9789144089164

ST

BOKEN REDA K TÖ RER

OLA BJÖRGELL ULRIKA UDDENFELDT WORT

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.

Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.

Studentlitteratur har både digital och traditionell bok­utgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 37355 ISBN 978-91-44-08916-4 Upplaga 1:1 © Författarna och Studentlitteratur 2015 www.studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslagslayout: Francisco Ortega Foto omslagets baksida: Anette Björgell Printed by Graficas Cems S.L., Spain 2015

INNEHÅLL

Förord 19 Inledning 23 Författarpresentation 25 Redaktörer 25 Medverkande författare 25 Del I Personliga reflektioner 1 Att vara ST-läkare 31 Linn Kennedy

Min resa 31 I början 32 Vägar till delmålen 32 STyrkelyftet 34 Kvalitetsarbete 34 Handledarrollen 35 Sidotjänstgöringar 36 Möjligheter 36 Resan 37 ST-läkarens tips 37

© F ö r fa t t a r na oc h S t ud e n t li t t e r a t u r

3

Innehåll

2 Att vara ST-handledare 39 Marie Burstedt

Ett medvetet val 39 ST-handledarskap kräver tid och stöd i verksamheten 40 Att förmedla kunskap och erfarenhet i mottagningsverksamhet 41 Handledarskap för att uppfylla utbildningsmål inom specialiteten 42 Samtalsformatet 43 Handleda på egen klinik eller under sidotjänstgöring 43 Handleda på universitetssjukhus, mindre sjukhus eller i glesbygd 44 Handledarskap över tid, en förändrad yrkesroll 45 Handledarens tips 45 3 Att vara ST-studierektor 47 Anders Carlstedt

Starten 47 Socialstyrelsens krav och verkligheten 48 Studierektorn är ST-läkarens advokat 48 Bedömning och utvärdering 49 SPUR-inspektionen 49 Introduktions- och utbildningsprogram 50 Oklarheter i Socialstyrelsens målbeskrivning 50 Kompetens inom medicinsk vetenskap och kvalitetsarbete 51 Studierektorns tips 52 4 Att vara verksamhetschef 53 Lars Almroth

Specialiseringstjänstgöringens sammanhang 53 Chefens ansvar 54 Studierektorn 54 Vårt åtagande 55 Vikarierande läkare med ST-villkor 56 Konflikter mellan teori och verklighet 56 Uppföljning 57 Femårsplaner 58 4

© F ö r fa t t a r na oc h S t ud e n t li t t e r a t u r

Innehåll

Utveckla verksamheten 59 Slutledning 59 Verksamhetschefens tips 60 Del II Allmänna aspekter 5 Utbildning av ST-läkare i två olika landsting 63 Anders Carlstedt & Fredrik Walentin

A. Utbildning av ST-läkare i Värmland 63 Organisationen 64 Skriftliga riktlinjer för ST 65 Studierektorerna 66 Specialiseringstjänstgöringen 67 Kursprogram 67 Kurs i kommunikativ kompetens och ledarskapsutbildning 68 Vetenskap och kvalitetsarbete 68 Handledarutbildning 69 Framtida organisation 69 Sammanfattning 70 B. Utbildning av ST-läkare i Örebro län 70 Organisation 71 Utbildningen 77 Framtiden 81 Sammanfattning 83 Referenser 83 6 Undervisning och utbildning samt kurs- och kongressverksamhet under ST 85 Ola Björgell

Kurs, konferens eller kongress 85 Om utbildning 86 Utbildning på den egna avdelningen 86 Utbildning inom ett större vårdområde, på det egna sjukhuset eller inom en förvaltning 87

© F ö r fa t t a r na oc h S t ud e n t li t t e r a t u r

5

Innehåll

Utbildning inom ett helt landsting eller region 87 Att sprida kunskapen vidare 87 Nationella och internationella kurser- och kongresser 88 Betalkurser 88 SK-kurser och fria kurser 88 Kvalitetsgranskning, intyg och ansökan 89 Lipus 89 När är det en kurs och vilket värde har ett intyg? 90 Att genomföra ett större möte, en kurs eller kongress 91 Från idé till genomförande 91 Det lilla och det riktigt stora mötet 92 Att lära i grupp och utvecklas tillsammans 95 Tydliga mål, delaktighet och arbetsglädje i ett projekt 96 Styrgrupp och arbetsgrupper 97 Mötesteknik i organisationskommittén 97 Hållbarhet och utveckling över tid 97 Genomförandet 99 Uppföljning 99 Kurs- och kongressakademi 100 Sammanfattning 101 Referenser 101 7 Fackliga aspekter på ST 103 Heidi Stensmyren

