9789174990751

Hitomi Kanehara

Ormar och piercing

»I berättelsen om Lui finns också en kriminalhistoria invävd. Den omvärver hennes liv, allt mer, medan hon – allt intensivare – ristar smärtan genom sin kropp. Det skildras på klar och enkel prosa: korta täta meningar, som stygn tvärsigenom arken.« HA N NA HA L L G R E N , AFTONBLADET • »Ett kraftfullt porträtt av generationen efter den japanska bubblan.« T H E N E W YO R K T I M E S • »En fin och genomskinlig skildring som, trots sina anspråkslösa åttio sidor, på något sätt har förändrat mig.« DA G E N S B O K . C O M • »I ett mörkt och skrämmande spel mellan Lui, sadisten och piercaren Shiba, och den våldsamme punkaren Ama skapas ett sm-sexuellt triangeldrama med total och maximal utlevelse.« BENNY HOLMBERG, T I D N I N G E N K U LT U R E N • »Litteratur tar formen av en berättelse, lånar dess styrka, och blottlägger dessa instinktiva känslor under ett ögonblick, och frågar oss samtidigt vad frihet betyder. Detta visar Hitomi Kanehara vackert prov på i denna roman, medan hon fritt använder den litterära stil och teknik som bara en nittonåring behärskar.« ur Ry u M u r a k a m i s efterord

Hitomi Kanehara

Ormar och piercing

Översättning av Helen Enoksson Efterord av Ryu Murakami

Modernista stockholm

»Ve t du vad en kluven tunga är ?« »En som är delad i två ?« »Japp, som en orm- eller ödletunga. Fast människor kan också få en sån.« Han tog ut cigaretten ur munnen och räckte ut tungan.

Spetsen var tydligt kluven, precis som en ormtunga. Jag tittade fascinerat på när han höjde den högra tungspetsen och vant satte cigaretten i klykan. »Wow …« Detta var mitt första möte med en kluven tunga. »Ska inte du också försöka ?« sa han, och jag kom på mig själv med att nicka.

Att klyva sin tunga är vanligtvis något som galna människor gör. De kallar det för kroppsmodifikation. Jag lyssnade intresserat när han förklarade hur det gick till. Man börjar visst genom att pierca tungan. Sedan förstorar man gradvis hålet genom att sätta i tjockare och tjockare stavar.

Sedan, när hålet är uttöjt till en viss storlek, knyter man tandtråd eller fisketråd i tajta öglor från hålet till mitten av tungspetsen. Till slut klipper man upp den återstående delen av tungan antingen med en skalpell eller med ett rakblad. Vissa bryr sig faktiskt inte ens om att gå igenom hela processen med att pierca och knyta alls, de bara klyver tungan i två delar med en skalpell. »Men är det sant ? Jag menar, dör inte folk vanligtvis när de biter av sig tungan ?« frågade jag. »Jo, men man bränner tungan för att stoppa blöd­ning­ 5

en. Men det är bara det snabba sättet. Själv började jag med en tungstav. Det tar tid, men det är värt det för ett snyggare snitt«, svarade ormkillen nonchalant. Tanken på ett brännjärn pressat mot en blodig tunga gav mig gåshud av obehag. Just nu har jag två 0 g-örringar i mitt högra öra och i mitt vänstra öra har jag nerifrån och upp ringar på 0,2 och 4 g. Tjockleken på kroppssmycken mäts i gauge i Japan, vilket förkortas g. Ju lägre siffra, d ­ es­to större hål. Nybörjarringar är oftast 16 eller 14 g, vilket är ungefär 1,5 millimeter. Efter 0 g kommer 00 g, som är 9,5 millimeter. När man väl går över 00 g, alltså över en centimeter, ser man mer ut som man tillhör något slags stam och det handlar inte längre om att se bra ut eller inte.

Det var smärtsamt nog att töja ut hålen i mina öron. Jag kunde inte ens föreställa mig hur ont det skulle göra att göra samma sak med tungan. Själv hade 16 g-ringar tills jag träffade Eri, en två år äldre tjej, en kväll på en klubb, och förälskade mig i hennes 00 g-ringar. När jag talade om för henne hur coola jag tyckte de var gav hon mig dussintals av sina gamla från 12 g till 0 g, och sa: »När man har gått såhär långt kan man inte använda några mindre längre.« Att töja från 16 g till 6 g var lätt, men att gå från 4 till 2 och sedan 2 till 0 var seriös töjning. Blod sipprade ut från hålen och mina örsnibbar blev svullna och röda. Den konstanta, dunkande smärtan varade i ett par tre dagar. Jag ärvde även Eris filosofi att inte använda töjspiraler, så det tog mig tre månader att komma ned till 0 g. Jag funderade just på att gå vidare till 00 g kvällen då jag träffade killen med den kluvna tungan. Jag var beroende av töjning, vilket säkert bidrog till mitt intresse för allt hans snack om tungklyvning. Han verkade också ha trevligt.

