ANDRUM
Aktuellt frtån församlingarna i Gladhammar-Västrum, Hallingeberg-Blackstad, Hjorted, Misterhult, Törnsfall & Västervik
NR 3 2024
Tema:
JORD
Självförsörjning
mer i tiden än någonsin
Rotad med lyfta händer
När vår yngsta dotter skulle konfirmera sig i våras förstod vi att gudstjänsten med efterföljande fest hemma skulle innebära både glädje, men också en del planering och jobb. Vår att-göra-lista innehöll både matinköp, städning, bakning, lån av bord och stolar samt presentinköp. Dessutom ville vi passa på att få ordning på vår tomt. Som en del i detta rensade vi våra grusgångar från ogräs. Stundtals en känsla av ett evighetsgöra. Stundtals en känsla av en mycket konkret handling som nästan gjorde det svårt att sluta. Snart lärde man sig vilket ogräs som var lätt att ta bort och vilket ogräs som krävde mer tid och redskap för att få bort. Allt handlar om rötternas djup.
Förbipasserande skulle kunna missa mig där jag sitter och petar bland ogräset på gruset. Men ingen kan missa den ståtliga björk som med sitt mäktiga grenverk stilla susar långt över vårt röda tegeltak. En återkommande tanke är att vi kanske borde be någon fälla trädet innan trädet väljer att falla över vårt hus. Men trädet är samtidigt väldigt fint och står nog mycket stadigare än vi kan ana. Där under marken finns säkerligen ett lika mäktigt rotsystem som trädets trädkrona ovan jord. Allt handlar om rötternas djup.
Precis som vår väldiga björk vill jag också vara väl rotad, med rötter som sträcker sig ut för energin som den näringsrika jorden ger. Där i det dolda, under jord, får jag söka kraft i min egen bön till jordens skapare och min frälsare. Jag får tacka, be om nåd och lägga vår familj i Guds omsorg. Med lyfta händer, som trädens grenar, får jag sedan sträcka mig mot himlen och ta emot den eviga välsignelsen.
Detta är sista gången som jag skriver inledare i Andrum. Den 15 augusti började jag min nya tjänst som pressekreterare/kommunikatör på Svenska kyrkans stiftskansli i Linköping. Jag är tacksam för tiden som blev här och vill rikta ett stort tack för ett varmt välkomnande i denna vackra del av vårt land. Tack för mig!
Filip Ewertsson, redaktör
4 Att växa i tro
6 Av jord är du kommen...
8 Prästlönetillgångar
10 Bondbröderna Svensson
14 Jorden vi ärvde
17 Barnverksamheten
20 Borgmästare Bauman
Ansvarig utgivare
Anna-Carin Gabelic 0490-842 61
Kontakt
Södra Tjusts pastorat, Hospitalsgatan 14, 593 33 Västervik
0490-842 00 sodra.tjusts.pastorat@svenskakyrkan.se
Maila redaktionen för Andrum: sodratjust.andrum@svenskakyrkan.se
Församlingsherdar
Västervik:
Anette Franzén, 0490-842 81
Törnsfall:
Riitta Eklund Sandström, 0490-842 25
Gladhammar-Västrum:
Eva-Lena Karlsson, 0490-842 98
Misterhult:
Ingrid Bergman, 0490-842 04
Hjorted: Ulrika Robertsson, 0490-842 91
Hallingeberg-Blackstad:
Anton Hultgren, 0490-842 63
Fastighetsansvarig
Annika Deltin, 0490-842 97
Administrativt ansvarig
Lena Augustinsson, 0490-842 60
Kyrkogårdsförvaltningen 0490-842 06, sodratjust.kyrkogarden@svenskakyrkan.se
Redaktör
Redaktör fr o m 16 augusti: emma. olofsson@svenskakyrkan.se
Utgivning
4 nr/år. Upplaga 19.250 ex
Omslagsfoto: Nathalie Chavez
Produktion/design: Everday.se
Tryck: Åtta.45 Tryckeri
Nästa nummer av Andrum delas ut i november.
Härlig är jorden, härligt är Guds himmel, skön är själarnas prilgrimsgång.
Genom de fagra riken på jorden gå vi till paradis med sång.
Psalm 297
Att växa i tro
– Du prästen!
Jag vänder mig hastigt om när jag går fram i korridoren, jag hör att någon ropar på mig.
– Kan du komma hit ett tag? Jag skulle vilja prata med dig.
TEXT: Therese Andersson, präst Västerviks församling FOTO: Nathalie Chavez
Så inleds ett samtal mellan mig och en intagen på Anstalten Norra här i Västervik. Och precis så inleds många samtal på anstalten. Samtal som kan handla om livet, om tro och om att vilja förändring i sitt liv. Han som ropade på mig i korridoren, han hade en kväll efter det att han blivit inlåst på sitt rum börjat läsa i Bibeln. Och av en tillfällighet så hade han slagit upp Psaltaren och läst: ”Ditt ord är en lykta för min fot, ett ljus på min stig.” Han undrade om vi kunde samtala om vad texten kan betyda, för dessa gamla ord hade på något lustigt vis tagit tag i honom på ett sätta som han själv inte riktigt kunde förstå.
För han var egentligen ingen person som brukade läsa i Bibeln, ”nej, sånt trams får andra hålla på med”, men det var i alla fall ingenting för honom. Men efter de senaste turerna in och ut från olika anstalter så hade en längtan efter att förändra sitt liv blivit allt starkare. Och frågor hade börjat väckas, lever jag verkligen som jag skulle vilja leva mitt liv? Vill jag leva resten av mitt liv i kriminalitet, ångest och rädsla? Vad ska barnen tänka om sin pappa som aldrig är hemma, utan som nästan alltid befinner sig på kåken? Att då i den situationen ha modet att våga öppna sin Bibel och glänta på dörren till tro, det är stort. Tänk att små enkla ord kan skaka om och väcka en längtan efter något annat, långt ifrån den vardag som man är van vid.
