Vada kyrkogård

Vada kyrkogård Össeby församling, Roslags kontrakt, Stockholms stift Vallentuna Vadaby 9:1, Vada socken, Vallentuna kommun, Stockholms län, Uppland

1

Vada kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen.

TEXT: Lisa Sundström, Stockholms läns museum, 2012 FOTO: Mattias Ek, Stockholms läns museum 2012 Omslagsbild: Vada kyrka och kyrkogård. ©Svenska kyrkan, Stockholms stift Stockholm 2015 www.svenskakyrkan.se/stockholmsstift info.stockholmsstift@svenskakyrkan.se

2

Vada kyrkogård Vada kyrka uppfördes av sten under 1100-talets slut eller 1200-talets början och ersatte möjligen en äldre träkyrka. Kyrkan uppfördes som gårdskyrka till gården Vada (Vadaby). Kyrkan har byggts om och till vid fera tillfällen och präglas idag både exteriört och interiört av en större ombyggnad utförd under 1820-talet.

Redan år 1853 ska kyrkogårdens södra sida varit planterad med lövträd men hela trädkransen tillkom år 1895. Samma år planerades kyrkogården om och gångar som lades med sand togs upp.

Under 1980-talet utfördes ytterligare förändringar av kyrkogården då gravplatsernas hägnader togs bort. En minneslund anlades på kyrkogårdens nordöstra hörn år 1985.

Namnet Vada kommer troligen av ett vadställe som fanns över ån mellan gården Vada och gården Husa.

Det tidigaste skriftliga belägget för Vada kyrka är från år 1314 då Vada var moderförsamling med Angarn som annex. Vada och Angarn utgjorde eget pastorat ända fram till 1923 då båda socknarna blev annex till Össeby-Garn. 1962 införlivades även Kårsta församling i pastoratssamfälligheten.

1 januari 2006 sammanlades Vada, Angarn, Kårsta och Össeby-Garns församlingar och bildade Össeby församling.

Kyrkan ligger inom område av riksintresse för kulturmiljövården. För ett område kring Vada kyrka finns sedan 1971 ett förordnande till skydd för landskapsbilden.

BESKRIVNING

HISTORIK En kyrkogård har med all sannolikhet funnits vid kyrkan sedan den byggdes under tidig medeltid. Det äldsta skriftliga belägget för kyrkogården är dock först från 1630-talet då den uppges vara inhägnad av en gärdesgård. Under sent 1600-tal eller vid 1700-talets början ersätts denna trähägnad av en stenmur. Från år 1745 finns ett protokoll som nämner att kyrkogårdsmuren skulle lagas och kyrkogården röjas och stenar tas bort.

I äldre tid fanns två ingångar med stigluckor av timmer, en i norr och en i söder. Den norra stigluckan revs år 1762 och den södra ersattes av en port ”till vilken två goda träd skulle anskaffas till stolpar”. Bogårdsmurens södra ingång ersattes av den nuvarande ingången i väster omkring 1821-1822 då kyrkan byggdes om efter en brand och den västra gavelingång tillkom. Tidigare låg kyrkans ingång åt söder.

Omgivning Vada kyrkogård ligger i ett öppet läge intill vägen mellan Stora Karby och Kårsta. Vada kyrka omgiven av kyrkogård, kyrkans klockstapel och det före detta klockarbostället ligger norr om vägen. Intill kyr- Det äldsta skriftliga kogårdens västra sida har en parkeringsplats anord- belägget för kyrko­nats för kyrkans besökare. gården är från 1630På södra sidan av vägen talet. Men med all ligger samlad bebyggelse sannolikhet har en som utgörs av gården Vadaby med en parstuga kyrkogård funnits från 1700-talet, arbetarvid kyrkan sedan bostad från 1906, ladugård och magasin och det den byggdes under gamla sockencentrumet tidig medeltid. med prästgård och skola.

I skolan, som byggdes 1908, bedrevs undervisning fram till 1965. Idag används den som församlingshem och bostad.

Det omgivande landskapet utgörs av en bred svagt kuperad dalgång längs med Helgoån som fram i medeltid utgjordes av den då så viktiga vattenfarleden Långhundraleden. Det strategiska läget vid leden var under yngre järnålder ett maktcentrum dominerat av stormän. Om detta vittnar detta de tre storhögarna som ligger strax norr om kyrkan. På andra sidan Helgoån ligger gården Husa, troligen en tidig medeltida kungsgård. Stormanna- och sätesgården Vada som låg vid kyrkan hade stark koppling till den närliggande herrgården Stora Benhamra.