6

Några dagar senare gick jag med ormkillen, som hette Ama, till Desire, en sorts piercing- och tatueringsstudio.

Den låg i en källare på en sidogata intill shopping- och nöjesdistriktet. Det första jag såg när jag kom in var en närbild av en vagina med piercad blygdläpp. Väggarna var klädda med foton av piercade testiklar och tatueringar.

Längre in fanns ett utbud av standardpiercingsmycken och olika accessoarer utställda. Där fanns också en avdelning med piskor och penisfodral. Jag skulle säga att det var en affär för perversa typer. »Tjena Ama. Det var längesen.« En kille stack fram huvudet från bakom disken. Han var ungefär tjugofyra eller tjugofem och hade en hopkrupen drake tatuerad på sitt rakade bakhuvud. »Lui, det här är Shiba-san. Det är hans affär. Shiba-san, detta är min flickvän.« Ärligt talat såg jag inte mig själv som Amas flickvän, men jag höll tyst och bugade mig ändå. »Ah, jag förstår. Söt tjej du har hittat.« Jag kände mig lite spänd och lyckades inte lugna ner mig. »Vi kom för att få hennes tunga piercad.« »Verkligen ? Så Barbie-tjejer piercar också tungan ?« sa Shiba och tittade nyfiket på mig. »Jag är ingen Barbie-tjej.« »Hon vill också ha kluven tunga«, sa Ama och skrat­ t­ade retsamt som om han inte hört vad jag sagt. Jag kom ihåg att jag i en piercingstudio hört att tungan var det mest smärtsamma stället att pierca sig näst efter könsorganen.

Jag började undra om det var en bra idé att låta en sådan här punkarkille göra det. »Kom hit får jag se«, sa Shiba.

7

Jag gick fram till disken och räckte ut tungan. Shiba lutade sig lätt framåt och sa: »Bra, den ser ganska tunn ut, så det borde inte göra alltför ont.« Jag kände ett uns lättnad. »Men när man beställer in grillat kött, är inte tungan det segaste köttet näst efter magen ?« frågade jag. Jag hade hela tiden undrat om det var säkert att göra ett hål igenom en så seg del av kroppen. »Bra poäng«, sa Shiba. »Jo, det kommer definitivt att göra mer ont än att pierca öronen. Jag menar, du gör ju fak­tiskt ett hål igenom tungan. Det är klart att det gör ont.« »Skräm henne inte, Shiba-san. Om jag kunde göra det kan jag inte se varför du inte skulle kunna.« »Förutom att du svimmade. I vilket fall, kom hit med din tunga.« Shiba pekade förbi disken och när han log mot mig märkte jag att han hade ett snett leende. Han hade piercade ögonlock, ögonbryn, läppar, näsa och kinder. Det gjorde det nästan omöjligt att uppfatta hans ansiktsuttryck. Jag la också märke till att ovansidan av hans händer var täckta av ärr. Först trodde jag att de kanske berodde på någon sorts olycka, men när jag sneglade på dem märkte jag att varje ärr var en cirkel på ungefär en centimeter i diameter, förmodligen gjorda med flit. Den här killen var helt galen. Ama var den första personen av sin sort som jag hade träffat. Och nu då även Shiba, som inte hade kluven tunga, men som hade ett skräckinjagande ansikte fullt av piercingar. Ama och jag följde Shiba in i det bakre rummet. Jag satte mig på en stol som Shiba pekade på, och såg mig omkring i rummet. Där fanns en brits, några ovanliga redskap och naturligtvis obskyra foton på väggarna.

8

»Tatuerar du också ?« frågade jag. »Japp, jag är själv tatuerare, fast jag lät någon annan göra den här«, sa Shiba och pekade mot sitt huvud. »Jag fick min gjord här«, sa Ama. Ama och jag hade genast kommit bra överens. Vi hade pratat om kluvna tungor, och jag hade följt med hem till honom. Han hade fotograferat hela tungklyvningsprocessen från töjning av tunghålet till klyvningen av tungspetsen med en skalpell, och jag gick utan brådska igenom fotona ett och ett. Ama hade töjt ända till 00 g, så han hade bara behövt skära bort cirka fem millimeter med en skalpell, men det hade ändå blött skrämmande mycket.

