9789140689894

E VA - L E N A L I N D Q V I S T

Hur kan man vårda demenssjuka så att både integritet och själv­ ständighet bevaras? Vilka etiska dilemman kan man ställas inför inom demensvården och hur kan man resonera då? Hur fungerar kommunikation inom demensvård?

I Vård och omsorg vid demenssjukdom får du som läser kursen med samma namn lära dig om olika demenssjukdomar, deras symtom, faser och orsaker. Boken beskriver även hur man gör omvårdnaden person­centrerad, det vill säga utgår från den demenssjukes önskemål.

Demensvården ställer höga krav på empati, tydlighet och tålamod. Att kunna vårda någon på det sätt som de önskar och ge ett värdigt liv är en viktig del av demensvården. Du får även inblick i anhörigas roll och situation.

Eva-Lena Lindqvist är vårdlärare vid Campus Väst Gullmarsgymnasiet och vuxenutbildningen i Lysekils kommun. Hon är leg. sjuksköterska med specialitet inom vård av äldre och har tidigare arbetat bland annat som demensvårdsutvecklare.

ISBN 978-91-40-68989-4

9

789140 689894

E VA - L E N A L I N D Q V I S T

Vård och omsorg vid demenssjukdom riktar sig till dig som läser kursen på gymnasienivå eller vuxenutbildning. Boken har en tydlig koppling till kursens centrala innehåll och varje kapitel innehåller sammanfattning, instuderingsfrågor, diskussionsfrågor och fallbeskrivningar som gör att du som läsare får en tydlig bild av demensvård.

Vård och omsorg vid demenssjukdom

Vård och omsorg vid demenssjukdom

Vård och omsorg vid demenssjukdom

E VA - L E N A LINDQVIST

Innehåll KAPITEL 1 DEMENSSJUKDOMAR . . . . . . . 6 Vår hjärna. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8

KAPITEL 3 VÅRDA TILL SJÄLVSTÄNDIGHET . . . . . . . . . . 56

Demens . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10

Underlätta det dagliga livet . . . . . . . . . 58

Alois Alzheimer och Auguste Deter . . . 11

Funktionsbevarande förhållningssätt . . . . . . . . . . . . . . . . 60

Demenssjukdomens olika faser . . . . . . 12 Demenssjukdomar . . . . . . . . . . . . . . . . 20 Demensutredning . . . . . . . . . . . . . . . . . 25 Beteende och psykiska symtom vid demenssjukdom, BPSD . . . . . . . . . 29

KAPITEL 2 PERSONCENTRERAD VÅRD OCH OMSORG . . . . . . . . . . . . . . . . 34

Måltiden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 65 Kognitiva hjälpmedel . . . . . . . . . . . . . . 72 Prevention . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 75

KAPITEL 4 LEVA MED DEMENSSJUKDOM . . . . . . . . . . 82 Ett vanligt liv . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 84

Våra grundläggande behov . . . . . . . . . 36

Behovet av trygghet och vardag . . . . . 85

Personcentrerad omvårdnad . . . . . . . . 37

Behovet av beröring . . . . . . . . . . . . . . . 88

Bemötande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 40

Behovet av sång och musik . . . . . . . . . 90

Personlig zon. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 41

Behovet av naturupplevelser . . . . . . . . 92

Personlig hygien . . . . . . . . . . . . . . . . . . 45

Behovet av fest och firande . . . . . . . . . 93

Läkemedel vid demenssjukdom . . . . . 50

Behovet av minnen och identitet . . . . . 96 Levnadsberättelse . . . . . . . . . . . . . . . . 98 Kommunikation inom demensvård . . 102 Bemötande och samarbete . . . . . . . . 106

4

KAPITEL 5 ETISKA DILEMMAN . . . . . . . . . 112 Vad är etik? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 114 Olika etiska dilemman . . . . . . . . . . . . 119

KAPITEL 7 VÅRD OCH OMSORG I LIVETS SLUTSKEDE . . . . . . . 146 Hospice . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 148 Palliativ vårdfilosofi . . . . . . . . . . . . . . . 149

KAPITEL 6 ANHÖRIGSTÖD . . . . . . . . . . . . . . 132 Anhörig . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 134 Rättigheter och möjligheter . . . . . . . . 137 Teamarbete . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 140

När döden närmar sig . . . . . . . . . . . . . 157

KAPITEL 8 LAGAR OCH DOKUMENTATION . . . . . . . . . . . 162

Frivillig- och intresseorganisationer . 141

Lagar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 164

Stödgrupper . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 143

Dokumentation enligt SoL . . . . . . . . . 177 Dokumentation av hälso- och sjukvårdsuppgifter enligt Patientdatalag . . . . . . . . . . . . . . . . 181

Register . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 186

5

Monica Sandberg sitter vid skrivbordet på fredagseftermiddagen och håller på med månadens budgetuppföljning. Siffrorna i de olika kolumnerna verkar inte stämma. Hon får kolla upp siffrorna flera gånger. Hon bläddrar bland de olika excelarken och letar efter felen. På hennes dataskärm sitter massor av olika post-it lappar med påminnelser. Hon kommer ingenstans. Hjärnan vill inte ta in all information, så fort hon har läst något så försvinner det. För att kunna komma ihåg så skriver hon upp på olika lappar. Hon blir osäker och glömmer vad hon nyss kollat upp och på skärmen lyser de röda siffrorna. Telefonen ringer och chefen kräver bestämt att få in budgetuppföljningen senast kl. 17 idag. Hon är redan tre dagar försenad. Stressen stiger och hon blir ännu mer ineffektiv. Varför kan hon inte bara få klart uppgifterna? Varför blir det inte rätt? Det brukar ju aldrig vara så här svårt! Efter flera timmars övertid så ger hon till slut upp.

Ingenting fungerar, inte datorn, inte programmet, inte skrivaren, inte hon själv.

Hon går ifrån jobbet med en otäck känsla inuti. Utanför kontoret hittar hon inte bilen på parkeringen, eftersom det är fredag så är det bara några få bilar kvar, men inte hennes. Hon ser sig osäkert om och börjar promenera hemåt. Men vilken väg ska hon ta? Ska hon gå åt höger eller vänster? Hon känner sig vilsen och går in på en Spel och godis-butik i närheten. Hon plockar åt sig några bananer och en dricka och så går hon ut. Butiksbiträdet ropar efter henne och Monica stannar upp, går in igen och ber stammande om ursäkt. Hon känner i fickan efter plånboken men den är inte där. Hon har varken plånbok eller handväska med sig. Tårarna stiger i ögonen och hon sjunker ihop på golvet.

Förvirrat lyckas hon hitta sin mobil men kan inte få fram numret. Hon sträcker den bedjande till butiksbiträdet som lyckas leta fram numret till henne man.

Vad är det som händer? Har hennes stressade arbetssituation fått henne att gå i väggen? Eller är det något annat?

6

1. DEMENSSJUKDOMAR Det här kapitlet tar upp begreppet demens och skador i hjärnvävnaden. Kapitlet handlar också om olika sorters demenssjukdomar och hur en demensutredning går till.

I det här kapitlet får du lära dig om: • Demenssjukdomens olika faser • Alzheimers sjukdom • Vaskulär demens • Frontallobsdemens • Lewykroppsdemens • Parkinsons sjukdom med demens • Demensutredning • Beteende och psykiska symtom vid demenssjukdom, BPSD.

DISKUTERA OCH FUNDERA Försök sätta dig in i Monica Sandbergs situation. Hur tror du det skulle vara? Vad skulle du tänka och göra om det var din arbetskamrat? Diskutera med gruppen.

Punkt 1 och 2 i kursens centrala innehåll ”Demenssjukdomens olika faser samt specifika hjälpbehov i samband med dem” ”Demenssjukdomar, utredning, bedömning av minnesfunktioner, intellektuella och motoriska funktioner”

7

Vår hjärna

Grå substans – nervcellens cellkropp är grå till färgen därav namnet grå substans Neuron – själva nervcellen kallas neuron

Hjärnan är själva ledningscentralen för kroppen. Allt i kroppen styrs från hjärnan. Utan en fungerande hjärna är det därför svårt att leva ett fungerande liv.

Hjärnan består bland annat av storhjärnan, lillhjärnan och hjärnstammen. Storhjärnan är indelad i två halvor som förbinds med varandra genom hjärnbalken. Varje halva består av fyra olika lober.

Storhjärnan har två pannlober, två tinninglober, två hjässlober och två nacklober.

Storhjärnans yta är kraftigt veckad och gråaktig i färgen och kal�las ofta grå substans. Här finns mer än 100 miljarder nervceller, neuroner. De är tätt packade och tillsammans utgör de hjärnbarken,

pannlob

pannlob

hjässlob

hjässlob

tinninglob

tinninglob

nacklob

nacklob lillhjärnan

lillhjärnan SIDAN

BAK pannlob pannlob

hjässlob

tinninglob

tinninglob

lillhjärnan nacklob FRAM

8

OVAN

cortex. Ofta säger man att man använder ”de små grå” när man tänker och då menar man just dessa små grå neuroner.

