ANNAT VAR DET FÖRR, när IFK Hallsbergs damlag räknades till den absoluta Sverigetoppen. 1976 var Sydnärketjejerna ena laget i den första svenska tipskupongmatchen mellan två damlag (vänstra bilden). Här ovanför har de samlats för en långpromenad och snack om flydda tider. Stående från vänster Christina Rehn, Gita Fransson, Runa Adolfsson och Ingrid Andersell. Knästående Gunilla Höglund och Annika Larsson.
Legendarerna om toppåren karriären som steg 3-tränare efter en kurs för Tord Grip där Svennis Eriksson var kurskamrat. – Vi tog lite olika vägar sen, noterar Ronald Sällh.
Stort möta Pia Sundhage
Christina Rehn, Annika Larsson och Gita Fransson, tre f d försvarare, ser klart spänstiga ut inför kamratgruppens vandring i Dovradalen. De minns glädjen och sammanhållningen att kämpa som ett lag, resor och träningsläger utomlands. – Och det är stort att ha spelat mot Pia Sundhage, säger Annika. – Då spelade hon i Falköping, sen gick hon till Jitex, inskjuter Gita. Vi talade om henne i bussen dit, hon var bra redan då. – Det var en tid man inte skulle vilja vara utan, sammanfattar hon. – Vi hade mycket kul, trivs man ihop blir det ofta också att man presterar bättre, säger Ingrid Andersell.
Ekonomiskt underläge
Framgångar ja, men ingen enkel dans på rosor. Kanske var det motståndet från ingrodda strukturer som skärpte laget. – Hela samhället utvecklas varför ska inte fotbollen göra det, säger Gunilla Höglund (Tapper) med viss
– Det kommer säkert fungera för nu är damfotbollen så etablerad så nu har de svårt att peta ner dom, det har jag svårt att tro, säger Runa.
hetta. Dagens damfotboll har blivit mer accepterad. Vi fick kämpa mer: ”Spela fotboll, det kan man inte kalla det för”, fick man höra. – Vi skulle ju betala oss, säger Ingrid, Vi var tvungna att dra in våra egna pengar om vi överhuvud taget skulle få spela, för domare och resor. Vi fick inte ta från killarnas konto. Så var det. – Vi fick vara tacksamma om vi fick jobba i korvkiosken när herrlaget spelader match, säger Gunilla. – Vi var inte väl sedda på alla håll i klubben, fy f-n vad vi fick kämpa för att få ihop pengar de första tuffa åren, säger tränare Ronald. Vi fick bilda en egen sektion och då såg vi att vi bar oss medan det var herrarna som gjorde av med pengarna.
Pionjärerna gläds åt framgången för tjejerna i dagens IFK Hallsberg och lovar att komma och se på matcher vilket de hittills inte gjort så ofta, ja, knappt alls. De konstaterar förstås att dagens spel utvecklats på flera sätt – snabbare, bättre teknik, mer taktik – jämfört med när de själva höll igång. Det är skillnad att börja spela som 6–7-åring än som tonåring. – Det blir spännande, hoppas det går bra, säger Gunilla Höglund.
Bildade egen förening
Gäller att ha en stomme
Det blev visserligen bättre i takt med damernas framgångar men spelarna var inte nöjda. – 1982 blev vi HBK istället, då var vi lite halvtrötta på att det aldrig fanns några pengar och inga bra träningstider, berättar Runa Adolfsson. Så då bildade vi en egen förening med hjälp av Thomas Eklund, som arbetade på SISU (Idrottsutbildarna). Och det varade tills för bara några år sedan. Runa var själv första ordförande i Hallsbergs BK som gick tillbaka till IFK Hallsberg 2014 - efter 32 år.
Gläds åt dagens lag
– Nu blir det som ett lyft för dom också, tror Ingrid Andersell. Nu kanske dom bästa spelarna – näst efter Karlslund – kommer till Hallsberg för att utvecklas. – Det gäller att ha en stomme i laget, framhåller Ronald Sällh. Tror det kan gå ganska bra i ettan för IFK om de kan behålla äldre spelarna och dra till sig fler. Till slut: Det blev en tvåa stryktipset i den historiska matchen sommaren 1976. Hallsberg förlorade inför storpublik på Idrottsparken med 0-1 mot Öxabäck, då Sveriges bästa damlag
mer! uuu