i Stockholm. Den första var S:t Jean Auxiliaire (S:t Johannes Hjälparen) som tillkom 1752 och en av de andra var logen l´Union som grundades 1759. Syftet med l´Union var bl.a. att där ta med utlänningar ”främlingar som ville idka frimurarslöj der men ej förstod det svenska språKonservator Bibi Pålenäs med logealtaret under pågående konser- ket”. veringsarbete 2000. Foto: Jönköpings läns museum. Logen, med ritualer och anföranden förutom kung Karl XIII nämnas flera i övrigt, hölls på det franska språket. I den personer som haft ett stort ideologiskt logen intogs många svenskar från saminflytande på ritualernas utveckling. En hällets översta skikt och även medlemav dessa var friherren Wilhelm Bennet. mar från kungahuset. Logen kom därför Han kom att få en alldeles särskild histo- att få en aristokratisk prägel. Sina lokaler hade logen, i vart fall från 1780-talet, i risk koppling till jönköpingsaltaret. det Rosenhaneska palatset på Riddarholmen, som var frimurarnas stamhus Altaret i Jönköping Wilhelm Bennet, som var verksam i fram till dess man år 1876 då flyttade in Orden centralt, först bl.a som Ordens i det nuvarande Bååtska palatset. l´Union skall närmast översättas med stormarskalk och preses för det mäktiga dåvarande logedirektoriet, 1820-24 som Förbundet. Det var i logen l´Union som kansler och stod Karl XIII nära , blev i Jönköpingsaltaret hade sin ursprungliga sin militära karriär så småningom överste plats. På 1770-talet kom hertig Carl, sederför Jönköpings regemente. I samband med flytten dit från huvudstaden blev mera kung Karl XIII att bli ordförande han initiativtagare till och en av de främ- mästare i l´Union. Han ledde ofta verksta grundläggarna av S:t Johanneslogen samheten personligen och även kungen, Den Mellersta Pelaren som vid bildandet Gustaf III, deltog upprepade gånger När hertig Carl 1799 blev styresman år 1800 blev den sjätte äldsta av logerna ute i landet. Och det ena av de ljungska även för S:t Jean Auxiliaire, tog han inialtarna skickades alltså på order av ho- tiativ till en sammanslagning av de båda nom från Stockholm till Jönköping och logerna. Detta skedde formellt den 14 har alltsedan dess haft sin plats i denna december 1799. Den nybildade logen fick namnet Den Nordiska Första S:t loge. Inför detta altare har under de gångna Johannislogen, som alltså kan räkna år två seklerna mer än 2000 antagits som 1752 som sitt tillkomstår och därmed är frimurare i en stad som av tradition räk- den äldsta logen i Sverige. Sammanslagningen av de två logerna nas som bärare av en rik och mångfacet1799 i Stockholm medförde bl.a. att en terad kristen tradition i vårt land. Vi brukar räkna 1735 som frimure- del rekvisita blev överflödig. För framriets födelseår i Sverige. En mera tydlig tiden behövdes bara utrustning för en och varaktig struktur fick emellertid loge.Detta togs upp till behandling på verksamheten inte förrän på 1750-talet, sammankomsten i logen den 14 decemdå några större ”lagliga” loger skapades ber 1799. Den som den gången ledde Frimuraren
logearbetet var deputerade mästaren, kammarherren Wilhelm Bennet. Av protokollet framgår ”Deputerade Mästaren föreslog att alla andra logen tillhörande saker såsom Altare, Decorationer, Handlingar mm, måtte, efter ett därpå inrättadt Inventarium uti ett särskildt Contor till förvar inläggas, för att skänkas åt den första S:t Johannesloge som hädanefter i Provincerna kunde blifva constituerad, hvilket äfven af Bröderne beviljades och af Hans Kongl. Höghet stadfästades.”
Mellersta Pelaren Den första S:t Johannesloge som därefter blev konstituerad i ”Provincerna” dvs ute i landet var ”Mellersta Pelaren ” i Jönköping . Det blev dit som altaret kom att skickas, det altare där hertig Carl så ofta presiderat. Hur altaret forslades till Jönköping och när detta skedde är obekant. Vi vet alltså inte om altaret kom att föras landvägen eller om det fraktades över Vättern under den sista delen av resan från Stockholm. Som framgått av tidigare artiklar i Frimuraren kommer ett medlemskort med ett av de ljungska altarna som vinjett att tas fram och utdelas till alla medlemmar av vår Orden i samband med genomförandet av ett nytt medlemsregister. Valet av motiv kom att stanna på ett av de ljungska altarna just med tanke på deras symboliska spegling av det svenska frimureriets utveckling i stad och land, Sverige och Finland. Kortet upptar också det röda korset som symbol för det Svenska systemet och den kristna grunden. Lars von Knorring Ordens överarkitekt
Källor: I Guld och himmelsblått, Tom C Bergroth m fl, Åbo landskapsmuseum utställningkatalog nr 15 1992, ISBN 951-9125-83-3 Den Mellersta Pelaren 200 år, Lars von Knorring o Gustaf Ruuth, Jönköping 1999, ISBN 91-630-8248-9 Den obrutna kedjan, S:t Johanneslogen S:t Erik 250 år, 2006, ISBN 91-7055-336-X Jönköpings läns museum, Bibi Sophie Pålenäs, logealtarets konservering, teknisk redovisning 2000