GĂTEBORG
med dess OMGIVNINGAR
framstÀllt i tavlor
GĂTEBORG
MED DESS
OMGIVNINGAR
framstÀllt i tavlor
Göteborg med dess omgivningar framstĂ€llt i tavlor gavs ursprungligen ut i tolv hĂ€ften Ă„ren 1859â62 och hade dĂ„ parallelltexter pĂ„ svenska, engelska och tyska. Illustratörer var C. G. Berger och Ludvig Messmann och textförfattare Viktor Rydberg och Jakob Björklund (Rydbergs bidrag Ă€r undertecknade av honom).
I föreliggande utgÄva har stavningen moderniserats.
Redaktör: Mikael Mosesson
Tack till Wilhelm och Martina Lundgrens Understödsfond för stödet till utgivningen
Andra utgÄvan
Copyright © 2025 Mimer bokförlag, Göteborg mimerbokforlag.se
ISBN 978-91-89878-97-6
INNEHĂ LL
TEXTRUBRIK
Göteborg
Domkyrkan
Ărgryte kyrka
Skansen âKronanâ
Gustaf Adolfs torg med börsen
TrÀdgÄrdsföreningens park
Stora Nygatan med Synagogan
Stora Hamngatan
JÀrnvÀgs-stationshuset
SÀrö
Hamnen vid mÄnsken
Göteborg (vÀstra delen)
Hagakyrkan
Carnegies f. d. Lorentska bruken
Jakobsdal
AllmÀnna & Sahlgrenska sjukhuset
Göteborgs Mekaniska Verkstad
Wilhelmsberg
Ramsjön
Nya Teatern
Stora Bommen
Engelska Kyrkan
Jonsereds stationshus
Börsen
RĂ„dhuset
Marstrand (frÄn Ko-ön)
Stora Torp
Ăstra Hamngatan
Göteborgs Teater
Christine kyrka
Gammelstaden
Utsikt frÄn Stora OtterhÀllan
Nya Tyghuset
JÀrnvÀgsstationshuset
Kyrkan vid Jonsered
ĂverĂ„s
Domkyrkan
Rosendals fabriker
Synagogan
Göteborg frÄn Lindholmen
Navigationsskolan
Almedahls fabrik
TrollhÀttan
Hagakyrkan
Nya ElementarlÀroverket
CellfÀngelset
BILDRUBRIK
Göteborg östra delen
Domkyrkan
Ărgryte kyrka
Skansen Kronan
Börsen (sedd frÄn stora rÄdhussalen)
Sveitzeri paviljong (TrÀdgÄrdsföreningens Park)
Stora Nygatan med Synagogan
Hamngatorne Stora Södra & Norra
Stationshuset vid bangÄrden (sedd frÄn TrÀdgÄrdsföreningsfÀltet)
SÀrö frÄn fastlandet
Utsikt frÄn stenbron vid Stora Bommen
Göteborg vÀstra delen
Hagakyrkan
F. d. Lorentska bruken (deras kyrka och skolhus)
Jakobsdal
Nya sjukhuset sett frÄn Kungsparken
Göteborgs Mekaniska Verkstad
Wilhelmsberg
Ramsjön vid Jonsered
Nya teatersalongen
Stora Bommen
Engelska kyrkan
Jonsereds stationshus
Börssalen
RĂ„dhuset
Marstrand (frÄn Ko-ön)
Stora Torp
Ăstra Hamngatan
Nya teaterhuset
Christine kyrka
Bomullsspinneriet i Gamlestaden
Utsikt frÄn Stora OtterhÀllan över VÀstra Haga
Nya Tyghuset
Stationshuset vid bangÄrden
Jonsered kyrka
ĂverĂ„s
Domkyrkan
Rosendals fabriker
Synagogan
Göteborg frÄn Lindholmen
Navigationsskolan
Almedahls fabriker
TrollhÀttan
Hagakyrkan
Nya ElementarlÀroverket
CellfÀngelset
Plan av Göteborg 1862
GĂTEBORG ĂSTRA DELEN
GĂTEBORG
