9789155261900

Mysterier över hela världen väntar på att lösas, och arkeologdeckarna Marvin, Ramses, Neffi och hunden Farao är redo!

Hur ska det bli att ha sommarlov hos knäppa farbror Valdemar? Mycket mer spännande än kusinerna kunnat tro, visar det sig. Valdemar drar med barnen på skattjakt i djungeln och de möter hans ärkefiende, den hemske skurken professor Grävberg. Jakten på den gömda skatten leder till kusliga grottor …

Fartfyllt, lättläst och kul!

Ny serie av Dan Höjer, författare till succéserien Cirkusdeckarna.

ISBN 978-91-552-6190-0

arkeologdeckarna och inka-skatten | Dan höjer • Hedvig häggman-sund

Följ med på äventyr!

9 789155 261900

Arkeologdeckarna_Inkaskatten_omslag_tb_k2.indd 1

2015-03-13 15.43

Dan Höjer Hedvig Häggman-Sund

© Bokförlaget Semic, Dan Höjer (text) och Hedvig Häggman-Sund (bild) 2015 www.semic.se Formgivning: Monica Sundberg Tryckt hos ScandBook, Falun 2015 ISBN 978-91-552-6190-0

HUVUDPERSONER MARVIN, 12 år, är kusin till Ramses och Neffi. Han tycker om att läsa och spela schack och drömmer om att bli äventyrare.

Han är smart och klurig och ganska modig när det väl gäller.

FARAO är Neffis hund som är nästan lika busig och hoppig som Neffi.

NEFFI, 10 år, är Ramses busiga lillasyster. Hon är helt orädd och kastar sig ofta in i farligheter. Hon gillar sin hund Farao väldigt mycket.

Egentligen heter hon Nefertite efter en egyptisk drottning.

RAMSES, 12 år, gillar att spela fotboll och vill gärna verka tuff, men egentligen är han ganska rädd.

Hans föräldrar älskar det gamla Egypten.

Därför är Ramses döpt efter en egyptisk kung.

EINSTEIN OCH EINSTEIN är professor Grävbergs starka, men ganska korkade hjälpredor.

PROFESSOR GRÄVBERG är Valdemars gamle chef på museet. Men han har förvandlats till en farlig skurk som vill stjäla världens dyrbaraste skatter.

VALDEMAR är arkeolog och äventyrare som vill rädda världens skatter från att plundras. Han är farbror till barnens föräldrar.

KAPITEL 1 EN AVFÄRD FRÅN ASPUDD OCKAN 12.20 ONSDAG 28 JUNI, KL

Marvin tittar ut genom bilfönstret. Han är orolig. Det är första gången han ska bo hos sin pappas farbror Valdemar. Mitt ute på landet. I tio dagar!

Han jobbar ju i och för sig med rätt häftiga saker, tänker Marvin. Arkeolog skulle man kunna bli. Men han är ganska konstig. Ingen annan är som han.

– Varför kan jag inte bo i vår stuga istället?

9

säger han. Jag är faktiskt tolv år, jag klarar mig själv.

Pappa tittar bekymrat på Marvin.

– Nu har vi ju pratat med Valdemar om att han ska ta hand om dig och Ramses och Neffi, säger han.

– Han kan ju knappt ta hand om sig själv, muttrar Marvin. Kommer du ihåg midsommar förra året när han glömde bort att klä på sig, och kom till festen i bara kalsonger?

– Det kommer att bli bra, fnissar pappa från framsätet. Valdemar är lite virrig. Men vi ska bara vara borta i tio dagar. Och du har ju dina kusiner att vara med.

Marvin sitter i baksätet och drar fram en bok ur väskan, en faktabok om världs­ omseglare. Hans stora idol är Thor Heyerdahl, en norsk upptäcktsresande som älskade äventyr.

Jag skulle vilja bli som han, tänker Marvin 10

11

och fingrar på sin nödpackning som han alltid har med sig: en fällkniv, ett snörnystan och ett äpple. För säkerhets skull.