Han hade visat mig en undergroundwebbsida med bilder av hela tungklyvningsprocessen. Fascinerat hade jag tittat på bilderna, om och om igen tills Ama hade tröttnat. Då förstod jag inte varför jag var så upphetsad. Sedan låg jag med honom. Efteråt, medan han stolt hade visat upp sin draktatuering som sträckte sig från övre vänsterarmen och ned över ryggen, hade jag tänkt att om jag kunde klyva tungan kunde jag även tatuera mig. »Jag vill tatuera mig.« »Är det sant ?« svarade Shiba och Ama i kör. »Coolt. Det kommer säkert att bli ursnyggt. Tatue­ ringar blir faktiskt bättre på tjejer än på killar, speciellt yngre tjejer. Huden är så slät att man kan tatuera riktigt detaljerade motiv«, sa Shiba medan han strök mig på överarmen. »Shiba-san, ska vi inte sätta i tungstaven ?« »Ah, just det«, svarade Shiba medan han tog fram en piercingpistol ur en plastpåse som låg på en stålhylla. Det var en likadan som används när man tar hål i öronen. »Stick ut tungan. Var vill du nu ha hålet ?« 9

Jag stack ut tungan framför spegeln och pekade på ett ställe cirka två centimeter in från tungspetsen. Med van hand torkade Shiba av min tunga med en bomullstuss och satte en svart prick där jag hade pekat. »Sätt hakan mot bordet.« Jag gjorde som han sa och böjde mig ned med tungan utsträckt. Shiba lade en handduk under min tunga och satte fast staven i piercingpistolen. Spontant slog jag till Shiba på armen och skakade på huvudet. »Vad är det ?« »Är inte det en tolva ? Du ska väl inte börja med att sätta i en sån ?« »Jo, det är en tolva. Du ser väl ingen med en sexton eller arton i tungan, eller hur ? Det här kommer att bli bra.« »Sätt i en fjorton. Snälla.« Jag blev desperat och övertalade Ama och Shiba att använda en fjorton i stället. I öronen använ­de jag alltid en fjorton eller sexton först.

Shiba satte en 14 g-stav i piercingpistolen och sa: »Var det här du ville ha den ?« Jag nickade lätt och knöt händerna hårt. Mina händer var redan svettiga och obe­ hagligt blöta. Shiba sat­te piercingpistolen vertikalt och tryckte spetsen mot handduken. Jag kände den kalla metallbiten mot undersidan av min tunga. »Okej ?« frågade Shiba med vänlig röst. Jag tittade upp och nickade lätt. »Nu kommer jag«, sa han med låg röst och satte fingret mot avtryckaren. Hans röst fick mig att föreställa mig honom ha sex. Jag undrade om han använde den mjuka rösten för att förvarna om att han skulle komma när han hade sex också. I nästa ögonblick hördes ett klickande ljud och en skälvning starkare än en orgasm gick genom min kropp. Jag fick gåshud och en kort spasm gick genom 10

min kropp. Magen spändes, och av någon anledning även vaginan, och precis som vid en orgasm gick en stickande känsla genom den. Piercingpistolen öppnades efter att den skjutit in staven, och så fort jag blivit fri drog jag in tungan i munnen igen med en grimas. »Visa mig !« Shiba vred mitt ansikte mot sitt och stack ut sin egen tunga och visade. Med tårar i ögonen stack jag själv ut min nu avdomnade tunga. »Mm, det ser bra ut. Den sitter rakt och precis på rätt ställe.« »Det gör den faktiskt, Lui«, sa Ama. Ama trängde sig in mellan oss och tittade på min tunga. Den sved och det var svårt att prata. »Visst var det Lui du hette ? Du kan verkligen ta smär­ ta. Tjejer är bättre på att uthärda smärta, sägs det. Det finns folk som svimmar när de piercar känsliga delar som könsorganen eller tungan.« Jag bara nickade till svar. Smärtan kom i olika styrka i korta vågor. Men jag var glad att jag hade kommit hit. Även om det var jag själv som bestämde att jag skulle pierca mig är jag glad att jag lyssnade på Ama. Skulle jag ha gått ensam skulle jag förmodligen ha ångrat mig halvvägs. Sedan fick jag is att kyla tungan med, och jag kände hur upphetsningen gradvis la sig. När jag hade lugnat ned mig tittade Ama och jag igenom piercingsmyckena tills Ama tröttnade och gick bort till sm-prylarna. Själv fick jag syn på Shiba, som kom ut från det bakre rummet, och ställde sig och hängde över disken. »Shiba-san, vad tycker du om kluvna tungor ?« »Hm, jag tycker att det är intressant som koncept, men till skillnad från piercing och tatuering ändrar det ju på kroppsformen, och det skulle jag inte själv vilja göra 11

efter­som jag tycker att det är Guds exklusiva rätt«, sa Shiba och vred på halsen.

På något sätt lät Shibas ord så övertygande att jag nickade. Jag tänkte på de former av kroppsmodifikation som jag själv kände till. Fotbindning, midjesnörning med korsett, halsförlängning. Jag undrade om tandställning räknades. »Okej, så om du var Gud, vilken form skulle du då ge människan ?« »Jag skulle inte ändra på formen. Däremot skulle jag göra dem riktigt korkade. Dumma som höns så att de aldrig skulle kunna föreställa sig att en Gud existerade.« Jag slängde en hastig blick upp på Shiba. Han hade sagt det nonchalant men hade en illmarig glimt i ögonen.