”Ditt ord är en lykta för min fot, ett ljus på min stig...”
Psaltaren 119:105
Ofta händer det något med en människa när hen fråntas all sin frihet, en sak som kan hända är att den andliga längtan börjar att växa. För om man vågar se ut över stängslet och taggtråden mot himlen och låter orden beröra, då kan trons kraft kanske få börja växa. När fasaden, som är viktig att ha på utsidan, faller av då händer något med oss. Vem är jag när jag inte längre kan gömma mig bakom min fasad? Och vad händer när verkligheten kommer i kapp? Vilka människor har jag gjort illa, vilka har jag sårat? För i brottets skugga finns det ofta mörka insikter som man tidigare har försökt att dämpa genom droger och genom sin livsstil. Hur ska man kunna leva vidare med de handlingar som finns i bagaget? Ja med en nykter vetskap om vad man har gjort mot en medmänniska. Frågorna är många.
När jag möter någon i samtal och vi börjar att prata om frågor som är viktiga på riktigt för oss i livet. När vi låter samtalet beröra, då kan det hända att tro kan förändra och få människor att göra andra val i livet. Men det är inte lätt. Förändring kan både vara skrämmande och utmanande på många sätt. Att släppa gamla mönster, sluta att gå på gamla invanda vägar och börja vandra på en väg som är okänd det kan vara svårt.
Det kan vara ensamt. Kanske är man ensam om att ha nått till den punkten i livet då viljan av att söka en förändring i livet vinner över kampen mot droger och kriminalitet.
Kanske har familj och vänner för länge sedan tröttnat på lögner och besvikelser och sagt hej då. Då kan tro vara en källa till tröst, till att finna den kraften och den styrka som behövs för att gå vidare i livet. Att faktiskt våga tro på att förändring är möjligt på riktigt och låta ordet bli en lykta för våra fötter och ett ljus på vår stig för där i finns styrka att hämta. ■
”Då formade Herren Gud människan av jord från marken och blåste in liv genom hennes näsborrar, så att hon blev en levande varelse.”
1 Moseboken 2:7
Av jord är du kommen…
Du känner säkert igen uttrycket ”av jord är du kommen” som en del av begravningsakten i kyrkan. Men var kommer egentligen uttrycket ifrån?
TEXT: Anna-Carin Gabelic FOTO: Johannes Frandsen
Orden används som en del av det så kallade jordfästningsformuläret och uttalas då prästen lägger tre skovlar mull, numera oftast sand, på kistan. "Av jord är du kommen" syftar på straffet vid syndafallet, som omnämns i 1 Moseboken 3:19: "...Du skall slita för ditt bröd i ditt anletes svett tills du vänder åter till jorden. Ty av den är du tagen, jord är du och jord skall du åter bli". In pulverem reverteris lyder orden på latin och i tidigare bibelöversättningar användes ordet stoft som är synonym till pulver. Jorden syftar även på skapelseberättelsen i 1 Moseboken 2:7, "då formade Herren Gud människan av jord från marken". På hebreiska heter människa adam och jord adamá, så egentligen är uttrycket också en ordlek.
Moseböckerna är de äldsta böckerna i Gamla Testamentet, så själva berättelsen är ungefär 2 800 – 3 000 år gammal. Samtidigt känns tanken väldigt aktuell idag när vi vet att samma vattenmolekyler som vi idag andas in fyllde urhavet en gång. Vi är bokstavligen en del av jordens materia, av dess molekyler formas våra celler och den dag våra livsdagar är slut återgår vi till att bli en del av jorden. Det är orsaken till att den kristna kyrkan ända sedan sin uppkomst har använt orden i ritualen vid jordfästning, men inte slutat med de orden utan fortsatt "Jesus Kristus, vår Frälsare, skall uppväcka dig på den yttersta dagen". Vår tro är ju att döden inte är det sista, utan att vi skall få leva tillsammans med Kristus i evigheten. ■
Alla helgons dag 2 november
På Alla helgons dag besöker tusentals församlingsbor våra kyrkogårdar för att med eftertanke minnas dem som lämnat det här jordelivet. Det är en helg då vi påminner oss om att döden finns och drabbar oss alla.
Vi hedrar våra anhöriga med att tända ett eller flera ljus. I skymningstimmen lyser ljusen upp mörkret och påminner oss om Guds ljus, som räddar oss ifrån döden och som ger oss ett himmelskt hopp.
Vi som jobbar på våra kyrkogårdar och i församlingsverksamheten har förstått hur viktigt det är att få komma till våra fina kyrkogårdar denna helg för att besöka gravarna. Vi kommer att finnas på plats under allhelgonahelgen på kyrkogårdarna och bjuda våra besökare på någon lättare förtäring med kaffe och kaka. På våra landsbygdskyrkogårdar kommer det att finnas personal på fredagen den 1 november
På kyrkogården i Gladhammar kommer vi även lansera ett antal porträtt i projektet ”Kyrkogården berättar” i samarbetare med Västerviks museum.
I Västervik kommer det finns personal lördagen 2 november och det blir även en konstutställning i Stillhetens kapell.
Se program och tider i annons, på hemsidan och i sociala medier.
Varmt välkommen!
Med vänliga hälsningar, Göran Svensson och Fredrik Johansson med personal på begravningsverksamheten, Södra Tjusts pastorat.
