Frimuraren nummer 4 2007

Tidskrift fรถr Svenska Frimurare Orden Nr 4 2007

Höviskhet

H

äromdagen kom jag att tänka på det gamla svenska ordet ”höviskhet” som sedan länge brukats av medeltidshistoriker när de söker att beskriva den vävnad med många inslag som framträdde på 1100talet och som brukar kallas för den höviska kulturen. Människans inre förfining stod i förgrunden för det höviska tänkandet. Ur det föddes trubaduren och minnessångaren som typ och social företeelse. Ödmjukhet, vänlighet och givmildhet var viktiga element i denna högmedeltida strömning. Ödmjukheten skulle uttryckas i form av medkänsla och barmhärtighet mot de sämre lottade. Tacksamhet över livet var också en viktig ingrediens i detta humanistiska tänkande. Ur den höviska kulturen danades många av Europas senare idéströmningar och även om varje tidsepok har sina uttrycksmedel för andlig längtan och utveckling så går mycket tillbaka till den människosyn som utvecklades ur 1100-talets smältdegel.

Men det mesta har en paradox. Trots

att Europa och västvärlden för så länge sedan utvecklade höviskhetens goda principer för mänskligheten har det varit skralt vad gäller efterlevnaden. Ingen tid har varit utan krig och ondska. Inte ens 1100-talet. Mörkret, inte bara ljuset delar vår vistelse på jorden. I Europas jordar vilar slocknad skaparkraft och orättvisor utan motstycke När resignationen och tvivlet smyger sig på om världens godhet så faller tanken tillbaka på det goda och det ljusa.

En spröd chanson med sina medeltida rötter kan lätta upp även det tyngsta sinne och sprida glädje hos den trötta vandraren.

Svärmerier och vurmerier kring riddartiden blossar med jämna mellanrum upp i traditioner i sång och i dans. Även i våra dagar. Den forna riddaretiken uppfattas mera allmänt som goda egenskaper. Vi talar om den som ridderlighet men inte i detalj.

I den medeltida riddartiden rörde det sig om åtta olika dygder, visserligen i litet olika tappning men huvudsakligen lika:

trofasthet fromhet frikostighet tapperhet dödsförakt hjälpsamhet mot fattiga och sjuka hederskänsla vördnad för Kyrkan Till grund för den medeltida riddar­ etikens utformning och ideal låg också i hög grad de åtta saligprisningarna i Jesu bergspredikan.

Vi är inte vana vid denna terminologi i vår tid. Men uppräkningen anger hur våra förfäder såg tillvaron.

Ur historiens källa kan vi hämta mycken vishet. Om gott och om ont!

Jag tillönskar nu Er alla en riktigt God Jul och ett Nytt Välsignat År Linköping i december

Bild: Paul B Hansen

Anders Fahlman

Det var många R&K som deltog tillsammans med OSM Anders Fahlman när den nye OSM i Island, Valur Valsson installerade sig.

Frimuraren

Innehåll 5 De ljungska altarna Lars von Knorring skriver om kulturskatter.

Officiell tidskrift för Svenska Frimurare Orden

8 Sex miljoner till forskning H.M. Drottning Silvia delade ut stipendier.

Nr 4 Årgång 79 ISBN 1651 - 35766 Nästa nummer utkommer vecka 8 Redaktionellt material senast den 21 jan. Annonser senast den 28 jan.

10 Världens vackraste sjöresa En stor grupp från Sverige följde med på frimurarturen.

13 Musikaliskt firande i Skara Brf Adalvard firade 75 år.

Chefredaktör Kjell Mazetti 070 - 726 19 31 Almstagatan 12, 602 16 Norrköping frimuraren@frimurarorden.se

14 Stipendier till medicin och kultur Utdelning i Göteborg.

Ansvarig utgivare Lars von Knorring R&K 036 - 35 15 30 lars.von.knorring@telia.com

17 Micke skapade frimurartyg Ett nytt tyg med vårt symbol finns nu.

Redaktionskommitté Kjell Mazetti Ordförande Pierre Dunbar Björn A Strömberg Patric Meyer, Sekreterare 070 - 347 74 18

20 Sjömurarträff på Rödhamn Sommarträff att drömma om i vinter.

Annonser Pierre Dunbar 08 - 571 41 411 pierre@dunbar.se Björn A Strömberg 08 - 661 24 08 bjorn.stromberg@gmail.com

21 Stulet kors återlämnat S:t Botvid skapade ånger hos korstjuv.

Annonsmaterial skickas till: Pierre Dunbar Ripvägen 2 Strömma 139 41 Värmdö pierre@dunbar.se

23 Angelo Soliman Slaven som blev frimurare och OM.

19 Historik på Citadellets gård Äldste frimuraren avslöjad.

21 Bidrag från Frimurarfond Prins Bertils Frimurarfond stödjer lokala enheter.

22 Frimureriska tonsättare Eckleffs ”musikbibel” recenseras.

25 Alf Ahlberg och humanismen En nyutkommen bok anmäls.

26 Svärdets symboliska betydelse Olof P Berg förklarar svärdet.

Prenumeration Helår 250:Utland 300:Lösnummer 70:PG SFMO 34 40 -5

27 - 29 Debattsidor 30 Till Stamhuset via Tallinn Ämbetsmän tog en omväg.

Tryck Trydells Tryckeri Box 68 312 21 Laholm Upplaga 16 500 ex 4 ggr/år SFMO:s hemsida www.frimurarorden.se För adressändring.

Kontakta den loge Du tillhör.

Frimuraren

31 Några tankar om frimureri Sven Fall skriver tänkvärt.

Bild på Omslaget. Frimurarhusets öppna dörr möter både besökare och bröder.

Bild: Kjell Mazetti

Från Ordens ledning och Kansli 32 Provinsialloger byter namn 32 Ny stormästare i Island 33 Knut Andreasson fick medalj 33 Ny matrikel 34 Från kansliet

INTERNATIONELL FRIMURARRESA I FARAONERNAS EGYPTEN! Följ med bröder från hela världen på en unik lyxkryssning uppför Nilen ledsagad av Pontus Lindqvist med mångårig erfarenhet av egyptologi som reseledare i Egypten, och Filosofie Doktor Henrik Bogdan vid Göteborgs universitet, samt Martin P. Starr 33˚, sekreterare i Skotska Ritens forskningsgrupp från USA, speciellt inbjudna att hålla ett antal föreläsningar om bl.a. det antika Egyptens påverkan på frimureriet under resans gång.

Resan har ett internationellt perspektiv och bröder från hela Skandinavien, England och USA reser den 15 – 29 mars 2008 till Kairo, mot Luxor och vidare till Aswan. Vi upplever den antika egyptiska historien med alla dess berömda kungar och drottningar, dess religion, månghövdade gudaskara i relation till frimureriet.

Medan vi kryssar uppför Nilens lugna vatten på en lyxkryssare gör vi strandhugg för besök i tempel och antika gravplatser. Vi får inblick i den Koptiska Kristendomen och den nutida Egyptiska kulturen. Vänner och anhöriga är välkomna att följa med.

Pris: 19800 kr/person i dubbelrum.

Flygbiljett t/r, 5- kryssningsbåt m. helpension, 5- hotell m. frukost, utvalda luncher, guidning, alla transporter och inträden inkluderat i priset.

OBS! Begränsat antal platser! Vi har Resegaranti.

För mer information: Tel: 0175-92493 E-post: info@nimbusresor.se Hemsida: www.nimbusresor.se

4

RÖKNING TAR LIV!

CesamMetoden™ räddar liv!

Ny vetenskaplig studie, med sannolikt världens bästa metod för att sluta röka, har påbörjats.

Därför söker vi ett hundratal rökare som vill bli rök- och nikotinfria, utan cancer- och beroendeframkallande nikotinsubstitut!

9 av 10 kan faktiskt sluta röka med CesamMetoden™, redan efter en behandling.

Behandling i Stockholm, Göteborg, Malmö.

Andra orter aktuella om tillräckligt många anmäler sig. T.ex.: Umeå, Östersund, Härnösand, Kristianstad, Karlstad, Norrköping/Linköping.

Rökare – anmäl dig redan idag!

0410 – 121 21 0739 – 22 56 50 Bill Nordström,

Psykoterapeut, Vlll SPL.

www.cesam.net

Cesam

Kliniken

frimuraren

De ”Ljungska” altarna Svenska Frimurare Orden besitter inte bara en sällsam andlig vishetsskatt i sina histo­­riskt framsprungna ritualer vilka engagerat och inspirerat generationer i sekler. Orden förfogar också över en arkitektonisk och kulturell skatt i många av de byggnadsverk och inventarier som samlats och vårdats av bröder i Ordens loger och brödraföreningar under flera hundra års tid. Dessa föremål har ofta en lång historia bakom sig och de berättar för oss – var och en på sitt sätt – om det svenska frimureriets historia och betydelse då och nu.

Som frimurare lever vi inte i det förgångna – men vi lever genom det förgångna.

I denna artikel vill jag därför delge läsekretsen några tankar och perspektiv om de budskap som två antika ordensaltare förmedlar till oss – de s.k. ” ljungska” altarna.

En hälsning från 1700-talet Om medeltiden i vid bemärkelse klassas som katedralbyggarnas och stenbildhuggarnas tid – så kan 1700-talet betecknas som trämästarnas sekel. Möbelhantverket utvecklades starkt under upplysningstiden. Ornamentik, arkitektur, inredning – allt präglades av lysande träarbeten. Man t o m tillverkade klockor där kugghjulen var av trä och utförda med enastående precision.

Omslaget till en läsvärd skrift som numera får anses som en av ”klassikerna” om svenskt frimureri – ” I Guld och Himmelsblått” (Tom C Bergroth m fl. Åbo Landskapsmuseum), upptar ett foto av ett vackert altare som färdigställdes år 1757 av den kände ornamentsbildhuggaren (hovbildhuggaren) Johan Ljung (1717- 1787).

Johan Ljung

S:t Johanneslogen S:t Eriks altare.

Foto Martti Puhakka, Åbo landskapsmuseum

Johan Ljung blev frimurare 1756 i ­S:t­ Johanneslogen S:t Erik och kom att arbeta flitigt med tillverkning av olika föremål till bl.a. logeinredningar. Han kom, liksom senare hans ännu mera kände son Pehr Ljung (1743 – 1819), att bli bildhuggare för Orden. Johan Ljung hade redan på 1740-talet knutits till slottsbyggnadsarbetena i Stockholm.

Under 30 års tid – under de kända arkitekterna Carl Hårleman, Jean Erik Rehn och Carl Fredrik Adlercrantz – levererade han bildhuggeriarbeten till de lösa och fasta inredningarna i de kungliga slotten. Under 1760- och 1770talen gjorde han bl.a. interiörerna till mineraliekabinettet i Drottningholms slott, sängkammaren i Kina lustslott och drottningens sängkammare i Gripsholms slott.

Detta intressanta ”första” av de två ljungska altarna finns dokumenterat ∆

Altaret är som framgår målat i en vacker himmelsblå ton, delvis marmorerat med sidospeglarna i rödbrunt. På framsidan ser vi en bild av Erik den Helige, skuren i trä, kopierad efter en medalj graverad av David Fehrman. De i trä skulpterade orneringarna, blomstergirlanden med bandrosett ovanför Eriks bild samt de på sidorna befintliga frimurarsymbolerna är förgyllda med bladguld.

Altaret tillverkades för S:t Johanneslogen S:t Erik i Stockholm.

Frimuraren

också i i S:t Eriks minnesbok ”Den obrutna kedjan” (2006) som skrevs i anslutning till logens 250-årsjubileum.

Altaret förvaras idag på Ordens museum i stamhuset i Stockholm – väl värt ett besök.

Men detta är inte allt som denne flitige ornamentsbildhuggare åstadkom av historiska inventarier.

I S:t Johanneslogen Den Mellersta Pelarens (DMP) jubileumsskrift ”DMP 200 år”, (Lars von Knorring, Gustaf Ruuth, 2000) finns en artikel skriven av den bortgångne R&K Carl-Wilhelm Nisser som berättar något som torde vara mindre känt. Carl-Johan Ljung levererade i själva verket inte bara detta altare till svenskt frimureri. Beställningen omfattade ytterligare en altarpjäs som kom att hamna i en av de äldsta logerna ute i landet, nämligen S:t Johanneslogen Den Mellersta Pelaren i Jönköping där det flitigt använts sedan år 1800! Manéret är slående likt vid en jämförelse. De bägge ”ljungska” altarna tillhör vår Ordens verkliga nationalklenoder och torde sakna motsvarighet också vid en jämförelse med hela det europeiska frimureriet.

Åter till guld och himmelsblått Det ljungska altaret i Jönköping genomgick en genomgripande restauration i samband med DMP:s 200-årsjubileum år 2000. Konservatorer från Jönköpings läns Museum arbetade i det närmaste under ett helt år med att avlägsna den gråa färg som altaret hade överstrukits med på 1930-talet och som dolde den himmelsblå ursprungsfärgen –johannesgradernas färg. Ej heller frimurarlogerna kom undan den utslätnings- och standardiseringsvåg som kännetecknade 1900-talet då många kyrkliga miljöer genomgick förvandling till gråskala för att spegla stränghet och avsaknad av guld och yttre glans. Mödosamt och noga av skickliga konservatorer från Jönköpings Läns Museum återställdes altarets lysande ursprungliga guld- och himmelsblå färgtoner.

Det var en stor upplevelse för bröderna i Jönköping att se hur den gula och himmelsblå ursprungsfärgen växte fram

S:t Johanneslogen Den Mellersta Pelarens altare.

under arbetets gång 1999-2000 och den yttre skönheten på jönköpingsaltaret blir inte mindre när man tar del av den intressanta historia som ligger bakom varför altaret kom att hamna i Jönköping för över 200 år sedan och inte i Stockholm eller storstäderna.

De ljungska altarna representerar ett intressant historiskt perspektiv på frimureriets framväxt med början i storstadsregionerna och dess fortsatta snabba utbredning i övriga landet – en utveckling som inleds under senare delen av 1700-talet och som når sin kulm under 18-1900-talen. Icke bara upplysningstiden utan troligen också den industriella revolutionen som på allvar slår igenom omkring 1860 och effekterna i dess spår skapar också en grogrund för det nationella svenska frimureriets framväxt och mångfald på sikt. Altarna var bokstavligt talat med från början av denna historiska utveckling. Det som så småningom skulle bli dagens svenska frimureri började i Stockholm på 1700talet och spred sig efter 1800 som en löpeld. Idag kan vi räkna 152 loger och brödraföreningar inom Svenska Frimurare Ordens verksamhetsområde. Mer än 15 000 bröder är idag medlemmar av Orden och ser man till den svenska ritens utbredning i Norden så torde det vara ca 50 000 bröder som ägnar sig åt frimureri med det svenska systemet på

Bild: Sten Norinder.

kristen grund och nationell suveränitet som bas. De utgör ingen dålig lekmannakår för kristenheten! Åter till de två ljungska altaren och i synnerhet till kusinaltaret i Jönköping.

