna insupa alla nya erfarenheter. Jag tycker att en god middag kan rädda dagen och kan gärna lägga tid på att stå i köket om kvällarna även ute i regionen. Men kanske finns det andra som vill lägga full energi på dagarna och få matlagningen överstökad i ett kick eller rentav förbereda den i förväg?

Jag har efterfrågat era bästa matlagningstips i läkarprogrammets Facebookgrupp och har samlat några av dem här. Alla recept kan göras på mindre än en halvtimme.

3 ingredienser Pasta, tonfisk och majonnäs.

Blandas inte.

"God och helt okej nödlösning på middag"

"P"

Frukostgröt Blanda havregrynsblanding i plastpåse hemma (exempelvis havregryn, kanel, kardemumma, valnötter, pupafrön) som är lätt att koka på plats till frukost.

Kaos

1 pkt snabbnudlar valfri smak (de från asiatiska mataffärer är godast) 1 ägg 2 strimlade salladslökar Koka nudlarna enligt instruktion till en soppa. Knäck i ett ägg när det är några minuter kvar, rör inte om, och toppa sedan med salladslök.

Stor-Stina

Synapsis | 13

S |  MATLAGNINGSTIPS

Gnocchi i tomatsås Stek gnocchi. Ät med färdig tomatsås och mozzarella.

Röd curry med fläskfärs och nudlar 1 pkt fläskfärs 1 burk kokosmjölk 1 frp sallads- eller sockerärtor 1 pkt äggnudlar Ca 1 msk röd currypasta

Sanna

Minipizzan

Bryn fläskfärsen, i med currypasta och kokosmjölk, salta och koka ihop till önskad konsistens.

Koka äggnudlar. Skölj och strimla sockerärtor (eller behåll dem hela om du är lat). Portionera upp äggnudlar i fyra matlådor, fördela färsen ovanpå och toppa med sockerärtor.

Polarbröd som man brer ut ketchup på tillsammans med ost och skinka. In i mikro en minut eller ugn ca 10 - 15 minuter i 225 grader et voilà – minipizza.

Stor-Stina

Gumman

KOM IHÅG-LISTA 1.

"Ganska enkelt men känns lyxigt" En bakpotatis eller en sötpotatis Valfri fyllning, exempelvis: • Skagenröra på burk. En citron om du vill lyxa till det.

• Fetaost, matyoughurt, oliver. Citronskal och färska örter om du vill lyxa till det.

• Keso, skinka och avokado.

• Crème fraiche, ädelost, stekt grönkål och vitlök.

Tvätta potatisen. Stick några hål i den med en gaffel.

Baka potatisen mitt i ugnen på 225 grader i 45-60 min eller i mikrovågsugn i ca 12-15 min på full effekt. Tillagningstid beror på potatisens storlek – testa konsistens genom att sticka i potatisen under tiden.

Skär ett kryss i toppen, öppna potatisen och ät med valfri fyllning.

Malin

14 | Synapsis

2.

3.

4.

Glöm inte att ha med ett par matlådor och salt.

Köp lite färsk frukt på plats! Och snacks!

Kaos Kolla i skåpen i boendets kök innan du handlar – i de gemensamma köken finns det ofta en hel del mat och kryddor kvarlämnat.

Malin Ta med kryddor och chili hemifrån. Du sparar pengar och kan förgylla även de enklaste matupplevelserna!

Dr. Glas Ha taco-kväll med de andra landisarna. Gå på restaurang. Unna dig! Livet är mörkt på placeringen!

Le chef

MATLAGNINGSTIPS | S

Kycklingwraps "snabbt, enkelt, gott!"

VECKOMENYER

Stekt och skivad kyckling Avokado Sallad Tortillabröd

Färdig frysmat till lunch och fil och flingor till middag! Fyll ut med några kokta ägg – köp ett sexpack, koka hemma och ta med i kartongen.

Emelie

Stek på kycklingen lite. Gör en sallad med avokado och käka med tortillabröd!

Laga 10 matlådor på söndagen och ta med dig.

Gör två till tre olika maträtter av något som ger många matlådor t.ex. lasagne eller paj.

ZK

96:an Laga till såser eller grytor hemma t.ex. köttfärssås eller palak paneer. Skaffa pasta eller ris på orten för att späda ut en matlåda med bara sås eller gryta till två eller tre hela matlådor.

Freddan

"Helt okej" sallad Fetaost i glasburk (med olja!)

Sallad Tomat Färdigkokta gröna linser.

Blanda ingredienserna. Fetaosten räcker till ca 3 måltider, man slipper köpa olja och det är helt okej.