I nervcellerna finns två sorters utskott, dendrit och axon, som förbinder nervcellen med andra celler. Dendriter leder impulser från andra celler in till nervcellskroppen, det vill säga ”utifrån och in”. Axonet leder istället impulserna från nervcellskroppen och ut till nästa nervcell, det vill säga ”inifrån och ut”.

Det inre av hjärnan består bland annat av vit substans, den vita substansen är axoner klädda med ett hölje av myelin. Myelin består av fett och är lindade runt axoner. Det bildar en slags en isolering som gör att impulser leds vidare snabbare i axoner med myelin än utan myelin.

Synapsen Kontaktpunkterna mellan nervcellerna kallas för synapser, det är en slags omkopplingsstation. Synapsen sluter inte tätt intill nästa nervcell, det finns en smal springa mellan dem, en synapsklyfta.

Den elektriska impulsen leds vidare från synapsen till nästa nervcell genom att synapsen släpper ut signalsubstanser när den elektriska impulsen når dit. Det finns olika sorters signalsubstanser, till exempel acetylkolin som är viktig vid bland annat Alzheimers sjukdom.

Det normala åldrandet Det normala åldrandet drabbar alla. Åldersförändringarna kommer långsamt till skillnad från sjukdom där förändringarna ofta kommer snabbare. Vanliga ålders­ förändringar är att huden blir torrare, kollagenet minskar och huden blir rynkig. Håret tappar sin färg och blir grått, leder blir stelare, muskelmassan minskar, kroppens organ åldras och tappar i kapacitet. Blodkärlen blir stelare, tarmarna arbetar lång­ sammare, synen försämras på grund av att linsen åldras, hörseln försämras, man blir långsammare och behöver mer tid för att utföra olika saker eller att läsa och tala.

Intellektet finns kvar i det normala åldrandet men det kan ta längre tid att formulera sig och längre tid att tänka. Men långsamheten kompenseras ofta av erfarenhet och kunskap.

1. Demenssjukdomar

9

Demens Ordet demens är ett samlingsnamn för många sjukdomar som drabbar hjärnan. De symtom som människor med demenssjukdom uppvisar är minnesnedsättning, språksvårigheter, svårigheter att tänka och lösa problem, svårigheter att hitta och känna igen samt förändrad personlighet. Det är viktigt att förstå att demens inte är ett normalt åldrande utan en sjukdom.

Kriterier för demenssjukdom För att diagnostisera en demenssjukdom krävs att personen har dessa symtom:

Konfusion – kraftig förvirring

• •

försämrat minne

•

symtom som inte bara finns vid konfusion (då kan det istället vara kraftigt förvirringstillstånd)

• • •

symtom som har hållit i sig i minst ett halvår

försämrad social förmåga/beteende, arbetsförmåga, känslomässig kontroll

tydlig försämring från tidigare nivå minst någon av dessa afasi – svårigheter att hitta ord, prata och förstå vad andra säger agnosi – känner inte igen vanliga saker, till exempel en sked eller gaffel apraxi – svårigheter att göra det man tidigare klarat av, till exempel att cykla, klä på sig exekutiva svårigheter – svårigheter att planera, påbörja och slutföra något

10

Konfusion (förvirring, delirium) Konfusion är ett tillfälligt tillstånd där hjärnan blir ”överbelastad”, hjärnan sviktar. Det är vanligt bland äldre personer. Konfusion är ett tillstånd där den sjuke blir kraftigt förvirrad och uppträder psykotiskt. Personen vänder på dygnet, kan vara vaken hela dygnet, är kroppsligt orolig, går runt, pratar osammanhängande, hallucinerar, har vanföreställningar, uppträder helt förvirrat, kan bli aggressiv och går inte att ”tala till rätta”.

Detta är inte ett tecken på demenssjukdom utan beror ofta på underliggande orsaker såsom en urinvägsinfektion, hjärtinfarkt, smärta, cirkulationsrubbning, lågt blodsocker, förstoppning, skallskada eller andra bakomliggande sjukdomar. Stress och psykiska påfrestningar såsom en anhörigs död eller en flytt kan utlösa konfusion.

Läkemedel, alkohol eller abstinens kan också utlösa konfusion.

Som behandling gäller att hitta den bakomliggande orsaken och behandla den.

När den underliggande orsaken behandlas så avtar konfusionen och personen blir sig själv igen. Personen minns oftast vad som hänt under konfusionsperioden. Konfusion är ett allvarligt tillstånd.

DISKUTERA OCH FUNDERA Försök sätta dig in i hur det skulle vara om du hade afasi, agnosi eller apraxi. Vad skulle det innebära för ditt liv?

Diskutera med gruppen.

Alois Alzheimer och Auguste Deter Ordet demens kommer från latin och betyder bort från förstånd eller utan själ. Tidigare sammankopplade man ordet demens med galenskap och sinnessjukdom. Man använde också tidigare ordet senil om människor som hade problem med minnet. Ordet senil kommer också från latin och betyder gammal, åldrad, gubbaktig.

Dessa betydelser av orden ger en negativ och felaktig uppfattning om demenssjukdomar.

1. Demenssjukdomar

Alois Alzheimer

11

Senila plack – små ”klumpar” av betaamyolid som finns mellan nervtrådarna som gör att de elektriska nervimpulserna inte överleds Tangles – trassliga, trådliknande strukturer i cellkropparna

Den som gav namn åt Alzheimers sjukdom var Alois Alzheimer.

Han föddes 1864 och arbetade bland annat som neuropatolog och psykiater. I början av 1900-talet mötte han en kvinnlig patient som hette Auguste Deter. Hon var 51 år gammal och hade kort närminne och var förändrad i sitt beteende, förvirrad samt misstänksam. Hon visste inte heller vem hon var eller var hon var.

Deter blev allt sämre och avled efter fem år. När Alois Alzheimer obducerade hennes hjärna upptäckte han svåra skador på den.

Med hjälp av sitt mikroskop upptäckte han små förhårdnader, som kallas senila plack, mellan de döda nervcellerna och inuti nervcellskropparna hittade han trassliga, trådliknande strukturer, det man idag kallar tangles.

Demenssjukdomens olika faser En demenssjukdom påverkar:

• • • • •

minnet tankeförmågan problemlösningsförmågan uppfattningsförmågan möjligheten att kunna förstå och tolka vad som händer i omgivningen.

Begynnande demens Det är svårt att upptäcka när demenssjukdomen börjar eftersom symtomen är otydliga. Ofta börjar det med att minnet blir sämre.

Den demenssjuke glömmer inbokade möten, minns inte var han eller hon har lagt saker och glömmer vad som ska handlas i affären.

12

I början av en demenssjukdom blir den sjuke mer känslig för stress.

Den demenssjuke får också svårare att klara av arbetet som förut gått utan större problem. Personen blir även mer känslig för stress.

Vanliga symtom i begynnande fas:

• • • •

svårigheter att klara av vardagliga saker svårigheter att sköta sin ekonomi glömmer bort namn och vad som har hänt oro, ångest, depression.

Sjukdomen kommer smygande och ofta är det först i efterhand som den demenssjuke och de anhöriga kan förstå att sjukdomen har pågått en längre tid. Oförklarliga händelser får sin förklaring. Det är vanligt att den demenssjuke personen upplever perioder med oro och ångest eftersom personens värld förändras. Den demenssjuke känner varken igen sig själv eller sitt sätt att reagera. Personen kan uppleva att han eller hon tappar kontrollen över sig själv och sitt eget liv. Ofta drabbas personen av depression.

1. Demenssjukdomar

13

Mild demens

”Det tar tid för information att nå in till hjärnan och det tar tid för den demenssjuke personen att formulera ett svar”

14

I denna fas försvåras den demenssjukes livssituation. Minnet blir sämre, den demenssjuke får lägga allt mer av sin dag på att leta efter saker. Den demenssjuke skriver minneslappar som hjälp för minnet, men det är svårt att hålla reda på dem.

Språket och förmågan att samtala påverkas på flera olika sätt. Det blir svårare för personen att hänga med i samtal och förstå komplexa resonemang. Den demenssjuke får svårare att hålla tråden i samtalet.

Personen minns inte vad samtalet handlar om. Det är svårt att hitta rätt ord, den demenssjuke beskriver exempelvis har vi en sådan där som man skivar ost med, i stället för att säga osthyvel.

Personen kan också ha problem med att relatera till sin omvärld: Det blir svårt att hitta och orientera sig på nya platser. Det blir svårt att se och förstå det som händer i tv-program. Även att läsa böcker och förstå innehåll och minnas vad man har läst kan börja bli svårt.

I denna fas kan den demenssjuke ofta bo kvar hemma, kanske med hjälp av maka/make eller hemtjänst.