Tillsammans har de vuxit fram av samma mästares hand och tillsammans har de under mer än tvåhundra år stått som symboler för utvecklingen – inte bara i ett storstads- utan även i ett nationalperspektiv där den regionala och lokala mångfalden i livskraftiga loger och brödraföreningar skapat ett frimureri som är unikt i världen. På det Ljungska altaret överst i artikeln står tre ljusstakar.

De är från 1790 och kommer från Danmark. De symboliserar för mig också den tradition och mångfald som vårt ursprungliga svenska system bidragit till bland våra nordiska bröder.

Altaren lyfter även fram skönhetsidealen inom frimureriet som inredningsdetaljer vilka skulle komma att förhärliga Ordens inre budskap, tron på det varaktigt sköna. Vi delar gemensamt glädjen med våra nordiska bröder vad gäller frimureriets fantasieggande historia.

Då det gäller vår nuvarande ritualordning förknippas denna med Hertig Carl – sedermera kung Karl XIII. När det gäller ideologerna kring denna ordning som trädde ikraft 1800 och som är ursprunget till dagens ritualer brukar Frimuraren

i Stockholm. Den första var S:t Jean Auxiliaire (S:t Johannes Hjälparen) som tillkom 1752 och en av de andra var logen l´Union som grundades 1759. Syftet med l´Union var bl.a. att där ta med utlänningar ”främlingar som ville idka frimurarslöj der men ej förstod det svenska språKonservator Bibi Pålenäs med logealtaret under pågående konser- ket”. veringsarbete 2000.

Foto: Jönköpings läns museum.

Logen, med ritualer och anföranden förutom kung Karl XIII nämnas flera i övrigt, hölls på det franska språket. I den personer som haft ett stort ideologiskt logen intogs många svenskar från saminflytande på ritualernas utveckling. En hällets översta skikt och även medlemav dessa var friherren Wilhelm Bennet. mar från kungahuset. Logen kom därför Han kom att få en alldeles särskild histo- att få en aristokratisk prägel. Sina lokaler hade logen, i vart fall från 1780-talet, i risk koppling till jönköpingsaltaret. det Rosenhaneska palatset på Riddarholmen, som var frimurarnas stamhus Altaret i Jönköping Wilhelm Bennet, som var verksam i fram till dess man år 1876 då flyttade in Orden centralt, först bl.a som Ordens i det nuvarande Bååtska palatset. l´Union skall närmast översättas med stormarskalk och preses för det mäktiga dåvarande logedirektoriet, 1820-24 som Förbundet. Det var i logen l´Union som kansler och stod Karl XIII nära , blev i Jönköpingsaltaret hade sin ursprungliga sin militära karriär så småningom överste plats.

På 1770-talet kom hertig Carl, sederför Jönköpings regemente. I samband med flytten dit från huvudstaden blev mera kung Karl XIII att bli ordförande han initiativtagare till och en av de främ- mästare i l´Union. Han ledde ofta verksta grundläggarna av S:t Johanneslogen samheten personligen och även kungen, Den Mellersta Pelaren som vid bildandet Gustaf III, deltog upprepade gånger När hertig Carl 1799 blev styresman år 1800 blev den sjätte äldsta av logerna ute i landet. Och det ena av de ljungska även för S:t Jean Auxiliaire, tog han inialtarna skickades alltså på order av ho- tiativ till en sammanslagning av de båda nom från Stockholm till Jönköping och logerna. Detta skedde formellt den 14 har alltsedan dess haft sin plats i denna december 1799. Den nybildade logen fick namnet Den Nordiska Första S:t loge.

Inför detta altare har under de gångna Johannislogen, som alltså kan räkna år två seklerna mer än 2000 antagits som 1752 som sitt tillkomstår och därmed är frimurare i en stad som av tradition räk- den äldsta logen i Sverige.

Sammanslagningen av de två logerna nas som bärare av en rik och mångfacet1799 i Stockholm medförde bl.a. att en terad kristen tradition i vårt land.

Vi brukar räkna 1735 som frimure- del rekvisita blev överflödig. För framriets födelseår i Sverige. En mera tydlig tiden behövdes bara utrustning för en och varaktig struktur fick emellertid loge.Detta togs upp till behandling på verksamheten inte förrän på 1750-talet, sammankomsten i logen den 14 decemdå några större ”lagliga” loger skapades ber 1799. Den som den gången ledde Frimuraren

logearbetet var deputerade mästaren, kammarherren Wilhelm Bennet. Av protokollet framgår ”Deputerade Mästaren föreslog att alla andra logen tillhörande saker såsom Altare, Decorationer, Handlingar mm, måtte, efter ett därpå inrättadt Inventarium uti ett särskildt Contor till förvar inläggas, för att skänkas åt den första S:t Johannesloge som hädanefter i Provincerna kunde blifva constituerad, hvilket äfven af Bröderne beviljades och af Hans Kongl. Höghet stadfästades.”

Mellersta Pelaren Den första S:t Johannesloge som därefter blev konstituerad i ”Provincerna” dvs ute i landet var ”Mellersta Pelaren ” i Jönköping . Det blev dit som altaret kom att skickas, det altare där hertig Carl så ofta presiderat.

Hur altaret forslades till Jönköping och när detta skedde är obekant. Vi vet alltså inte om altaret kom att föras landvägen eller om det fraktades över Vättern under den sista delen av resan från Stockholm.

Som framgått av tidigare artiklar i Frimuraren kommer ett medlemskort med ett av de ljungska altarna som vinjett att tas fram och utdelas till alla medlemmar av vår Orden i samband med genomförandet av ett nytt medlemsregister. Valet av motiv kom att stanna på ett av de ljungska altarna just med tanke på deras symboliska spegling av det svenska frimureriets utveckling i stad och land, Sverige och Finland. Kortet upptar också det röda korset som symbol för det Svenska systemet och den kristna grunden.

Lars von Knorring Ordens överarkitekt

Källor: I Guld och himmelsblått, Tom C Bergroth m fl, Åbo landskapsmuseum utställningkatalog nr 15 1992, ISBN 951-9125-83-3 Den Mellersta Pelaren 200 år, Lars von Knorring o Gustaf Ruuth, Jönköping 1999, ISBN 91-630-8248-9 Den obrutna kedjan, S:t Johanneslogen S:t Erik 250 år, 2006, ISBN 91-7055-336-X Jönköpings läns museum, Bibi Sophie Pålenäs, logealtarets konservering, teknisk redovisning 2000

Sex miljoner till forskning

I

september var det dags för drygt 30 unga forskare att ställa stegen till Ordens stamhus. Här skulle de ur H. M. Drottningens hand få ett vackert handtextat diplom som ett synbart bevis för att deras forskningsinsats belönats med stipendium från Stiftelsen Frimurare Barnhuset i Stockholm.

Det är slutfasen i en lång process: vid ansökningstidens utgång den 1 mars hade till stiftelsens sakkunniga, professorerna Martin Ritzén, Agne Larsson, Hans Forssberg och Claude Marcus, samtliga vid Karolinska Institutet, inkommit fyrtiosex ansökningar om ramanslag. Ansökningarna kvalitetsbedöms med avseende på originalitet, kompetens och genomförbarhet av professorsgruppens ledamöter var för sig.

Patientnära projekt med relevans för barnsjukvården beaktas särskilt.

Stiftelsens direktion beslöt på förslag av professorsgruppen att tilldela trettiotre forskargrupper tillsammans anslag om 6 mkr att fördela på enskilda stipendier och driftsbidrag. Den 26 september var det alltså dags för de utsedda förstagångsstipendiaterna att, tillsammans med de fem mottagarna av doktorandoch utbildningsbidrag, beträda den vackra Oscarssalens golv.

H. M. Drottning Silvia i samspråk med Ordens Stormästare Anders Fahlman och stiftelsens ordförande Sten Svensson.

När H. M. Drottning Silvia, åtföljd av sin hovdam Christina von Schwerin, eskorteras in i salen av stiftelsens ordförande Sten Svensson, känner man en ström av förväntan och spänning från såväl stipendiater som särskilt inbjudna gäster. Stiftelsen gladdes särskilt över att bland gästerna även få välkomna ett stort antal av Ordens högsta ämbetsmän med Ordens Stormästare, professor Anders Fahlman, i spetsen.

Efter diplomutdelningsceremonin gav två av stipendiaterna, doktoranderna Michela Barbaro och Fredrik Stenius, åhörarna en intressant inblick i sin forskning, ”Mekanismer vid rubbad könsutveckling” resp. ”Livsstil och allergi – betydelsen av miljö- och livsstilsfaktorer under graviditet och uppväxt”. Vid den efterföljande minglingen fick stipendiaterna möjlighet att på ett otvunget sätt byta tankar med varandra och Drottningen fick av de unga forskarna ta del av såväl tänkta som pågående forskningsprojekt.

Gruppfotograferingen i Riddarsalen följdes av en utsökt lunch i Pelarsalen med tal av professor Martin Ritzén, doktorand Michela Barbaro, f SMP Knut Andreasson och OSM Anders Fahlman. Frimurare Barnhusstiftelsens ”högtidsdag” var till ända. Och i november börjar planeringen för nästa års ansökningsprocedur.

Glada stipendiater, Anna Bosrup, Annika Nelson med sonen David 3 månader samt Max Winerdal, får sina diplom ur Drottningens hand.

Text Jan-Magnus Hagman Foto Pierre Dunbar Frimuraren

Nu har vi verkat i mer än 250 år, det ger god erfarenhet inför framtiden Frimurarebröder inrättade det första barnhuset år 1753 i Stockholm. Verksamheten växte och utvecklades och fram till 1940 hade över 12.000 barn fått omvårdnad och utbildning. Samhällets växande resurser möjliggjorde att barnhusverksamheten kunde avvecklas och den 20 december 1940 grundades stiftelsen.

I dag omfattar verksamheten en aktiv kapitalförvaltning i värdepapper och fastigheter som tillsammans med donationer och bidrag möjliggör stiftelsens betydelsefulla stöd till forskning kring barn- och ungdomssjukdomar samt till organisationer som arbetar för behövande barn och ungdomar.

Stiftelsen kunde under år 2006 dela ut drygt 11 miljoner kronor, varav till pediatrisk forskning 6 miljoner kronor. Stiftelsen är därmed en av de allra största enskilda bidragsgivarna till pediatrisk forskning i Stockholm. Bidragen till olika organisationer uppgick till ca 5 mkr. Större bidrag har lämnats till Ersta Flickhem med Lännahemmet och Marsta Gård, ECPAT Sverige, Barnens Rätt i Samhället (BRIS), Föräldraföreningen mot Narkotika samt Mötesplats inom Stockholms Stadsmission med flera organisationer. Den uppskattade clownverksamheten vid Barnens Sjukhus i Huddinge samt vid Astrid Lindgrens Barnsjukhus stöds också av stiftelsen sedan många år.

Stiftelsen driver i samarbete med Stockholms skolförvaltning Kedjeboskolan söder om Fagersta och har ett långsiktigt engagemang i Hamregårdens pojkoch flickby utanför Orsa i Dalarna.

Stiftelsens filosofi är att bidragen ska utgöra ett långsiktigt stöd och därmed skapa en trygghet för mottagarna i deras forskning och verksamhet. Kontakta oss gärna för information om hur dina medel kan bidra till stiftelsens verksamhet. Stöd genom en gåva till bankgiro 5778-0272.

STIFTELSEN FRIMURARE BARNHUSET I STOCKHOLM Nybrokajen 7, 111 48 Stockholm tel 08-463 37 03 e-post sfbs@frimurarorden.se

Världens vackraste sjöresa

Magnifika naturscenerier och fantastiska arbetsrum i logehus tävlar om den främsta platsen bland alla upplevelser från frimurarnas resa ombord M/S Midnatsol på Hurtigruten längs den norska kusten. Med start i Bergen och en loge i grad I i Oscar till de syv Bjerge och avslutningssupé längst i norr på Sommarøy utanför Tromsø fick både frimurare från fyra nordiska länder och deras respektive en oförglömlig vecka . -Den vackraste resa jag gjort som frimurare, sammanfattade en av deltagarna sina intryck.

10

Frimuraren

B

ergen mötte de 175 frimurardeltagarna med traditionellt väder. Ömsom häftigt regn och ömsom sol. Eftermiddagspromenaden fick göras mellan utskjutande tak och baldakiner över skyltfönster. För några hade resan börjat väldigt tidigt på dagen och man väntade ivrigt på att få gå ombord och byta kläder inför resans första begivenhet. En loge i grad I i S:t Johanneslogen Oscar till de syv bergen. Man berättade att logen hade invigts av Kung Oscar den II, och de sju bergen var de sju kullar som Bergen i likhet med Rom var byggt på. Genom regn sprang vi till och från bussen och fick ett varmt och broderligt välkomnande av OM Kåre Offerdal och de tjänstgörande bröderna. En mycket väl genomförd sammankomst gav höga förväntningar inför fortsättningen.

Dessvärre kunde vi inte delta i brödramåltiden efter logearbetet. En välkomstmiddag i matsalen på M/S Midnatsol var alternativet som ingen kunde eller ville avstå. En buffé med allt från havets läckerheter till helstekt oxfilé och ett långbord med efterrätter av alla de slag bekräftade ryktet att resenärerna på Hurtigruten brukade öka sin vikt med några kilo per person under resans gång.

Vem orkade med en huvudrätt efter havets alla läckerheter?

Efter måltiden kallades alla till konferenssalen för information och möte med den kommitté som hade ansvaret för alla arrangemang. Det kan lika väl sägas redan nu att när John Sundal, Jarle Wahl, Terje Helsingeng och Karl Jens Holmen vid avslutningen på Sommarøy tackades med en lång, hjärtlig och varm applåd var det dem mycket väl förtjänta.

Att beskriva varje dags aktiviteter skulle nästan bli till en bok så här kommer i sammandrag veckans höjdpunkter.

På varje kaj skeppet lade till vid väntade frimurarbröder från logen på oss. I Ålesund fanns till exempel fOM i Regulus Sigfred Lunde som tillsammans med OM i Borgng, Torgeir Hellen var ansvarig för vårt besök i deras stad. De mottagande bröderna var guider i bussrundturer, ledsagare på vandringar till och från logehus, berättade om sin stad och sin loge, tog hand om oss på ett föredömligt sätt och erbjöd kaffe och förfriskningar. Inte mindre än 6 logehus besöktes och visades upp på de sätt som våra grader tillät. För damerna fanns alltid något extra som musik och information att få, medan bröderna vandrade runt i husen.