Slipper microkön

Tor

in tell

ifest

Koka ett eller flera paket färska tortellini och blanda med valfritt tillbehör, exempelvis:

Pesto och kikärtor på burk. ”Depressing but filling.”

Herbamare Körsbärstomater och mozzarella. Överlevaren Crème fraiche och stekt svamp eller annan billig grönsak. ”Tar tre sekunder att slänga ihop och svårt att tröttna.”

Fille Olivolja och svartpeppar. ”Behöver inte vara svårare än så”.

Simple is key

Synapsis | 15

Kiruna

Gällivare Boden

Arjeplog

Luleå Piteå Skellefteå Umeå

Östersund

Örnsköldsvik

Välkomna till

NORRLAND

Sundsvall

Gävle

och dess sjukdomar TEXT: ELIN FORSGREN ILLUSTRATION: HENRIQ HELLSTRÖM

MEDICIN| S

D

et finns få saker som folk här i söder älskar så mycket som Norrland. Ja, ni hyser en slags nypa-ett-barn-ikinderna-kärlek för både landskapet och människorna i den lilla landsänden som upptar tre femtedelar av Sveriges areal.

Hur kan man inte älska utförsåkning och fjällstugor utrustade med både öl och linschips? Hur kan man inte älska människor som är så lugna och så trygga och som pratar med en sådan dialekt att ni blir varma i brallan? Folk som inte gnäller för att det är minusgrader utomhus, ett folk där män i lycra faktiskt också kan åka längdskidor och inte ser ut som förvuxna dagisbarn som kanar fram i Hågadalen. Folk där ingen gnäller över att åka tjugo mil för att gå på IKEA och där varje kvinna vet hur man skjuter en björn och hur man manövrerar en skoter i snöstorm.

Ja, vi norrlänningar är ett uppskattat släkte här i Uppsala. Inte visste jag innan jag flyttade hit, hur mjukt och framför allt hur mörkt jag pratade. För jag har ju märkt det, hur ni verkligen inte kan hålla er från att härma mig, säga: ”Vill du ha ka-ffe?” med betoning på första stavelsen och samtidigt sänka er röst med minst en oktav.

För visst är vi charmiga när vi betonar saker konstigt och slänger ur oss exotiska ord som he, huvva och hembränt. Det är väl ingen slump att norrländskan i flera omröstningar vunnit tävlingen Sveriges sexigaste dialekt, enligt flera säkra källor. I och för sig säger det kanske mer om de andra dialekterna än om norrländskan (som också skiljer sig AVSEVÄRT beroende på vilket län, kommun och by du befinner dig i, skribentens kommentar).

Innan du hoppar i säng med, eller tar det ännu längre och skaffar barn med en norrlänning, finns det dock saker du som sörlänning bör känna till. Dels att norrlänningen du stadgat dig med faktiskt kan vilja flytta tillbaka norrut och att dina besök i permafrosten och mygghelveten kommer bli konstanta. Dels att underställ kommer utgöra en del av din basgarderob och inte längre bara användas under din skidvecka i Åre. Sedan finns det här andra, det

som ibland nämns på våra föreläsningar: de genetiska sjukdomarna. Hur är detta relevant för mig, tänker ditt sörlännings-jag, jag bär väl inte på några norrländska gener som kan ge upphov till någon mystisk sjukdom? Då kan jag berätta för dig att man ärver sjukdomar både dominant och recessivt, och att i det senare fallet, hur kan du säkert veta? För vem skulle beskylla en förfäder som lyft på täcket när de haft en norrlänning på besök, som talat med en lugn, mörk och förförisk stämma…

Men för att råda klarhet i denna fråga, och för att kunna göra medvetna val, har jag både för er skull och för min egen nyfikenhet gjort en liten sammanställning av några sjukdomar som är mer kopplade till Norrland än till övriga Sverige. Kanske finns det ärftliga sjukdomar nedanför Dalälven också, men vet ni vad, det intresserar mig faktiskt inte. Inte det och inte heller byggandet av slussen och Guldbron.

Välkomna till Norrland, välkomna hem.

Arjeplogsjukan – Akut intermittent porfyri Akut intermittent porfyri (AIP) är den vanligaste formen av porfyri i Sverige. Vid sjukdomen har man brist på enzymet PBGD, som normalt sett deltar i bildandet av det röda blodfärgämnet hem. Vid AIP är funktionen hos enzymet ungefär hälften, vilket gör att bildningen av hem under normala omständigheter fungerar normalt och man är helt symptomfri. När cellen däremot behöver öka sin produktion av hem hinner det defekta enzymsteget inte med och de ämnen som PBGD skulle omvandla (porfobiliogen och aminolevulinsyra) ansamlas istället. Det kan rödfärga urin och ge skador på nervsystemet.

