I ETT FRAMTIDA Sverige härjar förödande
stormar och det faller hårda regn. Robotar har tagit över jobben och medborgarna övervakas i varje steg. Kriminella nätverk utmanar staten och stiftar egna lagar. I seriens första del red den 16-åriga Elin hemifrån för att rädda sin bror. När serien nu avslutas är det Elins 20-åriga dotter, den hyllade rockstjärnan Hallgerd, som är i berättelsens centrum. Borlängeligan försöker än en gång förstöra Elins liv, nu genom att manipulera dottern. Presscitat om Blodregn: »En spännande, skrämmande och välkomponerad skildring av ett Sverige i en nära framtid. En stor läsupplevelse för ungdomar och vuxna!« Btj »Som om en gammal isländsk saga med släktfejder förflyttats till en högteknologisk framtid.« SvD
: | | : MATS: WAHL: | | : DE: älskande
: | femte delen i serien Blodregn | :
. : : | | : MATS: WAHL: | | : : .
ISBN 978-91-27-14092-9
omslag: sara r. acedo. foto: istock
Wahl_De_alskande_ORIG_OK.indd 3
9 789127 140929
2017-06-16 15:21
De älskande_7 juni.indd 2
2017-06-16 12:35
1
Ryttarna lösgör sig ur granskogen och rider ut över hygget. De sitter krumma i sadlarna, krökta över knutna nävar och våta tyglar. Nackarna är böjda, blickarna sänkta och ögon och kinder hålls i skydd av hattbrätten och mösskärmar. Den främste är en rundlagd man på en kastanjefärgad nordsvensk. Han bär plattkullig hatt med hakband. Brättena slokar, som vingarna på en döende fågel. Bakom mannen med hatten rider en kvinna klädd i sydväst, lång regnkappa, vattenavvisande leggings och stövlar. Förutom karbinen, som hänger med kolven uppåt, har hon en vattentät galonsäck på ryggen. ”Trust me”, står det på säcken. Han som rider sist bär blå keps och regnrock med blänkande tryckknappar. Rocken har en reva under vänsterarmen och är lagad med tejp. Tejpen har släppt och regnet har trängt in. Skinnjackan inunder är våt, liksom höften och låret ända ner till stövelkragarna. Han har hörsnäckor i öronen, gungar i takt till musiken, slår klackarna i hästens sidor och rider upp bredvid kvinnan. Han stoppar en hand innanför rocken, fumlar en stund i en ficka och ropar: 7
De älskande_7 juni.indd 7
2017-06-16 12:35
– Hon sjunger klockan tre! Kvinnan rättar till sydvästen och vrider på huvudet: – Har dom samma väder som vi? – Dom sa just att det klarnar därnere. Mannen skrattar, som om han yttrat en lustighet. Han skakar på huvudet, rättar till karbinremmen över bröstet och återtar positionen längst bak. Ryttarna lämnar kalhygget och skrittar genom ett gransnår. Träden är inte större än den vanligaste sortens julgranar och kvistarna krafsar på stövlar och ben. En doft av häst, fuktigt gräs och kåda ligger över alltihop, som en påminnelse om att någonting är större än ryttarnas uppdrag. Efter en stund rider de in i en bit tallskog som orkan byarna inte fällt. Han som rider först håller in hästen, skjuter hatten bakåt, vänder sig om och ropar: – Är det säkert att dom är där dom ska vara? Han med kepsen slår klackarna i hästens sidor och rider fram till hattmannen: – Hon sjunger om en timme. Tretusen i publiken. Lillgunnar dräper björnar i Småland. Mannen med hatten stryker regnvatten ur ansiktet och låter som om han pratar om ett skavsår: – Är vi säkra på det? Kepsmannen fnyser: – Inte ens om hon gav sig av genast skulle hon hinna hit innan vi är färdiga. Vägarna har regnat bort därnere och för en stund sen la dom ut en film där Lillgunnar mördar en nalle. Mannen med hatten har någonting uppgivet i blicken och regnvattnet rinner över kinderna: 8
De älskande_7 juni.indd 8
2017-06-16 12:35
– Han kallas Björngunnar nuförtiden, det trodde jag alla visste. En halvtimme senare gör de halt. Hästarna står tätt intill varandra, frustar och vänder huvudena bort från vinden. Kvinnan sitter längst till vänster, stramar tyglarna och klappar djuret på halsen. Bredvid henne rider mannen med hatten. Kvinnan pekar mot husen sjuhundra meter bort. Riddjuret stampar och rister. Hon stryker hästen med högerhanden över halsen, snyter sig i näven, nyser och vänder sig mot hattmannen: – Du, Leif, håller hästarna. När vi kommit in tar det en kvart. Dina och Mohammad lämnar tyglarna i Leifs händer, sitter av, tar av sig huvudbonaderna och drar luvor över huvudet. Blott ögon och munnar syns.