I Bodø. Svolvær och Harstad undfägnades vi med körsång. I Bodø sjöng frimurarkören, över 30 röster stark i Domkyrkan under ledning av Bjørn Ribe. I Svolvær fanns ett tjugotal körsångare och två solister, Roy Vesterlund och Arne Martin Finstad i Metodistkyrkan och gav en konsert. Dirigent var Endre Nygaard. Men den kanske starkaste upplevelsen var att kl 06.45 samlas för en promenad i Harstad och till S:t Johannes Logen Coronas Borealis arbetsrum för att i mörker med bara glansen från den uppgående solen få njuta av kören som sjöng: I öster stiger solen upp. ∆

Den svenska gruppen samlades utanför Nidarosdomen. Detta var den enda gången som den nordiska förbrödringen inte var total.

Frimuraren

11

Inga ord, bara stämningsfull upplevelse.

Visningen av den ombyggda före detta metodistkyrkan fick sin plats, efter musikupplevelsen. Det vara bara så proffsigt som man kan tänka sig. OM Kjell Roar Kanebog är värd ett stort och varmt tack.

Besöket i Nidarosdomen måste också lyftas fram. En mycket kunnig kvinna berättade med klar stämma och ett lätt och tydligt språk om denna märkliga domkyrka och dess tillkomst. Hon avslutade med att säga att ingen längre visste var den Helige Olofs kista finns, men jag tror att de flesta av oss kände att hans ande fanns med under besöket i det nuvarande vackra och mer än välbesökta turistmålet. Dessförinnan hade vi fått en mycket god information om hur provinsiallogens hus i Trondheim hade byggts upp och använts - till och med av den tyska ockupationsmakten. Det enda rummet som tyskarna inte använt var märkligt nog kapitelsalen, det fanns tydligen en viss respekt för den delen av Ordens verksamhet. OM Per Terje Nordmark hade planerat besöket och bett Frank Gundersen och Öystein Løvli att stå för musik och ackompanjemang.

Till och med säkerhetsgenomgången blev underhållning när Marie Finnson från Malmö provade överlevnadsdräkten.

Men det var inte bara iland som det bjöds på aktiviteter. Vi hade tillgång till en välutrustad konferenssal hela tiden 12

Fyllda av förväntan inför dagens utflykt väntar frimurargruppen på att landgången skall öppnas.

och i den fick filmen Verdens Vakreste Sjøreise allas förväntningar att stiga ytterligare. Ett föredrag, Trivelige Trondelag av Morten Normeland och Harald Forodden berättade om kusten, dess folk och kultur samt ett föredrag om tolkning av symboler fanns också med på listan över möjligheter. Men det kanske vackraste av allt var ett bildspel från Lofoten, Det magiske øyriket av Frank A Jensen med hänförande bilder till njutbar musik. Det dramatiska polcirkeldopet när alla hugade fick isbitar intryckta på ryggen av självaste Kung Neptunus gav glada skratt tillsammans med de tjut som isen längs ryggraden åstadkom. För den som inte uppmärksammade polcirkelpassagen finns bildbevis på sidan 3.

Naturen och miljön var ändå det man njöt mest av. Vädret bjöd på allt från solsken till styv kuling med hög sjö, och att mitt i natten gå in i Trollfjorden med bara några meter mellan fartygets bordläggning och bergväggar vars toppar, hundratalsmeter upp var en nästan skrämmande vacker upplevelse.

En annan och lite mer omtvistad aktivitet var damernas besök på Hålogaland Teater. Man spelade Romeo og Julia, men inte i den traditionella uppsättningen utan i en modern tolkning med Julia som en barbent tonårstjej och Romeo som en överviktig man iklädd röda träningsoverallsbyxor med ”gällivarehäng” och med stickad mössa. Även scenografin var annorlunda. I den

berömda balkongscenen bar man fram två bockar och smyckade med några krukor med plastblommor innan Julia lyftes upp på brädor för att ta emot Romeos frieri. Dialogen framfördes på dialekt och det var kanske tur att inte alla förstod allt, för språket var bitvis mer än grovt. Men som en av dem som tyckte stycket var lysande sa: - I Oslo eller Hamar hade jag tagit illa vid mig, men i detta karja landskap passar både scenografin och de grova orden.

Logebesöket i Tromsø blev också en höjdpunkt. Man erbjöd arbete både i grad I i Stella Polaris under ledning av OM Per Tryggve Kongsnes och i grad VII med PM Kåre-Bjørn Kongsnes i öster, båda med reception, allt efter tycke och erfarenhet. Den gemensamma brödramåltiden bjöd på lokala läckerheter och en trivsam och varm atmosfär. Det blev midnatt innan vi bussades tillbaka till det utmärkta hotell som blev vår sista anhalt. De flesta hann med en lång lördagspromenad längs Storgatan och ryktet förtäljer att många bröder bar på kassar från de många modebutikerna.

En sexmila tur i buss ut till Sommarøy och den avslutande festsupén lämnade inget att önska. Vi togs emot på kajen av Kjell Ove Hveding som visade sig vara guide, restaurangchef, hotelldirektör, trubadur och underhållare i en och samma person. Hans presentation av Sommarøy balanserade mellan fakta och skrönor med en härlig distans till ämnet Frimuraren

och honom själv. Efter en liten ytterligare busstur till kurs- och feriecentret undfägnades vi med en läcker fiskmåltid och en efterrätt med hjortronkaka.

Sånger och historier lockade både till skratt och applåder och denna resans sista programpunkt blev till en höjdpunkt som ingen kunnat förutse ens i sin vildaste fantasi. Ja kanske den svenska frimurarebroder som redan på andra dagen anmälde sig till nästa resa. För att det blir ännu en Världens vackraste frimurarresa det var alla över ens om, till och med den hårt arbetande och högt prisade 4-manna kommittén. Vi ses kanske på Hurtigruten i september 2009.

Text och bild: Kjell Mazetti

I strålande solsken hälsade Kjell Ove Hveding alla välkomna till Sommarøy och resans fantastiska avslutning.

Musikaliskt firande i Skara Brödraföreningen Adalvard firade sitt 75-årsjubileum den 13 oktober 2007.

Högtidligheterna inleddes med en offentlig konsert i Skara domkyrka. Där uppfördes återigen delar av den kantat, som skrevs till invigningen 1932.

M

usikern Johan S Abrahamson, föreningens FCM, svarade inledningsvis för ett mycket skickligt framförande på kororgeln av Mozart´s kyrkosonat i C-dur, K.329.

Föreningens ordförande, agronomen Bengt Weidow, berättade därefter om biskop Adalvard på 1000-talet och fyndet av Adalvard-kalken för 400 år sedan.- Någon gång under första halvseklet av 1000-talet blev Adalvard den äldre av Adalbert av Bremen utnämnd till götarnas biskop. Han predikade kristendomen med stor kraft och betydande resultat samt upprättade det i Sverige första fasta biskopsstiftet i Skara. Där lade han grunden till Mariakyrkan. Det var också i denna kyrka han begravdes år 1064. Levnadstecknaren Adam av Bremen ger honom berömmande vitsord för hans höga sedliga renhet och nit i kristendomens tjänst. ∆ Frimuraren

Nina Wallgren Abrahamson var sångsolist när en 75 år gammal kantat åter framfördes.

13

Ett av Skandinaviens äldsta och märkligaste gravfynd är den lilla gravkalk, med höjden 63 mm, som påträffades under 1600-talet. Kalken bär inskriften Adalvardus Peccator, vilket betyder Adalvard syndaren. Med största sannolikhet har den lilla oansenliga kalken, för snart 950 år sedan, lagts ned i en av Sveriges första biskopsgravar – Adalvard den äldres i Mariakyrkan i Skara.

Skara Frimurareförening, grundad för 75 år sedan, bytte 1995 namn till Brödraföreningen Adalvard. I samband med namnbytet hyllades föreningen med en praktfull gåva, som hade finansierats genom en insamling bland föreningens medlemmar. Från en massiv silverplåt hade silversmeden Jan Larsson med skickligt hantverk hamrat en bägare, vars konstnärliga utformning har sin förebild i Adalvard den äldres, numera 943 år gamla gravkalk.

Musikprogrammet leddes av föreningens vice ordförande Lars-Olof Ejstes,

känd riksspelman med fiol och nyckelharpa som instrument. Av de verk som framfördes i domkyrkan var det fyra som hade föreningens egna bröder som upphovsmän. Ejstes spelade sin Festmarsch och den egna kompositionen Vägen till ljuset där lyssnarna också fick bekanta sig med sopransolisten Nina Wallgren Abrahamson, maka till FCM. Vidare sjöng Nina Abrahamson Mozart´s Laudate Dominum och Vitae Lux av Eyvind Alnæs. Johan S. Abrahamson hade dessutom komponerat Glädjens ton, till text av Sven Sixten, samt orgelstycket Meditation.

Kyrkoherde Lennart Börjeson, föreningens FT, svarade för andakten och även han anknöt till ljusets betydelse – ledstjärnan för frimurare.

Avslutningsvis återuppfördes delar av den invigningskantat, som skrevs av Ivar Widéen och Paul Nilsson. Den framfördes vid föreningens invigning den 15 oktober 1932, sedan vid 50-års-

firandet 1982, med texten: Vishetens krona, styrka och fägring, avslöjas här för din forskande blick. Det blev en mäktig avslutning på en, nära timslång, högtidlig inledning av firandet.

Därefter samlades bröderna till föreningens 75:e högtidsdag i Odd Fellowhuset, varpå följde en festmåltid med en talrik skara bröder. Bland gästerna hälsades bl. a. andre deputerade provinsialmästaren Göran Sjödell, Göteborg. Tio bröder från den danska Johanneslogen S:t Lucius i Holbæk, som den jubilerande föreningen har stort utbyte med, var med vid jubileet. OM i S:t Lucius, Hans Bremholm, höll tal liksom Torsten Hedlund, FDM för S:t Andreaslogen Birger Jarl i Skövde. För Lidköpings Frimurarebröder talade ordföranden Bertil Jonsson. Lars-Olof Ejstes förgyllde stämningen vid kaffet genom att spela på sin nyckelharpa som en trivsam avrundning i sann broderlig anda.

Text & bild: Sten Svensson

Stipendier till medicinsk forskning och kultur Vid en högtidlighet den 5 september i pelarsalen i frimurarnas 200-åriga ordenshus vid Södra hamngatan i Göteborg fördelade Frimurare Barnhusdirektionen bidrag till medicinsk forskning avseende barns och ungdomars sjukdomar samt stipendier till studerande vid Högskolan för scen och musik. Stipendiesumman översteg 2,2 miljoner kronor.

Ur Chalmers donationsfond erhöll Chalmers Tekniska Högskola medel att fördelas lika mellan högskolan och studentkåren. Ändamålet med Kanslirådet William Chalmers donationsfond presenterades av Bo Maniette, OM i S:t Johanneslogen Salomon à Trios Serrures varefter diplomen utdelades av PM. Mottagare var rådgivaren till Chalmers rektor, Jörgen Sjöberg och studentkårens ordförande Martin Irding.

14

Musikstipendiekommitténs beslut presenterades av ingenjör Bengt Stockare. Diplomen på sammanlagt 225000 kr till musikstuderande och till skådespelare på 60000 kr delades ut av ställföreträdande rektor vid Högskolan för scen och musik, Anders Carlsson.

Bidragen till medicinsk forskning på tillsammans 1300000 kr presenterades av professor Göran Karlsson och delades ut av dekanus vid Sahlgrenska akademien, professor Olle Larkö.

Under ceremonien spelades klassisk musik av Simona Bonfiglioli, violin, Claudia Mitnei, harpa, och Liudmila Komissinskya, piano, elever vid högskolan.

Efter utdelningen inbjöds, under PM Carl Rosenblads värdskap till lunch i provinsialmästarsalen. Representanter från Frimurare barnhusdirektionen deltog tillsammans med stipendiater och

utdelare. Det var uppenbart att mottagarna av diplom och pengar gladdes av det stöd de fått. Av bordssamtalen framgick att flera forskningsprojekt fått ”ny vind i seglen” och att många musikstuderande kan förverkliga sina önskemål om studier i utlandet. Ett också uppskattat inslag var den rundvandring i ordenshuset som erbjöds intresserade.

Lördagen den 13 oktober arrangerades en stipendiatkonsert i ordenshuset under konsertmästare Göran Holmstrands ledning. Då medverkade stipendiaterna Wenche Tjentland, trombone, Märta Eriksson, viola, Liudmila Komissinskya, piano, Eric Carlsson, slagverk, och Kristoffer Hellström, bas. Nadja Kolecka, sopran, sjöng till musikläraren Ingemar Edgrens akompanjemang.

Text Eric Ehrengren

Frimuraren

Konung Gustaf V:s och Drottning Victorias Frimurarestiftelse Stiftelsen arbetar med inriktning på de äldres behov. Verksamheten går tillbaka till 1911 då planerna på ett ”Frimurarnas ålderdomshem” började förverkligas. Man fann en lämplig tomt i Lidingö. Konungen var en betydelsefull tillskyndare och bidragsgivare, vilket är den historiska bakgrunden till stiftelsens namn.

Frimurarebröder från hela Orden lämnade bidrag och från 1912 fram till 1950 fortsatte arbetet med nya insamlingar och nya byggnader. Kostnadsutvecklingen under 1960- och 1970-talen blev dock en belastning i det att samhället ställde allt större krav på äldreboendets standard, vilket 1980 framtvingade en försäljning. Först då, 1980, bildades själva stiftelsen. Ändamålsbestämmelserna fastställdes till de i dag gällande, nämligen ”att utöva hjälpverksamhet bland behövande med företräde för ålderstigna eller att främja vetenskaplig forskning främst till förmån för åldringsvården”.

Stiftelsen delar, i samarbete med de lokala frimurarsamhällena, årligen ut bidrag till geriatrisk forskning i Stockholm, Göteborg, Malmö/Lund, Umeå och Helsingfors. Totalt ges ca 8 mkr i forskningsstöd, vartill kommer ca 1 mkr som går till olika organisationer inriktade på de äldre.

Anslagen till geriatrisk forskning avser bl a Parkinsons sjukdom, demens och Alzheimers, stroke och omvårdnad. Stöd lämnas också till organisationer som arbetar för äldre behövande, exempelvis Frivillig Väntjänst, Frälsningsarmén, Parkinsonföreningen, Stenfasta inom Stockholms Stadsmission och Silviahemmet.

Genom frivilliga bidrag och en aktiv kapitalförvaltning av värdepapper och fastighet kan stiftelsen ge långsiktigt och betydelsefullt stöd till forskning och vården av våra äldre.

Kontakta oss gärna för information om hur dina medel kan bidra till stiftelsens verksamhet.

Stöd genom en gåva till bankgiro 700 - 0557.

