©Albin Engström 2025
Förlag: BoD Books on Demand, Östermalmstorg1,114 42 Stockholm, Sverige, bod@bod.se
Tryck: Libri Plureos GmbH, Friedensallee 273, 22763 Hamburg, Tyskland
ISBN: 978-91-8097-725-8
Innehållsförteckning
Förord
S.3-4 Ormar
S.5-9
Folktrooch Mytologi
Runstenar
Arkeologiska fynd
Þjóðólfr Arnórsson
Ormögon
S.23-28
S.29-38
Drakar ……………………………………………………………………....S.39-54
Jörmungandr S.40-44
Fáfnir……………………………………………….S.45-50
Lindorm……………………………………………S.51-52
Ljungormen………………………………………..S.53-54
Níðhǫggr……………………………………………S.55-58
Avslut
Källförteckning
Historiska källor…………………………………...S.60
Etymologiska källor S.61
Moderna källor S.61-62
Förord
Jag skulle vilja tacka mina föräldrar och vänner för det stöd jag erhållit under skrivprocessen av denna bok. Jag vill även tacka min gode vän Roberth Beer som öppnade mina ögon för den sanna tolkningen och förståelsen av de fornnordiska källor vi har angående hednisk kultur.Jag skulle även vilja tacka min tidigare rytmiklärare Mathias Dahl på Storviks Folkhögskola,för den inspiration och motivation från våra koncept lektioner.
Denna bok är en egen tolkning av nordens hedniska syner och betraktningar av reptiliska myter och hur de spelade en väsentlig roll idet förkristna samhället. Jag kommer att gå igenom vilka typer av reptiler som nämns ideskriftliga källorna från hedniska ristare och dokumenterare. Vi kommer gå igenom en del arkeologiska fynd som jag skulle vilja koppla till den nordiska förkristna kulturen. Jag kommer gå igenom sambandet mellan drakar och ormar,hur de kom till attbli en del av den fornnordiska litteraturen, kulturen och även en del av vardagen. Jag vill inte påstå att min tolkning är akademiskt korrekt eller bekräftad på något vis mer än det faktiska utlåtanden som jag valt att inkludera irespektive kapitel samt avsnitt. Men förhoppningsvis så kan vi slå våra kloka hjärnor ihop och tillsammans återupptäcka den försvunna tron och kulturen hos våra länge bortgångna förfäder levde kring.
De flesta som hör ordet drake brukar oftast referera det till romantikens eller Tolkiens drakar. Inom nordisk mytologi så brukar man oftast relatera Fáfnir eller Midgårdsormen som drakar, men det finnsbetydligt fler än så. Vi kommer att gå igenom samtliga iden här boken.
Jag skulle vilja till en början reda ut en del viktiga punkter gällande denna bok. Den första och absolut viktigaste är att du inte kan läsa denna bok eller för övrigt någonavde fornnordiska källorna med kristna ögon. Vadjag vill säga med det är att när man beskriver till exempel Toroch hans hammare Mjölner,Tor är ikorta drag en metafor för livskraften iallt och Mjölner är motorn, vilket ivårt fallärvåra hjärtan. Hela våran hedniska kultur är uppbyggd av så kallade “kenningar”, vilket är fornnordiska och betyder symbolism/metafor. Att uppfatta någonting bokstavligt och likna det med mänskliga enheter leder oss bara till villovägar och övergår till slut som abrahamitisk propaganda. Våra texter måste läsas med en neutral och naturlig blick iett tredjepersons perspektiv,för endast då kan vi förstå vad våra jordnära och naturkära förfäder ville meddela.
Nästa punkt jag vill klargöra är att våra förfäder trodde inte att man kom till Valhall (Till Oden) genomatt utplåna civila bönder och präster för den giriga jakten på rikedomar som guld och silver för att sedan dö med svärd ihand. Valhall tillkom under den sena perioden av vikingatiden ca 900 e.kr då det snarare missbrukades som ett slags makt instrument för social kontroll bland folket. Den sanna tron var att man återföds på nytt, reinkarnation. Alla skulle till dödsriket Hel och en del fick komma till andra ställen, som till exempel Thrudvang (Till Tor), Folkvang (Till Freja) etc. Vi kan återfinna det iflera skriftliga källor som till exempel Völuspá, Helgakviða trilogin och Olavden heliges saga.