9
De älskande_7 juni.indd 9
2017-06-16 12:35
2
Hallgerd sitter framför spegeln i husbilen när Dustin knackar på dörren och öppnar en decimeter: – Det har slutat regna. – Hur många är dom? – Tretusen. Det är en typ här som vill prata med dig. – Inte nu. – Han har tre lådor champagne. – Inte nu. Hallgerd lutar sig fram mot spegeln, spärrar upp ögonen och borstar fransarna underifrån. Munnen med de blodröda läpparna står öppen. Dustin sänker rösten: – Han har annat också. Hallgerd borstar fransarna ännu en stund, så lägger hon borsten på den tunna plastasken på hyllan under spegeln, sträcker på ryggen och vänder ansiktet mot dörren: – Vad? – Han säger att det får du se efter själv. Han vill ha tre minuter. En för att överlämna champagnen, en för att ge dig skrinet med okänt innehåll och en minut för samtal. Han heter Sten Ivarson. 10
De älskande_7 juni.indd 10
2017-06-16 12:35
Hallgerd snurrar stolen ett halvt varv, särar på benen, kliar sig på högerlårets insida och ser mot dörrspringan: – Den har vi hört talas om. – Ska jag släppa in honom? – Han får tre minuter.
11
De älskande_7 juni.indd 11
2017-06-16 12:35
3
Mohammad och Dina kommer fram till det största huset. Dina tar säcken från ryggen, öppnar och hämtar fram en dosa stor som en gammaldags datormus och en bit hoprullad täckplast. Hon riktar dosan mot kodlåset och fingrar på displayen. Mohammad står med blicken mot slänten. Välkommen hem Hallgerd! låter det ur högtalaren och dörren glider upp. Innan Dina stiger in faller hon på knä på tröskeln och brer ut plasten på golvet så att en kvadratmeter innanför dörren täcks. Så reser hon sig och kliver in. Mohammad kastar en sista blick mot slänten, stiger över tröskeln och tar ett par tunna plasthandskar ur fickan. Han drar dem på sig medan han iakttar hur Dina gör på samma sätt. Han stänger dörren, kliver ur stövlarna, tar av sig regnrocken, viker ihop den och lägger den bredvid stövlarna på plaststycket. Dina räcker honom en handduk med vilken han torkar vatten från skinnjackan, byxorna och karbinen. Så ger han tillbaka handduken till Dina och båda två ser sig omkring i köket. Dina lägger regnkläderna i en hög vid stövelspetsarna, torkar håret med handduken och drar 12
De älskande_7 juni.indd 12
2017-06-16 12:35
genom det med spretande fingrar. Mohammad sänker hakan mot den knappnålsstora mikrofonen på skjortkragen: – Vi är inne. – Lyckliga ni, hör han Leif i öronsnäckorna. Här uppe fryser jag arslet av mig. Dina nickar mot köksbordet: – Ljuset från fönstret är perfekt. Om hon har ansiktet åt det hållet blir det hur bra som helst. Leta reda på servern och sudda i övervakningsfilmen. Så nyser hon, som skall hon gå sönder.
13
De älskande_7 juni.indd 13
2017-06-16 12:35
4
Mannen i husbilens dörröppning är lång och smal och verkar vara i trettioårsåldern. Han har två dagars skäggstubb, slitna jeans, svarta läderstövlar med höga klackar och en svartblänkande knälång oknäppt regnrock. Det kortklippta håret har en liten skruv ovanför pannan, munnen är bred och tänderna jämna och vita. Bakom honom står en kortvuxen man som ställer några lådor innanför dörren och försvinner. – Stäng! kommenderar Hallgerd. Den långe i regnrocken gör som han är tillsagd och blir stående. Hallgerd pekar: – Sätt dig. Sten tar av sig regnrocken, lägger den över vänsterarmen, tar tre steg mot stolen och slår sig ner. Hon känner hans doft – frisk vind, väta och någonting annat. Rummet är litet och fönstrena är insynsskyddade. Det finns en smal gång till ett sovbås. I slutet av den knappt meterbreda gången syns bilens vindruta. Hallgerd betraktar skrinet: – Vad har du där? 14
De älskande_7 juni.indd 14
2017-06-16 12:35
