Ekerö kyrkogård I de äldsta källorna omnämns socknen omväxlande som Ekerö och Askanäs. Namnet Ekerö kommer från trädnamnet ek, liksom läget på den ö där kyrkan står. Under medeltiden var Asknäs gård känd som en stormansgård. Möjligtvis har den anor från förhistorisk tid, vilket en storhög från slutet av järnåldern strax sydväst om kyrkan talar för. Asknäs nämns också i den medeltida Erikskrönikan. Den nuvarande herrgården uppfördes i samband med laga skifte runt 1880. Ekerö församling utgjorde ett eget pastorat fram till 1962 för att därefter gå samman med Adelsö, Munsö och Lovö församlingar till Ekerö kyrkliga pastoratssamfällighet. Från och med 2014 utgör Ekerö församling tillsamman med Adelsö-Munsö församling och Lovö församling ett pastorat, benämnt Ekerö pastorat. Ekerö kyrka uppfördes vid slutet av 1100-talet, möjligen som gårdskyrka till Asknäs. Några d irekta belägg för detta finns dock inte. Ursprungligen bestod kyrkan av ett långhus, kor och troligen en smalare absid. Efter en brand på 1600-talet gjordes en större upprustning på initiativ av greven Erik Lindschöld som ägde säteriet Stafsund på 1670-talet. Åt denne uppfördes då kyrkans södra gravkor och det norra åt hans vän Joel Gripenstierna. Ekerö kyrkas fasader är idag spritputsade och avfärgade i en gulvit kulör, med slätputsade omfattningar och ett svart plåttak. Området kring Ekerö kyrka och kyrkogård är av riksintresse då det utmärks av det av stor gårdsdriften präglade landskapet med alléer och stora sammanhängande åkermarker.
HISTORIK Ekerö kyrkogård består av en äldre del runt kyrkan och två nyare delar i norr och i väster, alla omgivna av stenmurar. År 1637 omnämns bogårdsmuren kring den gamla delen av kyrkogården för första gången, då i form av en rappad mur med brädtak. Tio år senare betecknades den som förfallen, liksom 1687. Efter detta verkar en reparering ha genom-
förts och 1691 lades spån som murtak. Flera reparationer företogs sedan under 1700- och 1800-talet och från och med 1791 täcktes muren med torv. Den gamla delen har ingångar i öster och väster. Här fanns tidigare stigluckor, varav den östra stigluckan uppfördes 1637, medan den västra uppfördes tio år senare. 1689 byggdes båda stigluckorna om och 1836 bestämdes att de då förfallna överbyggnaderna skulle tas ner, i och med uppsättandet av nya entréer. Ingångarnas grindar smiddes 1836 av smeden Jonas Jonsson i Asknäs och som förebild fanns grindarna på Lovö kyrkogård. 2008 reparerades kyrkogårdens fem ingångar och i de tegelmurade grindpelarna framkom många tidigare lagningar. De pyramidformade plåtavtäckningarna svartmålades. Trädkransen kring den gamla delen av kyrko gården tillkom troligen 1836, då man gjorde om fattande planteringar på kyrkogården. I och med en rågångsförrättning 1870 uppläts mark i väster som tillhörde Asknäs gård och klockarbostaden för utvidgning av kyrkogårdens mark. 1941 utvidgades kyrkogården åt norr efter ett förslag av trädgårds arkitekten Sven A HermeÅr 1637 omnämns lin. Hermelin startade sin bogårdsmuren kring verksamhet på 1920-taden gamla delen av let och ritade många parker och trädgårdar. Några kyrkogården för av de mer kända projekförsta gången. ten är parkerna tillhörande herrgårdarna Sturehov och Hässelby, liksom Marabouparken i anslutning till Marabous chokladfabrik i Sundbyberg. Det nya kyrkogårdsområdet hade förvärvats genom expropriation och planen innebar en enkel och stram utformning av kyrkogården. De två kvarteren på vardera sidan om grusgången upp mot kyrkan delades av med häckar. År 1986 utvidgades kyrkogården ytterligare på mark väster om kyrkan. Där finns nu både grav platser och en minneslund. På två kartor från 1730 kan man se att det då på området i väster fanns körsbärsträdgårdar. Vid utvidgningen togs tidigare arrenderad mark i anspråk, tillhörande Asknäs gård. På en karta från 1926 syns ett bostadshus
3