DENOFRIVILLIGE GAMMALDANSAREN
Olof Rydin
Denofrivillge gammaldansaren
Automatiseradteknikvilkenanvänds föratt analyseratextoch data i digitalformi syfteatt generera information, enligt 15a, 15boch 15c §§ upphovsrättslagen(text-och datautvinning),ärförbjuden.
©2025OlofRydin
Förlag:BoD ·Books on Demand,Östermalmstorg1,114 42 Stockholm, Sverige, bod@bod.se
Tryck: LibriPlureos GmbH,Friedensallee 273, 22763Hamburg, Tyskland
ISBN:978-91-8097-873-6
HÖS TE N1 98 6
1:anybörjarkursen, den 1:akvällen
Detärden första torsdageni septembermånad.Under arbetsdagen gårHansKnutssons tankar ideligen till kursen hantänkt börjapå. Hemmapåskrivbordet ligger denlilla annons somHansklipptur ortstidningen. Annonsen lydersom följer:Lär diggammaldansfrån början -ingaförkunskaperkrävs -gladmotionför alla,undertecknat Nordås Gammaldansförening
Dans är ju visserligeninget helt nytt förHanssom gått en ganska misslyckad foxtrotkursför femårsedan ochett antalbuggkursermed lite inslag av foxtrotoch slowfoxunder senare år,men gammaldans har hanaldrigprovat. Hade detintevarit så attHansnyligen råkatträffa en tidigare skolkamrat på en av buggkurserna så hade haninteens reflekteratöverden härlilla annonsen.
Hans-Göran,som skolkamraten heter, hade verkligenansträngt sig föratt övertyga Hans om gammaldansensförträfflighetoch till ochmed sagt ”jag garanterar attdet passar dig.”Hanshadeprotesterat ochsagt ”Nej,jag gillar inte sådandär dragspelsmusik.”
Till sakenhör ocksåatt Hans ända sedanskoltiden haft en lite udda musiksmak, genomatt föredrajazz, närdeflestaavhansjämnåriga naturligtvis lyssnade på pop- ellerrockmusik.
Hans-Göran hade emellertid inte gett sigutanfortsattatt argumenteraför gammaldansen. ”Dumåste iallafallgådit ochprova någragånger, jagärsäker på attduintekommeratt ångradig”, sade han.
Vissthadedet varitlitesmåroligt ibland på buggkurserna mendet varför detmesta ganska opersonligtoch Hans hade,när hangåtthem efteravslutningenavvarje kursomgång,käntsig lika ensamsom när hankom dit.
Huvudskälettillatt ensbörja på danskurs varjuegentligenatt Hans villeträffa en flicka somhan så småningomskulle kundegifta sigmed. SedanHansslutatskolanoch börjat arbeta så hardefåvännerhan hade,försvunnitåtolika håll.Några hargiftsig medanandra flyttat till andraorter föratt studeravidare. Hans harkäntsig allt mera ensamför varjeåroch hanumgås inte heller medsinaarbetskamraterpåfritiden.
De flesta av demärdessutommycketäldre ellerockså harderedan bildat familj
Så snartHanskommerhem från arbetetbörjarhan mentaltgörasig i ordningför kvällen. Detärinteutanatt hannukännersig ganska nervös.Vad skallhan ha förkläderoch skor på sig? Tänk om Hans är denendenybörjarenikväll, ochtänkomdekommeratt skrattaåt honomeller kanske göra narr av honombakom hans rygg?
Sedanhan duschattar Hans på sigsinanyastejeans ochenrosa skjortasom förövrigtärenavhansbästa ochfinaste.Några särskilda skor förgammaldansägerhan naturligtvisinteoch hanärför övrigt inte alls säkerpåvad en gammaldansareförväntas ha på fötterna,sådet får blidevanliga lågskornasom Hans brukar användaunder sommarhalvåret.