Sten lutar sig fram och räcker henne skrinet. Hallgerd tar emot det, betraktar det en stund och öppnar locket. Tonerna av ”Sov du lilla videung” fyller husbilen. Hallgerds läppar blir tunna och rösten är hård: – Jag är inte tre år och blir inte glad åt en speldosa. Hon räcker skrinet till Sten, som vill hon att han skall ta det tillbaka, men han tar det inte. Stens leende blir brett och ansiktet en aning förväntansfullt: – Lyft på innerlocket. Hallgerd lirkar upp ett inre lock i tunn plåt. Hon lägger det på hyllan under spegeln, betraktar innehållet i dosan, rynkar pannan och fångar Stens blick: – Vad är det? – Smaka! – Du först! Hallgerd räcker skrinet till Sten, som fuktar vänstra lillfingertoppen mot tungan, stoppar fingret i dosan och håller det framför Hallgerds ögon. Han sätter fingret i munnen, slickar, tar ut fingret och trutar med läpparna. Så räcker han skrinet tillbaka till Hallgerd, som slickar på ett finger och sticker ner det i skrinet. Hon lyfter fingret, betraktar det en liten stund, slickar och höjer på ögonbrynen. Efter en stund ler hon. – Bästa på marknaden, påstår Sten och nickar, som vill han instämma i det han just sagt. Han iakttar henne och båda tiger en stund. Så säger han: – Du vet att din mamma sköt ihjäl mina föräldrar? – Det vet väl alla? – Alla vet, men för dig är det förstås särskilt. Vad betyder det för dig? 15
De älskande_7 juni.indd 15
2017-06-16 12:35
Hallgerd lägger huvudet på sned och iakttar mannen. Han har regnrocken i knäet och fingrar på den, som klappar han ett djur med mjuk päls. – Hur menar du? undrar hon. – Vad betyder det för dig och mig? Din mamma dräpte mina föräldrar. Här sitter jag. Vad betyder det för dig? Hallgerd fnyser: – Mammas affärer är mammas affärer. Jag ägnar mig åt mina egna. Vad vill du? Hon lutar sig fram, som vill hon granska honom på nära håll. Han svarar med låg, nästan viskande röst: – Jag hörde dig inte i Glastonbury, men annars har jag varit på alla dina konserter. Jag var till och med på din första i Borlänge. Hallgerd skrattar. Skrattet låter som en hickning. Det tar slut redan innan det börjat: – Det är fyra år sen. Sten ler. – Vet du vad jag tänkte när jag såg dig i Borlänge? Hallgerd pekar på lådorna vid dörren: – Är det champagne? – Ja. – Jag trodde alla franska vingårdar torkat bort. Sten nickar mot lådorna. – Det finns gamla flaskor. – Hur gamla är dom där? – Äldre än du. Du var inte gammal när jag såg dig på din första konsert. – Sexton. – Vet du vad jag tänkte när jag såg dig i Borlänge? – Nej. 16
De älskande_7 juni.indd 16
2017-06-16 12:35
– Den flickan ska jag gifta mig med. Hallgerd fångar Stens blick och håller kvar den. De blir sittande på det viset en stund, som mäter de varandras styrka. Så skakar Hallgerd på huvudet, lutar sig bakåt i stolen, slickar på vänsterhandens lillfinger och stoppar det i skrinet. Fingertoppen är vit när hon lyfter den till munnen. Hon ser nästan vänlig ut: – Du får gå nu. Sten reser sig. – Jag kommer tillbaka efter spelningen. Hallgerd skakar på huvudet: – Tror du jag är ett djur? Sten iakttar henne utan att svara. – Tror du det? upprepar hon. – Ja, svarar han. Jag tror att du är en katt och jag vill klappa din svans, trots att din mamma trampat på min. Hallgerd stänger locket och ställer skrinet på bordet. När locket stängs tystnar musiken. – Försvinn, säger hon, vrider sig i stolen, tar den lilla borsten, spärrar upp ögonen och håller fram ansiktet mot spegeln. – I’ll be back, säger Sten, öppnar dörren, ger sig ut i regnet och är borta utan att stänga dörren bakom sig.
17
De älskande_7 juni.indd 17
2017-06-16 12:35
5
Elin rättar till kläderna och slår sig ner i stolen. Kvinnan på andra sidan skrivbordet lägger huvudet på sned: – Blodtrycket är förhöjt. Du dricker inte alkohol? – Nej. – Och du röker inte heller? – Nej. – Hur är din arbetssituation? Elin suckar. – Rätt ansträngd. – Och barnets far? – Vi lever ihop sen länge. – Och ni vill båda ha barn? – Han vet inte att jag är gravid. Elin dröjer innan hon fortsätter: – Jag är inte säker på att jag vill behålla det. Vidar är en bra karl, men … – Vad? – Han älskar mig mycket, men jag vet inte om jag … Elin sträcker på ryggen som har hon ont: – Vidar är en bra karl, men han älskar mig mer än jag älskar honom. 18
De älskande_7 juni.indd 18
2017-06-16 12:35
Läkaren kastar en blick mot den ena datorskärmen: – Jag skulle vilja träffa dig om tio dagar så att vi kan se hur det går med blodtrycket. – Det blir bra. Om tio dagar har kanske det värsta lugnat sig. Kvinnan i den vita rocken rullar stolen en bit närmare bordet: – Då ska vi se om vi kan hitta en tid. Med ögonen riktade mot skärmarna talar kvinnan, som talar hon till sig själv: – Min dotter är i Dolsjö för att höra Hallgerd. Hennes låtar går dygnet runt hemma hos oss. Särskilt Fuckin’ in the fields.