Se hĂ€r Sveriges andra stad i rang och ovedersĂ€gligen dess första i handel och rikedom. Göteborgs fördelaktiga lĂ€ge, upptĂ€ckt av den store Gustav Adolfs snilleblick, har gjort det till Sveriges naturligaste föreningslĂ€nk med den övriga vĂ€rlden, och denna dess lyckliga âposition i samhĂ€lletâ har Ă€ven visat ett i vĂ„rt land hittills oerhört resultat av framĂ„tskyndande utveckling. Den folkmĂ€ngd, som Ă„r 1776 (enligt uppgift i den officiella âInrikes Tidningenâ) utgjorde ett antal av 10 087 och Ă„r 1800 ökats till 14 369, har nu, vid den inom sjĂ€lva stadens omrĂ„de senast hĂ„llne folkrĂ€kning, stigit Ă€nda till omkring 29 000 och oavbrutet frĂ„n Ă„r 1853 Ă„rligen tillvĂ€xt med minst 1 000 personer. Antalet av stadens handlande, som Ă„r 1810 utgjorde 361, uppgĂ„r nu till 573 och dess handelsflotta, som vid 18:e seklets början rĂ€knade den ansprĂ„kslösa summan av nio egna fartyg, bestĂ„r nu, oberĂ€knat Ă„ngbĂ„tarna, av omkring 160 fartyg. Dess fabriker, vilka Ă„r 1812 endast utgjorde 32 med ett tillverkningsvĂ€rde av 637 718 r:dr, hava nu förökats till 109 med ett tillverkningsvĂ€rde av omkring 2 515 590 r:dr. Samma Ă„r, eller 1812, uppgick Göteborgs tulluppbörd, som nu bör kunna överhuvud berĂ€knas till mellan 4 och 5 millioner, endast till 544 613 r:dr.
Alla dessa av oss hÀr anförda förhÄllanden Àro lika mÄnga förvÄnande bevis pÄ den rastlösa fart, varmed denna stad ilar framÄt till en betydenhet, som, ehuru gömd uti framtidens sköte, likvÀl kan spanas av den tÀnkande betraktarens öga.
Men lÄtom oss lÀmna siffrornas prosa och frÄn de fyllda kassakistornas rikedom, som dock ej Àr vÄr, skynda ut att njuta av naturens, som med mild frikostighet skÀnktes Ät oss alla. LÀsare! vill du dÄ följa mig till denna idylliska kulle, dÀr en grupp av behornade filosofer redan före oss slagit sig ned i den stilla sommarkvÀllen! Vi hava hÀr en av de vackraste utsikter, Göteborgs nÀrmaste omgivning har att erbjuda. Vi stÄ pÄ stadens grund och det tÀcka Anneberg, dÀr vi nu befinna oss, Àr ett av Göteborgs lÀnderier. Framför oss hava vi en lika vacker som vidstrÀckt utsikt över södra sidan av staden och det nÀrmast omgivande landskapet. I fonden se vi Göta-Àlven, som, efter sina vilda sprÄng bland
TrollhĂ€ttans klyftor, hĂ€r, lik en sansad, stadig man, tyst och still gĂ„r att lĂ€mna sin skatt Ă„t havet, omarmande den till vĂ€nster framtrĂ€dande Hisingön med det pittoreska Ramsberget, pĂ„ vars spets Danmarks fjĂ€rde Christian, under dess ledungsfĂ€rd mot Sverige Ă„r 1644, en gĂ„ng stod, med fientliga blickar betraktande den unga stad, vars redan dĂ„ uppblomstrande vĂ€lstĂ„nd hade vĂ€ckt hans avund och förtrytelse; till höger Ă„ter se vi den av Karl XI, nĂ€st Gustav II Adolf Göteborgs störste kunglige vĂ€lgörare, uppförda skansen VĂ€stgöta Lejon (vanligen Lejonet kallad), pĂ„ avstĂ„nd invid Ă€lvens strand höja sitt Ă„ldriga torn. Ăven frĂ„n denna punkt trĂ€da forntida krigiska minnen oss till mötes och med en viss