NEKTAR
ROT
BAGGE
BARK
BARK : Livsströmmens spricka
Utgiven av Visto förlag, Lerum, 2025 www.vistoforlag.se | info@vistoforlag.se
© Text & bild: Fredrik Brännström
Formgivning: Fredrik Brännström Första upplagan
Tryckt i Riga, 2025
978-91-8117-279-9
FREDRIK BRÄNNSTRÖM
- LIVSSTRÖMMENS SPRICKA -
DEL 1
Till min dotter, Elma
INNEHÅLL:
Prolog
1. Rådartestet
2. Lummerkulans uppdrag
3. Mot okänt mål
4. Förlorad kontroll
5. I fartens virvel
6. Fångad av skogens famn
7. Monstret från ovan
8. Mörkrets budbärare
9. Spår av aska
10. Livsströmmens kammare
11. Vid vattnets kant
12. Porten till trygghet
PROLOG
Djupt under byn, i en enorm grotta där trädens rötter slingrar sig som mäktiga pelare, sitter Imagon i stillhet. Runt omkring henne glittrar kristaller som tycks pulsera i takt med hennes andning. Ljuset från dem reflekteras i de underjordiska vattenådrorna som rinner genom grottans golv. Detta är livsströmmens kammare, platsen där skogens energi samlas och flödar som allra starkast.
Imagon sitter på sin tron av sten, klädd i mossor och gnistrande svampar. I händerna håller hon en lummerstav som hon långsamt roterar mellan sina händer. Stavens ljus är en spegel av livsströmmens tillstånd, lugnt och mjukt skimrande i ljusblått, lila och guld. Plötsligt känner hon en svag skakning i marken. Det är inte ovanligt att skogen återkopplar genom jordens energi, men detta är annorlunda. Något är fel.
Kristallerna runt henne blinkar till, och deras vanliga, mjuka ljus blir oroligt och ryckigt. Till och med livsströmmens rytm, som alltid varit lugn och jämn, känns nu hackig. Imagon reser sig och greppar staven hårdare. Hon kliver fram till en spegelblank vattenyta i grottans mitt. Det är en portal till att se och känna livsströmmens tillstånd i hela skogen. Hon sätter sina fingertoppar mot vattenytan, och en förlamande kyla skär genom hennes kropp. Det här är allvarligt. En massiv spricka har uppstått i flödet, lika bred som en ravin. Livsströmmens energi forsar okontrollerat ut genom sprickan, och dess gyllene ljus överskuggas av ett mörker som växer i dess kärna.
– Nej, viskar Imagon. Det … det får inte vara sant.
Hon fokuserar, skickar ut sitt medvetande genom livsströmmen för att hitta sprickans källa. Ett kraftigt flöde leder henne till en plats långt borta, vid skogens södra gräns. Hon känner igen platsen, ett av de mest förgiftade vattendragen i träsket. Men nu sprider sig mörkret över gläntan. I samma ögonblick ser hon något annat, något oväntat. I sprickans centrum
PROLOG
brinner en annan kraft, uråldrig men ändå ung. Det är en gnista som just har väckts. Denna kraft, både
ljus och bräcklig, kämpar mot mörkret, men samtidigt tycks den också vara en del av det. Imagon stelnar och
tar ett djupt andetag.
– Vad är detta? Vem bär på en sådan kraft?
Hon vet att hon måste agera snabbt. Hon vänder sig mot en kristall som hänger från grottans tak och
slår lätt på den med lummerstavens topp. Ett klart, klingande ljud fyller rummet, och strax därefter dyker
tre rådare med den högsta ranken under Imagon, ranken Chrysalis, upp vid grottans ingång. Deras kläder
är dekorerade med glänsande, snirkliga mönster som symboliserar livsströmmen, och blickarna är fyllda av beslutsamhet.
– En spricka, större än något vi tidigare skådat, har öppnat sig i livsströmmen. Hela skogens balans är hotad, säger Imagon med en röst som ekar mellan grottans väggar.