Specialisering inom ramen för en tjänst 103 Specialisering en fråga för professionen 104 Statlig reglering av läkares specialisering 104 Tjänst 105 Utbildning inom ramen för tjänsten 106 Utbildning under semester, jourkompensation eller annan ledighet 107 Anställningsform 107 Sidotjänstgöring 108 Dubbelt boende 108 Tjänstledighet 109 6

© F ö r fa t t a r na oc h S t ud e n t li t t e r a t u r

Innehåll

Vad händer med anställningen när specialistkompetens uppnås? 109 Anställning innebär rättigheter och skyldigheter 110 Anställningsavtal 110 Är muntliga avtal bindande? 111 Allt bör inte regleras i anställningsavtalet 111 Föräldraledighet och graviditet 112 Jour 112 Verksamhet på bekostnad av utbildning 113 Dimensioneringen av ST 113 Sammanfattning 114 Referenser 114 8 Socialstyrelsen och ST 115 Frida Nobel

Allmänt om regler 115 Vad Socialstyrelsen gör och varför 116 Socialstyrelsen och kvalitet på ST 118 Socialstyrelsen och specialistkompetenskurser 119 ST enligt SOSFS 2008:17 – viktiga delar 119 Allmänt om regelformulering 120 Grundkrav i föreskriften 120 Handledare, aktuell handledare och instruktör 121 Dokumentation 122 Utlandstjänstgöring 124 Forskarutbildning 124 Målbeskrivning 124 Att söka specialistkompetens enligt SOSFS 2008:17 125 Vad händer med ansökan? 126 Att fylla i ansökan 126 Ansökan om specialistkompetens 126 Intyg om uppnådd kompetens enligt målbeskrivning för specialiseringstjänstgöring 127 Intyg om klinisk tjänstgöring 127 Intyg om auskultation 127

© F ö r fa t t a r na oc h S t ud e n t li t t e r a t u r

7

Innehåll

Intyg om kurs 128 Intyg om skriftligt individuellt arbete enligt vetenskapliga principer 128 Intyg om kvalitets- och utvecklingsarbete 129 Sammanfattningsvis – vad ska jag tänka på? 129 ST enligt SOSFS 2015:8 – viktiga delar 129 Allmänt om regelformulering 130 Grundkrav i föreskriften 130 Handledare 131 Bedömning av kompetens 131 Ansvarsfördelning 132 Specialistkompetens i bas- och grenspecialitet 133 Specialistkompetens i tilläggsspecialitet 134 Tillgodoräknande av kompetens 136 Övriga bestämmelser 138 Målbeskrivning 139 Att söka specialistkompetens enligt SOSFS 2015:8 140 Vad säger föreskriften? 141 Vad händer med ansökan? 142 Att fylla i ansökan 142 Ansökan om bevis om specialistkompetens 143 Intyg om uppnådd specialistkompetens 143 Intyg om genomförd utbildningsaktivitet och uppfyllda kompetenskrav – Klinisk tjänstgöring under handledning 143 Intyg om genomförd utbildningsaktivitet och uppfyllda kompetenskrav – Auskultation 144 Intyg om genomförd utbildningsaktivitet och uppfyllda kompetenskrav – Kurs 144 Intyg om genomförd utbildningsaktivitet och uppfyllda kompetenskrav – Självständigt skriftligt arbete 144 Intyg om genomförd utbildningsaktivitet och uppfyllda kompetenskrav – Kvalitets- och utvecklingsarbete 145 Sammanfattningsvis – vad ska jag tänka på? 145 Referenser 145

8

© F ö r fa t t a r na oc h S t ud e n t li t t e r a t u r

Innehåll

9 Studierektorskap 147 Christina Halford

Studierektorsrollen – en nyckelroll 147 Historik 148 Ansvar för ST – ett formellt perspektiv 149 Studierektorns ansvarsområde 149 Kompetenskrav 151 Befogenheter, resurser och stöd 151 Befogenheter och resurser 151 Stöd 153 Studierektorsuppdraget 154 Att samordna den interna och externa utbildningen 155 Att fungera som organisatoriskt stöd 155 Att handleda handledarna – den pedagogiska ledarrollen 156 Stöd till ST-läkare 157 Studierektorsuppdraget och ledarrollen 158 Sammanfattning 159 Referenser 159 10 Extern granskning av ST med hjälp av SPUR-inspektioner 161 Gösta Eliasson

Vad är SPUR? 161 Hur går en SPUR-inspektion till? 163 Initiativ 163 Beställning 163 Dokument och enkäter 164 Förberedelse 164 Inspektionsbesök 164 Redovisning och diskussion 164 Rapport 166 Vårdcentral Tallkotten genomgår SPUR-inspektion 166 Inspektion av radiologiutbildningen i Europa 171 Katrine Åhlström Riklund Vanliga frågor om SPUR 171

