© Nicholas Purcell
∂
(f. 1985) är från Australien, men fick idén till sin debutroman som utbytesstudent på Island, där hon fick höra talas om pigan Agnes Magnúsdóttir. Hannah blev fascinerad av fallet och en idé om att beskriva händelsen fiktivt, delvis ur Agnes perspektiv, växte fram. Resultatet är en berättelse i gränslandet mellan fiktion och verklighet.
ha nnah k ent
”en sällsynt sinnrik och vacker debut – en enkel men gripande historia, minutiöst väl underbyggd och oförglömligt berättad.” t h e ob se rv e r
”en kvalfylld berättelse om kärlek och svek och splittrad lojalitet, berättad med innerlighet … en exceptionell debutroman.” su n day e x p r e s s
N
orra Island 1829. Pigan Agnes Magnúsdóttir, dödsdömd för sin medverkan i ett brutalt dubbelmord, inhyses på den avsides belägna gården Kornsà i väntan på avrättning. Av rädsla och avsky undviker familjen först all kontakt med Agnes. Men snart väcks frågor och tvivel, kanske är hon inte det kallblodiga monster hon utmålats som. Till allas förvåning väljer Agnes den unge, oerfarne prästen Tóti till sin själasörjare. Efterhand får han den bittra, ordknappa Agnes att öppna sig och avslöja sin roll vid dråpet på Natan Ketilsson, hennes husbonde och svekfulle älskare. Men hur kan hon undkomma ett öde som avgörs av andras fördomsfulla föreställningar? En mörderska bland oss är en historisk roman med verklighetsbakgrund, som utspelar sig på ett kargt och kärvt Island, och Hannah Kents kristallklara prosa är ett mörkt kärleksbrev till landet. ∂ ”en fascinerande blandning av fakta och fiktion … berör in i hjärtat. Agnes kommer att vara med dig långt efter att sista bladet vänts.” da i ly e x p r e s s
www.damm.se
HANNAH KENT En mörderska bland oss
”Först begrep jag inte varför de stod där, män och kvinnor, allihop gloende och orörliga. Sedan förstod jag att det var mig de stirrade på. Jag förstod att de där människorna inte såg mig. Jag var två döda män. Jag var en brinnande gård. Jag var en kniv. Jag var blod.”
HANNAH KENT
En mörderska bland oss rom a n
”Det kanske är synd att jag har svurit på att hålla det förflutna inom mig. På Hvammur, under rättegången, hackade de på mina ord som fåglar. Förfärliga fåglar klädda i rött med bröst av silverknappar och huvuden på sned och skarpa näbbar, letande efter skuld som fåglar letar bär på en buske. De lät mig inte säga vad som hade hänt på mitt eget sätt utan tog mina minnen från Illugastaðir, av Natan, och bände och vred dem till något otäckt, de förvrängde min berättelse om den natten och fick mig att framstå som ondskefull. Allting jag sa tog de ifrån mig och ändrade tills min historia inte längre var min.”
041_inlaga_En_morderska_bland_oss_final.indd 2
2014-01-22 08:12
HANNAH KENT
En mörderska bland oss Översättning: Karin Andræ
041_inlaga_En_morderska_bland_oss_final.indd 3
2014-01-22 08:12
041_inlaga_En_morderska_bland_oss_final.indd 8
2014-01-22 08:12
p ro l o g
DE SA ATT JAG MÅSTE DÖ. De sa att jag har stulit andan från
män, och nu måste de ta min. Jag tänker mig då att vi alla är ljus lågor, oljigt strålande, fladdrande i mörkret och den tjutande vin den, och i rummets tystnad hör jag fotsteg, förfärliga fotsteg som närmar sig, som kommer för att blåsa ut mig och ta mitt liv ifrån mig. Som en grå rökslinga försvinner jag i luften och natten. De blåser ut oss alla, en efter en, tills det bara är deras ljus kvar som de ser sig själva i. Var är jag då? Ibland tycker jag att jag kan se den igen, gården, som brinner i mörkret. Ibland kan jag känna vinterns värk i lungorna, och jag tycker att jag ser lågorna avspeglas i havet, vattnet ser så konstigt ut, fladdrande av ljus. Det var ett ögonblick under natten när jag såg tillbaka. Jag såg tillbaka för att betrakta elden, och om jag slickar min hud kan jag fortfarande smaka saltet. Röken. Det har inte alltid varit så kallt. Jag hör fotsteg.
