Historia Tidpunkt Tempelriddarregeln Natt Matutin, tillsyn av hästar och utrustning c:a 0600 Prim, eventuellt mässa c:a 0900 Ters c:a 1200 Sext, eventuellt mässa, materielvård, måltid c:a 1500 Nona, andakt för de döda Skymning Vesper, kvällsmat Solnedgång Completorium, tillsyn av hästar och utrustning, läggdags
Jan Guillous tempelriddare Arn gestaltad av skådespelaren Joakim Nätterqvist i filmen Arn – Riket vid vägens slut.
baktanken att bland annat tillskansa sig deras tillgångar. Bekännelser under tortyr togs till intäkt för att anklagelserna var riktiga och ett flertal av tempelriddarna avrättades och till slut även deras stormästare Jacques de Molay. Påven kungjorde dock senare att han inte funnit belägg för anklagelserna, men han var maktlös gentemot franske kungen. Orden upplöses av katolska kyrkan 1312 och dess tillgångar överfördes till Johanniterorden. Mytbildning Det har förekommit en rik mytbildning kring Tempelherrarna. De skall ha återfunnit förbundsarken, den heliga Graal, fört sina rikedomar till Nya världen alternativt Skottland, och undanskymt ha fortlevt tills nu inom frimureriet, och då i form av frimurarorden. En fantasifull sammanställning av allt detta kan man se på Internet, https://en.wikipedia.org/wiki/ The_Hiram_Key. (Det går inte att använda adressen rakt av, börja med en.wikipedia.org och sök vidare.) Men tillbaka till det mera verkliga. Tempelherrarna var, då de inte låg i fält, i huvudsak munkar. Här nedan ser man deras dagliga schema. Det bygger på Augustinerregeln med dess tidegärd. Tillägget handlar om det som har med hästar och utrustning att göra.
Ordensbröderna utgjordes av riddarna, deras väpnare, tjänare eller servienter, och kaplaner. Riddarna tilläts ha en väpnare och tre hästar, ibland också en fjärde efter stormästarens beslut. Riddarens pansrade kroppsskydd bestod av hjälm med ringkrage, brynja, axelskydd, stridshandskar samt ben- och fotplåtar. Under brynjan bars en vadderad läderrock. Pansarskyddet kompletterades av en triangelformad sköld med lätt kurvade vertikala sidor. Tvåeggat svärd Riddarens huvudvapen var en lång lans och ett rakt, tvåeggat svärd. Därutöver bar han en turkisk spikklubba, en kraftig stridsdolk samt två mindre knivar för vardagsbruk. I den personliga klädesutrustningen ingick den vita manteln, flera omgångar byxor, skjortor och vita överklädnader, tunika, slängkappa m.m. I trosspackningen ingick halmmadrass, filtar, persedelpåsar samt fältflaskor och utspisningsmate-
Ordens sigill visade två riddare på en häst, ett tecken på fattigdom.
31
Stormästaren och tempelriddaren Geoffrey de Charney när de bränns på bål 1314. Illustrationen finns i en medeltida handskrift.
riel. Det inses lätt, vilken roll väpnaren och reservhästarna spelade från logistisk utgångspunkt. Servienterna bar en svart tunika med det röda ordenskorset på framrespektive baksida, samt en svart eller brun mantel. Då deras uppgifter i strid var begränsade, inskränktes deras kroppsskydd till en enkel järnhjälm, en ärmlös brynja samt benplåtar. Servienten tilläts ha två hästar. När man låg i fält gick det ju inte att följa schemat ovan, man kunde behöva inskränka sig till att be Fader vår eller något annat vid de aktuella tiderna. Ordens rikedomar Ordens rikedomar kom av alla donationer, dels i samband med inträde i orden, eller från sådana som ville förbättra sina odds efter sin hädanfärd. Man organiserade ett slags bankväsen så att pilgrimerna inte behövde ha reskassan på sig utan kunde göra uttag hos ordens representanter undervägs. De många jordegendomarna bidrog till ordens underhåll. Man hade till och med en flotta som förde bröder och förnödenheter över haven. Tempelherrarna var även insatta i återerövringen av Iberiska halvön från morerna. En del av orden blev kvar i Portugal efter att ha bytt namn till Kristusorden. På andra ställen lever ordens minne kvar i olika nutida namn. Exempel på sådana är Temple Church i London och Tempelhof i Berlin. Källor: Barber, Det nya ridderskapet; Nicholson, Knight Templar 1120 – 1312 m.fl. X Text: OLAF JUELL-SKIELSE