© F ö r fa t t a r na oc h S t ud e n t li t t e r a t u r

9

Innehåll

Vad tjänar en verksamhet på att bli SPUR-inspekterad? 171 Risken för jäv 172 Hur vet man att SPUR-inspektionerna gör nytta? 172 Vem kan beställa en SPUR-inspektion? 173 Vad händer om utbildningskvaliteten bedöms som oacceptabel? 173 Finns det andra modeller än SPUR? 173 Kan en verksamhet själv granska sin specialiseringstjänstgöring? 174 Vad kostar en inspektion? 174 Vem äger inspektionsresultatet? 174 Hur gör man för att bli SPUR-inspektör? 175 Sammanfattning 175 Referenser 175 Internet 176 11 Makt och mandat: Verkningsfulla kvalitetssystem i utbildning av ST-läkare 177 Jonas Nordquist, Kristina Sundberg & Lars Kihlström

Kvalitet i specialistutbildning 177 Professionen, förtroende och utbildningskvalitet 178 Hälso- och sjukvårdens utmaningar – ett hot mot läkarkårens autonomi 180 Kvalitetssystem för svensk specialistutbildning – igår, idag samt omvärldsperspektiv 181 SPUR 183 Kvalitetssystem för utbildning – omvärldsperspektiv 185 Svensk specialiseringstjänstgöring: kvaliteten och framtiden 188 Sammanfattning 191 Referenser 192

10

© F ö r fa t t a r na oc h S t ud e n t li t t e r a t u r

Innehåll

Del III Under ST 12 Utbildningsprogram, ST-kontrakt och dokumentation 195 Maria Randjelovic

Allmänt om dokumentation under ST 195 Vårdgivarens rutiner för ST 196 Utbildningsprogram 196 Definition 196 Innehåll 197 Upprättande 198 Delmålsöversikt 199 Tjänstgöringsplan 201 Kursplan 202 Plan för handledarträffar 203 Plan för egen studietid 203 Revidering 203 ST-kontrakt 204 Dokumentation av genomförda utbildningsaktiviteter under ST 205 Sammanfattning 206 Referenser 207 Internet 207 13 Handledning under ST 209 Hanna Frydén & Ingegerd Hoff-Lindahl

Vad är handledning? 209 Mentorskap, coachning, handledning – vad är egentligen skillnaden? 209 Varför ska man ha handledning? 211 Ökat lärande 211 För kvalitetssäkring 213 För verksamheten 213 Olika handledarroller 214 Huvudansvarig handledare 214 Handledare för specifik utbildningsperiod 215 Andra handledare 215 © F ö r fa t t a r na oc h S t ud e n t li t t e r a t u r

11

Innehåll

Instruktör 216 ST-läkarens roll 216 Handledningsperiodens olika faser 217 Förberedande fas 217 Inledningsfas 218 Mellanfas 218 Avslutningsfas 219 Handledningssamtalet 220 Samtalets syfte 222 Förslag på samtalsupplägg 222 Under samtalet 223 Dokumentation 225 Problem i handledningen 225 Förutsättningar för god handledning i verksamheten 226 Sammanfattning 227 Referenser 227 14 Bedömning av ST-läkarnas kompetensutveckling 229 Ulrika Uddenfeldt Wort, Gudrun Edgren & Fredrik Walentin

Bedömningars betydelse i utbildningen 229 Bedömningar 230 Varför ska vi bedöma ST-läkarnas kompetensutveckling? 230 Bedömning kan genomföras med olika kvalitet 231 Vad är det som ska bedömas i specialiseringstjänstgöringen? 232 Hur kan man testa nivån ”Gör” i Millers pyramid? 233 Handledarens roll 234 Bedömningsinstrument 235 Mini-clinical evaluation exercise 236 Direct observation of clinical procedural skills 236 Case-based discussion 237 Efter bedömningen med Mini-CEX, DOPS eller CBD 237 360-gradersbedömning 239 Vad kan man åstadkomma med 360 grader? 239 Utbildning av bedömare 240 Är resultaten reliabla? 240 12

© F ö r fa t t a r na oc h S t ud e n t li t t e r a t u r

Innehåll

Specialistkollegium 241 När kan det vara lämpligt att hålla specialistkollegium? 242 Inför specialistkollegium 242 Genomförande 242 Efter specialistkollegium 243 Om ST-läkaren inte når målen 244 Handlingsplan om ST-läkare riskerar att inte uppnå målen 244 Sammanfattning 245 Referenser 246 15 Kommunikationskompetens – att skifta perspektiv 247 Pia Strand