Den här killen var intressant, tänkte jag. »Har du lust att visa mig några tatueringsmotiv nästa gång ?« »Gärna«, svarade Shiba med ett vänligt leende. Hans ögon hade en onaturligt ljusbrun färg och hans hud var väldigt vit, nästan som en vit person, tänkte jag. »Ring gärna när som helst om du vill fråga om piercingen eller vad som helst, för den delen«, sa Shiba och skrev sitt mobilnummer på baksidan av studions visitkort, som han räckte över till mig. Jag tog emot det och tackade med ett leende. Samtidigt som jag slängde en blick på Ama som stod och höll en piska i handen, stack jag in visitkortet i min plånbok. »Åh, pengar.« Det påminde mig om att jag borde betala. »Hur mycket blir det ?« frågade jag. »Äsch, det är okej«, svarade Shiba ointresserat. Jag satte upp armbågarna mot disken och lutade ansiktet i mina händer medan jag observerade Shiba. Han satt på 12

en stol bakom disken och verkade besvärad av mina ögon på sig, och undvek att möta min blick. »När jag ser ditt ansikte väcks mitt sadistiska blod«, sa Shiba långsamt, fortfarande utan att möta min blick. »Det är kanske för att jag utstrålar min masochistiska sida.« Shiba ställde sig upp och mötte äntligen min blick.

Hans blick var fylld av ömhet, som om han tittade på en hundvalp. Han böjde sig fram i jämnhöjd med mina ögon, förde min haka uppåt med ett smalt finger och log. »Jag skulle vilja sticka den här halsen med en nål«, sa han med en röst som om han skulle börja skratta när som helst. »Det låter som du är mer savage än sadist.« »Jo, så är det säkert.« Jag blev lite förvånad eftersom jag inte trodde att han skulle kunna svara på det. »Det ordet trodde jag inte att du kunde.« »Jag är expert på grymma ord«, sa han medan han drog upp munnen i ett snett, nästan blygt leende. Den här killen är galen, tänkte jag, men jag kunde inte förneka min lust att överlåta mig i hans händer och låta honom göra vad han ville med mig. Jag la armen på disken och vände ansiktet uppåt, medan Shiba smekte min hals. »Hörru Shiba-san, låt bli att stöta på andras tjejer.« Amas töntiga röst avbröt oss. »Jag bara undersöker hennes hud inför tatueringen«, sa Shiba och Ama såg lättad ut. Vi köpte några piercingsmycken och sa sedan hej då till Shiba.

Jag hade börjat vänja mig vid att visa mig ute med Ama. Han hade tre 4 g-nålar i sitt vänstra ögonbryn, och tre lika­ 13

dana i underläppen. Bara detta hade varit iögonfallande nog, men han hade även en drake som tittade fram under hans linne, och klarrött hår som var snaggat på s­ idorna och formade en tjock mohikan. När jag såg Ama för första gången på den där mörka technoklubben tyckte jag ärligt talat att han var ganska frånstötande. Hittills hade jag bara varit på hiphop- och trance-­klubbar. Det hade nästan uteslutande varit på olika event med kompisar, men jag trodde att det inte var så stor skillnad på klubbar och klubbar. Men det här var annorlunda. Den dagen, på väg hem efter att ha träffat några vänner, började en svart kille prata med mig med någon bred dialekt på engelska, och han övertalade mig att följa med till klubben. Det var helt klart en klubb, men helt olika de jag hittills hade varit på. Jag hade tröttnat på musiken som jag inte kände igen och inte ­­gil­lade, och satt och drack i baren när jag fick syn på Ama som dansade mycket märkligt. Även i denna udda skara stod han ut, och när våra ögon möttes gick han direkt fram till mig. Jag blev lite förvånad över att hans typ av killar stötte på tjejer. Efter en stunds småprat visade han mig sin tunga. Jag blev helt fascinerad av hans smala tunga med två spetsar. Varför den hade så stark dragningskraft på mig vet jag inte ens nu. Jag vet inte heller vad jag tror att jag ska uppnå genom den här meningslösa kroppsmodifieringen.

Jag kände på tungstaven med mitt finger. Ibland stötte den emot mina tänder och gav ifrån sig ett klickande ljud.

Smärtan fanns där fortfarande, men svullnaden hade gått ned betydligt. »Lui, hur känns det att vara ett steg närmare en kluven tunga ?« frågade Ama plötsligt och vände sig om mot mig. »Jag vet inte riktigt, men jag känner mig glad.« 14

»Bra. Jag vill dela den här känslan med dig«, sa han och skrattade slirigt. Jag kunde inte säga vad som var så slirigt, men när han skrattade fick hans ansikte ett sådant uttryck. Kanske var det för att hans underläpp tyngdes nedåt av hans piercingar när han öppnade munnen. Jag hade alltid trott att Amas typ bara rökte marijuana och låg runt, men tydligen gjorde inte alla det. Ama var alltid vänlig och sa ibland saker som absolut inte stämde överens med hans framtoning. När vi kom till hans rum kysst­e han mig djupt och länge och hans ormtunga slingrade sig runt min tungpiercing. Jag njöt av smärtan som gick som en rysning genom min kropp. När jag hade sex med Ama blundade jag och tänkte på Shiba. Guds exklusiva rätt … det är ju suveränt. Då får jag väl bli en gudinna.