Checklista inför begravning
En begravning innehåller en mängd olika moment och detaljer. Att planera och tänka igenom alla de alternativ som finns är en förutsättning för att begravningen ska bli så personlig och passa den avlidne och de efterlevande så bra som möjligt.
Många vill gärna vara med och planera för begravningen, men känner sig osäkra.
Man kan också välja att anlita en begravningsbyrå som hjälper till med det som åligger de anhöriga att göra.
TEXT & FOTO: Göran Svensson
Begravningsavgiften täcker:
● Förvaring av stoftet
Bra att ha tänkt igenom:
● Dokumenterade önskemål från den avlidna. (Kyrklig eller borgerlig begravning, dokument som ”Mina önskemål”, ”Önskemål inför livets slut” osv.
● Lokal för begravningsceremoni
● Transport från bisättningslokal till ceremonilokal, krematorium och begravningsplats inom huvudmannens förvaltningsområde
● Förvaring av aska, max 1 år
● Gravsättning inkl. gravöppning återfyllnad och iordningställande av öppen grav
● Gravplats i 25 år
● Kremation eller jordbegravning
● Gravplats, askgravlund, askgravplats, minneslund eller spridning i havet
● Utformning av ceremoni, psalmer, med mera
● Eventuellt kontakt med en begravningsbyrå
● Tacksägelse och minnesstund
➜ Enligt begravningslagen får tiden mellan dödsfall och gravsättning alternativt kremering vara max 30 dagar.
Prästlönetillgångar, ett tusenårigt
innehav av skog och mark
Kyrkans jordägande har rötter till tidigaste kristen tid. Det började år 1008 när Olof Skötkonung efter sitt kristna dop i Husaby källa skänkte mark till Skara biskopsstol. Dopet brukar ses som början på Sveriges kristna tid.
TEXT:
Anna E Hedfors FOTO: Nathalie Chavez
När en kyrka skulle byggas ingick även att socknens allmoge skänkte en prästgård, samt mark, som del av prästens naturalön. Så var till exempel fallet i Gladhammar. Den äldre träkyrkan (troligen från tidigt 1100-tal) var illa medfaren och år 1836 påpekade biskopen i Linköping vid sin biskopsvisitation att ”församlingen måste gå i författning om att bygga en ny kyrka”. Både pengar och mark fattades dock och oenigheten var stor. Men drygt trettio år senare kunde man komma överens om var kyrkan skulle ligga. Ägaren till Böljerum hade erbjudit ett område om fyra tunnland som gåva, men samtidigt erbjöds mark på Lunds bys ägor och där ligger kyrkan idag. Församlingen ville nämligen inte flytta kyrkan alltför långt från den plats där den legat under många århundraden.
Prästerna var också jordbrukare och fram till sekelskiftet 1800 – 1900 utgjorde avkastningen från prästgårdens ägor, plus en del av tiondet,
prästfamiljens försörjning. Detta förklarar namnet på tillgångarna – prästlönetillgångar. I slutet av medeltiden var jordägandet som störst och prästens förvaltning av sin prästgård skedde redan då med långsiktiga mål.
Så småningom hade kyrkan blivit ägare av stora egendomar, så stora att kungamakten kände sig hotad. År 1527, när Gustav Vasa regerade, uppstod en marktvist mellan kyrka och stat. Det ledde till att kungen drog in nästan all kyrklig egendom och kvar blev i stort sett bara en fastighet per sockenpräst. Marken som tagits i beslag skänktes till kungens trogna undersåtar. Senare fick kyrkan tillbaka dispositionsrätten till stora delar av marken från staten.
När kyrka och stat skiljdes åt år 2000 beslutades att prästlönetillgångarna skulle fortsätta att förvaltas av kyrkan. Förvaltningen utförs idag av respektive stift och avkastningen är avsedd att ”bidra till de
ekonomiska förutsättningarna för Svenska kyrkans förkunnelse”, som det står i stadgarna. Prästlönetillgångarna har på så sätt inte längre som enda syfte att avlöna prästen i församlingen, utan avkastningen får vara med och finansiera hela den kyrkliga verksamheten. Från 1910 avlönas prästerna som alla andra yrken, genom ett lönekuvert. I styrdokumentet för förvaltning av prästlönetillgångar i Linköpings stift står att läsa att tillgångarna ska förvaltas så effektivt som möjligt och på ett sådant sätt att de ger bästa möjliga uthålliga totalavkastning. Förvaltningen ska också ske på etiskt försvarbart sätt i enlighet med kyrkans grundläggande värderingar. Likaså ska natur- och kulturmiljövårdens intressen beaktas i skälig omfattning.
Svenska kyrkans förvaltade skogsareal motsvarar 1,7 procent av Sveriges skogsmark. Skogsområdena finns över hela riket – från norr till söder. ■
Människa – av jord kommen!
Gud skapade människan av jord från marken och blåste in liv genom hennes näsborrar. Så står det i 1 Mosebok 2:7. Gud skapade först jord och himmel, sedan formades människan. Gud skapar människan – Adam, som på hebreiska betyder jord, av roten âdâm.
Ja, vi är en del av jorden, skapade av Gud. Det är vår utgångspunkt. Men hur mår Moder Jord? Det var ett uttryck jag lärde mig för länge sedan av organisationen ”Kvinnor i Svenska kyrkan” som skrev en bok med artiklar 2008. Idag tänker vi mer på klimatet, det är hotat. Svenska kyrkan antog på kyrkomötet 2019 en ”Färdplan för klimatet”, som sträcker sig till år 2030. Budskapet är bland annat att vi ska bli klimatneutrala i vår verksamhet, lyfta fram andliga och existentiella aspekter av klimatförändringarna samt att vi ska verka för klimaträttvisa i ord och handling.