Varför är kommunikation ett prioriterat utvecklingsområde för läkare? 247 En förutsättning för samarbete och social organisation 248 Nyckeln till kultur, arbetsgemenskap och lärande 248 En förutsättning för vårdarbete 249 Vad innebär förmåga till kommunikation? 250 Kommunikationsforskningens perspektivskifte från sändare till mottagare 251 Kompetensutveckling kräver kartläggning av ST-läkarens individuella behov 252 1. Förmåga till kommunikation med patienter och närstående 253 2. Förmåga till kommunikation med kollegor 258 3. Kommunikationskompetens i undervisningssituationer 264 Metoder för lärande och måluppfyllelse 272 Måluppfyllelse genom kurs 272 Klinisk tjänstgöring 273 Seminarium 274 Sammanfattning 274 Referenser 275

© F ö r fa t t a r na oc h S t ud e n t li t t e r a t u r

13

Innehåll

16 Ledarskapsutbildning för blivande specialister 277 Liisa Carlzon, Barbro Edén & Anders Johansson

Ledarskap och professionell utveckling 277 Syfte med professionell utveckling och ledarskapsutveckling 278 Många former av ledarskap i läkares vardag 278 Hur definierar man lärandemålen inom ledarskap? 278 Anpassat och framåtsyftande lärande inom ledarskap 280 Konkreta mål inom ledarskap underlättar lärande 280 Att formulera individuella mål inom ledarskap 281 Hur lär man sig att bli en bra ledare och medarbetare? 283 Arbetsplatsintegrerat lärande 283 Handledning 284 Reflektion och portfölj 285 Simuleringsövningar 286 Studera den egna verksamheten 286 Ledarskapskurser 287 Bedömning av ledarskapskompetens 288 Olika mål kräver olika bedömningsmetoder 289 Handledare som bedömare 289 Specialistkollegium 290 Bedömningsinstrument 291 Sammanfattning och visioner 291 Referenser 292 17 Utbildning i medicinsk vetenskap under ST 293 Anna Nilsdotter

Innehåll i föreskriften 293 Mål med utbildningen 294 Utbildning i medicinsk vetenskap 294 Hur motiveras ST-läkaren? 295 Teoretiskt kursinnehåll 296 Projektplan 296 Projektarbetets omfattning 297 Handledartillgång 298

14

© F ö r fa t t a r na oc h S t ud e n t li t t e r a t u r

Innehåll

Lärarkompetens 298 Finansiering 299 Mål för examination 299 Möjlighet till fortsatt forskarkarriär 299 Hälso- och sjukvårdens nytta 300 Hur sprida kunskapen från utförda projekt? 300 Exempel på kursupplägg 301 Sammanfattning 303 Referenser 303 18 ST-läkarnas kvalitets- och patientsäkerhetsarbete 305 Åsa Robinson & Sven Karlander

Kvalitets- och utvecklingsarbete 2008 och 2015 305 Varför ska ST-läkarna göra ett kvalitets- och utvecklingsarbete? 306 Vad är kvalitet? 307 Hur kommer ST-läkaren igång med sitt kvalitetsoch utvecklingsarbete? 308 Identifiera frågeställningen 308 Utse handledare 309 Att arbeta tillsammans 310 Tid och planering 310 Uppdragsbeskrivning 311 Metod och verktyg för förbättringsarbete 311 Att välja ambitionsnivå för kvalitetsoch utvecklingsarbetet 314 Formella krav enligt SOSFS 2008:17 314 Formella krav enligt SOSFS 2015:8 315 Vilken ambitionsnivå är rimlig för den enskilde ST-läkaren? 316 Redovisning av kvalitets- och utvecklingsarbetet 317 Sammanfattning 317 Referenser 318

© F ö r fa t t a r na oc h S t ud e n t li t t e r a t u r

15

Innehåll

19 Kvalitetskurs och kvalitetsarbete i en region 319 Margareta Albinsson

Varför behövs förbättringskunskap 319 Bakgrund 320 Kvalitetsarbete i Region Skåne 320 Förberedelser 321 Målsättning med kursen i kvalitetsarbete 321 Upplägg 321 Genomförande 322 Utmaningar under kurstiden 327 Utvecklingstrender 327 Viktiga teoretiska moment i kursen 328 Sammanfattning 329 Referenser 329 20 Likarätt 331 Jonas Ålebring & Ola Björgell

Vad är likarätt? 331 Likarätt i vardagen 332 Normer 332 Ett reflekterande förhållningssätt 333 Viktiga konventioner och lagar 333 FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna 334 Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna 334 Regeringsformen 334 Hälso- och sjukvårdslagen 335 Diskriminering 335 Definitioner 335 Diskriminering inom hälso- och sjukvården 336 Diskrimineringsombudsmannen 337 Att förebygga diskriminering 338 Jämlik vård 338