19
De älskande_7 juni.indd 19
2017-06-16 12:35
6
Hallgerd reser sig ur stolen, sträcker på ryggen och andas, som vill hon dra syret ända ner till fotsulorna. Så börjar hon sjunga, först viskande, sedan högre och högre. Hon har en djup altröst och kraften i den kan ingen ta miste på. Hon sjunger ”Sov du lilla videung”, gång på gång och högre och högre tills dörren öppnas och Dustin tittar in. På avstånd hörs publiken: Hall-gerd! Hall-gerd! Hallgerd! – Det är dags nu. Hallgerd går mot dörren, springer nerför trappstegen och in i jeepen medan vakterna med utbredda armar håller undan tonårsflickorna. Bilen har stora hjul och krypkör mellan grupperna av flickor med havererade frisyrer. Det är inte mer än tvåhundra meter till scenen. Vakterna står i ring runt bilen medan Hallgerd kliver ur, vinkar och springer uppför trappan och försvinner in genom dörren på scenens baksida. Hon har Dustin tätt bakom sig. I utrymmet bakom scenen räcker han henne hopprepet samtidigt som en kvinna med nakna, tatuerade fötter förklarar att audiostrålarna fungerar och att teknikerna 20
De älskande_7 juni.indd 20
2017-06-16 12:35
behöver en halv minut för att kalibrera ljudet. – Sexti sekunder! Hallgerd börjar hoppa med ansiktsuttrycket hos en boxare på väg till en match som knappast kan förloras. – Nu är det dags! ropar Dustin. Hallgerd ger honom hopprepet och springer in på scenen. Vrålet fyller henne på samma sätt som känslan som smög ut ur det vita pulvret. Hon stannar vid scenkanten och vinkar: – Hej Dolsjö! Publiken vrålar: – Hall-gerd! Hall-gerd! Hall-gerd! Hon tar några steg i sidled och fortsätter vinka. Så sänker hon armen: – För tre år sen var jag här. Jag känner åtminstone en i publiken som alldeles säkert var här den gången, kanske känner jag ännu fler ibland er, vem vet! Hallgerd kastar en blick mot Dustin bakom den hängande ridån. Han gör tummen upp och Hallgerd vänder sig mot bandet. En tenorsax, en trumpet, ett piano, tre gitarrer och trummor. Tre män med nakna, tatuerade överkroppar kommer inspringande och tar plats till vänster om Hallgerd. Publiken vrålar. Männen bugar. Hallgerd skrattar och höjer rösten: – För tre veckor sen spelade vi i New York, eller i vad som är kvar av stan. Det var trettiotusen i publiken och jag skulle sjunga en låt som jag vet att ni allihop kan. – Fuckin’ in the fields! Fuckin’ in the fields! tjuter publiken. Hallgerd skrattar, dansarna börjar röra sig utan musik, omfamna osynliga varelser och kyssa dem som inte är där. 21
De älskande_7 juni.indd 21
2017-06-16 12:35
Publiken vrålar. – Men, fortsätter Hallgerd, som ni alla vet så kan man inte säga vad som helst utan att storebror får nojan och vill att man ska hålla käften. – Fuckin’ in the fields! Fuckin’ in the fields! tjuter publiken. – Så storebror hade skrivit in i kontraktet att ett särskilt ord skulle bytas mot ett annat. Publiken skriker av skratt och Hallgerd fortsätter: – För det kunde finnas personer i publiken som var under femton år. Om jag sjöng min text som jag brukar sjunga den skulle jag kunna bli anhållen och dömd för att ha förlett minderåriga till gud – vet – vad för hemskheter! Hallgerd skrattar och publiken vrålar: – Fuckin’ in the fields! Fuckin’ in the fields! – Nu ska jag inte sjunga Playin’ in the fields, som dom ville ha det till i New York. Nu ska jag sjunga texten som den är skriven! Hallgerd sänker blicken mot scengolvet, trummisen slår an introt och Hallgerd lyfter blicken och ser ut över publikhavet och mot fjällen i fjärran. Rösten har klang av järnvägsräls: Monday mornin’ keeps me comin’ Monday mornin’ leaves me cold In the first light i go runnin’ I am young and I am bold. I keep runnin’, I keep dreamin’ I keep comin’ to the fields My wicked heart is wildly beatin’ The dream of beauty is my shield 22
De älskande_7 juni.indd 22
2017-06-16 12:35