Jag vill också påpeka att en så kallad “gudomlighet” eller symbol ivåra gamla berättelser kan ha fler än enbart en betydelse. En del kan ha samma betydelsemen ha olika namn och vise versa. Den klara skillnaden på gott och ren ondska existerade heller inte.
Den här boken är även helt neutral från de höga tornets elitism och självutnämnda gurus. Trots mina egna tolkningar så vill jag uppmana er läsare att reflektera kring mina teorier, eftersom de är inget mer än bara teorier.Jag ber alla som läser denna bok att ha ett öppet sinne och låta den dörr stå vidöppen för att släppa in nya tankar och idéer för vad historien också kunde ha sett ut. Eftersom det finns ingen som överlevt sen järnåldern som har kunnat bekräfta och bevisa hur samhället egentligen var uppbyggt och vad dess grundstenar bestod av.
Jag vill inte vara dum eller elak, men jag vill vara saklig och akademiskt korrekt baserad på våra bekräftade källor som jag även vill påpeka är ännu olösta. För attvåra forskare under hundra år fått för sig att de redan har tagit reda på allt, så finns det inget mer attberätta eller upptäcka? Enligt mig är det outgrundligt naivt och rentavomdömeslöst eftersom de som avfärdar de nya tankarna och teorierna som grundar sig ivåra faktiskafornnordiska källor snarare skadar historien än att värna om den. Dessvärre så uppmanar det nya generationer att följa en blindförkastelse in iett falskt lärande så att vi en gång för alla kan glömma bort vad sann frihet och fred är
“Den som inte lär sig av historien är dömd att upprepa den”
-Winston Churchill
Ormar
Innan vi ger oss in på de mytologiska källorna som är relaterade till ormar så bör vi först lära känna de ormar vi är bekanta med iNorden. INorden förekommer enbart tre olika ormarter, nämligen Hasselsnok, Huggorm och Snok. Samtliga ormar förekommer iSverige, Norge och Finland. IDanmark återfinns endast Huggorm och Snok, däremot är Färöarna och Island helt ochhållet fria från ormar
Ormar är med överseende väldigt märkliga djur,dehar inga armar eller ben men kan klättra och simma. De bor under jord och de äter saker större än dem själva. Kort och gott så är ormen en väldigt unik varelse men enastående egenskaper baseradepådess fysiska handikapp. Ormen kan för övrigt inte blinka eftersom den har inga ögonlock, så det enda sättet att se ifall en orm är vaken är beroende på tungans rörelse. Är tungan aktivt irörelse så är ormen vaken då tungan används till att fånga upp doftmolekylersom sedan läses av mot en slemhinna som sitter igommen för att de ska kunna känna av sin omgivning bättre. Man kan på enklare svenska kunna säga att ormen luktar med sin tunga.
Den första ormen vi kommer att börja titta på är huggormen.
Huggormen har ett zickzack mönster som går längs hela kroppen. Färgerna kan lätt variera mellan brun, gråsvart och ibland även helsvart. På dess matta huvud så har de tre stycken huvudplåtar
Huggormen har även till skillnad från de andra pupiller och Huggormen vintrarna, med september-oktober kommer frami för att sola och är det dags att hitta sig en partner föder sina ungar augusti-septembe
Nästa orm vi ska kolla på är hasselsnoken. Den är antingen brun eller grå och har två längsgående rader med fläckar eller band. På dess glansiga huvud så har den två stora huvudplåtar.Hasselsnoken har runda pupiller och ett mörkt band som går över ögonen. Hasselsnoken går iide under vintern, med start från september-oktober månad, varpå de kommer fram igen vid ca 8 grader celsius, vilket brukar vara omkring mars-april. Parningssäsongen brukar äga rum kring april-maj, och Hasselsnoken är precis som Huggormen ovovivipar,vilket betyder att de föder levande ungar utan moderkaka. Alltså kläcks äggen i mammans mage innan de hinner komma ut. Hasselsnokens föda består mest av små gnagare, skogsödlor och även huggormar
Hasselsnok
Den tredje ormen vi ska titta in på är den vanliga Snoken. Snoken kan variera ifärgerna brunt, grått och även svart. Men det som kännetecknar mest är de två gula fläckarna inacken. Fläckarna kan även vara vit, orange och ibland röd. Fjällen på huvudet är större än plattorna på restenavkroppen.