16

© F ö r fa t t a r na oc h S t ud e n t li t t e r a t u r

Innehåll

Likarätt i framtiden 339 Ansvarsfull hälso- och sjukvård 340 Utredningen om aktiva åtgärder mot diskriminering 340 Utredningen om jämställdhet för både män och kvinnor 340 JA-delegationen 341 Att mötas i hälso- och sjukvården 341 Hur kan du arbeta med likarätt? 341 Sammanfattning 344 Referenser 344 21 Specialiseringstjänstgöring för utlandsutbildade läkare 345 Marja Jurvanen

Indelning av gruppen utlandsutbildade läkare 345 Läkare utbildade inom EU/EES 346 Arbetsgivaransvar och individuellt anpassat introduktionsprogram 347 Aktörer som påverkar de olika stegen 347 Språkutbildning 347 Läkare från tredje land 348 Sammanfattning av de olika stegen 349 Tentamensgruppen för utländska läkares examination 350 Språkkunskaper 350 Läkarnas allmäntjänstgöring 351 Provtjänstgöring 351 Kurs i samhälls- och författningskunskap 352 Många instanser längs vägen 354 Sammanfattning 356 Referenser 356

© F ö r fa t t a r na oc h S t ud e n t li t t e r a t u r

17

Appendix 1 357

Kompetenskrav 359 Delmål a och b 359 Appendix 2 367

Bas-, gren- och tilläggsspecialiteter 369 Appendix 3 377

Instruktioner för bedömning enligt Mini-CEX (Mini-clinical evaluation exercise) 379 Mini-CEX (Mini-clinical evaluation exercise form) 382 Instruktioner för bedömning enligt DOPS (Direct observation of procedural skills) 384 Direct observation of procedural skills (DOPS) 386 Instruktioner för bedömning enligt CBD (Case based discussion) 389 Case based discussion (CBD) 392 Instruktioner för bedömningsinstrumentet 360 grader (Sheffield peer review assessment tool) 394 360 grader (Sheffield peer review assessment tool) 396 Medarbetares bedömning 396 Egen bedömning 401 Specialistkollegium 406 Appendix 4 413

Sakregister 417

18

© F ö r fa t t a r na oc h S t ud e n t li t t e r a t u r

KAPITEL 2

Att vara ST-handledare M a r i e Bu r st e d t

Detta kapitel belyser rollen som ST-handledare. Många handledare har redan en gedigen erfarenhet av att bli handledd och att handleda. Ett flöde av handledning och undervisning har passerat förbi under en lång skolgång och utbildning. Den erfarenheten tillsammans med yrkeserfarenhet har format vårt lärande men även vår inställning till lärande. Med detta kapitel vill jag lägga fram tankar och reflektioner kring handledarskap i läkaryrket. En roll som kräver ständig reflektion över den egna insatsen, utveckling och behov av träning och utbildning.

Ett medvetet val Under de år som jag arbetade med handledarutbildning var en av de första frågorna jag ställde till deltagarna: Vem initierade att du blev huvudhand­ ledare för ST-läkare under deras specialiseringstjänstgöring? Det vanligaste svaret var att huvudhandledare utnämndes efter en viss turordning, mer eller mindre slumpmässigt. Flera av deltagarna var erfarna instruktörer och de fann det självklart och viktigt i yrkesrollen som läkare att handleda yngre kollegor.

Det finns ett ständigt flöde av nya krav i en yrkesroll som läkare. Att handleda och regelbundet följa och bedöma en yngre kollega under vägen till specialist är en viktig roll som kräver ytterligare ett aktivt val i vårt yrke som läkare.

© F ö r fa t t a r na oc h S t ud e n t li t t e r a t u r

39

Del I Personliga reflektioner

ST-handledarskap kräver tid och stöd i verksamheten Det känns alltid hedrande att bli tillfrågad om att bli huvudhandledare.

Och det är ett stimulerande uppdrag, både själva handledningen såväl som möjligheten att få förmedla sina läkarkunskaper. Jag tycker det är viktigt att man så snart som möjligt upprättar en skriftlig överenskommelse med verksamhetens ledning. Det ska finnas tid för ST-upplägg, innehåll och egen utbildning för handledarskapet. Den tilltänkte handledaren måste ta sig tid att tänka igenom uppdraget, som innebär planering och ansvar under lång tid. Ett viktigt moment i denna process är att handledaren får stöd av kollegor och instruktörer under planeringen av specialiseringstjänstgöringen.

Att vara ST-handledare ska inte vara ett ensamt uppdrag. Handledaren bör därför engagera verksamhetschef och medarbetare att ge stöd under planering och assistera vid utvärdering av ST-läkaren.

Mitt råd är att handledaren från första början ska ha en tät kontakt med ST-läkaren för att kunna planera och få en struktur på tiden som ligger framför. Rollerna som handledare respektive medarbetare är viktiga att tydliggöra. Vad förväntar sig ST-läkaren av handledaren och vilka mål har

Figur 2.1 Handledarrollen ställer stora krav som person och med­människa.