skygg vördnad tycker man sig hĂ€r Ă€nnu varsna den barska vĂ„lnaden av fru Emerentin Pauli, hur hon frĂ„n den urgamla Gullbergs fĂ€stningsmurar med sin heta lut hĂ€lsar samme Christians anryckande hĂ€rskaror. Men â mĂ„ vi vĂ€nda vĂ„r blick frĂ„n dessa minnesmĂ€rken av beslĂ€ktade folks inbördes hat och blodiga fejder, och hellre lĂ„ta den vila över kronorna av den fridfulla lund, som i tavlans högra förgrund utbreder sitt rika löverk. Det Ă€r TrĂ€dgĂ„rdsföreningens fĂ€lt, göteborgarens glĂ€dje, men ocksĂ„ hans stolthet. Och han kan ocksĂ„ med skĂ€l vara en smula högmodig över denna sin stads vackra prydnad, icke blott dĂ€rför att den Ă€r vacker, utan dĂ€rför att han sjĂ€lv skapat den. Sedan vi lyssnat en stund till tonerna frĂ„n de blĂ„sinstrumenter, som hĂ€r nĂ€stan varje sommarafton lĂ„ta höra sig, lĂ„tom oss betrakta detta panorama av Göteborgs ena hĂ€lft, som mellan den vill-bekransade Nya AllĂ©n pĂ„ ena och Ă€lvens klara vattenspegel pĂ„ den andra sidan utbreder sig för vĂ„rt öga, och dĂ€r vi lĂ€tt kunna urskilja: Sjukhusets cirkelformiga byggnad, tornen av Gustavi och ChristinĂŠ kyrkor, Kronhusets höga, spetsvinkliga tak, Kungstorget med sin Bazar, pĂ„ vilken plats stadens unga söner Ă€nnu för knappt mer Ă€n 10 Ă„r sedan Ă„kte âkĂ€lkbackeâ, samt slutligen det nya teaterhuset.
Men, kÀre LÀsare! vi mÄste nu skiljas för denna gÄng. Vid ett annat tillfÀlle skall jag, om Du sÄ behagar, för Dig upprulla andra tavlor av denna vackra stad.
DOMKYRKAN
Sannolikt företogs strax efter staden Göteborgs anlÀggande Är 1620 Àven uppbyggandet av den kyrka, vilken den 10 augusti 1633 invidges och, till ett tacksamt minne av konung Gustav II Adolf, som till dess byggnad anslog en tunna spannmÄl av varje kyrkohÀrbÀrge i hela VÀstergötland, blev kallad Gustavi kyrka. Detta stora och prydliga tempel blev likvÀl Är 1721 förstört vid den eldsvÄda, som dÄ övergick Göteborg. Vid kyrkans Äteruppbyggande kunde likvÀl de gamla murarna begagnas och redan ett Är dÀrefter blev GudstjÀnst förrÀttad i den nya kyrkan. Men Är 1802, dÄ en ny brand ödelade staden, blev Àven denna ett rov för lÄgorna. De förbrÀnda murarne nedrevos nu Ànda till grunden och en helt och hÄllet ny byggnad, ehuru pÄ samma plats, uppfördes.
Denna byggnad Ă€r Göteborgs nuvarande Domkyrka. VĂ„rt lands lĂ€rdaste arkitekt, professor Brunius, kallar denna âden största, den ryktbaraste, den kostsammaste av Sveriges alla nyare tempelbyggnaderâ. Fortifikations-kaptenen och stads-arkitekten C. W. Carlberg har uppgjort ritningen dĂ€rtill och Ă€ven haft överinseendet över sjĂ€lva byggnadsarbetet intill slutet av Ă„r 1812, dĂ„ han av sjuklighet dĂ€rifrĂ„n hindrades och dĂ„ detsamma övertogs av major Weinberg, under vars ledning kyrkan blev fĂ€rdig och invigd Ă„r 1816.
