F OTO L E I F HAN S E N
Pressröster om ”Min faders hus”: ”…ett subtilt porträtt av en olycklig människa utfört på ett sätt som påminner en om litteraturens uppgift: en lojalitet mot livets mörka och DAGENS NYHETER irrationella yttringar.” ”Med sin precisa och lyriska prosa lyckas Norborg levandegöra prästen Arvids strider med sig själv och Gud. I den yttre handlingen sker inte mycket, ändå upplever jag Min faders hus som en väldigt dramatisk roman. Och starkt berörande.”
Kommer aldrig att få veta om hon hör är en roman om saknad. Den handlar om längtan efter att få ingå i en berättelse, en helhet, och om hur bristen på detta kan prägla en människas hela liv.
SYDSVENSKA DAGBLADET
Pressröster om ”Missed abortion”: ”Litterärt är Missed abortion lysande. Därtill finns det en levnadsvisdom och äkthet i skildringen av människans skörhet och styrka som berör på djupet.” UPSALA NYA TIDNING ”Norborg gör det så säkert och med sådan känslighet att texterna vandrar raka vägen till hjärtat.” SYDSVENSKA DAGBLADET
Norborg org.indd 1
KERSTIN NORBORG KOMMER ALDRIG ATT FÅ VETA OM HON HÖR
Kerstin Norborg har gett ut flera diktsamlingar och romandebuterade 2001 med Min faders hus som fick en Augustnominering och vann Sveriges Radios Romanpris. Hennes senaste bok var novellsamlingen Missed abortion.
Hur berättar man när det knappt finns några minnen kvar och ingenting efterlämnat? En liten flicka lämnas bort eftersom hennes mor är döende. Som vuxen, medelålders kvinna försöker hon genom att skriva återerövra sin förlorade familjs historia. Eller kanske främst sin egen. Det blir berättelsen om modern, lundaflickan Estrid som kommer till den lilla byn Skogssjö i Hälsingland för att ta tjänst som skollärarinna. Om hennes möte med bondsonen Johannes. Om barnen de får. Om sjukdomen, bröstcancern, som så småningom kommer och totalt förändrar deras liv. Och parallellt med detta växer berättelsen om det bortlämnade barnet, hon som skilts från sin familj.
”Den första bilden: Att jag ligger på andra våningen till det stora huset, spänner min kropp i ett skrik. Utanför är den igenslammade sjön. Därnere i salen ligger Estrid, hon kan ingenting göra. Det är bröstet, det där förbannade bröstet, hon orkar ingenting annat än smärtan. Men hon hör mig, det måste hon väl ha gjort? På något sätt skulle det vara en tröst att veta att hon hör mig, att mitt skrik, det hopskrynklade ansiktet och de små knytnävarna som slår i luften inte arbetar förgäves utan ändå gör avtryck i hennes kropp, blir kvar. Att också jag vållar henne denna smärta. Ja jag måste veta att hon hör mig, att det finns något utanför bröstet som också gör ont. Som är jag.”
www.norstedts.se ISBN 978-91-1-301897-3
O M S L AG AV LOT TA K Ü H L H O R N
09-01-26 10.17.52