Det är svårt att få dessa stora övergripande frågor att landa ner i våra egna liv. De partipolitiska partierna lyfter klimatfrågan på olika vis. Vi i kyrkan försöker både genom ord och handling göra det vi kan för klimatet i vårt miljöarbete. Vi har bibeltexterna att utgå ifrån. Skapelseberättelsen säger något till oss, vi är en del av skapelsen och har fått ett uppdrag att ta ansvar för skapelsen. Vi påminns också om livshjulet varje gång vi tar avsked av en människa i begravningsgudstjänsten. Där prästen lägger mull tre gånger på kistan och säger ”Av jord har du kommit. Jord ska du åter bli. Jesus Kristus, vår Frälsare, ska uppväcka dig på den yttersta dagen.”
Allt hänger ihop. Vi startade ur jorden och ska åter till jorden vila. Vi lyser frid över det liv som varit. Varje människoliv är värdefullt. Vår gemenskap är också en viktig del, den ger styrka och gör att vi tillsammans kan förändra och påverka inte bara vårt eget sammanhang, utan även samhället. Vi kan skapa förutsättningar för att odla i jorden, som ger oss blommor och mat. Vi är beroende av varandra och det är liksom kärnan i hela skapelsen. Vi behöver varandra. Det lilla obetydliga vetekornet kommer ner i jorden, växer upp, blir livsstarkt och ger kraft. Det vi kallar för ”vetekornets lag” är att det finns ett starkt hopp. Grundmönstret är att när något dör så kommer något nytt fram. Denna berättelse får vi av Jesus som förstod att han själv var på väg mot döden. Orden från Johannesevangeliet 12:24 har hjälpt många människor när de hamnat i svåra livssituationer. ”Sannerligen jag säger er: om vetekornet inte faller i jorden och dör förblir det ett ensamt korn. Men om det dör ger det rik skörd.”
Södra Tjusts pastorats vision är att vara en närvarande kyrka. Där ledorden är Glädje, Gemenskap, Framtidshopp. I år firar vi 10 år som pastorat och dessa ord är lika aktuella fortfarande. Vi fortsätter vara en närvarande kyrka – för dig och för mig, för grannar och främlingar. Vi går på pilgrimsfärd tillsammans och möter dagens samhälle med utmaningar och glädje och hopp. Vi är en närvarande kyrka i alla våra sex lokala församlingar. Vi ser på blomman på ängen och vi ser vetekornet växa upp trots allt. Tack Gud för allt detta i din skapelse, jorden vi ärvde och Guds rike på jorden som sprider sig. ■
Nathalie Chavez
”Finns inga nackdelar med det nya sättet att vara bonde”
Bondbröderna Svensson om attitydförändringar, mjölkrobotar och framtiden.
Andrum träffar bröderna Magnus och Per Svensson på Lörstad gård utanför Blackstad. Hundarna Tyra och Lasse lufsar nyfiket fram och sniffar på oss när vi kliver ur bilen på ladugårdsplanen.
Tredje generationens bönder Pers hus ligger på en liten kulle med utsikt över hela gården och Magnus har sitt hus alldeles i närheten. Bröderna är tredje generationens bönder i släkten. Deras farfar tog över som arrendator 1959 och gården köptes sedan loss i början av 1990-talet av Magnus och deras föräldrar. Sedan 1999 drivs verksamheten gemensamt av brödraparet. Per ansvarar för djuren på gården och storebror Magnus sköter växtodlingar och entreprenadverksamheten i skogen.
– För oss har det varit en smart uppdelning. Vi sköter våra områden. Det är bra och skönt att vara två ägare, säger Per.
De visar oss runt. I ladugården möts vi av gårdens 135 mjölkkor. På ladugårdens ena långsida får vi också träffa de mycket söta, små kalvarna som får skön skugga i de iglooliknande små båsen.
De odlar bönor, spannmål och gräs mestadels för eget bruk på cirka 350 hektar, men de säljer också omkring hundra ton om året.
”Lörstad kändes ju som vårt”
Per menar att det gamla, traditionella sättet att vara bonde inte lockade honom som tonåringen.
– Men sedan insåg man att det var ett väldigt fritt yrke. Det är olika saker som händer varje dag, det blir aldrig tråkigt, säger Per.
Magnus arbetade tidigare med att sälja jordbruksmaskiner och hade inte heller några planer på att bli bonde. Men när de såg att gården var till salu kunde de inte låta bli.
– Lörstad kändes ju som vårt med vår farfars bakgrund, så det fick bli så, säger Magnus.
”Helt annat yrke idag”
Bröderna berättar att det var tufft att vara bonde på 1990-talet och om EU:s ensidiga tullavgifter som gjorde att andra EU-länder sålde till Sverige, men svenska bönder hade svårt att sälja till utlandet. Men känslan är en helt annan att vara bonde på 2020-talet.
– Det är ett helt annat yrke idag. Manuell mjölkning är utbytt till mjölkrobotar som kan mjölka dubbelt så många kor på halva
tiden, automatiskt när som helst på dygnet. Det är mycket bekvämare, inte lika fysiskt och effektivare nu. Datorerna i ladugården och GPS-sändarna på djuren känner av när någon ko kommit sent eller inte blivit mjölkad. Traktorerna är GPS-styrda med en bättre exakthet än människan. Det finns inga nackdelar med det nya sättet att vara bonde, säger Magnus.
Attitydförändring
De ser också en attitydförändring för deras yrke hos politiker.
