Kåseri Från Helsingborgs horisont
Är min hand balanserad? En vacker sal på tredje våningen. Fem kvadratiska bord med fyra personer runt varje. Ytterst små rörelser bland dessa tjugo. Fullständig tystnad. Så ser det ut om onsdagsmorgnarna i Frimurarhuset i Helsingborg.
Foto: Lars Billström
Så småningom jämnar det ut sig och när vi når till kapitel 8 är vi på samma nivå. Vid det laget har vi fattat att hela budgivningen är ett kodat språk där det gäller att ha läst in och känna igen glosorna.
Vad är det som pågår? Kan det vara någon logeövning? Omöjligt! Hälften av de inblandade är kvinnor. Är det någon slags meditation? Nej, svaret är mycket enklare. Här spelas bridge.
Trumf Snart avslöjas det att en del i gruppen gjort tidigare besök i bridgevärlden. På detta tidiga stadium har de inga bekymmer. De öppnar rätt, spelar in partnern på hans bästa hand och tar hem spelet. Andra av oss har ingen kortvana och har just förstått vad som menas med trumf. Och det blir alltid vi som sitter där med Svartepetter.
Foto: Lars Billström
Första kapitlet På initiativ av Mona Gumabon och Christer Söderberg, ceremonimästare i kapitelbrödraföreningen Kjell Christoffer Barnekow, har det i början av terminen anordnats en kurs med en erfaren bridgespelare som lärare. Vi har lärt oss enkla regler, gjort vår hemläxa, blivit förhörda och fått godkänt på de första kapitlen. Därefter har kortlekarna kommit fram och allvaret börjat. Det vill säga att nu skall vi tillämpa det vi lärt. Det visar sig att det som varit klart och lätt att förstå i läroboken är en helt annan sak när det dyker upp i korten. Det är som om reglerna har maskerat sig och är svåra att känna igen. Stressad ställer jag frågorna så som jag lärt.
Är min hand balanserad? Hur många poäng har jag? Skynda att räkna. Alla andra är redan klara. Hjälp, vad skall jag bjuda?
Taktik Efter budgivningen kommer vi så till själva spelet. Det är nu det blir riktigt besvärligt. Här kan man inte läsa sig till hur man skall göra. Här måste man ta fram sitt logiska tänkande. Den skicklige bridgespelaren blickar ut över sina egna och medspelarens kort, gör en summering och lägger upp en strategi. Somliga har förmågan att dra rätt slutsats och vågar sen också följa sin taktik. Andra ser inte lika lätt och måste lära genom sina misstag. Stämningen är hela tiden gemytlig. Alla poängterar att vi är här för att ha trevligt. Dock ser man under spelets gång hur vinnarglimten blixtrar i mångas ögon. Tystnad, koncentration – spelning! Tycho Brahe Nåväl, vid terminens slut har vi lärt oss en del och ser fram emot den festliga avslutningen ombord på Scandlines Tycho Brahe. Alltmedan färjan korsar Sundet flera gånger spelar vi på och känner oss faktiskt rätt bekväma. Kanske bidrar den goda lunchen med tillhörande dansk dryck till välbefinnandet. När vi går i land i Helsingborg prisar vi alla den goda idén med bridgespel, tackar initiativtagarna och lovar att återkomma. X Mona Stockare (maka till Bengt Stockare X GPL)
46