Emeli Elfving, Morgan Stenberg och Sture Berglund

labyrinter i norrbotten

Labyrinter i Norrbotten

EMELI ELFVING, MORGAN STENBERG OCH STURE BERGLUND

77

I Norr- och Västerbottens kustband finns åtskilliga labyrinter och andra fornlämningar. De ligger i regel på nivåer som understiger 10 m över havet, vilket gör att de misstänks vara yngre än tusen år, till följd av landhöjningen. De flesta är daterade till 1400- till 1800-talen, men det finns ett par som är långt äldre än så, kanske så gamla som från 800-talet.

Labyrinterna förekommer längs kusten men är klart vanligast på öar i skärgårdarna: både tidigare bebodda öar och de mer avlägsna och öde öarna. Av 158 labyrinter i övre Norrland ligger hela 128 just på öar.

Många av labyrinterna ligger i anslutning till fiskelägen och tomtningar – gamla primitiva husgrunder. I anslutning finns ibland stenlagda kompassrosor. Dessa fungerade mest troligt som enkla riktningsvisare med åtta väderstreck utmärkta.

Att labyrinterna endast skulle ha varit förströelse verkar osannolikt, då de är alltför noggrant lagda för detta. Förströelse fick inte ta viktig tid från arbetet för uppehället. Därför verkar labyrinterna ha haft en mycket viktig funktion. I Norrbotten hölls också traditionerna kring labyrinterna levande ända in på tidigt 1900-tal, med riter vid exempelvis midsommartid. Men det som från början var högst allvarliga seder förvandlades med tiden till oskyldiga lekar.

Längs södra Norrlandskusten kallas labyrinterna ibland ”Ryssborgar”. Att ryssarna skulle vara upphovsmännen är dock osannolikt då det i Ryssland inte finns någon tradition med labyrinter. Namnet visar på benägenheten att skylla de okända och märkliga stensättningarna på främlingar.

Labyrinter i Piteå skärgård Piteå har många labyrinter i skärgården: på öarna och invid kusterna. De var välkända i gamla tider och användes av många olika människor och till många olika syften. Fiskare använde dem för att snärja ogynnsamma vindar och stänga in oknytt som annars skulle fördärva fiskafänget. Jägare använde dem för

78

labyrinter i norrbotten

tursam jakt. Det är sagt att vallpojkar använde dem för att binda kritterna vid platsen och hålla rovdjur borta och en legend vet att berätta om hur jungfrur använde dem vid midsommar för att finna sig en ung man.

Labyrinterna låg ofta något avsides från samhällena; litet gömda för omvärlden. Men i anslutning till fiskelägena ligger de tämligen öppet – vilket kan tyda på att de användes ofta. De ansågs förmodligen viktiga i vardagslivet. Utseendet på labyrinterna varierar, men oftast är de av den klassiska, kretensiska, typen – med ett centralt kors och endast en väg. Det finns dock även varianter som är spiralformade.

Storleken varierar från 5 meter i diameter till uppåt 15 meter i diameter. Likaså varierar antalet vallar, eller varv, från 7 till 12. Storleken antyder att de anlades och nyttjades av många personer. Ingången har genom historien i många länder oftast legat i väster, men i Piteå varierar ingångens läge mellan alla väderstrecken. Kanske för att labyrinten skulle kunna infånga alla slags vindar.

Labyrinterna är svåra att upptäcka; dels är de skadade, dels är de övervuxna. Dessutom är de byggda av klappersten i klapperstensfält, vilket gör att de smälter samman med underlaget.

Stor-Räbben Stor-Räbben är den högsta ön i Piteå skärgård och en av de öar som har flest fornlämningar. Detta tyder på att ön tidigt blev en viktig plats för fiske och jakt. Där finns tomtningar (pri-

Labyrint på Stor-Räbben. Foto: Peder Ljungqvist.

labyrinter i norrbotten 79

mitiva husgrunder), labyrinter och en gravsättning.

De flesta fornlämningarna är belägna på en höjd av 10–20 meter över havet. Under en inventering under 1980-talet kunde konstateras att lämningarna är från tre olika perioder: folkvandringstiden, vikingatiden och 1500-talet.

Det finns minst 8 labyrinter på ön, de flesta i anslutning till skönjbara tomtningar eller rösen för gistvallar. Gistvallen var en ställning för att hänga fiskenäten på tork. Flera samlade gistvallar kallas gistgårdar.

Många labyrinter på Stor-Räbben är svåra att upptäcka; dels är de skadade, dels är de övervuxna. Dessutom är de byggda av klappersten i klapperstensfält, vilket gör att de smälter samman med underlaget och omgivningen. En av labyrinterna har dessutom en oklar planlösning.