Denna i mÄnga avseenden storartade byggnad, vars yttre lÀngd Àr 100 och bredd 64 alnar, har ett dels av sten och dels av trÀ uppfört torn i vÀster, ett halvcirkelformigt kor i öster samt pÄ norra och södra sidorna tvenne utbyggnader, varigenom densamma fÄr utseende av ett kors. Inom vÀggarne Àr sjÀlva den egentliga kyrkan 76 alnar lÄng, 51 alnar bred och 24 alnar hög. Det halvrunda koret, vartill trenne, hela kyrkans bredd upptagande trappsteg leda, Àr prytt kring vÀggarna med 10 joniska kolonner och dess fonddekoration i förgyllt fristÄende skulpturarbete utgöres av tvenne kolossala keruber, vilka, vilande i moln, tillbedjande böja sig mot ett mellan dem stÄende kors, kring vilket en Àngel fÀster en svepeduk. De trenne figurerna i denna grupp Àro fragmenter, som rÀddats frÄn den senast avbrÀnda kyrkan och
sĂ€gas vara förfĂ€rdigade av den bekante Archeveque. Det hela, sĂ„dant det nu befinner sig, Ă€r utfört av bildhuggaren, professor Fahlcrantz. Av samme konstnĂ€rs hand Ă€r Ă€ven den i guld och marmor ornerade predikstolen. Denna kyrka Ă€ger en dyrbar skatt i sitt orgelverk, mĂ„hĂ€nda det yppersta, om ocksĂ„ ej det största i Sverige. Det Ă€r frĂ„n början förfĂ€rdigat av en Johan Eberhard och Ă„r 1824 ytterligare tillökt av vĂ„r utmĂ€rkte orgelbyggare Strand. Men för dess nuvarande förtrĂ€fflighet i musikaliskt hĂ€nseende har man att tacka orgelbyggaren Marcussen frĂ„n Apenrade, som under Ă„ren 1848â1849 nĂ€stan helt och hĂ„llet ombyggde detsamma, och varför kostnaden uppgick till det betydliga beloppet av omkring 25 000 r:dr. Ăven i avseende pĂ„ det yttre Ă€r detta orgelverk med sina rika, starkt förgyllda skulpturarbeten en av kyrkans skönaste prydnader.
DĂ„ man första gĂ„ngen intrĂ€der i denna helgedom, erfar man en kĂ€nsla av att â just det heliga fattas. Den stil som hĂ€r rĂ„der, dĂ„ man betraktar denna kyrkas inre sĂ„som ett helt, Ă€r i arkitektoniskt hĂ€nseende alltför blandad och inför det estetiska omdömet för smaklös att kunna behaga ögat eller att förmĂ„ höja och upplyfta sjĂ€len frĂ„n jorden till himlen. Utom det att kyrkans innandöme Ă€r betydligt mindre Ă€n den yttre byggnadens omfĂ„ng lovar, giva de fyrkantigt avlĂ„nga fönstren samt de mĂ„nga och sĂ„ till form som sirater tarvligt utstyrda lĂ€ktarne Ă„t det hela nĂ„gonting tungt och vardagligt, under det man pĂ„ samma gĂ„ng tycker sig liksom i fara att krossas av de flacka, lĂ„gspĂ€nda takvalven, som saknar huvudbĂ„gar och andra prydnader. Detta tak, som artisten ganska vĂ€lbetĂ€nkt pĂ„ vĂ„r plansch lĂ„tit undanskymmas av förgrunden, skulle vĂ€l dock genom passande mĂ„lningar kunna i betydlig mĂ„n förskönas, och den ena konsten sĂ„lunda försona vad den andra brutit. Vore ett sĂ„dant prydande av stadens förnĂ€msta tempel ej en sak att tĂ€nka pĂ„ sĂ„som ett Ă€delt prov pĂ„ det religiösa sinne, som otvivelaktigt Ă€ger rum inom Göteborgs samhĂ€lle?
Vi skola vid en annan avbildning av denna kyrkas yttre Ànnu en gÄng Äterkomma till beskrivningen av densamma.
ĂRGRYTE KYRKA
ĂRGRYTE KYRKA
Min tavla Ă€r blott en liten ansprĂ„kslös lantkyrka, fattig pĂ„ guld och sirater, men likvĂ€l rik pĂ„ den milda fĂ€gring, varmed skaparens hand omgivit hennes nĂ€ra tusenĂ„riga tinnar. Det Ă€r icke det stora, som hĂ€r slĂ„r ögat med förvĂ„ning, ej en gĂ„ng det sköna, som tjusar med sin rika och vĂ€xlande prakt â det Ă€r endast en av naturen diktad idyllisk elegi, som fyller hjĂ€rtat med ett slag ljuvt vemod, som för oss hĂ€n till aningarnes vĂ€rld och i suset av darrande löv och ljudet av en liten rĂ€nnils sorl tillviskar oss ChorĂŠi ord:
Var Àr min grav, var Àr det mörka tjÀllet
DĂ€r jag skall ensam bo?
MÄnn nÄgon gÄng jag skÄdat detta stÀllet
Och trampat det i ro?