Sjukdomen nedärvs autosomalt dominant men många som ärvt den muterade genen får aldrig några skov under livet. De vanligaste symptomen är från buken och nerv-

Synapsis | 17

S | M EDICIN

systemet. På lång sikt riskerar man drabbas av högt blodtryck, njurskador och levercancer. Behandlingen riktar sig åt att förebygga skov och vid skov behandla med glukosdropp och humant hemin.

Skellefteåsjukan – Ärftlig transtyretinamyloidos Ärftlig transtyretinamyloidos, mer känd som Skellefteåsjukan, är en ärftlig sjukdom som ger symptom från perifera nerver, hjärta, mag- och tarmkanalen, ögon samt njurar. Sjukdomen orsakas av en mutation i genen TTR som kodar för serumproteinet transtyretin.

Mutationen gör att proteinet ändrar form och bildar amyloid som lagras in i perifera never, hjärtmuskeln, ögats glaskropp och njurarna. Sjukdomen ärvs autosomalt dominant och finns egentligen över hela världen, men är i Sverige vanligast förekommande i trakterna runt om Skellefteå och Piteå. Sjukdomen debuterar i vuxen ålder med domningar och perifert känselbortfall. Arytmier och hjärtsvikt kommer med tiden. Idag finns flera läkemedel som bromsar sjukdomsutvecklingen men de måste ges i tidigt skede. En del personer behöver genomgå både lever- och hjärttransplantation.

Vittangisjukan – Hereditär sensorisk och autonom neuropati typ V Hereditär sensorisk och autonom neuropati typ V är en neurologisk sjukdom som innebär nedsatt känslighet för värme, kyla och smärta. Sjukdomen orsakas av en mutation i genen NGF, vilken kodar för en subenhet av tillväxtfaktorn NGF (nerve growth factor) som stimulerar tillväxten av de tunna nervtrådarna A-delta-, C- och Ct-fibrerna, som ingår i det perifera nervsystemet.

När NGF är muterat hämmas i olika grad utvecklingen av dessa nerver vilket innebär att signaler på smärta inte når centrala nervsystemet. Svårighetsgraden varierar beroende på om en eller två gener är muterade. Sjukdomen ärvs autosomalt recessivt. Hos individer med två muterade gener får barnen frakturer och ledproblem utan att känna någon smärta. Hos de med en muterad gen visar sig symptomen först efter 20-års åldern och är betydligt lindrare. Här är karpaltunnelsyndrom vanligt. Det finns ingen behandling för sjukdomen.

Gauchers sjukdom Det här en sjukdom som orsakas av en brist på enzymet glukosylceramidas vilket leder till att glukosylaceramid inte bryts ner utan istället inlagras i kroppen, framför allt i mjälte och lever.

Sjukdomen är vanligast i Norrbotten och Västerbotten där

ungefär 1 av 10 000 barn föds med sjukdomen, men siffran är sjunkande. Gauchers sjukdom ärvs recessivt och sjukdomen är livslång med varierande svårighetsgrad. Hos vissa ger sjukdomen först symptom hos ungdomar och vuxna, men vid den akuta, infantila formen dör de flesta barn inom ett år.

Man kan behandla sjukdomen med enzymsubstitution, substratreduktion och benmärgstransplantation.

Epidermolysis bullosa Epidermolyis bullosa (EB) är ett samlingsnamn för 30-tal ärftliga sjukdomar som ger blåsbildningar i huden. Sjukdomen delas in i fyra olika grupper beroende på vilket hudlager som blåsorna finns på och svårighetsgrad. Stora blåsor uppstår vid lätt beröring eftersom personer med EB har en avsaknad eller defekt funktion av de olika proteiner som förankrar keratinocyterna till bindvävsfibrer i dermis. I Norrland finns en vanligt förekommande mutation i en gen som kodar för laminin5-3, vilket i homozygot form ger totalt avsaknad form av proteiner.

Barn som föds med detta får blåsor och smärtande sår och avlider inom ett till två år. Det finns dock lindrigare varianter av sjukdomen som inte alltid diagnosticeras inom sjukvården.

Källa: Socialstyrelsens hemsida, Sällsynta sjukdomar

18 | Synapsis

FYRA VECKOR AV ENDOKRIN, SURF &

CHEESE KOTTHU TEXT & FOTO: KATINKA TELL

Ett utdrag ur min resedagbok från Termin 6 när jag och min vän Hanna hade ordnat ett utbyte på Sri Lanka.