Redandrygt tjugominuter före utsatt tidärHanspåplats utanför dansrotundan istadenNordås. Härstårganskamånga bilaroch Hans spanar intensivtför attseomhan känner igen någon, menicke. Medlite försiktiga ochnervösa steg gårHansframtillbyggnaden,tar idet stora metallhandtaget, öppnar denganskatunga brunlaserade dörren och stiger in ilokalen.Dansrotundanäri alla fall en bekant miljöför Hans eftersom detärhär somhan gått buggkurser tidigare.Här harhan också tillbringatett antallördagskvällarmen de danstillfällenaskullehan helstvilja radera bort ur sitt minne, om hanbarakunde.Tänkomdet funnes en knappatt trycka på så attalltdet jobbigaoch pinsamma ur
detförflutna raderadesbortoch manliksomkunde börjapånyttigen utan atttyngasavalladessa minnen av besvikelseroch misslyckanden.
Straxinnanförentrédörrarna sitter en damoch en herrevid ettbord ochHansgår fram till democh försöker ansträngasig föratt låta hurtig närhan säger”hej, jagtänkteprova attvaramed på kursen menären fullständig nybörjaresom aldrig dansat gammaldans förut.”Damen tittar uppoch svarar,”du är så välkommen, härbehövsinga förkunskaper,dukommertilloch medatt få lära digatt gå!” Hans betalartrettio kronor,får en litenblå biljetti handen ochmedan han stopparner biljetteni fickan sägerdamen,”du kanslå digner vidett av borden så längesåsäger vi till närdet är dags attgåupp på golvet.”
Hans sersig omkringoch väljer ettbordnärabortreväggen, därkan hanfåliteöverblick över lokalen, Vidflera bord sitter detredan folk,det är en delpar menävenensamma dameroch någonensam killeliksom hansjälv.Vad harhan gett siginpåegentligen, hurskall detgåtillnär kursen börjar,kommerhan attbli tvungenatt väljautnågon av de ensamma damernaoch försökabjuda uppdem?Det knyter sigi magen ochdet är nästan så attHansfår lust attsmita ut igen,men detgår ju inte attgörautanatt passeraparet viddörrenoch så kanhan ju naturligtvis inte bära sigåt.
Fler ochflerkursdeltagare anländer mendet är ingenendasom Hans känner igen,hur skalldetta sluta? Hans seroch höratt fleraavde nyanländaprataroch skrattar medvarandra, allt medanHanskänner sigmer ochmer stel ochrädddär hansitterensam vidsittbord.
Detkänns somomvisarna på Hans armbandsur harstannat,varför kaninteklockan bli19:00 snartsåatt kursen kommer igångoch Hans slipperatt sittasåhär längre ochvåndas. Samtidigtsom Hans försöker attintevisasin nervositet utåt känns detsom om hela hans inre är i dallring,detta blir kanske både första ochsista gången hangår på en gammaldanskurs?
Närman suttit så härenstund så kännsdet somomfolktittarpåen ismyg, tycker Hans.Inteför atthan tror atthan sersåkonstig ut utanpå menHanskännerdet ofta ändå somomnågot fattas honom. Dettaär svårtatt förklara mendet kännssom om andrakan se någothos honom
somhan självinteärkapabel attförstå. Dennakänsladyker uppibland ochdåoch särskilt närhan befinner sigbland mångaobekanta människor,som härtillexempel
Plötsligthörsenkvinnligröstfrånhögtalarsystemetsom säger”nu är ni alla välkomna attkomma upppådansgolvet.”Hanshar inte sett varifrån denna kvinna kommit eftersom hanmesttittatpåsin klocka ochiblandpådem somsittervid borden.Hanshör hurdet skraparfrån stolarna närallakursdeltagarnareser sig, mensin vana trogen är han lite avvaktande ochvillintevaraden somgår först. Närsamtliga kommit ut på golvet tarkvinnan till orda igen.
”Niärallahjärtligt välkomna till höstensgammaldanskurs. Jagheter Mariette ochvikommeratt köra kurs undertio torsdagaroch vi börjar från grundenoch byggersedan på medeneller tvånya danser varje veckasamtidigt somvirepeterar föregående veckas danser.Innanvi börjar idag så tänkte jagtahjälp av Sven härvid minsidaoch visa upp någraavdedanservikommeratt lära ossunder kursen.Niskall inte bli räddaomnityckeratt detser svårtutför vi kommer atttaalltstegför steg ochviger ossinteförränallahängermed!”