En nitisk forskare i vÄra hÀvder, dÄvarande biskopen i Göteborg, sedermera Àrkebiskopen Erik
Benzelius den yngre skriver Ă„r 1730 till sin broder censor librorum Gustaf Benzelstjerna: âNu Ă€r jag ock viss pĂ„ at then första kyrckja St Sigfrid bygde hĂ€r i W. Gyllen, var ÂŒ mil, och icke thet fyllest hĂ€r frĂ„n Götheborg, i en sandbacke, then han kallade sin Cryptam, varaf ock kyrkjan Ă€n i dag heter Ărcrypta, vel pro vulgi corrupta pronunciatione, Ărgryta. HĂ€rifrĂ„n reste han til konungen Olof Skötkonung, som dĂ„ bodde vid Skara.â
Enligt denna uppgift skulle sĂ„ledes Ărgryte kyrka blivit byggd redan Ă„r 1000 och alltsĂ„ vara en av vĂ„rt lands allra Ă€ldsta kyrkliga fornminnen. Det Ă€r emellertid endast det egentliga skeppet som skulle Ă€ga denna Ă„lder, emedan den nuvarande korsformiga kyrkans torn och övriga utbyggnader blivit i 18:e och 19:e seklet uppförda. Det enda anmĂ€rkningsvĂ€rda denna kyrka för övrigt erbjuder, torde vara de i det vĂ€lvda kyrkotaket anbragta mĂ„lningarna, vilka lĂ€ra förskriva sig frĂ„n en tĂ€mligen avlĂ€gsen Ă„lder och sĂ„ledes i konsthistoriskt hĂ€nseende kunna vĂ€cka intresse. De förestĂ€lla dels Gud, under bilden av en Ă„ldrig man med en spira i ena handen och en vĂ€rldsglob i den andra, dels yttersta domen. Man har berĂ€ttat mig att dessa mĂ„lningar skola vara utförda av en viss Croski; men för uppgiftens trovĂ€rdighet vill jag dock icke ansvara.
Det Äldriga, men lilla och oansenliga templet Àger sÄledes egentligen icke i och för sig sjÀlvt nÄgot, som kan tilldraga det en livligare uppmÀrksamhet. Det Àr först föreningen med den henne omgivande naturen som skÀnker denna kyrka dess egentliga egendomlighet och som gör henne, dÀr hon omskuggad av askar, alar och lönnar mitt ibland djupa dalgÄngar höjer sig pÄ sin kulle, kring vars fot en bÀck slingrar sin sakta sorlande vÄg, sÄ idylliskt intagande, och ger Ät hela tavlan en högre prÀgel av helighet och frid.
Vad Solna Ă€r för Stockholm, Ă€r Ărgryte för Göteborg. Trött vid den stora stadens bullrande Ă€vlan, besöker man sĂ„ gĂ€rna detta heliga rum, i vars stilla ro religionen och naturen liksom gemensamt tillbedja och predika den Eviges namn. HĂ€r i den fridfulla dalen, vars tystnad aldrig avbrytes av annat Ă€n fĂ„glarnes sĂ„ng och orgelns toner eller tempelklockans manande ljud, sover man Ă€ven sĂ„ gott, nĂ€r man en gĂ„ng lagt sig till vila frĂ„n den jordiska striden. Den lilla lantkyrkogĂ„rden Ă€r dĂ€rföre ocksĂ„ alldeles överfylld av monumenter över personer, som hĂ€r gjort sitt sista husköp pĂ„ jorden. PĂ„ vĂ„r tavla ser du vid lyktans ljus hur ett sĂ„dant husrum just hĂ„ller pĂ„ att beredas. Stanna hĂ€r, min lĂ€sare, vid denna av skenet belysta obelisk och lĂ€s dess inskrift: Eduard Ludendorff, stiftare av den första Sparbank i Sverige. HĂ€r har sĂ„ledes en lagt sig till ro efter ett vĂ€lsignelserikt arbete. Ăven dĂ€r borta pĂ„ den avbrutna marmorkolonnen Ă„terfinner man ett namn, vars minne Ă€r sammanflĂ€tat med de mĂ„nga av de vackra företag till allmĂ€nt gagn och nödstĂ€llda likars vĂ€l, för vilka Göteborg under senaste tiden utmĂ€rkt sig: det Ă€r den dicksonska familjegraven. Inuti sjĂ€lva kyrkan ligga trenne av Göteborgs biskopar under 17:e och 18:e seklet: Dan. Laur. Wallerius, Johannes Carlberg och Johannes Poppelman. Bredvid Carlberg ligger dennes broder Birger Carlberg, en kraftfull pastor i ĂlmehĂ€rad i VĂ€rmland, men vilken slutligen hos sin broder Johannes dog av sorg över till en del sjĂ€lvförvĂ„llade olyckor, sedan han förut i fĂ€ngelse författat den vackra psalm, som omarbetad av Adlerbeth, Ă„terfinnes under n:o 238 i vĂ„r psalmbok.