Andra gårdar av stor vikt i trakten var också Lilla Benhamra, Klingsboda och Seneby.

3

Omgärdning och ingångar Kyrkogården är inhägnad av en kallmurad, cirka en meter hög, skalmur av gråsten från 16–1700-talet.

Den östra muren är uppförd som en terrassmur i en sluttning. Ingången till kyrkogården ligger i höjd med kyrkans västra ingång och är försedd med grindstolpar av granit och svarta smidesgrindar smyckade med ett silverfärgat kors och stjärna. I den norra muren ligger ett runstensfragment av sandsten. Utanför den södra muren finns en upphöjning i marken och grundstenar som möjligen kan utgöra grundrester efter en borttagen byggnad.

Gravkvarter och gångsystem

Vada kyrka och kyrkogård, geometrisk avmätning 1635, Lantmäteriet.

Kyrkogården har närmast en kvadratisk form med grästäckta gravkvarter. Gravkvarteren är anlagda med ett stort grästäckt kvarter söder om kyrkan samt gravkvarter längst med kyrkogårdsmuren.

Kring mittkvarteret är gångarna rakt anlagda och grusade. En gång leder till minneslunden i kyrkogårdens nordöstra hörn.

Gravplatser och gravvårdar

Vada kyrka och kyrkogård med ingång genom södra muren. Av kartan framgår att en byggnad varit uppförd på kyrkogårdens sydvästra hörn. Byggnadens utseende och användning är okänd.

Klockarbostället och kyrkbacken ligger söder om kyrkogården.

Utsnitt ur storskifteskarta 1769, Lantmäteriet.

4

Vid två kända tillfällen har gravvårdar och gravplatsernas inhägnader tagits bort från kyrkogården.

Detta har bidragit till att kyrkogården har sparsamt med gravvårdar samt att kyrkogården inte har några grusade gravplatser som hör till ett äldre begravningsskick.

Kyrkogårdens mittkvarter har mycket sparsamt med gravvårdar vilka är resta främst från 1900-talets andra hälft. På kyrkogården norr om kyrkan finns inga gravvårdar förutom ett par borttagna gravvårdar resta mot muren.

De äldsta gravvårdarna är bevarade i kvarteren intill västra och södra bogårdsmuren. Här står bland annat kyrkogårdens äldsta gravvård, tillika runsten.

Runstenen (U199) är flyttad, möjligen från Kusta i Vallentuna socken, till Vada kyrka vid 1800-talets mitt för att användas som gravvård. En del av runinskriptionen avslipades och försågs med ny text.

Stenen står kvar på sin ursprungliga gravplats intill västra kyrkogårdsmuren. Runinskriften lyder i översättning ”Olev och Torir och Tova reste stenarna efter Gudmund, Gud hjälpe”. Den vid 1800-talets mitt tillkomna inskriptionen lyder ”A.W. Kjellberg, född 1798… död 1849”. Här finns ett antal gravvårdar resta över personer med koppling till kyrkan som kyrkvärdar och kyrkoherdar. Andra gravvårdar speglar sociala förhållande i trakten genom titlar som till exempel hemmansägare och lantbrukare.

Fornlämningen Sjökullarna.

Vada kyrka, kyrkogård och klockstapel från väster.

5

Kyrkogården har ett stort gravkvarter söder om kyrkan som avgränsas av rakt anlagda grusade gångar.

Flera gravvårdar har också hänvisningar till traktens gårdar och torp såsom Benhamra, Skesta, Klingboda, Seneby, Lussinge och Lovisedal.

Minneslund En minneslund anlades år 1985 på kyrkogårdens nordöstra del. Minneslundens utmärks av en gång lagd med röd kalksten och två granitstenar varav den ena har inskriptionen ”Minneslund”.

Klockstapel Kyrkans klockstapel står intill kyrkogården i väster.

En klockstapel på platsen nämns år 1625 men den nuvarande stapeln färdigställdes på 1640-talet då ”sockenmännen lovade göra färdig stapeln och tornbyggaren Michel fick 40 daler för att låtit förfärdiga kyrkiostappeln”. Stapeln, som därefter renoverats ett flertal gånger, är klädd med svarttjärad lockpanel och ett spånklätt pyramidformat tak.

Vegetation Kyrkogårdens vegetation är sparsmakad och utgörs främst av trädkransen med hamlade lindar. Träden är av varierande ålder varav de som växer norr om kyrkan synes höra till de äldsta. Växtligheten utgörs i övrigt av en hög tuja planterad på en gravplats väster om kyrkan och låga häckar planterade över den östra muren.

