Rapp Johansson_Tills skulderbladen_12264.indd 6
2009-01-05 11:24:49
6
ALLT OM UNDULATEN
Inledning På bara drygt 150 år har den färggranna undulaten blivit världens vanligaste sällskapsfågel. Med sina många anhängare över hela världen har den överträffat kanariefågeln i popularitet.
U
ndulater har mycket lätt för att anpassa sig och är lättskötta husdjur, både inomhus och i en voljär ute i trädgården. De finns numera i en stor mängd färger och färgkombinationer och dagens tama undulater är mycket olika sina vilda australiska förfäder. Det gäller särskilt utställningsfåglar, som är större och tyngre än sällskapsundulater. Andra egenskaper hos undulaten har också bidragit till att göra den så populär. De här fåglarna har visat sig vara väldigt härdiga, vilket är en viktig faktor när man ska välja ut fåglar till voljärer i länder med kallare klimat. Dessutom lever de också bra tillsammans när de hålls i flockar, särskilt om de inte häckar i den miljön. Det finns få fåglar som är så lätta att hålla som undulater: maten består till största delen av frön och de är inte särskilt högljudda eller destruktiva, till skillnad från många andra medlemmar av papegojfamiljen. De kan tämjas utan större svårigheter och är snabba på att härma ljud och tala. Eftersom de här populära små papegojorna är lättskötta, pigga och läraktiga är de omtyckta av folk i alla åldrar. Undulater med sitt livliga tjatter och sin vänskapliga natur är det idealiska sällskapet både för en som lever ensam och för familjen som har fåglarna i en trädgårdsvoljär.
INLEDNING
7
Ovan: En s채llskapsundulat kan sk채nka hela familjen gl채dje, 채ven de yngsta.
ALLT OM UNDULATEN
K A P I T E L
9
1
Ursprung och varianter Undulater finns i nästan hela Australien utom i kustområdena och på Tasmanien. Vilda är de ungefär 18 cm långa och väger bara 29 gram, medan deras tama motsvarigheter har utvecklats till lite större och definitivt tyngre fåglar som ibland väger det dubbla.
O
rdet ”undulat” kommer av latinets undulatus, böljande, och det vetenskapliga namnet Melopsittacus undulatus kan översättas med ”sångpapegoja med vågformad teckning” – en anspelning på mönstret över ryggen och vingarna. Som medlemmar av papegojfamiljen verkar inte undulater ha några nära släktingar, inte ens bland andra arter i Australien. Deras närmaste släktingar är troligen gräsparakiterna som utgör släktet Neophema, men det är ingen som har lyckats korsa dem. När den engelske upptäcktsresanden och naturforskaren John Gould 1840 återvände hem från Australien med ett par undulater kan han knappast ha anat hur populära de skulle bli. Det var de första levande undulaterna i Europa. Innan dess, på 1700-talet, hade arten bara beskrivits. Men även före Goulds introduktion
10
KAPITEL 1
ALLT OM UNDULATEN
hade deras förmåga att härma upptäckts av en man vid namn Thomas Watling, som för sitt brott som förfalskare hade deporterats till straffkolonin i Australien. Watling arbetade med läkaren i kolonin och lärde en undulat att hälsa på denne, som häpnade när han förstod att det var fågeln och inte Watling som hade uttalat orden. Goulds undulater övertogs av hans svåger Charles Coxen och inom kort häckade de. Snart ökade efterfrågan både i London och på andra håll på undulater som sällskapsdjur och fartyg fraktade fåglarna i stora mängder till Europa. Fåglarna visade sig vara tåliga resenärer med anmärkningsvärt låg dödlighet trots den långa sjöresan. När de första färgmutationerna dök upp på 1870-talet innebar det ett starkt ökat intresse för undulater. Man började spekulera och snart betingade fåglarna fantastiska priser. Inom kort inrättades kommersiella uppfödningsanläggningar för att tillgodose den kolossala efterfrågan, i synnerhet i Frankrike där man på en del ställen födde upp 100 000-tals undulater.
Utställningar När olika färgvarianter började bli mer lättillgängliga växte intresset för utställningar. Den engelska Budgerigar Club (undulatklubben) som grundades på 1920-talet är den äldsta klubben i sitt slag och den har ansvaret för att övervaka undulatutställningar i Storbritannien. Klubben fick en kunglig beskyddare i kung Georg V sedan den hade bytt namn till Budgerigar Society på 1930-talet. Man började ställa upp kriterier för bedömning av undulater som inte bara beskrev deras allmänna utseende eller typ utan också deras teckningsmönster och färg. Sedan dess har utställningsundulater utvecklats märkbart, inte bara när det gäller
URSPRUNG OCH VARIANTER
11
antalet färgvarianter utan också deras utseende, eftersom de är mycket större nu än förr. Allteftersom nya färger har uppstått har nya bedömningskriterier ställts upp för att bestämma vilka drag som anses vara önskvärda hos de olika varianterna. Men för att göra bra ifrån sig på en utställning är det viktigt att fåglarna alltid är i toppform och inte ruggar.