Men nu blir det inga äventyr. Det är tur att jag har böckerna med mig, tänker han. Och schack på datorn. Och Rubiks kub.

Klamparbo är som ett stort släktkollo.

Värst är alla fotbollsmatcher och födelsedagsfester och dykartävlingar. Det blir för mycket av allt på en gång.

– Det kan vara bra för dig att träffa lite folk i sommar, säger pappa. Du sitter inne så mycket annars.

Marvin håller inte med. I de andra gårdarna finns det fullt med kusiner och sysslingar och mostrar och farbröder. Men bara för att de är släktingar behöver inte det betyda att de är extra trevliga.

Kusinerna Ramses och Neffi är han allra mest trött på. De paras alltid ihop med honom.

12

Vi har ju ingenting gemensamt, tänker han. Det enda är att vi är ungefär lika gamla.

Och att deras föräldrar gillar arkeologi, precis som jag. Dessutom har jag verkligen ingen lust att dela rum med Ramses. Han är så kaxig och han gillar ju inte alls att vara med mig.

Efter en dryg timmes bilfärd stannar bilen utanför ett rött trähus med vita knutar.

Marvin sträcker på sig och tittar ut på allt det gröna. Det är gröna fält och gröna träd och gröna gräsmattor vart han än ser.

Klamparbo ligger mitt på landet bland bondgårdar och abborrfyllda sjöar.

– Härligt, då var vi framme, säger pappa.

Fast han måste fatta att Marvin egentligen inte vill vara här.

Marvin ser en övervuxen trädgård och en äldre man med en jättemustasch långt borta vid en utemöbel. Valdemar har på sig 13

morgonrock och badtofflor fast det är eftermiddag. Det ser ut som om han sitter och sover.

– Hallå där, säger pappa när de närmar sig.

Valdemar rycker till och plirar mot dem.

Han ser trött ut, som om han har sovit all­ deles för lite.

– Jaså? Var det idag ni skulle komma, säger han. Du måste vara kung Ramses?

Valdemar tar några danssteg mot dem.

Han sträcker fram armen och bugar sig djupt mot marken så att morgonrocken delar på sig och hans håriga ben sticker fram.

Marvin suckar. Det här kommer att bli tio förfärliga dagar, tänker han.

14

15

KAPITEL 2 AVFÄRD FRÅN MÖLLE OCKAN 12.22 ONSDAG 28 JUNI, KL

Neffi är upprymd och skuttig. Hela morgonen har hon bubblat och babblat och inte varit tyst en sekund. Ramses är redan trött på henne.

– Nu får du hålla dig lugn, säger han.

Mamma sa att du måste uppföra dig som folk på tåget. Och håll koll på Farao! Du kan inte ha honom lös här.

– Som folk, som en tolk, som en fågelholk, 16

rimmar Neffi och hoppar upp och ner på sätet.

Neffi rör sig alltid, hon kan inte sitta still i många sekunder. Hon säger alltid rakt ut vad hon tänker. Och hon är aldrig rädd. Hon gör ofta väldigt farliga saker. Men hon klarar sig nästan alltid utan några allvarliga skador.

Neffis hund Farao är lika hoppig som hon.

Han lyder bara när Neffi säger till på skarpen, men det händer inte särskilt ofta. De är allra bästa kompisar och har alltid någon ny lek eller något nytt bus på gång.

Fastän Ramses och Neffi är syskon ser de väldigt olika ut. Ramses, som är lång och muskulös, har kortklippt hår som är nästan kritvitt på sommaren.

Neffi har långt kolsvart hår som oftast sitter uppsatt i en stor knut mitt på huvudet, proppfull av hårnålar som pekar åt alla håll.

Ofta syns bara hårknoppen som yr omkring som en stor handboll i högsta fart. Farao, som 17

brukar studsa omkring runt Neffi, är alldeles kritvit i sin rufsiga päls.

Ramses är glad över att de nästan är ensamma i tågvagnen. Han tycker att det är pinsamt med lillasystern som alltid ska skämma ut sig med sin ouppfostrade hund.

Det finns liksom inget slut på henne, ingen stoppknapp.

