Värmdö kyrkogård by Stockholms stift

Värmdö kyrkogård Värmdö församling, Värmdö kontrakt, Stockholms stift Värmdö Prästgården 2:1, Värmdö socken och kommun, Stockholms län, Uppland

Värmdö kyrka och kyrkogård är skyddade enligt 4 kapitlet kulturmiljölagen. TEXT: Martina Berglund, 2012 FOTO: Mattias Ek 2012 Omslagsbild: Värmdö kyrka och kyrkogård sedd från ovan. Foto: Leif Gustavsson ©Svenska kyrkan, Stockholms stift Stockholm 2015 www.svenskakyrkan.se/stockholmsstift info.stockholmsstift@svenskakyrkan.se

Värmdö kyrkogård Värmdö innehåller ordet värmd som betyder vak som inte fryser till. Upphovet till namnet tycks komma av en liten ö med namnet Värmden i Vindö strömmar som är en del i Värmdö socken i Värmdö skeppslag. Namnet betyder ”ö som ger värme” och där isen ofta är tunn eller lägger sig sent. Sju stycken gravfält från järnåldern finns i närheten och indikerar att området varit bebyggt sedan förhistorisk tid. Från medeltiden fram till slutet av 1800-talet var Värmdö kyrka hela Värmdö sockens och skeppslags kyrka och fungerade som en samlingsplats för hela skärgården. I äldre tid sträckte sig viken ända upp till kyrkan, där de omgivande öarnas båtar kunde lägga till. Till socknen hörde bland annat Boo, Gustavsberg, Ingarö, Orminge, Ljusterö och Möja. Värmdö församling är således egen församling och eget pastorat sedan medeltiden. 1631 bildas ur Värmdö församling Södra Ljusterö församling, 1635 bildas Boo församling, 1638 bildas Möja församling och 1683 bildas Djurö församling. 1792 bildas Ingarö församling ur Värmdö församling och 1902 bildas Gustavsbergs församling. Dessa församlingar utgör egna pastorat vart efter och 1929 består det ursprungliga pastoratet av endast Värmdö och Möja församlingar. Sedan 1962 består pastoratet av endast Värmdö församling. Värmdö kyrka är den äldsta i Stockholms skärgård och den enda från medeltiden. Den är ovanligt stor för att vara en uppländsk medeltidskyrka vilket avspeglar att den byggdes för att rymma en stor församling. Den nuvarande kyrkan är troligtvis från 1300-talet med tillbyggnader i form av sakristia, vapenhus och gravkapell uppförda under 1400-talet. Idag har kyrkan synliga gråstensmurar med vitputsade breda fogar och det höga branta taket är sedan medeltiden täckt av spån.

HISTORIK En kyrka som måste ha varit Värmdö kyrkas föregångare nämns första gången år 1314, men när dagens kyrka började byggas är oklart. Enligt vissa uppgifter började den att byggas under slutet av

1300-talet, men den skulle även kunna vara äldre. Begravning på kyrkogården har sannolikt skett sedan kyrkan uppfördes. Gården Norrnäs var den enda sätesgården under medeltiden och ägarna till gården var engagerade i kyrkan. Jens Fleming som ägde Norrnäs i slutet av 1300-talet dog 1395 och ska ha begravts i Värmdö kyrka som han låtit bygga. Kyrkogården har utvidgats vid flera tillfällen. Till en början sträckte sig kyrkogården i öster så långt som till den gångväg som idag leder mellan begravningskapellet i söder och höjden i norr. Den första dokumenterade utvidgningen skedde 1876, då mark togs upp i öster och kyrkogården blev nästan dubbelt så stor. Norr om bogårdsmuren har kyrkogården utvidgats 1915 och 1958. En minneslund anlades i skogsslänten på den norra delen 1977. En askgravplats tillkom år 2013. En mur kring kyrkogården fanns troligtvis redan under medeltiden och mursträckningen norr om dagens kyrka torde idag ligga i samma läge. År 1617 byggde sockenmännen upp bogårdsmuren. År 1686 och 1691 murades delar av muren upp med gråsten i Värmdö kyrka är den kalkbruk och täcktes med äldsta i Stockholms tjärat spån. I början av 1730-talet nyanlades 111 skärgård och den enda famnar av muren av dalfrån medeltiden. Begravkarlar och muren täcktes då med spånat brädtak. År ningar har sannolikt 1778 nämns att muren är skett på kyrkogården täckt med torv. År 2011 lades den norra och nord- sedan kyrkan uppfördes. västra delen av muren om och täcktes av sedum. I muren finns två stycken stigluckor från början av 1700-talet. En stiglucka av sten fanns även i öster med klivstätta vid sidan, vilken nämns 1686, murades om 1755 och revs 1784 då den östra ingången sattes igen. Dagens stigluckor ligger i söder och i väster och är från 1708 respektive 1732. Den västra är uppförd av murarmästare Lilliander. Dock har de haft föregångare av trä från 1633 och av sten 1686. År 1755 nämns det att stigluckorna underhölls av herrskapet medan bogårdsmuren sköttes av allmogen. År 2007 fick stigluckorna nytt spåntak som tjärades, liksom taken på 3