Vanliga symtom i mild fas:

• • • • • • • • • •

trötthet

•

svårt med mått. Exempelvis att mäta upp ingredienser vid bakning eller matlagning

minnesnedsättning svårt att tänka fort svårt att klara av stress svårighet att hänga med i samtal ordglömska upprepade frågor svårighet att hitta på nya platser svårt att läsa böcker och se och förstå tv-program svårt att klara av olika maskiner som mobiltelefon, tvätt­ maskin, kaffebryggare

• • • • •

svårt att planera och ta beslut

•

oro, ångest, depression.

svårt att koncentrera sig misstänksamhet irritation och ilska för att man inte längre kan och klarar dåligt självförtroende, vill dölja och skäms för sina tillkortakommanden

Medelsvår demens I fasen medelsvår demens fördjupas symtomen ytterligare.

Vanliga symtom i medelsvår fas:

• • •

förvärrade minnesstörningar afasi, försämrat språk, försämrad förståelse glömmer namn på nära och kära

1. Demenssjukdomar

Att handla kan vara svårt även under tidiga stadier av demenssjukdom. Man ska både hitta till och i affären och även minnas vad som ska köpas.

15

SAM M A N FAT T N I N G • Ordet demens kommer från latin och betyder utan själ, bort från förstånd.

• Vår hjärna består av storhjärna, lillhjärna och hjärnstam. Hjärnan är uppdelad i två halvor, varje hjärnhalva har en pannlob, en hjässlob, en tinninglob och en nacklob. Nervcellen har två sorters utskott, dendriter som leder nervimpulsen utifrån och in och axoner som leder nervimpulsen inifrån och ut. Synapsen leder över nervimpulsen med hjälp av signalsubstanser.

• Demenssjukdomens olika faser är begynnande fas, mild fas, medelsvår fas och svår fas.

• Alzheimers sjukdom är den vanligaste formen av demenssjukdom. Sjukdomen har ett långsamt, smygande förlopp. Vid Alzheimers sjukdom skrumpnar och dör nervceller i onormal takt. Några vanliga symtom: minnesnedsättning, afasi - svårigheter att tala och förstå talat språk, apraxi – svårigheter att göra det man klarat förut, agnosi – svårigheter att känna igen och förstå, svårigheter att förstå och uppfatta.

• Vaskulär demens är också kallad blodkärlsdemens. Försämringarna kommer

plötsligt. Några vanliga symtom: plötsligt insjuknande, trötthet, försämrad initiativförmåga, tänker långsamt, tröghet, försämrat omdöme, svårt hitta ord, nedsatt exekutiv förmåga, gångsvårigheter, symtom beroende på vart i hjärnan skadorna sitter.

• Frontallobsdemens. Några vanliga symtom: personlighetsförändring, omdö-

meslöshet, ohämmat beteende, bristande sjukdomsinsikt, känslomässigt avtrubbad, självupptagen, aggression, ändrat ätbeteende. Minnesnedsättning kommer sebare i förloppet.

• Lewykroppsdemens. En blandning av Alzheimers sjukdom och Parkinsons

sjukdom. Några vanliga symtom: synhallucinationer, störd drömsömn, nedsatt uppmärksamhet, svårt att bedöma avstånd, varierande uppmärksamhet/ vakenhet, ökat sömnbehov, känslighet för neuroleptika och andra läkemedel, fall och svimningar, stela muskler, hasande rörelser, skakningar.

• Parkinsons sjukdom med demens. Symtom som vid Lewybodydemens. Men

vid Parkinsons sjukdom med demens kommer de kroppsliga symtomen först.

• Det är viktigt med demensutredning för att utesluta annan botbar sjukdom,

diagnosticera demenssjukdom, upptäcka vilka funktionsnedsättningar som demenssjukdomen för med sig och erbjuda hjälpmedel, stöd och hjälpinsatser.

• BPSD, beteende och psykiska symtom vid demenssjukdom. Några vanliga

symtom: aggressivitet, skrik, vandrande, plockande, packande, störd dygnsrytm, vanföreställningar, hallucinationer, ångest, depression.

32

INST U D E R I N G S F R Å G O R 1. Vilka var Alois Alzheimer och Auguste Deter?

2. Vad betyder ordet demens?

3. Vilken uppgift har synapsen?

4. Vilken uppgift har signalsubstanserna?

5. Vilka är de vanligaste formerna av demenssjukdom?

6. Beskriv översiktligt de två vanligaste demenssjukdomarna.

7. Beskriv en av de mindre vanliga demenssjukdomarna.

8. Beskriv vanliga symtom vid demenssjukdom.

9. Vad är afasi, agnosi, apraxi?

10. Varför behövs demensutredning?

11. Vad ingår i en demensutredning på primärvårdsnivå?

12. När gör man en demensutredning på specialistnivå?

13. Vad är MMT/MMSE? 14. Vad innebär en ADL-bedömning?

15. Beskriv demenssjukdomens olika faser och vilka hjälpbehov som finns i varje fas.

16. Vad är perception?

17. Vad är kognition?

18. Vad står BPSD för?

19. Skriv ner fem vanliga symtom på BPSD. 20. Beskriv några viktiga saker att tänka på för att förebygga BPSD.

1. Demenssjukdomar

33

Bengt Stark, 67 år, ligger och sover i sin säng. Han vaknar hastigt av att någon knackar på dörren och kommer in i rummet. En medelålders kvinna, vårdpersonal, går fram till persiennen och drar upp den samtidigt som hon glatt säger God morgon Bengt! Han vänder sig på sidan så att han kan se vem det är. Det är ingen han känner igen och han blir irriterad. Vem är det som objuden tar sig in i hans sovrum och drar upp persiennen precis som om det vore självklart?

Kvinnan går raskt fram till sängen och börjar dra i täcket, Kom nu Bengt, det är dags att kliva upp! Bengt tar tag i täcket och håller emot, han blir arg och hytter med näven! Stick jävla käring skriker han.

Kvinnan backar och säger med jollrande röst: Men lille Bengtegubben, inte ska du väl bli arg på lilla mig? Vad är nu detta tänker Bengt? Vem är hon? Vad gör hon här? Med ett snabbt ryck slänger han av sig täcket och reser sig upp ur sängen. Han står där i sin fulla längd och ser hotfullt ner på kvinnan. Vem är du och vad gör du här? Han går mot henne och trycker upp henne mot väggen.

Jävla käring, vad vill du egentligen? Kvinnan blir rädd och trycker på överfallslarmet hon har i fickan. Strax kommer några andra och för bort Bengt.

Han är ju livsfarlig! Ring sköterskan så att vi kan ge något lugnande säger hon upprört. Vad var det som hände? frågade en av de andra i personalen. Jag har ingen aning, han bara flög upp ur sängen och tryckte upp mig mot väggen snyftar hon.

Bengt Stark, 67 år, ligger och sover i sin säng. Han börjar långsamt vakna och sträcker njutningsfullt på sig. Han har sovit gott och känner sig nöjd. Bengt lägger sig på sidan och funderar lite. Så känner han att urinen tränger på och reser sig ur sängen och går mot dörren. När han öppnar den så ser han ut i en korridor och där står en medelålders kvinna och ler mot honom. God morgon Bengt säger hon lugnt. Jag heter Ann-Marie och jag kan hjälpa dig om du vill.

Bengt tycker att hon verkar trevlig och släpper in henne i lägenheten. Ann-Marie visar honom till toaletten och Bengt går in.

34

2. PERSONCENTRERAD OMVÅRDNAD OCH OMSORG Det här kapitlet handlar om mänskliga behov och vad man behöver tänka på vid personcentrerad vård. Kapitlet handlar bland annat om hur man kan sköta en persons hygien på ett respektfullt sätt. Du får även läsa om läkemedelshantering inom demensvård.

Här får du lära dig om: • Våra behov • Personcentrerad omvårdnad • Personliga zoner • Personlig hygien • Munvård • Fotvård • Läkemedelsbehandling och biverkningar.

DISKUTERA OCH FUNDERA 1. Läs fallbeskrivningen om Bengt Stark och fundera över vad som gjorde honom arg i första scenariot. Hur hade det kunnat undvikas?

2. Har du sett exempel på dessa två beteenden under din praktik?

Punkt 3 och 8 i kursens centrala innehåll ”Specifik vård och omsorg samt läkemedelsanvändning vid demenssjukdom” ”Kroppsnära omsorg samt munhälsa och fothälsa”

35

Hur ser ditt vardagliga liv och dina behov ut?

Våra grundläggande behov Alla vi människor har grundläggande behov.

Vi behöver:

• • • • • • • • • • 36

äta och dricka tömma urinblåsa och tarm hålla oss rena hålla oss lagom varma/svala vila och sömn motion, rörelse närhet och/eller distans till andra människor känna oss trygga ha roligt stimulans och utveckling

• • •

få bekräftelse bli accepterade som vi är bli sedda.