9
041_inlaga_En_morderska_bland_oss_final.indd 9
2014-01-22 08:12
041_inlaga_En_morderska_bland_oss_final.indd 10
2014-01-22 08:12
kapitel ett
Offentligt Tillkännagivande TORSDAGEN DEN 24 MARS 1828 kommer bonden
Natan Ketilssons kvarlåtenskap att auktioneras bort på I llugastaðir. Det är en ko, några hästar, ett ansenligt an tal får, hö och möbler, en sadel, ett betsel, och många skå lar och tallrikar. Allt säljs om ett bra pris kan bjudas. Alla värdesaker säljs till högstbjudande. Om auktionen inte kan genomföras på grund av dåligt väder ställs den in och hålls påföljande dag, om vädret tillåter. Björn Blöndal häradshövding
11
041_inlaga_En_morderska_bland_oss_final.indd 11
2014-01-22 08:12
Den 20 mars 1828 Till den högt vördade Jóhann Tómasson, Tack för ert värderade brev av den 14 dennes, där ni önskar upplysningar om begravningen av Pétur Jónsson från Geitas karð, som sägs ha blivit bragd om livet och bränd under nat ten mellan den 13 och 14 denna månad, med Natan Ketils son. Som Ers Högvördighet känner till rådde en viss tvekan angående huruvida hans kvarlevor skulle begravas i vigd jord. Domen över honom och straffet för rån, tjuvnad och för att ha tagit emot stulen egendom skulle ha följt efter rättegången mot honom i Högsta domstolen. Emellertid har vi inte fått några brev från Danmark. Landsrätten fällde Pétur den 5 februari förra året och dömde honom till fyra års straffarbete i rasphuset i Köpenhamn, men vid tiden för dråpet var han på ”fri fot”. Som svar på er förfrågan, således, begravdes hans kvarlevor under en kristen ceremoni bredvid Natans eftersom man ännu inte hade bevisat att han hade avvikit från kristen sed. Sådana människor beskrivs utförligt i brevet från Hans Majestät Ko nungen av den 30 december 1740, vilket är en förteckning över alla personer som inte skall tillåtas kristen begravningsritual. Björn Blöndal häradshövding 12
041_inlaga_En_morderska_bland_oss_final.indd 12
2014-01-22 08:12
Den 30 maj 1829 Kyrkoherde T. Jónsson Breiðabólstaður, Vesturhóp Till pastorsadjunkt Þorvarður Jónsson, Jag hoppas att du lever i välmåga och finner dig väl till rätta i Guds tjänst i Vesturhóp. Till att börja med vill jag sända dig mina lyckönskningar, dessvärre något försenade, för framgångsrikt fullbordade studier på södra Island. Dina församlingsbor säger att du är en fl itig ung man, och jag ser med gillande på ditt beslut att återvän da till Nordlandet för att påbörja din prästgärning där under ledning av din far. Det är en stor glädje för mig att veta att det finns rättfärdiga män som är villiga att fullgöra sin plikt gente mot människa och Gud. Därför vill jag i egenskap av häradshövding utbe mig om en tjänst. Som du säkert vet har vårt samfund nyligen förmörkats av brottets skugga. Dråpen på Illugastaðir, som begicks i fjol, har i all sin skändlighet kommit att symbolisera förfallet och ogudaktigheten i detta land. Som häradshövding för Húnavatn kan jag inte tåla avvikelser från vårt samhälles normer. Efter att ha blivit bemyndigad av Högsta Domstolen i Köpenhamn är det min avsikt att avrätta mördarna. Det är med anledning av detta som jag ber om din medverkan, pastorsadjunkt Þorvarður. 13
041_inlaga_En_morderska_bland_oss_final.indd 13
2014-01-22 08:12
Som du minns redogjorde jag för morden i ett brev till präs terskapet för nästan tio månader sedan, med uppmaning om att hålla straffpredikningar. Låt mig upprepa vad som skedde, denna gång för att ge dig en större inblick i brottet. Natten mellan den 13 och 14 mars i fjol begick tre männi skor ett allvarligt och avskyvärt brott mot två män, som du sä kert känner till: Natan Ketilsson och Pétur Jónsson. Pétur och Natan hittades bland de nedbrunna resterna av Natans gård, Illugastaðir, och en närmare undersökning av deras kroppar avslöjade skador som hade tillfogats dem med vett och vil je. Denna upptäckt förde till en utredning och en påföljande rättegång. Den 2 juli i fjol åtalades tre personer för