– I tider av klimatkris och krig i Europa ligger det mer än någonsin i tiden att se över och satsa ännu mer på vår självförsörjning för vårt land, säger Per.
Magnus ser också att folk i allmänhet verkar se annorlunda på att vara bonde. Kanske tack vare
"Det är ett väldigt fritt yrke. Det är olika saker som händer varje dag, det blir aldrig tråkigt,”
Per Svensson
TV-program som ”Bonde söker fru” och ”Farmen”.
– Tidigare var det väl inget man sade när man var ute på krogen att man var bonde. Men nu känns det som vinden har vänt, säger Magnus.
Medlemmar i Svenska kyrkan
Båda bröderna är medlemmar i Svenska kyrkan och har inga planer på att gå ur.
Sedan mitten av 1980-talet sköter de snöröjningen för Svenska kyrkan i Blackstad.
Magnus dotter Sandra är kyrkvärd, med i kyrkorådet och sjunger i kyrkokören.
– Kyrkan har en viktig funktion och det tillhör vår kultur och tradition, säger Magnus.
– Jag går till kyrkan på dop, bröllop, begravningar och skolavslutningar. Och så var jag på den där sovkonserten, där det var tillåtet att sova i kyrkan. Det var fin musik och harmoniskt ljus, säger Per.
Framtiden
Idag har bröderna har två anställda på halvtid. När det blir dags för dem att gå i pension ser det ut att finnas stora möjligheter att en fjärde generation tar över verksamheten.
– Min 17-åriga dotter kanske vill ta över så småningom. Jag tror nog att det blir så. Men vi finns nog med på ett hörn. Vi hänger nog i ett tag till, säger Per. ■
Bön
Gud, du som skapat allt och som är livet ursprung och mål
Vi tackar dig för nedbrytarna.
De blinda arbetarna under jord, bakterierna, maskarna, svamparna och insekterna
Mullens flitiga beredare, dem som vi bara trampar på.
Livets ande, du som kan deras tysta språk, framför vårt tack
Hälsa från människan, hon som en kort tid lever ovan jord. Säg att vi är beroende av deras arbete och att vi också är släkt med er Hälsa och säg att vi varje dag gläder oss åt frukten av deras arbete. Utan deras flitiga verksamhet skulle vi människor drunkna i löv, grenar och gräs
Må Gud välsigna er, små systrar och bröder i komposten, medlemmar i den underjordiska församlingen
Må hälsa och matlust alltid vara med er
Amen
Martin Lönnebo, tidigare biskop i Linköpings stift
Daggmasken
Vem vördar daggmasken, djupt under gräsen i jordens mull. Han håller jorden i förvandling. han arbetar helt fylld av mull, stum av mull och helt blind.
Han är den undre, den nedre bonden där åkrarna klädas till skörd.
Vem vördar honom, den lugne, den djupe odlaren, den evige grå lille bonden i jordens mull.
Harry Martinson, i diktsamlingen Passad
Änglamark
Kalla den änglamarken eller himlajorden om du vill, jorden vi ärvde eller lunden den gröna. Vildrosor och blåklockor och lindblommor och kamomill
låt dem få leva, de är ju så sköna
Låt barnen dansa som änglar kring lönn och alm leka tittut mellan blommande grenar, låt fåglar flyga och sjunga för oss sin psalm, låt fiskar simma kring bryggor och stenar
Sluta utrota skogarnas alla djur låt örnen flyga, låt rådjuren löpa!
Låt sist älven som brusar i vår natur, brusa alltjämt mellan fjällar och gran och fur!
Kalla den änglamarken eller himlajorden om du vill, jorden vi ärvde eller lunden den gröna. Vildrosor och blåklockor och lindblommor och kamomill
låt dem få leva, de är ju så sköna!
Evert Taube
Jorden vi ärvde
Varför ska ett pastorat arbeta med hållbarhets- och miljöfrågor undrar du kanske?
Det finns både en existentiell och en andlig dimension i detta. Utgångspunkten för Svenska kyrkans miljö- och hållbarhetsarbete är alla människors lika värde och viljan att ta ansvar för Guds skapelse. Vi behöver ta hand om de ekologiska resurserna på ett ansvarsfullt sätt, så att barn och barnbarn kan fortsätta att leva
vidare på vår jord. Det är också en fråga om rättvisa, där det idag tyvärr är så att de som drabbas värst av klimatförändringarna är de som bidragit minst till dem. Som ett exempel kommer över 50 procent av utsläppen av växthusgaser från 10 procent av världens rikaste människor och länder.
Hur arbetar vi då i Södra Tjust pastorat med dessa frågor?
Här följer några exempel på det vi gör.
Minskad energianvändning
– Ett mål är att minska på energianvändningen i pastoratets byggnader. Som ett led i detta följer vi varje månad upp förbrukningen av el, fjärrvärme och vatten för att kunna sätta in rätt åtgärder vid behov. De flesta av pastoratets kyrkor och ett antal av våra övriga byggnader har också ett styr- och reglersystem installerat för att kunna optimera uppvärmningen av dem.
Definition på
Hållbarhet:
För att få en hållbar utveckling behöver ekologiska och ekonomiska resurser användas på ett hållbart och rättvist sätt.
Skapelsetid
Skapelsetid är ett årligen återkommande ekumeniskt initiativ av kyrkor och samfund över hela världen och pågår från 1 september till 4 oktober.
Solcellsanläggningar
– På Nya kyrkogården i Västervik finns en solcellsanläggning som producerar ca 78 000 kWh/år (som en jämförelse är årsförbrukningen för en eluppvärmd villa ca 20 000 kWh/år och för en villa med annan uppvärmning ca 5 000 kWh/år).