Vår tunga andhämtning ekade i den kyliga luften. Trots att det var mitt i sommaren och luftkonditioneringen inte var på, och min kropp var klibbig av svett, kändes Amas lägenhet kylig. Kanske berodde det på att han bara hade stålrörsmöbler. »Är det okej att jag kommer nu ?« Amas ansträngda röst lät som den flöt omkring i rummet. Jag öppnade ena ögat till en smal springa och nickade svagt. Ama drog ut den och kom över mitt kön. »Men jag sa ju att du skulle komma på min mage.« »Förlåt, det var dålig tajming …«, sa Ama ursäktande och drog pappersnäsdukslådan mot sig. Han kommer alltid på mitt kön, och det gillar jag inte eftersom mitt könshår blir alldeles strävt av hans sperma. Jag skulle helst somna direkt, dåsig efter orgasmen, men på grund av Amas slarv måste jag alltid gå upp och duscha. »Kan du inte komma på min mage får du använda kondom.« 15

Ama bad om ursäkt ännu en gång, med huvudet hängande. Jag torkade av mig det värsta med en pappersservett och reste mig upp. »Ska du duscha ?« Amas röst lät så ensam att jag stannade upp. »Ja, jag ska duscha.« »Kan vi inte duscha tillsammans ?« Spontant höll jag på att svara ja, men när jag såg honom naken med det där sorgsna uttrycket såg han bara dum ut. »Nä, det blir för trångt i det där lilla badkaret.« Jag tog ett badlakan och låste om mig i badrummet.

Där inspekterade jag min tunga i badrumsspegeln. Silver­ kulan på tungan var första steget till en kluven tunga. På en månad fick jag inte töja ut den, hade Shiba sagt. Vägen var fortfarande lång. När jag kom ut från badrummet hällde Ama tigande upp kaffe till mig. Han verkade slappna av lite när jag tackade, och satte sig och stirrade på mig medan jag drack mitt kaffe. »Lui, vi lägger oss i sängen.« När jag gjorde som han sa och la mig ned begravde han sitt ansikte mellan mina bröst och började suga på min bröstvårta. Ama älskade att göra så, och gjorde det alltid före och efter sex. Jag vet inte om det beror på att han har kluven tunga, men det är alltid så skönt att bli slickad av honom. Hans ansikte såg så tryggt och avslappnat ut att han liknade en bebis, vilket framkallade moderskänslor till och med hos någon som jag. När han smekte mig på hela kroppen och tittade upp på mig med ett lyckligt leende på läpparna blev till och med jag lite lycklig. Kanske var det hans sätt att trösta sig, trots att han var punkare. Han var inte lätt att förstå sig på.

16

»Nä, lägg av ! Är det sant ? Det där ser ut att göra riktigt ont !« var min kompis Makis reaktion. Med allvarlig min inspekterade hon min tunga, grimaserade och tjatade om hur ont det såg ut att göra. »Vad är det här för mental helomvändning ? Tungpiercing alltså. Lui, hatar inte du punkare och Harajukutyper ?« Jag hade lärt känna Maki två år tidigare på en klubb.

Hon är urtypen för en Barbie-tjej, och eftersom vi har hängt ihop i vått och torrt och alltid går ut tillsammans vet hon precis vad jag har för smak och vad jag gillar. »Jo, men jag har träffat en kille som är punkare och det är möjligt att han har påverkat mig, men jag vet inte riktigt.« »Men det är faktiskt ovanligt att en tjej med Barbie-stil har tungpiercing. Jag trodde det räckte med dina stora hål i öronen, men så kommer tungan … Lui, tror du att du ska bli punkare eller ?« Jag sa att jag inte var någon Barbie-tjej, men Maki lyssnade inte utan fortsatte att racka ner på punkare för än det ena än det andra. Visst, tungpiercing såg säkert konstigt ut till klänning och blonderat, korkskruvslockigt hår, men det jag vill ha är ju inte en tungpiercing utan en kluven tunga. »Maki, vad tycker du om tatueringar ?« »Tatueringar ? Det är väl okej. Det är väl gulligt med rosor eller fjärilar eller så«, svarade Maki med ett oskyldigt leende. »Men jag menar drakar, tribals, japanska träsnitt eller något i den stilen. Inget gulligt.« Maki kom närmare mig, höjde rösten och frågade vad jag höll på med.