dråpen – en man och två kvinnor – och befanns skyldiga i Häradsrätten, under mitt ordförandeskap, och dömdes till halshuggning: ”Han som slår en man så att han dör, ska själv möta döden.” Dödsdomen bekräftades i Landsrätten den 27 oktober i fjol, vilken möttes i Reykjavik. Fallet prövas nu i Högsta Dom stolen i Köpenhamn och jag är övertygad om att min dom står fast. Den dömde mannen heter Friðrik Sigurðsson, han är son till en bonde i Katadalur. Kvinnorna är pigor. De heter Sigríður Guðmundsdóttir och Agnes Magnúsdóttir. De dömda kommer att hållas i fängsligt förvar här på Nord landet fram till avrättningen. Friðrik Sigurðsson har förts till Þingeyrar av prästen Jóhann Tómasson, och Sigríður Guð mundsdóttir har flyttats till Midhóp. Agnes Magnúsdóttir skul le hållas kvar på Stóra-Borg, men av skäl som jag är oförhind rad att gå närmare in på, kommer hon att förflyttas till Kornsá i Vatnsdalur nästa månad. Hon är missnöjd med sin nuvarande andliga ledsagare och har utnyttjat sin rätt att begära en annan präst. Hon har bett att få dig, pastorsadjunkt Þorvarður. 14
041_inlaga_En_morderska_bland_oss_final.indd 14
2014-01-22 08:12
Det är med tvekan som jag vänder mig till dig. Jag vet att dina åligganden hittills har gällt den andliga undervisning en av församlingens yngsta medlemmar, vilken självfallet är av ovärderlig samhällelig betydelse, men icke desto mindre av ringa politisk betydelse. Du är förmodligen själv medveten om att dina erfarenheter inte riktigt räcker till för att leda denna dömda kvinna till Herren i Hans Oändliga Nåd, och om så är fallet kan du neka och jag kommer inte att säga något om det. Det är ett ansvar som jag skulle tveka att ens lägga på en erfaren gudsmans axlar. Om du emellertid bestämmer dig för att ta på dig ansvaret för att förbereda Agnes Magnúsdóttir för hennes möte med Vår Herre förväntas du besöka henne på Kornsá regelbundet när vädret tillåter. Din uppgift blir att förkunna Guds Ord och in gjuta ånger hos den dömda kvinnan, liksom att förmå henne till ett erkännande av Rättvisan. Jag är medveten om att min hemställan kan uppfattas som smickrande, Þorvarður, och jag uppmanar dig därför att inte ta hänsyn till sådana känslor, inte heller att beakta någon släktskap, ifall det skulle finnas en så dan mellan dig och den dömda. I allt ber jag dig slutligen att vända dig till mig för råd, om du skulle tveka. Jag väntar på ditt omedelbara svar med min budbärare. Björn Blöndal häradshövding
15
041_inlaga_En_morderska_bland_oss_final.indd 15
2014-01-22 08:12
PASTORSADJUNKT ÞORVARÐUR JÓNSSON befann sig inne
i den lilla gårdsbyggnaden som hörde till Breiðabólstaðurs kyrka i färd med att laga härden med nya stenar när han hörde sin far harkla sig i dörröppningen. ”Det är en ryttare från Hvammur där ute, Tóti. Han frågar efter dig.” ”Efter mig?” I sin förvåning släppte han taget om en sten. Den föll ner på det stampade jordgolvet och var mycket nära att träffa hans fot. Kyrkoherden sög irriterat på tänderna, böjde huvudet under dörrkarmen och föste ut Tóti med en mjuk rörelse. ”Ja, han frågar efter dig. Han väntar.” Budbäraren var en dräng klädd i sliten rock. Han gav Tóti en lång blick innan han frågade: ”Prästen Þorvarður Jónsson?” ”Det är jag. Ja, egentligen är jag pastorsadjunkt.” Drängen ryckte på axlarna. ”Jag har bud till dig från härads hövdingen.” Han drog fram ett hopvikt papper från insidan på sin rock och gav det till Tóti. ”Han har sagt åt mig att stanna kvar medan du läser det.” Papperet var varmt och fuktigt efter att ha legat innanför man nens kläder. Tóti bröt sigillet och såg att det hade stämplats sam 16
041_inlaga_En_morderska_bland_oss_final.indd 16
2014-01-22 08:12