SKANSEN KRONAN
SKANSEN âKRONANâ
MÄ det tillÄtas mig att Ànnu en gÄng fÄ ledsaga dig, benÀgne lÀsare! upp till Annebergs lövomkransade höjder!
PÄ den punkt, dÀr vi nu befinna oss, möter oss en helt annan tavla, Àn den vi förut frÄn samma kullar beskÄdat.
I bakgrunden till vÀnster se vi Göta Àlv rullande allt bredare vÄgor, ju nÀrmare han nalkas havet, lik en Àlskare som med öppnad famn skyndar att sluta sig i sin kÀrestas armar; till höger möter oss en del av det lantliga Hagas byggnader och lÀngre bort i fonden Rosenlunds stÄtliga fabriksbyggnad samt det storartade, ehuru Ànnu ej fullbordade Tyghuset avsett att inrymma det i Göteborg förlagda artilleriets krigs-materiel.
I förgrunden Äter reser sig ett högt berg, pÄ vars spets ett Äldrigt fÀste vilar. Den branta bergshöjden kallades i forntiden för RyssÄs eller RisÄs och ovanpÄ Äsens rygg vÀxte dÄ en stor och Äldrig skog. Men Är 1650 blev skogen nedhuggen och man började att i dess stÀlle hÀr anlÀgga jordvallar till stadens ytterligare försvar. Redan vid det nya Göteborgs anlÀggning blev nÀmligen detsamma befÀstat med vallar och gravar, för att skydda det mot den danske grannen, som med avundsamma blickar sÄg den unga handelsstadens hastiga tillvÀxt, och hÀr ocksÄ gjorde tÀta pÄhÀlsningar icke just i den vÀnligaste avsikt. Men sedan danske stÄthÄllaren i Norge, greve Gyldenlöve Är 1676 och konung Christian den 5:e sjÀlv Är 1678 gjort försök, huru fÄfÀnga de Àn voro, att belÀgra staden, beslöt Sveriges 11:e Karl att sistnÀmnde Är sÀtta de redan förfallna förskansningarna i fullstÀndigt skick. Han lÀt omgiva staden med fasta beklÀdnadsmurar av sprÀngd sten till 20 fots tjocklek och innefattande tretton större och mindre mÄnghörningar. Mot landsidan lÄgo sex stora bastioner. I de raka faserna voro mingÄngar; i de inÄtsvÀngda flankerna kasematter och kurtiner. Dessa huvudverk omgÄvos av en bred och djup vattengrav, utanför vilken Äter funnos raveliner och utanverk, likaledes bestÄende av grova beklÀdnadsmurar. à t Àlven lÄgo sex bastioner med raka faser, flanker och
kurtiner, och utanför dessa var parallellt med fÀstningsverken anlagt ett s. k. krubb- eller sÀnkverk, för att hindra bÄtar och fartyg att pÄ ett visst avstÄnd nalkas murarna. Dessutom uppfördes Àven pÄ höjden av den s. k. Lilla OtterhÀllan trenne smÄ bastioner med tvenne raveliner, vilka alla bestodo av grÄsten. Alla dessa fÀstningsverk, vilka Àven inneslöto flera bombfria krutmagasin och förrÄdshus, upptogo en yttre omkrets av 14 000 och en inre av 9 000 fot.