Illustration: Ursula Wilby.

40

© F ö r fa t t a r na oc h S t ud e n t li t t e r a t u r

2 Att vara ST-handledare

handledaren? Mål och vägen till dem ska struktureras upp. Det ska finnas utrymme att lära och reflektera. Om möjligt ska man försöka identifiera en klinisk instruktör för varje delmål. En viktig uppgift för handledaren är att kontinuerligt följa ST-läkarens utveckling, både när det gäller teoretiska kunskaper men också själva läkarrollen. Kommunikation, medarbetarskap, ledarskap, vetenskap och kvalitetsarbete ska få utrymme. Det viktigaste är dock alltid att ST-läkaren får gedigen klinisk erfarenhet, vilket i praktiken betyder att han eller hon träffar så många patienter som möjligt under sin första tid som ST-läkare. Patientmötena bygger en plattform av erfarenhet.

Handledaren kan där vara behjälplig i att bearbeta den vunna erfarenheten så att plattformen blir stadig och heltäckande. Man får inte glömma att planera in utrymme för förändringar i livet och verksamheten. Regelbundna möten med alla ST-läkaren och studierektor tillsammans med schemaläggare och verksamhetschef kan lösa många planeringssvårigheter.

Att förmedla kunskap och erfarenhet i mottagningsverksamhet Tidigt i läkarbanan får läkaren sällskap av yngre kollegor. Många av oss som utbildades under 1980-talet var inte förberedda på det. Samma morgon som vi började på kliniken kunde det komma fram en vänlig student och fråga om det gick bra att följa med på mottagningsbesök. Här hamnade vi i en situation med patientmöten, undersökning och bedömning av patienter i en för oss ny roll som yngre läkare. Samtidigt fanns ett krav att undervisa och handleda i och med mötet med en ännu yngre kollega. Dessa situationer med patientmöten och samtidig handledning i ett litet mottagningsrum kan vara spännande. Många med mig har säkert upplevt hur en läkare under utbildning glatt kunnat uttrycka förundran över ett undersökningsfynd samtidigt som patienten bleknat och undrat om slutet varit nära. Den yngre kollegans reaktion har ofta varit korrekt, men uttalanden om undersökningsfynd kan behöva förklaras och kan också lätt missförstås när de tas ur sitt sammanhang. Konsekvensen har då blivit att ansenlig tid gått åt till att informera patienten och försöka återfå dennes förtroende. Detta kan undvikas om man i förväg introducerar fallet för den yngre kollegan. Efter år av handledning i kombination med patientmöten tycker jag mig nu ha hittat en fungerande form för god handledning. © F ö r fa t t a r na oc h S t ud e n t li t t e r a t u r

41

Del I Personliga reflektioner

För att utbildningsmomentet i den kliniska vardagen ska bli så bra som möjligt vill jag ha ett kort möte med den medföljande yngre kollegan före patientmötet. Tanken är att man då tar sig tid att hälsa på varandra, att diskutera patienten och få en möjlighet att ventilera förväntningar och erfarenheter. Den kliniska handledaren bör också ge tid till att efter läkarbesöket diskutera den kliniska handläggningen. Med detta upplägg vinner jag tid och kraft som handledare och ofta blir det ett givande möte med yngre kollegor. Deras kunskap blir ett bollplank för mina beslut och handläggning av patienten.

Handledarskap för att uppfylla utbildningsmål inom specialiteten Som läkare arbetar vi alla som kliniska instruktörer. Det ingår i vår yrkesroll att instruera och stödja yngre kollegor inom respektive specialitet, att lära ut instrument för bedömning, handläggning och inte minst diagnostik och behandling av patienter. Instruktören ska kunna handleda ST-läkaren i konsten att kommunicera med patienten och dennes anhöriga (bota, lindra och trösta), men också i tillskansandet av rent medicinska kunskaper inom instruktörens specialistområde. De formaliserade kraven på utbildningsmål som specialist ökade radikalt för utbildningen 2008. En av vinsterna för ST-läkaren var att kravet på formaliserad handledarutbildning infördes.

Under denna turbulenta tid var det svårt att få en struktur i rollen som huvudhandledare samtidigt som målbeskrivning för specialister var under utarbetning. Hur skulle delmålen uppfyllas inom varje specialitet? Vilka förändringar måste ske i verksamheten för att skapa förutsättningar för en godkänd specialiseringstjänstgöring, när kraven varken var specificerade eller klart definierade? Hur skulle målen uppfyllas?

