Carl Friedrich Eckleff – Det svenska frimureriets fader Text: Magnus Åkerman När Forskningslogen grundades den 22 november 1997 hade detta föregåtts av mer än ett decennium av förberedelser. Under dessa diskuterades givetvis vilket namn logen skulle ha. Och valet föll på den tredje av de tre tidiga, stora förgrundsgestalterna hertig Carl, Scheffer och Eckleff, då Eckleffs insatser ansågs vara både tidigare och mer betydelsefulla för Ordens tillblivelse och utveckling än man dittills hade uppmärksammat. Men vem var då denne Carl Friedrich Eckleff? Jag väljer här att utgå från Hans Bergs presentation vid Eckleffsymposiet 1995. Carl Fredrich Eckleff föddes i Stockholm den 25 juni 1723 som son till Georg Henning Eckleff och hans hustru Inga Stenhagen. Fadern hade varit i holsteinsk tjänst och som medhjälpare till Karl XII:s räkenskapsförare baron von Görtz häktades han orättvist tillsammans med denne. Efter upprättelse fick fadern tjänst som statsråd i den hertigliga regeringen i Kiel, dit familjen flyttade. Men fadern dog redan 1732. Modern Inga Stenhagen flyttade 1740 med sonen tillbaka till Stockholm, där hon köpte en fastighet i hörnet av Drottninggatan och Fredsgatan med adress Drottninggatan 6. Där kom Eckleff sedan att tillbringa resten av sitt liv, först med modern tills hon dog 1764 och sedan ensam, då han aldrig gifte sig. Extra kanslist Yrkesmässigt var Eckleff föga lyckosam. Han var 19 år då han provanställdes i kanslikollegiets utrikesexpedition (dåtidens UD). Ett år senare blev han fast anställd som extra kanslist. Men sedan dröjde det sex år tills han 1749 blev kopist. År 1756 blev han registrator vid utrikesexpeditionen, dock med bibehållen (blygsam) lön. Han sökte högre tjänster men förbigicks. Och den tröst han fick, i form av fullmakt som Kongl. Secreterare, fick han i kraft av sin fars förtjänster, inte sina egna. År 1767
Carl Friedrich Eckleff.
tröttnade Eckleff på den långsamma befordringsgången och begärde vid blott 44 års ålder avsked och blev då ”hugnad med förbättring på caracteren”, det vill säga fick kansliråds avsked. Men i den allmänna världen var Eckleff mest känd som kulturpersonlighet, som vitter diktare och talare. Han var lärd och respekterad och en av landets verkligt stora bibliofiler. 38
Största insatser Han blev även i sin tid känd som något av en ”ordensvurm”. Han var en av initiativtagarna till Tankebyggarorden år 1753, med fler av tidens stora kulturpersonligheter som Hedwig Charlotta Nordenflycht, Creutz och Gyllenborg, som gav ut ”Våra Försök” med dikter under några år. Ett par år senare grundade han Fackelbröderna, med en fullt utbyggd ordensappa-