De flesta vuxna människor vet hur de vill ha sina behov tillgodosedda och vi gör alla på olika sätt. Vi har olika vanor när det gäller mat, toalettbesök, hygien, sömn, aktiviteter och socialt umgänge.

Vi är alla unika och personliga. Detta gäller också människor med demenssjukdom. För att kunna ge människor med demenssjukdom en personcentrerad omvårdnad måste vi därför ta reda på hur de har levt förut, vad de tycker om och vilka vanor de har. På det sättet blir det enklare att stödja och hjälpa utan att kränka.

Personcentrerad omvårdnad En människa är så mycket mer än bara en diagnos. Begreppet personcentrerad omvårdnad innebär att man fokuserar på vem personen är och inte bara på själva sjukdomen. Socialstyrelsen har beskrivit personcentrerad vård och gett följande riktlinjer. ”Den personcentrerade omvårdnaden innebär att personalen inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten:

•

Bemöter personen med demenssjukdom som en person med upplevelser, självkänsla och rättigheter trots avtagande funktion

•

Strävar efter att förstå vad som är bäst för den demenssjuke utifrån dennes perspektiv

•

Värnar den demenssjukes självbestämmande och möjlighet till medbestämmande

•

Ser den demenssjuke som en aktiv samarbetspartner

2. Personcentrerad omvårdnad och omsorg

37

”Som vård­ personal måste man vara genuint nyfiken på den demenssjuke”…

Annette L-L undersköterska.

• •

Bekräftar den demenssjuke i dennes upplevelse av världen

•

Försöker upprätta en relation till den demenssjuke.”

Strävar efter att involvera den demenssjukes sociala nätverk i vården och omsorgen

Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom 2010, Socialstyrelsen

Utmaningar inom demensvård Inom demensvården försöker man ha en personcentrerad vård, där varje person kan få vård på det sätt som han eller hon behöver och utifrån sina egna önskemål. Men själva sjukdomen gör det ofta svårt för den demenssjuke att förstå och uppfatta omvärlden och därigenom blir det svårt att uttrycka sina önskemål. Detta ställer stora krav på de som vårdar att vara tålmodiga och lyhörda.

Svårigheter såsom afasi, agnosi, apraxi, asomatognosi och perceptionssvårigheter som den demenssjuke har kan påverka vården och som vårdpersonal behöver man hantera dessa svårigheter.

Vid afasi har den sjuke svårt att förstå vad som sägs och då kan man som vårdpersonal ta hjälp av enkla bilder eller använda sig av kroppsspråket för att förtydliga.

Vid apraxi, när den demenssjuke har svårt att klara en del vardagliga rörelser, kan man som vårdpersonal underlätta genom att visa med tydliga gester eller genom att starta upp rörelsen. När den demenssjuke har svårt att borsta tänderna kan man som vårdpersonal starta upp rörelsen så kanske resten går av sig själv. Apraxi kan även göra att den demenssjuke får svårt att klara det praktiska momentet att äta själv och då kan man underlätta genom att sitta med och äta så att den demenssjuke kan härma hur man gör.

Vid agnosi, som innebär svårigheter att känna igen och förstå omgivningen kanske den demenssjuke inte känner igen sådant som bestick, kam, tandborste. Då kan man underlätta genom att visa och säga ”gaffel att äta med” samtidigt som man för gaffeln mot sin egen mun samtidigt som man gapar. Vid måltider kan man ta bort det som inte är ätbart vid bordet såsom servetter och blommor.

Asomatognosi, när man har svårt med kroppsuppfattningen, gör

38

att den demenssjuke kan ha svårt att till exempel lägga sig själv. Som ledtråd kan man klappa på kudden så att personen vet var huvudet ska vara. Man kan, när personen ska sätta sig, hjälpa personen genom att leda ända intill så att den demenssjuke personen känner stolskanten i knävecken och sätta handen på armstödet.

Själva kärnan i demensvården är att lära känna den demenssjuke och ge den omsorg som de önskar, även om de kanske inte kan uttrycka det och inte heller minns vad de vill ha.

Försök att lära känna den demenssjuke och dennes behov. Det är grunden för en god vård.

DISKUTERA OCH FUNDERA 1. Fundera över hur man kan lära känna en person som har svårt att kommunicera. Hur kan man vara säker på att man har förstått vad personen vill, tycker om eller önskar?

2. Har du träffat någon demenssjuk under praktik som du har försökt lära känna? Hur gjorde du och gick det bra?

Varför/varför inte? Diskutera!

2. Personcentrerad omvårdnad och omsorg

39

Bemötande Som vårdpersonal behöver vi fundera över hur vi bemöter andra människor. Inom demensvård är behovet av ett gott bemötande extra tydligt eftersom demenssjuka personer har svårighet med förståelse och uppfattning. Det är till exempel viktigt att med enkla meningar tala om vad som ska hända och ge personen tid för att kunna förstå vad som sagts. Det tar tid för informationen att nå in till hjärnan och det tar tid för personen att formulera ett svar. Som vårdpersonal ska man vara medveten om att den demenssjuke är i underläge på grund av dessa kognitiva svårigheter. Vi som personal är friska och har våra funktioner i behåll medan den demenssjuke har kognitiva svårigheter som ger funktionsnedsättningar.

Att tänka på:

•

Gav jag personen min fulla uppmärksamhet, bekräftade jag personen?

• •

Hade jag för bråttom?

•

Talade jag med för hög, gäll, tyst röst? Tänk på personens uppfattningsförmåga/perception.

• • •

Inväntade jag svar?

•

Uppträdde jag respektlöst? Trampade jag någon på tårna?

Talade jag för fort? Talade jag otydligt? Hur ska personen kunna urskilja vad som är viktigt?

Talade jag med någon annan över huvudet på personen?

Var det något jag gjorde eller kanske inte gjorde? Var det någon fråga jag inte svarade på?

Här har vi som vårdpersonal en stor uppgift att ständigt arbeta med oss själva och att anpassa oss efter den vi vårdar. Vi ska anpassa oss efter de demenssjuka, de ska inte anpassa sig efter oss. Det är också viktigt att tänka på att vi vårdar vuxna medmänniskor som har ett långt liv med mycket kunskap och erfarenhet bakom sig. Det som skiljer dem från oss är ålder och kognitiv funktionsnedsättning.

40

DISKUTERA OCH FUNDERA Vilka av frågorna i punktlistan tycker du att vårdpersonalen skulle kunna använda sig av i fallet med Bengt i början av kapitlet? Diskutera!

Personlig zon Med ordet revir menas inom djurvärlden ett område som är djurets eget och som djuret beskyddar. Kommer något annat djur in på reviret kan det bli konflikt eftersom djuret vill skydda sitt revir.

Så är det också för oss människor, man försöker skapa ett utrymme där man kan känna sig trygg. För människor kan ett revir sägas vara det område/zon som är ens eget och innefattar området runt den egna personen/kroppen. Om någon annan människa kommer för nära den personliga zonen så kan vi känna oss hotade och trängda.

2. Personcentrerad omvårdnad och omsorg

När man är frisk tar man hand om sin hygien själv och det vill man gärna fortsätta med även om man är sjuk.

41

SAM M A N FAT T N I N G • Alla vi människor har grundläggande behov.

• Begreppet personcentrerad omvårdnad innebär att man fokuserar på vem

personen är och inte bara på själva sjukdomen. Med en personcentrad omvårdnad försöker man som vårdpersonal förstå den demenssjukes beteende och psykiska symtom från dennes perspektiv.

• Alla människor har en personlig zon. Det är det område som är ens eget och innefattar området runt den egna personen och kroppen.

• Vid de situationer med personlig hygien såsom dusch, övre eller nedre hygien är vi som vårdpersonal inne i den intima zonen. Det är viktigt att vi tänker på det för att inte kränka den person som vi hjälper.

• Munvård inte bara betyder att borsta tänderna. Munnen är ett område som också ligger i den intima zonen, med munnen äter vi, pratar vi och pussas med. Det kräver stor kunskap för att underlätta och hjälpa vid munvård.

• Det är viktigt att vårdpersonal dagligen inspekterar den demenssjukes fötter.

Detta beroende på att den demenssjuka personen har svårt med uppfattning, perception och har svårt att förstå när skon skaver eller att det är en sten i skon.

• Än så länge finns det ingen botande läkemedelsbehandling vid demenssjuk-

dom. Istället används läkemedel som hämmar en del av symtomen. De läkemedel som är aktuella är: Aricept®, (donezepil), Exelon®, (rivastigmin), Reminyl®, (galantamin) och Ebixa®, (memantin). Läkemedlen ger övergripande effekter som gör att det dagliga livet underlättas. Bäst effekt uppnås om läkemedlen sätts in tidigt.

• För att underlätta för en säker läkemedelsbehandling kan man använda sig av: dosett, apodos, handräckning från anhörig eller vårdpersonal, delegering av läkemedelsansvaret så att vårdpersonal med delegering hanterar den demenssjukes läkemedel.