Jojo,det därlåter ju bra, tänker Hans,men vi fåralltsehur detgår, om detblirnågon mera torsdagskvällhär förmin del. Treglada musikanter haräntratscenenoch så fort de börjar attspela så sätter Mariette ochSveni gång medatt dansa.
Oj,oj, oj,det serintelättut, hurskall jagkunna lära migdansa på det härsättet, tänker Hans därhan står lätt lutadmot väggen vid dansgolvetsena kortsida.När musikentystnat så bugarSvenelegant motMarietteoch snarthörsspridda applåder ilokalen.
”Tacksåmycket” sägerMariette, ”nuhar ni fått se lite gammaldans, visstser detroligtut? Denförstadansvinuskall lära ossheter Amerikansk promenad.Det är en bytesdansvilketinnebär attnibyter danspartnermedan dansen pågår. Om nu alla ställersig på golvet så att detblidastvå ringar medherrarnainnanföroch damernautanför så går ni sedansakta framåt samtidigtsom musikenspelar, damernagår i ytterringen medurs ihögervarv medanherrarnagår iinnerringen moturs ivänstervarv.”
Hans somtyckeratt instruktionenvar ganska tydlig,travarlydigtpå iinnerringen ochfår nu tillfälleatt möta damernasom gåri ytterring. En deldamer serallvarligaoch lite spända ut medanandra lermed hela ansiktet!Hoppasdeinteler motmig föratt de tycker attjag serräddoch osäker ut,tänkerHans, medanhan promenerar vidare framåt iringen. Plötsligttystnar musikenoch Mariette tartillordaigen. ”Omninu vänder er motden herreeller damsom står mitt föreri ringen så harni dendanspartner somninuskall börjaatt dansamed”. Hans harhamnat framförenganskakraftig tjej iungefär hans egen ålder. Tjejen leroch säger, ”Hej,jag heterMajlis”.I sammaögonblick hörs Mariettesröst”ni kangärna presentera er förvarandranu, om ni harlust.””Jagheter Hans ochhar aldrig dansat gammaldans förut.””Dettaärjuenkursoch vi är ju härför attviskall lära oss,”svararMajlismed ettsåstort leende attHanskan se långtini hennes mundär hanskymtar tänder som glittrar av diversesilvrigalagningar.Här tarMariettetillordaigenoch berallaatt ta varandrashänderstående mednäsorna idansriktningen, somhon förklarar, är åt sammahållsom herrarna nyss promeneradei ringen.Hanstar Majlis hand,fastsanningen är nogsnarare attdet är Majlis somförst tartag iHans! Majlis händer kännsvarma ochfuktiga medanHansäriskalla,kanskedelvispågrund av stundens nervositet?
”Vad kall du är om händerna”, utbristerMajlis, ”jag skallvärma dig” fortsätter honsamtidigt somhon gnuggarHanshögra hand mellan sina handflator.Hanskännerhur färgen stiger ikinderna, så härärhan inte vanatt någongör medhonom,allra minstentjej!
Hans känner så väligendenna reaktion hossig själv. Redanpå mellanstadietnär en delpojkaroch flickorbörjade visa intresse för varandra vardet en flicka iklassen sombrukade skojamed Hans och därefter skrattande säga ”titta nu blir Hans generadigen!”Hanstyckte naturligtvis inte alls om detdär menkunde inte kommapånågot bra sätt attvärja sig. Hans nyfikenhet på någraavflickorna iklassen inskränkte sigtillenoch annanförstulen blick, hanskulle aldrig ha vågatvisaatt hankanskevar intresserad. Förmodligenvar detredan där, på mellanstadiet, somHansbörjade halkaefter sina jämnåriganär detgällerumgängetmellanpojkaroch flickor.
Mariette fortsätter medinstruktionerna om hurman skallgåfyrasteg rakt framåt ochsedan släppa varandrashänder, vändasig,sedan backa fyra steg ochtillsistpromenera framåt igen.Detta varjulätttänker Hans mensedan blir detlitemeraatt hållaredapånär manskall vända ochtastegmot varandra,frånvarandrasamtbytaplats.Damen skall därefter vridasig runt ochgåmot en ny danskavaljer.Efter dessa manövrer finner sigplötsligt Hans ståendemed en annandam vidsin sida.Den härdamen serliteallvarlig ochspänd ut ochingen av dem kommer sigför attpresenterasig ellerens attsäganågot alls.