Konung Gustaf V:s och Drottning Victorias Frimurarestiftelse Nybrokajen 7, 111 48 Stockholm tel 08-463 37 03 e-post frims@frimurarorden.se

Exklusiva frimurareartiklar www.freemasonregalia.com Manschettknappar

med rött frimurarekors. Pris: 190:med passare&vinkelhake Pris: 190:-

Bröstknappar

till frackskjorta 9 mm Gulddoublé med rött frimurarekors Pris: 185:-

Bosweel frackskjorta

Band-/slipshållare

med rött frimurarekors.Pris: 95:med passare & vinkelhake 95:-

Storlek 39 - 45 Pris: 725:-

Bosweel pikéfluga Frimurareslips

Pris: 135:-

Lilla Regalieväskan

Exklusiv regalieväska i äkta skinn. Svart med rött frimurarekors, rött sidenfoder. Längd: 24 cm, höjd: 16 cm, lock 2,5 cm med tre tryckknappar. Pris: 235:-

100 % siden, svart med rött frimurarekors. Ovan. Pris: 195:-

Frimurareslips

100% siden, svart med passare/vinkelhake.

Pris 210:-

Vita vantar

(ingen bild) Herrvantar i textil En storlek (Passar normalt alla) Pris: 95:-

Vita skinnhandskar Herrhandskar i äkta skinn.

Storlekar 8, 8½, 9, 9½, 10 Pris 269:-

Pin-nålar

Rött frimurarekors 10 mm 50:Passare/vinkelhake 50:Fästen: stift och fjäderbricka Lilla frimurarekorset 7 mm 60:Beställ: fax: 040-170754, e-post eller brev

FM Regalia HB

Ö. Rönneholmsvägen 27 A SE 211 47 Malmö e-post: order@freemasonregalia.com Vi har även utrustning för loger såsom förkläden m m. Kontakta oss!

Försäljningsvillkor:

Priserna gäller fritt vårt lager. Vid fakturering måste betalning ske inom tio dagar från fakturadatum.

Postförskott tillämpas ej, vi tror på broderligheten.

40:- för porto/förpackning tillkommer per försändelse.

Jag beställer följande:

____ Slips med rött kors á 195:___ Slips m passare/v-hake á 210:___ par Manschettknappar m rött kors á 190:___ par M-knappar m passare&vinkelhake 190:___ par Bröstknappar á 185:___ Band-/slipshållare m rött kors á 95:___ B-/slipshållare m passare&vinkelhake á 95:___ Regalieväska á 235:___ par Skinnhandskar á 269:- __ storlek ___ par Vita vantar i textil á 95:___ Pin-nål Frimurarekors á 50:___ Pin-nål Passare/vinkelhake á 50:___ Pin-nål Lilla frimurarekorset á 60:___ Frackskjorta á 725:- ___ storlek ___ Vit pikéfluga á 135:-

Namn Adress Postnr Telefon Underskrift

Postadr

Ett prov som ger mersmak:

Mickes idé blev ett frimurartyg

M

ikael Axelsson i S:t Johanneslogen Oscar Fredrik i Norrköping fick en idé förra hösten då han noterade hur slitet tyget på sofforna i logelokalen var. Varför inte klä dem i ett tyg med frimurarmönster?

Något sådant fanns dock inte – då. Nu däremot är de första provrullarna redan tillverkade.

Det är nu ingen slump att Mikael, eller Micke som de flesta norrköpingsbröder känner honom som, fick den här idén. Han är tapetserare till professionen och driver ett företag med renovering och omklädning av stoppade möbler som specialitet.

– Jag är intresserad av vackra tyger även ”privat”, säger han. Det var nog ett av skälen till att jag valde det här yrket.

Jag vet också att det på 1700-talet fanns sidentyger med frimureriska mönster som användes i några av de första logerna. Men därefter har det inte vad jag vet tillverkats några tyger med frimurare­ anknytning.

Genom sitt arbete som tapetserare hade Micke kommit i kontakt med Åke Cardell vid Bogesunds Väveri i Ulricehamn. Också han är frimurare, men på grund av avståndet till Borås där närmaste loge finns och ett krävande jobb, är han idag inte så aktiv.

Micke presenterade sin idé för Åke och sedan kom bollen i rullning.

– Jag kontaktade Tom Bergroth, Ordens Stormarskalk, på Stamhuset Frimuraren

i Stockholm för att höra mig för om det rimliga i att ta fram ett speciellt frimurartyg, berättar Micke. Vi hade en bra diskussion som utmynnade i att vi enades om ett lämpligt mönster och ett ”klartecken” att gå vidare.

Det mönster man kom fram till är det traditionella frimurarkorset, men i blå färgställning. Efter en exakt ritning har två varianter nu vävts upp på prov

av Bogesunds Väveri. De skiljer sig något åt i hur korsen placerats i förhållande till varandra.

– Min tanke är ju förstås att det här inte bara ska vara någonting för oss i Norrköping, säger Micke. Jag har förstått att många loger är i samma situation som vi med sina logesoffor. Om inte annat kommer man förr eller senare dit. ∆

Åke Cardell, VD på Bogesunds väveri och Karin Nilsson som formgett tyget och idégivaren Mikael Axelsson granskar färgen i den provrulle som vävts.

17

Bogesunds Väveri är ett av de numera, faktiskt få, väverierna i Sverige.

Produktionen är helt inriktad på tyger för offentlig miljö. Flera stora tillverkare av kontorsmöbler använder Bogesunds tyger. De finns också ofta i tåg-, buss- och flygstolar liksom i vänthallar och hotellfoajéer. Mer än hälften av tillverkningen exporteras, främst till övriga nordiska länder men också till Tyskland och USA. En orsak till Bogesunds framgångar är den konsekventa satsningen på säkerhet och miljö.

– Ska man kunna leverera tyger för allmänna samlingsplatser är flamsäkerhet ett grundkrav. Allt fler kunder vill också ha tygerna miljödeklarerade. Det räcker inte längre med att berätta var ullen kommer ifrån, många vill också veta om fåren betat på naturliga marker och hur de skötts.

Ett viktigt konkurrensmedel är också möjligheterna att tillverka tyger i små serier.

– Där är vi nog ganska unika, säger Åke Cardell. De internationella jättarna skulle skratta om någon lade in en beställning på 50 meter, ofta kräver de minst det tiofaldiga för att ens tänka på saken. Men här klarar vi det.

Frimurartyget har skapats av Karin Nilsson, som är designer vid Bogesunds Väveri. Genom att scanna in ritningen på frimurarkorset har hon med hjälp av ett speciellt designprogram formgett det i sin dator.

Frågan om tyget kan gå vidare från provstadiet till produktion hänger på intresset från de svenska frimurarlogerna. Med tanke på att det finns i storleksordningen 225 logelokaler i Sverige borde det rimligen finnas möjligheter att få till en serie utöver de 50 provmetrarna.

– Tyget är så vackert att det inte borde vara någon omöjlighet, säger Micke. På sikt tycker jag det har förutsättningar att bli ”standard” i de svenska frimurarlogerna.

En skadad soffa i Johannessalen i Norrköping klädde Micke om för att visa det nya tyget.

FRACK-PAKET!

Text och bild: Lars Klingström

18

Frimuraren

Historik på borggården Med ett spännande och innehållsrikt program lockade OM i S:t Johanneslogen Facklan, Kurt Boström ett 80-tal bröder att delta i en sammankomst på Citadellets borggård i Landskrona. Med rubriker som Ljuset i mörkret på borggården, Fanns Frimureri i Landskrona på 1500-talet och Vandringen -England, Frankrike, Sverige utlovades en oförglömlig och alldeles unik afton. Ett projekt under rubriken Gränslöst brödraskap genom seklerna blev till succé trots storm och regn.

Det blev trångt i Nils Holgerssons källarvalvsrestaurang när bröderna samlades till måltid som inledning till denna historiska afton. Man hade valt att börja med måltiden för att mörkret skulle hinna falla innan man tillsammans vandrade till Citadellet i Landskrona på vars borggård föredragen skulle äga rum. Att inleda en sammankomst med måltid kanske inte tillhör vanligheterna men projektgruppen som arbetat med kvällens uppläggning ville ha den speciella stämning som marschaller och levande ljus skapar när lågornas ljus spelar mot borgmurar.

Den korta promenaden till Citadellet genomfördes tillsammans och väl på plats kunde man uppleva en spänning, inte minst på grund av att vädrets makter börjat härska. Från Öresund strök kalla vindilar in och snart kastade regnskurar sina droppar på deltagarna. Men även mot detta fanns bot. Regnponschos delades ut och de ljus som då och då av stormen blåstes ut tändes igen och sammankomsten fortsatte om än något förkortad.

Frågan om det fanns frimurare i Landskrona redan på 1500-talet väcktes av Bo Wikström som i en tavla från 1587 föreställande en arbetande Tycho Brahe hade upptäkt ett antal frimurarsymboler som kanske inte riktigt hade sin plats vare sig i astronomi, astrologi eller alkemi, Tychos huvudintresse.

Frimuraren

Astronomen och alkemisten Tycho Brahe avbildad med passare och vinkel.

Även Uraniborg, Brahes hem på Hven har drag av frimureriskt tänkande. Tycho Brahe var en av de vetenskapsmän som ifrågasatte den geocentriska världsbilden, med Jorden som universums medelpunkt. Hans egen behöll visserligen Jorden i centrum, men med solen och månen kretsande runt jorden och övriga planeter kretsande runt solen. I sitt föredrag lyfte Wikström sedan fram andra namn som Francis bacon, Robert Moray, Elisa Ashmole, Robert Boyle, Christopher Wren och Isaac Newton som tänkbara bärare av frimureriska

traditioner fram till 1700-talets början och det spekulativa frimureriet.

Vägen från London över Paris till Stockholm kortades ned väsentligt av vädrets makter och en stillsam avslutning av Talmannen Tord Wetterqvist blev tecken till uppbrott. Även regnet påverkades och promenaden hem skedde i god ordning och i uppehåll.

Det blev verkligen en annorlunda, oförglömlig och unik afton på borggården.

- Vi använder ofta projektgrupper berättade OM Kurt Boström. Ju fler som engageras desto fler aktiva frimurare får man. Det handlar inte om vilken grad man har utan om att få vara med och delta aktivt i arbetet. De flesta ämbetsmännen kommer sedan ur den medlemsgrupp som varit med att arrangera och ta ansvar för aktiviteter både inom och utanför den vanliga arbetsordningen.

Om kvällen på borggården går i repris har ännu inte beslutats, men nog skulle det vara skönt att få komma tillbaka och i en skön sensommarkväll få låta tankar löpa bort mot 1500-talets vetenskapliga drömmar om att till exempel göra guld.

Text och bild Kjell Mazetti

I facklans sken avslutade Talmannen Tord Wetterqvist logen Facklans annorlunda möte.

19

Sjömurarträff på Rödhamn Vi startade förberedelserna i början av februari, med ett möte där vi drog upp riktlinjerna för hur vi skulle genomföra evenemanget.

Festkommittèn bestod av Björn Geelnard, Håkan Lindberg, Tom Luther, Peter Nikula och Pontus Nikula, med Håkan Lindberg som coach. Alla tilldelades olika uppgifter.

De första båtarna anlände redan den 20 juli och vädret klarnade upp allteftersom eftermiddagen fortskred.

Under lördagen den 21 juli, som för övrigt bjöd på strålande sol och värme, anlände de resterande båtarna. Vinden som varit frisk från nordväst, vände till syd och gick hem under kvällen. Totalt infann sig 102 bröder och systrar, samt c:a 40 båtar.

Klockan 1300 prick hälsade Håkan Lindberg och Rolf Therman alla deltagare hjärtligt och broderligen välkomna till sjömurarträffen på Rödhamn. Det skålades i champagne för Åland i allmänhet och Rödhamn i synnerhet, sam-

0

tidigt som festkommittèns medlemmar presenterades för gästerna. Efter detta guidades gästerna runt Rödhamn av broder Håkan samtidigt som de fick sig lite historik till livs. Under eftermiddagens lopp hälsade vi alla på varandra och gladdes över att åter få träffas. Kl. halv fem satte vi oss till bords. Vår talman i brf. Morgonstjärnan, Björn Geelnard, höll ett kort anförande som avslutades med Kap Hornarnas bordsbön; ”some have meat, and can not eat, some waht eat, thant want it, but we have meat, and we can eat, and so the Lord, we thank it SKÅL Efter detta började vi avnjuta den goda åländska maten. Under middagen sjöng vi sånger ur sjömurar sånghäftet under Pedro Ignatius och Håkan Dahlins suveräna ledning. Frimurarkören uppträdde också i slutet måltiden.

Stämningen var glad och uppsluppen och alla trivdes i varandras sällskap Maten bestod av nyrökta flundror och

sikar, gravlax och olika sorters sill och kallskuret. Till varmrätt serverades laxsoppa, eller korvsoppa, för den som så önskade. Måltiden avslutades med den för Rödhamn traditionella ”kladdkakan”, kaffe och avec.

Efter middagen hade vi allsång på berget ovanför hamnen. Kvällen avslutades med korvgrillning vartill serverades åländsk senap och Stallhagens öl.

De deltagare vilka kommit utan båt fördes tillbaka c:a 2130 av vår utmärkta skeppare Ralph Salo. Övriga gäster började lätta ankar under loppet av söndag förmiddag.

En mycket trevlig helg var slut.

Nämnas kan att av det lilla överskott som sjömurarträffen gav, så kommer en del att gå till uppbyggnaden av den museala delen av Rödhamn. Vi vill också rikta ett stort tack till alla våra sponsorer.

Text Tom Luther Bild Peter Nikula

frimuraren

Bidrag från Frimurarefonden I dagarna går ansökningstiden ut för bidrag ur Prins Bertils Frimurarefond.

Under 2007 fick åtta enheter dela på totalt 222 000 kronor, en ökning med över 20 procent från 2006.

H K H Prins Bertils Frimurarefond stöder lokala enheter som behöver rusta upp sina lokaler eller skaffa olika typer av inventarier. Fonden instiftades 1983 med ett grundkapital som samlades in i samband med Prins Bertils 70-årsdag föregående år. Sedan dess har också ytterligare påfyllning skett genom gåvor som hyllningar till jubilarer och som minnesgåvor i samband med någons bortgång. De senaste åren har dessa tillskott uppgått till cirka 100 000 kr per år.

– Hur mycket vi kan dela ut beror på hur stor avkastningen av våra medel blivit, berättar fondens sekreterare Per Nyqvist. Det brukar dock röra sig om mellan 150 000 och 300 000 kronor per år. Totalt har fonden till och med

2007 delat ut bidrag på 4,8 miljoner kronor till närmare 80 enheter.

– Vi kan inte finansiera en ombyggnad helt och hållet, fortsätter Per. Bidraget från oss ska ses som ett tillskott utöver det som enheten själv kan åstadkomma. Men ett bidrag på mellan 30 000 och 70 000 kronor, som det brukar handla om, kan ha stor betydelse för ett enskilt projekt.