54

INST U D E R I N G S F R Å G O R 1. Vilka är våra grundläggande behov?

2. Vad innebär personcentrerad vård?

3. Vad är viktigt för att vi ska kunna ge en personcentrerad vård och omsorg?

4. Vad är intimzon, kroppslig zon, umgängeszon?

5. Vid vilka omvårdnadsåtgärder är du inne i personens intima zon?

6. Hur undviker du att göra intrång i personens zon?

7. Varför är det viktigt att du har den demenssjukes uppmärksamhet vid den personliga hygienen?

8. Varför är det viktigt att inte stressa vid den personliga vården?

9. Varför är det viktigt med munvård?

10. Vilka problem kan det finnas i munhålan?

11. Varför är det viktigt med fotvård?

12. Vad är viktigt att observera vid fotvård?

13. Vilka läkemedel kan vara aktuella vid demenssjukdom?

14. Vad händer med läkemedlen i den naturligt åldrade kroppen?

15. Vilka läkemedel bör man undvika vid demenssjukdom? (biverkningar) 16. Vad är asomatognosi?

2. Personcentrerad omvårdnad och omsorg

55

Berit Jansson, 78 år, vandrar fram och tillbaka i korridoren. Hon går med armarna i kors och med korta steg. Ena stunden sätter hon sig i en fåtölj för att i nästa stund resa sig och gå fram till fönstret och oroligt titta ut bakom gardinen.

Sedan vänder hon om och går iväg längs korridoren som slutar vid en glasad ytterdörr. Utanför ser hon människor gå förbi och hon tar tag för att öppna dörren men det går inte, den är låst. Hon ser sig oroligt om och rycker i dörren igen. Dörren går fortfarande inte att öppna. Hon vänder och går sökande ner längs den långa korridoren. Vid varje dörr stannar hon och försöker öppna. De är alla låsta. Berit blir alltmer orolig och skyndar på stegen. Så kommer hon fram till ett annat fönster och tittar ut bakom gardinen igen. Hennes oro stegras, hjärtat bultar i bröstet och hon börjar gå igen. Hon hittar till slut en öppen dörr och går in, där hittar hon en telefon. Hon lyfter luren för att ringa, men minns inte numret.

Förvirrat letar hon bland pärmarna på skrivbordet och gnyr för sig själv. Hon tittar ideligen på sin klocka och flämtar oroligt. Till slut lyckas hon riva ner telefonen från skrivbordet, samtidigt drar hon med sig pärmarna och pennorna så allt åker i golvet. Hon blir förtvivlad och skriker rakt ut.

Då kommer undersköterskan Gunilla in på kontoret. Hon har haft en jobbig dag och stannar nu tvärt när hon ser rummet som är i en enda röra. Pärmar, pennor och telefon ligger nedkastat på golvet och mitt i allt detta står Berit Jansson och skriker högt. Men vad har du gjort ropar Gunilla och börjar genast plocka upp i röran. Gå ut härifrån, här får du inte vara säger hon och föser ut Berit från rummet. Gunilla tar upp telefonen och ringer till sjuksköterskan. Du måste komma hit nu! Berit Jansson är alldeles tokig!

82

4. LEVA MED DEMENSSJUKDOM I detta kapitel får du läsa om behovet av en identitet, minnen och en vardag. Hur påverkas dessa när en person får en demenssjukdom och hur kan det användas inom demensvården? Du får även lära dig om kommunikation inom demensvården.

Kapitlet innehåller bland annat: • Vardagen och rutiner • Olika behov som beröring, naturupplevelser och musik • Guldstunder • Levnadsberättelsen.

DISKUTERA OCH FUNDERA 1. Fundera och samtala i mindre grupper. Vad var det egentligen som hände på vårdenheten?

2. Fundera och skriv ner. Vad kunde vårdpersonalen ha gjort annorlunda?

Punkt 6, 10, 12 och 13 ur kursens centrala innehåll ”Dokumentation och levnadsberättelse” ”Bibehållande av den äldres integritet, värdighet, autonomi och delaktighet vid demenssjukdom” ”Kommunikation i svårare samtal och som pedagogiskt verktyg” ”Pedagogiskt, empatiskt och etiskt förhållningssätt samt bemötande och samarbete med andra”

83

Många äldre spenderar sin tid med att utbilda sig och umgås med andra men som demenssjuk försvåras allt detta.

Ett vanligt liv Trots demenssjukdomen bör man kunna fortsätta vara den unika person man varit under hela sitt liv. Inom demensvården ska man försöka få de demenssjuka att kunna fortsätta leva ett så vardagligt liv som möjligt.

Som människor är vi unika individer men har likartade behov.

Vi behöver mat, dryck och sömn. De flesta lever i någon slags gemenskap eller relation och har vuxit upp i en familj. Vi har vänner, vi kanske spelar bridge, sjunger i kör, är med i studiecirklar eller är aktiva inom idrott, kyrkan eller politiken. När en person med demenssjukdom flyttar in på ett särskilt boende klipps banden av till det vardagliga liv som man är van vid. Personen genomgår på så sätt en stor förlust och upplever ofta att familjen, vännerna, hemmet och tryggheten försvinner.

För många demenssjuka blir det också en obehaglig upplevelse att ha okända människor i sitt hem. Dessutom i ett hem som man inte känner igen och kanske inte upplever som sitt eget. Därför blir det viktigt att försöka ge demenssjuka en känsla av trygghet, säkerhet och närhet. Som vårdpersonal inom demensvård ska man försöka vara den medmänniska som den sjuke kan ty sig till.

Som människa vill man fortsätta att vara huvudpersonen i sitt eget liv och få bekräftelse på att man är accepterad och hör till.

Tillhörighet är en viktig känsla som motar bort känslan av ensamhet. Är man välkommen och väl mottagen känner man sig hemma och blir trygg.

84

Behovet av trygghet och vardag Vi människor lever ofta ett ganska regelbundet liv. Vi sover, äter, går till jobbet/skolan, kommer hem, umgås med vänner och familj, ser på TV, lyssnar på musik, tränar, lagar mat, städar. Vi jobbar och är lediga. Ibland har vi en längre ledighet och kanske är ute och reser.

Sedan kommer vi tillbaka till det vardagliga livet, vardagslunken.

Det är i vardagslivet vi lever den mesta tiden. Det är ofta i vardagslivet som många upplever trygghet. Detta gäller också människor med demenssjukdom. Det vardagliga livet är viktigt.

Hur kan vi då som vårdpersonal tänka för att de demenssjuka ska känna delaktighet i det vardagliga livet? Som vårdpersonal kan man tänka att arbetspasset är en räcka av händelser som löper på och som ska genomföras och bockas av. Man kan vara inriktad på alla uppgifter som ska utföras innan arbetspasset tar slut.

Men det är just i dessa dagliga stunder som själva omsorgen och omvårdnaden sker. Det är just detta som är kärnan av vård och omsorg i mötet mellan vårdtagare och vårdpersonal i alla delar av vardagslivet. Att göra varje stund värdefull och inte bara se det som ett moment som ska utföras är viktigt. Vi som vårdpersonal ska vårda både med hjärta, hjärna och händer. Du går hem efter ditt arbetspass men de demenssjuka personerna bor där och är kvar 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan, 52 veckor om året.

Det är deras vardag, deras hem, deras liv och deras välbefinnande det handlar om.

Att göra varje stund viktig, att göra saker tillsammans gör att det blir ett bra vardagligt liv. Försök att skapa en vi-känsla, inte vi (vårdpersonalen) och de (de demenssjuka), utan vi alla tillsammans. Då behöver inte de demenssjuka känna sig som gäster i sitt eget hem. Istället känner de att de hör till, och att de är någon som betyder något. Man måste som vårdpersonal se människan bakom fasaden av tillkortakommanden, rynkor och grått hår. Man måste som vårdpersonal vara intresserad och nyfiken på den unika person som man har framför sig. Alla är olika och har behov av att få

4. Leva med demenssjukdom

Delaktighet – har del i, inblandad

85

Integritet – okränk­ barhet, får inte såras, förolämpas, våldföra sig på, rätt att få sin kropp och själ respekterad och inte utsättas för att någon går över personens egen gräns/ revir och våldför sig på denne

bevara sin integritet. Vi som vårdpersonal får inte tränga oss på och trampa över den demenssjuke personens gränser.

DISKUTERA OCH FUNDERA Fundera över hur din vardag skulle förändras om du från och med idag skulle bo på ett demensboende. Vilka delar av dina vardagsrutiner skulle du kunna ha kvar?