De olikamomenteni dansen tränas gång på gång tillsMariette seratt alla hänger med. FortfarandetyckerinteHansatt detärsvårt så hankan till ochmed börjaslappnaavlite, mendåhänderdet naturligtvis en mindre malör, Hans råkarhålla kvar ”sin”dam lite förlänge så atthon inte kommer iväg till nästakavaljerfortnog.Detta observeras av såväl
Mariette somdamen somstårnästi turatt dansamed Hans.Hans känner hurdet hettar ikindernaoch hurdet blir alldeles vått i armhålorna närflera nu tittar på honomsom denskyldigetillatt ha bromsatupp dansen.Övningarnafortsätteroch efterytterligare en stundkan alla göra de olikamomententillmusik också. Hans märker attflera dansarenukommiti gång ordentligt ochenavdamerna ger honomenliten knuffi sidannär de görsinastegemotvarandra.
Mariette berättar nu attefter denkafferast sombörjarklockan 20:30 så spelar orkesternupp till fridans. Honmenar attallakan vara med åtminstone de första danserna eftersom orkesternkommeratt börjamed attspela de båda danser hongår igenom idag.”Varinterädda föratt stanna kvar ochprova elleråtminstonetitta på en stund,”säger hon.
Efterdetta blir detliteknivigare förnuskall alla tränapåett så kallat schottissteg varför sig. Iett moment skallman göra ettlitet hopp och dettatyckerHansärsvårt attfåtilli lagomögonblick.Iblandkommer hoppetför tidigt ochiblandför sent.Kanskehan kanträna på detta hemmatills nästatorsdag,tänkerhan.I samma ögonblicksom han tänker dettasåslårdet honomatt hansjälv tydligen redanbörjatförlikat sigmed tanken på atthan faktiskt kommer attåka hitnästa torsdagoch
därmed fortsättapåkursen. Märkligt ändå,i sitt inre harhan inte gett uppännui alla fall!
Mariette meddelar,efter en stunds träningpåschottisstegen, attde nu skallåtergåtillden första dansen Amerikansk promenad igen. Orkesternspelar, alla dansar ochHansmåste faktiskt erkännaatt det kännsganskabra ändå,trots malörentidigareoch närMariettesäger att denförstakursavdelningen nu är slut så harenförvånadHanssvårt att förstå attenoch en halv timmakunnatgåsåfort. Nu är detkaffepaus ochsedan gesmöjlighet till fridansdär manbörjarmed dagens dans och sedanspelarett antalgrunddanser.Nej,detta är ingetsom Hans tänker ge siginpåmen kanske lite längre fram ikursenomhan nu lyckas hängakvar? ”Dåses vi om en vecka, ochtagärna medernågra flera somvilllärasig gammaldans”,blirMariettes avskedsord dennakväll
NärHansgår förbibordetdär de somtog uppavgiftennuåtersatt sig, vänder sigdamen mothonom ochsäger,”välkommenåternästa torsdag!””Tack,jag skallnog försökakomma”, sägerHansinnan han öppnar en av de tungadubbeldörrarnaoch lämnar dansrotundan föratt gå de få stegen bort till sinbil.Det varjusnälltavhenne attsägaså. Förmodligenhar honsettoch förstått attjag är en osäker nybörjare, tänker Hans.
MedanHanskör hemåtsåförsökerhan analyserakvällen lite grann. De flesta damernatycks vara betydligtäldre än hansjälv,och detvar ingenhan sågsom fick hjärtatatt slånågra extraslagprecis.
Vilken evinnerlig turatt detvar danspartnerbytegenom så kallade jägarmarscher. Iden första danskurs somHansgickförutsattesdet att mansjälv skulle bjudaupp de,alltför få,damer somsattensamma vid borden,vilketintevar lätt förenräddnybörjare.Hur skallman kunna gå fram ochbeentjejeller damdansa medenomman både kännersig rädd ochosäkeroch dessutom är totalt oerfaren nybörjare?
