Finland
Finländska bröder byggde logehus av gamla industrilokaler Den 3 september 1964 invigdes Ordenshuset vid Nylandsgatan i Helsingfors med pompa och ståt. Då kunde de tre helsingforslogerna, S:t Johanneslogen S:t Augustin, S:t Andreaslogen Phoenix och dåvarande Stewardslogen i Finland för första gången samlas under ett och samma tak i egna utrymmen.
D
å den frimureriska verksamheten inom Svenska Frimurare Orden återuppväcktes i Finland år 1923 var entusiasmen stor, och det stora antal sökande som recipierades under de första åren var verkligt imponerande. Det säger sig självt att den viktiga lokalfrågan kom att vara ett av de främsta diskussionsobjekten under de första åren, eftersom det i 1920-talets Helsingfors inte var så lätt att hitta lämpliga utrymmen, och framför allt var ju den nyuppväckta logens ekonomi begränsad.
Ljus och lykta De första receptionerna ägde rum i en ganska liten logelokal. Därför sökte man med ljus och lykta redan i mitten av 1920-talet efter större utrymmen, och man höll på att köpa en tomt vid Idrottsgatan för att där bygga ett Ordenshus; men därav blev intet, vilket kanske var lyckligt då de ekonomiska resurserna sannolikt knappast hade räckt till för det unga frimureriska samhället i Helsingfors. I stället löstes frågan så att logeutrymmen kunde hyras i Riddarhuset våren 1927. Den frimureriska verksamheten i Helsingfors expanderade genom att S:t Andreaslogen Phoenix återinvigdes år 1934, och kunde inleda sin verksamhet i hyrda utrymmen i ett gårdshus vid Bulevarden, faktiskt rygg i rygg med dagens Ordenshus. Byggdes om En ursprunglig tanke, att frimureri av alla grader skulle äga rum i Finland, kunde ta ytterligare ett steg mot fulländning år 1953, då Stewardslogen i Finland, som arbetade i graderna VII och VIII, kunde invigas. Den arbetade i samma utrymmen som S:t Augustin i Riddarhuset som
Gatufasaden på Nylandsgatan 9, frimurarnas adress. När grindarna är öppna pågår det verksamhet i huset.
byggdes om varje gång för Stewardslogens arbete. Men hyresförhållandet med Riddarhusdirektionen hade inte varit friktionsfritt, utan präglats av upprepade stridigheter. Detta, och det faktum att Phoenix-huset vid Bulevarden hotades av rivning, gjorde att man på allvar började se sig om efter andra och egna utrymmen under 1950-talet. Phoenix kontrakt gällde till våren 1964, men sedan skulle huset rivas. 20
Den pådrivande kraften bakom lokalprojektet var framförallt brodern Arne Gyllenberg, som konstaterade att det var dumt att betala höga hyror åt andra, när man kunde skaffa egna utrymmen, som man själv kunde äga. Donationer Tanken på egna logeutrymmen var ändå inte ny. Redan på 1920- och 1930-talet donerade flera bröder större och mindre summor till en fond