Läsnovor Utgiven av Beta Pedagog AB Skutevägen 1, 432 99 Skällinge info@betapedagog.se www.betapedagog.se tel. 0340-355 05 Copyright © Ingrid Jönsson och Beta Pedagog AB, 2011 Författare: Ingrid Jönsson Illustratör omslag: Jessica Börjesson, Artful Colors Redaktör: Camilla Törnell Grafisk form: Camilla Törnell Art. nr beta-3756 ISBN 978-91-86213-30-5 Första upplagan, andra tryckningen Dardedze Holografija, Lettland, 2017
Ingrid Jönsson
Läsnovor Livet går på kors och
tvärs
så gör
även denna
vers
Ur gammalt poesialbum
Läsnovor 7
Ingen rädder för vargen här ...
11 Anja 15 Elddraken 19
Två biljetter till matchen
25 Guldhjärtat 29 Kusiner 33 Osynlig 39
Fotboll och pinsamheter
45
En alldeles egen stjärna
51 Kassaskrinet
1
f
rädder n e g In r... ä h n ö r v a rge
M
alva ligger på mage i gräset och spanar. Hon spanar på en blå tvåvåningsvilla. Den har vita knutar och en vit veranda, nästan som Muminhuset. Därinne bor Gustav. Malva tycker att det är det vackraste hus hon någonsin sett. – Hur länge ska vi ligga här? Jag får ont i ryggen. Malva suckar och ser på sin lillasyster My, som ligger på rygg i gräset bredvid henne. Hon ångrar redan att hon inte bad sin klasskompis Cajsa komma med istället. Sexåringar är värdelösa på att spionera. – Tills han kommer ut, har jag sagt. Tyst nu! Ängen ligger alldeles intill det blå huset. Ingen kan se Malva och My där de ligger gömda i det höga gräset och spionerar. Men det är stickigt och dammigt och det luktar lite illa. Så fort de rör sig blir luften mellan dem full av vita fjun från alla överblommade växter. De seglar omkring som pyttesmå fjädrar i vinden. My skuggar ögonen med ena handen och tittar allvarligt på sin syster. – Är du KÄR i honom? Hon knuffar till My med axeln. – Håll tyst, pucko! Det är jag inte alls. Malva är irriterad. Och hungrig. Hon kände sig så orolig inför spaningen att hon bara fick ner en halv macka till mellanmålet på fritids. Malva stänger ögonen en kort stund
7
och tänker på Gustav. Det gör hon ofta. Kanske är det för att det pirrar så roligt i magen då. Hur länge sen var det nu han kom till deras klass? Två veckor, tre veckor? Hon vet inte säkert. Hon vet bara att hon blev kär i honom redan första gången hon såg honom. Han var så söt. Mörkt hår och klarblå, stora ögon. Och så pratade han på ett härligt, annorlunda sätt. Glatt liksom. Cajsa säger att det är för att han är från Göteborg. De pratar så där. Plötsligt hör Malva hur något prasslar till i gräset bakom dem. My hör det också. Hon trycker sig förskräckt intill henne. – Vad var det, Malva? – Inte vet jag, nån fågel kanske, eller kanin … Det finns klart djur som bor här på ängen, fattar du väl. Mys ögon blir stora och rädda. Hon försöker resa sig. Malva drar hårdhänt ner henne i gräset igen. – Nej! Nån kan se dig, stanna här! – Men …, My är nära att börja gråta, Malva känner igen den där långa inandningen och darret på rösten. Tänk om … tänk om … det är VARGEN! – Är du knäpp? Det finns inga vargar i Skåne! – Jodå, det finns det. Det finns en. Fröken berättade om det i dag och det har stått i tidningen också. Det är en pojkvarg som letar efter en fru. Då KAN vargar gå långt förstår du. Malva känner att det isar till lite inombords. Kan den dumma ungen ha rätt? Hon vänder sig om och söker med blicken bakom sig. Det gulgröna, täta gräset böljar fram och tillbaka i vinden som väldiga vågor på ett hav. Men, så tar hennes hjärta ett plötsligt skutt i bröstet, där borta
8