– Chansen att få ett bidrag är ganska stor. Detta år fick 9 av 14 enheter sina ansökningar beviljade.

Det går dock inte att få pengar till vad som helst. Fondens stadgar säger att den i första hand ska lämna bidrag för iordningställande av byggnader och inventarier som har ett kulturhistoriskt värde. Fonden prioriterar dessutom enheter som satsar framåt.

– Dessutom är det vanligast att loger utanför Stockholm får bidrag, säger Per. Det är ytterst sällsynt att vi ger medel till reparationer i Stamhuset.

Så går ansökan till Information om möjligheten att söka sänds ut till alla enheter varje höst. Med det utskicket följer en mall till ansökningsblankett. Denna ska senast den 1 december sändas in till provinsialmästare eller kapitelmästare.

Denne yttrar sig över ansökan som sedan behandlas i fondens styrelse. Vilka som får sina ansökningar beviljade bestäms i början av mars när bokslutet för föregående år är klart och man alltså vet hur mycket som finns att dela ut.

De enheter som tilldelats bidrag underrättas skriftligt direkt av fondens sekreterare.

Text: Lars-Olof Mattsson

Åter på sin rätta plats

B

rödraföreningen S:t Botvid i Nyköping håller numera sina sammankomster i det gamla fina Odd Fellow-huset. I våras beslöt föreningen att sätta upp ett frimurarkors vid entrén så att besökare lättare skulle hitta till föreningens sammakomster. Korset blev inte ens en vecka gammalt. Men plötsligt i början av augusti var korset tillbaka på sin plats igen. Lite tilltufsat men i alla fall. Tydligen har någon fått dåligt samvete eller möjligen är det någon förälder som upptäckt vad familjens yngling haft för sig. I brödraföreningen är man i alla fall glada.

Frimuraren

21

Storverk inom musikvetenskap

M

usiken har av tradition en stark ställning inom frimureriet. Av de klassiska konstarterna är musiken unikt upphöjd med ett eget ämbete – musikföreståndarens – i logernas och brödraföreningarnas rituella bemanning.

Många av musikhistoriens främsta tonsättare har också varit frimurare. Förra årets 250-årsjubilar, Wolfgang Amadeus Mozart, är sannolikt den mest hyllade och berömda av alla tiders frimurarbröder.

En fortsatt uppräkning av musikaliska storheter inom frimureriet upptar namn som Joseph Haydn, Franz Liszt, Jean Sibelius, Jean Philippe Rameau, Luigi Cherubini, Johann Christian Bach och den på senare år allt oftare spelade wienklassicisten Johann Nepomuk Hummel.

Här i Sverige kunde vi i fjol också hylla Joseph Martin Kraus, som föddes samma år som Mozart och som överlevde densamme med bara ett år. Den tyskfödde Kraus var under den viktigaste delen av sitt korta liv verksam i Sverige.

Finlandssvensken Bernhard Crusell, som ligger bakom något av det bästa som skrivits för klarinett, tillhörde på sin tid Stockholmsfrimureriet. Liksom även Carl Michaël Bellman och hans notförläggare Olof Åhlström.

tare med anknytning till frimureriet. De flesta har sina medlemskap grundligt dokumenterade, medan det i vissa fall enbart finns lösa medlemsuppgifter och rykten att gå på. Det sistnämnda gäller bland annat berömdheter som Ludwig van Beethoven, Camille Saint-Saëns, Carl Philipp Emauel Bach, Richard Wagner och den osannolikt produktive Georg Philipp Telemann. Ändå finns dessa medtagna i boken med biografier och allt, av det konsekventa skälet att de oavsett eget medlemsengagemang skrivit musik som antingen använts i frimurarloger eller haft frimureriskt ämnesinnehåll.

Alldeles obegränsad är dock inte bokens redovisning, av skäl som väl kan förstås. Begränsningen ligger i valet av länder.

Boken upptar tonsättare verksamma i England, Frankrike, Tyskland, Danmark, Norge, Island, Finland och Sverige. Ett så musikhistoriskt framträdande land som Italien saknas helt. Och när det gäller Österrike är det enbart huvudstaden Wien som kommer i fråga.

Djupare bildning För den som vill skaffa sig djupare bildning – ja, den djupast tänkbara – kring ämnet ”Frimureriska tonsättare och frimurerisk musik” finns nu en 400 sidor tjock bok med just denna titel på svenska.

Det är forskningslogen Carl Friedrich Eckleff som tagit initiativet till en mycket omfattande inventering av dels de skapande tonkonstnärer som genom århundradena tagit plats i frimurarlogernas medlemsakter, dels den musik som förekommit i ritualbundna och andra frimureriska sammanhang.

500 biografier Boken innehåller hela 500 mer eller mindre fylliga levnadsbeskrivningar av tonsät22

Avvikelser När man jämför ”Frimureriska tonsättare och frimurerisk musik” med vad som står i andra uppslagsverk under sökordet ”frimurarmusik” upptäcker man avvikelser i fråga om några kända tonsättarnamn. I

exempelvis Sohlmans Musiklexikon uppges att både Christoph Willibald Gluck och Giacomo Puccini skulle ha varit frimurare, men om detta står ingenting i den nu utkomna frimureriska musikboken.

I Glucks fall måste någon ha fel, medan det beträffande Puccini naturligtvis kan bero på att den ”italienska arenan” saknas i redovisningen. Alternativt kan Sohlmans ha förväxlat Puccini med den i Frankrike verksamme Niccolò Piccini vars biografi finns med i den nya frimureriska uppslagsboken.

Samtidigt tycks det som om forskningslogen Carl Friedrich Eckleffs utgåva förtydligar en oklarhet i Nationalencyklopedien. Där står det nämligen att svensken Berwald skrev frimurarmusik. Detta stämmer förvisso, men det rör sig tydligen inte om den store symfonikern Franz Berwald, utan om hans betydligt mindre framstående halvkusin (och antagonist) Johan Fredrik.

Mest svenskar Svenska tonsättare tar av naturliga skäl störst plats i denna bok. Redovisningen är där så heltäckande som man kan tänka sig.

Den äldste, Per Brandt, föddes 1713 och den yngste, Arild Werling från S:t Carolus i Karlstad, är av 1980 års modell.

Bland de lokala tonsättarna och musikanterna märks exempelvis Hans Nordenborg och Carl-Folke Wallquist i Karlstad, Bertil Lundqvist i Askersund, Georg Haenflein i Lindesberg och den dalabördige riksspelmannen Lars-Olof Ejstes. Rikskända namn i boken är bland andra vissångaren Staffan Percy och pianisten Olle Eilestam.

För faktainsamling, skrivande och redigering har en projektgrupp under Lars Ysanders ledning svarat. Vad den gruppen åstadkommit är varken mer eller mindre än ett storverk. ”Frimureriska tonsättare och frimurerisk musik” försvarar väl en plats bredvid andra, mer kända, svenska musikvetenskapliga verk.

Bo Pettersson Redaktör för Brödrakontakt Femte fördelningens tidskrift Frimuraren

Angelo Soliman slaven som blev frimurare

D

et har väl knappast undgått någon att det år 2006 var 250 år sedan Wolfgang Ama­deus Mozart föd­des. Han firades på många håll men kanske mest inten­sivt i Wien och Salzburg. Mozart föddes i Salzburg och betraktas som österri­kare. Men frågan är om han verkligen var det. Då Mozart föddes tillhörde Salz­burg Bayern, så han var kanske bayrare i stället?

Det finns f.ö. flera tveksamma öster­ rikare. Radio­journa­listen och Östeu­ ropaexperten Kjell Albin Abrahamson häv­dade i ett ra­diopro­gram att österri­ karna har lyckats med konststycket att in­tala världen att Hitler var tysk och att Frimuraren

Beethoven var österri­kare. Det var som bekant tvärtom. (Hitler föddes i Braunau i Österrike och Beethoven i Bonn.)

Mozartjubileet firades också i Sveriges Radio, men inte bara med musik i P 2. Även P 1 bi­drog till firandet. I en av Ve­tenskapsradions sänd­ningar våren 2006 be­rättades om hur det enligt programmakarna egentligen förhöll sig med Mozart – han var inte fat­tig, han dog inte i armod, han begravdes inte i en fattig­grav utan enligt tidens sed osv. I programmet häv­dades också att Mozart hade en tolerant inställning till främ­ mande folkslag och religioner och som bevis på detta nämnde man hur han i

sångspelet Enle­veringen ur se­raljen skildrar en storsint och ädel pascha.

Man menade i programmet också att Mozart hade fått denna toleranta inställning ge­nom vän­skapen med mo­ren Angelo Soliman. Men man nämnde inte något om att Mozart och Soliman inte bara var vänner utan också frimurarbröder och detta t.o.m. i samma loge. Det var detta radiopro­gram som föranledde mig att författa några rader om Ang­elo Soliman.

Angelo Soliman verkar vara aktuell i Österrike och detta tack vare den tyska et­nolo­gen Frau Dr Monika Firlas intresse för honom. Hon har inte bara skrivit om Soliman, hon har också ombe­sörjt nyut­giv­ning av två äldre lev­nadsbe­skriv­ ningar över honom. År 1998 gavs i Wien en teaterpjäs om So­liman och år 2004 visades en Soliman ut­ställ­ning.

En av Frau Dr Firlas av­hand­lingar har titeln Ang­elo Soliman und seine Freunde im Adel und in der geistigen Elite. Till den intellektuella eliten hörde Wolfgang Amadeus Mozart.

Slavhandeln blomstrade under 1700talet. Mörkhyade männi­skor var sällsynta i Europa och svarta slavar blev eftertraktade statusobjekt vid europeiska hov lik­som hos rika adelsmän. Bar­ nen, för det var barn, som man köpte, blev döpta, de fick kristna namn och undervisning och fick ofta gå klädda i orienta­liskt in­spire­rade fantasikläder.

De uppfostrades ofta tillsam­mans med slottsherrens barn. Dessa s.k. morer arbetade som vuxna ofta i olika funktioner vid ho­ven. I Sverige känner vi till moren Badin vid Gustav III:s mors, Lo­ visa Ul­rika, hov.

Angelo Soliman föddes ca 1721, troligen hos kaurifolket i da­gens nordöstra Ni­geria. Som sjuåring blev han bortrövad av slavhandlare och till­bringade sedan några år på olika håll i Eu­ropa. År 1734 gavs han som present till fursten von Lobkowitz i Wien. Här växte han upp, fick utbildning, uppskat­tades av fursten och följde honom både på resor och i krig.

Efter furst von Lobkowitz död kom Soliman i tjänst hos fursten von Liechten­ stein, också han i Wien. Soliman var re- ∆ 23

dan då en uppskattad och ansedd man i staden – berest, klok och bildad sägs det. Han lär ha behärskat sex språk utöver sitt modersmål och skall ha varit en mycket fram­stående schackspelare. Han umgicks i kretsarna kring kejsare Josef II:s hov och blev genom kejsarens libe­ rala reformer en fri man. Men då Soliman år 1768 i hemlig­het gifte sig med än­kan efter en baron avskedade furst von Liechtenstein honom. Efter furstens död återan­ställde ar­vingen Soliman som informator åt sin son. År 1786 blev Soliman änkling och ägnade sedan all sin kraft åt att ta hand om sitt enda barn, dottern Josephine – heter det. År 1783 recipierades Soliman i den ansedda frimurarlogen Zur wahren Ein­ tracht (Till den sanna endräkten) och blev därmed frimurarbroder med den konstärliga eliten i Wien, bl.a. med Haydn och Mozart. Han blev vald till Ordfö­rande Mästare och lär som sådan ha infört att man i logen diskuterade

veten­skap­liga avhandlingar. Att ha en mohr och fd slav till Ordförande mästare samt att diskutera vetenskapliga avhandlingar måste ha stärkt logens anseende i världens ögon. Älskad av sin dotter och vördad av sina frimurarebröder gick Soli­man genom ett slaganfall hastigt ur tiden år 1796. Vid dödsfallet hände sig emellertid det märk­liga att kejsare Frans II, som under tiden hade efterträtt sin döde kusin, framförde sin önskan att Solimans döda kropp skulle prepareras och bevaras som ett museiföremål.

Så skedde också och föremålet ställdes ut i det så kallade naturaliekabinettet vilket förövrigt enligt en för­teckning innehöll minst ytterli­gare två afrikanska preparerade människokroppar.. Den bildade mannen ställdes ut som en halvnaken vilde omgiven av uppstoppade afrikanska djur. Så stod Angelo Soliman där i sitt höftskynke till allmän beskådan - i ca 50 år.

Men vid revolu­tio­nen år 1848 kastades en fackla in i slottet. Facklan satte fyr på inred­ningen i bibliote­ket. Med övriga inventarier gick så också de jordiska kvar­levorna efter Mozarts vän, den före detta Ordförande mästaren i frimu­rarelogen Zur wah­ren Eintracht, Angelo Soliman, upp i rök.

Sic transit gloria mundi Så förgår all världens härlighet!

Text: Harald Wigstrand

Källor: Tore Frängsmyr: Svensk idéhistoria, s. 356, Mag. Gabri­ele Müller Klomfar: Angelo Soliman, ein Afrika­ner im Alten Wien (Internet), Monika Firla: Angelo Soliman und seine Freunde im Adel und in der geistigen Elite (Internet), Katalogblad ur Rolle­temuseums Baden, Nr 48 – här finns också litte­raturförteckning över Firlas skrifter m.fl. (Internet), Ancient wis­dom and secret sects (Time-Life Book)

klas eriksson I, mikael lindfors I, klas-göran lundberg I, peter trygg VIII

En aktningsvärd ålder Vi på Fonus Öst är stolta över våra 60 år i branschen. I decennier har vi erbjudit våra kunder en värdig och personlig begravning. Och vi har lyckats – idag är vi den ledande begravningsbyrån, verksamma i hela Östergötland.

Vi är också stolta över att få vara en del av ett aktivt Frimurarsamhälle i Östergötland, där i år S:t Johannes logen S:t Jacob i Linköping fyller 200 år!

Ett stort grattis från oss bröder inom Fonus Öst!

Drottninggatan 50 • Linköping • 013 - 12 47 04 www.fonusost.se 24

Frimuraren

Litteratur

Alf Ahlberg och humanismen ”Med humanismen menar jag en säregen människouppfattning, som uppfattar människan - varje människa, oberoende av nation, ras, klass, ja, även av personliga egenskaper, moraliska eller intellektuella - såsom en varelse som i sig själv har ett omistligt värde…”

- Alf Ahlberg

fick allt större utrymme och sympati i samhället.

Varför ska man läsa Alf Ahlberg idag, 25 år efter hans död? Det finns, enligt Hartelius, fyra skäl: han var en av 1900talets mest produktiva författare, han var en ledande förespråkare för sin tids kämpande humanism, han var en kulturell brobyggare mot Europa och han var en engagerad pedagog och föreläsare som uppmuntrade till självreflexion.