17

»Är det den där punkaren du har lärt känna som har bett dig göra det ? Är ni ihop ? Det är inte så att han har hjärntvättat dig ?« Hjärntvätt, ja så var det kanske. När jag först såg Amas kluvna tunga förstod jag att mina egna värderingar föll med ett tydligt brak. Vad som förändrades vet jag egentligen inte, men på ett ögonblick blev jag helt fascinerad av den där tungan. Men att bli fascinerad är ju något annat än att själv vilja göra samma sak. Jag skulle vilja veta vad som gjorde mig så inställd på detta, nu när det känns som jag springer i riktning mot en kluven tunga. »Just det, kan du inte träffa honom ?« Två timmar senare befann vi oss på den avtalade mötesplatsen. »Där är han.« Maki spärrade upp ögonen när hon såg vem jag vin­ k­ade till. »På allvar ?« »Ja, det är den där rödhåriga typen.« »Seriöst ? Han ser ju farlig ut.« När Ama fick syn på Maki som tydligt såg rädd ut, närmade han sig blygt och ursäktade sig när han kom fram till oss. »Ursäkta att jag ser lite farlig ut.« Jag blev lättad när Maki tog emot ursäkten på ett bra sätt och började skratta. Vi gick omkring på stan och hamnade på en izakaya, en japansk kvarterskrog, som inte hade några andra meriter än att det var billigt. »Ama-san, när man visar sig med dig vänder alla på huvudet, eller hur ?« »Eller hur ? När man hänger med Ama kommer ingen fram med reklamblad.« 18

»Visst är jag praktisk ?« Ama och Maki kom genast bra överens, och när Ama stolt visade upp sin kluvna tunga gjorde Maki en helomvändning och sa att hon tyckte att det var snyggt. »Så nu ska Lui också göra det ?« »Precis. Hon ska göra samma sak. Lui, ska du inte pierca ögonbrynen och munnen också ? Då har vi matchande piercingar.« »Inte en chans. Jag vill bara ha kluven tunga och tatue­ ring.« »Men snälla, få henne inte att bli punkare ! Lui och jag har faktiskt lovat varandra att förbli Barbie-tjejer livet ut.« »Det har jag aldrig lovat. Dessutom är jag ingen Barbie-tjej.« Båda två sa samtidigt: »Du är visst en Barbie-tjej«, och »Botten upp !« Skitpackade lämnade vi stället och började gå mot stationen medan vi förde ganska mycket oväsen. Restaurangerna var redan stängda och gatorna var i stort sett folktomma, tills vi fick syn på ett par gangsterliknande killar. De stirrade irriterat på Ama. Han var alltid omringad av den här sortens killar, som bara ville bråka med honom. »Vad glor du på ?« kunde de skrika, eller stöta till honom med vilje när de gick förbi, och sedan skrika: »Se dig för!« Men Ama flinade bara fånigt och bad om ursäkt. Visst var han punkare, men det enda hårda hos honom var hans utseende. Inuti var han en mes. »Hörru tjejen, är den där typen din kille ?« frågade spydigt en helt Versace-klädd kille som kom gående rakt emot mig. Maki gömde sig bakom oss och undvek ögonkontakt, medan Ama bara glodde på honom. Helt 19

hjälplösa båda två. När jag bestämt försökte gå runt killen blockerade han min väg och sa: »Nej, det är han inte, eller hur ?« »Vadå, har du svårt att föreställa dig oss två knulla eller ?« svarade jag nonchalant och la huvudet lätt på sned.

Då la han armen om mina axlar och sa: »Ja, det har jag«, och lät handen helt utan problem glida ned över mitt ena bröst. I samma ögonblick som jag försökte komma ihåg vilken färg jag hade på bh:n i dag hörde jag en dov smäll, och sedan försvann killen som ­tittat ned i min urringning ur mitt synfält. För ett ögonblick förstod jag inte vad som hade hänt, och snurrade runt. Killen låg på gatan och Amas ögon var blodsprängda. Ama hade slagit ned honom, förstås. »Vad i helvete gör du ?« skrek en av killens kompisar samtidigt som han började sparka Ama. Ama svarade med att ge honom också några rejäla knytnävsslag och satte sig sedan gränsle över killen som fortfarande låg på marken, och slog honom om och om igen i tinningen.

Inte ens när blodet började sippra ut och killen verkade helt medvetslös slutade Ama. Maki skrek när hon såg blodet.