ma dag. Han satte sig ner på huggkubben utanför dörren och började läsa. När han hade läst färdigt såg han upp och lade märke till att budbäraren iakttog honom. ”Jaha?” frågade mannen uppfordran de med ett höjt ögonbryn. ”Jaha vadå?” ”Ditt svar? Jag har inte hela dan på mig.” ”Får jag tala med min far?” Drängen suckade. ”Ja, för all del.” Han hittade kyrkoherden i badstofan. Jón stod böjd över säng en och slätade långsamt till filtarna. ”Ville du något?” ”Det är från häradshövdingen.” Tóti höll fram pappersarket mot sin far och väntade medan han läste den korta texten. Jóns ansikte var uttryckslöst när han vek ihop papperet och gav tillbaka det. Han sa ingenting. ”Vad ska jag svara?” frågade Tóti till sist. ”Det måste du själv avgöra.” ”Jag känner henne inte.” ”Nej.” ”Hon tillhör inte vår församling.” ”Nej.” ”Varför har hon frågat efter mig? Jag är bara pastorsadjunkt.” Hans far vände sig mot sängen igen. ”Kanske du borde ställa den frågan till henne.” Drängen satt på huggkubben och petade naglarna med sin kniv. ”Jaha, ja. Vad ska jag säga till häradshövdingen?” Tóti svarade innan han hade fattat sitt beslut. ”Hälsa Blöndal att jag går med på att träffa Agnes Magnúsdóttir.” Drängens ögon blev stora. ”Så det är vad det handlar om?” 17
041_inlaga_En_morderska_bland_oss_final.indd 17
2014-01-22 08:12
”Hon vill att jag ska vara hennes andliga vägledare.” Drängen stod och gapade och brast sedan i skratt. ”Jösses”, muttrade han. ”Det är som att be musen tämja katten.” Och med det satt han upp på hästen och försvann bakom kullarna och läm nade Tóti stående i dörren. Denne höll brevet långt ifrån sig, som om han var rädd för att det skulle fatta eld.
† STEINA JÓNSDÓTTIR STAPLADE TORKAD dynga på gårds
planen utanför familjens torvstuga när hon hörde det snabba klappret av hästhovar. Hon försökte gno bort smutsen från kjo len, reste sig och kikade runt sidan på rucklet för att bättre kunna se ridstigen som gick genom dalen. Ryttaren var en man i klarröd jacka. Hon såg honom svänga av mot gården, och med en ilning av rädsla när det gick upp för henne att hon skulle tvingas h älsa på honom drog hon sig tillbaka bakom stugan där hon brådskan de spottade i händerna i ett försök att göra dem rena. Sedan tor kade hon sig om näsan med ärmen. När hon kom ut på gårds planen igen väntade ryttaren där. ”Godkväll, min flicka.” Mannen tittade ner på Steina och hen nes lortiga kjol med lätt bekymrad min. ”Jag ser att jag har avbru tit dig i dina sysslor.” Steina stirrade medan han ledigt svängde ena benet över hästens rygg och satt av. Fast han var en storvuxen man slog hans fötter lätt i marken. ”Vet du inte vem jag är?” Han såg på henne och sökte efter något tecken på igenkännande. Steina skakade på huvudet. ”Jag är häradshövdingen. Jag heter Björn Auðunsson Blöndal.” Han nickade kort mot henne och rättade till sin jacka, som, det såg Steina nu, var prydd med en rad silverknappar. 18
041_inlaga_En_morderska_bland_oss_final.indd 18
2014-01-22 08:12
”Då är du från Hvammur”, mumlade hon. Blöndal log tålmodigt. ”Ja. Jag är din fars överordnade. Jag är här för att tala med honom.” ”Han är inte hemma.” Blöndal drog missnöjt ihop ögonbrynen. ”Och din mor?” ”De är borta och hälsar på folk söderut nere i dalen.” ”Jaså?” Han tittade närmare på den unga kvinnan som gene rat skruvade på sig och nervöst spanade bort mot de små åker tegarna. Hennes hy var ljus med fräknar som satt i en liten klunga över näsryggen. Ögonen var bruna och satt långt isär, och mellan framtänderna hade hon en bred glipa. Blöndal tyckte att det var något klumpigt över henne. Han lade också märke till de tjocka halvmånarna av smuts under hennes naglar. ”Du får komma tillbaka”, föreslog Steina till sist. Blöndal rätade på ryggen. ”Får jag åtminstone stiga på?” ”Om du vill, så. Du kan ställa hästen där.” Steina bet sig i läp pen medan Blöndal band tygeln runt stättan en bit bort från in gången. Sedan svängde hon runt och halvsprang in i huset. Blöndal följde efter henne. Han fick huka sig i den låga dörr öppningen. ”Kommer din far tillbaka i dag?” ”Nej”, svarade hon kort. ”Så olägligt”, muttrade Blöndal och snubblade i den mörka far stun. Han hade blivit tjock sedan han tillträtt befattningen som häradshövding och var numera van vid betydligt större sväng rum, som till exempel huset byggt av importerat trä där han bod de tillsammans med sin familj. De eländiga rucklen som arrende bönderna bodde i hade han börjat tycka illa om, de små mörka rummen med väggar och tak av torv dammade i sommarhettan och irriterade hans luftvägar. 19