I Ankarsrum har vi precis installerat en ny anläggning på carporten och som ska producera runt 18 000 kWh/år. Vi har även en solcellanläggning på ekonomibyggnaden i Hjorted som är något mindre med ca 16 000 kWh/år. De arbetsredskap och fordon som används på kyrkogårdarna är till största delen fossilfria och laddas bland annat med elen som solcellerna producerar eller drivs med miljövänlig diesel (HVO).
Ljus, Earth Hour och Skapelsetid – Ljusen som vi tänder i kyrkan är fria från paraffin och palmolja. Varje år uppmärksammar vi Earth Hour som infaller i mars och i S:t Petri kyrka i Västervik finns Fairtrade-varor till försäljning vid varje gudstjänst. Under Skapelsetid i september månad lyfter vi frågor som rör vårt förhållande till skapelsen i gudstjänsterna och genom olika aktiviteter. Vid S:t Andreas kapell i Västervik har
TEXT: Anna E Hedfors FOTO: Nathalie Chavez
detta bland annat resulterat i en blomsteräng runt kapellet och klockstapeln, där barn, föräldrar, FUB-gruppen, skolklasser och pensionärer varit med och sått fröer. För varje år dyker det upp flera blom- och grässorter som bin, fjärilar och andra insekter tycker om. Det finns också insektshotell samt fågel- och fladdermusholkar uppsatta runt kapellet. På informationslappar går det att läsa om vilka växter som odlas och hur insektshotellen fungerar.
Pilmgrimsvandringar – I pastoratets regi anordnas även ett flertal pilgrimsvandringar varje år, där det ges en möjlighet att både njuta av och reflektera över Guds skapelse. ■
Detta är som sagt endast några exempel på vårt hållbarhets- och miljöarbete, där varje liten del tillsammans blir till en större insats. Varje handling som görs, vare sig den är stor eller liten, är viktig. Alla kan inte göra allt, men alla kan göra något för att ta hand om jorden vi ärvde. Eller kanske snarare jorden vi lånar.
Känns hoppfullt inför framtiden
Vi träffar kyrkogårdsvaktmästaren Emil Johansson-Holmberg på kyrkogården vid Hjorteds kyrka. Utsikten ner mot sjön Hjorten är enastående vacker. Inte minst en dag som denna, en av de där soliga och sommarvarma dagarna i maj.
Kyrkogårdsvaktmästaren och Hjortedsonen Emil har bott i Hjorted hela sitt 50-åriga liv. Intresset för trädgård har han bokstavligt i blodet. Morföräldrarna startade bygdens handelsträdgård, där senare hans mamma arbetade och Emils pappa var vaktmästare på ett bostadsbolag. – Jag sommarjobbade på hans jobb och att själv arbeta som vaktmästare en dag fanns tidigt med i livet, säger Emil.
”En självklarhet för oss”
Gräsklippning och trimning står på dagens program. Tidigare vattnades gräsmattorna på pastoratets kyrkogårdar. Men numera följer pastoratet solidariskt de ofta rådande bevattningsförbuden kring sommartid och är mer sparsamma med vattnet. I stället läggs mycket kraft på att hålla blommor och övrig växtlighet i gott skick.
– Att hålla våra kyrkogårdar fina och i ordning känns ju som en självklarhet för oss i Sverige, men det är inte en självklarhet i andra länder.
För oss är det viktigt med god kvalité på våra växter, som bland annat kommer från en lokal odlare i Hjorted, säger Emil.
”Utvecklingen går framåt”
Pastoratet gör också vad man kan för att bedriva sitt arbete så miljövänlig som möjligt. Solcellerna på ekonomibyggnaden installerades 2023 och många av kyrkogårdarnas maskiner är eldrivna.
– Vi tar hand om vårt kompostmaterial och återvinner det igen till jord. Vi använder numera planteringslådor för smartare bevattning.
Trots den rådande klimatkrisen ser Emil ljust på framtiden.
– Jag tycker att det känns hoppfullt inför framtiden och utvecklingen går framåt, säger Emil Johansson-Holmberg. ■
TEXT: Anna E Hedfors FOTO: Nathalie Chavez
Sår ett frö...
...för det långa livet
I Elvan, granne med Stadsparken, bedrivs delar av barnverksamheten i Västerviks församling. En trygg växtplats för de allra minsta ”fröna” att växa.
TEXT: Anna E Hedfors FOTO: Nathalie Chavez
Vi träffar Kristina ”Stina” Jansson. Till vardags är hon ledare för ”Babysång & rytmik” och ”Klapp & klang”. Den sistnämnda verksamheten tillsammans med kollegan Hanna Johansson. – Vi har en öppen verksamhet med låga trösklar. Vi har stora och bra lokaler. Barn och vuxna får njuta av allt som det här huset har att bjuda på, säger Kristina Jansson.
”Det bästa kvittot”
Hanna upplever att deras verksamhet ligger helt rätt i tiden och att det fanns ett stort sug efter pandemin. – Vi har något för alla med stora ytor för lek, trevlig sångstund, gott fika och möjligheten för vuxna att kunna njuta av en kopp kaffe i en trygg och fräsch miljö. Det bästa kvittot för oss är att fler och fler barn och vuxna hittar hit. Ryktet går, säger Hanna Johansson.
En gång i månaden bjuder de också in till ”Små små stunder – med små och stora under!” i Sankt Petri kyrka och på onsdagar i juni är det ”Sommarklapp” på Stadsparkens utomhusscen. Kristina har en lång erfarenhet som pedagog i förskolans värld och inom Svenska kyrkan i Uppsala, Roslagen och Visby.
