4
svensk
framtid nr 2 2009
Bryssel berör oss alla! förbundsordförande
förbundsordförande oscar ohlis bloggen.fi/ohlis, illustration christa björkstam Idag är det snart bara 3 månader kvar tills nästa val I Finland. Den 7 juni bestämmer vi tillsam-
mans om Europas framtid. I förra valet till Europaparlamentet röstade bara 39 procent av Finlands befolkning. De ungas valdeltagande var i snitt 30 procent lägre än övriga befolkningen, vilket talar för sig själv, unga är inte tillräckligt delaktiga i samhället. Det är någonting vi tillsammans, med gemensamma krafter, måste ändra på. Det beslut som görs i Bryssel berör oss också här fast
det kan kännas långt borta och obegripligt. Vi måste jobba med det, att få folk att förstå att det som hander I Bryssel och Europaparlamentet berör oss alla på ett eller annat sätt. Den typiske väljaren är en äldre person och politikernas medelålder i Europaparlamentet är i högre laget. Vi behöver ett fräschare EU där alla är representerade – såväl unga som gamla. Fler måste bli delaktiga. Idag bestämmer en dryg tredjedel av Finlands befolkning om vilka beslut våra politiker skall ta i Europaparlamentet. Om du inte röstar den 7 juni kommer någon att göra det åt dig. Du ger bort din röst till någon annan, med andra åsikter och andra erfarenheter. Demokrati är viktigt – att alla har lika möjligheter att vara med och bestämma. Vi har alla ett gemensamt ansvar att värna om det. Föreningsliv, politiker och skolor måste tillsammans göra skillnad så att fler går och röstar, inte minst unga människor. Det finns få faktorer som spelar så stor roll för valdeltagande som vilket år du är född. Valdeltagandet var 30 procent lägre i åldersgruppen 1824 år och ingen annan åldersgrupp stannar hemma i lika stor utsträckning. I den här valrörelsen lägger vi inte bara
grunden till fem års beslut i EU utan också till ungas framtida engagemang i både lokal och europeisk politik. Unga människor är inte en homogen grupp. Vi har alla skiftande värderingar, erfarenheter, intressen, förutsättningar och möjligheter. Men vi har engagemang. Myten om att unga inte längre är engagerade hålls uppe av att unga idag ofta inte är delaktiga i samhället och den offentliga debatten. EU behöver bli mer relevant för unga människor och EU:s såväl som Finlands institutioner och politiker behöver på allvar visa att de tar unga på allvar. Det kommande valet till Europaparlamentet ger oss stora möjligheter att göra skillnad. Har man inte kunskap om demokratins och politikens spelregler försvårar det ens möjlighet att i framtiden delta i vår demokrati. Med samlade krafter och gemensamma satsningar kan EU bli en naturlig del av våra vardagliga samtal. Den 7 juni kan många unga väljare för första gången rösta i ett europeiskt val. Det hänger på oss alla om de kommer att göra det. Vi som jobbar med politik kan se till att unga människor sporras till att ta del av politiken och använder sig av sin rösträtt. Tillsammans ska vi se till att SFP får fortsatt mandat i Bryssel. Låt oss göra det.
United States of Europe åskledare
Vice ordförande Hannes Wallin Är rubriken provocerande? Bra, då har du åtmins-
tone ett intresse för vad EU är eller skall vara. Vad är då EU egentligen för en klubb idag och vad är tanken med en union i Europa? Gemensamt för de flesta av platserna på jordklotet som har högst välstånd är att där råder fred och stabilitet. Ofta då EU förs på tal går tankarna till synliga, men obetydliga detaljer eller invecklad byråkrati. Det är då lätt att glömma vad EU:s viktigaste uppgift är: att garantera fred samt stabilitet på en mängd områden så att framsteg och ökad välfärd är möjlig. Ekonomiskt välstånd och fred är som hönan och ägget, och
det är ingen slump att harmonisering av ekonomin är det största området för samarbete inom unionen hittills. Antalet integrerade områden mellan Europas stater ökar och tillika blir också de positiva resultaten samt nödvändigheten av fördjupat samarbetet allt tydligare. Aktuella stora globala utmaningar som den ekonomiska krisen, klimathotet m.m. känner inga nationella gränser och blottar hur beroende vi är av att samarbeta för att nå resultat. I en undersökning för ett tag sedan framgick att tre fjärdedelar av finländarna inte känner till vilka fyra partier som ingår i Finlands regering! De flesta har dock i alla fall (förhoppningsvis) en grov uppfattning av vad statsmaktens roll är. Kan man då förvänta sig att Finlands folk skall ha en aning om hur unionen styrs och vad det nya Lissabon-fördraget (även kallat EU:s grundlag) innebär? Många av de ord och benämningar som används i EU samanhang uppfattas som hebreiska. Det nya fördraget gör dock att uppdelningen av kompetensområden mellan EU, dess institutioner och den enskilda medlemsstaten blir klarare, vilket i bästa fall gör det lättare att greppa hur EU styrs och vilken medlemsstatens position är i unionen. EU blir de facto mer demokratiskt och mer statslikt, om än försiktigt. Redan
idag betraktas EU som en hybrid av förbundsstat och mellanstatligt samarbete. Alla förpliktelser mellan länderna i unionen grundar sig på olika fördrag. Att kalla den omtalade grundfördragssamlingen för konstitution som det ursprungligen var tänkt, skulle inte vara mer än riktigt. Formuleringen ströks p.g.a. att det för tankarna till en förbundsstat med medlemsländerna som delstater. Trots EU:s federala drag, är det mycket lång väg att gå innan man kan kalla EU för en förbundsstat. Ett första steg i det fortsatta unionsbygget är att Irland och Tjeckien som de sista av medlemsländerna, skriver under Lissabon-fördraget! Frågan är om man kan överbrygga de stora skillnaderna mellan de gamla och nya medlemsländerna, om man går in för att försöka fördjupa samarbetet med handbromsen på? Vad är bäst på lång sikt? Ja, att föra fler gemensamma beslutsområden till EU-nivå ställer stora krav på de lägst utvecklade medlemsländernas förmåga att först ta itu med nödvändiga reformer. Samtidigt ställer det också krav på de välutvecklade länderna att agera långsiktigt och stöda de länder som behöver hjälp. EU:s budget är idag trots myten en mycket obetydlig del av medlemsländernas totala budget. I ekonomiska kristider prövas den ömsesidiga solidariteten.