S | R ESEDAGBOK

6/11 2017 Vi går upp kl 7 och tar med oss frukost i form av fried rice, avokado, mango och te upp till takterrassen. Vi möter en vaktmästare som tittar mycket konstigt på oss, det är nog inte så vanligt att folk äter frukost här uppe. Efter frukost i morgonsolen byter vi om till våra privata ”smart casual” kläder med läkarrock och börjar promenera mot sjukhuset. Vi bor i ett område med flera olika sjukhus och kliniker, och vi möter upp vår kontaktperson i en administrativ byggnad. I trapphuset sitter det lappar med namn och betyg över vad vi tolkar som läkarstudenternas senaste tenta. Vi blir sedan ledda med hjälp av kontaktpersonen över till Endokrin/kirurgavdelning där vi möter upp Dr. Siva Ganesh som tar oss med direkt till operationssalarna! Vi får knallgröna scrubs i bomull och byter om i ”the ladies room” (en städskrubb som luktar svett och avlopp). Vi får låna konstiga op-tofflor (minst strl 42 och med den hårdaste sulan jag nånsin varit med om).

Operationssystemen här är förvånansvärt lika Sveriges, men utrustning och sterilitet är ganska annorlunda. Allting

20 | Synapsis

Endokrinmottagningen. är flergångs, inklusive handduken du torkar curved ones?”, jag och Hanna skruvar på dig med efter steriltvätten. Munskydd oss, vi har svarat fel på för många frågor används på feeling och ofta utan att näsan nu. ”Mabye it has something to do with får vara med. Hanna får börja skrubba in what you’re suturing? If the angle is better och assistera på en inguinalbråcksoperation. you can use the straight one?” svarar jag Därefter byttes vi av och jag assisterar på trevande. “Wrong!” hugger Siva tillbaka, ett paraumbilicalbråck. Vi får sen se en “because they are cheaper and we have run operation för hydrocele i pungen, en lapp- out of curved ones, trick question!” Efter galla och ett karpaltunnelsyndrom. Det det säger han att det är dags att ta paus är alltid två operationer igång i två rum och vi blir visade in till fikarummet, han som ligger bredvid varandra med öppen tar fram sin personliga termos och bjuder dörr, och en tredje patient sitter alltid i oss på kaffe! Äntligen! ”Maybe you will hörnet av rummet och blev preppad med not like it, it is sweet”. tvättning eller smärtlindring. Birgitta Och helt rätt har han, för kaffet Lytsy hade inte varit glad – men oj, vad är ungefär en mättad sockerlösning med snabbt och effektivt de jobbar. Min mage mjölk. Men vad mer kan man förvänta sig kurrar och Hanna sneglar på mig – hon av ett land som har gett namn åt en hel teförstår min tanke. Ska de inte ta lunch sort? Efter kaffet får vi se en till lap-galla snart? Varför är det aldrig kafferast? Vi ser och sen slutar dagen kl 15. Vi är vrålhungriga en operation till av ett lipom på låret. Dr och den snälla anestesiologen tipsar oss Siva Ganesh går mest runt i sin blå scrub om en bra lunchrestaurang dit tar en tuktuk. (vi förstår snart att det signalerar överläkare) och säger till de yngre läkarna vad Resten av dagarna på Endokrinplaceringen de gör rätt och fel. Han quizar oss på alla i Sri Lanka flyter på bra. På fritiden hittar föremål i akutvagnen. ”Why do we suture vi några kompisar som visar oss det bästa with these straight needles and not the Colombo har att erbjuda – glassiga takbarer,

RESEDAGBOK | S

anrika roddklubbar och den absolut bästa nattmaten cheese kotthu (stekt roti med jättemycket ost). Vi tar tåget ner längs den södra kusten för att komma till strandstaden Hikkaduwa som bjuder oss på vackra bad, jättestora sköldpaddor och mitt livs första dykning. Vi träffar helt plötsligt turister (som brukar undvika huvudstaden) och vi dricker öl som svettas i värmen. Tåget tar oss vidare till Weligama som är en populär ort för surfare (bra som dåliga).

Då vi tillhör den senare kategorin tar vi lite lektioner, och det dröjer bara en dag innan vi likt alla australiensare på hostlet går upp 5.30 för att surfa i soluppgången (det är lökigt, men också helt otroligt). Nästan varje dag kl 16 börjar det ösregna, så då får man se till att vara på ett ställe där man kan spendera en timme eller två. Till frukost varje dag äter vi pannkakor med kokos (föreställ dig en pannkaka ihoprullad med Bounty-innehåll i mitten) och tillslut har vi båda nog blivit av med vårt kaffeberoende. Vi åker vidare till Mirissa där vi ger oss ut på blåvalssafari.