041_inlaga_En_morderska_bland_oss_final.indd 19
2014-01-22 08:12
”Herr Blöndal …” ”Häradshövdingen, du ska kalla mig häradshövdingen!” ”Förlåt. Häradshövdingen. Mor och pabbi, jag menar Margrét och Jón kommer inte hem förrän i morgon. Eller i övermorgon. Det beror på vädret.” Steina gjorde en rörelse in mot rummet där ett grått förhänge delade in utrymmet i en badstofan och en liten kammare innanför. ”Här kan häradshövdingen sätta sig”, sa hon. ”Så ska jag gå och hämta min syster.” Lauga Jónsdóttir, Steinas yngre syster, var i färd med att rensa den lilla grönsakstäppan ett stycke bakom stugan. Hon hade stått böjd över landet och inte lagt märke till ryttaren, men nu hörde hon sin systers rop långt innan hon kom till synes. ”Lauga! Var är du? Lauga!” Lauga rätade på sig och torkade sina jordiga händer på förklä det. Hon svarade inte utan väntade tills Steina som kom spring ande och snubblande över sin långa kjol fick syn på henne. ”Jag har letat efter dig överallt!” skrek Steina andfådd. ”Vad i hela världen är det med dig?” ”Häradshövdingen är här!” ”Vem?” ”Blöndal!” Lauga stirrade på sin syster. ”Häradshövding Björn Blöndal? Torka dig om näsan, du är snorig.” ”Han sitter i kammaren.” ”Var, sa du?” ”Bakom förhänget, du vet.” ”Lämnade du honom bara?” Laugas ögon blev stora. Steina gjorde en grimas. ”Kan du prata med honom, är du snäll?” Lauga blängde på sin syster. Sedan knöt hon snabbt upp för 20
041_inlaga_En_morderska_bland_oss_final.indd 20
2014-01-22 08:12
klädet och släppte det bland libbstickorna. ”Ibland begriper jag mig inte på dig, Steina”, muttrade hon medan de kvickt gick till baka till stugan. ”Låta en viktig person som Blöndal sitta ensam och rulla tummarna i vår badstofan.” ”I kammaren.” ”Vad gör det för skillnad? Och han fick väl drängarnas vassla att dricka också?” Steina vände sig förskräckt mot sin syster. ”Jag gav honom ingenting.” ”Steina!” Lauga började småspringa. ”Nu tycker han säkert att vi är riktiga bönder!” Steina såg efter sin syster när hon letade sig fram mellan gräs tuvorna. ”Men vi är bönder”, mumlade hon. Lauga tvättade snabbt av ansiktet och händerna innan hon ryck te till sig ett rent förkläde från Kristín, pigan, som hade gömt sig i köket när hon hörde den främmande mannens röst. Lauga fann häradshövdingen i kammaren. Han satt vid det lilla träbordet och läste något på ett pappersark. Efter att ha bett om ursäkt för sin systers ohövliga uppträdande sträckte Lauga fram en tallrik med kallt fårkött som han accepterade med lätt sårad min. Hon tog några steg bakåt och stod kvar där medan han åt, såg hans tjocka läppar sluta sig om köttet. Kanske skulle hennes pabbi upphöjas från fjärdingsman till något ännu finare. Kanske skulle han få en uniform, kanske den danska kronan tänkte ge honom en be löning. Det kanske skulle bli nya klänningar. Ett nytt hus. Mer arbetskraft. Blöndal skrapade tallriken med kniven. ”Vill häradshövdingen ha lite skyr och grädde också?” frågade hon och tog den tomma tallriken. 21
041_inlaga_En_morderska_bland_oss_final.indd 21
2014-01-22 08:12