Enligt en dokumentation från 1908 kallade fiskarbefolkningen labyrinterna för Trinteborgar. Detta är ett gammalt uttryck som förmodligen går tillbaka på den antika staden Troja.

Stenskär Piteås största ansamling labyrinter återfinns på Stenskär. Ett flertal inventeringar har återfunnit sex stycken, men enligt muntlig tradition ska där finnas ännu fler. Detta kan tyda på att de försvunnit i den återväxande naturen – ett problem som är tämligen påtagligt. En kompassros återfinns också på höjdryggen av ön, med en storlek av 3 meter i diameter.

De finns dessutom flera tomtningar och vad som mest troligt är ytterligare en kompassros, cirka 2,5 meter i diameter, söder om det nuvarande fiskeläget. Öster om dessa ses även rösen från gistgårdar och otydliga lämningar efter ett möjligt äldre fiskeläge. Det är tänkbart att en del av dessa lämningar härrör från fisket runt ön under 1500-talet.

Labyrinterna på Stenskär är överlag tämligen stora, med upp till 12 vallar, men vanligast är storlekar på 7 vallar. De flesta har den klassiska korsformade mittplanen, men det finns även varianter med S-formad mittplan och spiralform.

Den bäst bevarade labyrinten ligger alldeles intill utkikstornet och är sannolikt den labyrint som flest i Piteå känner till eller kommer i kontakt med. Strax söder och sydost om denna finns dock två något mindre labyrinter som är lagda så sent som 1942 – ytterligare bevis på att traditionen levt in i modern tid.

Stenskär. Foto: Lennart Lindelöf.

Orrskär Cirka 200 meter från den östra stranden, på en sandrygg, ligger två stycken labyrinter i

80

labyrinter i norrbotten

Labyrinten på Orrskär. Foto: Göran Wallin.

gott skick. De har korsformad mittplan och 8 vallar vardera. Enligt dokumentation från 1945 ska det ha funnits ytterligare en labyrint på ön, men som nu är ”helt förstörd av betande kor”.

Lokala fiskare berättade även att ungdomar ännu vid början av 1900-talet använde labyrinterna vid sina midsommarvakor. Om detta gick tillbaka på de gamla fruktbarhetsriterna eller om det inbegrep en nyare lek av något slag är inte känt. Det är dock en av de senaste redogörelserna från Piteå att labyrinterna verkligen brukats.

Labyrinterna på Orrskär kallades i folkmun för Viborgska stan, ett namn som skulle anspela på stadsplanen i den gamla finska staden Viborg. Dennas ursprungliga stadsplan ska enligt sägnen ha påmint om Trojas – spiralformad.

Många labyrinter dateras till tiden mellan 1400- och 1600-talen, vilket förmodigen beror på att strömmingsfisket blev en viktig näring för ortsborna under denna tid. Det visar då också på hur viktiga de ansågs vara för fis-

ket under den tiden. Kluntarna Nästan mitt på Kluntarna, på en hög klapperstensrygg, ligger två labyrinter. Den första tydlig, med 11 vallar, den andra bara knappt skönjbar då dess form är något oregelbunden och delar av den är övervuxen av vegetation.

Strax söder om labyrinterna återfinns också en kompassros i gott skick, cirka 2,5 meter i diameter. Kompassrosor användes länge som primitiva riktningsgivare vid fiske och sjöfart och var lika viktiga som labyrinterna. Det finns även uppgifter om att ännu en labyrint ska finnas på ön, men denna är ännu inte återfunnen. Den kan också vara förstörd eller så övervuxen att den inte längre går att se.

labyrinter i norrbotten 81

Kluntarnas labyrinter är inte så väl omskrivna eller omtalade. Just bristen på nedtecknade uppgifter om labyrinterna tyder på ett samband med magi; något hemlighetsfullt som om det blev känt förlorade sin kraft.

På Kluntarna ligger de senaste fiskelägena så lågt över havet att platserna knappast kan ha varit användbara under 1500-talet. Här kan labyrinterna kanske ge ledtrådar till var äldre fiskelägen på öarna varit belägna.

Kluntarna. Foto: Sture Berglund.

82

jungfrudanser – myt och verklighet

Utställningen "Labyrinter i norr", som producerats av Piteå museum, kompletterades hösten 2016 med Mikael Herrgårds bilder från Österbotten. Vid vernissagen i Academill i Vasa i samband med seminariet den 19 september 2016 talade bl.a. John Kraft (bilden). Delar av utställningen har senare visats i Kvarkens båtmuseum i Malax och vid Kilens hembygdsgård i Kristinestad. Foto: Mårten Björkgren.