Det är de största och sjukaste djuren jag någonsin sett, och jag tackar min lyckliga stjärna att de håller sig på avstånd från båten.

En kväll när vi äter middag på stranden kommer en sköldpadda upp och lägger ägg bara några meter ifrån oss, och snabbt är en kille framme och tvingar turister att hålla avstånd från den. Vi åker buss upp i bergen till Ella som är känt för sina vackra vandringsleder och fina berg. Här tycks tyvärr vår lyckliga stjärna ha lämnat oss, för det som skulle blivit fyra dagar av vackra hikes blir istället ösregn, blixtar och dunder, fallna träd, ingen elektricitet och molniga utsikter. Men vad gör det när de har cheese kotthu? ■ Första OP. Hikkaduwa.

Synapsis | 21

Från resan med

Katinkas kastruller TEXT: KATINKA TELL

Under våra klinikfria dagar i Sri Lanka passade vi även på att gå en väldigt trevlig matlagningskurs där vi fick med oss många goda recept. Här är det enklaste och kanske bästa!

RECEPT| S

Den godaste av Gör såhär: 1. Hacka lök, vitlök och chili.

2. Stek upp i en liten kastrull tillsammans med olja och kryddorna.

3. Skölj linserna tills vattnet blir klart och lägg i kastrullen.

4. Addera alla andra ingredienser förutom kokosmjölken.

5. Koka på medelvärme till ”ytvattnet” försvinner.

6. Häll i kokosmjölken och blanda.

7. Koka ca 5 minuter till. Smaka av (linserna ska vara mjuka, men helst inte blivit totalt mos) Klart! Servera med ris, papadam och mangochutney! (Eller hur du vill egentligen) ■

dahl Svårighetsgrad: Mycket lätt Kostnad: ca 10kr/portion Mängd disk: En kastrull (två om du gör ris till) Frysbarhet: Bra Godhetsgrad: Mycket god Imponeringsgrad: Ändå ganska hög, ett internationellt recept!

Ingredienser 4 portioner 5 dl röda linser 0,5 röd lök 4 vitlöksklyftor 0,5 grön chili 20 curry leaves (om ni hittar detta i Sverige, snälla meddela mig, om inte, skippa) 2.5 tsk salt 4 tsk curryblandning 1tsk gurkmeja 1 tsk chilipulver/chiliflakes 6 dl vatten 2 dl kokosmjölk

Curryblandning gör du av dessa ingredienser som du mortlar ihop: 4 msk korianderfrön 2 msk kumminfrön 1 msk fänkålsfrön 1 tsk kardemummakärnor 4 st nejlikor 1 kanelstång

Synapsis | 23

S | FOLKBILDNING

FOLKBILDNING TEXT: KRISTOFFER LJUNGDAHL & AXEL HENRIKSSON ILLUSTRATION: EMELIE HOLLSTEN & ANNA GRANBERG

Qatar. FIFA lägger ju inte fotbollsVM här för sportens skull.

Ullared. Kanal 5 lägger ju inte tvprogram här för sportens skull.

Alla ställen man åker till “bara för att ha sett”. Typ spanska trappan i Rom. Den står ju bara där.

Platser du verkligen inte borde åka till.

“Snake Island” utanför Sao Paulo, Brasilien. Mellan två till fem ormar per kvadratmeter huserar där. Pax inte.

Norra Sentinelöarna. En helt isolerad ö utanför Indien där befolkningen inte är så förtjusta i turister. Senaste personen som försökte ta sig dit, en amerikansk kristen missionär, blev brutalt dödad.

Door to Hell eller Darvaza Gas Crater, som den egentligen heter.

Ett konstant brinnande naturgasfält i Karakumöknen i Turkmenistan.

Vad ska du liksom där och göra ens?

Platser du tror dig varit på men egentligen inte har.

Kolmården. Jo, vi tror dig, du har absolut varit på någon djurpark.

Köper bara inte att det var Kolmården. Öland.

Landskamp på Råsunda. Vann vi inte mot Skottland?

24 | Synapsis

3 ST YCKEN TOPP 3 LISTOR

Platser du inte borde åka till.

LANDSKAPSDJUR

Nu är det dags att gräva i hjärnans SO-vindling! Sveriges landskap är 25 till sitt antal, alla med egna residensstäder, emblem och dialekter. Men kan ni vilket djur som landskapen lagt beslag på? Svaren hittar ni i årskurs 3.