Dendanskursenblevenkatastrof förHans. Detvar färredamer än killar med, vilket fick till följdatt Hans oftast blev över.När en av kursledarnaobserverade dettasåfickhan dansamed henne. Denna ledarinnahadetyvärringen förståelse förden totale nybörjarensmånga rädsloroch bekymmer.Hansficksmå pikarhelatiden,kändesdet som,
”detta harvivisat förra gången,dugör ju inte somjag säger, varinteså stel”och så vidare.Såhär iefterhand förstårinteHanshur hanstodut underheladen kursen menhar Hans en gång börjat mednågot så skall detnästantillenjordbävning föratt hanskall hoppa av ochsluta.Men närdet gäller dendanskursensåhadedet nogvarit bättre förHans psykiska välmåendeatt hanfaktiskthadehoppatavi förtid.Så nedtryckti skorna somhan kändesig efterden kursen hade hannästan inte känt signågon gång tidigare ilivet.Aldrigmeraendanskursför mindel,hadeHanstänkt efterden avslutningen!
1:anybörjarkursen, den2:a kvällen
Underden veckasom gått harHansbearbetat förratorsdagens händelseri sinhjärna. Detgälleratt tittanogapåkursledarna ochinte förivrasig somhan gjorde förragångendåhan slappnadeavnågra sekunder närhan tyckte attdet såglättut. Nej, ikväll skallhan allt försökagörarätthelatiden så atthan inte fårallas blickarpåsig igen!
Detärjunämligenpådet sättet attbland detvärstasom Hans vetärnär hanblirsom någotslags medelpunkt iett sällskap elleravnågon anledningfår mångas blickarpåsig.Har mandessutomgjort någotfel så kännsdet ju ettervärre!
Visstkänns detlitepirrigt närhan parkerat utanfördansrotundan, låst bilenoch gårmot ingången.Vid betalbordetsitterdet nu ettpar som hanintekännerigenoch de serintelikaglada ut somdesom satt där förraveckan. Hans läggertre tior framfördamen,som är densom råkar sittanärmast.Mannensom sitter bredvidtittarplötsligt uppoch säger, ”välkommen”, samtidigtsom hanler lite försiktigt
Hans gårtillsamma bord,näraena kortväggen, därhan satt förra torsdagen. Dethär medvanansmaktärverkligen stor om mannukan tala om attdet skapatsenvanaefter bara tvågånger? NärHansser sig lite försiktigt omkringsåmärkerhan attdet verkar vara någraflerhär denna dag, kanske hardehörsammatMariettes ordförra veckan attde gärnakunde ta mednågon bekant somvilllärasig gammaldans. Precis somförra gången sitterfolkliteutsprittoch vidnågra av borden pågår
redanlivliga samtal.Visst finns detenoch annanensam damhär konstaterarHansmen de tycksallavaraäldre än hansjälv.Hanshade ju isinafantasier hoppats atthär skulle finnasett antalensamma tjejer i samma åldersom hansjälv,eller helstliteyngre.Plötsligt känner sig Hans iakttagenoch närhan vrider på huvudetsåser hantvå damersom tittar åt hans håll.Kan detvaralikadantmed damernasom är häratt de sitter ochspanarindeensamma killarna?Den enaavdamerna är kort ochmörkhårig medanden andraärlängreoch mörk även hon.
Detkan inte hjälpasmen nu är detengångpådet visetatt Hans har sinuppfattning om hurenidealtjej skallseut. Honbör vara ganska lång menintelängreänhan självoch så helsthaljust hår. Sedanbör honinte vara förtjock menhellerinteför smal ochnaturligtvissetrevlig ut samt ha rätt sortshumor!Ibland, ochsärskiltnär Hans inte är på bästahumör, så misströstarhan ochtänkeratt dennaidealtjej naturligtvis inte existerari verkligheten utan bara ihansegenfantasi.
Hans avbrytsi sina tankar förnuhänderdet flerasaker på samma gång.Inpåscenenkommertre musikanter samtidigtsom Mariette tillsammans medsin hjälpdansare kommer ut ur en dörr längre bort i salen. Mariette hälsar alla deltagarevälkomnaupp på golvet.