Fysisk aktivitet I det vardagliga livet ingår aktiviteter på ett naturligt sätt. Det är fysisk aktivitet att resa sig, stå och gå. I takt med att motoriken och perceptionen förändras kan demenssjuka bli passiva och inte ta initiativ till fysisk aktivitet. Som vårdpersonal är det därför viktigt att uppmuntra till aktivitet och rörelse. Det finns många olika sätt att göra det. Till exempel kan man leka tillsammans eller kasta ballong till varandra. Det är både roligt och ger rörelse. Kan man inte röra sig så kan man titta på och skratta tillsammans när ballongen kanske träffar en vårdpersonal eller råkar stöta omkull en blomkruka.

TV En annan aktivitet man kan göra tillsammans är att titta på tv. Men då ska en av vårdpersonalen sitta med och titta tillsammans. Det är inte bra om man använder tv:n som en ”avstjälpningsplats” för att få arbetsro. Det är en arbetsuppgift så god som någon annan att en vårdpersonal sitter med i tv-soffan. Då blir det ett lugn hos de demenssjuka och vårdpersonalen ger dem trygghet.

86

Måltider

Att ta med de demenssjuka ut på promenad är också en aktivitet.

Måltiderna är bra tillfällen att vara tillsammans eftersom alla sitter ihop och äter så att det blir ett naturligt umgänge. Vårdpersonalen är en i gänget och ger stabilitet och trygghet åt de demenssjuka.

Det kan också göra att personerna sitter kvar vid bordet i stället för att oroligt gå därifrån. Vårdpersonalens rast kan ligga före eller efter måltiden. I ett hem är det vanligt att man dricker kaffe tillsammans. Här är det viktigt att inte dela upp i vi och de, det ger ingen gemenskapskänsla. Sitt tillsammans och drick kaffe och ha trevligt. De demenssjuka personerna finner stöd och trygghet i att vårdpersonalen sitter med. Om vårdpersonalen inte sitter med utan håller på med annat sprids ofta en känsla av oro och osäkerhet. De demenssjuka kan känna att de inte hjälper till, och därför bli oroliga och känna att de är på fel plats. Vårdpersonalen ger dem trygghet. Man kan jämföra med små barn som har svårt med abstrakt tänkande. Så länge de ser mamma och pappa så är det bra, men så fort föräldern försvinner till ett annat rum så känner de sig ensamma och övergivna.

4. Leva med demenssjukdom

87

Behovet av beröring När man lever i ett förhållande och har en familj är det naturligt med beröring. Man kramas, leker, skojar och hjälper varandra. Då berör man varandra med sina händer och sin kropp. Beröringen ger en känsla av att vara omtyckt och behövd. Om en av familjemedlemmarna är ledsen är det naturligt att trösta och krama den personen.

När en demenssjuk person flyttat in på ett särskilt boende kan det vara så att naturlig, daglig beröring från människor man tycker om försvinner. Den demenssjuke kan känna sig ledsen, ensam och orolig. Att somna ensam kan vara svårt om man levt i ett äktenskap i många år och är van att ha någon tätt intill sig. Det är inte svårt att förstå att det är konstigt att lägga sig i en okänd säng, i ett okänt rum utan någon av sina nära och kära. Otryggheten och vilsen­heten kan göra att den demenssjuke inte vågar somna.

Taktil massage

Taktil massage är lätta, mjuka strykningar.

88

Taktil massage är en form av mjuk massage med lätta strykningar som med fördel kan ges på händer eller fötter.

Vårdpersonalen sitter tillsammans med den demenssjuke i lugn och ro och stryker, berör händerna eller fötterna med lugna, mjuka rörelser.

Den taktila massagen ger lugn och avslappning. När känselreceptorerna i huden stimuleras frisätts oxytocin, ett ”må-bra” hormon. Det gör att personen upplever ett välbehag och slappnar av.

Taktil massage kan också vara smärtlindrande. Det kan vara bra att ge taktil massage i samband med att den demenssjuke personen skall lägga sig. Ofta smörjer vårdpersonalen fötterna på den demenssjuke och kan då göra det både för att smörja torra fötter och för att ge en stund av närhet, trygghet och välbefinnande.

Djur i vården

I Söderköpinge kommun besöker den diplomerade vårdhunden Zeb olika boenden.

Många av de som bor på särskilt boende har haft hundar och katter eller andra djur i sitt hem. Djur kan ge kärlek, glädje och motion och för många personer väcker ett husdjurs närvaro mycket känslor och minnen. Även gravt demenssjuka personer som inte längre har kvar sitt språk kan lysa upp och försöka sträcka sig efter en hund eller en katt.

På flera orter i Sverige arbetar man därför med vårdhundar. Det är specialtränade hundar som arbetar med att besöka människor med till exempel demenssjukdom eller någon annan kognitiv funktionsnedsättning. Vårdhundarna arbetar alltid tillsammans med sin förare. Arbetsuppgifterna kan vara att sitta bredvid en demenssjuk människa och låta sig bli klappad, eller att de boende och vårdhunden promenerar tillsammans. Vårdhunden kan ligga bredvid den demenssjuka personen för att ge lugn och tröst. Beröringen av djurets päls samt närheten och värmen från djuret ökar frisättningen av oxytocin.

På en del särskilda boenden finns katter, fåglar eller så tar vårdpersonal med sig sin egen hund under arbetspasset. Allt för att skapa en god stämning bland de boende. På Lysehemmet i Lysekil fanns under en period höns som de boende kunde komma ut och titta på. Det var mycket uppskattat bland både de boende och deras anhöriga.

4. Leva med demenssjukdom

89

SAM M A N FAT T N I N G • Det är viktigt att få leva ett regelbundet och vardagligt liv som liknar det liv personen hade innan flytten till ett särskilt boende.

• Beröring är ett behov hos alla. Taktil massage kan stimulera det. Det är en

form av mjuk massage som stimulerar frisättningen av oxytocin som ger välbefinnande. Man kan även använda djur för att stimulera beröring. Djur kan väcka minnen och känslor samt ge glädje, trygghet, lugn och ro. Det finns specialutbildade vårdhundar men även andra djur används inom vården.

• Vårdarsång är en metod där vårdpersonal medvetet använder sig av sång

under morgonhygienen för att underlätta kommunikationen mellan vårdperso­ nal och den demenssjuke.

• Att vara ute ger stimulans för synsinnet, hörselsinnet, luktsinnet, smaksinnet och känselsinnet. Utevistelse ger välbefinnande, återhämtning och motion.

• Guldstunder innebär att ta vara på varje tillfälle att fira och ha roligt tillsam­ mans. Alla människor har behov av glädje och fest.

• Reminiscens, triggers/minnesväckare kan locka fram glömda minnen. Till exempel med hjälp av fotografier, dofter eller en minneslåda.

• Levnadsberättelsen är en berättelse om den demenssjuke personens liv. Det

är viktigt att ha med information om personens barndom, vuxenliv, ålderdom, vanor och personliga egenskaper för att kunna få en uppfattning om vem personen är.

• Hinder för kommunikation för demenssjuka är dels svårigheter med minnet

och förståelsen men kan även bero på synnedsättning eller hörselnedsättning.

Det kan även vara att vårdpersonalen pratar för fort eller att miljön runt omkring är störande. Tid, tydlighet och tålamod är de viktigaste ledorden.

• En stor del av kommunikationen sker med kroppsspråket. Bli medveten om kroppsspråket, använd det i arbetet med gester, tydliga tecken och miner.

Lär dig både att styra ditt eget kroppsspråk och att tolka andra människors kroppsspråk.

• Inom demensvård är samarbete viktigt, både med den demenssjuke och

dennes anhöriga men även mellan kollegor. Genom att samarbeta kan man samla information om den demenssjuke som förbättrar vården.

110

INST U D E R I N G S F R Å G O R 1. Vad menas med att leva ett vanligt liv?

2. Vad är viktigt i det vardagliga livet? Varför är det viktigt?

3. Vad är reminiscens, vad är fördelarna med reminiscens?

4. Vad är en levnadsberättelse?

5. Varför är det bra att ha en levnadsberättelse?

6. Hur kan vårdpersonal använda sig av levnadsberättelsen?

7. Beskriv vad taktil massage är. Vad leder det till?

8. Vad är vårdarsång, varför ska man använda sig av det?

9. Vad betyder sång och musik för människan?

10. Vilken betydelse kan djur ha i vården?

11. Vilken betydelse har trädgård och natur för människor?

12. Beskriv några guldstunder.

13. Vilka hinder kan det finnas för kommunikation?

14. Hur kan du använda dig av kroppsspråket när du interagerar med en demenssjuk?

15. Vad menas med tid, tydlighet och tålamod?

16. Vad är viktigt för vårdpersonal att förstå i vården och omsorgen?

4. Leva med demenssjukdom

111

Klockan är strax efter sju på kvällen och det är lugnt på boendet. I soffan framför tv:n sitter Inger och Lasse. De sitter tätt intill varandra och Lasse håller armen om Inger. De verkar lugna och tillfreds. På bordet står deras kaffekoppar och några kakor. De andra är i sina lägenheter.

Tiden går, vårdpersonalen hjälper de andra som bor på det särskilda boendet.