– Vi har plockat ut det bästa från tidigare tjänster och skapat ett paket som vi använder och ständigt ut-
vecklar här i Västervik. Det sår ett frö och sätter en grund för det långa livet, säger hon.
”Det sociala är det bästa”
Vi hänger på när ”Klapp & klang” träffas. Hanna och Kristina leder ett 20-tal barn och vuxna i sångstund med låtar om grodor som hoppar och stora och små vågor. Efteråt finns det tid för fri lek och mackfika på bottenvåningen. Där träffar vi 33-årige Gustaf Gauffin som är där med dottern Agnes.
– Vi är här så ofta vi kan. Det är tryggt och bra uppstyrt. En bra hållpunkt och rutin för oss att gå hit. Det sociala är det bästa för både
barnen och oss vuxna. Vi har lärt känna nya här och träffats även vid andra tillfällen, både i lekparken och hemma hos varandra, säger Gustaf.
Mysigt och familjärt
Dagen efter, en solig tisdag i maj, gästar vi ”Babysång & rytmik”. På en stora matta på övervåningen med gröna tyger i taket ovanför oss träffas bebisar, mammor och några pappor samt några mor- och farmödrar. Det känns mysigt och familjärt när sångstunden varvas med bebisar som får skallra på rytmägg, magmassage och plats för önskesånger. Kristina leder stunden med engagemang, värme, rörelser och
sånger kompat med gitarr, piano och trumma.
Hittat nya vänner
Vikten av det sociala verkar vara en råd tråd, även för Hanna och Kristina.
– Hur många har inte hittat vänner här? Våra träffar har lett till promenader och parmiddagar. Grannar har mötts här och börjat prata. På det viset är det här en häftig verksamhet, säger Hanna och Kristina fyller i:
– Vår verksamhet ger en bred grund och bästa förutsättningarna för att fortsätta att gå till kyrkan framöver i livet, säger Kristina. ■
Borgmästare Baumans begravningsplats
I Västerviks församlings arkiv finns ministerialboken från tiden 1697–1724. På sidan 5 har prästen skrivit om den donerade jorden från borgmästare Baumans arvingar. En senare präst eller kyrkoskrivare har lagt till att klockaren nu får har sin ko där på sommarbete. Att boskap betade på kyrkogårdar var inte ovanligt.
Från hösten 1710 till våren 1712 härjade pesten i Västerviks stad. Dödsoffren var så många att kyrkogårdens plats inte räckte till. I stället ordnades en begravningsplats utanför stadsmuren, jord som tillhört borgmästaren Hans Bauman.långa gärning i socknen. Han tillträdde sysslan redan i tonåren och arbetade så länge han orkade, i 46 år.
TEXT: Eva Johansson FOTO: Filip Ewertsson
Hans Bauman hade dött den 4 maj 1708 och slapp vara med om denna hemska tid i sin stad. I mitten på november 1710 bröt pesten ut. Från och med den 14 november har prästen skrivit i kyrkboken att efterföljande dött i en smittosam sjukdom. Man hade ju varnats om att pesten skulle kunna komma, men det var två år tidigare.
När pesten väl fått sitt grepp om staden slog den till ordentligt. De närmaste åren före pestens utbrott
dog 50–100 personer per år i Västervik. Under pesten steg dödssiffrorna till över 300 avlidna år 1711. Hans Baumans egen familj var en av de många som drabbades. Hans änka Anna Abrahamsdotter dog i pesten den 11 februari 1711. Pesten tog också en svägerska, en sondotter och två pigor i hans hushåll denna vinter.
Med så många döda räckte inte kyrkogården vid Sankta Gertruds kyrka till som begravningsplats. Man ville också hålla nere smittan
och helst begrava de pestdöda på en annan plats. Prästen har skrivit: "Anno 1711 förärade sal[ig] Borgmästaren Herr Baumans arfvingar en lycka belägen åt qwarnarna till de i farsoten dödas begrafning".
Hans Bauman och Anna Abrahamsdotter hade minst sju barn, födda 1665–1683, kanske fler. Det var vanligt att små barn dog så alla levde nog inte 1711. Men tre söner levde i alla fall, deras dödsår är kända. Det var Dietrich, Peter och Christopher. De tre och änkan Anna
Bildkälla: Arkiv Digital
och kanske några fler av barnen var de efterlevande som skänkte jorden till kyrkan.
Sedan den blivit pestkyrkogård kom den att kallas Dödlyckan, något som säkert många i Västervik känner till. Numera är det en parkeringsplats framför Ellen Keyskolan. 1711 låg denna plats utanför staden och var obebyggd. I oktober 2017 grävdes platsen ut av arkeologer och man fann då lämningar som bekräftade att det är den gamla pestkyrkogården som finns här.
Hans Bauman kom från en köpmanssläkt. Hans far Hans Bauman var född i Lübeck 1598 och kom till Västervik 1620. Här blev han köpman och så småningom rådman. Att tyskar slog sig ner som borgare i de svenska städerna vid den tiden var inte ovanligt. Den äldste Hans Baumans far hette Georg (ibland skrivet Gorius) Bauman och var skeppare på handelsfartyg. Han hade seglat på Västervik och kanske hade sonen följt med och funnit staden tilltalande.
Georgs sonson borgmästaren kallades Hans Bauman sr (senior), för hans efterträdare som borgmästare hade samma namn och blev då kallad Hans Bauman jr (junior).