’Gainst the horrors and the sorrows ’Gainst the teardrops and the pain ’Gainst the blues of all tomorrows Against loosin’ you again. Bandet bakom henne tystnar och publikhavet böljar och sjunger tillsammans med henne. När hon sänker blicken ser hon Sten Ivarson med armarna över huvudet och hon ser läpprörelserna och tycker sig höra honom sjunga, trots att hon vet att det är omöjligt: Then we went fuckin’ in the fields! Fuckin’ in the fields! Fuckin’ in the fields! Then we went fuckin’ in the fields! Det är tolv verser med ett långt musikbreak efter den fjärde. När Hallgerd och bandet tystnar känns tystnaden för ett ögonblick lika bedövande som det förstärkta ljudet för en liten stund sedan. Så kommer tjuten, vrålen och applåderna. Hallgerd pekar med utsträckt arm mot dansarna och musikerna. Den dansare som står närmast intill henne sätter en fot i de kopplade händerna på dansaren som står bredvid och svingar sig upp. Strax står han på kollegans axlar. – Nu! ropar Hallgerd, nu ska jag sjunga en låt som min mamma skrev samma år som hon blev ledamot av riksdagen. I sjutton år har hon suttit på en stol i ett stort rum och ingen kan begripa vad hon uträttat, men en gång i tiden skrev hon fina texter och sjöng bra. Publiken jublar och Hallgerd fortsätter: 23
De älskande_7 juni.indd 23
2017-06-16 12:35
– Ni kan den säkert, den var en landsplåga en gång i tiden. ”Allt är mitt fel”! Publiken vrålar, hoppar, höjer armarna och jublar. Bandet drar igång i ett rasande tempo och dansarna rör sig med våldsamma och yviga rörelser. Hallgerd lyfter vänsterbenet så att låret är vågrätt i förhållande till golvet. Hon lutar sig bakåt och orden lämnar läpparna likt projektilsvärmar riktade mot fjällskogen som långt i fjärran blånar när solen för ett ögonblick bryter igenom molntäcket.
24
De älskande_7 juni.indd 24
2017-06-16 12:35
7
Elin och läkaren reser sig samtidigt. De hälsar i hand och Elin går ut i väntrummet, stänger dörren bakom sig och fortsätter ut i hallen. När hon svängt runt hörnet är hon i receptionen. Bakom disken står en leende robbis i ljusblå dräkt. Hon har en försilvrad slända på bröstet och hon möter Elins blick: – Din bror vill tala med dig. På en av väggskärmarna kommer Vagns ansikte upp: – Tjena Elin, om du har tid kan du väl ta hissen. – Jag kommer, men bara en stund. Robbisen pekar med en vänsterhand med vigselringar. Omkring henne står en doft av hav och nyslaget gräs. – Hissen längst till höger. Elin går de få stegen mot de blänkande hissdörrarna, som öppnas när hon är en meter ifrån dem. – Hej Elin, låter det ur högtalarna när dörrarna stängs och hissen rusar uppåt. – Om du tycker att vår reception fungerar bra, vänligen säg ”receptionen fungerar bra”, ber hissen. – Receptionen fungerar bra, säger Elin. 25
De älskande_7 juni.indd 25
2017-06-16 12:35
Hissen är snabbare än någon hiss Elin någonsin varit i: – Din dotter gör just nu ett bejublat framträdande i Dolsjö, fortsätter hissen. Vill du se bilder? – Nej tack. Hissen är tyst i tre sekunder. Så saktar den in och stannar: – Tråkigt nog är vår tid tillsammans strax slut. Hilma tar hand om dig. Dörrarna glider upp. – Välkommen tillbaka Elin! låter det om hissen. Robb isen, som kallas Hilma, står tre meter bort. Hon bär samma sorts ljusblå dräkt som receptionisten i gatuplanet, men broschen på bröstet är tvåfärgad. – Välkommen Elin! hälsar Hilma utan att sträcka fram handen till hälsning. Den här vägen. Hilma har pumps och går med korta steg före Elin utan att vända sig om. I ett litet rum får Elin lämna ifrån sig cellen. Så följer hon Hilma och de kommer ut i en lång, bred hall med högt till tak och glasvägg. I hallen står ett sjuttiotal män och kvinnor. Skratt, fragment av samtal på flera språk, sökande blickar. Män i kortärmade vita skjortor, loafers och svarta byxor med pressveck bär runt brickor med mineralvatten och glas. Andra är klädda i sneakers, jeans och tröja. De flesta verkar vara betydligt yngre än Elin. I ett hörn står tre uniformerade kvinnor med stjärnor på axelklaffarna, håret i knut och guldprydda skärmmössor tryckta mellan överarm och bröstkorg. Elin och Hilma kommer till ett stort öppet rum med mindre skärmar i midjehöjd och större skärmar ovanför. 26
De älskande_7 juni.indd 26
2017-06-16 12:35