Då kom jag plötsligt ihåg att Ama hade på sig sina favoritsilverringar, både på högra pekfingret och på långfingret. Jag blev alldeles kallsvettig av det dova ljudet av metall som slog mot ben. »Ama, nu räcker det väl ?« Jag vet inte om han hörde mig, men utan att svara fortsatte han att dunka knytnäven mot killens tinning. Den andre killen reste sig upp och sprang därifrån. Det var illa, han skulle säkert ringa polisen. På ren instinkt skrek jag: »Nu räcker det, sa jag!« Samtidigt som jag fick tag om 20

Amas vänstra axel kände jag hur hans arm vreds när han slog knytnäven rakt i ansiktet på Versace-killen. Jag råkade titta ned och såg att Maki grät. »Ama!« skrek jag. Äntligen kände jag hans muskler slappna av. Jag trodde att han hade kommit till sans och drog en lättnadens suck. Sedan såg jag hur han stoppade in fingrarna i mannens mun och rotade runt. »Vad fan håller du på med ?« Jag slog till honom på huvudet och drog så hårt jag bara kunde i hans linne.

Då hördes sirenerna. »Maki, stick! Fort!« Maki var helt vit i ansiktet, men lyckades ändå vinka käckt och nickande klämma fram: »Vi kan väl ses snart igen, vi tre, och hitta på något.« Hon var tuffare än jag trodde. Och trots att hon var så full lyckades hon springa därifrån. Ama stapplade omkring och stirrade på mig med tomma, glansiga ögon. »Skärp dig, Ama! Han har ringt polisen och vi måste sticka.« Jag slog till honom på axeln och han gav mig sitt vanliga, fåniga leende. Ama var snabbare i flykten än jag hade trott. Han tog mig i handen och vi sprang, jag flåsandes strax efter honom. När vi kom in i en trång gränd stannade vi äntligen, och jag sjönk ned på marken bakom Ama. »Vad har du gjort din jävla idiot ?« Jag överraskades själv av hur ynklig jag lät. Ama satte sig på huk bredvid mig, sträckte fram sin blodiga högra knytnäve och öppnade den mitt under ögonen på mig för att visa mig två centimeterlånga röda föremål. Jag förstod genast att det var den där killens tänder. Det kändes som om någon drog en isbit utmed ryggen på mig, och håret reste sig på hela kroppen.

21

»Din hämnd, Lui, varsågod«, sa han och log stolt.

Värre var att det där leendet samtidigt var oskyldigt som ett barns. Han pratar om hämnd, men jag har ju knappast blivit mördad … »Vad ska jag ha dom till ?« skrek jag, men Ama tog tag i min arm och släppte ned de båda tänderna i min handflata. »Ett bevis på min kärlek.« Jag var helt förstummad och ryckte bara på axlarna. »Inte i Japan, är det inget kärleksbevis.« Han kröp ihop intill mig och jag satt och pillade honom i håret tills vi båda hade lugnat ned oss.

Efter en stund gick vi sömniga i väg till parken där Ama hittade en kran att tvätta sina händer och sitt linne under. Som om inget hänt tog vi sista tåget hem till Amas lägenhet. Så fort vi kom in i lägenheten skickade jag in Ama i badrummet, och när jag äntligen var ensam tog jag upp tänderna ur min sminkväska och tittade på dem.

Efter att ha sköljt dem under kökskranen la jag tillbaka dem i sminkväskan eftersom jag inte kunde förmå mig att slänga dem. Det verkar som jag har fått ihop det med en ganska farlig kille. Ama är helt övertygad om att vi är ihop, och vad skulle hända om jag skulle göra slut ? Skulle han döda mig då ? När Ama kom ut från badrummet satte han sig bredvid mig och tittade frågande på mig, som om han försökte läsa mina tankar. Jag sa ingenting, och så plötsligt mumlade han ett förlåt. »Jag kan bara inte kontrollera mig. Jag är en ganska snäll person, men får jag bara för mig att jag ska döda någon så kan jag bara inte sluta förrän jag har dödat, känns det som.« Han verkar ha dödat någon förr, tänkte jag.

22

»Ama, du är myndig, så dödar du någon blir det fängel­sestraff. Fattar du det ?« »Nej, jag är fortfarande minderårig«, sa Ama och tittade på mig med allvarlig min. Jag började tappa tålamodet med honom och insåg att det inte var konstigt att jag var orolig för honom. »Var inte dum!« »Men det är sant.« »När vi träffades sa du ju att du var tjugofyra.« »Jo, men det var för att jag trodde att du var i ungefär den åldern, så jag ville inte verka yngre. Men nu har jag avslöjat min ålder som om det inte vore viktigt, eller hur ?

Skulle jag ha gjort en större grej av det ? Förresten, hur gammal är du ?« »Hörru, hur oartig får man bli ? Jag är också minderårig.« »Du skämtar ?« Han skrek till och spärrade upp ögonen. »Är det sant ? Vad glad jag blir.« Han log med hela ­an­­siktet och gav mig en kram. »Så vi ser båda äldre ut än vi är«, svarade jag och sköt bort honom. Vi visste verkligen inte mycket om varandra.