gravkapellet och klockstapeln. Ingångar till kyrkogården finns även i form av grindar i söder och i norr. Gångarna som leder från stigluckorna till kyrkan lades med sten 1784. Dessa har på senare tid delvis lagts om med betongplattor i gångarnas mitt. Delar av övriga grusgångar har hårdgjorts och kantskotts kontinuerligt sedan 2000. De stora gräskvarteren i sydöst var tidigare uppdelade av smala grusgångar mellan raderna av gravvårdar. Dessa började dock besås med gräs, troligtvis i slutet av 1950-talet och i samband med detta togs också många stenramar och häckar kring gravarna bort. Längs den södra gångvägen växte enligt uppgift rosbuskar istället för de tujor som troligtvis planterades på 1950-1960-talet. 1687 byggdes ett benhus i hörnet mellan kyrkan och vapenhuset, som sedan byggdes om 1757. I benhuset lades ben från gravarna som grävts upp för att användas på nytt. Inte många benhus finns kvar idag och Värmdös är ett av få i Stockholmstrakten. Klockstapeln väster om kyrkan är från 1806-1809 och har haft flera föregångare. En stapel började byggas 1624 och byggdes om 1656. Ytterligare en klockstapel byggdes 1738 av slottsbyggmästaren P Gerdes från Stockholm. Dagens klockstapel reparerades 1947-48 och renoverades igen under 2014 (inre konstruktion, väggar och taket) och ny takkula installerades. 1892 uppförs ett gravkapell av oputsad gråsten sydöst om kyrkan, efter ritningar av E Heurlin. På platsen låg tidigare prästgården fram till omkring 1870 då den revs. Numera återfinns prästgården 600 meter väster om kyrkan. På 1960-talet tillkom kyrkogårdens belysning längs gången från den södra ingången och fram till kyrkans port. Övrig belysning på kyrkogården är från början av 2000-talet. Nordväst om kyrkan byggdes en ny panncentral 1963, som också innehåller förråd och toaletter. Byggnaden ritades av arkitekterna Jaan Allpere och Claes Mellin.

BESKRIVNING Omgivning Kyrkan och kyrkogården ligger på en kulle vid Värmdövägen, som slingrar sig genom landskapet, med Prästfjärden i söder. Den stora kyrkan dominerar området och det omgivande kulturlandskapet är ålderdomligt. Kyrkogården omges i väster av den röda klockstapeln på en kulle, det gamla tingshuset som numera är sockenstuga och fornminnesföreningens skärgårdsstugor. Här finns även en bilparkering och en ekonomibyggnad för kyrkogårdsförvaltning4

Den gamla kyrkogårdens östra sida med mur, måbärshäck och trädkrans.

Del av gångsystemet på den gamla delen av kyrkogården

en. I söder ligger Prästfjärden och till den utvidgade delen angränsar en stor odlad åker i norr och ett skogsparti i sydöst. bebyggelse har vuxit upp här och där i området.

Omgärdning, grindar och ingångar En bogårdsmur omger den äldsta delen av kyrkogården där murens norra del troligtvis är medeltida och numera är täckt av sedum. Innanför muren längs dess västra, södra och östra sida växer en häck av måbär. En trädkrans av lönn och lind omger hela den gamla delen av kyrkogården. Den utvidgade delen av kyrkogården omgärdas av ett enkelt svartmålat smidesstaket. Ingångar finns i söder och i väster i form av stigluckor. Stigluckorna är murade i tegel, vitputsade och har tjärat spåntak. Invändigt täcks de med tunnvalv och har rundbågiga sittnischer i väggarna. Portarna har smidda järnringar av typ från 1600-talets senare del. Ytterligare ingångar finns i söder, på den norra sidan av gravsättningskapellet. Den ena ingången har dubbla svartmålade smidesgrindar medan den andra har en enkel grind. En ingång till den nya delen av kyrkogården finns

Den gamla kyrkogården i sydväst.

i väster, med putsade grindstolpar och dubbla smidesgrindar. I muren åt norr finns även en passage mellan den gamla och den nya delen av kyrkogården i form av en öppning i muren. Dessutom finns en trappa i granit med två avsatser och smidesräcke i den norra murens mitt.