Lasse ställer sig upp och räcker ut handen till Inger, hon tar den och reser sig ur soffan. Långsamt promenerar de hand i hand bortåt korridoren, de går in i Lasses lägenhet och stänger dörren efter sig.

När undersköterskan Reza senare knackar på hos Lasse och stiger in i Lasses lägenhet så ser han att Inger och Lasse ligger tätt tillsammans i den smala sängen. De är nakna och kramas. Reza tvärstannar och backar förläget ut igen.

Han stänger dörren tyst efter sig och går ut till de andra i personalgruppen.

Men har du sett ett spöke Reza? frågar Kerstin. Nej, det har jag inte men… men när jag skulle gå in till Lasse för att hjälpa honom så… så låg han och Inger nakna och kramades säger Reza och tittar upp. Så äckligt säger Johanna med uppspärrade ögon. Men menar du verkligen att de låg där tillsammans? De är ju gifta! säger Kerstin. Ja, det är de ju. Men inte med varandra säger Anders.

Men… vad ska vi göra då? utbrister Johanna. Så här kan det väl inte vara? Det är väl inte okej? Reza tittar på henne och säger fast de är ju ändå vuxna.

112

5. ETISKA DILEMMAN När den demenssjuke förlorar möjlighet att uttrycka sin vilja, önskan, omdöme, vanor och annat blir det upp till vårdpersonal att försöka tolka och agera. Det ställer många svåra frågor; ska man försöka göra som personen verkar vilja nu, eller som man tror att personen skulle vilja om den inte var sjuk, eller kanske som personens anhöriga vill? Det väcker även frågan om hur man som vårdpersonal bevarar en demenssjuk persons integritet och autonomi.Detta är etiska frågor och inom demensvården är etik ett viktigt inslag eftersom man ofta ställs inför etiska dilemman.

Detta kapitel handlar om etik och etiska dilemman.

• Olika etiska perspektiv och hur de kan användas vid etiska dilemman.

• Hur patienters integritet och autonomi hanteras inom demensvård.

• Olika etiska dilemman som kan uppstå inom demensvård.

DISKUTERA OCH FUNDERA 1. Fundera över och diskutera i grupper hur ni som personal kan hantera situationen med Inger och Lasse.

2. Ta reda på vad Socialstyrelsen säger att personalen ska göra i liknande fall.

Punkt 11 i kursens centrala innehåll ”Etiska dilemman vid vård av demenssjuka”

113

Att inte vilja duscha Scenario:

En man leds in i duschrummet. Vårdpersonalen börjar knäppa upp hans skjorta.

Mannen håller emot, han vägrar ta av sig skjortan. Vårdpersonalen fortsätter att knäppa upp byxorna och mannen griper förtvivlat tag i linningen och håller emot.

Han börjar bli arg och fäktas med armarna. Vårdpersonalen kallar in en kollega så att de blir två för att hjälpa mannen med duschen. Tillsammans lyckas de med kraft få av mannen kläderna och trycker bestämt ner honom på duschstolen.

Under stora protester duschas mannen.

Vad är det som händer i detta scenario? Hur passar detta ihop med respekt för människans frihet och självbestämmande? Hur påverkar tankar om autonomi och självbestämmande scenariot med den personliga hygienen? Man kan även fundera över personer i mannens omgivning och deras integritet och autonomi: Mannen i duschsituationen kanske var så smutsig att hans brist på hygien påverkade de andra vårdtagarnas självbestämmanderätt vid matbordet.

Konsekvensetik: Vilka blir konsekvenserna av att vårdpersonal duschar mannen utan hans medgivande? Konsekvenserna för mannen blir att hans integritet kränks och han blir utsatt för ett övergrepp. Men de positiva konsekvenserna är att mannen blir ren och om han inte hade varit demenssjuk skulle han förmodligen ha tyckt om att bli ren. Konsekvenserna för de medboende är att måltidsmiljön blir trevligare.

Pliktetik: Utifrån pliktetiken är det vårdpersonalens plikt att se till att mannen blir duschad. Dessutom står det i hans genomförandeplan att han ska duschas minst en gång i veckan. Och ser man i levnadsberättelsen så framgår det att han alltid varit mycket noga med sitt yttre. Då kan vårdpersonalen uppleva att det är deras plikt att duscha honom.

Sinnelagsetik: Om man resonerar enligt sinnelagsetik så är handlingen god om syftet är gott. Man behöver därför fundera på vad som är syftet. Det vill säga, vill man som vårdpersonal duscha patienten bara för att det i en veckoplanering står att det är dagens arbetsuppgift? Eller duschar man honom därför att de andra

120

vårdtagarna inte vill prata med honom när han luktar illa och att man därför har syfte att hjälpa honom? Man kan även tänka sig att mannen blir så upprörd när kläderna ska av och han ska in i duschen att vårdpersonalen bedömer att det i detta läge är rätt att låta honom vara. Syftet kan då sägas vara att han ska slippa känna obehag genom att duscha och man vill inte kränka honom och hans egen vilja, han är en vuxen människa med rättigheter. Dessutom kanske det går lättare att duscha honom i morgon eller senare under dagen.

Situationsetik: Mannen hade kanske inte duschat på flera veckor och eftersom han dessutom hade drabbats av vinterkräksjuka hade han både avföring i byxorna och kräkning på skjortan. Vårdpersonalen brukar i vanliga fall inte tvinga mannen att duscha men just i denna situation så var omständigheterna speciella. I denna situation valde de därför att med handkraft få av honom kläderna och duscha honom trots hans tydliga protester.

Hur skulle du reagera på att bli duschad mot din vilja?

DISKUTERA OCH FUNDERA Diskutera frågeställningen utifrån vilket etiskt perspektiv som du anser lämpligast. Motivera!

5. Etiska dilemman

121

Att ta andras saker Scenario 1:

En kvinna på en demensenhet går stillsamt fram i korridoren, hon öppnar dörren till en lägenhet och plockar bland sakerna i nattygsbordet. Hon stoppar en kam och en plånbok i fickan. Sedan öppnar hon en förpackning med geléhallon och äter upp några av dem. Hon går fram till väggen där det hänger små vackra tavlor, tar ner en från väggen och lägger i en handväska som ligger på en stol.

Efter det tar hon handväskan med sig och går lugnt ut och strosar vidare längs med korridoren. Då möter hon vårdpersonal som genast förstår att kvinnan varit inne i fel rum och plockat på sig någon annans tillhörigheter. Vårdpersonalen tar bestämt tag i handväskan och drar den från kvinnan och säger till henne att hon gjort fel. Kvinnan blir upprörd och ledsen när hon anklagas för stöld. Vård­ personalen ringer upp kvinnans anhöriga och berättar vad som hänt. De ringer även den andre vårdtagarens anhöriga för att förklara vad som skett. Vidare tar vårdpersonal upp det med enhetschefen.

Scenario 2:

Då möter hon vårdpersonal som genast förstår att kvinnan varit inne i fel rum och plockat på sig någon annans tillhörigheter. Vårdpersonalen ler mot kvinnan och erbjuder henne att följa med ut till köket för att dricka kaffe med de andra.

Kvinnan följer glatt med. När hon sätter sig vid bordet ställer hon handväskan på golvet. Hon serveras kaffe och bullar och samtalar med de andra. Diskret böjer sig vårdpersonalen ned och tar handväskan och går in med den till rätt lägenhet och lägger tillbaka sakerna. När kvinnan senare får hjälp att klä av sig så hittar vårdpersonal kam och plånbok som hör till den andra vårdtagaren.

Konsekvensetik: Konsekvenserna av vårdpersonalens handlande leder till att

personen som blivit utsatt för stöld får tillbaka sina ägodelar. Det leder däremot också till att kvinnan tappar ansiktet. Hon blir upprörd och ledsen och det är förmodligen en känsla som kommer sitta kvar länge. Som demenssjuk kan det vara svårt att förstå eller minnas vad man har gjort men man kan ändå uppleva skam och skuld.

122

Pliktetik: Stöld är olagligt och det är

således vårdpersonalens plikt att ta väskan ifrån kvinnan. Enligt pliktetikens resonemang så ska händelsen uppmärksammas eftersom stöld är olagligt och ”rätt ska vara rätt”. Det är också vårdpersonalens plikt att informera den bestulna personens anhöriga eftersom det kan sägas rör säkerheten på boendet.

Sinnelagsetik: I scenario 1 är syftet att se till att det inte sker någon mer stöld på boendet och att alla ska känna sig trygga med att ha sina tillhörigheter där. I scenario 2 är syftet istället att undvika att det sker någon skada, det vill säga den bestulna märker inte stölden och den som har stulit får inte behålla sakerna men blir heller inte skuldbelagd.

Situationsetik: Vårdpersonalen

handlar av erfarenhet och klokhet och i denna situation bjuder hon på kaffe och tar väskan i ett obevakat ögonblick för att återställa allt på sin rätta plats.