I golvet sitter också skärmar. Elin upptäcker att hon har fötterna på en som visar reklamfilmer för skor. Skärmen är inte större än att den täcks då hon ställer fötterna på den. Hon ser mot väggskärmarna, där allt som visas är informationsfi lmer om stora företag. Några välkända firmanamn skymtar. Ljudet är nerdraget till noll, men på krokar intill skärmarna hänger lurar för den som vill lyssna. Hilma pekar mot en klunga, vänder på klacken och återvänder med snabba steg till hissarna. Vagn lösgör sig ur klungan. Ansiktet är brunbränt och på den vita T-shirten står ”We know nothing yet”. Han slår armarna runt Elins midja och omfamnar henne. När han släpper greppet blir hon varse att han har plåster på fingertopparna. Hon tar hans händer, betraktar de plåstrade fingrarna och rynkar pannan: – Vad har du gjort? Vagn himlar med ögonen: – Jag var på hackerkongressen i Vegas, sen for jag till Tulsa för en rekrytering. Han pekar på en kvinna en bit bort. Kvinnan är barfota. – Hon var professor i data science vid University of Oklahoma. Nu är hon driftchef hos oss. Det betyder att hon sköter det här huset och är min närmaste medarbetare, bortsett från min nanny. Vagn pekar med tummen mot en fräknig och rödhårig kvinna i blommig klänning och vita sneakers. – Frida gör allt för mig. Det enda hon inte sköter är gylfknapparna när jag ska kissa, annars håller hon reda på mig in i minsta detalj. Hon är en duktig klättrare. Vagn tittar på de plåstrade fingrarna. 27
De älskande_7 juni.indd 27
2017-06-16 12:35
– Jag var uppe på nåra klippor därborta. Förlorade naglarna och skrapade bröstet när jag släppte taget och hasade fem meter längs klippväggen. Frida var strax under mig och filmade, men jag lyckades undvika att knuffa ner henne. Han skrattar och Elin rynkar pannan: – Höll du på att falla? Vagn rycker på axlarna: – Jag var nästan uppe, men när jag stack huvet över kanten låg där en orm och skramlade med skallran. Den var två meter bort, jag var snabb i reträtten. Han spretar med plåsterfingrarna framför Elins ansikte, skrattar och pekar återigen på kvinnan utan skor. Hon har kal skalle och underarmarna är fulla av kinesiska tecken. Vagn tar Elin vid handen och drar iväg med henne. Kvinnan med rakat huvud och citat ur ”I Ching” på armarna vänder sig om: – Billie, say hello to Elin, whom I’ve told you so much about. Billie sträcker fram högerhanden. Hennes blick är klar och intensiv och dialekten bär spår av barndom i cowboy country: – Your brother is the only one I know who frequently uses ”whom”. Who else does? Glad to meet you, Elin! Do you climb? – No, never did. – Elin is a poet, a musician and probably our next minister for justice, förklarar Vagn. Billie granskar Elin, uppifrån och ner: – What kind of music do you make? Vagn lägger huvudet på sned och svarar innan Elin hinner: 28
De älskande_7 juni.indd 28
2017-06-16 12:35
– Some kind of rock’n’roll, aint it? – Oh, that kind! låter det om Billie, som har hon inte särskilt höga tankar om ”that kind”. Vagn lägger en arm runt Elins midja. – Love to hear you sing someday! ropar Billie efter dem och Elin vänder sig om i steget och vinkar. Vagn nickar åt militärerna när de passerar dem: – Vi jobbar mest åt storföretag, men har nåra regeringar bland kunderna. Officerarna är från Frankrike. – Vad är det egentligen ni gör? frågar Elin när de är framme vid Vagns rum. Vagn stänger dörren bakom dem och pekar på stolarna framför glasväggen, som vetter mot de norska fjällen. Elin sätter sig och Vagn tar plats bredvid. – Om du vill kan jag ordna en visning. Det är ett fantastiskt hus. Det är framtiden med koppartak på. – Jag vill verkligen se framtidens hus, men just nu hinner jag inte. Kan du inte berätta på fem minuter vad det är ni gör och vad det är som är så märkvärdigt med huset? – Visst. Vagn berättar: – Nightdice drar fortfarande in enorma summor. Därifrån kommer grundplåten. När vi kunde lämna Stockholm för tolv år sen slog vi oss ner i Maryland, senare i Oklahoma. Nu är vi hemma igen. White Hat Heaven, som är huvudägare, har en annan sorts verksamhet än den som bedrivs i Nightdice. Jag äger sextio procent av Nightdice och två av White Hat Heaven. White Hat Heaven äger merparten av huset, vars främsta egenskap är att det är helt säkert. Ingen kan ta sig in i datorer, servrar eller system. Ingen kan avlyssna, filma, smuggla in spyware eller trojaner. Ingenting kommer in 29