Hans Bauman sr föddes i december 1637 och hade sju syskon. Modern Margareta Dichman kom från en annan känd köpmanssläkt i Västervik, också från Tyskland. Hustrun Anna Abrahamsdotters far var borgmästaren Abraham Persson. Släkterna Bauman och Dichman var två av tre dominerande släkter i Västerviks borgerskap under 1600talet och in på 1700-talet. Den tredje var du Rees. De gifte in sig i varandras släkter och delade ämbeten och uppdrag. Folke Lindberg skriver i sitt verk "Västerviks historia" 1933 om att de hade en stark inre sammanhållning och att de kunde uppträda
"på ett brutalt och egenmäktigt sätt mot dem av sina medborgare, som gingo i vägen för deras intressen".
Han nämner ett fall med släkten Bauman. 1668 krävde landshövdingen av magistraten i Västervik att ta itu med "Baumännernas hot och undsägelser" mot en borgare.
Hans Bauman sr blev kommerseborgmästare 1684. Västervik hade under en lång period två borgmästare, den andre var justitieborgmästare.
Borgmästarna valdes av stadens borgare, men valet skulle bekräftas av kungen. Ibland hände det att kungen ville ha en annan som borgmästare, men oftast stod valet fast. Hans Bauman efterträdde 1684 sin svärfar Abraham Persson, som hjälpt fram sin måg till samma uppdrag. Abraham var själv en av dem som vid ett första försök blivit ratad av kungen men senare kunnat väljas, när det gått några år.
De flesta var borgmästare på livstid men Hans Bauman trädde tillbaka på eget bevåg 1703, till förmån för Hans Bauman jr. Det vi kallar svågerpolitik var vanligt då och det skedde öppet. Staden hade sex rådmän till rådstugurätten och dessa ämbeten gick oftast i arv från far till son.
Släkten Bauman förekom flitigt i den offentliga förvaltningen. 1693 var Hans Bauman sr kommerseborgmästare. Hans bror Christoffer Bauman var rådman, liksom hans svåger Johan du Rees, hans kusin Herman Dichman och hans måg Johan Brunerus.
1707 råkade Hans Bauman sr i en knipa, tillsammans med övriga av stadens styrande. Kungen hade tillsatt en kommission för att granska de lokala ämbetsmännen i Kalmar län. Sommaren 1707 fann man stora oegentligheter i Västervik. Bland annat hade borgmästarnas egna släktingar gynnats vid skatteuttag, fattiga hade skattlagts över sin förmåga och inkomna skattebelopp hade inte bokförts.
Då var Hans Bauman sr inte längre borgmästare men kom att dömas till ett kännbart bötesstraff ändå, eftersom brotten begåtts under hans tid i ämbetet. Även Hans Bauman jr blev dömd i denna skattehärva. Den sittande justitieborgmästaren Hans du Rees dömdes till döden men benådades så småningom och återinsattes på sin post.
På en karta från 1707 finns den lycka (jordlott) som borgmästaren Hans Bauman då ägde och som hans arvingar skänkte kyrkan som begravningsplats för dem som dog i pesten. Det är jordlotten med nummer 56 som är den som senare kom att kallas Dödlyckan.
Bildkälla: Lantmäteriet
Tävla om rättvisemärkta varor!
1:a pris värde 700 kr, 2:a pris värde 500 kr, och 3:e pris värde 300 kr.
Ditt namn: Adress:
SKICKA DIN LÖSNING TILL:
Post: Svenska kyrkan, Hospitalsgatan 14, 593 33 Västervik
E-post: sodratjust.andrum@svenskakyrkan.se
Senast: Vi behöver din lösning senast 1 oktober 2024.
Vinnarna presenteras i nästa nummer.
VINNARE FÖRRA NUMRET:
1:a pris: Arne Matsson, Västervik
2:a pris: Lena Svensson, Fårbo
3:e pris: Cecilia Johansson, Totebo
Södra Tjusts pastorat fyller 10 år!
Det vill vi fira tillsammans med dig.
Vi bjuder på tårta i våra kyrkor på tacksägelsedagen söndag 13 oktober. Välkommen!
Månadsprogrammet
– perfekt för dig!
I vårt månadsprogram (kostnadsfritt) får du en bra överblick över allt som händer, inte bara där du bor utan i hela Södra Tjusts pastorat. I månadsprogrammet samlas information om aktiviteter, gudstjänster och evenemang med mera.
Vill du få Månadsprogrammet hemskickat till dig en gång i månaden i din brevlåda eller via e-post?
Anmäl dig direkt via vår hemsida: svenskakyrkan.se/sodratjust/ manadsprogram eller maila: sodra.tjusts-pastorat@svenskakyrkan.se. Scanna QR-koden ovan för att komma direkt.
Andrums fråga:
Vad är din plats på jorden?
Katarina Grahn, Västervik
– Ingen specifik enskild plats, men jag trivs bra i naturen på olika sätt. Jag har alltid gillat naturen och frihetskänslan som det innebär.
Åke Mattisson, Västervik/Gränna
Jerker Björklund, Västervik
– I soliga Västervik där det finns en grill. Västervik har så många fina grillplatser vid havet.
– En plats som jag gärna återvänder till är trakten ring Hallarumsviken i sydöstra Blekinge. När jag växte upp tillbringade jag mina sommarlov där och har många ljusa minnen därifrån.
Tack
för att du gör det möjligt!
Som medlem i Svenska k yrkan bidrar du till att barn, ungdomar, vuxna och pensionärer kan delta helt gratis i all vår verksamhet runt omkring i hela vår t pastorat .
Tack för att du bidrar till att vi kan vara en k yrka för hela livet!
svenskak yrkan.se/sodratjust Läs mer om medlemsavgiften via QR-koden