Ahlberg talar om folkrörelser och vikten av bildning, men också om självinsikt och humanism. De senare tycker jag är goda skäl att, som frimurare, förkovra sig i Ahlbergs litteratur.

Har Du någon bok att rekommendera? Skicka in en bokanmälan eller recension till

Det ovanstående citatet är hämtat från en nyutkommen bok- Alf Ahlberg - en Du kan maila till filosof och folkbildare för 2000- talet som är skriven av Thure Jadestig och Jonas frimuraren@frimurarorden.se Hartelius. Boken, på sina hundra sieller skicka ett brev till dor, kan ses som en introduktion till Ahlbergs filosofi och det samhälle han Tidningen Frimuraren Text Evert Jonsson verkade i.

Kjell Mazetti Ahlbergs produktion var omfattanAlmstagatan 12 de. Omkring 2800 publikationer bär Thure Jadestig & Jonas Hartelius ”Alf 602 16 Norrköping hans namn, varav det mest kända verket Ahlberg - en filosof och folkbildare för bör vara Filosofiens historia (1925). Här 2000-talet”, Hjalmarsson & Högberg kommer Ahlbergs genialitet till sin fulla förlag, ISBN 9789172240476. rätt. Han lyckas göra stora filosofiska frågor intressanta och förståeliga för en bred allmänhet.

Ahlberg arbetade även med översättningar och har översatt 170 böcker. Bland dessa finner vi Rauschnings Nihilismens Revolution - Kuliss och Verklighet i Tredje riket (1939) och Thyssens Jag betalade FRACK----------------------1495 :- MÖRK KOSTYM-----------950:Hitler (1942). Ahlberg skrev komplett med, väst,skjorta,rosett,knappar 2150:en bok om Spenglers Untergang des Abendlandes (1917) SMOKING + SKJORTA-1500:- LACKSKOR------------------500:och man kan tycka att AhlPostens frakt tillkommer bergs bok ger ett mer överskådligt och gripbart intryck Clothes än Spenglers original.

Ahlberg var idealist och kom senare att betraktas som omodern. Han skrev om att verka ”i ljusgudens for men tjänst” och talade om människo-ideal. Han stod för en Sundlingsväg 3, 590 31 Borensberg klassisk humanistisk etik i Tel: 0141-414 14 en tid då fascism och nazism

FRACKERBJUDANDE!

CArlGren

Frimuraren

25

Svärdets symboliska betydelse

I

ett flertal artiklar har jag tidigare skrivit om frimurarnas svärd genom att ge exempel på sådana, som burits av svenska frimurare och förklarat att svärdet från börjar har varit en ingrediens i klädedräkten hos de personer, som under 1700-talet antogs som frimurare.

Efter förändringarna i levnadsvillkoren och sättet att klä sig har värjan eller svärdet blivit bortlagt men stannat kvar i Orden i rituellt hänseende. Det är idag i huvudsak endast i det svenska frimuraresystemet som detta skett, medan man i andra länder och andra ordnar har gått ifrån användandet av svärdet.

Det kan därför vara på plats att erinra om att svärdet har en central betydelse även i andligt hänseende som inte får glömmas bort. Svärdet är inte bara ett vapen, som kan användas för försvar eller på ett straffande sätt utan betyder även att frimurarna håller ihop och försvarar varandra mot obe-

rättigade angrepp, vilket idag sker på ett verbalt sätt.

Svärdet har en annan och större betydelse och det är denna symbolik, som verkar ha blivit bortglömd och behöver framhållas.

I Johannes Uppenbarelser kap 1:16 kan vi läsa: I sin högra hand hade han sju stjärnor och från hans mun utgick ett tveeggat svärd och hans ansikte var såsom solen när den skiner i sin fulla kraft.

En bekräftelse på detta kan vi finna i Hebréerbrevet kap 4:12, som lyder: Ty Guds Ord är levande och kraftigt och skarpare än något tveeggat svärd, och tränger igenom, så att den åtskiljer själ och ande, märg och ben; det är som en domare över hjärtats uppsåt och tankar.

Slutligen läser vi i Paulus brev till Efesos kap 6:17 : Och låten giva eder frälsningens hjälm och andens svärd, som är Guds Ord. Enligt mitt sätt att tolka symboliken innebär just detta att svärdet är en direkt påminnelse om Guds Ord och att det representerar just det som frimurarna innerst i sina hjärtan borde sträva efter och som skall vara varje sann frimurares främsta mål, nämligen sökandet efter sanning och ljus.

Text Olof P. Berg

Apropå Hertigens divertissement Jag håller med Br Lindgrens kommentarar om gradarbetat i det engelska systemet, som ju arbetas världen runt, men endast när det gäller Johannesgraderna. Dock bör även här tilläggas att,

i varje fall i delstaten New York, alla ämbetsmän utom, i vissa fall, OM, skall stå upp, och får inte sitta, när de utför något av rutualen.

Däremot är situationen helt olika

i Scottish Rite graderna, dvs från 8:e till 32:a graden. Där hör ett drama till varje grad. Många Scottish Rite Valleys har stora tempel med inbyggda teatrar, väl likställda kommersiella byggnader. I New York city har vi tyvärr ingen sådan tillgång, men man kan lika väl, med god vilja presentera Scottish Rites dramer i ordinarie logerum, något som de Linköpingsbröder som besökte New York för några år sedan fick erfara. Det är i dessa dramer, lika mycket som i den rituella delen, som Scottish Rites moraliska och andra lärdomar delges recepienterna.

Sven R Mossberg

26

Frimuraren

Varför läser man Efter 50 års medlemskap tycker jag mig ha perspektiv både på vårt ordensarbete och dess tidning. Tidningen sönderfaller enligt min mening i tre olika delar. Ett avsnitt med historiska artiklar med fotnötter och litteraturlista. Den delen ger perspektiv. Den andra delen behandlar jubiléer och installationer och beskriver måltider och illustreras med bilder av äldre herrar i frack. Vanvördigt kallar jag den för ”skvallersidorna”. Eftersom urvalet av jubiléer och fester är slumpartat torde dessa sidor enbart intressera de närmast berörda. Därför kan denna del

minskas. Den tredje delen av tidningen berör debatter i frimureriska ting och bör stimuleras.

I nummer 2, 2007 förekom två inlägg som är värda en kommentar.

Inlägget om fracktvång kan snabbt avfärdas, det kan väl inte vara någon som kräver en dyrbar klädsel i en tid när frimurare har angelägnare ting att finansiera. Förutom personliga kostnader står vår Orden inför stora lokalkostnader, sekelgamla vackra samlingsplatser måste saneras för att kunna fortleva.

Gerhard Schultze behandlar däre-

Debatt

?

mot den viktiga frågan: Vart är vi på väg? hans resonemang om ett hierarkisystem är bestickande. Är inte vårt gradsystem ett sätt att utvecklas oss som människor? Har vi verkligen behov av ett system med en nationell överbyggnad som riskerar att leva sitt eget liv ”ovan” vardagen? Enligt min ringa mening är vi alla bröder av lika värde som bör ägna stor kraft att vidareutveckla oss snarare än att fastna i formalia. Innehållet i vårt logearbete är viktigare än formerna.

Text Bengt Mollstedt

Vardagsklädd till högtid?

I Frimuraren (2/2007) oroar sig Staffan Sjödin över ett successivt återinförande av fracken. Frimureriet skulle bli mer ”svårtillgängligt och krångligt”, yrkesverksamma bröder skulle ha ett ”logistikproblem”, och äldre och rörelsehindrade bröder klarar inte ”på- och avklädningen av högtidsdräkten”.

Visst, allt kan göras till problem.

Fracken, men också den svarta kostymen osv. På vilket sätt frimureriet skulle bli mer svårtillgängligt och krångligt med frack undandrar sig emellertid min bedömning. Själv har jag i åratal haft 5 mil till arbetet och ändå uppträtt i frack i logen – utan några som helst ”logistikproblem” i min storstadsregion. Valet har varken varit taxi eller att stanna hemma. En frack med sina bröstknappar kräver heller inte mer tid eller besvär att ta på sig än en svart kostym med sin slips. Och löskragen är sedan länge ute ur bilden.

I Odd Fellow bär bröderna enligt uppgift frack vid receptionsloge. Likaså i Sirius Orden. I Östergötland bär enligt uppgift de nybakade studenterna frack till studentfesten. Osv. Men inom Frimurareorden skulle det alltså inte gå Frimuraren

– dvs i Sverige. Visst, i USA kan man synbarligen komma till logen t.o.m. i jeans och tröja. Och det skulle ju lösa alla reella eller påhittade problem, eller hur...?

Det är egentligen rätt märkligt att vi karlar skall göra klädseln till ett så stort problem. Kvinnor ser uppenbarligen annorlunda på det hela. Det är också självklart för dem att ha med sig ett par extra inneskor, när de går bort. Men nej, inte så för karlar. En del bröder kan ogenerat komma till logen t.o.m. i skor med tvåcentimeter-tjock rågummisula!

Det är nog på tiden att vi skärper oss.

Staffan Sjödin önskar att vi fokuserar vårt frimureriska arbete på vår inre mognad och de större livsfrågorna i stället för på utanverket. Det hela sitter inte i klädseln. Jo, det sitter också i klädseln. Klädseln är nämligen bärare av mening. Varför klär vi upp oss när vi är bortbjudna? Varför klär vi upp oss när vi går på teatern? Varför klär vi upp oss vid bröllop och dop? Osv. Har vi alltså glömt varför vi egentligen samlas till loge? Det är inte fråga om ett klubb- eller föreningsmöte. Det är en sammankomst med sitt särskilda

”ändamål, varför vi församlade äro”.

Det verkar vara så att den insikten efter hand har fallit i glömska, sedan frackobligatoriet togs bort.

Staffan Sjödins fråga ”Högtidsklädd till vardags?” är därför fel ställd. Frågan är i stället: Vardagsklädd till högtid? Då borde svaret vara givet. Till högtid bäres högtidsdräkt.

Text Christer Påhlsson X, FDM Px Helsingfors

Frågan ställs av Gerhard Schultze i

Behövs graden?

Christer Påhlsson skrev i sitt följebrev att han ville att skribenternas grad skulle finnas med i eftertexten. Hur ser Du som läsare på detta. Får texten större tyngd om det är skriven av en frimurare i grad X än en i grad I? Vad tycker Du? För fram din åsikt i

frimuraren@frimurarorden.se 27

Debatt

Vart är vi på väg?

Frimuraren (2/2007), där han bl.a. menar, med hänvisning till ”vår tid av integration”, att vi håller på att mura upp en piedestal. Men vi skall nog akta oss för misstaget att åberopa tidens politiska jargong. Sådana modeord för bara ut i ett moras. Integration skapas inte av en utplåning av en själv i förhållande till den andre. I en sådan utslätning har ju den andre inte en ärlig chans att möta någon, inte en chans att få svar på sin fråga ”vem är du?”. Det är ofta omvittnat att många utlänningar har svårt att finna sig tillrätta i Sverige: de vet inte vem de möter, eftersom svensken är så otydlig, konturlös och nästan undflyende. I Finland kallas en sådan för ”vattusvensk”.

Johannesgraderna borde anpassas och vara öppna även för andra troende än kristna, säger Schultze. Men ändå sägs det att sådana bröder ”inte skulle kunna gå vidare i vårt gradsystem utan en bekännelse till den kristna tron”. Var finns logiken? Skulle detta inte vara att just utesluta många bröder, som Schultze menar att vi gör i dag? Det förra skulle alltså vara inkluderande och integrerande. Men det senare då? Skulle det alltså vara mer broderligt att säga: ”du är nog välkommen, men bara hit och inte längre, allt det övriga är inte för dig utan uteslutande för oss”? Är det alltså mindre broderligt att säga att Orden vilar på kristen grund??

”Den kristna tron borde inte ha någon betydelse för Johannesgraderna”, säger Br Schultze. Verkligen? Men eftersom det svenska systemet (i sin helhet) vilar på kristen grund, så har det betydelse. Och det är detta, jämte gradföljden, som utmärker just det svenska systemet. Med detta har vi inte byggt upp någon piedestal, inte heller håller vi på att bygga en sådan, såsom Br Schultze menar. Vi är i all broderlig ödmjukhet blott och bart de vi är.

Det tycks som att vi bättre borde påminna oss själva om det ”ändamål, varför vi församlade äro”.

Text Christer Påhlsson X, FDM Px Helsingfors

Den kristna grunden Svenska Frimurare Ordens Stormästare professor Anders Fahlman har låtit ge ut en broschyr, som kortfattat och mycket klart beskriver vilken betydelse de kristna värdena har i vår verksamhet och vad de innebär för dagens medlemmar i SFMO. Egentligen finns inget att tillägga till den officiella beskrivningen, men det finns naturligtvis aspekter på frågan, som även lekmän i våra kretsar kan tillåta sig att torgföra.

Som påpekas i broschyren skiljer sig det svenska systemet från de flesta andra liknande genom att den kristna etiken står i förgrunden. Men, Orden har även sina rötter i renässansens humanism, som satte individen i högsätet, och i upplysningens filosofi med dess betoning av förnuftstro och av på erfarenhet grundad kunskap. Ursprungligen fanns där även ett mått av deism och kritik mot kyrkans auktoritet. Den personliga viljans och tankens frihet vårdas fortfarande inom våra kretsar. Den ideologiska bilden är således inte entydig.

28

Viljans frihet En viktig del av vår ideologi är alltså tanken om viljans frihet. Det är en filosofisk fråga, som kan utvecklas mycket långt.

Jag begränsar mig till några korta synpunkter. För kyrkan är det ett klassiskt problem hur viljans frihet kan kombineras med tanken om en allsmäktig Gud. Om Gud redan vet allt och bestämmer allt, vad återstår då av vårt fria val? En modernare problemformulering går ut på att en handling kanske inte beror på viljan. Viljan kan tvärtom uppstå som en följd av den process som leder till handlingen. En variant av hönan och ägget – vilket kom först? För att komma runt sådana spetsfundigheter förutsätter jag här helt enkelt att vi har någon grad av fri vilja. Om inte, är allting förutbestämt och det blir meningslöst att försöka ställa oss till svars för våra handlingar. Frågan om viljans frihet är alltså inte utan betydelse. Såväl Augustinus som Luther, Melanchton och Erasmus av Rotterdam har diskuterat den ingående.

I Ordens allmänna lagar första kapitlet § 2 stadgas att Orden vilar på kristen grund. Medlemskap förutsätter därför kristen bekännelse. Av historiska skäl (konventikelplakat och religionsstadga m.m.) går det nog att säga att vår kristna grund är (eller åtminstone var) protestantisk. Under de första tvåhundra åren av svenskt frimureri var det inte att tänka på något annat än den rena evangelisklutherska läran. Andra delar av vår ideologi beskrivs i § 3 med ord som kärlek, enighet, tystlåtenhet och arbetsamhet.

