18 ·
karl x gustav
släktskapet med Sveriges regerande kungahus präglade den pfalzgrevliga familjens hela tillvaro. För Karl Gustav blev den kungliga mödernehärkomsten livsavgörande. Föreställningen att det kan finnas en ärftligt betingad överlägsenhet hos vissa folkslag, socialgrupper eller släkter är ingalunda någon skapelse av 1800-talets biologer utan av långt äldre datum. Att kungar och furstar fötts till att härska var inte bara en konventionell föreställning. Av allt att döma ansåg man också att regerandet bäst sköttes av dem vilkas förfäder visat sig duga till detta kall. Motsvarande synsätt gick igen när adelsmannen betraktades som självklart skickad att befalla över bonden. Naturligtvis visste man att det fanns odugliga furstar och att adelsmannen kunde vara en mindre kapabel officer än den ofrälse. Men vid bedömningen av individen utgick man i förstone från hans släkt och inte från hans person.18 I linje med det synsätt som här skisserats ansågs Karl Gustav redan från födseln ämnad för stora uppgifter, värdiga hans höga härkomst. Detta innebar inte att pojkens bana var utstakad. Fadern hade fördrivits från de små egendomar han besuttit nere i Tyskland och Karl Gustavs möjligheter att i sinom tid etablera sig som tysk småfurste måste ha tett sig ytterst ovissa. Även om modern var svensk kungadotter hade han heller ingen arvsrätt till Sveriges krona. Tronföljden reglerades av den arvförening som ständerna antagit på riksdagen i Norrköping 1604. Denna tillerkände i första hand arvsrätt åt Karl IX:s äldste son Gustav Adolf och dennes manliga arvingar. Därefter skulle tronföljden övergå till Karls yngre son hertig Karl Filip och sedan till Johan III:s son hertig Johan, med deras respektive manliga ättlingar. I sista hand skulle kronan, liksom enligt en tidigare arvförening från 1590, gå till kungahusets kvinnliga medlemmar. Till dessa föreskrifter kom en rad andra villkor. Regenten måste vara av den evangeliska läran, det vill säga lutheran, och det gällde också regentens maka eller make. Den som gifte sig med någon av ”villfarande falsk religion” skulle mista sin arvsrätt. Katarina hade därför mist successionsrätten när hon ingick äktenskap med Johan Kasimir, som inte var av den lutherska utan av den kalvinistiska läran. Om prinsessors barn sade arvföreningen överhuvudtaget ingenting.19 Ändå fanns tankarna på Karl Gustav som svensk tronföljare redan från början. Vid hans födelse fanns det nämligen ingen tronarvinge. Av de tre manslinjer som arvföreningen räknade med fortlevde endast kung Gustav Adolfs, eftersom hertigarna Karl Filip och Johan var döda. Gustav Adolf
Karl_X_Gustav.indd 18
09-06-25 15.54.13