Ovan: Den här undulaten är en prisvinnande utställningsfågel som utsågs till Best in Show bland cirka 10 000 tävlande fåglar av alla typer på en nationell utställning för bur- och voljärfåglar i Storbritannien.
12
ALLT OM UNDULATEN
Berömda ägare KAPITEL 1
Det har funnits några berömda undulatägare under de senaste 150 åren, bl.a. den engelske kungen Georg V, som lät uppföra en voljär som fortfarande används vid det kungliga slottet Sandringham i Norfolk. En annan är den engelske premiärministern Sir Winston Churchill, som hade en undulat vid namn Toby hos sig i premiärministerbostaden i London. Toby hade det speciella privilegiet att få flyga fritt runt i kabinettssalen. Kompositören Sir Malcolm Sargent höll sin orkester uppmärksam under repetitionerna genom att dirigera med sin undulat sittande på taktpinnen. Även tävlingssidan av undulatuppfödningen har lockat kända personer, särskilt från idrottsvärlden. James Hunt, den framlidne formel 1-föraren och Geoff Capes, den brittiske idrottsmannen som hade titeln världens starkaste man, är två som med stor framgång ställt ut sina fåglar. Capes har också blivit en högt respekterad undulatdomare.
En berömd fågel Enskilda undulater har också blivit berömda. Den kanske allra mest kända var Sparkie, en fågel som ägdes av en Mrs Williams i nordöstra England. Hon skaffade Sparkie som ungfågel och lärde honom över 550 ord. Det ordförrådet gjorde att han kunde upprepa 358 olika uttryck och åtta hela barnramsor, som han lärde sig rad för rad. Sparkie vann en tävling för talande fåglar som BBC arrangerade 1958 och slog därmed 2 768 andra deltagare. Sedan blev han mycket efterfrågad för privata framträdanden och en inspelning han gjorde sålde i över 20 000 exemplar. Han dog 1962 och kan beskådas än i dag på Hancock Museum i Newcastle.
URSPRUNG OCH VARIANTER
13
BETEENDE OCH BIOLOGI Undulaternas sociala natur har gjort dem till mycket omtyckta sällskapsdjur, samtidigt som de också samsas bra i grupper eftersom de har stark flockinstinkt. Deras läten är ganska musikaliska och tilltalande, särskilt när man jämför med många större papegojors hesa skrik och detta bidrar också till att de är så populära som husdjur i dag. Anpassningsförmåga
Vilda undulater bor i några av den bebodda världens mest ogästvänliga områden och för att överleva i en så ofruktbar miljö flyttar de omkring över hela sitt vidsträckta utbredningsområde. De tycks ha en osviklig förmåga att avgöra precis när ett regnväder närmar sig på en plats. Strax innan dyker de upp och väntar på att fröna på marken ska gro och mogna så att
Ovan: Vilda australiska undulater är mycket smalare och mindre än dagens tama stammar.
14
KAPITEL 1
ALLT OM UNDULATEN
de kan börja häcka i trädhålor och liknande ställen. När sedan vattenhålen börjar torka ut och det blir ont om mat, flyttar undulaterna vidare igen till ett nytt ställe och återvänder inte till samma område igen på flera månader och ibland år, allt efter tillgången på föda. Ändå kan deras antal variera ganska stort, eftersom de påverkas starkt av tillgången på mat och vatten. Skulle det bli torka länge är det sannolikt många som dör till sist, men vilda undulater kan överleva så länge som 130 dagar utan att dricka. Det är den härdigheten och anpassningsförmågan som har hjälpt dem att anpassa sig och häcka så bra i många olika hemmiljöer. Färgens betydelse
Vilda undulater är ljusgröna till färgen och det är en klar fördel för deras överlevnad. Den färgen gör att det är svårt att se dem när de sitter i ett träd. När undulater flyger rör de sig instinktivt i en tät formation vilket gör det svårare för en rovfågel att sikta in sig och slå
Häckningsbeteende Undulater har lätt för att häcka i vilt tillstånd, vilket snabbt ökar deras antal under gynnsamma förhållanden. De häckar också villigt i bur eller voljär. Det är inte ovanligt att honfåglar som hålls som sällskapsdjur lägger ägg på botten av buren. De ska lämnas kvar där tills honan tappar intresset för dem. De ska inte tas bort eftersom det bara uppmuntrar henne att lägga fler ägg. I voljären måste du också vara beredd på att en del par kan vilja häcka även om det inte finns några lämpliga holkar. De kan försöka ta sig in bakom brädfodringen i skyddshuset eller till och med gräva sig ner under en lös stenplatta och häcka där på underjordiskt vis, om inte hålan svämmar över under kraftiga regn.