5. Etiska dilemman

Ibland kan man lockas av ett vackert föremål och vilja plocka på sig det.

123

Att vilja gå ut Bakgrund:

En man går fram och tillbaka i korridoren på demensenheten. Varje gång han kommer till den glasade ytterdörren försöker han öppna den för att komma ut.

Till slut sätter han sig på en stol som står utmed väggen. Dörren öppnas och ett par besökare kommer in. Då reser sig mannen, hälsar artigt och går ut genom dörren. Han fortsätter ut genom entrén. Det är en solig vårdag och mannen njuter av att vara ute. En av vårdpersonalen har upptäckt att mannen inte finns på demenssenheten, hon letar överallt och förstår till slut att mannen smitit ut.

Hon springer snabbt ut från demensenheten och hinner i kapp honom utanför stadens konditori.

Scenario 1:

Hon hejdar honom och tar honom i armen för att få honom att återvända till demensenheten. Mannen vill inte samarbeta, vårdpersonalen blir förtvivlad eftersom han är demenssjuk och kan gå vilse. Hon ger sig inte utan tar ett ordentligt tag i honom och vänder honom med näsan mot boendet. Hon försöker putta honom framåt så att han ska gå hemåt igen. Mannen blir arg vänder sig om och slår till henne rakt i ansiktet. Några förbipasserande ser vad som händer och ringer polisen. Polis är snabbt på plats och brottar ner mannen och får in honom i bilen.

Scenario 2:

Hon stannar upp och håller sig på några meters avstånd, tar fram mobilen och ringer till demensenheten. Mannen går in på konditoriet, väljer bland bakverken och är på väg att sätta sig när expediten ber om att få betalt. Vårdpersonalen som följt efter honom, går fram till kassan, tar en kopp kaffe och betalar både för sig själv och honom. Sedan går hon fram till honom och frågar om det är ledigt och så börjar de småprata. När kaffet är slut och bakverken uppätna går de tillsammans tillbaka till demensenheten.

124

Konsekvensetik: Konsekvenserna av vårdpersonalens handlande om hon

stoppar mannen är att han blir arg och slår till henne. Polis tillkallas, det blir dramatiskt. Vidare blir konsekvenserna att han blir säkert återförd till det särskilda boendet. Om hon istället spelar med och låtsas stöta på honom på konditoriet blir konsekvenserna en trevlig fikastund och en promenad. En annan konsekvens är att det fattas en personal på det särskilda boendet eftersom hon är ute.

Pliktetik: Som vårdpersonal har hon ansvar för de boendes säkerhet. Det är därför hennes plikt att ingripa om en boende gör något som verkar riskfyllt. I båda dessa scenarion ingriper vårdpersonalen men på väldigt olika sätt.

Sinnelagsetik: Vårdpersonalen ville göra gott när hon skuggade honom och bakom hans rygg betalade notan och hon ljög när hon låtsades vara en för honom okänd person som slår sig ner hos honom. Detta kan objektivt sett sägas vara felaktigt beteende men det har ett gott syfte.

Situationsetik: I denna situation valde vårdpersonalen att ta honom i armen för

att förhindra att han skulle försvinna, hon var ju förtvivlad över den svåra situationen. Vad skulle hon göra? Dilemmat för vårdpersonalen var att mannen kunde försvinna eller att hon fick ljuga och lura honom.

Detta är ju inte en lätt situation förstås. Mannen vet ju inte att vårdpersonalen är orolig för honom, han vet inte att han kan vara i fara. Han njuter av det fina vårvädret och av de goda dofterna från konditoriet. Mannen upplever ingen akutsituation som vårdpersonalen i scenario 1. Vårdpersonalen i scenario 2 tänjer lite på sanningen när hon som av en händelse ”räddar” honom ur den ekonomiska knipan och inte låtsas om att hon är orolig. Som vårdpersonal måste man ofta vara flexibel och klok för att åstadkomma minsta möjliga skada hos den demenssjuke. Med skada menas antingen fysisk skada, som att bli påkörd, eller psykisk skada, som att bli utskämd och fängslad av polis.

5. Etiska dilemman

125

Att ha bristande verklighetsuppfattning Scenario 1:

En kvinna sitter på toaletten, vårdpersonalen böjer sig fram och tar toalettpapper för att torka kvinnan i stjärten. Kvinnan börjar skrika ”nej, nej, nej, det är spindlar på pappret”. Hon försöker fäkta bort pappret med händerna och vrider sig i skräck. Vårdpersonalen försöker lugna henne och säger bestämt att det inte alls finns några spindlar på pappret, det är bara hallucinationer, de finns inte på riktigt. De torkar henne trots hennes protester och hon skriker hysteriskt.

Scenario 2:

En kvinna sitter på toaletten, vårdpersonalen böjer sig fram och tar toalettpapper för att torka kvinnan i stjärten. Kvinnan börjar skrika ”nej, nej, nej, det är spindlar på pappret”. Vårdpersonalen tittar lugnt på pappret och säger ”men då ska jag bara skaka pappret” och börjar skaka det. Sedan torkar hon kvinnan i stjärten.

Vad är etiskt rätt att göra? I scenario 1 försöker vårdpersonalen realitetsorientera kvinnan: ”Det finns inga spindlar på pappret. Det är bara hallucinationer.”

Vårdpersonalen har rätt, det finns inga spindlar och det är hallucinationer men resultatet av att säga så är att kvinnan blir skräckslagen. Det tar förmodligen en lång stund innan hon blir lugn igen.

I scenario 2 tar vårdpersonalen kvinnans rädsla på allvar, stannar upp, tar sig tid att titta på pappret och säger lugnt att hon ska skaka det. Efter det går det bra att torka kvinnan. I de flesta vårdsituationer strävar man efter öppenhet och ärlighet mellan vårdtagare och vårdgivare och ur den synvinkeln kan det sägas vara fel att ljuga för kvinnan om spindlarna. Men eftersom man alltid bör respektera den demenssjukes upplevelser så kan det vara bra att ”spela med”.

Man kan även fundera på syftet med att skaka på pappret, det är i det här fallet ett gott syfte. Men vad blir resultatet? Jo, kvinnan blir tagen på allvar, för hennes rädsla är verklig och för henne så är toalettpappret fullt av spindlar. En viktig

Realitetsorientera – få den demenssjuke att förstå verkligheten

126

En känsla är alltid verklig, även om anledningen till känslan är inbillad.

poäng är också att vårdpersonalen inte säger att hon ska ta bort spindlarna.

Istället säger hon att hon ska skaka pappret och det räcker för att vårdtagaren ska låta sig torkas. Kvinnan är nöjd och lugn och resten av dagen blir förhoppningsvis bra.

DISKUTERA OCH FUNDERA 1. Använd de olika etiska perspektiven för att förklara scenario 1 och scenario 2. Tycker du att något är situationsetik, pliktetik eller konsekvensetik? Är det något som innehåller inslag av flera etiska perspektiv?

2. Ta reda på mer om att realitetsorientera en demenssjuk, vad innebär det? Ta också reda på vad det innebär att inte realitetsorientera, utan istället bekräfta den demenssjukes uppfattningar, fördjupa dig exempelvis i validationsmetoden.

5. Etiska dilemman

127

E VA - L E N A L I N D Q V I S T

Hur kan man vårda demenssjuka så att både integritet och själv­ ständighet bevaras? Vilka etiska dilemman kan man ställas inför inom demensvården och hur kan man resonera då? Hur fungerar kommunikation inom demensvård?

I Vård och omsorg vid demenssjukdom får du som läser kursen med samma namn lära dig om olika demenssjukdomar, deras symtom, faser och orsaker. Boken beskriver även hur man gör omvårdnaden person­centrerad, det vill säga utgår från den demenssjukes önskemål.

Demensvården ställer höga krav på empati, tydlighet och tålamod. Att kunna vårda någon på det sätt som de önskar och ge ett värdigt liv är en viktig del av demensvården. Du får även inblick i anhörigas roll och situation.

Eva-Lena Lindqvist är vårdlärare vid Campus Väst Gullmarsgymnasiet och vuxenutbildningen i Lysekils kommun. Hon är leg. sjuksköterska med specialitet inom vård av äldre och har tidigare arbetat bland annat som demensvårdsutvecklare.

ISBN 978-91-40-68989-4

9

789140 689894

E VA - L E N A L I N D Q V I S T

Vård och omsorg vid demenssjukdom riktar sig till dig som läser kursen på gymnasienivå eller vuxenutbildning. Boken har en tydlig koppling till kursens centrala innehåll och varje kapitel innehåller sammanfattning, instuderingsfrågor, diskussionsfrågor och fallbeskrivningar som gör att du som läsare får en tydlig bild av demensvård.

Vård och omsorg vid demenssjukdom

Vård och omsorg vid demenssjukdom

Vård och omsorg vid demenssjukdom

E VA - L E N A LINDQVIST