Konsekvensen blev att huvudhandledare för ST, inom alla specialiteter, hade en näst intill omöjlig uppgift att handleda i den gråzon som uppstod mellan Socialstyrelsens, specialitetsföreningarnas, klinikernas och andra utbildningshuvudmäns olika målbeskrivningar. Den nya handledarrollen stärktes och innebar bland annat ett formellt krav att utvärdera ST-läkaren, samtidigt som definierade mål för många specialiteter saknades.

42

© F ö r fa t t a r na oc h S t ud e n t li t t e r a t u r

2 Att vara ST-handledare

Samtalsformatet Jag har alltid upplevt det som spännande att möta yngre kollegor, både som medarbetare och som handledare. Som redan nämnts är det viktigt att handledaren bildar sig en uppfattning om ST-läkarens förväntningar och tidigare erfarenheter. Det är också viktigt att båda parter har planerat in tid att gå igenom målbeskrivningen. De ska fundera över olika sätt att nå delmålen och andra viktiga moment, samt med rimlig avvägning lägga till ST-läkarens egna personliga och kliniska erfarenhet och sitt inbördes medarbetarskap.

Nyckeln till ett bra handledarsamtal är förberedelse. Rent konkret sker detta redan vid planering av tid, plats och samtalets innehåll.

Det är avgörande för båda parter att samtalen har en tydlig struktur. Min erfarenhet är att även om vi inte kan lösa alla problem så är struktur och stöd genom en enkel dokumentation viktig, så att en uppföljning av eventuella problem kan planeras in till nästa samtal. Även enkla noteringar har i detta sammanhang gett mig god hjälp inför nästa möte.

Det är naturligt att som handledare skifta mellan olika roller så att man inte ständigt är strikt yrkesmässig. I handledarsamtal ingår också stunder när man agerar som medarbetare eller medmänniska. Samtalen kan med tiden utvecklas till att stödja ST-läkarens förmåga till medarbetarskap på arbetsplatsen och att uppmuntra till ledarskap. ST-läkaren kan behöva ventilera sina tankar öppet i samtalet för att konkretisera ämnet och gå vidare i sin yrkesroll.

Handleda på egen klinik eller under sidotjänstgöring Om huvudhandledare och ST-läkare arbetar på samma klinik är det lättare för dem att fastställa en rutin för handledarsamtalen. Mötenas form och innehåll fungerar ofta bra under tiden för den placeringen. Däremot kan valet av handledare under sidotjänstgöringarna vara mer problematiskt. Inte så sällan saknas det en utsedd handledare på mottagande klinik och missförstånd i schemaläggningen gör det svårt för båda parter. Det finns flera vägar att gå, men rutiner för kommunikation inför en sidotjänstgöring, allra helst i form av ett möte, är en bra början och en förutsättning för måluppfyllelse för tjänstgöringen. Ett trepartssamtal med ST-läkare, huvudhandledare och mottagande handledare är ett bra sätt att lösa många frågor om innehåll och

© F ö r fa t t a r na oc h S t ud e n t li t t e r a t u r

43

Del I Personliga reflektioner

handledning under sidotjänstgöringen. Det bästa är om detta möte sker med god framförhållning inför placeringen. Enklaste sättet att lösa det är att ha en telefonkonferens eller ett webb-baserat möte.

Behovet av en fortsatt kontinuitet av i handledning och utvärdering av specialiseringstjänstgöringen är än mer betydelsefull under sidotjänst­ göringarna. En förutsättning för detta är naturligtvis återigen god planering.

ST-läkare, handledare och schemaläggare från både huvud- och mottagande klinik måste engageras för att planeringen ska bli bra.

Handleda på universitetssjukhus, mindre sjukhus eller i glesbygd Det kan vara komplicerat att handleda på ett undervisningssjukhus där utbildning sker kontinuerligt. I en stor organisation med undervisning och forskning kan utrymme och tid för handledning och utvärdering krympa till ett intet. Å andra sidan finns det fler instruktörer som stödjer ST-läkaren i dennes verksamhet. Trots fler medarbetare kan det vara svårare att få till handledning och utvärdering. Därför måste det på en större klinik finnas ett upparbetat system för bra specialiseringstjänstgöring. På mindre sjukhus och i glesbygden kan en kontinuitet i undervisningen, med ett fåtal instruktörer, underlätta utvärderingen av de olika momenten inom ST. Med erfarenhet från både universitetssjukhus och glesbygd kan jag ibland fråga mig själv: Fungerar jag bättre som handledare om ST-läkaren gör alla sina placeringar geografiskt nära? Den möjligheten finns på större sjukhus då ST-läkaren gör sina sidotjänstgöringar på samma ort. Är det svårare att handleda i mindre organisationer? Det sistnämnda innebär ofta att sidotjänstgöringar pågår under långa perioder med ett geografiskt avstånd från hemmakliniken.