Snoken har runda pupiller,till skillnad från Huggormen som har avlånga. Snokengår idvala under vintern, precis som Hasselsnoken och Huggormenfrån september-oktober,för att sedan komma fram till april-maj. Snoken är den enda ormen inorden som läggerägg. Äggen brukar oftast läggasigödselstackar eller andra varma platser. Färgfläckarna på nacken är baserade på temperaturen de hade iäggen. De äter mestadels vattenlevande djur,såsom fisk, grodor och paddor.Men kan även ätamindre gnagare.
Snok
Det finns många ord för orm och drake idenordiska språken. Men vad betyder de egentligen? Det fornnordiska ordet Ormr kommer ifrån det Indo-Europeiska ordet Urmi-s/Urmo-s från roten Uer- vilket betyder “att vrida/vända”, vilket den här kritiska aspekten av ormen alltid finns där.
Iett bondesamhälle där det förekom en hel del boskap så ansågs ormarna som någonting negativt. Huggormen kunde exempelvistasig in på betesmarkenbland korna, varpå en nyfiken ko närmade sig den trängda ormen, vilket ledde till att ormen bet kossan så den dog Däremot iett jordbrukssamhälle så ansågs ormarna som någonting positivt. Snoken var under förkristen tid en så kallat husorm, tomtorm eller gårdsorm. Vilket innebar att eftersom snoken sökte symbios så tog folket hand om snoken. Iett jordbrukssamhälle så ansågs ormarna som en typ av frälsning, då ormen åt upp skadedjur som kunde förstöra skörden eller medbringa sjukdomar.Dessa ormar som oftast bestod av Snok, men ibland även Hasselsnok, kunde bo under husgrunden, idynghögar eller under gårdens vårdträd, eller livsträdet som det ibland kallades för.Pådetta sätt fick ormen en viss koppling till gårdens öde. De trodde även att ormarna skyddade gården mot naturkatastrofer,såsom åska och storm. Ormarna var väldigt
skyddade och togs väl om hand då de bodde på gården. Folket ansträngde sig starkt med att försöka hålla ormen kvar,sådematades bland annat med ett fat färsk ko- eller fårmjölk.
Följande text är taget ur Olaus Magnus Historia om de nordiska folken,bok 21, kapitel 48 från år 1555:
“Det finns även husormar,vilka längst upp inorr betraktas som husgudar (penates): de få dricka ko- eller fårmjölk, lekamed barneninomhus och ses ofta sovaivaggan som trogna väktare. Att ofreda dem anses som helgerån. Dessa sedvänjor äroemellertid kvarlevor av gammal vidskepelse, som blivit strängt förbjudna, sedan den katolska religionen införts.”
En annan historisk resenär från Tyskland vid namn Michael Heberer von Bretten bekräftas av Olaus Magnus uppgift, då Michael den 14 Augusti 1592 besökte en småländsk gård i Linneryds socken. Hans utlåtande går som följande:
“Där hade vi för avsikt att äta frukost och taga andra hästar.Idenna by sågo vi huset fullt av ormar,vilka uppehöllo sig istallar och stugor samt voroganska stora; men som icke gjorde någon skada. Vi blevo ibörjan mycket förskräckta för dessa giftiga djur och ville av sådan anledning icke kvarstanna. Då sade vår ledsagare, som kände förhållandet, att ormar på detta sätt förekommo icke blott här,utan ock på åtskilliga andra ställen där itrakten, att inbyggarne voroväl vana vid dem och att de gjorde ingen skada, ifall man icke tillfogade dem något ont. Medan vi väntade på att bekomma något att äta, sutto barnen på jorden och förtärde sin gröt. De kröpo två ormar dit och åto med barnen utur samma fat. Detta väckte hos oss en sådan avsky,att vi förlorade all lust och förmåga att kunna äta någonting, utan togo oss friska hästar till en annan by.”
Vi kan med dessa historiskt skriftliga källor bekräfta att ormar var iförkristen tid ett slags “husdjur” som ofta förekom på gårdar
Vidare till ormarnas livscykler.Snoken kan leva upp till 25-28 år,Hasselsnoken upp till 19 år och Huggormen upp till 20 år.Som tidigare nämnt så lägger ormar ägg, men endast snoken hinner lägga äggen innan de kläcks. När en hona börjar känna sig redo att para sig så avger de en distinkt lukt som hanen snappar upp med dess tunga och följer efter honan. När hanen kommit ifatt honan så börjar han jucka, stryka, slå och smeka honan. Om honan svarar på rörelsen så sträcker hon upp svansen och hanen slingrar då sin svans runt hennes. Hanen är utrustad med två manliga könsorgan ochkan använda vilken de än behagar för att para sig. Organen är täckta med böjda ryggar,koppar,stötar eller veck för att försäkra så att hanen håller sig fast vid honan tills parningen är över.Enparning kan pågå iflera timmar.