URSPRUNG OCH VARIANTER
15
Ovan: De vilda undulaternas gröna fjäderdräkt och det kontrasterande mönstret på vingarna ger dem ypperligt kamouflage när de sitter i ett träd. ner på en enskild individ i flocken, eftersom de cirklar runt så tätt tillsammans. En klargul undulat bland dem skulle vara en ganska enkel måltavla. Det är därför inte överraskande att färgförändringar är sällsynta i vilt tillstånd men vanliga bland tama undulater. I Florida har flockar av vilda undulater bildats av rymlingar och studier där har visat hur mycket lättare det är för rovfåglar att slå ner på undulater med andra färger än grönt. Detta leder till att vilda flockar kommer att återgå till sina förfäders ljusgröna färg.
16
KAPITEL 1
ALLT OM UNDULATEN
UNDULATVARIANTER Enstaka exemplar av olika färger har dokumenterats bland vilda undulatflockar, med det är ytterst få av dem som har bidragit direkt till att avla fram några av dagens färgvarianter på tamfåglar. De allra flesta varianterna har utvecklats från förändringar som människan har medverkat till. De som såg den första färgvarianten på en tamundulat, som var en ljusgul odlad 1872 i Belgien, kan knappast ha insett hur betydelsefull den händelsen var. I dag finns det många tusen, kanske miljoner, möjliga variationer hos undulaten som kan odlas.
Hur färgerna uppstår Fåglarna i den gröna serien har två färgpigment i fjädrarna. Gult pigment finns i fjäderdräktens yttre skikt medan den inre kärnan består av svart melaninpigment. Mellan de två områdena finns det s.k. blå skiktet, som reflekterar tillbaka ljus och får det att se blått ut. När det täcks med det gula färgpigmentet ser man grön färg, precis som när blå och gula färger blandas, men om man tar bort det gula ser undulaten blå ut.
Till höger: En ljusgrön hane. Det här är en vanlig färg på många tama undulater.
URSPRUNG OCH VARIANTER
Om å andra sidan det svarta pigmentet saknas blir fågeln gul, och när allt färgpigment saknas blir den albino, trots att det reflekterande blå skiktet är intakt. Utan svart bakom blir det inte den karaktäristiska färgen. Men om du tittar på en albino på nära håll i vissa ljus ser du en svag blåaktig färgton i fjäderdräkten, på grund av fjädrarnas sammansättning. Färgmotsvarigheterna i den gröna och den blå serien undulater är som tabellen visar.
17
Färgmotsvarigheter Gröna serien
Blå serien
ljusgrön
himmelsblå
gul
vit
lutino
albino
grågrön
grå
Ovan: Fåglar med fläckiga färgområden kallas brokiga. Här ser vi en danskbrokig mörkgrön hona och en danskbrokig viol hane.
18
ALLT OM UNDULATEN
Blå KAPITEL 1
1878 dokumenterades den himmelsblå varianten för första gången, även den i Belgien. Men tydligen förblev den ganska okänd utanför landets gränser, för sådana fåglar väckte sensation när de 1910 visades i London för första gången. Inom tio år skickades de i väg på den långa resan tillbaka till undulatexperter i Australien. Den blå färgens uppkomst innebar att det möjliga antalet färger som kunde utvecklas ökade avsevärt, eftersom den kunde kombineras med bl.a. mörkfaktormutationer och brokiga och gulmaskade mutationer och därmed ge upphov till nya varianter. Himmelsblå
Helvit mask, svarta spots (strupfläckar) och lila kindfläckar kännetecknar den här mutationen och kroppsfärgen är en ren nyans av himmelsblått. Teckningarna på huvudet, ryggen och vingarna är svarta mot vit bakgrund, medan stjärtfjädrarna har en mörkare blå nyans.
Ovan: En kobolt. Det här är resultatet av att den mörka faktorn kombineras med blå färg. Till höger: Den himmelsblå är fortfarande en av undulatens populäraste färgvarianter.
URSPRUNG OCH VARIANTER
19
Den mörka faktorn Den här mutationen är egentligen ingen särskild färg, men den har en markant inverkan på en undulats utseende eftersom den påverkar färgens djup. Man har sett mutationen i vilda flockar av undulater och utvecklingen bland tama undulater inleddes i Frankrike 1915. När den här mutationen förekommer kan det finnas antingen en eller två mörka faktorer beroende på om en eller båda kromosomerna är påverkade (se s. 108–109). Om båda faktorerna är påverkade mörknar färgdjupet så som framgår av tabellen nedan.
Till höger: Den mörkgröna har en färg som ligger mellan ljusgrön och oliv.
Motsvarigheter för den mörka faktorn Gröna serien
Blå serien
Ingen mörk faktor
ljusgrön
himmelsblå
En mörk faktor
mörkgrön
kobolt
Två mörka faktorer
oliv
mauve