Symboler för vilja, förnuft och samvete.

Man kan påstå att det är sådana krafter i förening som får oss att handla – och handla rätt. Vilket handlande vi då väljer avgör om vi med rätta kan kalla oss frimurare.

En kristen livshållning Symboler och allegorier är gemensamma för det svenska systemets Johannesgrader och dess ursprung i Storbritannien.

Idéer därifrån har spritts över världen Frimuraren

och har med influenser från Frankrike och Tyskland så småningom även gett oss Andreas- och kapitelgraderna.

Om det är den rätta handlingen som gör oss till frimurare, som jag nyss påstod, så gav oss Martin Luther viktiga lärdomar om det i sin Lilla katekes. Han talar om vikten av: ”Doctrinam et exhortationem, lära och förmaning.”

Den katolska kyrkan har en Stor katekes, som på 800 sidor talar om hur den kristne skall handla i livets alla skiften.

Det är en etisk modell som kallas kasuistisk – hur generella regler skall tillämpas i enskilda fall. Det är varken den lutherska eller den frimureriska modellen, men var finns då lagen om vad som är vår plikt? En viktig källa är just Gamla Testamentet, t.ex. dekalogen i 2:a och 5:e Moseböckerna. Därtill kommer naturligtvis de gemensamma symbolmotiv jag nyss var inne på. Även om grunden är Gamla Testamentet är för en kristen naturligtvis det Nya Testamentet viktigare, men det har hävdats, att de uppmaningar vi möter där inte ger oss någon ny moralisk insikt. Uppfattningen grundas på att det är skillnad mellan exhortation, d.v.s. en uppmaning att göra vad som är rätt, och normativ etik, d.v.s. en teori om vad som kännetecknar en rätt handling. I detta ligger skillnaden mellan lag och evangelium. Evangeliet innehåller en uppmaning att handla enligt lagen, men den ger oss ingen ny lag.

En kristen frimurerisk etik kan förväntas följa en naturrättslig tradition, som hävdar att varje människa har möjlighet att med sitt praktiska förnuft avgöra vad som är rätt och gott. Den naturliga lagen finns redan hos Augustinus, som ligger nära Platon och Aristoteles. Den skolastiske teologen Thomas av Aquino, som kallats det sunda förnuftets filosof, uttrycker saken mycket enkelt: ”Gör det goda och undvik det onda”. Enligt den dygdetik, som fått en renässans de senaste decennierna, är den grundläggande etiska frågan inte hur vi skall handla, utan vilket slags människor vi bör vara. Svaret beror på vår sociala kontext. De berättelser om Jesus, som är levande i kristen tradition, ger dess etik en karaktär som skiljer den från andra Frimuraren

uppfattningar. Med dygd förstår vi en sådan karaktärsegenskap som har Jesus till föredöme. Det är här fråga om förvärvade karaktärsegenskaper, som disponerar oss att utföra rätta handlingar; inte om en medfödd fallenhet. Alltså är det fråga om medvetna val och en process, liksom vår vandring genom graderna – vi blir dygdiga genom att utföra dygdiga handlingar. Kanske handlar det om mer än etik. Det liknar mer en livshållning, som får etiska konsekvenser.

Ordnar finns ju av olika slag. Allt ifrån munkordnar, över ordenskapitel för förtjänta män (i regel) och kvinnor i staten, till korsriddare och liknande. Som bekant har vi också sällskapsordnar, vilka i sina former tagit intryck av mera verkande ordnar. Hur går en kristen grund ihop med ett ordensväsen i allmänhet och en sällskapsorden i synnerhet? I en sällskapsorden som vår får väl en god gemenskap antas vara det övergripande målet. – Den kristna grunden på riktigt finns ju i församlingen! När jag tänker på ordnar går annars mina associationer i två riktningar: innerlighet, fromhet, fattigdom, ödmjukhet, auktoritet, hierarki, romantik, rikedom, mysticism, intolerans, fundamentalism, våld, hänsynslöshet.

Vilka av dessa tankar är förenliga med en kristen grund? Ett exempel bara; var hör föreställningen om världsliga auktoriteter hemma? Jag vill bara peka på att Jesus dog på korset som upprorsman och att Martin Luther bannlystes och förklarades fredlös. Åsikter som liknade de teser han spikade hade hundra år tidigare lett till att Jan Huus brändes på bål. Luther klarade sig och brände i stället bannbullan. Valspråket för den provins jag tillhör är: ”Fide et Armis, genom tro och kamp.” Den kamp det är fråga om för oss är naturligtvis en inre kamp med andens svärd, som är Guds ord. Det gäller alltså som frimurare att behålla ett kritiskt sinnelag och att skilja på form och innehåll.

Vidgade perspektiv Hur mycket finns då kvar av våra rötter i renässansens humanism och upplysningens förnuftstro? Var och en frimu-

rarebroder får svara för sig själv! Men, hos oss har hela tiden den kristna grunden funnits där. Den kristna tron har också genom historien visat sin livskraft.

Den har samexisterat med många andra etiska skolor, genom både renässansens, upplysningens och andra perioders idéer. Den har t.o.m. inrymt acceptans av slaveri, intolerans och förföljelse av oliktänkande. Dess bestående värde är tron i sig. Den kristne väljer, i Jesu efterföljd, det handlingsalternativ som samvete och förnuft (eller kunskap om kristen tro) i förening – ”Conscientia formata” – känner igen som gott. Valet stöds på omsorgen om rättvisa, hänsyn till nästan och frihet för den enskilde, vilken är en tradition inom såväl kristendom som judendom och islam, och som har stöd långt vidare.

Gud är alltid större än våra begrepp om Gud. ”Si comprehendis non est Deus” sade Augustinus. (Om du förstår vad du säger, talar du inte om Gud.) Hos Gud finns ett outtömligt djup av vishet, nåd och kärlek. Om ingen kan förstå det djupet kan ingen religiös tradition heller hävda monopol på guds­erfarenhet. Även trossamfund utanför den kristna kretsen bör därför mötas med respekt. Det utesluter inte en kritisk hållning och att frågor om människosyn och gudsbild måste ställas. Tillvarons djupdimensioner pejlas inte bara genom religionen.

Med ”känslans skärpa och tankens inlevelse” (från titeln på en bok av Martha C. Nussbaum) kan humanister, författare, musiker och konstnärer nå under det som är yta och få kontakt med det som är centralt och meningsbärande.

Kristendomens sanning är alltså inte den enda sanningen. Sören Kierkegaard sade en gång: ”Kristendomens sanning är oviss och obekväm, den går alltid på sätt och vis emot förnuftet. Men, det är den vi måste ta ställning till. Den äkta sanningen är alltid min sanning. Ingen spekulation, ingen vetenskap, ingen kyrka kan ge mig den, jag måste själv kämpa mig till den.” Resultatet blir inte en objektiv sanning, utan ett val, ett antingen – eller; ett livsavgörande. Frimureri är ett sätt att göra det valet.

Text Rune Carlsson 29

Till Stamhuset via Tallinn Resan till Stamhuset i Stockholm tog en liten omväg via Tallinn när dryga trettiotalet ämbetsmän med respektive från brödraföreningarna på ostkusten i ÖPL gjorde en utflykt. På båda platserna förgylldes besöken med fantastiska guider, som gav besöken mersmak.

F

ör att stärka samhörighet och ge en liten erkänsla för nedlagt arbete inbjöd O i Diorit Olof Nimhed och O i S:t Olof, Per Åke Ståhl ämbetsmännen att ta med sina respektive på en helgutflykt till Ordens Stamhus i Stockholm. Den långa bussresan som startade i Oskarshamn och fortsatte via Västervik och Norrköping krävde en övernattning innan återfärden kunde ske. Så varför inte övernatta på färjan mellan Stockholm och Tallinn?

Sagt och gjort. En buss beställdes och snart fylldes den av brödraföreningarnas ämbetsmän med respektive.

Ombord på MS Victoria väntade bra hytter och en välsmakande buffé. Men redan i Stavsjö, någon mil norr om Norrköpings bjöds färdkost i enlighet med traditionen hos ÖPL som efter passage av länsgräns serverar lämpliga munsbitar.

I Tallinn fick bussen en extra passagerare när Risto, vår guide tog alla med storm. På ett härligt sätt beskrev han sitt Tallinn på svenska och ledde oss via den fantastiska körarenan och TV-tor-

Våd fantastiska guide i Tallinn, Risto, talade utmärkt svenska och gav rundturen krydda genom sitt kunnande om sin stad och om svenska seder och bruk.

net till Alexander Nevski katedralen.

Resten av dagen ägnades åt shopping och snart sågs ett antal bröder bärande kassar från modeshopar.

Tillbaka i Stockholm väntade ännu en fantastisk guide. Lars Torbjörnsson öppnade både Stamhuset och sin

kunskapsbank och gav besökarna både allmän information och personliga funderingar. Att alla vill tillbaka till Stamhuset igen är helt klart, frågan är bara vilken omvägen skall bli ?

Text Kjell Mazetti Bild Ulf Ljungberg

Begravning och Juridik

Broder Jan Hokkanen VIII graden Svea Provinsialloge

Jag hjälper dig med allt inom begravning, gravsten, familjejuridik och försäkring.

Välkommen till Sibyllegatan 41 på Östermalm!

Tel. 08–709 85 81, privat tel. 073–687 07 19 Jour dygnet runt

Hembesök Lars Torbjörnsson, med besökande O:na Per Åke Ståhl och Olof Nimhed.

30

www.fonus.se • 020-87 00 87 Frimuraren

OAL, Matteusevangeliet, moralfilosofi och socialpsykologi

O

rdens Allmänna Lagar: kapitel 2, § 14 citerar Matt 7:12, ”allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.” Denna urgamla sentens, nedskriven troligtvis någon gång under åren 75 - 90, kan innehållsmässigt spåras i urgamla skriftliga källor.

En sådan skriftlig källa utgörs av den äldsta bygglag, som hittills återfunnits.

Den är från kungens i Babylon, Hammurabis tid, d.v.s. 1700-talet f.v.t. En översättning av till OAL adekvata delar lyder: Om en byggmästare bygger ett hus för en man och inte gör konstruktionen stabil, och huset som han byggt rasar och förorsakar husägarens död, så skall byggmästaren avrättas.

Om raset leder till att husägarens son dödas, skall byggmästarens son avrättas.

Om raset leder till att en av husägarens slavar dödas, så skall byggmästaren ge husägaren en slav av samma värde.

Om raset förstör egendom skall byggmästaren återställa allt som blivit förstört och eftersom han inte byggde huset stadigt och det rasade, så skall han återuppbygga huset gratis.

Litterär bakgrund Mycket kortfattat skall jag påvisa ett spår från Hammurabis bygglag till OAL. 1. En innehållsmässig mot-svarighet till bygglagen finns i GT 2 Mos :21, ”öga för öga, tand för tand.”

2. De första jordbrukskulturerna uppstod redan för 6000 år sedan på flodslätterna i nuvarande Irak. Där grundlades en av de första stora kulturerna i den civiliserade världen (oikumene) av sumererna. De utformade sin kilskrift och utvecklade en imponerande byggnadskonst. Detta blev en enorm påverkansfaktor i bland annat i Kanaan, som skulle bli israeliternas land. Mycket material har tillförts GT. 3. Den gammaltestamentliga brevformen överensstämmer med den babyloniska.

Frimuraren

4. De äldsta delarna av GT skrevs ned på 900-talet f.v.t. bland dem 2 Mos. 5. I Matt 5:38 hänvisas till 2 Mos 21: ”I haven hört att det är sagt. öga för öga och tand för tand.”

6. Matt 7:12, ”allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem”, är troligtvis en kristlig bearbetning och utveckling av det förkristna vedergällningsbetonade ”öga för öga, tand för tand”. Denna vedergällningsregel, flitigt använd i den allmänna världen, är ej tillämpbar i den frimureriska.

Filosofiska teorier OAL 2 kap. 14§ exemplifierar kontraktsteorin om rättvisa, där etik och en moraliskt god personlighet leder till ömsesidigt fördelaktiga överenskommelser. Sådana kan inte träffas med någon amoralisk personlighet. (A Theory of Justice av John Rawls). Herman Spencer framhåller, att det moderna samhället primärt är grundat på överenskommelser mellan förnuftiga människor, kontraktualism. Dessa överenskommelser är ibland underförstådda, outtalade. Kontraktualism gör det lät�tare att kunna tillgodose gemensamma intressen.

Interaktion Såväl vår rituella verksamhet som vår kamratliga samvaro efter densamma innebär agerande bröder emellan, och därmed är jag inne på områdena intragroup relations och social responsivitet -- incitament och gensvar. Responsiviteten är en allmän svarsbenägenhet, troligen medfödd, vad den ene gör får ett gensvar från den andre.

I sitt ursprungliga tillstånd är den sociala responsivitetet omedelbar, vild och barnslig. Infantila responser är numera tyvärr icke ovanliga upp i tonåren och de förekommer undantagsvis i vuxenåldrar, men borde inte förekomma vår frimureriska vuxenvärld.

Ur socialpsykologisk synpunkt kan kommunikation och språk framstå som oupplösligt förenade med social responsivitet, men varken incitament eller gensvar behöver vara verbala, det finns nonverbal kommunikation. Ett incitament kan exempelvis vara en vanföreställning, som utlöser en infantil, materiellt destruktiv respons.

OAL 2 kap. 17 § andra stycket förutsätter att frimurarbröderna har de kvaliteter, som erfordras för att ömsesidigt fördelaktiga kontraktsteoretiska relationer skall vara förhärskande. Ingen människa är emellertid fullkomlig och smärre brister bör vid behov lätt kunna avhjälpas, om självinsikten och den goda viljan finns. NE band 7 s. 46 kan sägas sammanfatta OAL 1 kap. 1§: ”Ordens syfte är den egna personlighetens utveckling till gagn för medmänniskor”.

Enligt OAL 2 kap. 1 § åligger det en frimurare att iaktta sina plikter och att vara ett föredöme för andra och en av vår Ordens sju hörnstenar lyder ”enighet i utövning av åtagna plikter” (OAL 1 kap. 3§ pkt 4).

Ordens lagar Genom OAL är den sociala responsiviteten formaliserad, föreskrifter om beteende medför, om de följs, att den ene frimurarens incitament kan förväntas ge en förutsägbar respons. Stimuli och responser formar varandra och tilldelar varandra sin mening. OAL är inkarnationen av ordning och förutsägbarhet i vårt sociala beteendes normalformer.

Denna ordning och förutsägbarhet sätts emellertid ur spel då någon av de i logen verksamma ger uttryck för ett socialt beteendes extremformer, då någon glömmer det löfte han givit vid sitt första inträde i Orden och som förpliktigar honom att obrottsligen följa Ordens lagar och föreskrifter (OAL 2 kap. 6 §).

