En relationsritning från 1948 visar att kyrkogården då präglas av det utseende som den hade i det sena 1800-talet. De gamla gångarnas alléer och trädrader framträder tydligt tillsammans med trädkransen. Längs de gångar som tillkom i slutet av 1870talet står mer oregelbundet placerade träd. På kyrkogården finns drygt 200 träd fördelat på tolv arter. Cirka en tredjedel av dessa var lindar som ingick i alléerna, delvis tillsammans med hästkastanj och lönn. Trädkransen var av blandade lövträd med ett dominerande inslag av silverpil. Alm och hägg stod mer fritt mellan enstaka exemplar av ask och poppel. De träd som fortfarande hamlades var lindarna i den övre östra allén. Uppe i nordöstra hörnet växte en björkdunge. Relationsritningen utgör tio år senare underlag för en trädvårdsplan upprättad av stadsträdgårdsmästaren Holger Blom. Planen innebar en omfattande beskärning och nedtagning av träd, genomförd under de följande decennierna. 1983 var antalet träd cirka 60 färre jämfört med 1940-talets uppmätning, och man planerade då för ytterligare nedtagning av träd. Kyrkogården som park var något som diskutera-
des på 1940- och 1950-talen. I Katarina församling lyftes detta 1955, då företrädare för staden samt den statliga kulturminnesvården i brev till församlingen uttryckte att man var emot en utökning av antalet nybegravningar, då detta inverkade negativt på kyrkogårdens betydelsefulla funktion som park. Redan 1947 hade dock förändringar i denna riktning initierats, då församlingen återinförde nybegravningar i en urngård, eller urnlund, förlagd på kyrkogårdens sydöstra del efter ritningar av arkitekten Erik Lundberg (1895–1969). Urnlunden karaktäriserades av gångar i ett zickzack-liknande mönster, längs vilka gravplatserna placerades. I samband med anläggningen av urnlunden togs ett antal träd från trädkransen ner, delvis ersatta med lägre prydnadsträd. Redan 1958 utvidgades urnlunden med 50 gravplatser, och på 1980-talet skedde en förtätning. På 1940-talet ordnades även området vid kyrkans västentré. Gången och platsen framför entrén stensattes och mot sydväst byggdes en stödmur med trappa kopplad till den diagonallagda gången mot sydväst. Senare under 1900-talet togs kvarvarande svängda gångar från 1800-talet bort eller rätades
Lindallén från kyrkogårdens övre entré från väster och mot kyrkans huvudentré anlades under tidigt 1700-tal. I dag följer man traditionen att 7 beskära de relativt unga exemplar av parklind som utgör allén.