Gravkvarter och gångsystem, belysning m.m. De grusade gångarna slingrar sig kring kyrkan och naturtomten på den utvidgade delen av kyrkogården. I övrigt är gångarna relativt raka och sträcker sig mellan de stora gräskvarteren. Från den västra och södra stigluckan leder stenlagda gångar mot kyrkans ingångar. Gångarna är belagda med natursten på sidorna och har en rad med betongplattor i mitten. En sådan gång finns även från gravkapellet i söder, som sedan övergår i en grusgång. Gravvårdarna står tätt och i raka rader i de platta gräskvarteren. Kvarteren har ofta en något oregelbunden form som kommer sig av att även formen på hela kyrkogården är asymmetrisk. Kring hela kyrkogården finns en enhetligt utformad armatur av svarta gatlyktor med klotformade glasskärmar.

Täta gravkvarter i söder.

Gravplatser och gravvårdar

Flera gravvårdar omges av stenramar fyllda med grus, medan vissa gravvårdar omges av buxbomshäckar och några enstaka av smidesstaket. På den gamla delen av kyrkogården finns flera större och äldre gravvårdar. Där finns till exempel ett flertal liggande gravhällar från 1600- och 1700-talen, av kalk- och sandsten. Framför allt finns några stora hällar längs allén i söder varav många är svåra att tyda eftersom de är täckta av mossa. På många gravvårdar finns titlar angivna, vilka berättar om olika sysselsättningar i trakten såsom båtsman, skeppare och sjökapten – således flera med anknytning till havet. Andra förekommande titlar är bland annat godsägare, hemmansägare, handlare och lärarinna. Gravvården är i gjutjärn och har en triangelformad överdel med eldsflammor i relief runt kanten. På kyrkans nordvästra sida står gravvården över ”fabrikören och riddaren” Lars Fresk (1758-1830) och hans maka A C Westman (1764-1830). Fresks klädesfabrik var välrenommerad och levererade allt kläde till armén och flottan. Gravvården har en tidstypisk utformning med bruten topp och horn på vardera sida, inskription i guld och yrkessymbolen trådspole i relief.

Lars Fresks grav.

Den norra delen av kyrkogården

På den östra sidan av kyrkan finns flera präster och kyrkoherdar begravda. Här står blandannat Nils Jakob Albergs (1919-1992) enkla gravvård i grå granit. Han var kontraktsprost och präst i Värmdö och 1949-1984 och ansvarig för kyrkans stora restaurering 1969. Den utvidgade delen karaktäriseras framför allt av något mindre liggande och stående gravvårdar av enklare typ, men även här finns några med stenram. I skogssluttingen mot söder finns några större gravtumbor som är urnkammare. I sluttningen mot öster finns ett kvarter för urngravar med tätt placerade, enbart liggande gravvårdar. På den utvidgade delens nordöstra del står en samling av flera äldre gravstenar i en slänt, ett så kallat lapidarium. Några flera gravstenar har dock inte ställts hit på ca 15 år.

Gravkor Ett gravkor från 1903 som tillhör familjen Wahlberg, finns på den gamla kyrkogårdens nordöstra del och är integrerat i sluttningen med en ingång i liv med bogårdsmuren. Gravkoret är uppbyggt av granitstenar med en kraftig rundfog och har ett välvt 8

tak täckt av torv. Ingången till gravkoret döljs bakom några syrenbuskar och dörren är av svartmålad järnplåt.

Minneslund En minneslund som anlades 1977 finns i en tallbacke nordöst om kyrkan, på den utvidgade delen av kyrkogården. Minneslunden har två delar, varav den nedre utgörs av en upphöjd platå belagd med grus och stenplattor omgiven av en L-formad stödmur av runda stenar murade i betong. Muren har ett staket av smidesjärn. En träbänk finns uppställd framför en stenhäll som sträcker sig uppåt backen. Vid stenhällen står en ljusbärare i form av ett stiliserat träd i svartmålat smide. Den övre delen av minneslunden utgörs av en stor grässlänt med en plantering i form av ett kors, som skiftar utseende efter säsong. Slänten avslutas nedåt med en mur uppbyggd av återanvända gravramar. I den övre delen av slänten och med utsikt över gräset finns en grusad yta där också planteringar och plats för besökares dekorationer finns.

Wahlbergska gravkoret

Minneslundens övre del. Bild 057

Naturtomt på den norra delen av kyrkogården.