De älskande_7 juni.indd 29
2017-06-16 12:35
som inte ska vara här. Det här är enda huset i Sverige som är fullständigt skyddat mot cyberattacker och det är antagligen ett av få hus i Europa som är completely safe. Bara den kvalitén är värd hur mycket som helst för våra kunder. Dom som lagrar saker hos oss eller använder våra servrar för beräkningar kan vara säkra på att ingenting hamnar utanför lådan. Den som vill använda våra tjänster får bära hit det dom vill ha hjälp med. Ingenting kommer in i våra system via nätet. När vi själva hämtar saker från nätet gör vi det i slutna system som hundra gånger i timmen självförstör för att försvåra oönskad inblandning. När vi får ett uppdrag kan det handla om en av fyra saker. Vår enklaste produkt är communications. Det är vad du såg i hallen. Den verksamheten hör egentligen inte hit, men vi har den eftersom den skapar kundkontakt. Det är som att sälja glasstrutar i ett kärnkraftverk, men det finns synergier. Information och den sorts desinformation som kallas reklam är en huvudsak för våra kunder. Om våra kunder inte berättar om sin verksamhet finns dom inte. We tell the story, men storytelling om ett bolag som tillverkar stridsflygplan, drönare eller fritidsskor är inte vår mainline. Det vi huvudsakligen sysslar med är tracking. Tracking innebär att vi på nätet jagar upp spyware, trojaner, krypalgos och annan aggressiv content. Självfallet sitter inte våra medarbetare och jagar dom här sakerna. Vi konstruerar system av algoritmer som funkar som spårhundar. Vi kallar systemen Dogs. Om hundarna hittar nånting som är riktat mot våra kunder förstör vi det. En del av det vi gör går under namnet Spear. När vi arbetar i Spear går vi på uppdrag in i some dirty business och destruerar cyberdelen. Den verksamheten utgör en del 30
De älskande_7 juni.indd 30
2017-06-16 12:35
av den ständigt pågående cyberkrigföringen. Det är därför Marianne är här. – Marianne? – Marianne är den överordnade benämningen på våra franska kontakter. Vi har en stor avdelning som i företagsslang kallas Looks. Där håller vi reda på olika sorters utvecklingsarbete. Ofta är det sånt som bedrivs inom ramen för statlig administration och inom försvarsindustrin. Du anar inte hur naiv man kan vara i såna verksamheter. Vi får ständigt i uppdrag att infiltrera deras mest skyddade nätverk. Det brukar ta mindre än ett dygn för oss att hacka oss in. Vår uppgift blir därefter att säkra området samt genomföra spegelattacker. I en spegelattack vänder vi på steken och utsätter aggressorn för den egna behandlingen, alltihop kryddat med lite extra jävelskap så att dom ska fatta att det är allvar. Vi jobbar åt ett tiotal regeringar och otaliga företag inom försvarsindustrin. Elin ser frågande ut och Vagn fortsätter: – Den som attackerar får sina attacker deformerade och så vänder dom tillbaka och förstör avsändaren. Vagn hämtar andan, lutar sig tillbaka och fångar Elins blick: – Det är genom Looks som jag fick reda på att du skulle bli erbjuden posten som justitieminister fyrtioåtta timmar innan du fick frågan. Elin suckar: – Jag vill gärna ha den där rundturen men det får bli en annan dag. – Det ska vi ordna. Titta bara på det här. Vagn vänder sig mot en skärm en bit bort och ropar: – Tjugoåtta alert! Elin Holme idag. Centralhissarna. 31
De älskande_7 juni.indd 31
2017-06-16 12:35
På skärmen kommer det upp fyra bilder av Elin i hissen: framifrån, bakifrån, från vänster och från höger. I kanten rullar siffror som anger vikt ner till ett tiondels gram, längd, midjemått, axelbredd, längd mellan knäets centraldel och fotsulan och ett hundratal andra mått. Örat i närbild. Fullständig nakenbild med zoom på några ärr och hypoteser kring hur de uppkommit och när. Så hör sig Elin säga: Receptionen fungerar bra. Elins pupiller och fingrar kommer upp och strax därpå visas en svartvit dokumentärfilm på skärmen. Winston Churchill står i underhuset och talar, men inte med sin vanliga röst. Det är Elins röst som kommer ur hans mun. Synkroniseringen är fulländad: We shall fight in the fields and in the streets, we shall fight in the hills, we shall never surrender. – Tack tjugoåtta, det