Blekinge Bohuslän Dalarna Dalsland Gotland Gästrikland Halland Hälsingland Härjedalen Jämtland Lappland Medelpad Norrbotten Närke Skåne Småland Södermanland Uppland Värmland Västerbotten Västergötland Västmanland Ångermanland Öland Östergötland

FOLKBLIDNING| S

Tidsresan

“Det var bättre förr”. En enkel sak att säga när man inte har en kil i skallen. Kanske till och med omöjligt att säga om man skrapat på Wernickes.

Hjärnkirurgi är ett förvånansvärt gammalt koncept. I de peruanska anderna kring 200 e.kr började den tidens läkare med ett ingrepp som kallas “trepanation”. Kort och gott borrades ett hål i huvudet.

Detta sannolikt för att sänka det intrakraniella trycket till följd av fysiskt trauma. En annan teori är att man gjorde det för att släppa ut (eller in?) andar. Eftersom Lidokain syntetiserades först 1943 kunde de stackars peruanska patienterna glömma allt vad smärtlindring hette. Inte heller skalpellen hade hyfsen att ha hunnit uppfinnas. Istället användes olika skrapande och borrande verktyg för att ta sig igenom kraniet.

Bilden: Obehaglig illustration av trepanation.

EN

Detta ingrepp kom att göras i många hundra år, med varierande grad av framgång. Då vissa av skallarna man hittat visar tecken på benläkning kan man dra slutsaten att dessa personer överlevde ingreppet. Dock med ett fortsatt hål i huvudet, hur praktiskt det nu kunde tänkas vara. Först efter spanjorernas intåg på 1600-talet förbjöds dessa p Intressant passus P förhistoriska försök till “titthåls-operationer”. Ett Lidokain uppfanns av svenskarna Nils par århundraden till skulle Löfgren och Bengt Lundqvist. Lidokain hinna passera innan neurofick stor publicitet år 1960, när den då kirurgi verkligen blev en grej. forne 34:e amerikanske presidenten Dwight Eisenhower behandlades för sina hjärtproblem med det.

KLASSRESA VÄRD AT T GLÖMMA

B

erättelser om en persons resa från fattigdom och utsatthet till makt och rikedom finns därute i plural. Det omvända är däremot är inte lika vanligt, nämligen från toppen till botten. En sådan resa finns dock i vår självaste regentlinje. En man född till att bli Sveriges kung men vars öde blev allt annat än kungligt.

Gustav IV Adolf föds 1778. Son till Sofia Magdalena och Gustav III (ni vet han som hade en usel maskeradupplevelse). Blott tretton år är Gustav IV Adolf när han i sitt fars ställe motvilligt tar över som regent. Det är inte omständigheterna han önskade, men bortsett från det får man ändå säga att det är ett pang-jobb att uppdatera sitt LinkedIn med redan som tonåring. Han hade förvisso en förmyndarregering fram till 1796 då han blir 18 år och då kan börja regera på egen hand. Som kung var han envis och avskydde franska revolutionen och Napoleon, så pass mycket att Sverige förklarade krig mot Frankrike.

Sverige har en minst sagt skakig tid under inledningen av 1800-talet. Utan att gå alltför djupt in på orsakerna så har Sverige också nu, år 1809, kommit på silverplats i finska

kriget och tappat den delen av riket. Den tidens DN/Ipsosundersökning visade en uppenbar irritation och missnöje hos folket mot vår Gustav och milt sagt var han inte superpoppis. Våren år 1809 var då krutdurken sprängdes.

Pang! Uppror mot kungen. Pang! Kungen arresteras och blir avsatt. Pang! Numera ex-kungen lämnar Sverige tillsammans med sin familj. Det som följer under hans resterande år är om möjligt än mer dystert. Skilsmässa med sin fru Fredrika av Baden och en personlig flykt från vad han en gång varit.

Gustav lever, under namnet greven av Gottorp, ett kringflackande liv ute på kontinenten. Under hans sista år går han under namnet överste Gustafsson och huserar i Schweiz som alkoholiserad, ensam och utfattig. 1837 är året då Gustav går bort. En man som fötts in i finrummet med världen som sitt ostron har verkställt förfallet med att gå ett sorgligt öde till mötes och lämna efter sig ett befläckat eftermäle.

Synapsis | 25

S | SYNAPSIS

PLANERINGSMÖTE Ungefär två månader innan numret är färdigt ses redaktionen och alla intresserade för att planera. Det är nu vi diskuterar teman, spånar på idéer och mumsar i oss fika.

Kanske har du redan en idé som bara väntar på att få förverkligas eller så tar den form under mötets gång.