Askgravplats En askgravplats anlades 2013 i anslutning till minneslunden. Askagravplats är ett gravskick som är mer personlig än minneslunden: anhöriga är med vid nedsättningen av askan och en minnesplatta med namn finns på gemensamma minnesstenar. Området är vackert beläget mitt i naturen mittemot minneslunden med utsikt över kyrkan, åkrarna och Prästfjärden. En komtemplationsplats med vattenkonst komplettar området.

Vegetation Längs insidan av kyrkogårdens bogårdsmur växer en trädkrans av övervägande lind, men även ask, oxel och lönn ingår. En alm som tidigare fanns i sydväst har ersatts med en rödek. Kring kyrkogårdens senast utvidgade del i norr har björkar planterats. På kyrkogårdens gamla del finns en allé av stammade tujor längs den sydligaste grusgången. Längs gångvägen som leder från den södra stigluckan mot kyrkan växer en allé av lind och här är två enkla stenbänkar utplacerade. Vid kyrkans södra port har rosenspirea och vintergröna planterats intill trappen.

Begravningskapellet.

Två stycken cypresser växer vid ingången till gravkapellet och vid prästgravarna vid kyrkans östra sida. På den nya delen av kyrkogårdens västra och norra sida växer björkar längs med det omgärdande staketet. En stor del av den nya kyrkogården är naturtomt som sträcker sig över en kulle i dess mitt. Här finns blandad vegetation i form av björk, tall och gran samt blåbärs- och lingonris. Strax norr om kyrkan finns en bergknalle i dagen där det växer spireabuskar och nyplanterad hängsälg. Hit har också sex stycken rhododendron flyttats från den övre delen av minneslunden. I väster på den utvidgade delen i norr, finns tre stenbänkar invid en ask som växer på en bergknalle. Här ser man ut över kyrkogården och den omgivande öppna åkern. Vid bergknallens ena sida har kring år 2007 en damm anlagts med ett trästaket framför. Bredvid detta finns en träbänk omgiven av två hasselträd.

Övriga byggnader och anläggningar Ett gravkapell från 1892 uppfört av oputsad gråsten ligger sydöst om kyrkan, byggt efter ritningar av E Heurlin. På platsen låg tidigare prästgården fram till omkring 1870 då den revs. Numera återfinns prästgården 600 meter väster om kyrkan. Kapellet har en medeltidsinspirerad stil med ett högt sadeltak täckt av träspån, stora träportar och rundbågiga fönster. Väster om kyrkan ligger församlingshemmet som tidigare fungerat som tingshus, byggt på 1770-talet. Byggnaden har vitmålad stående träpanel och ett brutet sadeltak med tegelpannor. Intill detta finns ett rödmålat förråd med liggande träpanel och tegeltak och i närheten av förrådet en personalbyggnad med röd stående träpanel och tegeltak. Vid parkeringen nordväst om kyrkan finns panncentralen vilken är en byggnad i betong som ligger i souterräng, ritad av arkitekterna Jaan Allpere och Claes Mellin. Huset från 1962 är lågt och långsträckt med ett högt platt plåttak och innehåller förutom panncentralen, toaletter och förråd. Byggnaden avviker med sin utformning starkt från övrig bebyggelse.

Klockstapel

KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK

Värmdö kyrka är den äldsta i Stockholms skärgård och den enda från medeltiden. Kyrkogården gick tidigare att nå från Prästfjärden som sträckte sig ända upp till kyrkan som från medeltiden och fram till slutet av 1800-talet var en samlingsplats för hela skärgården. Att många människor med anknytning till havet också blivit begravda här framgår bland annat av gravstenarnas inskriptioner. Muren som omgärdar den äldsta delen av Värmdö kyrkogård har medeltida anor och markerar idag den utsträckning som kyrkogården fick efter den första utvidgningen åt öster 1876. Trädkransen följer muren och ger ett lummigt intryck tillsammans med övrig växtlighet. Stigluckorna från 1700-talet i väster och söder tillsammans med klockstapeln bidrar också till den sammanhållna kyrkomiljön med ålderdomlig karaktär och har stora miljöskapande värden. Gångsystemet följer och befäster de oregelbundet formade gravkvarteren. Över hela kyrkogården finns en stor variation av gravvårdar. De äldsta återfinns på den gamla delen av kyrkogården med högre och mer påkostade vårdar, medan de mindre och enklare dominerar den norra delen. Gravkapellet från 1892 är en tidstypisk byggnad som med sin stenfasad och sitt höga spåntäckta tak korresponderar med kyrkan. Naturtomten på den norra delen av kyrkogården dominerar och ger den närmast en karaktär av skogskyrkogård där gravvårdarna på vissa ställen ligger utspridda i terrängen.

Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkogården • Naturtomten på den norra delen av kyrkogården. • Bogårdsmuren som sedan medeltiden har omgärdat kyrkogården. • Stigluckorna från tidigt 1700-tal som tillsammans med klockstapeln har stora miljöskapande värden. • Det medeltidsinspirerade begravnings¬kapellet från 1890-talet. • Äldre kulturhistoriskt intressanta gravvårdar med stora lokal- och personhistoriska samt konstnärliga värden.

Klockstapeln som står omgiven av tallar på en höjd väster om kyrkan, är rödfärgad och klädd med slät panel, med den nedre delen täckt med lockpanel. Den svängda huven är klädd med spån och ljudluckorna är målade svarta.

Kronologi 1300-tal. Kyrkan uppförs (Sundström 2008) 1617. Sockenmännen bygger upp bogårdsmuren (Brandel 1949) 1624. Klockstapel byggs (Dahlqvist) 1633. Stiglucka av trä uppförs i väst (Brandel 1949) 1656. Klockstapeln byggs om (Brandel 1949) 1686. Delar av bogårdsmuren uppmuras med gråsten i kalkbruk och täcks med tjärat spån. Stigluckor av sten uppförs i väst och söder (Brandel 1949) 1691. Delar av muren muras upp och täcks med spån (Brandel 1949) 1687. Benhus byggs till (Brandel 1949) Tidigt 1700-tal. Stiglucka uppförs (Brandel 1949) 1730-tal. Dalkarlar nyanlägger 111 famnar bogårdsmur som täcks med spånat brädtak (Brandel 1949) 1732. Stiglucka uppförs av murmästare Lilliander (Brandel 1949)

1784. Östra ingången i bogårdsmuren sätts igen. Stiglucka rivs. Gångar från stigluckor till kyrkan läggs med sten (Brandel 1949) 1809. Ny klockstapel byggs (Brandel 1949) 1876. Kyrkogården utvidgas åt öst (Brandel 1949) 1892. Gravkapell uppförs (Brandel 1949) 1915. Kyrkogården utvidgas nordöst om kyrkogårdsmuren (Brandel 1949) 1947-48. Klockstapeln repareras (ATA) 1958. Kyrkogården utvidgas (Dahlqvist 1981) 1960-tal. Belysning tillkommer på kyrkogårdens södra sida (Sandberg 2007) 1962. En ny panncentral uppförs efter ritningar av arkitekterna Jaan Allpere och Claes Mellin (ATA) 1977. Minneslund anläggs i tallbacken nordost om kyrkan (Dahlqvist 1981) 2000-tal. Belysningen kompletteras (Sandberg 2007)

1738. Klockstapel uppförs av slottsbyggmästaren P Gerdes (Brandel 1949)

2007. Nytt spåntak på stigluckor, gravkapell och klockstapel. Taken tjäras (ATA)

1755. Östra stigluckan muras om (Brandel 1949)

2011. Den norra och nordvästra delen av muren läggs och täcks av sedum (SLM)

1757. Benhuset byggs om (Brandel 1949, Dahlqvist 1981) 1778. Muren är täckt med torv (Brandel 1949)

2013. Askgravplats anläggs 2013. Tjärning av stiluckor och gravkapell 2014. Renovering av Klockstapeln

Källförteckning ATA Antikvarisk-topografiska arkivet SLM Stockholms läns museum FMIS Fornminnesregistret Brandel, Sven Värmdö kyrka. I: Sveriges kyrkor, Kyrkor i Värmdö Skeppslag, Stockholm 1949 Dahlqvist, Gunilla, Lindmarker, Birgitta m fl, Värmdö kyrka, Upplands kyrkor 185, Strängnäs 1981 Gårdstedt, Hanna, Gravvårdsinventering, Värmdö kyrkogård, Värmdö församling. Gravvårdsinventering med kulturhistorisk bedömning av gravvårdar i kvarter 1–11. Tyréns, Stockholm, 2011.

Nilsson, Christina och Westerberg, Ove, Kyrkguiden. Vägledning till kyrkorna i Stockholms stift, Stockholm 1995 Sundström, Lisa. Värmdö kyrka. Låt kyrkorna berätta. Kulturhistoriskt skyddade kyrkor i Stockholms stift. Stockholms stift 2008 Sandberg, Monica, Widmark, J, Värmdö kyrkogård, Vård- och underhållsplan. Landskapsgruppen AB, 2007 Eva Blom, kyrkogårdsansvarig Värmdö församling Britt-Marie Rasmussen, kanslichef Värmdö församling Värmdö församlings hemsida