De vinkar åt mamma på perrongen och tåget börjar rulla norrut. Mamma ler. Hon är lite imponerad av Valdemar. Valdemar har varit expert på teve under hela året och alla känner igen honom på stan.

Både mamma och pappa älskar arkeologi och har döpt båda sina barn efter egyptiska kungligheter. Neffi heter egentligen Nefertite efter en drottning som levde 1300 före Kristus. Och Ramses är ett vanligt egyptiskt kunganamn.

Ramses avskyr historia och särskilt det 18

gamla Egypten. Han skulle vilja heta Pontus eller något annat vanligt som hans kompisar gör. Och han tycker inte om att behöva bo hos en arkeolog och uppfinnare som är totalt virrig och knappt kan ta på sig skorna själv.

– Försök att lära er något av farbror Valdemar, sa mamma alldeles nyss på perrongen. Han är en fantastisk forskare även om han kanske inte är så bra på vanliga saker som att koka kaffe och sånt. Men ni får väl hjälpas åt.

– Det ska bli så kul, så kul … att åka till landet, sjunger Neffi och Ramses hyschar åt henne för att hon inte ska låta så mycket.

Halvkul, tänker han. Jag hade mycket hellre varit hemma och spelat fotboll och varit med mina kompisar.

– Jag ska bada varje dag, bada varje dag … och du och Marvin …. ni ska leka med mig, sjunger Neffi.

19

– Javisst, det kan du ju drömma om, muttrar Ramses.

Han tänker på Marvin, hans tråkiga kusin som bara vill läsa böcker och sitta hemma hela dagarna.

Själv vill han hänga med de äldre kusinerna och köra dykartävlingar och fotbollsmatcher.

Men dem får han nästan aldrig vara med. Så det brukar ändå bli han och Marvin som har det tråkigt ihop till slut.

Och så klistrar sig Neffi fast vid dem, och hon får alltid som hon vill.

Jag hatar det, tänker Ramses. Jag är döpt efter en kung, jag är nästan bäst i Skåne i fotboll, jag kan göra 50 armhävningar på raken, och ändå bestämmer min lillasyster.

Det är ju sjukt.

Tåget dundrar fram genom sommarSverige. Timme efter timme. Ramses sover och kollar i mobilen.

20

Neffi håller sig ovanligt lugn på tåget. Hon pratar med sådär tio främmande människor, springer fram och tillbaka till cafévagnen åtta gånger och frågar Ramses tusen frågor.

Och att Farao inte blir utslängd från tåget är ett under, tänker Ramses.

Men nu märker han att det är slut på ”lugnet”. Det blir full fart på Neffi när tåget saktar ner på farten.

21

– Nästa Kroknäs, skriker hon. Hörde du Ramses. Nästa Kroknäs. Då ska vi gå av.

Skynda dig. Hörde du inte?

– Voofff, vooofff, skäller Farao.

– Ta det lugnt, väser Ramses.

– Jag är jätteglad och jättelugn, skrattar Neffi. Är det här vi ska ta taxi om inte farbror Valdemar kommer?

– Ja, mamma sa att han brukar glömma bort sig ibland. Men jag fick pengar till taxi.

En halvtimme senare kör taxin in i Klamparbo och svänger vänster in på gårdsplanen till Valdemars hus.

Ramses ser Valdemar borta vid uteplatsen.

Han har morgonrock och badtofflor fast det är kväll. Mustaschen glittrar i skymningen.

– Jaså, var det idag ni skulle komma, säger Valdemar yrvaket till Ramses när taxin har kört iväg. Du måste vara Marvin. Kung Ramses har redan kommit. Ramses och Neffi 22

tittar undrande på varandra. Hur kan Ramses redan ha kommit när han står här och hälsar? tänker Neffi. Valdemar verkar helsnurrig.

Valdemar gör några överdrivna flaxiga rörelser med armarna och kysser sedan Neffi på handen så att det smaskar och blir alldeles blött.

Ramses suckar djupt. Det här kan bli hur hemskt som helst, tänker han.

23