1

FRÅN IDÉ TILL FÄRDIGT NUMMER

SKRIVANDE

2

När planeringen är klar är det äntligen dags att börja skriva. Är du en inbiten prokrastinerare som komponerar ditt alster i sista minut eller sätter du igång så fort du kan? Oavsett har du ungefär tre veckor på dig, sedan skickas färdig text till våra korr-läsare. De hjälper till med felstavningar, omformuleringar och ger peppande återkoppling.

3

LAYOUT Det är nu de svartvita word-filerna omformas till tidningen du känner igen som Synapsis. Textlayouten ändras, typsnitt byts ut och illustrationer läggs in. Till sist skickas den färdiga filen till tryckeriet. Nu är det bara att vänta!

TEXT & ILLUSTRATION: ANNA GRANBERG

Nu sitter du här med ett nytt nummer Synapsis i handen. Tidningen som ger dig de senaste rapporterna om vad läkarstudenterna på Uppsala Universitet har för klinikskor, kandidaterfarenheter och kaffevanor. Är du sugen på att skriva något för tidningen, men vet inte hur det fungerar? Här kommer en snabb överblick av hur resan till ett färdigt nummer går till!

?

4

FÄRDIG! Tidningen har levererats från tryckeriet och vi i Synapsis hjälps åt att dela ut den till olika platser där läkarstudenter kan befinna sig – BMC, kandidatmatsalarna på sjukhuset, med flera.

Har du några frågor eller funderingar? Är du sugen på att börja skriva för Synapsis eller har du redan skrivit en artikel du skulle vilja publicera? Hör av dig till synapsis@gmail.com!

26 | Synapsis

AVSLUTNINGSVIS| S

Att föda ett barn Plågade stön. Luften mättad av ett fokus som nästan går att vidröra. En röst som manar på, vägleder, uppmuntrar – nästan framme. En hand som krampaktigt håller en annan. Urkraften vrålar. Och så – ett skrik.

Det sägs att ta läkarexamen är som att föda ett barn. Jag håller inte med.

Smärtsamt och glädjefyllt var det visserligen, men jag bar inte med mig en bebis utan ett fem och ett halvt år gammalt barn hem från universitetsaulan.

Förresten bar jag henne inte, hon gick alldeles själv och höll mig i handen. Fem och ett halvt-åringar är kompetenta små individer. De kan rita huvudfotingar, hoppa på ett ben och vänta på sin tur. De kan äta med kniv och gaffel, klippa med sax och lyssna på högläsning. Vissa kan till och med cykla. Fem och ett halvt-åringar är kloka varelser som inte skulle komma på tanken att jämföra sig själva med tio-, tjugo-, eller för den delen trettioåringar. Däremot jämför de sig gärna med sig själva. ”Titta, jag har vuxit sen förra året!”

Barnet som nu är sex och ett halvt år jublar när jag mäter henne. Även fötterna växer och nu passar de där skorna som var för stora nyss. Jag lyfter upp henne i famnen och känner den trygga tyngden vila i mina armar. Trots att hon växer för varje år blir hon aldrig tung att bära. ”Kom nu, vi ska gå vidare!”

Sex och ett halvt-åringen skruvar på sig i min famn. På ett barns osentimentala vis vill hon vidare, utforska mera, ständigt framåt. Jag sätter ner henne på marken igen och hon drar i min hand, vill iväg. Sex och ett halvt-åringen tittar uppfordrande på foten som står kvar i Uppsala. Efter ett år av att streta emot inser jag att hon har rätt, så jag lyfter slutligen foten och sätter ner den framför mig.

Sofia Sundin

Redaktionen VILKEN ÄR DIN VÄRSTA RESA?

Elin Forsgren, T10

Matilda Häggström, T11

Bulgarien-Rumäninen 2013. Var på en studieresa på gymnasiet i en liten stad i norra Bulgarien där vi skulle jämföra pH i Donau mot pH i den lilla älven i min hemstad. En av dagarna skulle tillsammans med den bulgariska skolan åka över till Rumänien för att besöka ytterligare en skola. Resan tar 1 timme med färja + 5 timmar med buss. Väl framme i staden hittar inte busschauförren till skolan. Vi stannar på ett stort köpcentrum och får äta våra medhavda mackor. Sedan åker vi hem igen, samma väg som vi kom.

Som liten hade jag tonsillit hela Egyptenresan, minns fortfarande smaken av Kåvepenin... På senare dagar klassresan till Göteborg på gymnasiet, då vi var på Liseberg i spöregn. På bussresan hem fick jag 39 graders feber och höll på att frysa ihjäl, min jacka hade jag lånat ut till en kompis som sov...