Den pĂ„ RisĂ„sen anlagda jordskansen kvarstod emellertid till Ă„r 1687, dĂ„ samme konung Karl hĂ€r i dess stĂ€lle lĂ€t av 24 fots tjocka grĂ„stensmurar uppbygga ett Ă„ttkantigt torn, som, omgivet av murade vallar, sattes i förbindelse med staden, medelst en dubbel föreningslinje, som beskyddades av vattengravar och som hade en kaponjĂ€r eller bombfri byggnad, varifrĂ„n fĂ€ltet kunde med kanoner och handgevĂ€r bestrykas. SjĂ€lva tornet hade en höjd av fyra vĂ„ningar, utav vilka de tvĂ„ mellersta utgjorde batterier för kanoner, och överst pĂ„ dess tinnar stod en förgylld kopparkrona, sĂ„ stor att tolv personer i henne kunnat rymmas; och av denna jĂ€tteprydnad fick skansen ock sitt namn â Kronan.
Dess historia Ă€r ej lĂ„ng och dess murar bĂ€ra ej till eftervĂ€rlden minnet av nĂ„gon krigisk idrott. Med Ă„r 1807, dĂ„ beslut fattades om de Göteborg omgivande fĂ€stningsverkens rasering, upphörde Ă€ven denna skansbyggnads egentliga krigiska bestĂ€mmelse. Sedan dess har det dels anvĂ€nts till förrĂ„dshus för hĂ€rvarande krigsmateriel, dels har ock den gamle stenhĂ„rde krigsbussen blivit pĂ„ sin Ă„lderdom till den grad föraktad, att man icke aktat för rov att göra honom till en simpel fĂ„ngknekt. För nĂ„gra Ă„r sedan blev nĂ€mligen hela den Ă„ Marstrands fĂ€stning befintliga fĂ„ngpersonal dĂ€rifrĂ„n hit transporterad. Men redan nĂ€stlidet Ă„r befriade man âKronanâ frĂ„n dessa sina mindre lysande juveler, och det gamla fĂ€stet, som lĂ€ngesedan förlorat sin hjĂ€ssas gyllene prydnad, stĂ„r nu tomt och öde pĂ„ sin klippspets, skĂ„dande ut över nejden som en dyster minnesvĂ„rd frĂ„n förflutna dagars hatfulla oro.
BĂRSEN
(sedd frÄn stora rÄdhussalen)
GUSTAF ADOLFS TORG
MED BĂRSEN
Du vandrar nu vid din trogne cicerons sida till vĂ„rt RĂ€ttvisans tempel, gemenligen kallat RĂ„dhuset. Vi hava ingen sak att hĂ€nskjuta till denna höga gudinnas vidsom, ej heller Ă€r vĂ„r avsikt att avlĂ€gga besök hos magistraten och borgerskapets Ă€ldste, som hĂ€r hava sina sessionsrum; vi lĂ€mna dessa vördnasvĂ€rda korporationer i ostörd ro med sina omsorger om stadens bĂ€sta och taga plats pĂ„ RĂ„dhusets balkong, som vetter Ă„t Gustaf Adolfs torg, ty vĂ„r mening Ă€r helt enkelt att förskaffa oss en överblick av detta, med sĂ€rskilt hĂ€nseende till den stĂ„tliga börsbyggnanden. DĂ€r ser du henne ocksĂ„ pĂ„ vĂ€nstra sidan av vĂ„r tavla. AllralĂ€ngst till vĂ€nster upptĂ€cker du ett krigets verktyg â en kanon. Men som börsen Ă€r en byggnad för de fredligaste Ă€ndamĂ„l, sĂ„ sluter du riktigt, att kanonen ej hör dit. Han tillhör kgl. Göta artilleriregementets högvakt, som, osynlig frĂ„n din stĂ„ndpunkt, Ă€r vĂ„r börsbyggnads nĂ€rmaste granne. Krigets gud bor hĂ€r i broderlig sĂ€mja bredvid fredens. Nyss bodde dĂ€r Ă€ven Fattigdomen vĂ€gg om vĂ€gg med Rikedomen. Ă högvakten var nĂ€mligen för icke lĂ€ngesedan plats inrymd Ă„t ett slags prytaneum, kallat gĂ€ldstuga, och dess innevĂ„nare hade blott behövt göra ett hĂ„l genom vĂ€ggen, för att fĂ„ en inblick i börsens guldskimrande festivitetssal. Anse dock icke gĂ€ldstugans f. d. grannskap med vĂ„r börs sĂ„som nĂ„gonting ominöst! Till och med under den förfĂ€rliga vĂ€rlds-handelskrisen besannade sig i avseende pĂ„ denna gĂ€ldstuga vad skalden sjunger i Havamal:
â â âavsides, lĂ„ngt hĂ€n belĂ€gen Ăr ovĂ€ns gĂ„rd, om Ă€ven han stĂ„r vid vĂ€genâ, och Göteborgsbörsens pelare sviktade icke, medan orkanen kastade sĂ„ mĂ„nga âhusâ i alla vĂ€rldsdelar överĂ€nda.