SYNS någonting. En ljus svanstipp liksom svävar fram över gräsytan! Gräset viks åt sidan och ett otäckt frustande ljud hörs. Vargen är på väg åt deras håll! De kommer snabbt på fötter. My är kvick som en vessla. Hennes röda jacka, som hon bundit runt midjan, står ut som ett segel bakom henne. Hela tiden vrålar hon som en stucken gris. Nu hör Malva odjuret flåsa alldeles bakom dem. Hon vågar inte vända sig om. Malvas hjärna är som förstelnad, men benen går som av sig själva. Ändå sackar hon efter. Hon har både sin egen och Mys skolväska på ryggen och de är tunga. Malva böjer på nacken och spänner alla muskler hon har i kroppen. Vilken sekund som helst väntar hon sig att få känna vargens sylvassa hörntänder hugga genom tyget på hennes jeans. Hjärtat fladdrar som ett skrämt djur i bröstet. Då plötsligt skymtar hon något blått framför sig på marken. Ett par blå gympaskor. De ser bekanta ut. Det är Gustavs. – Malva, är DU här? Hon tvärstannar. Gustav står framför henne. Han ser förvånad ut. I handen har han ett hundkoppel. – Så bra att du hittade Goldie åt mig. Jag har letat efter henne en hel timme! I det samma springer vargen tätt förbi henne och hoppar glatt ylande upp på Gustav. Vargen är stor och gul och har långa lockiga öron. My står en bit bort och ropar något åt Malva, men hon kan inte höra vad det är. Gustav ler. Malvas hjärta slår fortfarande hårt, hårt i bröstet. Men nu är det en annan sorts slag. Hon är glad att Gustav såg att hon sprang. Kanske tror han att det är språngmarschen som gör hennes kinder blossande röda.
9
– Vill du komma in till mig en stund? Jag bor i huset här bakom. Vi kan spela Wii. Jag fick ett nytt spel igår. De går in genom grinden, efter Gustav och Goldie. Då och då vänder sig hunden om och flinar åt dem. Hennes tunga hänger långt ut ur munnen som en rosa slips. Mys mjuka lilla hand smyger sig in i Malvas. Det känns bra. – Kan du lova mig någonting? viskar hon. Alldeles framför Malva glänser Gustavs mörka hår i solen. Just nu skulle hon kunna lova sin lillasyster vad som helst. – Visst, vadå? – Vi berättar aldrig det här för nån, va? En kort stund ser de på varandra. De måste anstränga sig väldigt för att inte börja storskratta. Sen går de uppför trappan till det blå huset.
ଙ
10
2
Anja
N
u ska jag berätta hur det gick till den dagen jag blev bästis med Anja. Det är flera veckor sedan det hände, men ändå känns det som om det var igår. Det jag kommer ihåg allra bäst, är hur glad jag var när jag gick till skolan den morgonen. Jag var först av alla fyrorna att gå in genom skolgrinden. Skolgården låg helt tom så när som på några småungar som sprang och jagade varandra borta vid basketplanen. Jag satte mig på min och Tildes bänk. Vår mötesplats. Ända sedan ettan hade vi mötts här varje morgon innan skolan började, för att snacka lite eller bara sitta tysta och tänka, bredvid varandra. Jag måste berätta att det fortfarande gör lite ont i hjärtat när jag tänker på Tilde, men för varje dag som går blir det onda mindre och mindre, ni vet ungefär som när man gör sig riktigt illa: Först känns det inget alls, man är bara chockad och förvånad, sen blir man rädd och ledsen och det svider och bankar i såret. Men efter en stund ilar det bara lite försiktigt och några dagar senare är man bara öm om någon skulle råka nudda vid såret … Ungefär så kändes det för mig när jag förlorade Tilde, men nu går jag visst händelserna i förväg! Det var inte meningen. Alltså, jag satt där på bänken och hade just tagit upp mitt nya samlardjur ur väskan för att ha det i
11
ISBN 978-91-86213-30-5