Axel Henriksson, T7 Belgrad 2016. Jag gillade inte Belgrad och Belgrad gillade inte mig. Det var en annars trevlig grabbresa genom Europa som avslutades här. Ett antal uppskjutna bakfyllor och diverse hyss som kom ikapp en på Balkanhalvön.

Rekommenderar ej.

Malin Marcström, T8 Hemresa från semester i Paris. På morgonen när jag och pojkvännen skulle åka hem och betala det sista i receptionen så funkar inget av våra kort – det visade sig att Handelsbanken hade kraschat. Vi hade varit kloka och gjort slut på alla kontanter kvällen innan så vi fick deala med receptionisten om att få en faktura istället, vilket tog lååång tid. Sen var det bara att planka på metron genom att kasta våra väskor över spärrarna, klättra efter och sedan spela dumma turister som råkat kasta biljetten hela vägen till flygplatsen där vi hade missat check in. Som tur var lyckades vi få hjälp av personalen och efter en löptur på flygplatsen lyckades vi komma på planet ändå.

Anna Granberg, T8 Klassresa till Polen i nian, då fler och fler insjuknade i influensan. Själv klarade jag mig ända fram till bussresan hem, då min influensa debuterade med feberkräkning på klassföreståndaren. Endast fem av trettio elever var i skolan veckan efter.

Magda Nilson, T1 Tåg/bussresa från Hässleholm till Sollefteå. Lämpligt nog var det banarbete i Stockholm vilket adderade några härliga byten på den redan långa resan. Som grädde på moset led tåget av kronisk turbulens mellan Gävle och Sundsvall. Därefter blev det förseningar pga oväntat snöfall och snöplogning på spåren. En salig resa på över 12 timmar som avslutades med en kamp i mörkret med packning i minusgrader och halka mellan station och hem. Det var inget romantiskt äventyrligt med det, det vara bara olidligt. Men jag överlevde och mår bra idag.

Henriq Hellstrom, uppehåll efter T4 Har inte varit direkt sjuk i samband med resa, men hade en flickvän som gjorde slut på Arlanda... 1 veckas semester med en ”vi-kan-ju-fortfarande-va-kompisar”... #waste

Katinka Tell, T11 Julen 2012 åkte jag, min syster och en kompis till Beijing för att hälsa på vår kompis som pluggade där.

Vi hade väldigt mycket packning med oss eftersom vi skulle leverera hela släktens julklappar till henne.

Mitt handbagage bestod av: en ryggsäck (julklapp) fylld med pepparkakor, julgodis och teckningar. På mellanlandningen i Berlin missar vi vårat flyg med ca 30 sekunder och tvingas spendera julafton i Berlin på världens värsta flygplats (Tegel, det är precis så hemskt som det låter). Där och då lärde jag mig att alltid ha tandborste och ett ombyte kläder i hand-bagaget... Vi blev tillslut ca 36h försenade till Kina och vår kompis fick spendera julafton ensam.

Lucas Grzechnik Mörk, T11 Min värsta resa var en safari-flodkryssning på zambezi river vid gränsen mellan Zambia och Botswana.

Jag blev matförgiftad kvällen innan av dålig kinamat i Zambia och kräktes mer eller mindre hela den stillsamma båtturen. Kaptenen på båten tyckte synd om mig och bad om ursäkt för den hårda sjögången. Till berättelsen hör att det var helt vindstilla och som havsälskande nordbo skämdes man för den missriktade tanken. Därefter så var jag halvt omtöcknad och smått däckad under den resterande safariresan och låg mest inne i vårt lilla campingtält de kommande två dagarna medans jag försökte plugga till tod-omtentan.

Good times

Kristoffer Ljungdahl, T7 Klassresa till Skansen 2004. Vi har bockat av både älgar, getter och uttrar och det är dags för lite välförtjänt lunch. Jag ska ju precis börja hugga in på de sjukaste pannkakorna som utgör utflyktens matsäck. Men, från ingenstans tar min ”vän” Felix tag i min matlåda och kastar pannkakorna till en skrattmås. Alla skrattade, både djur och klassisar. Själv satt man där, hungrig och förrådd.

Sett i backspegeln är det kanske inte det värsta som hänt en människa. Likväl var det omtumlande då. Jag och Judas (Felix) har ingen kontakt idag. Må hans första pannkaka för evigt bli blek och trist.

Sofia Sundin, alumni Direkt efter studenten åkte jag till Alperna för en vandringssemester med familjen. Redan när vi satt på flyget dit fick jag ont i halsen och låg sedan däckad på hotellet med sommarinfluensa hela veckan. Nämnde jag att det tog slut med min dåvarande pojkvän tre veckor tidigare?