Varken var vi hade vuxit upp eller hur gamla vi var. Inte för att vi hade undvikit det. Det hade bara aldrig kommit upp. Nu hade vi fått reda på att vi båda var under tjugo, men vi hade inte tagit reda på varandras exakta ålder. »Så Ama, vad heter du egentligen ? Amano ? Suama ?« »Suama, vad är det för namn ? Ama kommer från Amadeus. Ama är förnamn och Deus efternamn. Ungefär som Zeus. Coolt va ?« »Hm, vill du inte berätta så är det okej.« »Men det är sant. Vad heter du själv ?« 23

»Du tror väl att Lui kommer av Louis den fjortonde, men det är Louis Vuitton.« »Jaha, du är en riktig överklasstjej alltså.« Vi fortsatte att prata om oväsentligheter medan vi drack öl hela natten, ända tills det började ljusna.

Nästa dag strax efter lunch var jag på Desire med Shiba och tittade på tatueringsdesign. Jag trodde knappt mina ögon hur mycket han hade i sina pärmar; allt från japanska träsnitt, för ett lägre samhällsskikt, till västerländska bilder av dödskallar och Musse Pigg i originalversion. Jag var fascinerad över hur många olika sorters mönster han kunde rita. Jag uppehöll mig länge och väl på de tiotals sidorna med drakar. »Ska du ha en drake ?« frågade Shiba medan han kik­a­ de ned i pärmen över min axel. »Ja, jag tror faktiskt att det får bli en drake. Är det inte denna Ama har ?« »Jo, det är det. Formen är lite annorlunda, men det är den designen.« Shiba lutade sig över disken och tittade ned på mig där jag satt på stolen och tittade på bilderna. »Ama vet väl inget ? Att du är här alltså ?« När jag titt­ade upp hade Shiba ett vagt leende över läpparna och tittade på mig med kåt blick. »Nej, han vet inget.« Så sa han med allvarlig min att jag inte skulle berätta för Ama att jag hade fått hans mobilnummer. Då förstod jag att Shiba kände till Amas hetsiga humör. »Du, på tal om Ama …« Sedan hejdade jag mig. Shiba tittade kort upp i taket med ett leende innan han mötte min blick igen och sa med en lätt axelryckning: »Vill du veta om honom ?« 24

»Nej, kanske inte. Det behövs inte.« »Okej«, svarade Shiba ointresserat och hoppade ned från disken och gick ut ur studion. Inom tio sekunder var han tillbaka igen. »Vad hände ?« »Jag har en viktig kund, så jag stängde studion.« Jag svarade »jaha« så ointresserat jag kunde och började titta i hans pärmar igen. Senare gick vi till det bakre rummet för att ta fram en tatueringsdesign. Shiba ritade så otroligt snabbt en snygg bild, att jag som helt saknar konstnärlig talang blev lite avundsjuk på honom. »För att vara helt ärlig så är jag fortfarande osäker. Jag menar, en tatuering har man för livet, så ska jag ha en ska den verkligen vara snygg.« Jag stöttade hakan mot handen och följde Shibas nyritade drakes linjer med ett finger. »Jo, så är det ju, men nu kan man ta bort dom med laser, men egentligen finns ju ingen återvändo. I mitt fall kan jag bara låta håret växa för att dölja den här«, sa Shiba och drog med fingret över den dansande draken på sitt släta huvud. »Men du har väl inte bara den ?« Han frågade flinande om jag ville se resten. Jag nickade och han tog av sig sin långärmade T-shirt. Hans kropp var som en målarduk, varenda millimeter var täckt av tatueringar. På ryggen hade han drakar, vildsvin, hjortar, fjärilar, trädpioner, körsbärsblom och tallar.

1 »En inoshikacho «, sa jag. »Japp, jag gillar Hanafuda-kort.« »Men du saknar buskklöver och röda lönnlöv.« 1 . En vinnande kombination av kort i kortspelet Hanafuda, bestående av ett vildsvin, en hjort och en fjäril.

25

I Ormar och piercing möter vi en nihilistisk ung­domskultur i konflikt med det traditionella.

Lui är nitton år och öppen för allt, en tjej på drift i en fascinerande värld där en avtrubbad generation måste klyva tungor, pierca eller tatuera sig för att över huvud taget känna någonting. I saklig ton beskriver hon möten med män och kvinnor i ett Tokyo där krocken mellan lustdrift och dödsdrift ofta blir smärtsam. Ormar och piercing är samtidigt ett triangeldrama som får svindlande konsekvenser.

I översättning av Helen Enoksson och med efterord av Ryū Murakami.

H ITOM I K A N EH A R A är född 1983 och Ormar och piercing var hennes debut. För den fick hon det prestigefyllda Akutagawapriset, som lanserat författare som Kenzaburo Oe och Ryū Murakami. »Oroande och poetisk som en feberdröm.« EL L E »En rasande liten romanklassiker som samtidigt är iskall och på kokpunkten. Man vill både rekommendera den och gömma undan den som en brännande hemlighet.« A R BETA R BL A DET

isbn 9 7 8 - 9 1 - 74 9 9 - 0 7 5 - 1

9 789174 990751