Blöndal viftade avvärjande med handen men hejdade sig. ”Jo, förresten. Tack ska du ha.” Lauga rodnade och vände sig om för att gå ut i köket igen. ”Och en kopp kaffe skulle jag inte tacka nej till”, ropade han efter henne samtidigt som hon dök runt förhänget. ”Vad vill han?” frågade Steina som satt och kurade framför härden. ”Jag kan inte höra något annat än dig, när du klampar fram och tillbaka i gången.” Lauga höll fram den smutsiga tallriken mot henne. ”Han har inte sagt något alls, ännu. Han vill ha skyr och kaffe.” Steina utbytte en blick med Kristín. ”Vi har inget kaffe”, sa hon tyst. ”Jo, det har vi. Jag såg lite i skafferiet förra veckan.” Steina tvekade. ”Jag har … druckit upp det.” ”Steina! Kaffet är inte menat åt oss! Det är till för viktiga be sökare.” ”Viktiga besökare? Han därute brukar aldrig komma på besök.” ”Häradshövdingen, Steina!” ”Snart är de tillbaka från Reykjavik, då kanske de har kaffe med sig.” ”Det är då, det. Vad ska vi göra nu?” Lauga sköt Kristín mot skafferiet. ”Skyr och grädde. Skynda dig.” ”Jag ville bara veta hur det smakade”, utbrast Steina. ”Ja, ja. Ta in lite mjölk istället. Ta in allt när det är klart. Nej, förresten, låt Kristín. Du ser ut som om du hade rullat dig i lorten med hästarna.” Lauga kastade en förintande blick på Steinas kläder som var smutsiga av dynga och gick tillbaka ut i farstun. Blöndal väntade på henne. ”Du undrar väl varför jag är här, min tös?” 22
041_inlaga_En_morderska_bland_oss_final.indd 22
2014-01-22 08:12
”Jag heter Sigurlaug. Eller Lauga, om häradshövdingen vill.” ”Jaha. Sigurlaug.” ”Har det med min far att göra? Han har …” ”Rest söderut, ja, jag vet. Din syster talade om det för mig och … Å, här kommer hon.” Lauga vände sig om och såg Steina dyka upp bakom förhänget med färskosten, grädden och bären i den ena lortiga handen och mjölken i den andra. Lauga gav sin syster en irriterad blick när Steina oavsiktligt drog kanten på förhänget i färskosten. Lyckligt vis verkade det inte som om Blöndal märkte det. ”Varsågod”, mumlade Steina. Hon ställde ner skålen och mug gen på bordet framför honom och åstadkom en klumpig nigning. ”Hoppas att det ska smaka.” ”Tack ska du ha”, svarade Blöndal. Han luktade försiktigt på osten och tittade upp på systrarna. Han log lätt. ”Vem av er är äldst?” Lauga knuffade till Steina i sidan, men Steina tycktes ha tappat talförmågan. Hon stod och gapade på hans röda uniformsjacka. ”Jag är yngst”, sa Lauga till sist och log så att hennes smilgropar kom fram. ”Ett år yngre. Steinvör fyller tjugoett den här månaden.” ”Alla kallar mig Steina.” ”Ni är söta båda två”, sa Blöndal. ”Tack.” Lauga knuffade till Steina igen. ”Tack”, mumlade Steina. ”Ni har er fars ljusa hår och jag ser att du har din mors blå ögon”, sa han och nickade mot Lauga. Han sköt den orörda skå len mot henne och lyfte muggen med mjölk. Efter att ha sniffat på den också ställde han ner den på bordet igen. ”Varsågod”, sa Lauga och gjorde en rörelse mot skålen. ”Tack, men jag känner att jag är mätt.” Blöndal sträckte 23
041_inlaga_En_morderska_bland_oss_final.indd 23
2014-01-22 08:12
ner handen i rockfickan och plockade fram ett papper. ”Till saken. Jag skulle ha föredragit att diskutera mitt ärende med fjärdings man själv, men eftersom Jón inte är hemma och detta inte kan vänta tills han kommer tillbaka tvingas jag dryfta problemet med hans döttrar.” Han vek upp pappersarket på bordet så att de s jälva kunde läsa. ”Ni känner väl till vad som hände på Illugastaðir i fjol?” sa han. Steina ryckte till. ”Menar du morden?” Lauga nickade, hennes blå ögon fylldes av ett stort allvar. ”Rätte gången hölls hemma hos häradshövdingen.” Blöndal böjde på huvudet. ”Ja. Dråpen på Natan Ketilsson, her balisten, och Pétur Jónsson. Eftersom den tragiska händelsen ägde rum inom gränserna för Húnavatn, vilket som ni säkert vet är min domvärjo, föll det på mitt ansvar att i samarbete med Landsrätten i Reykjavik komma fram till en överenskommelse angående hur vi bäst skulle förfara med de åtalade.” Lauga tog upp papperet och gick fram till fönstret för att läsa i det svaga dagsljuset som föll in. ”Och det är över nu.” ”Nej, tvärtom. De tre som stod åtalade befanns skyldiga till både mord och mordbrand i detta lands högsta rättsinstans. Det var i oktober förra året. Nu har fallet gått vidare till Högsta Dom stolen i Köpenhamn. Kungen …”, här gjorde Blöndal ett drama tiskt uppehåll innan han fortsatte, ”… kungen själv ska ta ställ ning till brottet och godkänna mitt domslut. Som ni själva kan se i dokumentet har de skyldiga dömts till döden. Det är en seger för rättvisan, det håller ni nog med om.” Lauga nickade frånvarande, hon läste fortfarande. ”Så de ska inte skickas till Danmark?” Blöndal log. Han vickade stolen bakåt och lyfte stövelklackar na från golvet. ”Nej.” 24