ETT DYGN TIDIGARE
RÅDARTESTET
Inbäddad som en gömd skatt mellan knotiga stammar och spretiga ormbunkar ligger byn Lummer. Höga grässtrån och vidsträckta mossåkrar omger husen som kikar fram bakom skogens murverk. Med svamphattar och noggrant tvinnade blad som tak, ser husen nästan ut att ha vuxit fram ur självaste skogsbotten. Lummer är inte den enda byn i skogen, men den är en av de mest isolerade. Andra byar finns utspridda längs livsströmmens flöde, från de högt belägna ljusgläntorna där Lucidia gnistrar i gryningsljuset, till de dimmiga träskmarkerna där Noctis vilar i evig skymning. Trots avståndet binds alla byarna samman genom livsströmmen och de rådare som vakar över den. Ibland färdas budbärare mellan byarna, men för de flesta Lummerbor förblir de andra bosättningarna endast namn och berättelser, viskade vid kvällsbålen.
Smala stigar slingrar sig mellan byns hus och flätas så småningom samman i byns hjärta, torget Lungsnäckan. Precis som namnet säger ser golvet ut som en spiralformad snäcka. Färgglada matstånd kantar torget och doften av fräsande ödlesvans, långkokt larvfisk och rostade myrben sprider sig genom folkmassan. Dofterna når Barks näsa och väcker hennes hunger, men nervositeten tar snabbt över när hon får syn på byns Imago, den äldste och visaste av rådarna.
Åh nej, snart börjar det, tänker Bark. Magen knyter sig, och hon stirrar ner i marken för att undvika att möta invånarnas förväntansfulla blickar.
Imagon når fram till den ståtliga trappan mitt på torget.
RÅDARTESTET
Trots det stora ansvar som vilar på hennes axlar som byns ledare tar hon varje steg med lätthet. Med djupa linjer ristade i ansiktet och ett silvervitt hår som faller i eleganta vågor, sprider hennes närvaro både respekt och beundran. Bark känner hur spänningen stiger omkring dem. Det pirrar i hela kroppen och en darrning löper genom henne. Tänk om hon gör bort sig? Tänk om alla ser? Hon försöker tvinga fram ett leende när Nektar möter hennes blick, men det blir mest en stel grimas. Runt henne står de andra eleverna tätt samlade. Låga röster blandas med dämpade fniss, och några viskar upphetsat till varandra medan andra står tysta. Stämningen är laddad. Alla vet att detta är stunden de väntat på. Och den kryper närmare för varje sekund. Ett lågt hånskratt hörs bredvid henne.
– Nervös, Röthand? viskar Eko med retsam ton och sneglar menande mot hennes darrande händer. Bark känner hur ilskan blossar upp. Han vet att hon hatar det där namnet: ett elakt smeknamn som han har myntat för att göra narr av födelsemärket
som löper runt hennes handled likt en slingrande rot.
Bark spänner käkarna och blänger på honom, men det enda det verkar göra är att få hans flin att växa.
– Hoppas du inte får något utbrott och råkar spränga något den här gången, fortsätter han, tillräckligt högt och tydligt för att några av de närmaste
eleverna ska höra.
Barks fingrar knyter sig. Hela hennes kropp vill svara, sätta honom på plats – men han är inte värd det. Inte nu.
I sitt svepande klädesplagg av silkesfjärilens trådar ser det ut som om Imagon nästan svävar upp till podiet högst upp på trappan.
– Ställer du fram kallafonen, befaller hon med en len stämma.
Ledaren bakom henne plockar genast fram en stor, vit, strutformad blomma, en kalla, som slingrar sig fast på podiet framför henne. Utan ett ord glider ledaren tillbaka in i hennes skugga.
– Välkomna, säger Imagon genom den strutformade blomman, som förhöjer hennes röst över torget.
KAPITEL 1
Hennes röst är mjuk, men det är något särskilt med den som genast får alla att bli helt tysta och lyssna uppmärksamt.
– Det är dags för er att ta er an rådartestet! fortsätter hon och sveper armen i en halvcirkel över de förväntansfulla eleverna som tittar nervöst upp på henne.
Bark rycker till när alla runtomkring henne faller in i en våldsam applåd.
– Det är upp till er att bevisa att just ni har vad som krävs för att bli en av byns rådare, fortsätter Imagon.
I denna värld är vi alla sammanflätade genom osynliga trådar av magi och energi. Den kraft som förbinder allt levande i en evig dans av harmoni kallar vi för livströmmen. Det är en rådares allra största uppgift att beskydda denna ström.
Bark suckar tyst. Hon har hört orden hundratals gånger, ända sedan hon var liten. De borde vara en trygghet, en bekräftelse, men ändå knyter sig något i magen. Hon ska vara redo. Så varför känns det som om hela kroppen stretar emot? Hon vill inte. Hon vill inte.
– När vi ger tillbaka till strömmen stärker vi inte
