Brödraföreningen
okända för Ordens ledning
1866 EOS (Lund) Grundad 1866. Arbetar i grad I - X.
Bo Norrby från Fagersta med sin bok ”Brödraföreningarnas historia” som han välvilligt delar med sig ur till Frimurarens läsare. En utförligare text kommer i boken om frimureriet under 1800-talet som är under utarbetning inom forskningslogen Carl Friedrich Eckleff.
Hertigen av Östergötland, prins Oscar Fredrik hade i ett särskilt utlåtande biträtt ansökan. Man hänvisade till den i Kalmar verkande föreningen och anhöll 1860 att brodern Ahlberg från Kristianstad, som tidigare hjälpt Kalmar föreningen, skulle få anlitas för råd och upplysningar. Ritualerna brändes upp Högsta rådet begärde in yttrande från
logedirektoriet. Detta var okunnigt om hur föreningen tillkommit och också hur de bedrev sin verksamhet. Därför infordrade det upplysningar från ordföranden i Calmar S:t Johannesloge. Denne meddelade att de ritualer som begagnats hade blivit uppbrända. Logedirektoriet ansåg sig inte, trots att det fanns betänkliga omständigheter och behov att vidta nödvändiga försiktighetsmått, kunna avstyrka anhål5
I september 1866 vanns dåvarande provinsialmästaren, greve de la Gardies, benägna tillstånd att skapa en frimurarförening i Lund. Stadgar skrevs och en ’ledare’ (Lilienberg) övertalades att taga sig an föreningen och i november godkände provinsialmästaren stadgarna ”med nöje”. Stadgarnas första paragraf lyder: ”Frimurarebrödraföreningen EOS i Lund, som lyder under Skånska provinsiallogen, har till ändamål att söka bidraga till att utbilda sina medlemmar till kunniga och vetande frimurare”. Grundarna valde namnet EOS, morgonrodnadens gudinna, och devisen ”Dissipat Tenebras”, ”den skingrar mörkret” och slog fast vad föreningen strävade efter. Den 7 november 1910 köpte föreningen den fastighet där man fortfarande verkar. Under åren som följde utvecklades arbetet i EOS så att man efter några år kom att verka i samtliga tio grader och så har man fortsatt att göra.
lan. Man framhöll också att det fanns en risk att skapa prejudikat till att skapa falska loger med risk för oordning och skada för Orden. Samtidigt var det ändå endast förberedelser för att skapa en Johannesloge. Kung Carl XV, Ordens högste Styresman fattade följande beslut: ” Ansökan bifalles, hvarom bref bör till Logedirectorium afgå, som eger härvid vidtaga de åtgärder, som en nö-