Två ormar som parar sig
Detta är ett mönster som vi är väl bekanta med ipopulärkulturens estetik bland vikingar.Men det förekommer självklart inom våra arkeologiska fynd på exempelvis runstenar och skepp.
Ungefär 7till 10 dagar innan honorna lägger äggen så brukar de ömsa skin. Ett naturfenomen där de skalaravskinnet på sig själva för att ersätta det gamla slitna skinnet. Man kan misstänka att en orm är på väg att ömsaskinn när den börjar matvägra, deras ögon blir grumliga eller mjölkigt blå, ofta blir andningen högre och buken kan bli rödaktig. Iföljd av detta så brukar ormen cirka en till två veckor senare börjaskrapa nosen och mungipan mot ett hårt objekt, såsom en sten eller pinne för att nöta hål idet gamla skinnet så den kan krypa ut ur det gamla med ett nytt och fräscht skinn. När de nyfödda kläcks ur äggen eller föds så brukar de ömsa skinn bara efter några dagar eller veckor.Medan de håller på och växer så ömsar de skinn iintervaller från några veckor till tre eller fler gånger per år.Deflesta fullvuxna ormar brukar ömsa skinn en till två gånger per år
Detta är någonting som våra förfäder väl var medvetna över och reflekterade över.Ioch med att de trodde på återfödelse, reinkarnation, där ormen kryper ut ur det gamla och kommer ut ny som om den vore återfödd på nytt.
Folktrooch Mytologi
Vi ska nu idetta kapitel gå igenom en del av nordisk folktro och mytologi. Vi kommer till en början fokusera på husväsen, såsom den Svenska “tomten” eller den Norska “nissen”, vilket är iprincip samma typ av väsen men som utvecklats annorlunda ispråket mellan Sverige och Norge. Tomten var en slags liten figur med vitt skägg, bar ofta gråa kläder och en luva. Tomten bodde ihusen på gårdar och ibland under husgrunden. Tomten kunde även bo i ladugårdarna, men även ioch under vårdträdet. Man var väldigt mån om att hålla hustomten kvar på gården då den tog hand om jordbruket och djuren, men även såg till att skydda gården och de som bodde där ifrån allt ont, såsom sjukdomar och dålig fruktsamhet. Tomten tyckte mycketommjölk och gröt som brukadelämnas ute så tomten kunde äta ilugn och ro eftersom denvar så skygg.
Ni kanske redan kan se vart det här är referens till gården, det vill säga tomt. husormarna, mensom katolikerna anvä smeknamn för djävulen. Denna anledning till djävulen är att djävulen bytt skepnad Eva och Adam att äta kunskapens äpplen nordisk mytologi så är för övrigt Oden byter skepnadtill en orm. Skägget är magen på Snoken, de gråa kläderna är mörka fjäll. Den röda luvan kan vara då de katolska prästerna förbjöd ormar till en luva för att kunna personifiera mänsklig gestalt. Då ingen beskrivning förkristen tid iNorden menar på att tomten mänsklig form så kan vi med säkerhet mänskliga gestalten inte tillhörde den tomten. Utan snarare ett sätt att dölja ett politiskt vis för att kunna fortsätta fast med nya namn och nyskapade myt röda luvan syftarpåderöda fläckarna kan dock variera mellan vit, gul, orange temperaturen ormen hade iägget. Tomten bodde ihusgrunderna, fäbodarna och även under vårdträdet precis som ormarna. Vi hör resenärer berätta om ormar som bor ihusen och runt om på gården och även sover tillsammans med människorna som bor där
Vi kan även återfinna iden sjätte boken av Himmelska upplevelser,kapitel 78, där Heliga Birgitta besöker Lödöse som ligger norr om nuvarande Göteborg. Birgitta beskriver hennes möte vid en gård där invånarna lever isymbios med de ormar som de kallar för “tompta”. Vi