Betrakta nu vÄr tavla! Du finner, att vÄr börs har ett fast och grundsÀkert utseende, sÄlunda bÀrande prÀgeln av affÀrslivet, som rör sig inom dess murar. En bred trappa leder upp till en prostyl av sex toskanska pelare, vilkas doriserande bjÀlklag uppbÀr lika mÄnga pelare av joniska ordningen, och desssas bjÀlklag tjÀnar i sin tur till fotstÀllning Ät sex akt-
ningsvĂ€rda gudomligheter, pĂ„ vilkas attributer du igenkĂ€nner Handeln, Sjöfarten, Industrien o. s. v. Qvarnström har modellerat dessa bilder. BeskĂ„da dem! Ăr icke hans Merkurius en stĂ„tlig yngling? Man skulle tro, att han nedflugit frĂ„n Olympen med ett Ă€rende frĂ„n fader Jupiter, och slagit sig ned pĂ„ den dĂ€r pelaren, endast för att vila ut och flyga vidare. Men han stannar nog kvar, för att bevittna, huru hans Göteborg blomstrar och tillvĂ€xer. Lokalen för affĂ€rers uppgörande Ă€r i bottenvĂ„ningen; i den övra befinner sig den vittberömde festivitetssalen. Men i dag gĂ„ vi ej ditin. Jag förbehĂ„ller Ă„t en annan gĂ„ng att fĂ„ visa dig börsens inre. Nu betrakta vi blott dess utsida. Om prostylen synes dig nĂ„got tung, sĂ„ tilllĂ„t mig upplysa, att han blott Ă€r ett stycke av ett stort, Ă€nnu ofullĂ€ndat verk. Det Ă€r vĂ„ra skönhetsĂ€lskande medborgares avsikt att i sinom tid omgestalta hela denna sida av torget till ett harmonierande helt. SammanstĂ€ll hĂ€rmed den vackra byggnad, pĂ„ vars balkong vi befinna oss, och som Ă€r ett verk av ingen mindre Ă€n Nicodemus Tessin, sĂ„ mĂ„ste du medgiva, att Gustaf Adolfs torg i framtiden kommer att erbjuda en mycket storartad anblick. Nu nĂ„gra uppgifter ur börsens historia. Grundstenen lades den 1 juni 1844, nĂ€r konung Oskar den fridsĂ€lle, dĂ„ nyss uppstigen pĂ„ tronen, besökte Göteborg. Byggnaden Ă€r uppförd av arkitekten P. J. Ekman, blev fĂ€rdig efter 5 Ă„r och invidges den 1 dec. 1849. NĂ€r frĂ„gan Ă€r om en börsbyggnad, bör man icke glömma vad den kostat. Jag kan icke uppgiva en större summa Ă€n 450 000 rdr rmt, men jag hoppas, att detta icke skall nedsĂ€tta det vackra företaget i ditt omdöme.
Vad betrÀffar torgets övriga mÀrkvÀrdigheter, gör Fogelbergs verk, bilden av vÄr stads anlÀggare, ansprÄk pÄ ett eget kapitel. Icke sÄ den dÀr pittoreska bron, som leder över kanalen i vÄr tavlas bakgrund. Hon har inga ansprÄk alls. Hon har uppfyllt sin bestÀmmelse sÄsom gymnastikapparat, och vÀntar, likasom nÄgra hennes systrar, att i dessa dagar bliva avlöst av en annan, mindre berÀknad för Lings Àdla konst, Àn för kommunikationen.
Viktor Rydberg
Göteborg med dess omgivningar framstĂ€llt i tavlor Ă€r ett praktverk med litograferade planscher och ledsagande texter som ursprungligen gavs ut i tolv hĂ€ften 1859â62. Det har idag ett stort historiskt vĂ€rde. Illustratörer var C. G. Berger och Ludvig Messmann och som textförfattare bidrog en ung Viktor Rydberg och Jakob Björklund.