Trots geografisk närhet upphör handledarträffar ofta under sidotjänstgöringarna. Det krävs enligt min erfarenhet en målmedveten planering för att få till regelbundna möten under perioden av sidotjänstgöring i en stor organisation.

Behovet att handleda på distans aktualiseras påtagligt i samband med långa sidoutbildningar när det finns ett geografiskt avstånd. ST-läkare från mindre sjukhus har bättre framförhållning och är vana att planera in möten och kommunicera på distans. Jag har redan nämnt alternativet telefonkonfe44

© F ö r fa t t a r na oc h S t ud e n t li t t e r a t u r

2 Att vara ST-handledare

renser eller nätbaserade möten med huvudhandledare och instruktörer för att planera och utvärdera sidotjänstgöringar vid stora geografiska avstånd.

En annan utmaning är om ST-läkaren byter specialitet, eller om strukturen för klinikens organisation förändras under ST. Då blir konsekvensen ofta att specialiseringstjänstgöringen blir lidande, exempelvis vad gäller överrapportering mellan handledare och handledningens kontinuitet. ST-planen måste omarbetas så snart det går, tillsammans med de nya ST-aktörerna.

Risken är att det blir svårt att nå måluppfyllelse inom avsedd tid.

Handledarskap över tid, en förändrad yrkesroll Liksom sjukvården ständigt utvecklas förändras också skol- och universitetsutbildningarna. Läkarutbildningen har omarbetats och står under ytterligare krav på förnyelse. Den personliga utvecklingen och möjlighet till reflektion av den egna rollen är numera en viktig del genom hela utbildningen. Våra yngre kollegor får teoretisk bakgrund och redskap för den personliga utvecklingen. Tid avsätts för egna övningar och träning av eget handledarskap under grundutbildningen, något som många av oss tidigare ST-handledare inte har upplevt. Utvecklingen av utbildningen har gett oss öppna och motiverade yngre kollegor att handleda. De känner till vikten av samtal och reflektion tillsammans med äldre kollegor och har krav på struktur av utbildning redan från början. I och med de nya riktlinjerna har alltså dessa yngre kollegor, som är vana vid och inställda på struktur och kontinuerlig utveckling, kanske en utmaning framför sig, att balansera denna kompetens med tid som krävs för att inhämta den teoretiska och praktiska utbildningen.

Handledarens tips För att undvika en pressad situation som handledare: • Se till att som handledare få en klar arbetsinstruktion med tydliga mål

från verksamhetschef och ST-studierektor.

• Planera alla olika moment inom specialiseringstjänstgöringen tillsammans med ST-läkaren i god tid.

© F ö r fa t t a r na oc h S t ud e n t li t t e r a t u r

45

Del I Personliga reflektioner

• Harmonisera ansvar och auktoritet – formalisera din roll som

handledare.

• Främja kontroll och yrkesstolthet över arbetsresultat och visa samtidigt empati, tolerans och rättvisa.

• Identifiera misstag, lyckade resultat och dess konsekvenser och förbered kanaler för beröm och påpekanden redan i planeringen.

46

© F ö r fa t t a r na oc h S t ud e n t li t t e r a t u r

Ola Björgell är docent och överläkare i medicinsk radiologi vid Skånes universitetssjukvård. Han är även regionöverläkare för ATST i Region Skåne, med lång erfarenhet av undervisning och utbildning. Ola är initiativtagare till ett stort antal kurser och kongresser, bland annat ”Framtidens Specialistläkare”.

Ulrika Uddenfeldt Wort är medicine doktor, barnneurolog och överläkare på Barn- och ungdomskliniken vid Skånes universitetsvård där hon även är sjukhusövergripande ST-studierektor. Ulrika är ansvarig för ST-ledarskapskurser i Region Skåne samt utvecklar instrument för bedömning av ST-läkarnas kompetensutveckling.

ST-BOKEN Denna lärobok är den första som sätter hela specialiseringstjänstgöringen för läkare (ST) i fokus. Tongivande och utbildningsaktiva medförfattare från hela landet bidrar till ST-bokens mångfald, som inkluderar fakta om ST 2008 och den nya ST som gäller från 2015.

I den första delen av ST-boken reflekterar läkare om sina personliga erfarenheter av ST. Övriga kapitel är inriktade på gemensamma specialitetsövergripande ämnen.

ST-boken kan användas i det vardagliga arbetet, som ett hållbart och praktiskt stöd under hela ST. Den vänder sig till alla blivande ST-läkare, ST-läkare, handledare och studierektorer samt till landets verksamhetschefer, vårdgivare och politiska organ. Den är också användbar för många medarbetare som på olika sätt är involverade i ST, till exempel HR-strateger, ATST- samordnare, pedagoger och kanslister med flera viktiga yrkesgrupper inom undervisning och utbildning.

Art.nr 37355

www.studentlitteratur.se