041_inlaga_En_morderska_bland_oss_final.indd 24
2014-01-22 08:12
Lauga tittade upp på honom, hennes ansiktsuttryck var för bryllat. ”Men då, ursäkta min okunnighet, men var ska de …?” Hon tystnade. Blöndal drog stolen bakåt med ett skrapande ljud. Sedan r este han sig och ställde sig bredvid Lauga vid fönstret utan att låtsas om Steina. Han försökte se ut genom den torkade fårmagen som var sträckt över ramen och lade märke till de små ådrorna i den matta hinnan. Han rös. I hans eget hus satt det glasfönster. ”De ska avrättas här”, sa han till sist. ”På Island. På norra Is land, närmare bestämt. Jag och Landsrätten i Reykjavik har be slutat att det blir …” Han gjorde en paus, tvekade. ”Det blir mer ekonomiskt.” ”Blir det?” Blöndal rynkade pannan mot Steina som misstänksamt såg på honom. Hon sträckte sig fram och tog papperet ur Laugas hand. ”Ja, men jag vill inte heller förneka att avrättningen ger oss en möjlighet att visa samhället vilka följder det får för den som begår ett grovt brott. Som du säkert vet, kloka Sigurlaug, skickas brotts lingar av den här digniteten vanligtvis utomlands för bestraffning, där det finns tukthus och spinnhus. Då det nu har beslutats att de tre ska avrättas på Island, i samma härad där de begick brotten, behöver vi någonstans där de kan hållas i fängsligt förvar fram till dess att en överenskommelse har träffats angående datum och plats för avrättningen. Som ni är väl medvetna om har vi inte några fabriker och inte heller några allmänna byggnader i Húnavatn där vi kan förvara fångarna.” Blöndal vände sig om och sjönk ner på stolen igen. ”Det är anledningen till att jag har beslutat att de ska placeras ut på gårdar, ställen där hederligt kristet folk lever, som kan tjä 25
041_inlaga_En_morderska_bland_oss_final.indd 25
2014-01-22 08:12
na som förebilder, och som dessutom kan dra nytta av den extra arbetskraften under tiden.” Blöndal lutade sig fram över bordet mot Steina som stirrade på honom. Den ena handen hade hon slagit över munnen, i den andra höll hon papperet. ”Islänningar”, fortsatte han, ”som kan göra sin plikt i egenskap av företrädare för staten genom att upp låta sina hem.” Lauga tittade förvirrat på Blöndal. ”Kan de inte sättas i fäng else i Reykjavik?” viskade hon. ”Nej. Kostnaderna är för stora.” Han viftade med handen. Steinas ögon smalnade. ”Tänker häradshövdingen sätta dem här? Hos oss? För att de i Reykjavik vill slippa kostnaderna för att skicka dem utomlands?” ”Steina”, sa Lauga varnande. ”Er familj får ersättning”, sa Blöndal irriterat. ”Men vad ska vi göra? Kedja dem vid sängstolparna?” Blöndal reste sig långsamt i sin fulla längd. ”Jag har inget val”, sa han med en röst som plötsligt var låg och farlig. ”Er far har en ställning och med den följer ett ansvar. Jag är övertygad om att han inte ifrågasätter mitt beslut. Kornsá behöver mer folk på går den och det är också en fråga om familjens ekonomi.” Han gick närmare Steina och såg ner på hennes smutsiga lilla ansikte i det svaga ljuset. ”Dessutom, Steinvör, tänker jag inte utsätta dig och din familj för alla tre fångarna. Bara en av kvinnorna.” Han lade en tung hand på hennes axel utan att bry sig om att hon ryggade i avsmak. ”Du är väl inte rädd för en kvinna?” När Blöndal hade gett sig iväg gick Steina in i kammaren och tog upp skålen med skyr som han hade lämnat. Grädden hade stelnat på kanten. Hon skakade av raseri, tryckte skålen hårt mot bordet, bet sig i underläppen. Hon skrek, ett tyst skrik, försök 26
041_inlaga_En_morderska_bland_oss_final.indd 26
2014-01-22 08:12
te få skålen att gå sönder, tills flodvågen av vrede ebbade ut. Då gick hon ut i köket.