räcker! kommenderar Vagn och skärmen slocknar. – Hur gör hissen om det är många passagerare? – Det finns tio hissar. Systemet manipulerar resenärerna så att du, om du kommer någorlunda regelbundet, plötsligt är ensam i hissen en dag. Då görs en screening. Tillkommer all data som tas upp av receptionister och övervakningskameror. Det samkörs av algos med det dom hittar på nätet. Det tar bråkdelen av en sekund och sen finns det ett antal profiler. Utifrån profilerna gör algoritmerna hypoteser kring vad du sannolikt kommer att säga i justitieutskottet vid sammanträdet på tisdag, hur du ska ställa dig till erbjudandet att bli minister, vad du förmodligen kommer att presentera som villkor, vad du hoppas på vad gäller din och Hallgerds relation och det faktum att du är gravid. Elin kan inte dölja häpenheten: 32
De älskande_7 juni.indd 32
2017-06-16 12:35
– Va? Vagn rycker på axlarna: – Algoritmerna har lagt märke till att du vid två tillfällen på senare tid köpt graviditetskontroll samt att du beställt tid hos en gynekolog. Du har läst artiklar i flera nättidskrifter om graviditet. Du har läst två artiklar om abort och för en liten stund sen konstaterades att det står utom allt tvivel att du är med barn. Elin skakar på huvudet: – Är det där lagligt? – Det spelar ingen roll om det är lagligt eller inte. Algoritmerna arbetar gränslöst och ingen kan hejda dom lagstiftningsvägen. Man kan förstås förstöra dom, men effekterna av den sortens destruktion kan bjuda på obehagliga överraskningar. Algos kan sätta in kännbara och oförutsägbara motåtgärder. Kombinationen av artificiell intelligens och robotar rår vi bara delvis på. Delar av systemen har gjort sig autonoma. – Och receptionisten i entrén, är det en robbis? – Självfallet. – Hon doftar som en kvinna i medelåldern. – Part of the game. – Och Hilma? – En robbis, men mer avancerad. – På vilket sätt? – Hon är beväpnad. Vagn drar efter andan och ler: – Och du, grattis! Vad säger Vidar? – Han vet det inte ännu. Elin reser sig: – Hur är det med Mary och Lasse? 33
De älskande_7 juni.indd 33
2017-06-16 12:35
Vagn reser sig också och fingrar på ett långfinger där plåstret håller på att lossna: – Mary fick privatlektioner i programmering som sjuårspresent. Nu bygger hon spel under täcket på kvällarna. Lasse tycker om pappersböcker och samlar på gamla Kalle Anka. Och så spelar han basket. Han är lika lång som du var i hans ålder. – Men Myriam kommer inte? – Hon är på väg från Zürich, men många plan är omdirigerade på grund av vädret, så det är osäkert om hon hinner fram. Blir det klockan sex? – Ja. – Då ses vi. Såg du Hallgerd i Dolsjö? Elin skakar på huvudet. – Jag har lovat att inte titta. – Och det gör du inte? – Nej. – Inte ens i smyg? – Inte ens i smyg. Nu måste jag gå. Jag ska träffa Karin. – Får jag visa dig en sak till? Elin, som redan tagit ett steg mot dörren, vänder sig om. I högtalarna hör hon sången. Hon känner igen rösten: There’ll be bluebirds over The white cliffs of Dover Tomorrow Just you wait and see There’ll be love and laughter And peace ever after Tomorrow When the world is free. 34
De älskande_7 juni.indd 34
2017-06-16 12:35
De älskande_7 juni.indd 35
2017-06-16 12:35
I ETT FRAMTIDA Sverige härjar förödande
stormar och det faller hårda regn. Robotar har tagit över jobben och medborgarna övervakas i varje steg. Kriminella nätverk utmanar staten och stiftar egna lagar. I seriens första del red den 16-åriga Elin hemifrån för att rädda sin bror. När serien nu avslutas är det Elins 20-åriga dotter, den hyllade rockstjärnan Hallgerd, som är i berättelsens centrum. Borlängeligan försöker än en gång förstöra Elins liv, nu genom att manipulera dottern. Presscitat om Blodregn: »En spännande, skrämmande och välkomponerad skildring av ett Sverige i en nära framtid. En stor läsupplevelse för ungdomar och vuxna!« Btj »Som om en gammal isländsk saga med släktfejder förflyttats till en högteknologisk framtid.« SvD
: | | : MATS: WAHL: | | : DE: älskande
: | femte delen i serien Blodregn | :
. : : | | : MATS: WAHL: | | : : .
ISBN 978-91-27-14092-9
omslag: sara r. acedo. foto: istock
Wahl_De_alskande_ORIG_OK.indd 3
9 789127 140929
2017-06-16 15:21