Nu gäller det, tänker Hans somreser sigoch ställersig ungefärmitt på långsidanavdansgolvet. Sedanföljersamma procedur somförra torsdagenoch straxfinnersig Hans gående ikvällensförsta jägarmarsch. Ännu harintefördelningenmellandamer ochherrar hunnit jämnautsig vilket innebäratt Hans blir utan damnär musiken tystnar. Mariette uppmärksammardetta förhållandeoch sägeri sin mikrofon ”den somblirutandanspartner fårgåini mitten.” En aning motvilligt gårHansini mitten därhan straxmötsav, inte bara en,utan tredamer somävendetycks ha blivit över.Hansvågar inte annatänatt ta denlilla tant sområkar stånärmast,allra helstnunär hantyckersig ha allasblickar riktademot sig. Dettavar ingenriktigt brastart på kvällen, hoppas bara attjag gjorde rätt iallafalltänkerHans?
Kursen börjar ochsnart är stegning av Amerikansk promenad igång förfullt.Hanstyckeratt detgår skapligt mennoterar attnågra damer tyckshavanan attputta till honomenaning medhöfteni detmoment
närdeskall gå emot varandra på varsittsteg. Vadmenar de meddetta tro? Hanhar inte hört Mariette säga attdanseninnehållerett sådant moment.I de jägarmarschersom följer är Hans noga medatt försöka hållalagom avståndtillden killesom gårframför så atthan inte gårför nära,för då kanske risken ökar atthan blir utan damigen, ochdärmed blitvungen attgåini mittentillallas beskådande.
Efterenstundskursblirdet plötsligttysti Mariettesmikrofonoch Hans serhur honmed snabba steg gåråtsidan ochtalar medenman somstårdär.Medan mannen ochMariettegrejarmed mikrofonen så blir alla kursdeltagarna ståendepågolvetoverksamma. Damensom Hans harnärmast sigbörjarprata ochsäger atthon är nybörjarehär,att honbehöver ut ochträffafolkför atthon nyligenskiljtsig från sin ”gubbe”och fått tips om attbörja dansagammaldans. Hans skruvarlite besvärat på sigmedan hanhummarlitetillsvar. Varför börjar denhär damenberätta sitt livs historia förhonom somärheltokänd förhenne?
Medandamen pratar på så serhon på Hans mednästanlite uppfordrande blickar. Hans vetintevad hanskall säga ochkännerhur detbörjarhetta ikindernaoch blifuktigt iarmhålorna. Honmenar väl inte attHansskall börjaberätta om sigsjälv härmittpågolvetoch dessutom medenheltokänd person av motsattkön?Tillall lyckaså hörs plötsligtMariettes röst ihögtalarnaigenoch honsäger atthon fått nyabatterier isin mikrofon så nu kandefortsätta meddansenigen.
Kvällens nyadansheter Snoa ochförst visarMarietteoch Sven hur detskall gå till.Snoavisar sigsnart vara svårareändet serut. Hans gör tappraförsökmen blir av någonanledning ståendelitesnett eftersom hanintelyckats kommaruntett helt varv.Han förstårsnart atthan inte är ensamomdetta problemför Mariette körmomentetgång, på gång, meddanspartnerbytenemellan.
Medtiden börjar Hans kännaatt hankan slappnaavliteoch när Amerikansk promenad dansas igen så kännsdet riktigtbra. Schottisstegen gårockså skapligt,tyckerhan iallafallsjälv,men närhan skallförsöka dansaSnoaoch svänga runt så blir detoftaproblem.Så småningomupptäcker Hans attdet är medvissa damersom det fungerar bättre medandet medandra inte gåralls. Tänk om detinte
Närenkompisger rådet”jagtyckerduskall börja medgammaldans” slår Hans Knutsson förstifrån sigoch säger”nej, jaggillarintesådan
Härfår Du somläsarefölja medpåHans Knutssons slingrigaoch sorglustigaupplevelser därdragspelsmusik…” gånger? iden dansanta världen…
Men, efterett tagtänkerHansatt detkanske ändå kanvaravärtatt provaeneller ettpar