6

KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK Kyrkogården ligger väl synlig i ett vackert kulturlandskap där fornlämningen ”Sjökullarna” har ett framträdande läge inte långt ifrån kyrkan. Det omgivande kulturlandskapet bildar tillsammans med sockencentrat där kyrkan och kyrkogården ingår samt annan äldre bevarad bebyggelse en kulturhistoriskt värdefull helhetsmiljö.

Kyrkogården är ett resultat av 1700- och 1800-talens planering genom uppförandet av

Äldre gravvårdar bevarade längs med muren i väster och söder.

Kyrkogårdens östra mur är utförd som terrassmur i en sluttning.

7

bogårdsmuren, planering med strikta kvarter och symmetriska grusade gångar samt plantering av träd. Bogårdsmuren följer mjukt den svagt kuperade terrängen och har en ålderdomlig karaktäristisk läggning och mossväxtlighet som är starkt bidragande till kyrkogårdens karaktär. Kyrkogårdens bogårdsmur och trädkrans bildar tillsammans med den medeltida kyrkan en miljö karaktäristisk för uppländska landsortskyrkor.

Kyrkogårdens äldre bevarade gravvårdar har stor betydelse för kyrkogårdens och bygdens historia.

Gravvårdarna har stora kultur-, person- och lokalhistoriska värden. Till detta bidrar även gravvårdarnas tidstypiska utformning.

Att särskilt tänka på i förvaltning och ­användning av kyrkogården

Kyrkogårdens östra gravkvarter med en gång som leder fram till en minneslund.

8 västra bogårdsmuren står en gravvård från Intill år 1849 utförd av en hitflyttad runsten.

• Kyrkogården som en del av ett äldre sockencentra.

• Den kallmurade bogårdsmurens läggning och växtlighet.

• Trädkransens hamlade lindar.

• Kyrkogårdens få bevarade äldre gravvårdar.

• Gravkvarterens grästäckta ytor avgränsade av grusade gångar.

Gravvård rest över Karl Ekholm (18451915), kyrkoherde i Wada och Angarn.

På kyrkogården norr om kyrkan finns inga gravvårdar.

Minneslunden i kyrkogårdens nordöstra hörn9 anlades år 1985.

Kronologi 1100-1200-tal. Kyrkan uppförs (Henschen/Tuulse 1953) 1625. Klockstapeln kläs in (Henschen/Tuulse 1953)

1762. En av två stigluckor av trä rivs. Ny port ersätter stiglucka (Henschen/Tuulse 1953)

1640. Ny klockstapeln uppförs (Henschen/Tuulse 1953)

1822. Ingång till kyrkogården i väster som förses med granitstolpar (Sjöman 1989)

1600-1700-tal. Kyrkogårdsmur av sten uppförs (Sjöman 1989)

1895. Kyrkogården planteras och sandgångar tas upp (Henschen/Tuulse 1953)

1745. Kyrkogårdsmuren lagas (Sjöman 1989)

1980-tal. Gravplatsernas hägnader på kyrkogården tas bort.

Församlingen

1745. Kyrkogården röjs upp och stenar som där låg tas bort (Henschen/Tuulse 1953)

Källförteckning ATA Antikvarisk-topografiska arkivet Lantmäteriet, Gävle Kulturmiljöbild, Riksantikvarieämbetet Lennart Holm, Össeby-Garn församling Torgny Gustavsson, Össeby-Garn församling Boëthius, Ulf, Vägvisare till kyrkorna i Stockholms län, Uddevalla 1980 Bonnier, Ann Catherine, Kyrkorna berättar, Upplands kyrkor 1250–1350, Uppsala 1987 Dyhlén-Täckman, Ingrid, Kulturminnesvårdsprogram för Vallentuna kommun, Stockholm1986 Henschen, Ingegerg och Tuulse, Armin, Vada kyrka, Sveriges kyrkor, Uppland, Band V, Häfte 1, Vallentuna härad, Stockholm 1953 Nilsson, Christina och Westerberg, Ove, Kyrkguiden. Vägledning till kyrkorna i Stockholms stift, Stockholm 1995 Sjöman, Börje, Vada kyrka, Upplands kyrkor –214, Katrineholm 1989 Sundström, Lisa, Vada kyrka, Låt kyrkorna berätta. Kulturhistoriskt skyddade kyrkor i Stockholms stift. Stockholm 2008.

10

1985. Minneslund anläggs (Sjöman 1989)