† DET FINNS GÅNGER NÄR JAG UNDRAR om jag inte redan
är död. Det här är inte liv; att vänta i mörker, i tystnad, i ett rum som är så lortigt att jag har glömt hur frisk luft luktar. Pottan är så full att den snart rinner över om de inte kommer och tömmer den. När var någon här senast? Det är bara en enda lång natt nu. I vintras var det bättre. Då var folket på Stóra-Borg lika fång na som jag, vi delade alla på utrymmet i badstofan medan snön yrde runt knutarna. De hade lampor på dagen och när oljan tog slut tände de talgljus för att hålla mörkret borta. Sedan kom vå ren och de flyttade mig till förrådet. De lämnade mig utan ljus och utan möjlighet att mäta tidens gång, utan möjlighet att skilja dag från natt. Nu har jag bara sällskap av bojorna runt mina hand leder, jordgolvet, en nedmonterad vävstol övergiven i hörnet, en gammal trasig slända. Kanske det redan är sommar. Jag kan höra gårdsfolkets fotsteg i gången utanför, gnisslet i en dörr när de går fram och tillbaka. Ibland hör jag pigornas gälla skratt när de samlas och skvallrar, och jag vet att vädret har lättat, vinden har tappat sitt bett. Jag blundar och tänker på dalen under de långa sommardagarna, so len som värmer jorden, svanarna som samlas vid sjön och mol nen som lyfter och man ser den höga himlen: klar, lysande blå, så blå att man kan gråta.
27
041_inlaga_En_morderska_bland_oss_final.indd 27
2014-01-22 08:12
© Nicholas Purcell
∂
(f. 1985) är från Australien, men fick idén till sin debutroman som utbytesstudent på Island, där hon fick höra talas om pigan Agnes Magnúsdóttir. Hannah blev fascinerad av fallet och en idé om att beskriva händelsen fiktivt, delvis ur Agnes perspektiv, växte fram. Resultatet är en berättelse i gränslandet mellan fiktion och verklighet.
ha nnah k ent
”en sällsynt sinnrik och vacker debut – en enkel men gripande historia, minutiöst väl underbyggd och oförglömligt berättad.” t h e ob se rv e r
”en kvalfylld berättelse om kärlek och svek och splittrad lojalitet, berättad med innerlighet … en exceptionell debutroman.” su n day e x p r e s s
N
orra Island 1829. Pigan Agnes Magnúsdóttir, dödsdömd för sin medverkan i ett brutalt dubbelmord, inhyses på den avsides belägna gården Kornsà i väntan på avrättning. Av rädsla och avsky undviker familjen först all kontakt med Agnes. Men snart väcks frågor och tvivel, kanske är hon inte det kallblodiga monster hon utmålats som. Till allas förvåning väljer Agnes den unge, oerfarne prästen Tóti till sin själasörjare. Efterhand får han den bittra, ordknappa Agnes att öppna sig och avslöja sin roll vid dråpet på Natan Ketilsson, hennes husbonde och svekfulle älskare. Men hur kan hon undkomma ett öde som avgörs av andras fördomsfulla föreställningar? En mörderska bland oss är en historisk roman med verklighetsbakgrund, som utspelar sig på ett kargt och kärvt Island, och Hannah Kents kristallklara prosa är ett mörkt kärleksbrev till landet. ∂ ”en fascinerande blandning av fakta och fiktion … berör in i hjärtat. Agnes kommer att vara med dig långt efter att sista bladet vänts.” da i ly e x p r e s s
www.damm.se
HANNAH KENT En mörderska bland oss
”Först begrep jag inte varför de stod där, män och kvinnor, allihop gloende och orörliga. Sedan förstod jag att det var mig de stirrade på. Jag förstod att de där människorna inte såg mig. Jag var två döda män. Jag var en brinnande gård. Jag var en kniv. Jag var blod.”
HANNAH KENT
En mörderska bland oss rom a n
”Det kanske är synd att jag har svurit på att hålla det förflutna inom mig. På Hvammur, under rättegången, hackade de på mina ord som fåglar. Förfärliga fåglar klädda i rött med bröst av silverknappar och huvuden på sned och skarpa näbbar, letande efter skuld som fåglar letar bär på en buske. De lät mig inte säga vad som hade hänt på mitt eget sätt utan tog mina minnen från Illugastaðir, av Natan, och bände och vred dem till något otäckt, de förvrängde min berättelse om den natten och fick mig att framstå som ondskefull. Allting jag sa tog de ifrån mig och ändrade tills min historia inte längre var min.”