Text Sven Fall 31

Från Ordens Ledning och Kansli

Provinsialloger byter namn Fr.o.m. den 1 januari 2008 ändrar våra två nordligaste provinsialloger namn.

Provinsiallogen i Härnösand blir Mellersta Norrlands Provinsialloge (MNPL) och Provinsiallogen i Umeå blir Övre Norrlands Provinsialloge (ÖNPL). Beslut härom fattades av Stormästaren den 5 december 2006 på förslag av respektive provinsialmästare.

Det kan vara på sin plats att här notera att redan i samband med inrättandet av Stewardslogen i Härnösand år 1960 och Stewardslogen i Umeå 1961 framgår det av de dåvarande ansökningshandlarna förslag till nästan likalydande namn som nu antagits. En namnändring borde egentligen ha beaktats redan då stewardslogerna upphöjdes till

provinsialloger för att bättre markera deras respektive upptagningsområden. I Stewardslogens i Umeå ansökan av den 1 december 1973 föreslogs som namn ’Provinsiallogen i Övre Norrland’, vilket av någon anledning inte godkändes trots att logedirektoriet tillstyrkte namnförslaget mot bakgrunden av tidigare stewardslogers tillkomst under tidigt 1800-tal där just verksamhetsområdet ingick av naturliga skäl i själva namnet.

Som en parentes kan även här omnämnas att tanken på att inrätta en provinsialloge i norra Sverige faktiskt går tillbaka redan till år 1928. Ett större antal bröder bosatta i Västernorrlands, Västerbottens, Jämtlands och Norrbot-

tens län gjorde nämnda år en framställan till Stormästaren om att få inrätta en provinsialloge för de två andreasloger, fem johannesloger och fyra brödraföreningar som vid tiden fanns. Antalet bröder uppgick då till 981. Det tilltänkta högsätet var givetvis den nuvarande provinsiallogens hus i Härnösand. Tyvärr blev det avslag av Stormästaren den 8 juni 1928 på grund av att de ekonomiska kalkylerna inte ansågs hållbara för en stabil ekonomisk verksamhet.

Såväl drätsel- som logedirektoriet hade dock konstaterat att det vore önskvärt med en ny provinsialloge i Norrland.

Ordens stormarskalk

Ny stormästare i Island

F

.d. bankdirektören Valur Valsson installerade sig som ny OSM i den Isländska Frimurareorden, Frímúrarareglan á Íslandi, lördagen den 20 oktober. Installationen bevittnades av bl. a. OSM SFMO Anders Fahlman, OSM DDFO Hans Martin Jepsen, OSM DNFO Ivar Anstein Skar, Högste Storkommendören för Den Urgamla och Antagna Ritens Högsta Råd 33º i Finland, Kurt Österberg. United Grand Lodge of England representerades av Grand Chancellor Alan Englefield. Över 400 isländska bröder deltog i installationshögtiden.

Som ny Stormästarens Prokurator utnämndes Br. Allan Vagn Magnússon, R&K och till Stormästarens Ståthållare, Br. Einar Einarsson, R&K. Som sin första ämbetsutövning utnämnde den nyinstallerade OSM, avgående OSM Sigurður Örn Einarsson till Hedersledamot i den Isländska Frimurareorden.

Text och bild: Paul B. Hansen

32

Den nye OSM, Valur Valsson, flankeras på bilden av sina företrädare, Indriði Pálsson och Sigurður Örn Einarsson, till höger.

Frimuraren

Knut Andreasson fick medalj

S

tiftelsen Frimurare Barnhuset i Stockholm firade sitt 250-årsjubileum 2003 i dåvarande högtidssalen på Kristinebergsskolan i Stockholm.

I anslutning till jubileet instiftades en jubileumsmedalj och på jubileumsdagen den 6 november 2003 överlämnades det första numrerade exemplaret till H. M. Drottningen. Nummer två överlämnade Drottningen samma dag till stiftelsens hedersledamot Lars Piehl, som varit direktionens ordförande under 19 år. Nummer tre tilldelades därefter förutvarande inspektören, Robert Pålman.

Den 26 september 2007 var det dags för utdelandet av den fjärde medaljen i ordningen, vilket skedde i anslutning till årets stipendieutdelning i Stamhusets Oscarssal. Hedersledamoten Lars Piehl var som alltid närvarande, denna gång för att med särskilt intresse följa när stiftelsens tidigare ledamot och vice ordförande under 16 år, f SMP Knut Andreasson, fick mottaga stiftelsens Jubileumsmedalj från stiftelsens höga beskyddare, H. M. Drottningen.

Under åren 1990 – 2006 har Knut Andreasson varit en synnerligen engagerad ledamot och han blev vice ordförande 1994. Särskild uppmärksamhet har Knut Andreasson ägnat de sociala frågorna. Även verksamheten vid Kedjeboskolan i Bergslagen och Hamregården i Orsa har han följt med stort intresse. Han har med stor inlevelse och utpräglad ansvarskänsla för alla de ämnesområden som stiftelsen har att ägna sig åt vunnit stor uppskattning och därför har en enhällig direktion hedrat honom genom beslutet om den främsta utmärkelsen som stiftelsen kan utdela.

H. M. Drottning Silvia fäster jubileumsmedaljen på Knut Andreassons kavajslag, Barnhusstiftelsens ordförande Sten Svensson övervakar intresserat högtiden.

Matrikel 2007 2007 års matrikel har kommit ut, den omfattar både ämbetsmannadel och medlemsregister.

Pris för avhämtning är 140:-.

Vid hemsändning inkl. porto 190:-.

Text Sten Svensson Foto Pierre Dunbar

Beställning för hemsändning sker genom insättning av 190:på Svenska Frimurare Ordens plusgiro nr 34 40 -5.

Frimuraren

Glöm inte att ange namn och adress på talongen. Vänligen texta.

ORDENS KANSLI 33

Från Kansliet Inrikes ärenden Barmhärtighetsdirektorium Förordnande Professorn Göran Karlsson, IX GPL, som ledamot från och med den 1 januari 2008 till och med den 31 december 2013.

Redovisningskonsulten Mårten Sandberg, IX PLU, som ledamot från och med den 1 januari 2008 till och med den 31 december 2013

Planeringsdirektorium Förordnande Skattejuristen Lars Hultqvist, VIII SVEA, som ledamot från och med den 1 oktober 2007 till och med den 31 december 2010

Visitator a latere Förordnande Fraktmäklaren Torgny Söderberg, X VPL, som ny visitationssekreterare från och med den 1 januari 2008 till och med den 31 december 2013.

Stiftelsen H K H Prins Bertils Frimurarefond (PBFond 1982) Förordnande Direktören Carl-Gustaf Piehl, R&K, som ledamot i Stiftelsen H K H Prins Bertils Frimurarefond (PBFond 1982) för perioden 2008 – 2011, Forskaren Tom C. Bergroth, R&K, som ledamot i Stiftelsen H K H Prins Bertils Frimurarefond (PBFond 1982) för perioden 2008 – 2011, Överstelöjtnanten Göran Nordblom, R&K, som ledamot i Stiftelsen H K H Prins Bertils Frimurarefond (PBFond 1982) för perioden 2008 – 2011, Filosofiekandidaten Patrick Stelwagen, R&K, som ledamot i Stiftelsen H K H Prins Bertils Frimurarefond (PBFond 1982) för perioden 2008 – 2011, Överstelöjtnanten Anders Grafström, R&K, som sekreterare i Stiftelsen H K 34

H Prins Bertils Frimurarefond (PBFond 1982) för perioden 2008 – 2011,

Stora Landslogen Förordnande 1:e bibliotekarien Thomas Böös, R&K, som Storinkvisitor från och med den 1 januari 2008 till och med den 31 december 2013.

Entledigande Bankdirektören Åke Lindell, R&K, som Storinkvisitor från och med den 1 januari 2008.

Forskningslogen Carl Friedrich Eckleff Entledigande Bitr. professorn Örjan Zetterqvist, R&K, som Ordförande Mästare från och med den 15 november 2008.

SVEA Provinsialloge Förordnanden Regionchefen Thorgny Sundström, IX SVEA, som Ordförande Mästare i S:t Johanneslogen Södermanland i Eskilstuna från och med den 1 januari 2008 till och med den 31 december 2013.

Kyrkoherden Per Alkstål, X SVEA, som Ordförande Mästare i S:t Johanneslogen Västmanland i Västerås från och med den 1 januari 2008 till och med den 31 december 2013.

Entlediganden 1:e bibliotekarien Thomas Böös, R&K, som Ordförande Mästare i Mälardalens Stewardsloge i Eskilstuna från och med den 1 januari 2008.

Skånska Provinsiallogen Förordnande Socionomen Urban Fasth, X SPL, som Ordförande i Brödraföreningen Ystads Brödraförening i Ystad från och med den 1 mars 2008 till och med den 30 februari 2014.

Majoren Sten-Erik Kromnow, X SPL, som Ordförande i Frimurarföreningen Ronneby Brödraförening i Ronneby från och med den 1 oktober 2007 till och med den 30 september 2013.

Försäkringsmäklaren Rutger Nettersand, X SPL, som Ordförande i Brödraföreningen Ängelholms Frimurareförening i Ängelholm från och med den 1 december 2007 till och med den 30 november 2013.

Östgöta Provinsialloge Förordnande Docenten Lars Bergholtz, X ÖPL, som Provinsialmästare från och med den 29 mars 2008 till och med den 28 mars 2014.

Ingenjören Anders Stensson, X ÖPL, som Andre Deputerad Provinsialmästare från och med den 1 januari 2008 till och med den 31 december 2013.

Kanslichefen Styrbjörn Enkel, X ÖPL, förlängt som Ordförande Mästare i S:t Andreaslogen Den Gyllene Cirkeln i Linköping från och med den 1 oktober 2008 till och med den 30 september 2011.

Entledigande Universitetslektorn Göran Laurelii, R&K, som Provinsialmästare från och med den 1 januari 2008.

Värmländska Provinsiallogen Förordnande Bankdirektören Åke Lindell, R&K, som Provinsialmästare från och med den 1 januari 2008 till och med den 31 januari 2012.

Specialpedagogen Hans Brodin, IX VPL, förlängt som Ordförande i Brödraföreningen Erik Gustaf Geijer i Sunne från och med den 1 november 2007 till och med den 31 december 2008.

Entledigande Bankdirektören Åke Lindell, R&K, som Deputerad Provinsialmästare från och med den 1 januari 2008.

Frimuraren

Förvaltningsdirektören Bertil Ragne, R&K, som Provinsialmästare från och med den 1 januari 2008.

Övre Norrlands Provinsialloge Förordnanden Leg. läkaren Lars Nordmark, R&K, som Provinsialmästare i Övre Norrlands Provinsialloge från och med den 1 januari 2008 till och med den 31 december 2008. Överstelöjtnanten Eberth Gustafson, R&K, som Förste Deputerad Provinsialmästare från och med den 1 januari 2008 till och med den 31 december 2008.

Bankkamreren Christer Fessé, X PLU, som Andre Deputerad Provinsialmästare i från och med den 1 januari 2008 till och med den 31 december 2008.

Utrikes ärenden

Erkännande av främmande priorat Stormästaren har beslutat om upprättande av vänskapliga förbindelser med Grand Prieuré des Ordres Unis, Maçonniques, Religieux et Militaires de Temple et de Saint-Jean de Jérusalem, Palestine, Rhodes et Malte pour la France samt med Grand Prieuré Rectifié de France. De båda Prioraten erkänner varandra.

Utnämning av representant för främmande Storloge Ordens Stormästare har föreslagit respektive främmande stormästare att som representant hos Svenska Frimurare Orden utnämna: Grand Lodge of Texas, Lars Lindevall VIII VPL.

Vad vill Du läsa om i Jag behöver tips, ideéer uppslag ­­ och debattinlägg, för att kunna göra en tidning som Du läser från pärm till pärm. Det enklaste är ett mail till

frimuraren@frimurarorden.se eller brev till: Tidningen Frimuraren Kjell Mazetti Almstagatan 12 602 16 Norrköping.

Det går utmärkt att ringa också till: 070 - 7261931 Välkommen med Ditt bidrag Kjell Mazetti

Vill Du vara med och påverka Ordens framtida webb och kommunikationsutveckling?

Vår Orden består idag av mer än 15000 medlemmar verksamma inom 152 loger och brödraföreningar i Sverige och Finland. Vår nuvarande hemsida www.frimurarorden.se och E-postsystem har vuxit fram i olika faser under mer än tio år. Hemsidan läses av många intresserade och har stor betydelse för vår Ordens image. Det har under dessa år skett en mycket intressant utveckling av denna informationsverksamhet och vi kan konstatera att IT-kommunikationen har fått en snabbt ökande betydelse för verksamheten då det gäller att nå dagens generationer och externt då det gäller att öka kännedomen om Svenska Frimurare Orden och dess verksamhet i samhället.

Vi i informationsdirektoriet, som har huvudansvaret för Ordens webb, söker nu kontakt med bröder med kompetens inom webbdesign och kommunikationsutveckling (t ex intranät/community) som på ideell basis inom ramen för vår IT-kommitté och i samarbete med bl a vår webbmästare och vår regionala webbledarorganisation skulle kunna tänka sig att göra en insats för Orden vad gäller den intressanta uppgiften att utveckla nästa generation av Ordens webb och IT- kommunikation och som planeras ske de närmaste tre åren.

Kontakta gärna O ID, Lars von Knorring för ev ytterligare information, tel 036-35 15 30 eller 073-6474954 (även telsvar). Välkommen med din intresseanmälan till informationsdirektoriets IT-kommitté, id.it@frimurarorden.se. Postadress: Informationsdirektoriet, IT-kommittén, Blasieholmsgatan 6, SE 111 48 Stockholm.

Informationsdirektoriet Frimuraren

35

Posttidning

B

Returadress Frimuraren ryssannons A4:ryss-annons Blasieholmsgatan 6 111 48 STOCKHOLM

07-11-21

17.03

Sida 1

www.handelsbanken.se/fonder

Handelsbanken Rysslandsfond

Det moderna Ryssland byggs nu.

Olja, gas och andra råvaror har lagt grunden. Lönsamma företag och högre disponibel inkomst banar nu vägen för fortsatt ekonomisk tillväxt.

Med Handelsbankens Rysslandsfond kan du ta del av den lukrativa energisektorn men även av små och medelstora bolag i andra branscher som gynnas av den ökande privata konsumtionen. På www.handelsbanken.se/rysslandsfond finns mer information och där kan du även enkelt komma igång med sparande. Du är också som vanligt alltid välkommen till ditt Handelsbankskontor!

En fonds historiska avkastning är ingen garanti för framtida avkastning. De pengar som placeras i en fond kan både öka och minska i värde och det är inte säkert att du får tillbaka hela det insatta kapitalet.